Kungl. Majlis proposition nr 167.
1
Nr 167.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för
olycksfall i arbete rn. m.: given Stockholms slott den
3 mars 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 19 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skola avgifter för
försäkringar i riksförsäkringsanstalten, vilka icke på föreskrivet sätt blivit
erlagda, förskjutas av statsverket och indrivas i den ordning, som för indrivning
av resterande kronoutskylder är stadgat.'' Utgifterna avföras från förslagsanslaget
Kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 167. sb»
:2
Kungl. Maj.ts proposition nr lii/''.
arbete m. m. Det åligger länsstyrelserna att indriva de resterande beloppen
och att tillföra anslaget dessa belopp. Närmare föreskrifter rörande förfarandet
äro meddelade i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd
av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete (ändr. 48/1930, 144/1933 och 232/1937) samt i
kungörelsen den 31 mars 1922 (nr 132) med närmare bestämmelser örn inbetalning
och redovisning av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete (ändr. 49/1930 och 233/1937).
De anslagsbelopp, som anvisats för ifrågavarande ändamål, ävensom utgifterna
och inkomsterna å anslaget framgå av följande sammanställning.
Budgetår |
Anslag |
Utgifter |
Inkomster |
Netto- belastning |
1919 |
50 000 |
117 003 |
61812 |
55 192 |
1920 |
501 »00 |
440 465 |
364 785 |
75 680 |
1921 |
50 000 |
895 648 |
592 695 |
302 954 |
1922 |
50 000 |
1156 521 |
853 627 |
302 894 |
Vi-30/» 1923 |
37 500 |
755 253 |
365 257 |
389 997 |
1923/24 |
150 000 |
537 781 |
525 951 |
11830 |
1924/25 |
150 000 |
469 301 |
368 093 |
101 209 |
1925/26 |
100 000 |
496 570 |
336 137 |
160 433 |
1926/27 |
100 000 |
637 760 |
402 468 |
235 293 |
1927/28 |
125 000 |
703 559 |
510 592 |
192 967 |
1928 29 |
240 000 |
773 152 |
551 588 |
221564 |
1929/30 |
240 000 |
835172 |
595 734 |
239 438 |
1930/31 |
255 000 |
947 838 |
626 823 |
321 015 |
3931/32 |
265 000 |
1 226 412 |
691144 |
535 268 |
1932/33 |
330 000 |
1306 955 |
766 467 |
540 488 |
1933/34 |
500 000 |
1 201 928 |
846 461 |
355 467 |
1934/35 |
450 000 |
870 766 |
774 599 |
96 167 |
1935/36 |
350 000 |
998 969 |
705 688 |
293 281 |
1936/37 |
250 000 |
1 099 429 |
789 717 |
309 712 |
1937/38 |
300 000 |
1190 556 |
872 931 |
317 625 |
1938/39 |
320 000 |
1 268 345 |
907 257 |
361 088 |
1939/40 |
330 000 |
1 397 402 |
894 474 |
502 928 |
1940/41 |
350 000 |
1 466 857 |
969 100 |
497 757 |
1941/42 |
500 000 |
970 220 |
942 918 |
27 302 |
1942/43 |
500 000 |
872 746 |
892 938 |
- 20 192 |
1943/44 |
200 000 |
Besparingsförslag.
I en inom socialdepartementet upprättad promemoria ha framlagts förslag,
åsyftande att låta nu ifrågavarande kostnader ingå i försäkringsverksamheten,
så att hänsyn därtill skulle tagas redan vid bestämmandet av försäkringspremierna.
Inledningsvis redogöres i promemorian för tillkomsten av 19 § olycksfallsförsäkringslagen
och anföres, hurusom därvid av såväl ålderdomsförsäkringskommittén,
vars förslag låg till grund för lagstiftningen i ämnet, som av riksförsäkringsanstalten
och föredragande departementschefen framhållits, att
den garanti för avgifternas inbetalande, som staten skulle ikläda sig, icke
torde komma att medföra någon avsevärd utgift för statsverket. I promemorian
anföres vidare.
