Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

1

Nr 163.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/
44; given Stockholms slott den 3 mars 1944.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I proposition den 4 januari 1944, nr 2, angående utgifter å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1943/44 sammanfördes vissa medelsäskanden
vilka icke ansågos kunna anstå. Vid anmälan av nämnda proposition anförde
jag, att i år liksom föregående år nytillkommande framställningar om anslag
å tilläggsstat skulle såvitt möjligt sammanfattas i blott två propositioner, en
avgiven vid slutet av den ordinarie propositionstiden och en mot slutet av
riksdagen. Sistnämnda proposition borde avses uteslutande för reglering av
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 103. 1

^ Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

utgifter å förskottsstaten saint för avskrivning av å tilläggsstat äskade investeringsanslag.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, åt vilken jag sålunda gav uttryck,
ha under den förflutna delen av pågående riksdagssession endast ett fåtal
propositioner angående medelsanvisning å tilläggsstat avlåtits. I de fall, där
så skett, har äskandena antingen avsett ändamål av synnerligen brådskande
beskaffenhet eller också ägt så nära samband med ett i särskild proposition
framställt medelsäskande för nästa budgetår, att ett särskiljande icke ansetts
lämpligen böra ske.

De anslagsäskanden avseende tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår, vilka i enlighet med det anförda ansetts i detta sammanhang böra
föreläggas riksdagen, ha tidigare denna dag anmälts. En sammanställning omfattande
dels de beslut, vilka Kungl. Maj:t därvid på hemställan av vederbörande
föredragande enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet (bil. 1—11)
fattat, dels ock de anslagsäskanden a tilläggsstat II — utöver de i propositionen
nr 2 sammanfattade — som under den förflutna delen av riksdagssessionen
framlagts för riksdagen, torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta
ärende (bihang).

Av sammanställningen framgår att, efter det propositionen nr 2 till årets
riksdag framlades, å tilläggsstat äskats anslag örn tillhopa 69 miljoner kronor
å driftbudgeten och 47 miljoner kronor å kapitalbudgeten.

Sammanlagt 23,5 miljoner kronor av driftbudgetsutgifterna hänföra sig till
försvarsväsendet. Praktiskt taget hela denna summa faller utom ramen för
1942 ars försvarsbeslut. För nya ändamål avses tillhopa 18 miljoner kronor,
varav 14 miljoner kronor för vissa befästningsanläggningar. Återstoden faller
på kompletteringar av äldre anslag, merkostnader och automatiska utgiftsregleringar
i övrigt. Härav avser ett belopp å 4,3 miljoner kronor merkostnader
för vissa fabriksanläggningar.

Driftbudgetsutgifterna för civila ändamål uppgå till sammanlagt närmare
46 miljoner kronor. Härav avse 35 miljoner kronor åtgärder mot arbetslöshet,
5 miljoner kronor flyktinghjälp o. dyl. samt 5 miljoner kronor kostnader
för marklösen vid vägbyggnadsföretag. Även det återstående anslagsbeloppet
eller närmare 1 miljon kronor avser till den övervägande delen reglering
av merkostnader, anslagsöverskridanden och andra bundna utgifter.

Anslagen å kapitalbudgeten avse nästan helt civila ändamål. Till förlagskapital
för inköp av förnödenheter äskas 25 miljoner kronor. Vidare må här
nämnas ett anslag å 2 miljoner kronor till fortsatt anläggning av dubbelspår.
Tidigare under riksdagen har ett redan i proposition nr 2 äskat anslag
till reglering av vissa krediter å 5 miljoner kronor föreslagits höjt till 20 miljoner
kronor, övriga förändringar å kapitalbudgeten äro av mindre omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

3

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att godkänna de förslag, örn vilka Kungl. Majit enligt bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—12) fattat beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Birger Öhman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

5

Bilaga 1.

Egentliga statsutgifter.

Tredje huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 19M.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartementets
handläggning hörande ärende angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

B. Sveriges representation i utlandet.

[1.] Förstärkning av utrikesrepresentationen och effektivisering av upplysningsverksamheten
i Amerika m. m. I enlighet med Kungl. Maurts förslag
(prop. nr 280/1943) beviljade 1943 års riksdag för budgetåret 1943/44 för
ifrågavarande ändamål ett anslag av 920 000 kronor. Av detta anslag avsågs
ett belopp av 75 000 kronor för understödjande av studier av teknisk
och industriorganisatorisk utveckling i Amerika, enkannerligen Förenta Staterna,
ävensom av den industriella och kommersiella efterkrigsplaneringen.
I propositionen framhölls, att ett större belopp för ändamålet möjligen senare
komme att visa sig erforderligt. För innevarande budgetår beräknades
emellertid nämnda belopp av 75 000 kronor vara tillräckligt.

Under slutet av år 1943 och början av innevarande år hava till Förenta
Staterna utsänts ett antal personer för bedrivande av ifrågavarande specialstudier.
Enligt verkställda beräkningar komma kostnaderna för dessa personers
resor till och från samt uppehåll i Förenta Staterna att överskrida
det för dylika studieresor beräknade beloppet med omkring 25 000 kronor.
Emellertid torde någon ytterligare medelsanvisning för täckande av denna
merutgift icke påkallas. Genom att den förstärkning av utrikesrepresenta -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

tionen, som i främsta rummet avsetts skola möjliggöras genom förevarande
anslag å 920 000 kronor, kunnat förverkligas endast undan för undan, kommer
anslaget icke att utnyttjas i sin helhet. Besparingen å anslaget kan beräknas
avsevärt överskrida det belopp av 25 000 kronor, som ytterligare erfordras
för nämnda specialstudier. Med hänsyn till den speciella karaktären
hos det ändamål, varför ifrågavarande belopp å 75 000 kronor avsetts,
torde emellertid den nu avsedda förändringen av medelsdispositionen inom
förevarande anslags ram böra underställas riksdagens prövning. Jag hemställer
sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det å riksstaten för budgetåret 1943/44 uppförda anslaget
Förstärkning av utrikesrepresentationen och effektivisering
av upplysningsverksamheten i Amerika m. m. må till
bestridande av kostnaderna för tekniska och kommersiella
specialstudier i Amerika — utöver tidigare beräknade 75 000
kronor — användas 25 000 kronor.

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bitalia.

Ur protokollet:
Gustaf Bonde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

7

Bilaga 2.

Egentliga statsutgifter.

Fjärde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och, beträffande
punkten 4, jämväl med t. f. chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Domö, anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld,
under försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44. Med
förmälan tillika att ärendena under punkterna 2 samt 5—7 vore av den natur,
att närmare redogörelse för deras innebörd än som av det följande framginge
icke borde lämnas till statsrådsprotokollet, varför ytterligare upplysningar
borde få inhämtas genom de handlingar, som komme att överlämnas
till riksdagens vederbörande utskott, anför chefen för försvarsdepartementet
därvid följande.

B. Centrala förvaltningsmyndigheter.

Krigsmaterielverket.

[1.] 14 b. Krigsmaterielverket: Anskaffning av viss kontorsutrustning

m. m., reservationsanslag. I enlighet med framställning av Kungl. Maj :t i propositionen
1943: 235 (s. 47 och 48) har riksdagen (skrivelse nr 321) för budgetåret
1943/44 till Krigsmaterielverket: Omkostnader anvisat ett förslagsanslag
av 650 000 kronor. Genom beslut den 5 november 1943 har Kungl. Maj:t
fastställt stat för anslaget.

I skrivelse den 30 december 1943 har krigsmaterielverket — med förmälan
att vid beräkningen av detta omkoslnadsanslag hänsyn icke tagits till
eventuellt föreliggande behov av medel för större anskaffningar av engangsnatur
— anfört, att undersökningar, som utförts inom verket, påvisat be -

8

Kunol. Maj:ts proposition nr 163.

hovet av anskaffning av viss kontorsutrustning för verket såsom hjälpmedel
vid den fortgående rationaliseringen av verkets arbetsformer. Verket
har vidare framhållit, att det vöre av största betydelse för verkets möjligheter
att på behörigt sätt fullgöra sina arbetsuppgifter, att denna anskaffning av
kontorsutrustning kunde genomföras så snabbt som möjligt. Anskaffningens
genomförande skulle också bidraga till att personalen utnyttjades på
lämpligaste sätt och till att nedbringa löne- och andra driftskostnader.

I fråga örn den kontorsutrustning, som avsåges att anskaffas, har krigsmaterielverket
anfört i huvudsak följande.

En ingående undersökning av systemet för planering och vidare handläggning
av verkets inköpsärenden hade givit vid handen, att viss omläggning av
verkets inköpsorderrutin och leveransövervakning borde genomföras. Denna
omläggning avsåge framför allt en vidgad förplanering på grundval av ett
mera standardiserat tekniskt underlag för leveranserna. För att detta planeringssystem
skulle kunna genomföras erfordrades en maskinanläggning för
duplicering av de tekniska underlagen för beställningar. Kostnaden för anskaffning
av en dylig anläggning uppginge till 4 000 kronor.

Lagerbokföringsarbetet inom verket borde omläggas för att dubbelarbete
skulle kunna undvikas och för att lagerbokföringen i ökad utsträckning skulle
kunna anlitas såsom ett hjälpmedel vid planeringsarbetet. Denna omläggning
avsåge till väsentlig del en övergång till ett horisontalkortsystem, varigenom
verkets statistikmaskiner beräknades kunna bliva i hög grad avlastade och
tillgängliga för eventuell omdisposition till andra områden. För anskaffning
av kortsystem för lagerbokföring samt för vissa andra ändamål i samband
med omläggningen av lagerbokföringen erfordrades sammanlagt 8 000 kronor.

Vid undersökning i rationaliseringssyfte av utskriftsrutinen inom verket
hade omprövats möjligheten att genom anskaffning av ytterligare dikteringsapparater
förenkla och förbilliga de i densamma ingående arbetsmomenten,
uppsättning av koncept till utgående skrivelser samt utskrift av skrivelserna.
Verket disponerade för närvarande två chefsapparater och två sekreterarapparater.
De sistnämnda kunde betjäna ytterligare chefsapparater, varför dylika
lämpligen borde successivt anskaffas. Medel borde beräknas för förslagsvis
fyra chefsapparater, vilka syntes böra anskaffas i den mån behov
av apparaterna successivt framträdde vid den pågående anpassningen av utskriftsrutinen
för användning av dylika hjälpmedel. Kostnaderna för anskaffningarna
uppginge till (4 X 1 600 =) 6 400 kronor.

Vidare hade krigsmaterielverket funnit vissa särskilda åtgärder för bättre
utnyttjande av verkets kontorslokaler erforderliga. Sålunda påkallades förbättringar
av vissa belgsningsanordningar inom lokalerna. Dessa förbättringar,
som beräknades medföra ökad arbetseffekt särskilt i de större arbetslokalerna,
hade kostnadsberäknats till sammanlagt 4 000 kronor.

Det inom lokalerna befintliga ringledningssystemet vore så bristfälligt, att
det numera icke kunde anses vara funktionsdugligt. En genomgripande förbättring
av ringledningssystemet beräknades kosta 2 000 kronor.

Vunna erfarenheter rörande verkets arbetsformer hade understrukit behovet
av förbättrade interna förbindelser mellan verkschefen och honom underställda
organ liksom mellan chefen för verkets industribyrå och denne
underlydande tjänstemän. För ändamålet syntes, med ledning av vunna erfarenheter
inom andra områden av försvarsförvaltningen, s. k. chefstelefonanläggningar
vara lämpligast. Kostnaden för anskaffande av chefst elefönanlåggningar
för generaldirektören och chefen för industribyrån beräknades
till 6 000 kronor.

Kungl Maj:ts proposition nr 163.

9

Jämväl verkets telefonanläggningar vöre i behov av omläggning. För närvarande
funnes en telefonväxel för de yttre förbindelserna samt för interna
samtal, vilken betjänades av 6 telefonister. För uteslutande interna samtal
funnes dessutom en lokaltelefonanläggning. Denna senare, som övertagits
efter föregående innehavare av lokalerna, vore så föråldrad och i så bristfälligt
skick att reparations- och underhållskostnaderna av anläggningen uppginge
till avsevärda belopp. På grund härav hade verket låtit undersöka
möjligheterna att inom verket installera en automatisk telefonväxel av samma
typ som kanslihusets. Kostnaderna härför hade beräknats till 60 000 kronor,
varav omkring 54 000 kronor för själva växeln och 6 000 kronor för anordnande
av ett särskilt mindre lokalutrymme för anläggningen. Genom anskaffningen
bortfölle kostaderna för underhåll och reparationer av lokaltelefonanläggningen,
vilka icke kunde beräknas till lägre belopp än omkring
3 000 kronor per år. Därjämte kunde antalet telefonister minskas med 2 medförande
en beräknad nedgång i lönekostnaderna av omkring 6 000 kronor
för år. Med hänsynstagande till den ökning av abonnemangsavgiften som införande
av helautomatisk telefonväxel enligt uppgift medförde kunde en årlig
kostnadsbesparing med omkring 7 000 kronor för år beräknas uppkomma.

I betraktande av såväl den besparing, som sålunda stöde att vinna genom
övergång till helautomatisk telefonväxel, som ock den därav följande ökade
allmänna effekten av telefonsystemet och i samband därmed stående tidsbesparing
för verkets personal ansåge sig krigsmaterielverket böra förorda,
att en helautomatisk telefonväxel anskaffades för verkets räkning till en
kostnad av 60 000 kronor.

Krigsmaterielverket har därjämte framhållit, att av den materiel som sålunda
föreslagits anskaffas för verkets lokaler såväl belysningsarmaturen som
chefstelefonanläggningarna och den automatiska telefonväxeln kunde komma
till användning efter en eventuell förflyttning till andra ämbetslokaler.
Kostnaderna för en flyttning av automatväxeln kunde enligt inhämtad uppgift
beräknas uppgå till omkring 20 000 kronor.

Under åberopande av vad verket sålunda och i övrigt i skrivelsen anfört
har krigsmaterielverket hemställt, att för de angivna anskaffningarna av
kontorsutrustning m. m. måtte till verkets förfogande ställas ett belopp av
(4 000 + 8 000 + 6 400 + 4 000 + 2 000 + 6 000 + 60 000 =) 90 400 kro nor

eller i avrundat tal 90 000 kronor.

Statens organisationsnämnd har den 4 februari 1944 avgivit utlåtande över
krigsmaterielverkets framställning. Nämnden har därvid till en början framhållit,
att nämnden i fortsättningen givetvis bomme att i enlighet med sin
instruktion och i övrigt för nämndens arbete uppdragna riktlinjer halla konlakt
med den undersökning rörande möjligheterna alt rationalisera arbetsformerna
inom krigsmaterielverkets olika avdelningar, som för närvarande
påginge med därför särskilt avdelad personal. I nu förevarande sammanhang
hade nämnden icke ansett erforderligt att i detalj ingå på undersökningsarbetet
utan hade endast erhållit en orientering rörande undersökningarnas
planläggning och hittillsvarande resultat. De av verket nu framställda
anslagsäskandena för anskaffning av viss maskinell utrustning m. m., vilka
utgjorde clt led i den pågående rationaliseringen, hade granskats av en hos

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departements chefen.

nämnden anställd arbetsstudieingenjör och en av nämnden anlitad sakkunnig,
vilka icke funnit anledning till erinran mot verkets yrkande.

Beträffande de skilda medelsäskanden har organisationsnämnden anfört
följande.

Den till inköp föreslagna maskinen för duplicering av de tekniska underlagen
för beställningar vore erforderlig för ett rationellt ordnande av orderplaneringen.

Genom anskaffande av ett kortsystem för lagerbokföring m. m. avsåges en
övergång från den nu delvis på kortsystem och delvis medelst hålkortsmaskiner
utförda lagerbokföringen till helt manuell metod, varigenom snabbare
överblick över förrådshållningen skulle kunna ernås och order- och leveransplaneringen
underlättas. Härigenom vunnes en avlastning från hålkortsmaskinerna,
som beräknats kunna medföra, att — sedan omläggningen helt genomförts
— verket icke skulle behöva hålla sig med egna sådana maskiner utan
kunna få erforderliga statistiska rapporter m. m. utförda hos annan statlig
myndighet, som vöre utrustad med halkortsanläggning. Verkets sammanlagda
kostnader för halkortsmaskinerna och för personal för maskinanläggningens
betjänande uppginge till omkring 56 000 kronor för år. Kostnaderna för motsvarande
arbeten, sedan omläggningen i planerad omfattning slutförts, syntes
komma att uppgå till väsentligt lägre belopp.

De föreslagna fyra dikteringsapparaterna (chefsapparater) vore avsedda att
anskaffas i den män behov av apparaterna successivt framträdde. Genom ökad
användning av sådana kunde en avlastning av den kvalificerade personalens
arbete med utskrift av koncept m. m. beräknas ske. Kontroll över apparaternas
rationella utnyttjande förutsattes skola ske.

Förbättring av bety sving sförhållandena inom verket hade funnits motiverad.
Det därför begärda beloppet, 4 000 kronor, vore avseti att användas för
anordnandet av lämpligare takbelysning, varigenom kostnader för särskild
platsbelysning skulle undvikas.

Den ifrågasatta förbättringen av ringledningssystemet liksom anskaffandet
av chef st elef onanläggningar för generaldirektören och chefen för industribyrån
samt helautomatisk telefonväxel för en sammanlagd kostnad av 68 000
kronor hade av experterna likaså ansetts befogade. Den nuvarande lokaltelefonväxeln
vore för verkets nuvarande behov för liten. Genom anskaffande av
den ifrågasatta helautomatiska telefonväxeln skulle enligt av verket framlagda
kalkyler sparas 7 000 kronor per år. Då i avgiften till telegrafverket inginge
amortering på anläggningskostnaden borde mot den beräknade besparingen
endast ställas amortering och ränta å kostnaderna för lokaländring samt ränta
å anläggningskostnaden eller sammanlagt cirka 3 500 kronor för år. Genom
den föreslagna anläggningen syntes sålunda, förutom en bättre telefontjänst,
kunna ernås en direkt nettobesparing.

I anslutning till vad sålunda anförts har organisationsnämnden förklarat
sig icke ha något att erinra mot krigsmaterielverkets hemställan.

Det av krigsmateriel verke t framställda förslaget syftar till att åvägabringa
en rationalisering av verkets kontorsorganisation som ligger helt i linje med
motsvarande strävanden inom andra delar av statsförvaltningen. Förslaget betingas
av inom verket pågående organisationsundersökningar och är grundat
på hittills vunna erfarenheter. Ehuru det hade varit önskvärt att fullständiga
undersökningar genom organisationsnämndens försorg förelegat, innan ställ -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

ning tages till frågan om medelsanvisning, har jag i likhet med nämnden intet
att erinra mot att medel redan nu anvisas för sådana åtgärder som äro ägnade
att främja en rationell drift inom verket.

De verkställda kostnadsberäkningarna — slutande på i runt tal 90 000 kronor,
motsvarande enligt prisläget den 1 juli 1941 68 000 kronor — ha icke
givit mig anledning till erinran. Då här är fråga örn engångsutgifter, föreslår
jag, att ett särskilt reservationsanslag äskas för ändamålet, vilket torde
böra inräknas i den för försvarets utbyggande under uppsättningsperioden
beräknade kostnadsramen.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Krig smaterielverket: Anskaffning av viss kontorsutrustning
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetaret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 90 000.

[2.] 14 c. Krigsmatcrielverket: Merkostnader för vissa fabriksanlägg ningar,

reservationsanslag. Bland åtgärder som vidtagits för att trygga krigsmaktens
försörjning med ammunitionseffekter ingår uppförandet av vissa fabriker
för krut- och sprängämnestillverkning, de s. k. A-, B- och C-fabrikerna.
Dessa fabriker ha uppförts av vissa privata industriföretag, som regel i anslutning
till dessa, enligt överenskommelser, som ursprungligen slutits med
arméförvaltningens tygdepartement. Färdigställandet och administrationen av
fabrikerna ha sedermera övertagits av dåvarande statens ammunitionsnämnd,
från och med den 1 juli 1942 benämnd statens krigsmaterielnämnd, vars
verksamhet numera, sedan den 1 juli 1943, uppgått i krigsmaterielverket.

Till bestridandet av kostnaderna för ifrågavarande fabriker ha medel i
olika sammanhang anvisats från å förskottsstaten för försvarsväsendet uppfört
anslag till engångsutgifter. Sålunda disponerade tygdepartementet för
ändamålet 3 000 000 kronor av medel som av Kungl. Majit den 26 januari
1940 ställts till förfogande för anskaffning genom krigsindustriell tillverkning
av tygmateriel och ammunition ävensom av för tillverkningen erforderliga
specialmaskiner. Genom brev den 15 mars 1940 ställde Kungl. Majit ytterligare
4 000 000 kronor till departementets förfogande för här ifrågavarande
ändamål. Vidare har tygdepartementet för anskaffning av maskiner och apparater
m. m. för fabrikerna disponerat 1 357 000 kronor av andra medel,
som för dylika ändamål stått till departementets disposition.

Vid den tidpunkt då ammunitionsnämnden övertog uppdraget att färdigställa
fabrikerna uppgingo sålunda de för ändamålet tillgängliga medlen till
(3 000 000 + 4 000 000 + 1 357 000 =) 8 357 000 kronor, av vilka en del då
redan utbetalats av tygdepartementet.

I skrivelse den 25 januari 1941 anmälde ammunitionsnämnden, att de
sålunda till förfogande stående medlen icke vore tillräckliga för fabrikernas
färdigställande. Kostnaderna beräknades uppgå till något över 10 000 000
kronor. Som skäl till kostnadsökningarna angav nämnden, att C-fabrikerna

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

förlagts till i berg insprängda, självständigt belägna lokaler i stället för,
såsom ursprungligen planerats, öppet och i anslutning till privata industriföretag.
Vidare hade vissa, tidigare icke planerade anläggningar vid A- och
B-fabrikerna visat sig nödvändiga ur effektivitets- och säkerhetssynpunkter.
Arbetskostnaderna för maskiner och byggnader hade höjts, sedan kostnadsberäkningarna
uppgjordes. På grund av de utrikespolitiska förhållandena
hade arbetena forcerats, vilket inverkat fördyrande särskilt under de ogynnsamma
väderleksförhållanden som varit rådande under en del av byggnadstiden.
Med bifall till hemställan av ammunitionsnämnden i skrivelsen anvisade
Kungl. Majit genom beslut den 7 februari 1941 1 700 000 kronor från
vederbörligt förskottsanslag till engångsutgifter för färdigställande av ifrågavarande
fabriker.

Sedermera anmälde ammunitionsnämnden i skrivelse den 28 juli 1942,
att de medel, tillhopa 10 057 000 kronor, som dittills stått till förfogande för
utförande av fabrikerna, av vilka vissa då vörö färdigställda, överskridits
med omkring 2 000 000 kronor samt att ytterligare kostnader voro ofrånkomliga,
innan arbetena helt avslutats. Nämnden anförde tillika, att merkostnaderna
hänförde sig främst till C-fabrikerna och hade orsakats huvudsakligen
av prisstegringar samt av vissa ur skydds- och rationaliseringssynpunkter
nödvändiga eller erforderliga ändringar i det planerade utförandet.

I skrivelse den 4 maj 1943 har statens krigsmaterielnåmnd anmält, att de
slutliga kostnaderna för färdigställande av A-, B- och C-fabrikerna komme
att överstiga för ändamålet tillgängliga medel, 10 057 000 kronor, med
4 400 000 kronor och således uppgå till 14 457 000 kronor. Av skrivelsen och
en därvid fogad tablå över ifrågavarande kostnader framgår, att ett medelsöverskridande
föreligger av sammanlagt 3 746 299 kronor 50 öre för samtliga
fabriker. Av övriga uppgivna merkostnader hänför sig ett belopp av
429 700 kronor 50 öre till beräknad kostnad för ytterligare nödvändiga åtgärder
och ändringar för uppnående av beräknad kapacitet samt 224 000
kronor till kostnader för åtgärder för att förbilliga driften eller öka kapaciteten.
I fråga om den närmare motiveringen för sistnämnda två utgiftsändamål
torde fa hänvisas till skrivelsen. Krigsmaterielverkets förevarande
skrivelse utmynnar i en hemställan, att 4 400 000 kronor måtte ställas till
förfogande för färdigställandet av fabrikerna.

Armé förvaltningens tygdepartement har i ett med ämbetsverkets civila
departement gemensamt utlåtande i ärendet den 21 maj 1943 anfört, att tygdepartementet
icke förfogade över några medel, vilka kunde tagas i anspråk
för täckande av de uppkomna merkostnaderna, samt att departementet, som
saknade möjligheter att i detalj granska de av krigsmaterielnämnden framlagda
kostnadsuppgifterna, ville framhålla vikten ur beredskapssynpunkt av
att betryggande åtgärder vidtoges för säkerställandet av den vid ifrågavarande
fabriker bedrivna tillverkningen.

Civila departementet har anfört, att departementet redan år 1941 låtit
verkställa granskning av redovisningen beträffande byggnadskostnader för

Kungl. Maj.ts proposition nr 163-

13

vissa av ifrågavarande fabriker. Rapporter över granskningen hade tillställts
ammunitionsnämnden för yttrande, varefter krigsmaterielnämnden efter ytterligare
utredning den 17 maj 1943 avgivit det begärda yttrandet, vilket
emellertid icke hunnit underkastas närmare granskning. Civila departementet
har jämväl framhållit, att kostnadernas storlek i förhållande till de disponibla
medlen uppmärksammats i samband med de genom departementets
försorg verkställda utredningarna samt att föreliggande risk för anslagsöverskridanden
påpekats.

Sedan ärendet återremitterats till krigsmaterielverket för närmare utredning
rörande anledningarna till de av verket anmälda merkostnaderna, gjorde
krigsmaterielverket i skrivelse den 23 juli 1943 framställning örn medel
till utförande av en del av de tidigare anmälda åtgärderna för färdigställande
av ifrågavarande fabriker. Krigsmaterielverket anförde därvid, att vissa
skydds- och ändringsarbeten vid fabrikerna vore av den natur att de icke
kunde uppskjutas utan att krigsberedskapen väsentligt eftersattes eller andra
mycket betydande olägenheter uppkomme, varför de borde få vidtagas utan
avvaktan å beslut i anledning av krigsmaterielnämndens förenämnda framställning
den 4 maj 1943. I enlighet med verkets hemställan anvisade Kungl.
Maj:t genom beslut den 30 juli 1943 75 000 kronor till utförande av ifrågavarande
arbeten.

Med skrivelse den 7 december 1943 till chefen för försvarsdepartementet
har arméförvaltningens civila departement överlämnat resultatet av genom
departementets försorg verkställd närmare detaljgranskning av kostnaderna
för två av fabrikerna. Av skrivelsen framgår, att vid denna granskning framkommit
förhållanden, som giva anledning till antagade, att staten påförts
obehöriga kostnader för dessa fabriker. Departementet har framhållit, att
utredningen icke kunde betraktas såsom fullständig men att en komplettering
av densamma medelst fortsatt revision svårligen kunde utföras av departementet
med hänsyn till den avsevärda tid en ytterligare utredning kunde
beräknas taga samt till bristen på för en sådan uppgift kvalificerad personal
inom departementet.

Krigsmaterielverket har den 5 januari 1944 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet, i vilket berörts vissa av anledningarna till de uppkomna kostnadsökningarna.
Vad särskilt beträffar C-fabrikerna, där de ojämförligt största
merkostnaderna uppstått, har verket framhållit, att detaljerade förhandskalkyler
icke blivit upprättade på grund av de förhållanden som rådde, när
byggnadsarbetena skulle igångsättas.

Slutligen har krigsmaterielverket i skrivelse den 17 februari 1944 hemställt
att, utan avvaktan å prövningen av verkets medelsäskanden i övrigt för
här ifrågavarande ändamål, ett belopp av 38 000 kronor måtte ställas till förfogande
för utförande av vissa nödvändiga åtgärder vid C-fabrikerna.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att vid utförandet av ifrågavarande
fabriksanläggningar högst betydande överskridanden av till förfogande
stående medel ägt rum. Sedan utöver de medel, omkring 8 300 000 kronor,

Departements chefen.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

som ursprungligen avsetts för ändamålet, i februari 1941 anvisats 1 700 000
kronor för fabrikernas färdigställande, lia nu anmälts överskridanden med
tillhopa omkring 3 750 000 kronor.

Jag vill erinra, att frågor av liknande art tidigare varit föremål för statsmakternas
prövning. Erinras må sålunda örn de anslagsöverskridanden för
vissa befästningsanläggningar, till vilkas täckande mede] äskats av riksdagen i
propositionerna 1941: 292, bilaga 2, punkt 1, och 1942: 316, bilaga 2, punkt
7. I dessa två fall vållades anslagsöverskridandena bland annat därav, att
arbetena icke i förväg noggrant planlagts, vilket i sin tur varit att tillskriva
arbetenas brådskande natur med hänsyn till beredskapsförhållandena.
Liknande omständigheter synas vara för handen i det nu föreliggande fallet.
Härtill komma vissa andra förhållanden som kunna lia påverkat kostnaderna.
Armélörvaltningens civila departement har funnit att redovisningen hos
industriföretag, som handhaft uppförandet av vissa av ifrågavarande fabriker,
varit i en del avseenden bristfällig samt anslutit sig till av granskningsman
uttalad uppfattning, att det icke vöre uteslutet, att kronan till
följd därav fått vidkännas avsevärda obehöriga kostnader. Av den föreliggande
utredningen synes vidare framgå, att ammunitionsnämnden utan att
inhämta Kungl. Maj:ts medgivande vidtagit vittsyftande ändringar i byggnadsplanerna
och därigenom iklätt statsverket merutgifter. Vad i sådant
och vissa andra hänseenden — i anslutning till av statens krisrevision framställda
erinringar — vid anmälan av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln,
punkt 88) anförts rörande merkostnaderna för pansarkryssaren
Fylgias iståndsättande och modernisering synes äga motsvarande tillämpning
å nu förevarande byggnadsföretag.

För egen del anser jag det nödvändigt, att samtliga omständigheter i samband
med planläggningen och uppförandet av fabrikerna underkastas undersökning
för utrönande av anledningarna till anslagsöverskridandena och för
klarläggande i vad mån dessa överskridanden kunnat undvikas genom åtgärder
från de myndigheter —- arméförvaltningens tygdepartement och ammunitionsnämnden
(krigsmaterielnämnden) — i vilkas regi anläggningarna utförts.
Det är min avsikt hemställa hos Kungl. Maj:t, att ärendet överlämnas
till statens sakrevision för utförande av denna undersökning.

Oberoende av det resultat, vartill en dylik undersökning kan komma, torde
dock, sedan noggrannare kostnadsuppgifter nu föreligga, medel böra anvisas
i första hand för täckande av redan bundna utgifter. Dessa kostnader,
vilka enligt vad krigsmaterielverket uppgivit för närvarande påföras driftskonto
i mån av utbetalningar, uppgå enligt det föregående till i runt tal
3 750 000 kronor. Jag vill dock framhålla, att den fortsatta undersökningen
kan giva vid handen, att vissa av dessa kostnader felaktigt påförts kronan.
Härutöver har krigsmaterielverket beräknat ett belopp av i runt tal 430 000
kronor erforderligi för ytterligare nödvändiga åtgärder och ändringar för
uppnående av beräknad kapacitet, varjämte verket hemställt om ytterligare
224 000 kronor för åtgärder för att förbilliga driften eller öka kapaciteten.
Med hänsyn till angelägenheten ur beredskapssynpunkt att största möjliga

Kungl. Majis proposition nr 163.

15

effektivitet utvinnes av ifrågavarande fabriker och på de skäl i övrigt som
krigsmaterielverket anfört till stöd för medelsäskandena i sistnämnda två
hänseenden finner jag mig kunna tillstyrka, att medel anvisas jämväl för
dessa ändamål.

Sammanlagda medelsbehovet uppgår, efter avdrag av de medel som anvisats
den 30 juli 1943, till (4 400 000 — 75 000 —) 4 325 000 kronor. Medlen
torde böra äskas av riksdagen å tilläggsstat lill riksstaten för innevarande
budgetår. Jag vill erinra, att enligt det förslag till inrättandet från och med
den 1 juli 1944 av en försvarets fabriksfond, som förelagts innevararande års
riksdag i propositionen nr 75, de fabriksanläggningar varom här är fråga
skola från och med nämnda dag redovisas å denna fond och där upptagas
såsom helt avskrivna. Med hänsyn härtill torde förenämnda belopp om
4 325 000 kronor böra anvisas såsom särskilt reservationsanslag å driftbudgeten.
Då beloppet erfordras för färdigställande av äldre byggnadsföretag,
som på grund av beredskapsförhållandena kommit till stånd, torde detsamma
icke böra belasta den beräknade kostnadsramen för försvarets utbyggande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverket: Merkostnader för vissa fabriksanläggningar
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 4 325 000.

C. Försvarskraf terna.

Armén.

Undervisning och övningar.

[3.] 28. Armén: Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag. 29.
Armén: Vissa kostnader för de fasta undervisningsverken, särskilda utbildningskurser
m. m., reservationsanslag. Å arméns undervisningsmateriel- och
undervisningsanslag för budgetåret 1942/43 redovisade arméförvaltningen per
den 30 juni 1943 behållningar av respektive 18 905 kronor 67 öre och 569 305
kronor. I enlighet med ett av riksräkenskapsverket avgivet förslag förordnade
Kungl. Majit genom beslut den 22 oktober 1943 angående behandlingen av
vid utgången av budgetåret 1942/43 föreliggande behållningar å anslag under
fjärde huvudtiteln, att nämnda behållningar skulle överföras till budgetutjämningsfonden.

I skrivelse den 27 december 1943 har arméförvaltningens intendenturdepartement,
under hänvisning till en skrivelsen bifogad promemoria, anmält,
att genom denna disposition av anslagsbehållningarna uppstått ett behov av

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

medel, som icke kunde täckas av de anslag som för motsvarande ändamål
anvisats för innevarande budgetår. Av promemorian inhämtas i huvudsak
följande.

För täckande av utgifter hänförliga till undervisningsmaterielanslaget under
budgetåret 1942/43, vilka icke hunnit likvideras före budgetårets utgång, erfordrades
ett belopp som överstege den per den 30 juni 1943 bokförda behållningen
å anslaget. Det anslagsöverskridande, som sålunda ägt rum, hade
orsakats av att å anslaget jämväl avförts utgifter för beredskapsförbanden,
för vilka anslaget icke beräknats.

Till undervisningsanslaget hänförliga utgifter under budgetåret 1942/43,
vilka icke hunnit likvideras före den 1 juli 1943, uppginge till 149 015 kronor
55 öre. Härtill komme ett belopp av 40 512 kronor 50 öre, motsvarande
vad som återstode att utbetala till kurser, vartill Kungl. Maj:t under budgetåret
1942/43 anvisat medel, att utgå från nämnda års anslag eller däremot
svarande anslagsmedel under innevarande budgetår. Dessutom erfordrades
för att genomföra en av chefen för armén uppgjord plan för särskilda skolor
och utbildningskurser under budgetåret 1943/44 ett belopp av 244 150 kronor,
som icke kunde täckas av de anslagsmedel, 228 000 kronor, som i den för
undervisningsanslaget för innevarande budgetår fastställda staten förbehållits
för Kungl. Maj:ts disposition och avsetts för i staten icke specificerade
särskilda skolor och utbildningskurser. Det ytterligare medelsbehov som
förelåge å undervisningsanslaget uppginge härigenom till (149015:55 +
40 512: 50 + 244 150 =) 433 678 kronor 5 öre.

Intendenturdepartementet har i anledning härav i skrivelsen hemställt, att
ifrågavarande båda anslag måtte tillföras förstärkning, undervisningsmaterielanslaget
med 18 905 kronor 67 öre och undervisningsanslaget med 433 678
kronor 5 öre.

I ett den 1 februari 1944 avgivet utlåtande i ärendet har försvarets civilförvaltning
beträffande undervisningsmaterielanslaget föreslagit att, enär enligt
vad som framginge av förenämnda promemoria överskridandet av anslaget
för budgetåret 1942/43 hade sin grund i att från anslaget bestritts utgifter av
beredskapskaraktär, anslaget skulle från förskottsmedel tillföras ersättning
med belopp svarande mot den per den 30 juni 1943 bokförda behållningen.
Civilförvaltningen, som under hand erhållit i uppdrag alt utreda, huruvida
särskilda utbildningskurser, till vilka Kungl. Maj:t i enlighet med myndigheternas
förslag anvisat medel från undervisningsanslaget, avsåge sådana
ändamål, att medel till desamma rätteligen bort anvisas av förskottsmedel,
har funnit detta vara fallet beträffande vissa kurser, till vilka medel anvisats
under budgetåren 1942/43 och 1943/44. I enlighet därmed har civilförvaltningen
ansett, att ett belopp av 281 100 kronor borde från förskottsmedel tillgodoföras
undervisningsanslaget. Det av intendenturdepartementet angivna återstående
medelsbehovet under förevarande anslag täcktes till en del av andra
medel under anslaget, som enligt beslut av Kungl. Maj:t den31 december 1943
finge disponeras för särskilda skolor och utbildningskurser. Därefter återstående
medelsbehov skulle, enligt vad civilförvaltningen inhämtat, icke längre
vara erforderligt, enär enligt vad numera kunde bedömas vissa inskränkningar
komme att företagas i chefens för armén förenämnda plan för särskilda

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

17

utbildningskurser under innevarande budgetår. Civilförvaltningen, som i
ärendet samrått med arméförvaltningens intendenturavdelning, har i anledning
av vad sålunda anförts hemställt, att intendenturdepartementets framställning
skulle på så sätt bifallas, att undervisningsmaterielanslaget och undervisningsanslaget
tillgodofördes belopp om respektive 18 905 kronor 67 öre
och 281 100 kronor från förskottsanslaget till arméns löpande utgifter.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande i ärendet den 9 februari 1944 tillstyrkt
bifall till civilförvaltningens förslag.

Under rådande beredskapsförhållanden har det icke varit möjligt att vid Departementredovisning
av löpande försvarsutgifter åstadkomma en korrekt uppdelning CÄe^e’*''
mellan utgifter hänförliga till riksstatsanslag och beredskapskostnader. Man
har därför utgått från antagandet, att såsom beredskapskostnader böra redovisas
de belopp, varmed de löpande försvarsutgifterna överstiga de i riksstaten
anvisade medlen. Fjärde huvudtiteln anses alltså till den del den omfattar
löpande försvarsutgifter vara förbrukad vid varje budgetårs utgång.

I konsekvens härmed ha de mindre behållningar som undantagsvis uppkommit
å reservationsanslag för löpande utgifter i allmänhet tillgodoförts budgetutjämningsfonden,
medan övriga reservationsanslag redovisats i vanlig ordning.
Härvid ha undervisningsanslagen behandlats såsom anslag för löpande
utgifter.

Redan då riksräkenskapsverkets förslag angående behandlingen av vid
utgången av budgetåret 1942/43 föreliggande behållningar å anslag under
fjärde huvudtiteln var föremål för prövning inom försvarsdepartementet,
anmälde intendenturdepartementet, att brister skulle komma att uppstå å
innevarande budgetårs undervisningsmateriel- och undervisningsanslag, om
ifrågavarande anslagsbehållningar överfördes till budgetutjämningsfonden.

Sedan från riksräkenskapsverket inhämtats, att en ändring av verkets förslag
beträffande anslagsbehållningarna skulle avsevärt fördröja budgetredovisningens
färdigställande, ansåg jag mig nödsakad att i detta läge tillstyrka
bifall till riksräkenskapsverkets förslag. Såsom av del föregående
framgår fattade Kungl. Majit beslut i överensstämmelse härmed

Arméförvaltningens intendenturdepartement har nu gjort framställning
örn förstärkning av innevarande års undervisningsmateriel- och undervisningsanslag
med motivering att dessa anslag icke försloge till gäldande av
utgifter, som hänförde sig till motsvarande anslag för budgetåret 1942/43 eller,
vad beträffar undervisningsanslaget, för bestridande av kostnaderna för
de särskilda skolor och utbildningskurser som planerats med utgående från
att reservationen stöde till förfogande. Civilförvaltningen har funnit, att
dessa brister skulle kunna täckas genom alt anslagen från det å förskottsstaten
för försvarsväsendet uppförda anslaget till arméns löpande utgifter
tillfördes ersättning för utgifter, som avförts å riksstatsanslagen men som
med hänsyn till utgiftsändamålens art rätteligen bort belasta förskottsanslag.

Vad beträffar undervisningsmaterielanslaget torde det med hänsyn till vad
intendenturdepartementet upplyst få anses ostridigt, att å anslaget avförts

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 103■ 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

jämväl beredskapsutgifter, varför det av civilförvaltningen föreslagna förfaringssättet
i och för sig vore att förorda. En närmare granskning inom
försvarsdepartementet av de beslut, genom vilka enligt civilförvaltningens
åsikt medel skulle ha anvisats från undervisningsanslaget, oaktat de med
besluten avsedda ändamålen varit av beredskapskaraktär, har emellertid givit
vid handen, att så icke skett i den utsträckning civilförvaltningen angivit.
Det mindre belopp, som sålunda skulle kunna tillgodoföras undervisningsanslaget
från förskottsanslag, är icke tillräckligt för att täcka det medelsbehov,
som civilförvaltningen angivit såsom numera erforderligt. Med hänsyn
härtill finner jag mig böra föreslå, att medel äskas av riksdagen till förstärkning
av såväl undervisningsanslaget som undervisningsmaterielanslaget.

Principiellt riktigast vore att till anslagen återföra de belopp, som genom
förutnämnda bokföringsåtgärder tillförts budgetutjämningsfonden. Vad undervisningsmaterielanslaget
beträffar vill jag också föreslå, att detta anslag
helt ersättes för den för budgetregleringsändamål ianspråktagna reservationen
och förordar med hänsyn härtill, att till förstärkning av anslaget å tilläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår anvisas ett belopp av 18 900
kronor. Vad undervisningsanslaget åter beträffar förordar jag, att medelsanvisningen
begränsas till 300 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa

dels till Armén: Undervisningsmateriel m. m. ett reservationsanslag
av .......................... kronor 18 900,

dels ock till Armén: Vissa kostnader för de fasta undervisningsverken,
särskilda utbildningskurser m. m. ett reservationsanslag
av........................ kronor 300 000.

Anskaffning och vård av hästar m. m.

[4.] 32. Armén: Remontcring, reservationsanslag. I statsverkspropositionen
till 1943 års riksdag beräknades medelsbehovet för reinontering till
1 450 000 kronor, med vilket belopp remonteringsanslaget uppfördes i riksstaten
för budgetåret 1943/44.

Stat för anslaget har fastställts genom brev den 30 juni 1943 (se statsliggaren,
s. 109).

Enligt staten har för inköp av 509 remonter efter ett medelinköpspris av
1 500 kronor beräknats ett belopp av tillhopa 763 500 kronor.

För inköp av 35 stamhästar för dragbruk och 450 ackordhästar efter ett
medelinköpspris av 1 200 kronor ha beräknats 42 000 kronor respektive
540 000 kronor.

För budgetåren 1936/38 beräknades medelinköpspriset för remonter till
1 100 kronor och för budgetåren 1938/41 till 1 200 kronor. För budgetåren
1941/42 och 1942/43 har medelinköpspriset i samband med anvisande av till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

19

läggsstatsanslag beräknats till 1 650 kronor respektive 1 900 kronor (jfr propositionen
1943:2 s. 38 ff.).

I samband med äskande av medel å tilläggsstat för budgetåret 1942/43
framhöll jag, att den omständigheten, att ett medelpris av 1 900 kronor vid
anslagsberäkningen godtoges, icke innebure ett ställningstagande till frågan
vilket pris som vid inköp av remonter borde slutligt erläggas. Sistnämnda
fråga finge vid den tidpunkt — våren 1943 — då inköpen skulle ske, bedömas
med ledning av det utredningsmaterial, som då borde föreligga.

Någon anskaffning av stamhästar för dragbruk och ackordhästar har med
hänsyn till den stora hästanskaffning, som företagits på grund av den ökade
försvarsberedskapen, icke ägt rum under budgetåren 1940/43. För budgetåret
1943/44 avses däremot dylik anskaffning äga rum, varvid medelinköpspriset,
som förut angivits, beräknats till 1 200 kronor.

Den hästanskaffning, som skall företagas med anlitande av det för budgetåret
1943/44 anvisade anslaget, avses äga rum våren 1944.

Med erinran att för innevarande budgetår medelinköpspriset för remonter
sålunda beräknats till 1 500 kronor samt för stamhästar för dragbruk och
ackordhästar till 1 200 kronor har arméförvaltningen i skrivelse den 1 september
1943 framhållit, att nämnda priser vore för lågt beräknade, varför
det vore nödvändigt att anvisa medel å tilläggsstat. Ämbetsverket har härom
närmare anfört följande.

Arméförvaltningen hade i sin framställning rörande lantförsvarets medelsbehov
för budgetåret 1943/44 såsom sin åsikt framhållit, att ett arbetshästpris
under 1 500 å 1 600 kronor knappast kunde förutsättas under innevarande
budgetår. Till följd härav föreslog ämbetsverket ett medelinköpspris
av 1 500 kronor för arbetshästar och, då remontpriset syntes böra överstiga
arbetshästpriset med omkring 300 kronor, såsom följd därav 1 800 kronor
för remonter.

Medelpriset på arbetshästar utgjorde vid avgivande år 1942 av medelsframställning
omkring 1 850 kronor och hade med vissa mindre fluktuationer
i stort sett bibehållits under år 1943, ehuru på senaste tiden en viss stegring
i nämnda pris ägt rum.

Det syntes icke bliva möjligt alt inköpa såsom stamhästar för dragbruk
och ackordhästar lämpliga hästar under innevarande budgetår till ett lägre
medelpris än 1 800 kronor. Under sådana förhållanden kunde för anvisade
medel endast två tredjedelar av det beräknade antalet stamhästar för dragbruk
och ackordhästar inköpas. Då nyanskaffning av ackordhästar för innevarande
budgetår endast vore beräknad till 50 %> av den normala remonteringen,
skulle en ytterligare minskning av antalet inköpta dylika hästar
inverka synnerligen oförmånligt med hänsyn till den därav följande ojämna
fördelningen av hästar på olika åldersgrupper.

Ej heller för kategorien stamhästar för dragbruk borde någon nedskärning
av det antal, som skulle inköpas, ske. Det vore därför oundgängligen
nödvändigt, att ytterligare medel för ifrågavarande ändamål anvisades. Enär
kostnadsstegringen utgjorde 600 kronor per häst, uppginge sålunda det ökade
medelsbehovet till [ (35 -j- 450) X 600 =] 291 000 kronor.

Även medelinköpspriset på remonter måste ovillkorligen höjas innevarande
budgetår. För att kompensera remontuppfödarna för med den varmblodiga
aveln förenade större risker och kostnader borde såsom arméförvaltningen
tidigare framhållit remontpriset ligga omkring 300 kronor över ar -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

betshästpriset. De medelinköpspris för remonter, som under de senaste två
åren fastställts, kunde icke anses ha utgjort fullgod ersättning för med remontavel
förenade kostnader. Såsom arméförvaltningen i sin medelsframställning
för budgetåret 1944/45 framhållit, hade remonteringen i år endast
med svårighet kunnat genomföras och intresset för den varmblodiga aveln
på vissa håll visat nedgående tendens.

En ytterligare nedgång i intresset för den varmblodiga aveln skulle äventyra
remonteringen. Medelpriset å arbetshäst under innevarande budgetår
kunde icke beräknas lägre än till omkring 1 800 kronor. Med hänsyn härtill
borde remontpriset icke sättas lägre än till 2 100 kronor. För inköp av remonter
erfordrades alltså ytterligare (509 X 600 =) 305 400 kronor.

Sammanlagt erfordrades sålunda en förstärkning av anslaget till remontering
med (291 000 + 305 400 =) 596 400 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts har intendenturdepartementet hemställt,
att till remontering å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44
måtte anvisas ett reservationsanslag av kronor 596 400.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 18 september 1943 anfört följande.

De av arméförvaltningen lämnade prisuppgifterna å hästar kunde av styrelsen
vitsordas. I likhet med intendenturdepartementet ville styrelsen särskilt
understryka nödvändigheten av att priset på remonter alltid överstege
priset på vanliga arbetshästar med omkring 300 kronor. Därest en dylik
prisskillnad icke kunde upprätthållas, syntes risk föreligga för en allvarlig
nedgång i remontaveln, en utveckling, som, särskilt i nuvarande läge, med
alla medel borde förhindras. Styrelsen ville sålunda kraftigt understödja
intendenturdepartementets uppfattning, att remontpriset under löpande budgetår
icke borde sättas lägre än 2 100 kronor.

Departements- Som redan anmärkts har i den stat, som fastställts för det för budgetåret
ehe/en. 1943/44 anvisade anslaget till remontering, medelinköpspriset beräknats för
ackordhästar och stamhästar för dragbruk till 1 200 kronor samt för remonter
till 1 500 kronor.

Arméförvaltningen har framhållit, att dessa priser äro för lågt beräknade
och att därför ytterligare medel erfordras för genomförande av hästanskaffningen.
Enligt ämbetsverket måste man räkna med ett pris å ackordhäst
samt stamhäst för dragbruk av 1 800 kronor och ett remontpris av 2 100
kronor. För inköp av det antal hästar, som avses till anskaffning enligt den
för innevarande budgetår fastställda staten, skulle vid bifall härtill erfordras
en förstärkning av anslaget med tillhopa 596 400 kronor.

Med hänsyn till den utredning som föreligger beträffande priserna å hästmarknaden,
synes det erforderligt, att medel anvisas till förstärkning av
ifrågavarande anslag. Anskaffningen synes dock kunna genomföras med utgående
från ett medelinköpspris av 1 600 kronor för stamhästar för dragbruk
och ackordhästar samt 1 900 kronor för remonter, innebärande en höjning
med i båda fallen 400 kronor av de vid anslagsberäkningen för innevarande
budgetår uppskattade medelprisen.

Det för innevarande budgetår anvisade anslaget torde sålunda böra förstärkas,
för remontanskaffning med (509 X 400) = 203 600 kronor samt för
anskaffning av stamhästar för dragbruk och ackordhästar med [ (35 + 450)
X 400 =] 194 000, eller sålunda med tillhopa i avrundat tal 400 000 kro -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

nor. Denna merkostnad, som sålunda belöper på prisstegringar utöver den
prisnivå, som legat till grund för de vid 1942 års försvarsbeslut verkställda
kalkylerna, bör med hänsyn härtill falla utanför den vid nämnda beslut
fastställda kostnadsramen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Remontering å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av ......................... kronor 400 000.

Tygmateriel m. m.

[5.] 43 d. Armén: Anskaffning av viss tygmateriel, reservationsanslag. I
skrivelse den 21 december 1943 har arméförvaltningens tggdepartement gjort
framställning örn anskaffning av viss tygmateriel.

Förevarande framställning finner jag mig böra tillstyrka. Kostnaderna för Departementeden
anskaffning varom här är fråga torde enligt vad handlingarna i ärendet **''
utvisa kunna beräknas till ett belopp av högst 3 675 000 kronor, vilket bör i
detta sammanhang äskas av riksdagen. Då medelsanvisningen icke föranledes
av genomförandet av 1942 års försvarsbeslut, synes beloppet icke böra inräknas
i den för försvarets utbyggande beräknade kostnadsramen, varför särskilt
anslag bör äskas för ändamålet.