Av den förut lämnade sammanställningen över utgifterna å anslaget framgår,
att dessa i hög grad växla med konjunkturerna. Sammanställningen visar
Kungl. Maj:ts proposition nr 167.
även, att anslagsbelastningen, som till en början var ganska obetydlig, numera
i regel är tämligen avsevärd. ...... , , „
I nuvarande ekonomiska läge synes frågan, huruvida staten allt]arnt ska
• rälda ifrågavarande kostnader, böra upptagas till provning. Ur lorsaknngsteknisk
synpunkt kunna skäl anföras för att låta dessa kostnader inga såsom
ett led i försäkringsverksamheten. Det kan synas naturligt, att låta. Kostnaderna
på ett eller annat sätt inkalkyleras i försäkringspremierna och icke som
nu bestridas av skattebetalarna. Genom en dylik omläggning skulle också
möjlighet skapas till en jämnare fördelning av utgifterna mellan i konjunkturhänseende
goda och dåliga år. „.. ....
Därest man vill låta ifrågavarande utgifter inga i kostnaderna tor loisäkringsverksamheten,
kunna olika former härför tänkas. Att införa kostnaderna
endast i riksförsäkringsanstaltens premiekalkyl synes knappast möjligt,
enär anstalten, på vars lott restantierna i regel falla, härigenom skulle stal las
i ett sämre läge än arbetsgivarbolagen. De privata bolagen kunna ,ju välja
sitt klientel och avvisa försäkringstagare, sorn icke betala prenuerna i förskott.
Utgifterna synas för den skull i princip böra fordelas pa samtliga torsäkringstagande
arbetsgivare. Erforderligt belopp skulle kunna uttagas genom
en förhöjning av samtliga försäkringsavgifter. Enligt 16 § olycksfallsforsäkringslagen
uttagas på så sätt avgifter till bestridande av kostnaderna tor
anstaltens och försäkringsrådets verksamhet med 5 % av premierna i riks
försäkringsanstalten och 3 % i arbetsgivarbolagen. Genom en avgift a 1. A av
nämnda premier skulle för närvarande erhållas en intäkt av cirka 400 OUU
kronor, vilket ungefärligen torde motsvara det genomsnittliga anslagsbehovet
under senare budgetår. Den del av denna intäkt, som icke behövde tågås i
anspråk under ett budgetår, skulle kunna tillföras en särskild fond, ur vilken
överskottskostnaderna skulle täckas under depressionsår, då restantierna
stiga. Därest fonden efter hand skulle stiga till visst maximibelopp, linge en
nedsättning av procentsatsen vidtagas. . .
Då riksförsäkringsanstalten under de senaste åren kunnat sänka sina
premier, vill det synas som örn tidpunkten för genomförande av en eventuell
omläggning i berörda hänseende skulle vara lämplig.
Yttranden.
Över promemorian lia yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten, de
ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, försäkringsrådet och statskontoret.
Riksförsäkringsanstalten har beträffande ifrågavarande kostnader framhållit
i huvudsak följande.
Vid bedömandet av bruttoutgifternas storlek måste hänsyn tågås till de
påförda försäkrings- och tilläggsavgifterna, vilkas belopp efter hand kommit
att högst avsevärt stegras, ävensom till lönenivåns fluktuationer. De pä ar
1918 belöpande försäkrings- och tilläggsavgifterna utgjorde i runt tal 7,9
miljoner kronor, medan motsvarande belopp år 1941, oberäknat de särskilda
krigstilläggspremierna för sjömän, uppgick till 19, i miljoner kronor och tor
år 1942 beräknades till omkring 22 miljoner kronor.
Då inkomsterna å anslaget under ett visst budgetår aro beroende icke blott
av anslagets bruttoutgifter under samma år utan även av anslagets bruttoub
-after under det eller de närmast föregående budgetåren, är det naturligt, att
anslagets nettoutgifter under olika budgetår varit av mycket växlande.storlek.
Nettoutgifterna antogos ursprungligen bliva obetydliga. Till en början blev
detta också förhållandet. Under åren 1919—1920 utgjorde nettoutgifterna
4 Kungl. Maj:(s proposition nr 167.
sålunda endast omkring en procent av årets premiebelopp. Det absoluta be-^®PPe^
av nettoutgifterna har därefter på grund av de premieökningar, som
föranletts av statsmakternas beslut örn förhöjda ersättningsförmåner m. m.,
efter hand kommit att avsevärt ökas, men har under vissa år stannat vid jämförelsevis
obetydliga belopp. I förhållande till försäkringsavgifterna hava
nettoutgifterna nedgått, såsom framgår av följande sammanställning för de
fyra senaste femårsperioderna.
Budgetår
Vi—»% 1923—1926/27
1927/28—1931/32
1932/33—1936/37
1937/38-1941/42
Beträffande förslaget att kostnaderna för restantierna icke. längre skulle
bestridas av skattemedel utan på ett eller annat sätt inräknas i försäkringsavgifterna
anför riksförsäkringsanstalten:
Utan tvivel kunna vissa skäl anföras för att kostnaderna ifråga böra bäras
av försäkringen. Andra skäl tala emellertid fortfarande såsom vid olycksfallsforsaknngslagens
tillkomst för att staten alltjämt bör påtaga sig dessa kostnader.
Enligt olycksfallsförsäkringslagen gäller, att en var arbetare är så
att saga automatiskt försäkrad i riksförsäkringsanstalten, därest icke arbetsgivaren
inträtt såsom delägare i sådant ömsesidigt bolag, som avses i 4 § av
lagen. Detta innebär, att anstalten i motsats till nämnda bolag icke kan välja
små försäkringstagare, utan måste övertaga varje försäkring, som ej tecknas
i bolag. Under det att bolagen kunna genom krav på förskottsbetalning av
premien eller genom uppsägning av försäkringsavtal befria sig från försumma
avgiftsbetalare saknar riksförsäkringsanstalten sådan möjlighet. Anstalten
är salunda nödsakad att sta som försäkringsgivare även örn en arbetsgivare
år efter år underlåter att betala sin försäkringsavgift. Såväl på grund
härav som med hänsyn till försäkringens obligatoriska karaktär måste det
enligt nksförsäkringsanstaltens uppfattning anses obilligt att låta de försäk^j.
n8.?|a8are> sorn i vederbörlig ordning fullgöra sina skyldigheter gentemot
försäkringen, betala även de försumliga arbetsgivarnas försäkringsavgifter. Enligt
nksförsäkringsanstaltens mening bör avgörande vikt fästas härvid och
anstalten får fördenskull avstyrka det i promemorian framställda förslaget.
För den händelse övervägande skäl ändock skulle befinnas tala för förslagets^
förverkligande får anstalten framhålla följande.
Några hinder ur försäkringsteknisk eller organisatorisk synpunkt att fördela
restantiekostnaderna på försäkringstagarna föreligga icke. Det torde sålunda
vara möjligt, att i samband med uppbörden av försäkringsavgifterna
uttaga en särskild avgift samt att låta denna ingå i en fond avsedd till täckande
av nämnda kostnader.
synes böra beräknas å summan av varje försäkringsinrättnings
försäkringsavgifter enligt en viss bestämd procentsats. Då denna bör kunna
jämkas vid inträdande förändringar i behovet av nu ifrågavarande fondmedel,
torde densamma böra bestämmas av Kungl. Majit. Storleken av den procentsats,
som bör väljas, blir beroende å ena sidan av restantiekostnadernas genomsnittliga
storlek under senare år samt å andra sidan av den ungefärliga summan
av de försäkringsavgifter, å vilka tillägget skall uttagas.