Såsom av de till denna punkt hörande handlingarna framgår har fråga
uppkommit om anskaffning härutöver för särskilda ändamål av viss materiel,
företrädesvis tygmateriel. Anskaffningens omfattning är beroende av
omständigheter, som för närvarande icke kunna överblickas, varför det för
ändamålet erforderliga medelsbehovet icke kan nu fixeras. Då kostnaderna
icke äro att hänföra till krigsmaktens fredsorganisation eller till den
del av dess krigsorganisation, som redan i fredstid bör bekostas, synes för
ändamålet lämpligen böra tagas i anspråk förskottsstaten för försvarsväsendet.
Jag förutsätter, att det skall få ankomma på Kungl. Majit att med ianspråktagande
av det å denna stat uppförda anslaget till engångsutgifter ställa
för ändamålet erforderliga medel till förfogande i den omfattning, som bedömes
oundgängligen erforderlig.

Jag hemställer, alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Armén: Anskaffning av viss tygmateriel å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 3 675 000.

Fortifikatoriska anläggningar.

[6.] 48 a. Armén: Vissa bcfästningsanläggningar, reservationsanslag. I en
av överbefälhavaren, jämte eget yttrande den 28 januari 1944 överlämnad,
den 22 i samma månad dagtecknad skrivelse har arméns fortifikationsförvaltning
hemställt, att 4 100 000 kronor måtte anvisas för anskaffning och distribution
av hindermaleriel för befästningsanläggningar.

22

Departements■
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Häröver har statens industrikommission avgivit utlåtande den 3 februari
1944, varjämte fortifikationsförvaltningen den 15 i samma månad avgivit
förnyat yttrande i ärendet.

I skrivelse den 22 februari 1944 har överbefälhavaren hemställt, att
8 625 000 kronor måtte ställas till fortifikationsförvaltningens förfogande för
fortsatt utbyggande enligt överbefälhavarens anvisningar av befästningar.

Slutligen har arméns fortifikationsförvaltning i skrivelse den 24 februari
1944, varöver överbefälhavaren den 25 i samma månad avgivit utlåtande,
hemställt, att 1 610 000 kronor måtte ställas till förvaltningens förfogande
för anordnande av ytterligare förrådsutrymmen i berg m. m. inom viss befästningsanläggning.

Ifrågavarande medelsäskanden ha föranletts av rådande beredskapsförhållanden.
För tillgodoseende av motsvarande ändamål ha medel tidigare anvisats
från förskottsstat. Vid beräkningen av innevarande budgetårs förskottsanslag
till engångsutgifter har hänsyn tagits jämväl till kostnader av denna
art. Emellertid anser jag mig — då tillfälle nu föreligger att, utan att erforderlig
medelsanvisning alltför mycket fördröjes, underställa frågan riksdagens
prövning — böra föreslå, att medlen äskas å tilläggsstat. Med hänsyn
till utgiftsändamalens natur torde ifrågavarande belopp icke böra inräknas
i kostnadsramen för försvarets utbyggnad. Beloppet å 1 610 000 kronor avser
visserligen anordningar i en anläggning, ingående i fredsorganisationen. Anordningarnas
utförande äro emellertid betingade av de aktuella beredskapsförhållandena.

Vid genomförandet av den materielanskaffning, som avses med beloppet å
4 100 000 kronor, bör i möjligaste mån hänsyn tagas till näringslivets behov
av motsvarande materiel.

Det sammanlagda medelsbehovet uppgår till (4 100 000 + 8 625 000 +
1 610 000=) 14 335 000 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Armén: Vissa befästningsanläggningar å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av ...................... kronor 14 335 000.

[7.] Armen: Vissa fortifikatoriska anläggningar m. m. Arméförvaltningens
fordfikationsstyreise har hemställt örn medgivande att för vissa stabers
räkning disponera en del av en befintlig skyddsrumsanläggning och där
inreda arbetslokaler för staberna. Fortifikationsstyrelsen har vidare anfört,
att byggnadsstyrelsen, som handhaft utförandet av anläggningen i fråga
och inredandet därstädes av arbetslokaler för vissa andra ändamål, förklarat
sig icke ha något att häremot erinra under förutsättning att kostnaderna
för erforderliga inredningsarbeten och för underhåll av berörda del av
skyddsrumsanläggningen bestredes av medel under fjärde huvudtiteln samt

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

att, när utrymmena icke längre erfordrades för försvarets räkning, desamma
på försvarets bekostnad återställdes i nuvarande skick. Fortifikationsstyrelsen
hade beräknat kostnaderna för ifrågavarande inredningsarbeten till omkring
175 000 kronor. Överbefälhavaren hade anmodat styrelsen att för ändamålet
använda en odisponerad behållning av 174 400 kronor å det av riksdagen
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 under fjärde
huvudtiteln anvisade reservationsanslaget av 23 000 000 kronor till vissa
fortifikatoriska anläggningar m. m.

Luftskyddsinspektionen har förklarat sig i princip intet ha att erinra mot
framställningen.

Av given anledning har fortifikationsstyrelsen avgivit förnyat yttrande i
ärendet.

Fortifikationsstyrelsens förslag till ordnande av fullträffsäkra arbetslo- DepaHemetUtkaler
för de i ärendet avsedda staberna finner jag mig kunna tillstyrka. **’
Till bestridandet av kostnaderna härför har ifrågasatts disposition av en behållning
å 174 400 kronor å det av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1939/40 anvisade reservationsanslaget till Vissa fortifikatoriska
anläggningar m. m., vilket jämlikt riksdagens medgivande (skrivelse nr 341/

1943) må disponeras jämväl under innevarande budgetår. Häremot har jag
intet att erinra men föreslår, med hänsyn till den avvikelse från den ursprungligen
avsedda anslagsdispositionen, som ett beslut härom skulle innebära,
att frågan underställes riksdagens prövning.

I ärendet avsedda underhållskostnader torde få tillsvidare bestridas med
ianspråk tagande av vederbörligt å försko ttsstaten för försvarsväsendet för armén
uppfört anslag till löpande utgifter.

Jag får hemställa, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen medgiva,

att det av riksdagen till Vissa fortifikatoriska anläggningar
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetaret
1939/40 under fjärde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget
av 23 000 000 kronor må disponeras för utförande av
omförmälda inredningsarbeten.

E. Diverse.

[8.] 10. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag.
Detta anslag är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med
250 000 kronor. Vid ingången av budgetåret förefanns å anslaget en behållning
av i runt tal 60 000 kronor. Sammanlagt ha alitsa omkring 310 000 kronor
stått till förfogande för ändamålet för budgetåret 1943/44.

Vid anmälan i årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln,
punkt 166) av medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1944/45 anförde
jag, att såvitt för det dåvarande kunde bedömas det för budgetåret 1943/44

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

anvisade anslaget syntes komma att visa sig tillräckligt. Av numera föreliggande
uppgift å anslagets ställning framgår emellertid, att så icke kan förväntas
hilva fallet. Under de första sju månaderna av budgetåret ha redovisats
utgifter för kommittéer och utredningar genom sakkunniga med 214 149 krono1''96
öre eller omkring 30 600 kronor per månad. Till förfogande under budgetårets
återstående fem månader står ett belopp av 95 329 kronor 50 öre eller
i runt tal 20 000 kronor för månad. Under de senaste månaderna ha en del
större utredningar avslutats. Å andra sidan ha nya utredningar tillkommit,
vilka kunna förväntas draga tämligen stora kostnader, såsom arméns officersutbildningskommitté
och 1944 års militära sjukvårdskommitté. Ytterligare
utredningar komma att inom den närmaste tiden igångsättas. Bland dessa
må nämnas utredning rörande det militära uppskovsväsendet, rörande
handhavandet av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvarsväsendet
samt rörande handhavandet av intendenturgöromålen inom marinen.
Jag anser mig böra räkna med att anspråken å anslaget under budgetarets
återstående del komma att bliva av i huvudsak samma storleksordning
som hittills under budgetåret. Jag vill erinra, att kommittéanslaget
för budgetåret 1942/43 efter förstärkning med tilläggsstatsanslag uppgick
till 430 000 kronor eller 180 000 kronor mera än innevarande års anslag.

Jag anser det i år möjligt att begränsa förstärkningsbeloppet till 50 000
kronor.

I enlighet med det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av .................... kronor 50 000.

[9.] 13 a. Teleteknisk forskning, reservationsanslag. I skrivelse den 29
december 1943 har chefen för försvarsstaben hemställt om anvisande av
medel för teleteknisk forskning och härvid framhållit följande.

Utvecklingen under de senaste åren inom det teletekniska området måste
betecknas som mycket hastig. Därmed hade också omfattningen av ny,
tor militära ändamål utnyttjad teleteknisk materiel — särskilt radiomateriel
starkt ökat. Det kunde med visshet förutsägas att även i framtiden och i synnerhet
under den närmaste tiden efter ett fredsslut en mängd konstruktioner
och erfarenheter, vilka nu hemlighölles, skulle komma att erbjuda
ett synnerligen omfattande material för utvecklingen av militär materiel
inom Sverige.

För detta forsknings- och utvecklingsarbete torde försvarets forskningsnämnd
komma att föreslå en för samtliga försvarsgrenar gemensam teleteknisk
forskningsanstalt.

I avvaktan på tillkomsten av en sådan anstalt framstode det emellertid
som nödvändigt att snarast kunna förfoga över lämplig personal för lösningen
av vissa ytterst aktuella, för försvarsgrenarna gemensamma problem,
som hittills pa grund av brist på personal icke kunnat bearbetas på ett effektivt
och rationellt sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

25

Av uppgifterna ifrågakomme närmast anpassning och utveckling av radiomateriel
enligt frekvensmodulerat system samt tillämpad forskning inom
antennområdet.

Radiostationer med frekvensmodulering, som mera allmänt konstruerats
under de senaste fem åren, hade fått en stor militär betydelse, särskilt^ för
stridsvagnar och övriga motorfordon samt för torpedbåtar och ubåtar.
Eftersom detta system medgåve större räckvidder och mindre störningar än
vid förut befintliga stationstyper, kunde det förutses, att dess användningsområde
snart nog komme att omfatta även bärbara stationer och sannolikt
vissa stationer för flygvapnet. Antalet frekvenskanaler, som med hänsyn
till terrängförhållanden och störningar lämpligen kunde utnyttjas för olika
ändamål, bleve ett av de primära målen för forskningen inom detta område.

Inom antennområdet märktes särskilt de problem, som sammanhängde
med upprättandet av radiostationer i skyddsrum och utnyttjandet av antenntyper
för riktad strålning. Även för bärbara stationer vore det av synnerligen
stor betydelse att goda fältmässiga antenner kunde utvecklas, eftersom
antenneffektiviteten vore av avgörande betydelse för räckvidden per
viktenhet hos en radiostation.

Det för påbörjandet av antydda forskningsuppgifter erforderliga minimibehovet
av personal vore en forskare (högskoleingenjör eller motsvarande)
samt två laboratoriebiträden (nyutexaminerade ingenjörer eller motsvarande)
med en årslön inklusive tillägg av respektive omkring 12 000 kronor och
9 000 kronor. Sammanlagda lönekostnaden per år skulle därigenom utgöra
omkring 30 000 kronor.

För verksamheten i övrigt erforderligt årsanslag kunde beräknas till högst
40 000 kronor.

För återstående del av budgetåret 1943/44 (Vi—3% 1944) skulle omkring
hälften av sagda kostnader erfordras.

Lokaler och instrumentutrustning m. m. kunde tills vidare ställas till förfogande
av arméförvaltningen vid dess elektrolekniska laboratorium, under
det att verksamheten syntes böra bedrivas enligt överbefälhavarens anvisningar,
medan personalen borde anställas genom tygdepartementets försorg.

I anslutning till det anförda har chefen för försvarsstaben — under framhållande
att samråd ägt rum med forskningsnämnden, som tillstyrkt framställningen
och anfört, att bifall till densamma icke komme att föregripa
den inom nämnden pågående utredningen angående den mililärtekniska
forskningens framtida organisation — hemställt, att Kungl. Majit måtte ställa
35 000 kronor till förfogande för bedrivandet av förutnämnda verksamhet
under tiden den 1 januari—den 30 juni 1944.

Statens lipp finnar nämnd har i utlåtande den 7 januari 1944 tillstyrkt bifall
till förslaget och därvid anfört följande.

De forskningsuppgifter, som närmast avsåges, vöre frågor örn anpassning
och utveckling av radiomateriel enligt frekvensmodulerat system samt tilllämpad
forskning inom antennområdet. Det vore nämnden bekant, att frågor
rörande frekvensmodulerad radio under de senaste åren behandlats på
ett flertal olika håll såväl inom de militära förvaltningarna som inom industrien.
En effektiv sammanhållande kraft inom försvaret för dessa frågor
syntes emellertid ha saknats, varav följden blivit minskad effektivitet
genom dubbelarbete m. m. En tämligen rikhaltig flora av olika anordningar
syntes också ha uppstått. Det initiativ, som nu tagits att samordna de på -

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Departements chejen.

gående arbetena, borde därför hälsas med tillfredsställelse. Det syntes ävenledes
vara av betydelse, att de problem inom området, som vore gemensamma
för de olika försvarsgrenarna, bearbetades centralt, såsom frågor
rörande utbredningsförhållanden. räckvidder, lämpliga frekvensband och
frekvenskanaler. Även på antennområdet syntes ett central forskningsarbete
vara lönande.

Önskvärt vore, att samtidigt med en samordning av forskningsuppgifterna
uppmärksamhet även riktades på att såvitt möjligt samma konstruktionselement,
exempelvis samma rörtyper, störningsspärrar och avstämningskretsar,
komme till användning vid anläggningar för olika behov inom försvaret.
Härvid borde hänsyn tagas till möjligheten att framställa konstruktionselementen
inom landet. En viss standardisering av konstruktionselement
borde sålunda bliva en viktig men på samma gång grannlaga uppgift, enär
standardiseringen ej finge drivas så långt, att utveckling därigenom hindrades.

Det föreslagna forskningsorganet måste uppehålla en intim kontakt med
såväl försvarets olika avdelningar som industrien. Särskilt då det gällde riktad
strålning, borde samarbete även äga rum med nämnden, som genom sina
arbeten på ekoradioområdet kunde ställa avsevärd erfarenhet till förfogande
och hade det största intresse av de erfarenheter, som av den föreslagna forskningen
kunde utvinnas. En viss fördelning av arbetsuppgifterna syntes här
möjlig och önskvärd.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 31 januari 1944 anfört följande.

Försvarets forskningsnämnd hade i betänkande den 30 december 1943 angående
forskningsverksamhetens inom försvarsväsendet framtida ställning
och organisation, varöver förvaltningen avgivit utlåtande, föreslagit inrättande
från och med den 1 juli 1944 av en försvarets forskningsanstalt. I förevarande
framställning omnämnd personal, som ansåges erforderlig för påbörjande
av vissa brådskande forskningsuppgifter, vilka efter nyssnämnda
tidpunkt avsåges skola övertagas av i anstalten ingående avdelning för teleteknisk
forskning, syntes vid jämförelse med den för ifrågavarande avdelning
inom den blivande forskningsanstalten föreslagna personalen närmast
motsvara forskningsassistent, placerad i lönegrad Eo 24, och assistenter, placerade
i lönegrad Eo 20 i civila icke-ordinariereglementet.

Förvaltningen hade i sitt förutnämnda utlåtande icke haft något att erinra
mot de sålunda föreslagna löneställningarna och hade förty icke heller något
att invända mot de i föreliggande framställning beräknade lönekostnaderna.

Det för verksamheten i övrigt beräknade medelsbehovet kunde förvaltningen
icke bedöma.

Därest med utförandet av ifrågavarande forskningsuppgifter ansåges lämpligen
icke kunna anstå till den tidpunkt, då försvarets forskningsanstalt avsåges
skola begynna sin verksamhet, syntes för tiden dessförinnan erforderliga
medel böra beredas å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44.

De föreliggande krigserfarenheterna utvisa nödvändigheten av att det teletekniska
forskningsområdet göres till föremål för intensifierade undersökningar
även i vårt land. Den lämnade redogörelsen ger vid handen, att den forskningsverksamhet,
som för närvarande bedrives på detta område, måste sammanhållas
och i högre grad än vad som nu är fallet inriktas på vissa bestämda
uppgifter. Det föreliggande anslagsäskandet ger mig därför icke anledning
till erinran. I avbidan på ställningstagandet till föreliggande förslag rörande

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

27

forskningsverksamhetens organisation i stort torde forskningsarbetet på det
teletekniska området få utföras efter mera provisoriska riktlinjer, som dock
innebära en avgjord effektivisering av den nuvarande verksamheten.

De framlagda kostnadsberäkningarna synas kunna i huvudsak godtagas.
En minskning av de för laboratoriebi trädena föreslagna arvodena synes
dock böra övervägas. Då forskningsverksamheten icke torde kunna igångsättas
förrän vid senare tidpunkt än chefen för försvarsstaben tänkt sig, finner
jag det tillräckligt, örn medelsanvisningen för innevarande budgetår begränsas
till 20 000 kronor. Detta belopp torde såsom reservationsanslag böra
anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. I annat sammanhang
återkommer jag till frågan örn anvisande av medel för enahanda
ändamål för budgetåret 1944/45. Kostnaderna synas böra belasta den av 1942
års riksdag angivna kostnadsramen för försvaret under femårsperioden
1942/47.

På Kungl. Maj :t torde få ankomma att fastställa stat för anslaget och meddela
närmare föreskrifter rörande verksamhetens bedrivande.

I anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Teleteknisk forskning å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 20 000.

[10.] 17 c. Merkostnader för maskinella anordningar för värnpliktsrcdovisningen,
reservationsanslag. I samband med övergången till det numera
genomförda maskinella systemet för redovisning av värnpliktiga lia medel
anvisats för, bland annat, anskaffande av maskinutrustning, för anställande
av personal för handhavande av värnpliktsredovisningen samt för vård och
underhåll av maskinutrustningen. För anskaffning av adresseringsmaskiner
med tillbehör för truppregistreringsmyndigheterna anvisade sålunda
1941 års riksdag (skrivelse nr 137) för budgetåren 1940/41 och 1941/42
reservationsanslag å tillhopa 2 230 000 kronor till Maskinella anordningar
för de värnpliktigas redovisning m. m. Av detta belopp avsågos omkring
2 000 000 kronor för maskinutrustningen jämte tillbehör, omkring 160 000
kronor för förvaringsskåp och lådor, 30 000 kronor för hyra av reservmaskiner
under uppsättningstiden och för utbildning av personal, 105 000 kronor
för allmän omsättningsskatt samt återstoden för oförutsedda merkostnader
m. m.

Med stöd av Kungl. Maj-.ts bemyndigande den 31 januari 1941 har dåvarande
arméförvaltningens civila departement sill 1 it avtal med aktiebolaget
Systema i Stockholm rörande leverans av maskiner m. m., avsedda för
värnpliktsredovisningen. Enligt detta kontrakt bar aktiebolaget Systema åtagit
sig att från Nordamerika leverera maskiner med tillbehör till ett belopp
av 2 247 000 kronor, däri inräknade kostnader för uppmontering av maski -

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

nema. Leveransen skulle anses i rätt tid fullgjord, då materielen levererats
inom vissa angivna tidpunkter »ab fabrik i Cleveland, Ohio». Av köpeskillingen
skulle köparen gälda en del redan då säljaren visat, att exporttillstånd
och navy-cert erhållits. I försäljningspriset ingående uppskattade transportkostnader
från nämnda fabrik till av köparen anvisad plats i Sverige
ävensom försäkrings- och tullkostnader skulle i efterhand regleras på grundval
av de verkliga kostnaderna. Vidare skulle enligt kontraktet aktiebolaget
leverera stålskåp och lådor till en sammanlagd kostnad av 163 040 kronor.
Beträffande maskinutrustningen är i kontraktet föreskrivet, att i leveransen
ingående tryckmaskiner av typ Adressograph dass 1700 skall av säljaren
återtagas till debiterade priser alltefter som maskiner av typ Addressograph
dass 1900 uppmonteras. Under tid då maskin dass 1700 tages i anspråk
av försvaret skall hyra utgå med 25 kronor för månad och maskin.

I skrivelse den 28 mars 1942 anmälde rullföringsnämnden, att förenämnda
tryckmaskiner dass 1900 på grund av tidsläget ej leverats och sannolikt
icke komme att levereras samt att till följd, bland annat, därav vissa merkostnader
uppkommit för den maskinella utrustningen, vilka dock kunde täckas
av de besparingar som föranleddes av den uteblivna leveransen. I enlighet
med hemställan i rullföringsnämndens skrivelse medgav Kungl. Majit
genom beslut den 17 april 1942, att nämnda merkostnader, beräknade till
204 000 kronor, finge bestridas från det för budgetåret 1941/42 anvisade
anslaget till Maskinella anordningar för de värnpliktigas redovisning m. m.

Ledningen av arbetet med genomförande av den nya organisationen för
rullföring och redovisning av värnpliktiga har handhafts av en för ändamålet
särskilt tillsatt nämnd — försvarsväsendets rullföringsnämnd. Sedan
Kungl. Majit genom beslut den 18 december 1942 förordnat, att de uppgifter
som ankomme på rullföringsnämnden skulle från och med den 1 februari
1943 övertagas av centrala värnpliktsbyrån, har rullföringsnämnden i
skrivelse den 3 april 1943 avgivit redogörelse för de åtgärder som vidtagits
eller aterstode att vidtaga för ett överförande till byrån av nämndens uppgifter.
I skrivelsen har rullföringsnämnden anmält att mellanhavandet med
aktiebolaget Systema icke kunnat slutligt regleras, bland annat, på grund
av att leveransen av tryckmaskiner typ Addressograpli dass 1900, vilken
skulle varit fullgjord i enlighet med konlraktsbestämmelserna i november
1941, ännu icke helt slutförts samt att viss levererad materiel, däribland
skåp och lådor för förvaring av registreringshandlingar, icke kunnat godkännas.
Rullföringsnämnden har därjämte anfört, att nämnden på grund av
tvekan beträffande tolkningen av viss kontraktsbestämmelse rörande försäkringskostnader
icke ansett sig kunna godtaga av aktiebolaget framställt
krav på ersättning för dylika kostnader, varför frågan borde hänskjutas till
avgörande av skiljemän. Efter närmare redogörelse för ställningen å de anslag
som stått till förfogande, därvid nämnden anmärkt, bland annat, att
anslagen till Maskinella anordningar för de värnpliktigas redovisning m. m.
icke komme att förslå för täckande av kostnaderna för blivande leverans
av tryckmaskiner dass 1900, bär nämnden hemställt, bland annat, örn med -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

29

delande av erforderliga bestämmelser beträffande dispositionen av de till
nämndens förfogande stående anslagen.

I utlåtande den 8 februari 1944 över rullföringsnämndens framställning
har försvarets civilförvaltning närmare behandlat frågorna rörande ställningen
å för värnpliktsredovisningen anvisade anslag, de fordringar, vilka
kunde uppstå vid kontraktets fullgörande, samt den ytterligare medelsanvisning,
som i anledning därav kunde bliva erforderlig.

Beträffande mellanhavandet med aktiebolaget Systema har civilförvaltningen
anfört i huvudsak följande.

Av den genom kontraktet den 31 januari 1941 av arméförvaltningens civila
departement hos aktiebolaget Systema beställda materielen återstode 128
elektriska tryckmaskiner modell Adressograph dass 1900, vilka för närvarande
vore leveransfärdiga från fabriken i Cleveland, Ohio, men icke kunnat
forslas till Sverige. Enligt § 4 i kontraktet skulle betalning för leveransen
erläggas mot uppvisande från säljarens sida av exportlicens samt navycert
för materielens transport. Det hade ställt sig omöjligt för aktiebolaget
Systema att erhålla exportlicens förrän i november 1943, varför någon överskeppning
icke kunde ske, innan lejdtrafiken i samma månad indragits. Sedan
lejdtrafiken i januari 1944 återupptagits, syntes erläggandet av återstående
del av köpeskillingen nu bliva aktuell. Den första sändningen av maskiner,
omkring 50, förväntades anlända omkring den 1 april 1944. Enligt
av aktiebolaget gjorda beräkningar skulle samtlig enligt kontraktet beställd
materiel kunna överfraktas till Sverige före den 1 juli 1944.

Besiktning av den levererade materielen hade tidigare skett genom personal,
anställd vid arméförvaltningens tygdepartement. Av berörda materiel
hade hittills icke godkänts dels tvenne tryckmaskiner dass 1900, vilka saknade
vissa kontraherade anordningar, dels vissa för förvaring av registreringshandlingar
avsedda skåp och lådor. Enligt vad civilförvaltningen inhämtat
från aktiebolaget, syntes den å tryckmaskinerna saknade materielen
kunna införväntas till Sverige i samband med överfraktningen omkring den 1
april 1944, varefter de önskvärda kompletteringarna kunde utföras. Beträffande
de icke godkända skåpen och lådorna, vilka tillverkades inom landet,
hade centrala värnpliktsbyrån med försvarets fabriksstyrelse träffat överenskommelse
att genom personal hos nämnda ämbetsverk utföra besiktningen
av desamma. Frågan om ombyggnad av skåpen syntes kunna lösas genom
förhandlingar mellan centrala värnpliktsbyrån och Systema.

Beträffande den av rullföringsnämnden anmärkta frågan rörande tolkningen
av viss kontraktsbestämmelse rörande försäkringskostnader har civilförvaltningen,
efter närmare utredning, funnit invändning icke kunna göras mot
den mening som aktiebolaget Systema hävdade, varför frågan enligt ämbetsverkets
mening icke borde hänskjutas till skiljemän.

Vid sitt utlåtande har civilförvaltningen fogat två tablåer över ställningen
den 1 januari 1944 å anslag, anvisade för värnpliktsredovisningen, samt
över aktiebolaget Systemas återstående fordringar vid fullgörande av kontraktet
den 31 januari 1941, vilka borde belasta anslagen till Maskinella anordningar
för de värnpliktigas redovisning m. m. Under hänvisning till dessa
tablåer har ämbetsverket beträffande nämnda anslag anfört i huvudsak följande.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Under anslaget förelåge för närvarande ett medelsbehov som i det närmaste
motsvarade aktiebolaget Systemas fordringar gentemot kronan vid slutförandet
av kontraktet av den 31 januari 1941. Dessa fordringar vore i första
hand hänförliga till kostnader för de 128 tryckmaskiner Glass 1900, vilka
ännu icke överfraktats till Sverige, vidare till kostnader för hyra av 123
maskiner dass 1700, vilka av bolaget skulle återtagas vid den nyssnämnda
leveransens fullgörande, samt slutligen till vissa kostnader för beställd kompletteringsmateriel
och utförd service avseende redan levererade maskiner.
Härvid avginge dock enligt kontraktet debiterade priser inklusive frakt,
assurans, tull samt omsättningsskatt för ovannämnda 123 maskiner dass
1700. För erhållande av en genomsnittlig uppskattning av nämnda hyreskostnader
hade civilförvaltningen i sammanställningen över återstående fordringar
utgått ifrån att hyran för de nämnda 123 maskinerna komme att löpa
intill den 1 juli 1944.

Som av de båda sammanställningarna fräninge, uppginge behållningen
å det berörda anslaget den 1 januari 1944 till i runt tal 455 000 kronor och
det beräknade medelsbehovet vid fullgjord leverans till omkring 732 000 kronor.
En ytterligare medelsanvisning å i runt tal 277 000 kronor syntes således
bliva erforderlig. Anledningen till att de anvisade medlen visat sig
otillräckliga syntes vara att söka i Kungl. Maj:ts förenämnda medgivande i
brev den 17 april 1942 att använda viss del av medlen för andra ändamål än
som ursprungligen avsetts samt i den betydande hyressumma, som på grund
av nu rådande förhållanden måste betalas för maskiner dass 1700 intill dess
maskinerna dass 1900 kunnat överfraktas och utbytas mot förenämnda maskiner.

I nuvarande läge beräknade civilförvaltningen, att — såsom av sammanställningen
över återstående fordringar framginge — betalningskrav avsevärt
överstigande behållningen under anslaget inom den närmaste tiden komme
att framställas, att enligt kontraktet likvideras mot uppvisande i New York
av kopia av exportlicens och navy-cert. Civilförvaltningen hemställde fördenskull,
att intill dess kronan krediterats i kontraktet bestämda belopp —
vid säljarens återtagande av 123 maskiner, dass 1700 — samt erforderliga
medelsanvisningar skett få förskottera nödiga medel för fullgörande av kronan
enligt kontraktet åvilande förpliktelser.

Sedan chefen för armén anmodats alt avgiva utlåtande i ärendet med angivande
tillika av behovet av ytterligare medelsanvisning för fullständig reglering
av kostnaderna, har arméchefen i utlåtande den 22 februari 1944 anfört
i huvudsak följande.

Utöver av civilförvaltningen angivet belopp, 277 000 kronor, erfordrades
jämväl medel till returfrakter för de maskiner dass 1700, vilka skulle återlämnas
till Systema, samt besiktningskostnader för de maskiner dass 1900,
vilka skulle levereras. Då maskinen dass 1900 vore utrustad med lösa tillbehör,
vilka för olika ändamål kunde kopplas på maskinen, erfordrades förvaringsskåp
för dessa maskindelars förvaring, då de icke vore i bruk. De
beräknade kostnaderna för angivna ändamål uppginge till 15 100 kronor,
varav för returfrakter 5 000 kronor, besiktningskostnader 5 300 kronor och
förvaringsskåp 4 800 kronor. De enligt kontraktet med Systema levererade
stålskåpen för förvaring av adressographplåtar kunde icke godkännas, varför
de måste utbytas. Enligt kontraktet skulle därvid uppkomna fraktkostnader
betalas av kronan. Dessa frakter beräknades uppgå till 9 000 kronor. Kostnaderna
för besiktning av skåpen efter skedd ny leverans beräknades lill
2 000 kronor. Sammanlagda medelsbehovet uppginge således till (277 000 -+-15 100 + 9 000 + 2 000 =) 303 100 kronor.

31

Kungl. Majda proposition nr 163.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår komma de anslag som a\ DeparUmmtsriksdagen
anvisats till Maskinella anordningar för de värnpliktigas redovisning
m. m. icke att förslå för gäldande av samtliga kostnader för de med
anslagen avsedda ändamålen. Till en del orsakas anslagsöverskridandet av att
i ett läge, då all sannolikhet talade för att på grund av utebliven leverans besparingar
skulle komma att uppstå på anslaget, dessa besparingar togos i
anspråk för täckande av såväl kostnader som direkt förorsakats av denna
uteblivna leverans som ock vissa i samband därmed stående utgifter. Härtill
kommer emellertid, att kostnaderna för frakt, tull och försäkring blivit
högre än som tidigare beräknats, varjämte — jämväl till följd av den uteblivna
leveransen — hyra för maskiner, som provisoriskt utnyttjats, utgår
med väsentligt högre belopp än som beräknats. Slutligen ha numera anmälts
medelsbehov för anordningarnas fullständigande.

Då utsikter nu föreligga, att resterande maskiner skola kunna fraktas till
Sverige, samt så beräknas kunna ske före den 1 juli 1944, torde i detta
sammanhang böra äskas erforderliga medel för fullgörandet av förutnämnda
kontrakt. Jag finner mig jämväl kunna tillstyrka, att medel anvisas för
de ändamål som chefen för armén därutöver angivit vara erforderliga för
vissa kompletterande anskaffningar m. m. och föreslår därför en medelsanvisning
av i runt tal 300 000 kronor. Beloppet torde såsom hänförande sig till
ändamål, för vars tillgodoseende medel anvisats före 1942 års försvarsbeslut,
icke böra belasta den för försvarets utbyggande enligt nämnda beslut beräknade
kostnadsramen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Merkostnader för maskinella anordningar för vårnpliktsredovisningen
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 300 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Sven Berglund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

33

Bilaga 3.

Egentliga statsutgifter.

Femte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensle, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, och statsrådet Rubbestad
anmäla härefter under socialdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44, statsrådet Möller beträffande punkterna 1—2, 4, 6—9 och 11—13
samt statsrådet Rubbestad beträffande punkterna 3, 5 och 10. Föredragandena
yttra därvid följande.

B. Sociala verk och inrättningar.

[1.] 16. Bekämpande av arbetslösheten: Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m., reservationsanslag. I skrivelse den 17 februari 1944 har statens
arbetsmarknadskommission hemställt om anvisande av ytterligare medel
för bestridande av kostnader för arbetsmarknadsreglerande åtgärder under
innevarande budgetår. Kommissionen anför härom i huvudsak följande.

För kommissionens verksamhet under budgetåret 1943/44 stå följande
belopp till förfogande, nämligen

I. Under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m.

dets för budgetåret anvisat ........ kronor 13 000 000

dels reservation från föregående budgetår
.......................... » 8 970 000 kronor 21 970 000

II. Under anslaget till Kostnader för överflyttning
av arbetskraft (å förskottsstaten för försvarsväsendet)

för budgetåret anvisat .............................. kronor 50 000 000

Summa kronor 71 970 000.

3

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 163.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Vid beräknandet av det belopp, som här angivits stå lill kommissionens
förfogande till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m., har kommissionen
icke tagit hänsyn till att Kungl. Maj:t kan komma att utnyttja den
av riksdagen medgivna rätten att till främjande av företagsverksamhet m. m.
disponera vissa belopp ur anslaget.

Därest inga nu oförutsebara faktorer av genomgripande betydelse komma
alt påverka utvecklingen på arbetsmarknaden, torde anslaget till kostnader
för överflyttning av arbetskraft icke i sin helhet behöva tagas i anspråk.
Under senare halvåret 1943 ha av detta anslag förbrukats närmare 13 miljoner
kronor.

Beträffande reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering
m. m. är det däremot uppenbart, att anvisade medel icke komma att
vara tillfyllest.

I fråga om medelsförbrukningen under nyssnämnda anslag under tiden
1 juli—31 december 1943 och det beräknade medelsbehovet under återstoden
av budgetåret 1943/44 hänvisas till följande sammanställning.

Ändamål

Medelsförbruk-

ning

1/j—1,l/n 1943

Medelsbehov

Vi —»76 1944

Statliga beredskapsarbeten i SAK:s regi (inkl. försvarsarbeten)..

5 260 000

9 740 000

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets regi..........

3330 000

9 670 000

Statskommunala beredskapsarbeten..........................

1850 000

4 150 000

Statskommunala reservarbeten..............................

130 000

170 000

Kontantunderstödsverksamhet ..............................

300 000

1 200 000

Arkivarbeten och musikerhjälp..............................

640000

1 560 000

Statliga stenbeställningar....................................

1 240 000

1510000

Resebidrag till arbetssökande................................

150 000

250000

Övrig hjälpverksamhet (årskostnadsbidrag m. m) ............

30 000

290 000

Till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsverk-samhet m. m.............................................

_

500 000

Kronor

12930000

29 040000

Det beräknade medelsbehovet för budgetåret 1943/44 i dess helhet utgör
alltså (12 930 000 + 29 040 000) 41 970 000 kronor. Då till förfogande för arbetsmarknadsreglerande
åtgärder under nämnda budgetår stå 21 970 000 kronor,
skulle sålunda erfordras en anslagsförstärkning av 20 000 000 kronor.

Rörande de omständigheter, som föranlett att det till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering anvisade anslaget blivit otillräckligt, anför kommissionen: i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 oktober 1943 framhöll kommissionen,
att en viss avmattning i den tidigare starka efterfrågan på arbetskraft kunnat
förmärkas. Under de månader, som förflutit sedan dess, har denna tendens
framträtt alltmera. Antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser vid de
offentliga arbetsförmedlingarna uppgick sålunda vid utgången av januari
1944 till 164 mot 137 vid samma tidpunkt föregående år. Antalet till kommissionen
rapporterade hjälpsökande arbetslösa var den 31 januari 1944
15 837, vilket innebär en ökning av 4 161 (35,6 procent) från den 31 december
1943 och 5 845 (58,5 procent) från den 31 januari 1943. Ökningen sedan
sistnämnda tidpunkt var mest framträdande i Västernorrlands (i- 3 124)
och Värmlands (+648) län samt Stockholms stad (+ 507). Fördelningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

35

av de hjälpsökande efter yrkestillhörighet utvisar, att ökningen huvudsakligen
hänförde sig till yrkesgrupperna byggnadsverksamhet (+1413), pappersindustri
(+1193), sågverksindustri (-(- 767), landtransport (+ 762) och
diversearbete (+781).

Uppgifter om arbetslösheten inom fackförbunden föreligga lill och med
utgången av december 1943. Vid nämnda tidpunkt vörö 9,6 procent av förbundens
medlemmar fristämplade på grund av arbetslöshet mot 10,3 procent
vid samma tidpunkt föregående år. Ökad arbetslöshet kunde konstateras
främst inom pappersindustriarbetareförbundet (13,8 mot 8,3), sågverksindustriarbetareförbundet
(30,2 mot 28,8), väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet
(21,8 mot 19,7), gjutareförbundet (4,0 mot 2,0) och metallindustriarbetareförbundet
(3,3 mot 2,4). Minskad arbetslöshet inträdde framför allt
inom sko- och läderindustriarbetareförbundet (8,5 mot 37,5), beklädnadsindustriarbetareförbundet
(9,3 mot 13,0), textilindustriarbetareförbundet (3,8
mot 4,9), grov- och fabriksarbetareförbundet (17,0 mot 20,1) samt träindustriarbetareförbundet
(11,5 mot 15,5). Byggnadsfacken uppvisade i stort sett samma
arbetslöshetsprocent som föregående år (29,8 mot 29,5). Av de särskilda
rapporter, som lämnas till kommissionen beträffande arbetslösheten i byggnadsfacken
i vissa större städer (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,
Hälsingborg, örebro, Borås, Linköping och Gävle) framgår, att antalet arbetslösa
byggnadsarbetare vid månadsskiftet januari/februari 1944 uppgick
till 11 581, eller 29,7 procent av medlemsantalet. Motsvarande siffror voro
vid månadsskiftet januari/februari 1943 10 766, eller 27,7 procent av medlemsantalet.
Ökningen av antalet arbetslösa byggnadsarbetare kommer nästan
uteslutande på Stockholms stad.

Den ökade arbetslösheten har föranlett kommissionen att hittills under
innevarande budgetår bevilja anslag till vägarbeten för en sammanlagd beräknad
kostnad av omkring 18,2 miljoner kronor, därav under tiden 1—27 januari
för omkring 13,5 miljoner kronor. Dessa beredskapsarbeten ha kommit till
stånd eller avses alt påbörjas företrädesvis inom Västernorrlands län och
västra Sverige, där mera omfattande arbetslöshet uppstått.

Den minskade efterfrågan på arbetskraft för skogsarbete jämte svårigheter
för vissa industrier, vilka föranlett permittering av arbetskraft, ha emellertid
medfört, att arbetslöshet av mindre omfattning uppstått i andra län än de
nyss nämnda. De otillräckliga anslagen för vägväsendet vid tidpunkten för
dess förstatligande lia förorsakat, att åtskilliga sådana vägarbetare måst
permitteras, som tidigare haft konstant sysselsättning inom resp. vägdistrikl
vid statsbidragsberättigade arbeten, och vid arbeten som bedrivits helt med
distriktens egna medel. För att motverka denna mindre arbetslöshet på ett
stort antal orter, som sålunda uppkommit eller kan befaras uppkomma,
har eller gemensam framställning den 3 februari 1944 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och arbetsmarknadskommissionen Kungl. Majit framlagt
proposition, innefattande att ett reservationsanslag å 15 miljoner kronor för
ändamålet skulle stiillas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
Medlen lia avsetts att disponeras såväl under återstoden av innevarande budgetår
som under budgetåret 1944/45.

Under februari 1944 har kommissionen igångsatt samtliga tidigare nedlagda
vägföretag, i den mån dessa kunna bedrivas vintertid. Vid statliga beredskapsarbeten
(inkl. försvarsarbeten) i kommissionens regi voro den 5
februari 1944 .sysselsatta 1 879 man, varav 530 utlänningar (norrmän, danskar
och ryssar). Framställning örn placering av ytterligare 500 å 600 man
föreligger hos kommissionen. Vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens .statliga
beredskapsarbeten voro vid månadsskiftet januari/februari 1944 sysselsatt
1 800 man.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 163

Departements chefen.

Det i hög grad labila läget på arbetsmarknaden medför, att betydande
svårigheter möta vid beräkningen av medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande
åtgärder för återstoden av innevarande budgetår. Kommissionen har
i sina beräkningar utgått från att ytterligare statliga beredskapsarbeten måste
igångsättas för att motverka den redan befintliga arbetslösheten och den som
kan befaras uppkomma i framför allt Västernorrlands, Värmlands samt Göteborgs
och Bohus län. Kommissionen beräknar att i egen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
regi vid beredskapsarbeten kunna svsselsätlas omkring
6 000 man.

Kommissionen beräknar, att jämväl statskommunala beredskapsarbeten
måste tillgripas i viss ökad omfattning. Arbetsföretag ha påbörjats eller avsetts
skola komma till utförande under första halvåret 1944 främst i Stockholms
stad och Västernorrlands län. Betydande utgifter väntas därjämte, sedan
slutredovisningar inkommit för flera slutavsynade större företag.

Hjälp genom kontantunderstöd, som utgått huvudsakligen i de större städerna,
har blivit ofrånkomlig även i de län, som uppvisa stor arbetslöshet,
framför allt i Västernorrland. Understöden ha sedan en tid tillbaka utgått
huvudsakligen till arbetslösa i de äldre åldrarna. I fortsättningen måste man
räkna med att även yngre personer återfinnas bland detta hjälpklientel. För
närvarande utgå kontantunderstöd till 6 000 arbetslösa.

Arkivarbeten och musikerhjälp ha måst komma till användning i avsevärt
ökad omfattning under de senaste månaderna, främst till följd avlämpligheten
att pa detta sätt bringa hjälp åt den tilltagande strömmen av
flyktingar. I arkivarbete äro för närvarande placerade 470 personer, varav
145 utlänningar (danskar, norrmän och statslösa). Därjämte lia 160 danskar
tilldelats s. k. assistentarbete (läkare, vetenskapsmän och likställda). Musikerhjälp
lämnas till 110 personer, varav 30 utlänningar (danskar och norrmän)
.

Antalet vid de statliga stenbeställningarna sysselsatta beräknas undergå en
jämförelsevis obetydlig ökning under första halvåret 1944 i förhållande
till senare halvåret 1943.

Under åberopande av det anförda har arbetsmarknadskommissionen hemställt,
om anvisande av ett anslag å 20 000 000 kronor såsom förstärkning av
de medel, som stå till förfogande för arbetsmarknadens reglering m. m.

Såsom statens arbetsmarknadskommission framhållit inträdde under hösten
1943 en tendens till avmattning i den tidigare starka efterfrågan på arbetskraft,
vilken tendens under vintermånaderna ytterligare markerats. Till
en del mäste detta betraktas såsom en normal företeelse, men inom vissa
distrikt bär arbetslösheten endast till en mindre del karaktären av säsongarbetslöshet.
Framför allt gäller detta V ästernorrlands län men även Värmlands
samt Göteborgs och Bohus län. Inom förstnämnda län har arbetstillgangen
jämväl tidigare varit otillfredsställande. Att antalet hjälpsökande arbetslösa
därstädes likväl varit relativt ringa sammanhänger med att skogsavverkningarna
tidigare absorberat den lediga arbetskraft, som lämpat sig
för arbete i skogarna. Sedan emellertid efterfrågan på arbetskraft till skogsavverkningarna
minskat, har det såväl inom detta län som på andra håll
blivit allt svårare för den friställda arbetskraften att vinna sysselsättning
på den öppna marknaden. Det har därför befunnits erforderligt att igångsätta

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

37

offentliga arbeten i ganska betydande omfattning inom de av arbetslöshet särskilt
hemsökta områdena. Jag har för avsikt att i samband med anmälan
om äskande av anslag till arbetslöshetens bekämpande för budgetåret 1944/
45 lämna en utförlig redogörelse för vilka åtgärder, som i detta avseende
vidtagits. Det är emellertid uppenbart att det för innevarande budgetår anvisade
anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ej förslår
till bestridande av kostnaderna för dylika arbeten i den omfattning, som nu
kräves, varför ifrågavarande anslag bör förstärkas. Lika med arbetsmarknadskommissionen
finner jag det belopp, som ytterhgare behöver anvisas
för innevarande budgetår, kunna uppskattas till 20 000 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av..................kronor 20 000 000.

[2.] 16 a. Bekämpande av arbetslösheten: Vissa ersättningar åt arbetare
vid Salsåkers sågverk m. fl. I proposition den 8 oktober 1943, nr 358, till
1943 års riksdag framlade Kungl. Majit på min hemställan förslag om utgivande
av statsmedel av vissa ersättningar till arbetare m. fl. vid Salsåkers sågverk
i anledning av sågverksdriftens nedläggande. Förslaget grundade sig på
en framställning från länsstyrelsen i Västernorrlands län, vari hemställdes om
utgivande av dels vissa engångsersättningar, dels ock vissa årliga ersättningar
enligt ett förslag härtill, som utarbetats av en av länsstyrelsen för ändamålet
utsedd kommitté, den s. k. Salsåkerskoinmittén. Ersättningarna föreslogos utgå
med varierande belopp alltefter anställningstid, ålder och försörjningsplikt på
sätt följande sammanställning utvisar.

Grupp

Antal

anställ-

ningsår

Ålder

Antal

arbetare

Engångs-

ersättning

kr.

Årligt under-stödsbelopp
intill 67 år

Man

Hustru

I. Med försörjningsplikt ____

minst 20

50 år el. mer

19

1000

400

400

II. Utan försörjningsplikt____

>

»

7

700

400

—

III. Med försörjningsplikt ....

T>

under 50 år

24

1000

—

—

IV. Utan försörjningsplikt____

T>

>

5

700

—

—

V. Med försörjningsplikt ....

10-19

>

9

500

—

—

VI. Utan försörjningsplikt ....

>

T>

6

350

—

—

VII. Utan försörjningsplikt ....

5-9

T>

3

150

—

—

Utöver de till nämnda grupper hänförliga personerna föreslog länsstyrelsen,
att på grund av särskilt ömmande omständigheter ersättningar av engångsnatur
skulle utgå till ytterligare 5 personer, varav två änkor efter arbetare
vid sågverket. Rörande den närmare innebörden av länsstyrelsens förslag
ber jag få hänvisa till föreniimnda proposition.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

I anförande till statsrådsprotokollet anförde jag, bland annat, att jag ansåg
mig kunna godtaga av länsstyrelsen föreslagna grunder i fråga om engångsersättningarna,
vilka beräknats uppgå till sammanlagt 63 650 kronor eller
avrundat 63 700 kronor. Vad anginge de föreslagna årliga ersättningarna
framhöll jag, att jag delade länsstyrelsens uppfattning, att de äldre arbetarna
borde beredas en rimlig ersättning. Emellertid syntes frågan om såväl
ersättningarnas storlek som deras form behöva bli föremål för ytterligare utredningar
och överväganden, varför jag hade för avsikt att, sedan en dylik
utredning verkställts, framlägga förslag härutinnan. Skulle därvid de årliga
ersättningarna komma att begränsas på sätt länsstyrelsen föreslagit att utgå
allenast till arbetare över 50 år, torde det böra övervägas, huruvida icke engångsersättningarna
till arbetare, vilka närmade sig 50-årsåldern, borde bli
föremål för en justering uppåt. Under åberopande av det anförda hemställde
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels godkänna av mig förordade
grunder för ersättningar åt arbetare m. fl. vid Salsåkers sågverk dels
ock till Vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av 63 700 kronor.

Riksdagen (skr. nr 505) förklarade sig intet ha att erinra mot de i propositionen
förordade grunderna för ersättningarna samt anvisade det av Kungl.
Majit för ändamålet äskade beloppet.

Ärendet har sedermera för ytterligare utredning rörande de årliga ersättningarna
varit föremål för remiss till statens arbetsmarknadskommission,
som i sin tur inhämtat yttrande från länsarbetsnämnden i Västernorrlands
län. Länsarbetsnämnden bär härvid jämväl yttrat sig över vissa till nämnden
överlämnade skrivelser dels från personer, som ej blivit delaktiga av de redan
beviljade engångsersättningarna men som enligt de grunder, efter vilka
dylika ersättningar utgått, ansett sig berättigade till ersättning dels ock från
personer, som erhållit engångsersättningar men som på grund av längden av
sin anställning vid sågverket ansett sig berättigade till högre ersättning. Med
anledning härav och då jämväl till socialdepartementet inkommit liknande
framställningar anmodades länsstyrelsen i Västernorrlands län att, efter hörande
av den s. k. Salsåkerskommittén, ånyo avgiva utlåtande i ärendet.

Då chefen för finansdepartementet i annat sammanhang torde komma att
anmäla frågan örn årliga ersättningar till f. d. arbetare vid Salsåkers sågverk,
kommer jag i det följande att endast beröra frågan örn ytterligare engångsersättningar.

Med skrivelse den 21 februari 1944 har länsstyrelsen i Västernorrlands län
överlämnat yttrande av den s. k. Salsåkerskommittén. Kommittén har häri,
på grundval av numera erhållna kompletterande uppgifter rörande de vid
Salsåkers sågverk anställda arbetarna, föreslagit dels att fyra personer, vilka
förut ej erhållit någon ersättning, nu tilldelas engångsersättningar, därav två,
vilka vore att hänföra till grupp III i länsstyrelsens förslag, med vardera
1 000 kronor samt två, vilka vöre att hänföra till grupp V i nämnda förslag,
med vardera 500 kronor dels ock att två personer, vilka i länsstyrelsens för -

Kungl. Majlis proposition nr 163.

39

slag upptagits under grupp VI, men som rätteligen bort hänföras under grupp
IV, tilldelas ytterligare engångsersättning med ett belopp, motsvarande skillnaden
mellan de två grupperna eller med envar 350 kronor.

Vidare har kommittén i anledning av framställning av änkan efter en
arbetare, vilken vid sin död år 1934 varit anställd vid sågverket, föreslagit
att ersättning tillerkännes henne med 700 kronor. Kommittén upplyser att
hennes man, vilken vore född 1880, varit anställd vid sågverket från år 1899.

Hon hade genom strävsamt arbete ej allenast försörjt sig själv utan även efter
förmåga sökt hjälpa sina barn. Kommittén ansåge fördenskull, att särskilt
ömmande omständigheter förelåge samt att hon därför borde erhålla engångsersättning
motsvarande den som tidigare tillerkänts en annan person, vilken
likaledes varit änka efter en vid sågverket anställd arbetare.

Kommittén har slutligen —- under framhållande att åldersgränsen för beviljande
av årliga ersättningar syntes böra sättas till 50 år — föreslagit, att sådana
arbetare, som visserligen icke uppnått 50 år men som närmade sig denna
ålder och som därför hade svårighet att på annan ort erhålla arbetsanställning,
av billighets- och rättviseskäl böra tillerkännas en förhöjd engångsersättning.
Kommittén har därför föreslagit, att till det dubbla förhöjd engångsersättning
borde utgå till personer som äro födda före år 1897, men som ännu
ej uppnått 50 års ålder. I enlighet härmed skulle lill förhöjda engångsersättningar
utgå 6 under grupp III i länsstyrelsens förslag upptagna arbetare sami
till en under grupp IV i samma förslag upptagen arbetare med 700 kronor
med vardera 1 000 kronor.

Sammanlagda beloppet av de sålunda föreslagna ytterligare engångsersättningarna
skulle alltså uppgå till 11 100 kronor.

Länsstyrelsen har för egen del förordat bifall till vad kommittén föreslagit.