Att utgiften för restantierna i princip fördelas på samtliga försäkringspbktiga
arbetsgivare anser anstalten vare en oundgänglig förutsättning, därest
forslaget skall förverkligas. Emot beräkningen att en avgift av en procent
Anslagsbelastning i %
av försäkringsavgifterna
..... 2,7 9
2,51
2,18
..... 1.68
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 167.
av samtliga premier jämlikt olycksfallsförsäkringslagen för närvarande skulle
giva en intäkt av omkring 400 000 kronor, vilket ungefärligen torde motsvara
det genomsnittliga anslagsbehovet under senare år, synes icke vara
något atl erinra. Huruvida det, såsom i promemorian förmodas, kan komma
att visa sig möjligt att inom ramen av premiernas nuvarande nivå uttaga den
procentuella avgiften torde icke nu kunna bedömas.
En reservant i riksförsäkringsanstalten, byrådirektören Källström, har anmält
avvikande mening.
De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening har avstyrkt förslaget —
försåvitt icke samtidigt äger rum en sänkning av bolagens bidrag enligt 16 §
olycksfallsförsäkringslagen, vilka enligt föreningens uppfattning äro för höga
— och har därvid bland annat framhållit, att den automatiska försäkrings
formen, som innebär att varje arbetare är försäkrad oberoende av försäkringsavtal
och premiebetalning, borde betraktas som en statsmakternas garanti och
att staten då också borde svara för de premier, som icke kunnat indrivas.
Försäkringsrådet har ansett den lösning, frågan erhållit i nu gällande lag.
vara den riktigaste. Därest emellertid på grund av statsfinansiella skäl ändring
av lagen i den riktning, som i promemorian åsyftas, ansåges böra genomföras,
kunde rådet ej inlägga bestämd gensaga häremot. Rådet ville emellertid
framhålla, att om utgifterna i princip skulle fördelas på samtliga försäkringstagande
arbetsgivare, man ej borde underlåta att medtaga staten själv i
egenskap av försäkringstagande arbetsgivare, även om därigenom vinsten av
lagändringen från statsfinansiell synpunkt minskades.
Två reservanter i försäkringsrådet, t. f. försäkringsrådet Blomqvist och
ledamoten Hultman ha avstyrkt promemorians förslag under framhållande, att
de olycksfallsersättningar, som utbetalades till arbetare, där försäkringsplikten
ej fullgjorts, finge anses ha samma karaktär som socialvård i allmänhet utan
försäkring samt att kostnaderna härför såsom hittills borde bekostas av allmänna
medel och icke läggas på de arbetsgivare, som redan fullgjort sina
skyldigheter med avseende på försäkringen.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot det i promemorian framlagda
förslaget under förutsättning, att detsamma icke medförde en sådan
stegring av administrationskostnaderna för olycksfallsförsäkringen, att den
statsfinansiella vinsten därav äventyrades. Det av de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening framförda önskemålet, att, örn promemorians förslag
realiserades, en nedsättning av de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens
bidrag enligt 16 § olycksfallsförsäkringslagen måtte komma till stånd, anser
sig ämbetsverket icke kunna understödja, allra helst som någon utredning icke
förebragts angående den nuvarande storleken av de kostnader, för vilkas be
stridande nämnda bidrag äro avsedda.
Medelsbehovet för budgetåret 1944/45.
I skrivelse den 27 augusti 1943 har riksförsäkringsanstalten framlagt be
räkningar rörande medelsbehovet för nästa, budgetår under anslaget till kost
nader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. m. med ut
gångspunkt från att dessa kostnader skola täckas i vanlig ordning. Anstalten
har därvid anfört huvudsakligen följande.
6 Kungl. Marits proposition nr 167.
Det under budgetåret 1944/45 inflytande premiebeloppet, inklusive tillläggsavgifter,
torde för de större arbetsgivarna, kunna beräknas till omkring
17 miljoner kronor, oberäknat tilläggspreinier för ^^olycksfallsförsäkring.
För de mindre arbetsgivarna kan motsvarande belopp väntas uppgå till omkring
6 miljoner kronor.
Restantierna, beräknade i procent av de inflytande premiebeloppen, uppgingo
under budgetåret 1941/42 för större arbetsgivare till 2,6 % av premiebeloppet
och för mindre arbetsgivare till 10,7 %. Under budgetåret 1942/43
voro motsvarande procenttal lägre, nämligen 2,2 % och 8,5 %.