Kommitténs förslag att engångsersättningar skulle tilldelas fyra arbetare, Departementsvilka
tidigare ej erhållit någon ersättning, ävensom förslaget att två arbetare en‘
skulle erhålla förhöjda ersättningar med vardera 350 kronor stå i överensstämmelse
med de grunder, som tillämpats vid beviljandet av de tidigare
utdelade engångsersättningarna. Jag förordar därför vad länsstyrelsen i denna
del föreslagit. Beträffande förslaget örn utgivande av ersättning å 700 kronor
till en änka efter en arbetare vill jag med hänsyn till de ömmande omständigheter,
som här föreligga, tillstyrka, att sådan ersättning får utgå av
anslaget till extra utgifter.

Frågan om storleken av de engångsersättningar, som böra utgå till arbetare
närmast under 50 år, har förutsatts bli beroende av, huruvida sådana arbetare
komma att tillerkännas årliga ersättningar. Då enligt vad jag inhämtat chefen
för finansdepartementet ej har för avsikt att föreslå årliga ersättningar
åt ifrågavarande arbetare, finner jag skäligt alt dessa arbetares engångsersättningar
bli föremål för en justering uppåt. Den av kommittén föreslagna förhöjningen,
enligt vilken engångsersättningarna skulle utgå med dubbla beloppet
i förhållande till den tidigare beviljade ersättningen, anser jag mig

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

böra tillstyrka. I enlighet härmed skulle sex arbetare tillerkännas ytterligare
engångsersättning med vardera 1 000 kronor samt en arbetare med 700 kronor.

Det för utgivande av de av mig förordade ytterligare engångsersättningarna
erforderliga beloppet, 10 500 kronor, torde böra anvisas under samma rubrik
som de tidigare beviljade ersättningarna samt upptagas som obetecknat anslag
å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Bekämpande av arbetslösheten: Vissa ersättningar
dt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag
av ..................................... kronor 10 500.

[3.] 82 a. Bidrag till allmänna barnhuset. För budgetåren 1940/41—
1942/43 har riksdagen till bidrag till allmänna barnhuset anvisat anslag å
93 000, 180 000 och 250 000 kronor. Anslagen, som anvisats å tilläggsstat, ha
avsetts för täckande av den brist i barnhusets stat, som beräknats uppkomma
under respektive budgetår.

I skrivelse den 10 december 1943 har direktionen över allmänna barnhuset
gjort framställning örn anvisande av medel för täckande av den brist i barnhusets
stat, som beräknats uppkomma för budgetåret 1943/44. I skrivelsen
erinrar direktionen om behandlingen av motsvarande framställningar för tidigare
år och anför därvid i huvudsak följande.

Kungl. Maj :ts proposition, nr 240, till 1941 års riksdag örn anvisande av
bidrag till allmänna barnhuset var närmast föranledd av en framställning
fran barnhusets direktion den 22 juli 1940. Direktionen erinrade däri om att
enligt § 39 i barnhusets reglemente (nr 402 år 1930), ålåge det direktionen
att vid förvaltningen tillse, att barnhuset förbleve i oförminskat åtnjutande
av alla dess tillhörigheter. Utgifterna beräknades emellertid uppgå till ett
belopp som skulle medföra kapitalminskning. Därest Kungl. Majit icke ställde
medel till förfogande för täckande av denna kapitalbrist eller ock förklarnr-iestämmelsen
i 39 § av reglementet ej utgöra hinder för direktionen att
fullfölja sin verksamhet enligt uppgjord stat, måste direktionen vid beviljandet
av understöd begränsa utgifterna, så att kapitalbrist utebleve. Denna sista
utväg skulle emellertid innebära ett raserande av den organisation, som barniVSCtL
kommunerPa till tjänst, genom sin understödjande verksamhet skapat
eller byggt ut. Därest bidragen till de understödda barnhemmen runt örn i
landet nedsattes med belopp, som erfordrades för undvikande av kapitalförbarnhuset,
skulle den dagavgift, som uttoges av kommunerna för
vard av barn, stiga till ett sådant belopp, att kommunerna till barnavårdens
skada ej anlitade barnhemmen.

Enahanda skäl hade av direktionen anförts vid framställningar örn anslag
for budgetåren 1941/42 och 1942/43.

Socialstyrelsen hade tillstyrkt direktionens framställning och framhållit, att
barnhusets kapital hotades av en allvarlig minskning, därest icke kraftigt
stöd erhölles från statens sida. En sådan minskning av de medel, som stöde
till barnhusets förfogande, borde icke ske, att därigenom barnliemsverksam -

Kungl. Majlis proposition nr 163.

41

heten i länen komme att minskas. Otvivelaktigt vore det av stort värde, för
samhället, att barnhusets kapitaltillgångar bibehölles, så att de för framtiden
kunde användas för sådan banbrytande verksamhet på barnavårdens område,
som icke kunde anordnas och utprövas på bekostnad av allmänna medel.
Styrelsen hade funnit denna synpunkt böra vara avgörande vid anslagsfrågans
prövning samt tillstyrkte att statsmedel anvisades till täckande av uppkommande
underskott.

Föredragande departementschefen bade i propositionen nr 240/1941 uttalat
bland annat, att det icke vore tillrådligt att ens delvis täcka den då uppkomna
bristen genom att taga kapitaltillgångarna i anspråk, samt förordat
att bristen helt täcktes av statsmedel.

Direktionen har härefter framlagt beräkningar rörande storleken av den
brist i barnhusets räkenskaper, som kunde antagas uppkomma för verksamhetsåret
1943/44. I denna del har direktionen uttalat följande.

Barnhusets kapital — om man undantager den del därav, som är bunden
i fonder för vissa särskilda ändamål eller som avsatts för barnhusets fastigheters
räkning —- uppgick den 30 juni 1943 till i runt tal 10 200 000 kronor.
Avkastningen därav beräknas för budgetåret 1943/44 till 373 550 kronor, motsvarande
en medelränta av 3,66 procent. En jämförelse med 1942/43 års avkastning
visar en inkomstminskning av 1 450 kronor, vilken beror på uppsägning
av tidigare låneplaceringar.

Samtidigt med denna inkomstminskning lia kraven på understöd från barnhuset
till upptagningshem och fosterbarnsförmedling stigit. Till belysande
härav må framhållas, att barnavårdsförbunden begärt i runt tal för 1941
576 000 kronor, för 1942 613 000 kronor, för 1943 639 000 kronor och för
1944 661 000 kronor. De sålunda begärda beloppen ha av barnhuset måst nedskäras
för 1941 till 483 000 kronor, för 1942 till 530 000 kronor, för 1943 till
554 000 kronor och för 1944 till 590 000 kronor.

Barnhusets utgifter för egna hem, kvarvarande barnhusbarn, pensioner och
diverse lia för 1943/44 måst beräknas till 3 000 kronor högre belopp än för
föregående budgetår eller till 208 000 kronor.

Såsom nämnts lia under kalenderåret 1943 till understödsverksamhet beräknats
åtgå 554 000 kronor och under kalenderåret 1944 590 000 kronor.
Utgifterna för budgetåret 1943/44 torde kunna uppskattas till hälften av anslagsbehoven
för de båda kalenderåren 1943 och 1944 eller till 572 000 kronor.
Tillsammans med övriga i 1943/44 års stat beräknade utgifter, upptagna
till 208 000 kronor, blir hela summan av utgifterna för budgetåret 780 000
kronor. Såsom ordinarie inkomster ha i barnhusets stat för budgetåret 1943/
44 upptagits omförmälda kapitalavkastning av 373 500 kronor och dessutom
det till barnhuset utgående statsbidraget av lil 450 kronor eller tillhopa
485 000 kronor. För budgetåret kunde alltså beräknas uppkomma en brist
av (780 000 — 485 000) 295 000 kronor.

Under förklaring att å det särskilda anslag av 250 000 kronor, som ställts
till barnhusets förfogande för budgetåret 1942/43, uppkommit en behållning
å 12 399 kronor 67 öre, bar direktionen hemställt, att nämnda behållning
måtte få användas för täckande av bristen i barnhusets stat för budgetåret
1943/44, dels ock att för täckande av sagda brist därutöver måtte anvisas ett
anslag av 283 000 kronor.

Socialstyrelsen har i ett den 9 februari 11)44 avgivet utlåtande tillstyrkt
direktionens framställning.

42

Kungl. Majlis proposition nr 163.

Före draganden.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att man har att räkna med att
allmänna barnhusets utgifter under budgetåret 1943/44 skola komma att
avsevärt överstiga dess inkomster för samma budgetår. Den uppkommande
bristen kan uppskattas till 295 000 kronor. De skäl, som tidigare anförts
till stöd för att staten borde täcka uppkommande underskott i allmänna
barnhusets verksamhet, äga alltjämt giltighet. Jag tillstyrker därför, att för
täckande av nämnda underskott i första hand må tagas i anspråk den behållning,
som uppkommit å det för budgetåret 1942/43 anvisade anslaget å
250 000 kronor. För täckande av underskottet i övrigt torde å tilläggsstat II
till riksstaten för innevarande budgetår böra under rubriken Bidrag till allmänna
barnhuset anvisas ett obetecknat anslag å 283 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till allmänna barnhuset å tilläggstat II till
riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
anslag av .............................. kronor 283 000.

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

[4.] Medicinalstyrelsen: Avlöningar. Den i gällande avlöningsstat för medicinalstyrelsen
upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal är fastställd till 252 000 kronor.

I skrivelse den 25 januari 1944 har medicinalstyrelsen anmält, att det belopp,
varmed anslagsposten upptagits, ej komme att förslå till täckande av
erforderliga utgifter under posten. Styrelsen uppgiver, att belastningen å
posten den 31 december 1943 utgjorde 130 383 kronor. För återstående hälft
av budgetåret kunde med bibehållande av den personal, som styrelsen efter
noggrann prövning funnit nödvändig för de löpande göromålens behöriga
gång, utgifterna under posten icke begränsas till lägre belopp än 139 500 kronor,
vilket skulle innebära, att vid budgetårets slut anslagsposten komme att
överskridas med (130 383 + 139 500— 252 000) 17 883 eller i runt tal 18 000
kronor. Det väntade överskridandet finge i viss mån ses mot bakgrunden av
att arbetsuppgifterna för styrelsen visat en fortgående stegring, vilket medfört
ett oundgängligt behov att anställa tillfällig personal. Sålunda hade
styrelsen, delvis på grund av ett styrelsen lämnat utredningsuppdrag, erhållit
Kungl. Maj:ts medgivande till en tillfällig förstärkning av arbetskraften å
sjuksköterskeinspektrisens avdelning. Vidare hade extra kanslipersonal måst
tillfälligtvis anställas å medicinalbyrån i och för genomförandet, i vad på styrelsen
ankommit, av de vid 1943 års riksdag beslutade ändringarna beträffande
barnmorskeväsendet. Den väsentliga anledningen till att ifrågavarande
anslagspost behövde överskridas vöre emellertid vissa andra vid anslagspostens
beräkning icke förutsedda omständigheter av natur att medföra avsevärda
utgifter å anslagsposten.

Styrelsen anför härutinnan:

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Byråchefstjänsten å styrelsens hälsovårdsbyrå hade vakantsatts i avbidan
på framläggande av medicinalstyrelseutredningens förslag rörande styrelsens
framtida organisation. Avlöningen till vikarie å tjänsten utginge från ickeordinarie
posten, när tjänsten uppehölles av annan än förste provinsialläkare.
Sedan Kungl. Majit förordnat förste stadsläkaren i Malmö R. H. Huss
att under augusti samt november och december 1943 uppehålla ifrågavarande
byråchefstjänst, hade till Huss utbetalts sammanlagt 3 036 kronor, vilket belopp
avförts å nämnda anslagspost. Chefen för medicinalstyrelsen hade för
avsikt att föreslå Huss till förnyat förordnande å ifrågavarande tjänst under
maj och juni 1944. Avlöningen till honom under sistnämnda månader beräknades
komma att uppgå till i runt tal 3 900 kronor. Sammanlagt kunde alitsa
icke-ordinarieposten beräknas komma att under budgetaret belastas nied utgifter
på omkring 6 900 kronor för avlönande av vikarie å nämnda byråchefs tjänst.

, .

En annan omständighet, som föranledde en väsentlig merbelastnmg av
icke-ordinarieposten, vore, att Kungl. Majit den 15 oktober 1943 uppdragit
åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning rörande den öppna vardén vid
av landsting eller kommun drivna sjukhus m. m. För fullgörandet av nämnda
utredningsuppdrag hade styrelsen måst förordna en av sina amanuenser
till sekreterare för utredningen, varjämte vikarier erfordrades för styrelsens
chef och vissa av dess ledamöter under de tider, dessa för uppdragets fullgörande
nödgades vara partiellt tjänstlediga. Icke-ordinarieposten beräknades
under budgetåret komma att belastas med ett för avlönande av vikarie
för nämnda amanuens erforderligt belopp av i runt tal 3 600 kronor. För avlönande
av vikarie för en av styrelsens ledamöter hade anslagsposten hittills
under budgetåret belastats med tillhopa 3 890 kronor, medan för återstoden
av löpande budgetår ett ytterligare belopp av omkring 4 000 kronor
beräknades bliva erforderligt för samma ändamål. Utredningen rörande den
öppna sjukhusvården skulle alltså enligt styrelsens beräkningar under innevarande
budgetår komma att medföra en merbelastning å anslagsposten till
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med (3 600 + 3 890 + 4 000)

11 490 kronor.

Kostnaderna för nu angivna särskilda utgiftsändamål beräknar styrelsen
alltså till (6 900 + 11 490) 18 390 kronor. Styrelsen tillägger, att då styrelsen
icke ansett någon nämnvärd besparing kunna göras å nu ifrågavarande anslagspost,
styrelsen såge sig nödsakad att begära en förstärkning av densamma
med 18 000 kronor. Nämnda belopp hade beräknats med så smal marginal,
att styrelsen i händelse av längre ledigheter bland befattningshavarna
.—. för militär tjänstgöring eller av annan anledning — icke syntes kunna
undgå att göra framställning örn ytterligare förstärkning av anslagsposten.

Anledningen till att den i medicinalstyrelsens avlöningsstat för innevarande Departementsbudgetår
upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
väntas bliva otillräcklig är, enligt vad styrelsen framhållit, att posten
till följd av särskilda omständigheter belastats och väntas komma att ytterligare
belastas med kostnader för anställande av tilltällig personal samt avlönande
av vikarier i större omfattning än som förutsatts vid postens beräknande.
Nämnda kostnader lia av styrelsen uppskattats till sammanlagt
18 390 kronor. Då några nämnvärda mot de nytillkomna utgifterna svarande
besparingar av skäl, som styrelsen anfört, icke torde kunna förväntas, synes

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

ett överskridande av densamma med av styrelsen beräknade 18 000 kronor
icke kunna undvikas. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att riksdagens
medgivande till ett överskridande av posten med högst sistnämnda belopp
inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för medicinalstyrelsen upptagna
anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1943/44 överskridas med högst 18 000
kronor.

[5.] Statens farmacevtiska laboratorium: Avlöningar. Med skrivelse den
22 december 1943 har medicinalstyrelsen överlämnat en framställning från
föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium, docenten H. Rydin,
vari hemställts örn anvisande av medel för verkställande av utredning
rörande ett ändamålsenligt och ekonomiskt förfarande vid medikamentös
behandling av sjuka personer, som äro hänvisade till långvarigt eller ständigt
bruk av vissa läkemedel. Utredningen är avsedd att omfatta såväl val
av lämpliga läkemedel som dessas rationella användande under särskilt beaktande
av möjligheter till besparingsåtgärder. Till stöd för framställningen
anför föreståndaren i huvudsak följande.

Mångå människor äro under årtionden och stundom under hela livet för
sin fullständiga eller partiella arbetsförmåga beroende av ett kontinuerligt
användande av vissa läkemedel. Antalet sådana personer är svårt att exakt
uppgiva, men torde säkerligen vara omkring etthundratusen. Hit höra alla
sockersjuka, som använda insulin, alla patienter behäftade med perniciös
anemi, vilka äro i behov av organpreparat framställda från lever eller magsäck,
patienter med bristande funktion av sköldkörteln, patienter med tetani,
beroende på bristfällig eller skadad funktion av bisköldkörtlarna, vissa patienter
med järnbristanemi, åtskilliga personer med reumatiska åkommor och
ytterligare vissa personer, behäftade med andra, mindre vanliga sjukdomar.

För flertalet av dessa patienter kan den erforderliga behandlingen ordnas
pa mera än ett sätt. Stundom kan valet vara tämligen fritt, men gemensamt
för alla är, att patienten praktiskt taget alltid är nödgad att vidmakthålla sin
medicinering. Det är för närvarande icke möjligt vare sig för den enskilde
läkaren eller hans ekonomiske målsman — stat, landsting, kommuner m. fl.
— att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av valet av den ena eller
andra metoden. Att enbart använda den billigaste sorten av en viss medicin,
som när det exempelvis gäller olika preparat av acetylsalicylsyra eller fenemal,
låter sig här icke göra. Förhållandena äro helt annorlunda, när det gäller
flertalet hithörande preparat, vilkas styrka ofta endast kan bestämmas
eller uppskattas genom biologisk prövning och deras praktiska effekt genom
klinisk erfarenhet.

En med hänsyn till prisfrågan genomförd jämförande bearbetning av dessa
problem föreligger icke i vårt land, icke heller har uppgift kunnat erhållas
örn någon dylik utländsk bearbetning. En sådan utredning kommer med
största sannolikhet att visa, att betydande besparingar kunna genomföras på
detta område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

45

Utredningen bör förslagsvis utföras i samarbete mellan statens farmacevtiska
laboratorium och ett antal sjukhusläkare. Materialet erhålles genom inhämtande
av erfarenheter, som samlats av ledande svenska läkare, vilkas frivilliga
hjälp i detta arbete är oundgänglig och även utlovad, genom granskning
av de strödda erfarenheter från utländska institutioner och kliniker,
som omtalas i den medicinska litteraturen, samt genom studium av läkemedelsfabrikanternas
egna uppgifter. På grund av laboratoriets stora arbetsbörda
kan den nuvarande personalen icke i nämnvärd utsträckning anlitas
för den medicinsk-tekniska hopsamlingen och bearbetningen av materialet.
För genomförandet av det här skisserade arbetet måste en medicinskt utbildad
assistent, förslagsvis någon yngre licentiat, anlitas. Arvodet till assistenten
har beräknats till 6 000 kronor för ett år.

Under hänvisning till det anförda har föreståndaren hemställt om anvisande
av ett belopp av 6 000 kronor för verkställande av ifrågavarande utredning.

Medicinalstyrelsen har för egen del anfört, att den föreslagna utredningen
skulle taga sikte på att vara vägledande vid valet av den behandlingsmetod,
som under förhandenvarande omständigheter vore ur ekonomisk synpunkt
mest fördelaktig och samtidigt fyllde kravet på medicinsk effektivitet. Då utredningen
sannolikt komme att utvisa, att betydande besparingar stöde att
vinna på detta område, har styrelsen livligt förordat, att utredningen kommer
till stånd.

Styrelsen har tillika vitsordat föreståndarens uppgift om att laboratoriets
nuvarande personal på grund av laboratoriets stora arbetsbörda icke i nämnvärd
utsträckning kunde anlitas för utredningens verkställande. Mot föreståndarens
uppskattning av kostnaderna för utredningen har styrelsen ej heller
haft något att erinra.

Medicinalstyrelsen har i enlighet härmed hemställt, att ett belopp av 500
ki-onor för månad, dock sammanlagt högst 6 000 kronor måtte ställas till
styrelsens förfogande för bestridande av kostnaderna för ifrågavarande utredning.

Statskontoret har i utlåtande över framställningen den 5 januari 1944 erinrat
örn att vid statens farmacevtiska laboratorium för närvarande finnes anställd
en assistent med ett årligt arvode av 5 900 kronor. Därest i ärendet
omförmäld utredning ansåges böra komma till stånd, syntes det därför ämbetsverket
lämpligast att medicinalstyrelsen bemyndigades att för ändamålet
anställa ytterligare en dylik assistent för en tid av högst 12 månader.

Enligt min uppfattning måste det anses vara av stort värde för såväl det
allmänna som den enskilde att få det spörsmål, som framställningen avser,
klarlagt genom en opartisk utredning. Denna, som torde böra verkställas
snarast möjligt, synes lämpligen kunna anförtros åt statens farmacevtiska
laboratorium. Då utredningen icke anses kunna verkställas utan förstärkning
av laboratoriets läkarpersonal, tillstyrker jag, att ett belopp av högst 6 000
kronor ställes till förfogande för ändamålet. Beloppet torde böra bestridas

Före draganden.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Departements chefen.

från den i laboratoriets avlöningsstat upptagna anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Då riksdagen icke
tidigare haft tillfälle att taga ställning till denna fråga, torde densamma i
detta sammanhang böra underställas riksdagens prövning.

D. Överståthållarämbetet och landsstaten.

[6.] Överståthållarämbetet: Avlöningar. Den 7 maj 1943 fastställde Kungl.
Majit av riksdagen godkänd avlöningsstat för Överståthållarämbetet, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1943/44. Denna stat upptager
bland annat en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal å
100 000 kronor.

I skrivelse den 25 februari 1944 har Överståthållarämbetet hemställt, att
sagda anslagspost måtte förstärkas med 3 000 kronor. Som skäl härför framhåller
ämbetet följande.

Vid anslagspostens bestämmande har påkallad hänsyn icke tagits till den
särskilda arbetsbelastning, som vid medelsförvaltningen uppkommit såsom
följd av typiska kristidsförfattningar. Som exempel må nämnas gäldandet av
statsmedel, i ett otal poster, av ersättningar, som tillerkänts enskilda för rekvisitioner
för tillgodoseende av krigsmaktens och luftskyddets behov av olika
nyttigheter, samt utbetalning av avlöningar till luftskyddspersonal, månatligen
omfattande ett antal särskilda poster ej understigande 3 000, med den
skyldighet att till taxeringsmyndigheterna lämna inkomstuppgift, som därav
är en följd. För arbetets någorlunda jämna gång har för ämbetet varit oundvikligt
att till hjälp vid medelsförvaltningen anställa extra kvinnliga befattningshavare
utöver vad som beräknades erforderligt vid fastställandet av
ifrågavarande anslagspost. Arbetet har icke tillåtit att minska antalet extra
befattningshavare i motsvarande omfattning vid utförande av annat arbete
inom ämbetet.

Med hänsyn till de av Överståthållarämbetet åberopade omständigheterna
tillstyrker jag, att riksdagens medgivande inhämtas till att ifrågavarande anslagspost
överskrides med högst 3 000 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för Överståthållarämbetet upptagna
anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1943/44 överskridas med högst 3 000 kronor.

[7.] Länsstyrelserna: Avlöningar. Den 30 juni 1943 fastställde Kungl.
Majit två avlöningsstater för länsstyrelserna att tillämpas, den ena under tiden
1 juli—31 december 1943 och den andra under tiden 1 januari—30 juni
1944. Vardera staten upptager bland annat en anslagspost till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal, vilken är uppdelad på en delpost till bokfö -

Kungl. Majlis proposition nr 163.

47

ringsgranskare, varom bär icke är fråga, och en delpost till annan personal.
Sistnämnda delpost är för tiden 1 juli—31 december 1943 bestämd till
1 312 500 kronor och för tiden 1 januari—30 juni 1944 till 1 328 500 kronor.

Genom särskilt beslut förstnämnda dag angav Kungl. Majit de belopp, tillhopa
1 302 500 kronor, som de olika länsstyrelserna finge taga i anspråk av
den för tiden 1 juli—31 december 1943 avsedda delposten. Den 22 december
1943 meddelade Kungl. Majit ändrade bestämmelser rörande fördelningen
mellan länsstyrelserna av det belopp, varmed delposten var upptagen i avlöningsstaten.
Samtidigt medgav Kungl. Majit — under åberopande av riksdagens
i skrivelse den 16 februari 1943, nr 27, givna bemyndigande att medgiva
överskridande av vissa poster i avlöningsstaterna — att delposten finge överskridas
med ett belopp av högst 22 400 kronor.

Vad angår den i avlöningsslaten för tiden 1 januari—30 juni 1944 upptagna
delposten medgav riksdagen i skrivelse den 16 december 1943, nr 528, i anledning
av Kungl. Majits framställningar i propositionerna nr 344 och 345
angående förstärkning av den inom taxeringsorganisationen sysselsatta personalen
hos länsstyrelserna och Överståthållarämbetet, att delposten finge överskridas
med högst 640 000 kronor. Den 31 december 1943 förklarade Kungl.
Majit, att de olika länsstyrelserna finge under tiden 1 januari—30 juni 1944
av delposten använda vissa angivna belopp, sammanlagt 1 776 000 kronor.

I samband med att medel sålunda den 30 juni och den 31 december 1943
anvisades till icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna föreskrev Kungl.
Majit, att de utgifter, som under förra respektive senare hälften av budgetåret
1943/44 kunde komma att göras med stöd av de av Kungl. Majit i beslut
den 1 september 1939 och i 18 § kungörelsen den 27 oktober 1939, nr 777,
respektive 16 § kungörelsen den 24 september 1943, nr 708, givna bemyndigandena
att anställa tillfälliga befattningshavare vid länsstyrelserna för den
administrativa försvarsberedskapen, skulle tills vidare redovisas under särskild
rubrik under anslagsposten för vederbörande budgethalvår. Kungl. Majit
förklarade sig vilja framdeles meddela beslut om sättet för täckande av utgifter,
som orsakades av ifrågavarande personalförstärkning.

Den 7 februari 1944 hava länsstyrelserna anmodats att till socialdepartementet
inkomma med uppgift angående de utgifter, som under tiden 1 juli
1943—31 januari 1944 gjorts med stöd av förenämnda av Kungl. Majit givna
bemyndiganden att anställa extra personal vid länsstyrelserna. Samtidigt hava
länsstyrelserna anmodats att verkställa en beräkning av de belopp, som med
iakttagande av all möjlig sparsamhet ansåges komma att för återstående del
av budgetåret åtgå till personal av ifrågavarande slag.

Med särskilda skrivelser hava länsstyrelserna i anledning härav överlämnat
begärda uppgifter och beräkningar. En sammanställning härav giver vid
handen, att det av rådande krisförhållanden påkallade anställandet av tillfällig
personal vid länsstyrelserna under tiden 1 juli 1943—31 januari 1944
medfört en utgift av i runt tal 357 300 kronor. Motsvarande utgifter för tiden
1 februari—30 juni 1944 hava av länsstyrelserna beräknats till ett sammanlagt
belopp av omkring 246 200 kronor.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Departements

chefen.

För täckande av kostnaderna för sådan personal vid länsstyrelserna, som
fullgör de av den administrativa försvarsberedskapen betingade arbetsuppgifterna,
ha medel hittills icke anvisats, utan dessa kostnader ha av länsstyrelserna
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande förskottsvis bestritts från den
under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal upptagna
delposten till annan personal än bokföringsgranskare. Nämnda anslagspost i
den för tiden 1 juli—31 december 1943 fastställda staten har tagits helt i anspråk
för ordinära ändamål och lämnar sålunda icke utrymme för täckande
jämväl av nu förevarande kostnader. I detta sammanhang bör därför riksdagens
medgivande inhämtas till att motsvarande delpost i den för tiden 1
januari—30 juni 1944 fastställda avlöningsstaten må användas för täckande
av samtliga under tiden 1 juli 1943—30 juni 1944 erforderliga utgifter för
krispersonalens avlöning.

Vad sistnämnda delpost beträffar må densamma såsom av det föregående
framgår belastas med utgifter å sammanlagt högst 1 968 500 kronor. Härav
är enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1943 ett belopp av 1 776 000
kronor fördelat mellan de olika länsstyrelserna. Siffermässigt skulle sålunda
192 500 kronor vara disponibla för andra ändamål än avlönande av personal
för mera stadigvarande uppgifter. Emellertid vill det förefalla som örn den
nya taxeringsorganisationen kommer att utbyggas i hastigare takt än vid
berörda medelsfördelning förutsatts. Endast en mycket obetydlig del av det
belopp, varmed delposten för närvarande må ytterligare belastas, torde därför
kunna användas till bestridande av utgifter för krispersonal. Dessa utgifter
hava av länsstyrelserna för hela budgetåret 1943/44 beräknats till
603 500 kronor. Då intet synes vara att erinra mot länsstyrelsernas beräkningar,
torde riksdagens medgivande till överskridande av delposten med ytterligare
högst 600 000 kronor böra inhämtas.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva

att den i den för tiden 1 januari—30 juni 1944 fastställda
avlöningsstaten för länsstyrelserna under anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal upptagna
delposten till annan personal än bokföringsgranskare
må för täckande av utgifter för avlöning till den under budgetåret
1943/44 vid länsstyrelserna tillfälligt anställda personal,
som avsetts för den administrativa försvarsberedskapen,
överskridas med högst 600 000 kronor.

[8.] Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar. Den 30 juni 1943 har Kungl.
Maj:t fastställt av riksdagen godkänd avlöningsstat för landsfiskalerna m.
fl., att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44. Staten upptager
bland annat en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal
å 2 113 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

49

Sagda anslagspost är avsedd för avlönande av dels extra ordinarie tjänstemän
— landsfiskalsassistenter och extra ordinarie skrivbiträden -— dels
landsfiskalsaspiranter, som antagits till extra tjänstemän, dels ock sådana
tillfälliga befattningshavare och andra tillfälliga arbetsbiträden i landsfiskalsdistrikten,
vilka erfordras för fullgörande av mera stadigvarande arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 28 juni 1941 bestämt antalet extra
ordinarie tjänster i de olika landsfiskalsdistrikten och därefter genom särskilda
beslut medgivit, att ytterligare sådana tjänster finge inrättas i vissa
distrikt.

Den 30 juni 1943 har Kungl. Maj:t anvisat medel till avlönande under
budgetåret 1943/44 av omförmäld tillfällig biträdeshjälp i landsfiskalsdistrikten.
I samband härmed har Kungl. Maj:t föreskrivit, att de utgifter, som under
budgetåret 1943/44 kunde komma att göras med stöd av de av Kungl.
Majit i beslut den 8 september 1939 och i 18 § kungörelsen den 27 oktober
1939, nr 777, givna bemyndigandena att anställa extra landsfiskaler och
tjänstebiträden hos landsfiskalerna för den s. k. administrativa försvarsberedskapen,
skulle tills vidare redovisas under särskild rubrik under ifrågavarande
anslagspost. Kungl. Majit har förklarat sig framdeles vilja meddela
beslut om sättet för täckande av utgifter, som under budgetåret orsakades av
ifrågavarande personalförstärkning.

På anmodan hava länsstyrelserna inkommit med vissa uppgifter angående
utgifterna under anslagsposten till icke-ordinarie personal. En sammanställning
av uppgifterna ger vid handen, att utgifterna för avlöning av icke-ordinarie
personal, avsedd för fullgörande av stadigvarande arbetsuppgifter, för
tiden 1 juli 1943—31 januari 1944 uppgått till omkring 1 233 700 kronor,
medan utgifterna för avlöning av personal, som anställts på grund av rådande
krisförhållanden, under samma tid uppgått till omkring 123 200 kronor.
Länsstyrelserna hava vidare för tiden 1 februari—30 juni 1944 beräknat
kostnaderna för avlöning åt den för mera ordinära uppgifter avsedda personalen
till omkring 873 300 kronor.

Enligt länsstyrelsernas beräkningar skulle för budgetåret 1943/44 utgifterna
för avlöningar till den icke-ordinarie personal hos landsfiskalerna, som
erfordras för mera stadigvarande arbetsuppgifter, uppgå till (1 233 700 +
873 300 =) 2 107 000 kronor. Mot dessa beräkningar har jag icke något att
erinra.

Den extra krispersonalens avlöning har under tiden 1 juli 1943—31 januari
1944 dragit en kostnad av i runt tal 123 200 kronor. För återstoden av budgetåret
torde man kunna räkna med att dylik personal skall bliva erforderlig

1 ungefär samma omfattning som under budgetårets sju första månader.
Under sådana förhållanden komma kostnaderna härför att uppgå till i runt
tal 88 000 kronor.

Då ifrågavarande anslagspost i gällande avlöningsstat är upptagen med

2 113 000 kronor och enligt här gjorda beräkningar medelsbehovet för ända Iiihnng

till riksdagens protokoll 1944. 1 sand. Nr 163-

Departements•
chefen.

4

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

målet skulle komma att uppgå till (2 107 000 + 123 200 + 88 000 =)
2 318 200 kronor, är att räkna med att posten måste överskridas med
205 200 kronor eller i avrundat tal 210 000 kronor.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för landsfiskalerna m. fl. upptagna
anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal må för
budgetåret 1943/44 överskridas med högst 210 000 kronor.

E. Polisväsendet.

[9.] Poliskåren i Boden: Avlöningar. Den 7 maj 1943 fastställde Kungl.
Majit av riksdagen godkänd avlöningsstat för poliskåren i Boden, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1943/44. Staten upptager bland
annat en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal å 14 400
kronor.

I skrivelse den 22 februari 1944 har polischefen i Boden hemställt, att sagda
anslagspost måtte få överskridas med högst 21 600 kronor, samt till stöd härför
anfört följande.

Anslagsposten är ursprungligen avsedd för avlöningar till fyra extra ordinarie
konstaplar samt för vikariatsersättningar. Emellertid hava rådande krisförhållanden
nödvändiggjort förstärkning av poliskårens personal. För närvarande
tjänstgöra vid kåren tio icke-ordinarie befattningshavare. Av dessa
äro två vikarier för ordinarie befattningshavare, vilka sedan innevarande budgetårs
början med C-avdrag åtnjuta tjänstledighet för uppehållande av militära
arvodesbefattningar. En av de icke-ordinarie befattningshavarna vikarierar
sedan den 15 februari 1944 för en ordinarie befattningshavare, som med
C-avdrag beviljats tjänstledighet för uppehållande av överkonstapelstjänst. I
realiteten har sålunda kåren förstärkts med tre extra tjänstemän. Det har
emellertid visat sig att göromålen inom poliskåren ökat i en omfattning, som
man knappast kunnat förutse vid budgetårets början. Ökningen faller i första
hand på kriminalavdelningen. Trots avsevärt övertidsarbete har arbeisbalansen
på kriminalavdelningen blivit betydande. Detta är till allra största delen
beroende på kriminalavdelningens författningsenliga skyldighet att utreda
brott, som höra till krigsrätt och som äro begångna inom Bodens fästnings
skyddsområde. Det synes därför nödvändigt att ytterligare förstärka poliskårens
personal med tre extra befattningshavare för att kunna frigöra ordinarie
polismän till tjänstgöring å kriminalavdelningen. För avlöning till den
icke-ordinarie personal, varför medel icke tidigare beräknats, ävensom för
eventuella ytterligare vikariatsersättningar erfordras 21 600 kronor. Å anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän kommer att uppstå en
besparing av omkring 14 700 kronor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i avgivet utlåtande tillstyrkt polischefens
framställning.

Jämväl statspolisintendcnten har utlåtit sig över framställningen och därvid
anfört följande.

Med den kännedom jag numera äger örn arbetsförhållandena vid poliskåren
i Boden tror jag mig kunna konstatera, att den inträdda ökningen av kårens

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

51

arbetsbörda till stor del är beroende på rådande särskilda förhållanden. Av
polischefen redan vidtagen utökning av den extra personalen synes vara väl
motiverad. Däremot ställer jag mig tveksam till polischefens hemställan om
kårens förstärkning med ytterligare 3 extra konstaplar. Någon permanent sådan
förstärkning anser jag mig icke kunna tillstyrka. Då jag emellertid äger
kännedom örn uppkommen arbetsbalans, synes en tillfällig utökning vara
motiverad, till dess denna balans avarbetats, varvid dock tiden därför bör begränsas
till högst två månader.

Enligt uppgift från polischefen var det under anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal anvisade beloppet förbrukat den 1 januari 1944
sånär som på 100 kronor. Överskridandet av anslagsposten skulle alltså avse
sex månader. Polischefens beräkningar avse arvode och lön till 7 extra och
2 extra ordinarie konstaplar under januari och februari 1944 samt arvode
och lön under mars—juni 1944 till dels 8 extra och 2 extra ordinarie konstaplar
och dels ytterligare 3 extra konstaplar. Lönen till extra konstapel har
beräknats som ett fast arvode av 300 kronor per månad, vilket belopp synes
skäligt. Till vardera av de extra ordinarie konstaplarna utgår grundlön enligt
lönegraden Eo 7 med 279 kronor 75 öre och kallorts tillägg med 20 kronor
per månad. Hänsyn bör dessutom tagas till ersättning åt vikarie för polischefen,
som av denne beräknats till 550 kronor.

Med hänsyn till det anförda får jag tillstyrka framställningen i vad den
avser arvode och lön till 7 extra och 2 extra ordinarie konstaplar under januari
och februari 1944, 8 extra och 2 extra ordinarie konstaplar under mars—
juni 1944 samt arvode till ytterligare 3 extra konstaplar under högst två
månader ävensom vikariatsersättning, uppgående till 550 kronor. Det belopp,
med vilket anslagsposten bör få överskridas, kan sålunda begränsas till 19 647
kronor. Härvid har tagits i beaktande, att 100 kronor återstodo å anslagsposten
den 1 januari 1944.

För fullgörande av de uppgifter, som under rådande utomordentliga för- Departmentshållanden
åvila poliskåren i Boden, har polischefen funnit erforderligt att «*«/«»•
anställa vikarier för tjänstlediga ordinarie befattningshavare vid kåren samt
att utöka kårens personal med 3 extra konstaplar. Häremot har jag intet att
invända. Vad däremot angår polischefens hemställan örn förstärkning av poliskåren
under budgetårets fyra sista månader med ytterligare 3 extra konstaplar,
finner jag, i likhet med statspoiisintendenten, tillräckligt att förstärkningen
avser två månader.

På grund av angivna omständigheter blir det nödvändigt att för innevarande
budgetår medgiva ett överskridande av anslagsposten till avlöningar till
icke-ordinarie personal. Det belopp, varmed överskridande behöver ske, torde
i överensstämmelse med statspolisintendentens beräkningar kunna uppskattas
till 19 600 kronor. Jag får därför tillstyrka, att riksdagens medgivande inhämtas
till alt ifrågavarande post överskrides med högst nämnda belopp.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

alt den i avlöningsstaten för poliskåren i Boden upptagna
anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal må
för budgetåret 1943/44 överskridas med högst 19 600 kronor.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

'' Föredraganden.

F. Civila luitskyddet.

[10.] Luftskyddsinspektionen: Avlöningar. Den 30 juni 1943 fastställde
Kungl. Maj.t avlöningsstat för luftskyddsinspektionen, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1943/44. I staten finnes bland annat upptagen
en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal å 132 000
kronor.

I skrivelse den 3 februari 1944 har luftskyddsinspektionen upplyst, att inspektionen
i största möjliga utsträckning begränsat utgifterna från sagda anslagspost
men att det under posten anvisade beloppet likväl icke komme att
förslå för sitt ändamål. Detta berodde främst på att inspektionen erhållit
nya arbetsuppgifter såsom omläggningen av luftskyddets fordonsplaner. Vidare
hade en icke beräknad belastning av cirka 1 400 kronor uppkommit därigenom,
att vikarier måst anställas för personal, som beviljats tjänstledighet
för sjukdom eller militärtjänst. Slutligen hade, liksom under nästföregående
budgetår, för telefonvakthållning varit anställda ett antal f. d. riks telefonister,
vilka — två åt gången — nattetid vore förlagda i inspektionens lokaler. Med
hänsyn till tidsläget räknade inspektionen med att sådan vakthållning skulle
bliva erforderlig även under återstoden av innevarande budgetår. Den av
vakthållningen föranledda kostnaden, vartill hänsyn icke tagits vid anslagspostens
beräkning, uppginge till ungefär 5 600 kronor. Inspektionen beräknar
samtliga utgifter från anslagsposten till i runt tal 144 000 kronor samt hemställer,
att posten måtte få överskridas med 12 000 kronor.

För närvarande pågår översyn av luftskyddsinspektionens personalorganisation.
Innan resultatet härav föreligger, torde det icke vara möjligt att exakt
angiva medelsbehovet under ifrågavarande anslagspost för återstoden av budgetåret
1943/44. Med utgångspunkt från nuvarande förhållanden har jag emellertid
intet att erinra mot luftskyddsinspektionens beräkning av utgifterna
från anslagsposten. Jag får därför tillstyrka, att riksdagens medgivande inhämtas
till att posten överskrides med högst 12 000 kronor. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att slutligt bestämma intill vilket belopp — inom
den av riksdagen angivna ramen — posten får tagas i anspråk.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för luftskyddsinspektionen upptagna
anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1943/44 överskridas med högst 12 000
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

53

G. Diverse.

[11.] 8. Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m., reservationsanslag.
Till ifrågavarande ändamål har å riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisats ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor. Av nämnda belopp äro
750 000 kronor avsedda för bestridande av kostnaderna för den verksamhet,
som omhänderhaves av statens flyktingsnämnd, och 250 000 kronor för den
hjälp, som av socialstyrelsen beredes flyktingar i form av vistelse i härför
anordnade läger. En närmare redogörelse för anslagets användning har meddelats
i 1943 års statsverksproposition (V. punkten 222).

Genom beslut den 29 oktober 1943 har Kungl. Maj :t vidare föreskrivit dels
att kostnader, som uppkomma eller uppkommit för socialstyrelsen i samband
med erforderliga statliga kontrollåtgärder för mottagande av flyktingar, som
i anledning av i Danmark rådande förhållanden ankomma till vårt land, skola
bestridas från det å förskottsstaten för försvarsväsendet uppförda anslaget
till Allmänna utgifter för försvarsberedskap: Förstärkning av den civila administrationen
m. m. dels ock att kostnader för lägerverksamheten i övrigt
skola — i avvaktan på en uppgörelse rörande det slutliga bestridandet av dessa
kostnader — förskottsvis bestridas i samma ordning. Genom samma beslut
anbefallde Kungl. Majit statskontoret att från nämnda för skottsanslag till
socialstyrelsen utbetala ett belopp av intill 2 000 000 kronor, att av styrelsen
användas för bestridande av omförmälda kostnader.

Från såväl socialstyrelsen som flyktingsnämnden hava inkommit framställningar
om anvisande av ytterligare medel under innevarande budgetår
för bestridande av utgifter för flyktingarna.

Socialstyrelsen anför i skrivelse den 18 februari 1944, att styrelsens kostnader
för lägerverksamheten hade visat sig ansenligt komma att överstiga de
beräknade utgifterna. Med utgången av sistlidna januari månad hade kostnaderna
under budgetåret redan uppgått till 324 000 kronor, varför ytterligare
medel för återstoden av budgetår erfodrades. Den alltjämt ansenliga flyktingsströmmen
hade medfört ökade kostnader såväl i samband med omhändertagandet
vid gränserna som för lägervistelse. Allt åtgjordes visserligen för
att förkorta flyktingarnas uppehåll i lägren och minska underhållskostnaderna,
men till följd av utvecklingen på arbetsmarknaden ginge omsättningen
av klientelet numera icke lika snabbt som tidigare Med hänsyn tagen till nuvarande
tendenser kunde medelsbehovet för återstånde fem månader av budgetåret
uppskattas, vad beträffade cmottagandet av flyktingarna vid gränserna
till omkring 110 000 kronor och vad anginge själva lägerverksamheten
samt i samband därmed stående personalkostnader till omkring 183 000 kronor,
eller tillhopa 293 000 kronor. Härvid hade dock icke medräknats utgifterna
för vissa läger för danska flyktingar.

Vad angår de utgifter, som äro avsedda alt bestridas av de genom Kungl.
Maj:ts beslut den 29 oktober 1943 anvisade medlen, anför styrelsen, att styrelsen
vid den starka flyktingsströmmen från Danmark under hösten 1943 låtit

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

iordningställa ett större antal läger och mottagningshem. Efter hand sorn
flyktingarna kunde utplaceras i arbetsmarknaden eller beredas uppehåll ä
annan ort kunde lägren omorganiseras och deras antal reduceras. Från den
1 januari 1944 hade härvarande danska beskicknings flyktingskontor övertagit
den ekonomiska förvaltningen av huvudparten av lägren. För tiden dessförinnan
hade emellertid styrelsen närmast att svara för kostnaderna.

Med utgången av januari månad hade styrelsens sammanlagda kostnader
tor kontrollåtgärder och lägerverksamhet för danska flyktingar uppgått lill
1 / 75 000 kronor. Ännu icke likviderade kostnader för lägerverksamheten beräknades
nu till 962 000 kronor, vari bl. a. inginge av statens arbetsmarknadskommission
förskotterade kostnader för klädinköp till flyktingar'', uppgående
till 510 000 kronor. För fortsatta statliga kontrollåtgärder vid mottagandet av
danska flyktingar beräknades åtgå ytterligare omkring 275 000 kronor under
återstoden av innevarande budgetår. Medelsbehovet fördelade sig därvid med
ca 175 000 kronor för motiagningscentralen i Malmö och Ramlösa och med
100 000 kronor för övriga för danska flyktingar avsedda undersöknings- och
disciplinläger, vilka dreves i svensk regi eller stöde under svensk tillsyn. Utöver
det tillgängliga anslaget å 2 000 000 kronor skulle sålunda erfordras omkring
1 012 000 kronor för den under budgetåret fortsatta lägerverksamheten
för danska flyktingar.

På grund av det anförda har styrelsen beräknat det ytterligare medelsbehovet
under budgetåret 1943/44 för flyktingars emottagande och vistelse
i läger till 1 305 000 kronor, varav 293 000 kronor hänförde sig å andra
än danska flyktingar och 1 012 000 kronor å danska flyktingar. Styrelsen
ville dock framhålla, att styrelsen därvid utgått från att flyktingströmmen
icke ökade utöver vad nuvarande tendenser gåve vid handen och att läget
på arbetsmarknaden icke avsevärt förändrades till nackdel för flyktingarnas
placering i arbete.

Under hänvisning till det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit
ville till avsett ändamål ställa ett belopp av 1 305 000 kronor till styrelsens
förfogande.

Statens flykting snämnd anför i skrivelse den 18 februari 1944 följande.

Flyktingströmmen till Sverige har visat sig vara betydligt större än som
kunnat förutses. Dessutom har läget på arbetsmarknaden under de senaste
månaderna förändrats så, att det blivit allt svårare att skaffa flyktingarna
arbete. Antalet understödsfall har därför ökats i väsentlig grad. Den tid
som åtgår innan en flykting kan få arbete har även förlängts. Dessa förhållanden
lia medfört, att de medel, som anvisats nämnden, icke komma att
täcka utgifterna under den återstående tiden av budgetåret. Nämnden har
nämligen under tiden 1 juli 1943—31 januari 1944 utbetalat tillhopa 631 277
kronor 90 öre. Nämnden har således förbrukat nära nog hela det belopp,
som beräknats utgöra dess andel av ifrågavarande anslag.

Nämnden måste räkna med att utgifterna icke komma att minska under
de återstående månaderna. Medelsförbrukningen under den gångna delen av
perioden har uppgått till över 90 000 kronor per månad. I detta belopp har

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. 00

inräknats kostnaderna för det under nämndens kontroll stående flyktingslägret
i Lenhovda. Utgifterna härför torde komma att okas nu, då det stöter
på svårigheter att placera utlänningarna i arbete och de följaktligen mäste
hänvisas att vistas i läger i större utsträckning än som tidigare varit tallet.

Nämnden anser sig därför böra beräkna sin medelsförbrukning till 100 000
kronor per månad eller för tiden februari—juni till 500 000 kronor.

Därtill kommer att olika hjälporganisationer för flyktingar från Danmark
insänt redovisningar på närmare 360 000 kronor for tiden intill den 1 november
1943, då danska flyktingkontoret övertog kostnaderna för denna
grupp av flyktingar. Ersättning av statsmedel på sistnämnda belopp torde
komma att belöpa sig å cirka 150 000 kronor.

Utom dessa utgifter måste nämnden beräkna att avsätta medel för utgifterna
till flyktingskommittéernas verksamhet under redovisningsperioden
maj—juni 1944. Dessa utgifter kunna beräknas till ungefär 80 000 kronor
och skola rätteligen belasta innevarande budgetår.

Nämnden har alltså uppskattat det för innevarande budgetår ytterligare
erforderliga medelsbehovet till (500 000 4- 150 000 + 80 000) 730 000 kronor.

Till slut meddelar nämnden, att socialstyrelsen som bereus tillfälle att taga
del av nämndens här ifrågavarande skrivelse, förklarat sig ej ha haft anledning
till erinran mot densamma.

Det anslag till bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m., Departement»-som anvisats för innevarande budgetår, uppgår till 1 000 000 kronor. Därav
hade i fjolårets statsverksproposition beräknats 750 000 kronor till den verksamhet,
som omhänderhas av statens flyktingnämnd samt 250 000 kronor
till socialstyrelsens lägerverksamhet. Dessa belopp ha visat sig otillräckliga
inför den flyktingström, som under den gångna delen av budgetåret sökt sig
innanför landets gränser. Socialstyrelsen och statens flyktingnamnd ha därför
var för sig inkommit med den 18 februari 1944 dagtecknade skrivelser,
vari hemställts örn anvisande av ytterligare medel för flyktingverksamheten.

Vad först beträffar flyktingnämndens verksamhet har densammas utgifter
intill den 31 januari uppgått till 631 000 kronor. Enligt nämndens ay socialstyrelsen
vitsordade beräkningar torde för återstoden av budgetåret böla räknas
med en medelsförbrukning, uppgående till 580 000 kronor. Dessutom har
nämnden för avsikt att lämna bidrag till hjälporganisationer för danska flyktingar
för av dessa verkställda understödsutbetalningar intill den 1 november
1943, från vilket datum danska flyktingkontoret övertagit finansierandet
av de danska flyktingkommittéernas verksamhet. Flyktingnämndens bidrag
till dessa kommittéer uppskattas till 150 000 kronor. Flyktingnämndens medelsbeliov
för innevarande budgetår skulle alltså uppgå till (631 000 + 580 000
+ 150 000) 1 361 000 kronor. Då i statsverkspropositionen beräknats, att

flyktingnämndens kostnader skulle uppgå lill 750 000 kronor, uppstår en
brist på 611 000 kronor.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Den av socialstyrelsen bedrivna lägerverksamheten för andra flyktingar än
danska, till vilka jag strax skall återkomma, har tagit sådan omfattning, att
det för densamma beräknade beloppet 250 000 kronor icke visat sig tillräckligt.
För tiden intill januari månads utgång hade kostnaderna uppgått till
324 000 kronor. Socialstyrelsen beräknar, att kostnaderna för den återstående
delen av budgetåret komma att uppgå till 293 000 kronor. Sammanlagt beräknas
alltså nu ifrågavarande kostnader innevarande budgetår bliva (324 000
~r 293 000) 617 000 kronor, vilket med 367 000 kronor överstiger vad som
beräknades i statsverkspropositionen. Till flyktingnämndens verksamhet jämte
till socialstyrelsens lägerverksamhet i vad den avser andra flyktingar än
danskar torde därför böra anvisas å tilläggsstat tillhopa (611 000 + 367 000)
978 000 kronor eller avrundat uppåt 1 000 000 kronor.