Med utgångspunkt från sistnämnda procenttal kunna bruttoutgiftema för
anslaget under budgetåret 1944/45 uppskattas till omkring 880 000 kronor.
Anslagets inkomster hava under budgetåret 1941/42 uppgått till omkring
97 % av årets bruttoutgifter samt under budgetåret 1942/43 med omkring
20 000 kronor överstigit dessa. Då storleken av inkomsterna (indrivna försäkringsavgifter)
under ett visst budgetår i betydande utsträckning är beroende
av utgifterna (förskjutna resterande försäkringsavgifter) under de närmast
föregående budgetåren, måste nu anförda siffror bedömas med hänsyn till den
avsevärda nedgången i utgifterna under budgetåren 1941/42 och 1942/43 i
jämförelse med utgifterna under budgetåret 1940/41. Det är givetvis förenat
nied betydande vanskligheter att nu beräkna huru stor del av restantierna,
som kunna väntas inflyta under budgetåret 1944/45. Det indrivna beloppet,
som tidigare under en följd av år uppgått till omkring 70 % av bruttoutgifterna
för anslaget, torde emellertid möjligen kunna för budgetåret 1944/45
uppskattas till 75 % av bruttoutgifterna eller till omkring 660 000 kronor. Det
erforderliga anslagsbeloppet skulle i så fall nppgå till 220 000 kronor.
Departementschefen.
Det i förenämnda departementspromemoria framlagda besparingsförslaget,
enligt vilket kostnaderna för resterande olycksfallsförsäkringsavgifter skulle
inkalkyleras i försäkringsverksamheten och icke, såsom för närvarande skei-,
bestridas av statsmedel, synes vid remissbehandlingen icke lia mött några avgörande
principiella invändningar. Statens utgifter för bestridande av restantiekostnaderna
enligt 19 § olycksfallsförsäkringslagen ha onekligen också, såsom
i promemorian framhållits, fått en annan storleksordning än som avsågs
vid stadgandets tillkomst. Detta omdöme lärer gälla, även örn hänsyn tages
till den betydligt ökade omfattning, som försäkringsverksamheten efter hand
erhållit.
Båda de statliga myndigheterna på området, riksförsäkringsanstalten och
försäkringsrådet, ha emellertid ansett den nuvarande ordningen vara att föredraga
framför det i promemorian ifrågasatta förfarandet, och de ömsesidiga
socialförsäkringsbolagens förening har för sin del avstyrkt förslaget, därest
detta skulle medföra en höjning av de bolagen åvilande avgifterna till statsverket.
Enligt min mening är förslaget att bedöma såsom en lämplighetsfråga,
där man har att mot varandra väga å ena sidan det statsfinansiella intresset
att i möjlig mån begränsa statens utgifter och å andra sidan olägenheterna
av en något ökad premiebelastning för de försäkringspliktiga arbetsgivarna.
Efter krigets slut torde en prövning av olika organisatoriska spörsmål
på försäkringsområdet bliva aktuell. I samband härmed torde även denna
fråga lämpligen kunna upptagas till behandling. Efter samråd med chefen
7
Kungl Maj:ts proposition nr 167.
för finansdepartementet har jag för den skull funnit mig böra förorda, att den
nuvarande ordningen för bestridande av kostnaderna enligt 19 § olycksfalls
försäkringslagen tills vidare godtages. Jag förutsätter därvid, att riks försaka
ringsanstalten beaktar do olika möjligheter, som kunna föreligga att beglänsa
dessa kostnader.
Det medelsbehov för detta ändamål, som under sådana förhållanden
kommer att föreligga under nästa budgetår, är relativt vanskligt att uppskatta.
Kostnaderna bero i hög grad på konjunkturutvecklingen. Under
erinran härom biträder jag riksförsäkringsanstaltens uppskattning av medelsbehovet.
Anslaget synes dock böra upptagas med ett till 200 000 kronor avrundat
belopp.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete m. m. för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag
av ...................................................... kronor 200 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Stig Wernstedt.