Den stora ström av danska flyktingar, som inträffade under hösten 1943,
ställde myndigheterna inför särskilda problem. Självfallet hade flyktinganslaget
aldrig beräknats för att bestrida kostnader för en flyktingström av
denna storleksordning. Genom beslut den 29 oktober 1943 ställde Kungl.
Majit 2 000 000 kronor till socialstyrelsens förfogande från det å förskottsstaten
för försvarsväsendet uppförda anslaget till förstärkning av den civila
administrationen m, m. Beloppet skulle användas dels till bestridande av
erforderliga statliga kontrollåtgärder för mottagande av flyktingar, som i anledning
av i Danmark rådande förhållanden ankomma till vårt land, dels
ock till utgifter för övrig lägerverksamhet för de danska flyktingarna i avvaktan
på en uppgörelse rörande det slutliga bestridandet av dessa kostnader.

Kostnaderna för erforderliga kontrollåtgärder hänföra sig förnämligast till
kostnaderna för mottagningsstationer i Ramlösa och Malmö, dit flyktingarna
införas för läkarundersökning, polisiär granskning, erhållande av klädutrustning,
ransoneringskort etc. Dessa kostnader hava enligt av socialstyrelsen
lämnade uppgifter intill den 31 januari 1944 uppgått till 201 500 och
uppskattas för resten av budgetaret till 275 000 kronor. Enligt min mening
böra nu ifrågavarande kostnader även i fortsättningen bestridas från å förskottsstat
uppfört anslag.

Lägerverksamhet i övrigt för de danska flyktingarna, som åsyftar att ge
flyktingarna uppehälle och försörjning, har från och med den 1 januari 1944
helt övertagits av danska flyktingkontoret. Det föreligger därför möjlighet
att nu kunna överblicka de kostnader, som de danska lägren vållat under
den tid, de drivits av socialstyrelsen. De intill den 31 januari 1944 verkställda
utbetalningarna uppgå enligt socialstyrelsens uppgifter till 1 573 430 kronor.

Härtill kommer emellertid ännu icke likviderade räkningar på tillhopa
452 000 kronor. Intill den 1 januari 1944 lia alltså utgifter uppstått för sådana
danska flyktingläger, vilka numera administreras och finansieras av
danska flyktingkontoret, å tillhopa (1 573 430 + 452 000) 2 025 430 kronor.
Man torde icke för närvarande behöva taga ställning till hur dessa utgifter
slutgiltigt skola gäldas. Däremot torde medel böra anvisas på tilläggsstat för
att gottgöra de hittills å förskottsstat gjorda utbetalningarna samt för att be -

57

Kungl Maj:ts proposition nr 163.

strida likviderandet av ännu icke betalade räkningar för den nu ifrågavarande
danska lägerverksamheten. För ändamålet torde böra beräknas
2 050 000 kronor.

Ett betydande antal av de danska flyktingarna bar ankommit till Sverige i
ett tillstånd, som nödvändiggjort deras förseende med lämplig klädutrustning.
Av praktiska skäl har statens arbetsmarknadskommission haft hand
örn denna del av hjälpverksamheten. Arbetsmarknadskommissionen har för
detta ändamål intill den 1 januari 1944 haft utgifter å tillhopa 570 000 kronor,
vilket med 60 000 kronor överskrider den preliminära siffra, som angivits
i socialstyrelsens skrivelse av den 18 februari. Arbetsmarknadskommissionen
torde böra erhålla ersättning för sina å detta sätt gjorda utlägg och
medel torde därför böra anvisas å tilläggsstat för ändamålet. Även beträffande
denna post torde böra anmärkas, att ställning icke tagits till utgifternas
slutgiltiga bestridande.

I enlighet med vad jag här anfört förordar jag, att anslag begäres å tillläggsstat
för bestridande av dels kostnader för flyktingnämnden jämte socialstyrelsens
lägerverksamhet, avseende andra än danskar, å tillhopa 1 000 000
kronor, dels ock kostnaderna intill den 1 januari 1944 för danska flyktingläger,
som numera övertagits av danska flyktingkontoret, 2 050 000 kronor
samt slutligen ersättning för arbetsmarknadskommissionens utlägg intill den
1 januari 1944 för klädutrustning åt danska flyktingar 570 000 eller sammanlagt
3 620 000 kronor. Jag erinrar vidare om det tidigare av mig gjorda
uttalandet, att kostnaderna för de för danska flyktingar anordnade kontrollåtgärderna
fortfarande böra bestridas från anslag å förskottsstaten. Inträffar
en betydande ökning av antalet till Sverige inkommande flyktingar, torde
kostnaderna övergångsvis få täckas från förskottsstaten.

Under hänvisning till vad jag här anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 3 620 000.

[12.] 8 e. Ytterligare understöd m. m. åt vissa estniska medborgare, reservationsanslag.
Under innevarande budgetår har vid olika tillfällen medel
ställts till kommitténs för rågösvenskarna förfogande att av denna disponeras
för bistånd åt estniska medborgare av svensk härstamning, vilka återvänt
eller väntas återvända lill Sverige. Sålunda anvisade 1943 års riksdag
på tilläggsstat I för budgetåret 1943/44 elt reservationsanslag av 200 000
kronor för ändamålet. Vidare ställde Kungl. Majit den 10 september 1943
av förslagsanslaget till oförutsedda utgifter ett belopp av 100 000 kronor
till kommitténs förfogande till understöd åt återvändande estlandssvenskar.
Slutligen har 1944 års riksdag å tilläggsstat II anvisat dels ett reservationsanslag
av 100 000 kronor till understöd åt vissa estniska medborgare och
dels elt anslag under fonden för låneunderstöd av 200 000 kronor såsom lån

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

tili den s. k. rågöstiftelsen. Det senare beloppet är avsett att användas för
att stödja den kolonisationsverksamhet i form av inköp av fiskeställen, småbruk,
fiskebåtar m. m. som bearives av rågökommittén.

I skrivelse den 1 mars 1944 har kommittén för rågösvenskarna (estlandssvenskarna)
anhållit örn ytterligare anslag för fullföljandet av sin verksamhet
för omhändertagande i Sverige av från Estland anländande personer
av svensk härstamning.

Kommittén anför i huvudsak följande.

Kommittén har hittills omhändertagit, förutom de rågöbor, som anlände
på hösten 1940, tillhopa 2 105 estlandssvenskar, av vilka 100 anlände under
senare hälften av december 1943 och 402 under innevarande år. Denna
starka tillströmning av estlandssvenskar har varit en av de mera betydande
orsakerna till att kommitténs tidigare i skrivelse den 13 december 1943
gjorda beräkningar över medelsbehovet för tiden intill den 1 juli 1944 lia
kullkastats. Det belopp av 100 000 kronor, som av 1944 års riksdag anvisats,
var avsett att täcka kostnaderna intill den 1 juli 1944 för de estlandssvenskar,
som anlänt till Sverige före den 13 december 1943. Dessa medel
ha emellertid visat sig alltför knappt tilltagna och ha dessutom måst användas
till uppkommande kostnader i samband med mottagandet av de
nyanlända kontingenterna estlandssvenskar. Kommittén ser sig därför nödsakad
att begära ytterligare medel för sin fortsatta verksamhet.

Under förutsättning av att tillströmningen av estlandssvenskar blir ungefär
densamma som nu eller omkring 200 i månaden, komma alla tillgängliga
platser på tillgängliga förläggningar i Stockholm — cirka 700 — att vara
permanent belagda. Kommittén beräknar att tillströmningen till förläggningarna
skall vara ungefär lika stor som avgången till arbetsplatser.

Kostnaderna för logi och mat per dag och person variera efter de olika
förläggningarna på grund av lokala förhållanden. De torde dock i medeltal
böra beräknas till kr. 3:75. För varje vårdplats bliva sålunda kostnaderna
under 4 månader kr. 450. Då vederbörande åtminstone i någon mån behöva
förses med fickpengar för småutgifter under vistelsen på förläggningen,
böra kostnaderna under 4-månadersperioden beräknas till kr. 500
per person.

Under dessa förutsättningar beräknar kommittén kostnaderna under tiden

Va—3% 1944 på följande sätt:

Kost och logi å förläggningarna 700 X 500 —............ kronor 350 000

Läkare, ordningsmän, kuratorer m. m................. » 25 000

Kanslikostnader, innefattande hyra, telefon och löner .... » 13 000

Transport av nyanländande flyktingar, via Finland .... » 15 000

Transporter inom Stockholm till myndigheter och sjukhus
m. m......................................... » 8 000

Kostnaderna för utplacering i arbete .................. » 20 000

Tillfälliga understöd .................................. » 5 000

Kläder och utrustning ................................ » 100 000

Kronor 536 000.

Utöver dessa beräknade kostnader för tiden V»—3% 1944 har

kommittén obetalda skulder för förläggningskostnader under
januari och februari månader med omkring........ » 125 000

och för kostnader för sjuktransporter per båt från Estland

under'' 1943 omkring ............................... » 148 000

Kommitténs behov av medel är sålunda Kronor 809 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

59

Emellertid återstå deli 1 mars av tidigare erhållna medel kr. 25 000. Kommittén
anhåller därför örn ett ytterligare anslag av kr. 784 000.

Dessa beräkningar utgå från det antal flyktingar, som för närvarande omhänderhaves
av Rågökommittén på dess förläggningar och på det »normala»
tillskott, som enligt erfarenheten kan förmodas anlända till Sverige. Däremot
bär hänsyn icke här tagits till de utgifter, som skulle bliva följden
av en allmän överflyttning av estlandssvenskarna till Sverige.

Kommittén nödgas emellertid starkt framhålla omöjligheten att framlägga
verkligt hållbara beräkningar av utgifterna, emedan omständigheter
av oberäknelig natur göra sig gällande under arbetets gång, kullkastande
gjorda beräkningar. Kommittén måste därför uttryckligen reservera sig
beträffande uppkomsten av nya behov, för vilka kommittén kan komma att
behöva ytterligare medel för att kunna fylla den uppgift, som förelagts densamma.

Vid min anmälan i proposition nr 2 till årets riksdag av kommitténs för Departementsrågösvenskarna
framställning den 13 december 1943 rörande medelsanvis- ^
ning för understöd åt till Sverige anländande estlandssvenskar anförde jag,
att det givetvis varit omöjligt ait verkställa några kostnadsberäkningar i fråga
örn estlandssvenskar, som framdeles kunna anlända hit. Jag uttalade vidare
att, därest ett ytterligare medelsbehov skulle uppkomma under våren, jag
senare finge anmäla detta.

Under de senaste månaderna har tillströmningen av estlandssvenskar fortsatt
i ökat tempo. Under sådana förhållanden ha rågökommitténs beräkningar
rörande kostnaderna för omhändertagande och övriga stödåtgärder
blivit kullkastade. I skrivelse den 1 mars 1944 har därför rågökommittén
hemställt, att ytterligare statsbidrag måtte ställas till förfogande för kommitténs
verksamhet. Det framgår av kommitténs framställning, att kommittén
på grund av de starkt stegrade utgifterna måst ådraga sig skulder på
tillhopa 273 000 kronor, medan hittills odisponerade statsmedel uppgå till
allenast 25 000 kronor.

Att kommittén bör erhålla statsbidrag för alt likvidera sina genom hjälpverksamheten
för estlandssvenskarna vållade skulder förefaller mig skäligt.

Jag är därför beredd tillstyrka att 248 000 kronor anvisas för detta ändamål.

Rågökommittén gör i sin nu förevarande framställning ett försök att uppskatta
kostnaderna för sin verksamhet till stöd åt estlandssvenskarna under
tiden 1 mars—30 juni 1944. Det ligger i sakens natur, alt alla dylika kostnadsberäkningar
lida av stor osäkerhet, men jag anser mig likväl kunna
förorda, att kommitténs beräkningar läggas till grund flir beräkningen av
medelsbehovet. Ett belopp av omkring 525 000 kronor torde därför böra
beräknas för kommitténs fortsatta verksamhet under innevarande budgetår.

Ett reservationsanslag av tillhopa 775 000 kronor, betecknat Ytterligare understöd
m. m. åt vissa estniska medborgare, torde böra uppföras å lilläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår.

Skulle en väsentlig ökning av antalet hemvändande estlandssvenskar utöver
av kommittén beräknade 200 lier månad komma att inträffa, har jag

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

för avsikt att under förutsättning att riksdagen icke däremot framställer någon
erinran föreslå Kungl. Maj:t att medel till dessa ökade kostnaders bestridande
anvisas från förskottsstat.

Under hänvisning till vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Ytterligare understöd m. m. åt vissa estniska medborgare
på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av ..........kronor 775 000.

[13.] 8 d. Mottagningskostnader för finska barn m. m., reservationsanslag.
I skrivelse den 1 mars 1944 har hjälpkommittén för Finlands barn
anhållit om anslag till täckandet av vissa kostnader i samband med det nya
överförandet av barn till Sverige, som påbörjats med anledning av de senaste
bombardemangen i Finland.

I nämnda skrivelse anföres bland annat:

Hjälpkommittén för Finlands barn har fått förfrågningar från Finland om
hjälp och även förklarat sig villig hjälpa till att emottaga de barn, som måste
evakueras från de mest utsatta orterna och som icke ha någon tillflyktsort
inom Finland att tillgå. Det har beräknats att detta överförande skall omfatta
omkring 10 000 barn, av vilka redan ungefär hälften anlänt till Sverige
och återstoden skulle komma inom den närmaste tiden.

Liksom tidigare räknar kommittén med att vården av barnen skulle anförtros
enskilda hem, som därvid skulle stå helt för kostnaderna. Innan
barnen placeras i fosterhem måste emellertid för förebyggande av smittosamma
sjukdomars spridande, och för att redan under resan insjuknade
barn genast vid ankomsten till Sverige skola bli omhändertagna på sjukhus,
vid barnens inresa till Sverige en läkarundersökning anordnas på s. k. genomgångshem.
Hjälpkommittén har hittills upprättat genomgångshem i Boden,
Umeå, Sollefteå, Gävle, Stockholm och Norrköping. Driftkostnaden vid dessa
hem, där läkare, sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden, husmoder samt köksoch
städpersonal måste anställas, blir självfallet varierande i olika delar av
landet, men med ledning av erfarenheterna från andra dylika hem uppskattar
kommittén ifrågavarande utgifter till minst 6 kronor per barn och
dag. Räknar man med att varje barn i medeltal vistas på hemmet 4 dagar,
skulle kostnaderna alltså uppgå till 6 X 4 X 10 000 = 240 000 kronor.

För transporten av dessa barn till genomgångsförläggningarna och därifrån
till respektive fosterhem åtnjuter kommittén fria resor på både statens och
enskilda järnvägar. Kostnaderna för transporterna bli ändock avsevärda. Dels
måste hjälpkommittén bistå socialministeriets barnförflyttningskommitté i
Helsingfors med medel för kostnaderna för resorna på finsk sida, dels drar
barnens och färdledarnas utspisning, liksom färdledarnas logi, avsevärda
belopp. Hjälpkommittén för Finlands barn räknar på grund av tidigare erfarenheter
fran dylika transporter med en kostnad av omkring 50 kronor per
barn, eller för 10 000 barn omkring 0,5 miljon kronor. Frågan örn medel för
bestridande av barnens återresor till Finland torde få upptagas, när denna
sak blir aktuell.

Utöver dessa utgifter komma en mångfald andra kostnader, såsom kostnader
för barnens registrering, utfärdande av legitimationshandlingar samt icke
minst kostnader för barnens kläder. Dessa barn komma i många fall från

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

61

utbombade hem, men även i övrigt är läget i fråga om kläder i Finland mycket
prekärt, varför kommittén måste räkna med att åtminstone delvis bekläda
dessa barn. För denna beklädnad beräknar kommittén en kostnad av
omkring 100 kronor per barn, som kommittén emellertid hoppas kunna anskaffa
genom inflytande gåvor, kontant eller in natura.

Med anledning av vad som ovan anförts, ser sig kommittén nödsakad att
anhålla om bidrag av statsmedel med 740 000 kronor. Kommittén vill emellertid
framhålla, att dessa beräkningar kunna rubbas av omständigheter, som
i det nuvarande läget icke kunna förutses.

Den alldeles övervägande delen av kostnaderna för omhändertagandet av Departementsde
finska barn, som numera inkomma till landet, bestrides från enskilt håll, c}lefenframför
allt genom barnens utplacering i svenska hem. Några svårigheter för
hjälpkommittén för Finlands barn, som omhänderhar utplaceringen av huvudparten
av de hit ankommande barnen, att skaffa svenska hem för de
cirka 5 000 barn, som ankommit sedan den 12 februari 1944, ha icke uppstått.
Hjälpkommittén anser vidare, att ytterligare 5 000 barn med lätthet
böra kunna placeras. Genom enskild hjälpverksamhet torde de även kunna
erhålla nödiga kläder. Däremot uppstår i samband med transporterna och
mottagandet vissa kostnader, vilkas bestridande bereder hjälpkommittén svårigheter.
Såväl av hänsyn till de finska barnen som till svenska intressen är
det emellertid synnerligen angeläget, att transporterna och mottagningscentralerna
ordnas på ett fullt betryggande sätt. Det torde därför vara rimligt,
att staten bidrager till bestridandet av dessa kostnader på sätt som hjälpkommittén
i sin skrivelse av den 1 mars 1944 föreslår, varför jag förordar,
att ett anslag å 740 000 kronor ställes till kommitténs förfogande. Ett reservationsanslag
å nämnda belopp torde böra uppföras å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår.

Skulle finska barn inkomma i landet i väsentligt större omfattning än vad
som förutsatts i hjälpkommitténs skrivelse, torde formerna för hjälpverksamhetens
organiserande liksom även för dess finansierande böra bliva föremål
för övervägande. Visar det sig erforderligt, har jag för avsikt att, under förutsättning
att riksdagen icke framställer någon erinran däremot, förorda att
medel för ändamålet anvisas från förskottsstat.

Under hänvisning till vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Mottagningskostnader för finska barn m. m. å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av ....................kronor 740 000.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Stig Wernstedt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

63

Bilaga 4.

Egentliga statsutgifter.

Sjätte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över kommunikutionsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat H till riksstaten för budgetåret
1943/44 samt anför därvid följande.

B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

[1.] 29 a. Bestridande av kostnader för marklösen m. m. för vissa väg byggmadsföretag,

reservationsanslag. Under en lång följd av år hava vägbyggnadsföretag,
till vilka medel anvisats från skilda anslag till arbetslöshetens
bekämpande — s. k. reserv- och beredskapsarbeten — utförts eller påbörjats.
Därvid har i regel bidrag utgått med viss procent av byggnadskostnaden,
under det att de förutvarande vägdistrikten haft att bestrida bela kostnaden
för marklösen, skada och intrång samt återstående del av byggnadskostnaden.
Genom vägväsendets förstatligande har kronan övertagit de förpliktelser
vägdistrikten härutinnan åtagit sig.

I skrivelse den 12 februari 1944 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptagit
frågan örn beredande av medel för berörda, på vägdistrikten tidigare ankommande
utgifter till behandling. Styrelsen meddelar därvid, att förhandlingar
förts mellan statens arbetsmarknadskommission och styrelsen örn att
byggnadskostnaderna i fortsättningen helt skola bestridas med medel från

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

kommissionen och att styrelsen utgått från att endast kostnader för marklösen,
skada och intrång skola bestridas av styrelsen.

För att få en uppfattning örn storleken av de belopp, som bleve erforderliga
för täckande av nyssnämnda kostnader, bade styrelsen från vägförvaltningarna
inhämtat uppgifter örn återstående marklösenkostnader vid årsskiftet
1943—44 beträffande samtliga nu avsedda reserv- och beredskapsarbeten.
De inkomna uppgifterna hade sammanställts i en tablå, vilken kompletterats
med tillgängliga uppgifter beträffande de företag, som beslutats eller igångsatts
efter den 1 januari 1944.

Tablån är av följande utseende.

Tablå över den 1 januari 1944 återstående marklösenkostnader för färdigställda,
pågående eller nedlagda statliga beredskaps- och reservarbeten samt marklösenkostnader
för företag beslutade efter den 1 januari 1944.

Marklösenkostnader för företag, vilka på
grund av sin karaktär skulle kunna hän-föras till anslaget för: (ordinarie anslags-storlek 1943/44)

1

I

Summa

marklösen-

kostnad

Byggande
av huvud-vägar

(3 750 000)

Förbätt-ring av
bygde- och
ödebygds-vägar
(1 250 000)

Nyanlägg-ning av
bygdevägar

(2 000 000)

Nyanlägg-ning av
ödebygds-vägar

(600 000)

Färdigställda företag, återstående mark-lösenkostnad ...................

25 000

85 000

5 000

245 000

115 000

2 590000

Pågående eller nedlagda företag, åter-stående marklösenkostnad ........

1 560 000

780 000

5 000

Summa

1 535 000

865 000

250 000

5 000

2 705 000

Marklösenkostnad för beredskapsföretag
beslutade efter den 1 januari 1944

220 000

75 000

295 000

Summa

1 805 000

940 000

250 000

5 000

3 000 000

Tablån giver vid handen, att kostnaderna för icke likviderad marklösen för
dylika arbeten beräknas uppgå till 3 000 000 kronor. I tablån äro emellertid
endast 9 av 13 ''i år beslutade företag medräknade, enär kostnadsuppgifter
ej kunnat erhållas för 4 företag. Styrelsen framhåller, att de erhållna uppgifterna
vore att betrakta som synnerligen approximativa, enär de faktiska
marldösenkostnaderna i många fall vore svåra att beräkna, speciellt vad anginge
ersättningar för skada och intrång samt räntekostnader.

Storleken av totalt erforderligt belopp för berörda ändamål vöre, fortsätter
styrelsen, svår att nu angiva, då det vore beroende av i vilken omfattning nya
beredskapsföretag komme att igångsättas. Det syntes dock, som örn mindre
anslag än 5 000 000 kronor tills vidare icke borde ifrågakomma. Skulle beredskapsarbetena
emellertid få så stor omfattning, att detta anslag icke bleve till -

Kungl. Majlis proposition nr 163-

65

fyllest, borde tillfälligtvis byggnadsmedel kunna disponeras till att förskottera
marklösenkoslnaderna intill dess nya medel till marklösen anvisats.

Det framstode som uppenbart för styrelsen, att dessa kostnader ej borde
belasta de ordinarie vägbyggnadsanslagen, vilka för närvarande vore högst
begränsade och för vilkas användning särskilda flerårsplaner skulle upprättas
med hänsyn tagen till bland annat vägbyggnadsbehovet i olika delar av landet.
Styrelsen hade även vid upprättande av förslag till femårsplaner för huvudvägarna
utgått från att särskilda medel komme att ställas till styrelsens
förfogande för likvidering av dessa marklösenkostnader.

Till förhindrande av höga räntekostnader borde marklösenkostnaderna
likvideras så snart som möjligt. I vilken omfattning det bleve möjligt att verkställa
detta före utgången av innevarande budgetår kunde styrelsen icke för
närvarande lämna uppgift örn. I allt fall borde vissa uppmätningar av i anspråk
tagen mark verkställas inom den närmaste tiden. Detta medförde, att
en viss del av anslaget erfordrades redan innevarande budgetår. Det syntes
därför vara lämpligast, att anslaget äskades på tilläggsstat för budgetåret
1943/44.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att ett reservationsanslag å 5 000 000 kronor måtte ställas till
styrelsens förfogande att av styrelsen disponeras till nu angivna ändamål.

Statens arbetsmarknadskommission har i utlåtande den 25 februari 1944
förklarat sig med hänsyn till de synpunkter kommissionen hade att företräda
tillstyrka bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag att sådana kostnader för mark- Departemetuslösen
och ersättningar för skada och intrång, vilka föranledas av vägbygg- che1mnadsföretag
utförda såsom reserv- och beredskapsarbeten, skola bestridas
från ett särskilt anslag å sjätte huvudtiteln föranleder icke någon erinran
från min sida. I fråga om vägbyggnadsföretag, vilka bekostas av de ordinarie
väganslagen, förutsätter jag emellertid, att dylika kostnader och ersättningar
komma att bestridas från de ordinarie anslagen.

Såsom framgår av den förut återgivna, inom styrelsen upprättade tablån
över här ifrågavarande marklösenkostnader, hänför sig ett belopp av 2 705 000
kronor till vägbyggnadsföretag, vilka beslutats före den 1 januari 1944 och
vilka då varit antingen färdigställda, pågående eller nedlagda. Det torde kunna
ifrågasättas, huruvida icke marklösen och övriga här ifrågavarande ersättningar
för dylika företag rätteligen bort betalas av vederbörande vägdistrikt,
med rätt för vägdistrikten att i förekommande fall åtnjuta statsbidrag till
kostnaderna. Berörda spörsmål torde böra upptagas till bedömande av den
av Kungl. Majit genom beslut den 28 januari 1944 tillsatta nämnden för
granskning av vägdistriktens förvaltning. Med hänsyn till angelägenheten
av alt förevarande kostnader och ersättningar lill undvikande av onödiga
ränteutgifter likvideras så snart som möjligt torde resultaten av nämndens
granskning icke böra avvaktas, utan anslag för ändamålet bör anvisas i sin
helhet redan nu.

Bilinng till riksdagens protokoll 194b. 1 saini. Nr 103. •’

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Mot storleken i och för sig av det av styrelsen äskade anslaget har jag
icke något att erinra.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bestridande av kostnader för marklösen m. m.
för vissa vägbyggnadsföretag å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 5 000 000.

D. Byggnadsväsende!.

[2.] 8. Lokaler för taxeringsavdelningar vid vissa länsstyrelser, reservationsanslag.
Efter därom av Kungl. Maj:t i propositionen 1943: 344 (bilaga 4,
punkten 1) framlagt förslag har riksdagen (skrivelse nr 521) till Lokaler
för taxeringsavdelningar vid vissa länsstyrelser å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisat ett reservationsanslag av 150 000 kronor.

Vid anmälan av ifrågavarande anslagsbehov omnämnde jag, att Kungl.
Majit genom brev den 8 oktober 1943 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att
skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag beträffande tillgodoseende
av lokalbehovet för de föreslagna, av riksdagen numera beslutade taxeringsavdelningarna
vid länsstyrelserna. Jag framhöll, att det icke vöre möjligt
att innan utredningen hunnit slutföras överblicka, i vilken omfattning
förhyrning kunde ske eller på vad sätt lokalfrågan eljest skulle kunna lämpligast
ordnas. Det vore sålunda vid tidpunkten för propositionens framläggande
icke heller möjligt att beräkna behovet av anslagsmedel för lokalbehovets
tillgodoseende i de fall, då förhyrning icke kunde komma till stånd.
Då emellertid taxeringsavdelningarna förutsatts skola organiseras så snart
som möjligt efter ingången av år 1944, syntes det erforderligt att medel
ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande för att läcka kostnader för åtgärder,
vilka kunde ifrågakomma för lokalfrågans ordnande på annat sätt än genom
förhyrning. Med ledning av en preliminär uppskattning hade ifrågasatts,
att ett belopp av omkring 600 000 kronor skulle å tilläggsstat upptagas
för lokalbehovets tillgodoseende i de fall, där förhyrning icke kunde komma
till stånd. Emellertid funne jag mig, innan den av Kungl. Majit anbefallda
utredningen kommit till stånd, icke böra taga ståndpunkt till anslagsfrågan
i vidare mån än att jag förordade anvisande av det förut omnämnda anslaget
av 150 000 kronor för att bereda Kungl. Majit möjlighet att utan dröjsmål
igångsätta åtgärder och arbeten, som kunde befinnas erforderliga. Jag
förutsatte därvid att, sedan utredningen slutförts, för 1944 års riksdag skulle
få framläggas förslag örn den ytterligare medelsanvisning, som syntes bliva
ofrånkomlig.

Sedan byggnadsstyrelsen i särskilda skrivelser den 18 december 1943 och
den 14 februari 1944 förebragt viss utredning i ämnet, har Kungl. Majit
genom beslut den 14 januari och den 25 februari 1944 bemyndigat styrel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

67

sen att för ifrågavarande ändamål verkställa vissa förhyrningar ävensom att
för anordnande av lokaler för taxeringsavdelningar inom lantmäterikontorsbyggnaden
i Falun samt inom länsresidensen i Härnösand, Östersund och
Vänersborg taga i anspråk dels särskilda belopp å tillhopa 150 000 kronor
från förenämnda reservationsanslag, dels ock — till ett belopp av högst
10 000 kronor — uppkommande besparing å medel, som anvisats till omnell
tillbyggnad av länsresidenset i Vänersborg.

I skrivelse den 2 mars 1944 har nu byggnadstyrelsen anmält, att styrelsen
på grund av hittills företagna undersökningar beräknade, att för om- och
tillbyggnadsarbeten erfordrades ytterligare ett belopp av minst 25 000 kronor.
Med hänsyn till att utredningen i ämnet ännu ej hunnit helt avslutas
har byggnadsstyrelsen förklarat sig finna rådligt, att det erforderliga tillläggsanslaget
bestämdes till 50 000 kronor. Styrelsen hemställer om anvisande
för innevarande budgetår av ett ytterligare anslag till lokaler för taxeringsavdelningar
vid vissa länsstyrelser å sistnämnda belopp.

Såsom framgår av det anförda har det å tilläggsstat I till riksstaten för Departement»-budgetåret 1943/44 anvisade anslaget för ifrågavarande ändamål numera i cJieltnsin
helhet disponerats. Redan då förslag framlades om beviljande av nämnda
anslag, beräknades viss ytterligare medelsanvisning för ändamålet bliva
erforderlig. Jag finner icke anledning till erinran mot byggnadsstyrelsens
förslag, att tilläggsanslaget bestämmes till 50 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Lokaler för taxeringsavdelningar vid vissa länsstyrelser
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 50 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

*

- *>»

,

Kunni. Maj.ts proposition nr 163.

69

Bilagn 5.

Egentliga statsutgifter.

Sjunde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning nied t. f. chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Domö, beträffande punkten 1 anmäler chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, härefter under finansdepartementet hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 samt anför därvid följande.

C. Skatte- och kontrollväsen.

[1.] 18 a. Inventering av typskogar, reservationsanslag. I en inom finansdepartementets
skatteberedning upprättad, den 1 mars 1944 dagtecknad promemoria
anföres följande.

Under överarbetning inom finansdepartementets skatteberedning av ett av
domänstyrelsen den 30 juni 1941 avgivet förslag till nya grunder för värdering
av skog vid taxering av fastighet m. m. har fråga uppkommit örn lämpligheten
av att anskaffa, såvitt södra och mellersta Sverige angår, jämförelseobjekt
till beskattningsnämndernas ledning genom uppskattning av ett antal
i orterna systematiskt spridda typskogar. Efter verkställd utredning har
befunnits, att ett antal av 400 sådana typskogar, envar med en arealomfattning
av 10—25 hektar, synes böra uppskattas före nästa allmänna fastighetstaxering,
som skall taga sin början i höst. Arbetet har ansetts böra uppdragas
åt statens skogsförsöksanstalts avdelning för riksskogstaxering. Kostnaderna
för detta arbete, som beräknats behöva taga sin början, vad angår förberedelserna
till fältarbetet den 1 april och själva fältarbetet den 1 maj in -

70

Kunni. Mcij.ts proposition nr 163.

nevarande år, lia under hänsynstagande jämväl till vissa kostnader för bearbetning
av redan tillgängliga uppskattningshandlingar i forin av hushållningsplaner
för ett antal skogar beräknats till 135 000 kronor.

Då en del av det sålunda avsedda arbetet bör utföras redan under loppet
ay löpande budgetår och jnga medel finnas tillgängliga härför, torde ett
särskilt anslag fthy ändamålet böra uppföras å vederbörlig tilläggsstat för
det löpande budgetåret. De kostnader varom sålunda är fråga, kunna beräknas
enligt följande:

Förberedelser för fältarbetet .......................... kronor

Nio taxeringslag, som var för sig beräknas kosta 2 010 kronor
per månad under månaderna maj och juni (9X2 010

Resekostnader 15 % .........................

Blanketter, fältarbetsmaterial m. m. för 2 månader
Bearbetning av insamlat material för 2 månader .

Kartmaterial m. m. för 2 månader.............

Oförutsedda utgifter ..........................

Summa kronor 49 607

Nämnda belopp, 49 607 kronor, bör lämpligen avjiimnas till 50 000 kronor.

2 000

36 180
5 427
2 400
2 000
600
1 000

Dep%j2£ntt'' uPPskattningen av typskogar synes vara ett viktigt förberedelsearbete för
den kommande fastighetstaxeringen. Arbetet är avsett att uppdragas åt statens
skogsförsöksanstalts avdelning för riksskogstaxering och torde ingå såsom
ett naturligt led i denna avdelnings verksamhet.

Mot den framlagda kostnadsberäkningen har jag icke funnit anledning till
eiinran. Då det till statens skogsförsöksanstalt: riksskogstaxering och avverkningsstatistik
anvisade reservationsanslaget icke ansetts böra tagas i anspråk
för inventeringen av typskogarna, blir det nödvändigt att äska särskilda medel
för ändamålet. För de på löpande budgetår fallande kostnaderna, 50 000
kronor, bör anslag upptagas å tilläggsstat II. Frågan örn medel till bestridande
av de återstående, under nästa budgetår uppkommande kostnaderna anmäler
jag i annat sammanhang.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Inventerinn av typskogar å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av ..................................... kronor 50 000.

E. Diverse.

[2.] 8. Kommittéer oell utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag.
Till ifrågavarande ändamål anvisades för budgetåret 1942/43 tillhopa
450 000 kronor, varav 200 000 kronor å riksstaten och 250 000 kronor å tillläggsstat.
För innevarande budgetår är anslaget å riksstaten upptaget med

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

300 000 kronor. För närvarande pågår inom finansdepartementet ett utredningsarbete
av delvis mycket kostnadskrävande natur. Främst ina erinras
örn utredningarna angående den ekonomiska efterkrigsplaneringen. Omfattande
utredningar pågå även angående dyrortsgrupperingen samt åtskilliga
skatte- och lönefrågor. Enligt verkställda beräkningar torde det därför vara
nödvändigt att jämväl för innevarande budgetår räkna nied samma medelsförbrukning
å detta kommittéanslag som under budgetaret 1942/43. Fördenskull
torde å tilläggsstat böra anvisas 150 000 kronor.

■lag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga ä
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av ....................kronor 150 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, nied
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Birger Öhman.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

73

Bilagn 6.

Egentliga statsutgifter.

Åttonde huvudtiteln.

Utdrag au protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 mars 194A.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärende angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44
saint anför därvid följande.

F. Tekniska högskolor.

[1.] 17. Gemensamma ändamål vid de tekniska högskolorna: Extra undervisningskurser,
reservationsanslag. I enlighet med Kungl. Maj :ts i propositionen
1941:2 (s. 13 ff.) framlagda förslag anvisade riksdagen på tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 72 000
kronor till Extra undervisningskurser vid de tekniska högskolorna m. m.
Den extra undervisningen var avsedd för sådana studerande vid universiteten,
karolinska mediko-kirurgiska institutet, tandläkarinstitutet och de tekniska
högskolorna, som på grund av beredskapstjänstgöring hindrats i eller
nödgats avbryta sina studier. För undervisningen skulle i första hand anlitas
vederbörande ordinarie oell därmed jämförliga lärare, vilka kunde beräknas
komma att utan särskild ersättning ställa sig till förfogande. Vid sådana
läroanstalter, där undervisningen i stor utsträckning sköttes av befattningshavare,
vilka åtnjöte arvoden, ansågs det dock knappast möjligt att
ordna den extra undervisningen utan kostnad. Den extra undervisningen
skulle meddelas huvudsakligen under våren och sommaren 1941.

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departements(thef
en.

Av anslaget anvisade Kungl. Majit för extra undervisning under ar 1941
35 000 kronor till tekniska högskolan i Stockholm och 25 000 kronor till
Chalmers tekniska högskola, varjämte vissa belopp disponerades för dylik
undervisning vid universitetet i Uppsala och karolinska institutet.

Även under åren 1942 och 1943 har extra undervisning varit anordnad vid
de tekniska högskolorna. För ändamålet har enligt riksdagens medgivande
disponerats uppkomna behållningar på förenämnda för extra undervisning
under år 1941 anvisade belopp.

Under punkten 123 i 1944 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att till Gemensamma ändamål vid de tekniska högskolorna:
Extra undervisningskurser för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 kronor. Det har därvid beräknats, att extra undervisning
för sådana studerande vid de tekniska högskolorna, som genom militär beredskapstjänstgöring
hindrats i sina studier, komme att vara behövlig jämväl
under år 1944. För bestridande av kostnaderna för dylika kurser under
lörsta hälften av år 1944 ha återstående medel av förenämnda för budgetåret
1940/41 anvisade reservationsanslag förutsatts få tagas i anspråk. Av
det för nästa budgetår äskade anslaget har ett belopp av 10 000 kronor beräknats
för tekniska högskolan i Stockholm och återstoden för Chalmers
tekniska högskola.

Kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm har därefter, i skrivelse
den 3 mars 1944, hemställt att ytterligare ett belopp av 17 000 kronor
måtte för ändamålet anvisas å tilläggsstat för budgetåret 1943/44. Till stöd
för framställningen anför lärarrådet i huvudsak följande.

Den skärpta militära beredskapen under de senaste åren har medfört, att
ett stort antal av de studerande vid högskolan hindrats i eller måst avbryta
sin utbildning. De flesta av dem ha under innevarande läroår kunnat återupptaga
studierna vid högskolan. Till följd härav har antalet deltagare i
övningar och laborationer i de båda högre årskurserna stegrats i en grad, som
knappast kunnat förutses. Redan på grund av den höjning av antalet intagna
studerande, som successivt vidtagits under de senaste åren, ha laboratorieutrymmen
och laborationsmateriel kommit att utnyttjas i långt högre grad
än som ursprungligen varit avsett. För att bereda plats och arbetsmöjligheter
åt de på grund av militärinkallelse försenade studerandena, ha därför
övningar och laborationer i betydande omfattning måst dubbleras, vilket i sin
tur medfört, att en avsevärd höjning av tjänstgöringstiden blivit nödvändig
för de assistenter, som leda övningarna och laborationerna. Högskolans ordinarie
anslag till övningsassistenter förslå icke för att bereda dem ersättning
för denna ökade tjänstgöring. Även örn den på anslaget till extra undervisningskurser
befintliga reservationen, uppgående till cirka 4 000 kronor,
utnyttjas, kommer, såvitt nu kan bedömas, en brist på cirka 17 000 kronor
att föreligga vid budgetårets utgång. Örn icke undervisningen skall behöva
till förfång för de studerande avsevärt inskränkas är det därför erforderligt
att sistnämnda belopp ställes till högskolans förfogande.

Kollegienämndens framställning har tillstyrkts av högskolans styrelse.

När anslag första gången äskades till extra undervisningskurser för sådana
.studerande vid bland annat de tekniska högskolorna, vilka inkallats

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

75

till beredskapstjänstgöring, underströk jag vikten av att intet försummades,
som kunde underlätta för dessa studerande att återhämta den genom dylik
tjänstgöring förlorade tiden. Jag har förvissat mig örn, att tekniska högskolan i
Stockholm icke har möjlighet att med de för innevarande budgetår tillgängliga
medlen i erforderlig utsträckning bereda undervisning i form av övningar
och laborationer åt det stora antal studerande i de högre årskurserna,
som genom tidigare militärinkallelser försenats i sina studier. Det framstår
därför såsom nödvändigt att förstärka det för extra undervisningskurser åt
dylika studerande avsedda anslaget, på vilket för närvarande förefinnes en
reservation av i runt tal 4 000 kronor. Mot den av högskolemyndigheterna
framlagda uppskattningen av det ytterligare medelsbehovet har jag icke funnit
anledning till erinran. Jag förordar sålunda, att för ändamålet på tillläggsstat
för innevarande budgetår anvisas ett reservationsanslag av 17 000
kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj: att meddela de närmare bestämmelser
örn anslagsmedlens användning, som må anses erforderliga.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Gemensamma ändamål vid de tekniska högskolorna:
Extra undervisningskurser å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 17 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Olof Cederstrand.

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

77

Bilaga 7.

Egentliga statsutgifter.

Nionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 mars 19M.

N är varande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

T. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Domö, anmäler härefter
under jordbruksdepartementets handläggning hörande ärenden angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/
44 samt anför därvid följande.

D. Undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar
m. m.

[1.] 8 b. Lantbrukshögskolan: Inredning och utrustning, reservationsanslag.
Vid 1942 års riksdag anvisades å riksstaten för budgetåret 1942/43 under
anslagsmbriken Lantbrukshögskolan: Byggnadsarbeten och vissa andra
engångskostnader ett reservationsanslag av 973 400 kronor. Genom beslut
den 17 april 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen att med anlitande
av förenämnda anslag bland annat låta för en kostnad av 765 000
kronor uppföra en gemensam byggnad för lantbrukshögskolans institution
för maskin- och redskapslära ävensom för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.
Till förstärkning av förenämnda anslag å 973 400 kronor
har sedermera å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisats
ett reservationsanslag av 60 000 kronor.

Med skrivelse den 7 januari 1944 har byggnadsstyrelsen överlämnat en den
17 december 1943 dagtecknad framställning från styrelsen för lantbrukshög -

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

skolan, däri högskolestyrelsen hemställt, att ett belopp av 38 000 kronor
måtte ställas till styrelsens förfogande för anskaffande av inredning till förenämnda
institutionsbyggnad. I ärendet lia remissullåtanden avgivits den 17
.januari 1944 av statskontoret och den 21 i samma månad av statens industrikommission.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har i sin framställning framhållit, att
styrelsen varit av den uppfattningen, att i det av 1942 års riksdag beviljade
anslaget även inginge kostnaderna för fast oell lös inredning. Enligt vad
byggnadsstyrelsen upplyst vore emellertid så icke fallet, i det att endast en
del av den fasta inredningen beräknats ingå i byggnadskostnaderna. Då byggnadsarbetena
beräknades bliva slutförda under våren 1944, vöre det nödvändigt,
för att högskolans maskintekniska institution och statens maskinoch
redskapsprovningsanstalter skulle kunna taga de nya lokalerna i
bruk, att erforderlig fast och lös inredning anskaffades. Kostnaderna härför
ha, enligt vad högskolestyrelsen upplyst, beräknats till följande belopp, nämligen
för luftskyddsgardiner 1 500 kronor, för draggardiner 3 500 kronor,
tor elektrisk armatur 6 400 kronor, för viss inredning för statens maskinoch
redskapsprovningsanstalter 3 400 kronor, för övrig fast och lös inredning
21 000 kronor samt för oförutsedda utgifter 2 200 kronor, eller således tillhopa
38 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att, i överensstämmelse med vad sorn i regel
skedde, kostnader för inredning av ifrågavarande byggnad icke medtagits
i de för byggnadsföretaget beräknade kostnaderna i annan mån än i vad
avsåge sådan fast inredning, som hade direkt samband med i byggnaden
1 örekommande installationer, såsom laboratoriebord med tillhörande skåp
o. d. Däremot hade icke medräknats kostnader för andra möbler även örn
dessa vore fast anbragta, såsom exempelvis bänkarna i den inom byggnaden
befintliga hörsalen. Det i högskolestyrelsens framställning intagna kostnads1
öi slaget, vilket upprättats av arkitekten G. Holmdahl i samråd med lantbrukshögskolans
styrelse samt byggnadsstyrelsens byggnadshjelp, avsåge i
tramsta rummet möbler samt därjämte gardiner och elektrisk armatur samt
'' iss specialinredning inom den för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter
avsedda lokalen. Mot kostnadsförslaget hade byggnadsstyrelsen för
sin del icke något att erinra.

Statskontoret har framhållit, att ifrågavarande framställning icke lämnade
ämbetsverket nödiga hållpunkter för bedömande av skäligheten av det
äskade anslaget. Ej heller framginge det i vad mån redan förefintliga inventarier
ansetts kunna utnyttjas i den nya institutionsbyggnaden. För ändamålet
erforderliga medel torde emellertid böra äskas av riksdagen.

Statens industrikommission har såsom yttrande i ärendet åberopat en inom
kommissionens centralupphandling upprättad promemoria. I denna meddelas,
att centralupphandlingen granskat arkitekten Holmdahls kostnadsberäkning
ävensom ritningarna å vissa i denna upptagna möbler. Då emellertid
nämnda ritningar i de flesta fall avsåge specialinredningar, kunde någon
direkt prisjämförelse med centralupphandlingens möbeltvper i dessa fal! icke

Kungl. Maj:ts proposition nr löij.

79

göras. Centralupphandlingen ansåge dock, att de i kostnadsberäkningen angivna
priserna å sagda specialmöbler icke vore oskäliga. Kostnaderna för
övriga å ritningarna icke upptagna möbler, vilka utgjordes av typer ur statens
kontorsmöbelserie, kunde däremot nedskrivas med ett belopp av i runt
tal 1 000 kronor.

Såsom framgår av vad byggnadsstyrelsen anfört lia vid uppgörandet av Departementskostnadsberäkningarna
för ifrågavarande institutionsbyggnad icke beräknäts
medel för den i högskolestyrelsens och byggnadsstyrelsens skrivelser
avsedda inredningen och utrustningen. Erforderliga medel torde därför
nu böra äskas av riksdagen. Under beaktande av vad industrikommissionens
centralupphandling anfört synes för ändamålet böra beräknas ett belopp
av 37 000 kronor. Beloppet bör, med hänsyn till att institutionsbyggnaden
beräknas vara färdig under våren 1944, äskas å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 samt uppföras såsom ett särskilt reservationsanslag
under benämningen Lantbrukshögskolan: Inredning och utrustning.

Jag förutsätter, att vid anskaffandet av ifrågavarande inredning och utrustning
de besparingar, som finnas möjliga och lämpliga, komma att vidtagas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Lantbrukshögskolan: Inredning och utrustning å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av .................... kronor 37 000.

F. Veterinärväsendet m. m.

[2.] 10 a. Statens veterinärmedicinska anstalt: Ersättning till lantbruksakademien
för skada å viss mark vid Experimentalfältet m. m. I skrivelse
den 25 oktober 1943 har byggnadsstyrelsen hemställt, att lantbruksakademien
måtte beredas ersättning med 20 000 kronor för dels skador å akademiens
trädgårdsanläggning vid Experimentalfältet å norra Djurgården, vilka uppkommit
genom nybyggnad för statens veterinärmedicinska anstalt, dels ock
förluster, som akademien förorsakats genom minskade skördar å vissa områden.
Vid framställningen funnos fogade dels avskrift av ett av lantbruksakademiens
trädgårdsdirektör J. Green den 8 augusti 1942 upprättat värderingsinstrument
angående ifrågavarande skador och förluster, dels avskrift
av en skrivelse från lantbruksakademien den 2 oktober 1943 till statens veterinärmedicinska
anstalt beträffande akademiens ersättningsanspråk, dels ock
yttrande den 19 mars 1943 från föreståndaren för trädgårdsavdelningen vid
Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut till byggnadsstyrelsen angående
skäligheten av de ifrågasatta ersättningsbeloppen

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Trädgårdsdirektören Green har uppskattat akademiens förluster sålunda.

Minskad skörd av vitkål från det s. k. vitkålslandet.......... kronor 1 020

» » från köksväxtlandet......................... » 900

» från den s. k. provkartan och bänkgårdsområdet ■ 1 080

Ersättning för överlåtna, äldre fruktträd..................... » 1820

» » fruktträd och buskar......................... 725

plantskola inom byggnadsområdet ............ 11250

» förstörda växter............................. » 4 500

Summa i runt tal kronor 21 250.

Lantbruksakademien har förklarat sig icke ha några ytterligare krav att
framställa utöver sistnämnda belopp av 21 250 kronor.

Av skrivelsen från föreståndaren för trädgårdsavdclningen vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut framgår bland annat, att den beräknade
ersättningen för plantskola beräknats i överkant.

Statskontoret har i remissutlåtande den 10 november 1943 erinrat, att föredragande
departementschefen i det till propositionen nr 209 till 1939 års riksdag
fogade utdraget av slatsrådsprotokollet uttalat, att frågan huruvida och i
vad mån ersättning skulle utgå till lantbruksakademien för skada och intrång
lämpligen syntes böra prövas först efter det pågående utredning rörande akademiens
nyttjanderätt till område å Djurgården slutförts. Då ifrågavarande
utredning ännu icke slutförts, ansåge sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka
bifall till byggnadsstyrelsens föreliggande hemställan.

I anledning härav har lantbruksakademien i utlåtande den 13 december
1943 anfört följande.

När chefen för jordbruksdepartementet i mars 1939 gjorde det av statskontoret
åberopade uttalandet, torde det ej ha kunnat förutses, att den utredning
angående lantbruksakademiens nyttjanderätt till Experimentalfältet, vilken
av Kungl. Majit beslöts redan i juli 1938, ej skulle vara verkställd vid
slutet av år 1943. Då denna utredning ännu ej avslutats, och, såvitt akademien
kail bedöma, icke torde kunna slutföras, förrän statsmakterna tagit
ställning till det nyligen av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget angående
omorganisation av den lägre trädgårdsundervisningen, skulle ett fasthållande
vid departementschefens principuttalande av år 1939 medföra, alt prövningen
av föreliggande ersättningsfråga uppskötes på obestämd tid. Det förtjänar
framhållas, att nämnda statsrådsuttalande avsåg frågan om och i vad mån
ersättning skulle utgå för skada och intrång. Akademiens anspråk på ersättning
gäller emellertid endast direkta förluster, som åsamkats akademien åren 1939
-—1942 i den affärsmässigt bedrivna trädgårdsrörelsen genom att växter förstörts
eller avhänts akademien eller odlingen temporärt hindrats på mark,
vartill akademien fortfarande har nyttjanderätten. Det synes akademien därför
icke rimligt, att prövningen av nämnda ersättningsfråga ställes på framtiden
i avvaktan på resultatet av utredningen örn akademiens nyttjanderätt
till Experimentalfältet. I fråga örn ersättningsbeloppets storlek kan akademien
godtaga det av byggnadsstyrelsen föreslagna beloppet 20 000 kronor.
Akademien får slutligen erinra om att akademien vid Experimentalfältet driver
en statsunderstödd trädgårdsskola, som i ekonomiskt hänseende är i hög
grad beroende av den affärsmässiga trädgårdsdriften.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

81

Lantbruksstyrelsen har i remissutlåtande den 26 januari 1944 uttalat, att
det av byggnadsstyrelsen föreslagna och av lantbruksakademien godtagna
beloppet av 20 000 kronor såsom ersättning till akademien för uppkommen
skada och förlust å dess trädgårdsanläggning kunde betraktas såsom skäligt.

Enligt styrelsens mening borde prövningen av förevarande ersättningsfråga
av de skäl, som akademien anfört, ske oberoende av resultatet av utredningen
angående lantbruksakademiens nyttjanderätt till det av akademien disponerade
området å norra Djurgården.

Såsom framgår av vad förut anförts har lantbruksakademien genom upp-Departementsförandet
av nybyggnaden för statens veterinärmedicinska anstalt tillskyndats chelenvissa
förluster. Då staten, oavsett resultatet av förutberörda utredning angående
akademiens nyttjanderätt till områdena å Experimentalfältet, torde vara
ersättningsskyldig för dessa förluster, vill jag tillstyrka, att medel nu äskas
av riksdagen för reglerande av akademiens ersättningsanspråk gentemot staten.
Mot det härför av byggnadsstyrelsen och lantbruksstyrelsen tillstyrkta
beloppet å 20 000 kronor, vilket akademien godtagit såsom full ersättning för
sin fordran, synes intet vara att erinra. Beloppet torde under anslagstiteln
Statens veterinärmedicinska anstalt: Ersättning till lantbruksakademien för
skada å viss mark vid Experimentalfältet m. m. böra uppföras å tilläggsstat
II för budgetåret 1943/44.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Statens veterinärmedicinska anstalt: Ersättning till
lantbruksakademien för skada å viss mark vid Experimentalfältet
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/

44 anvisa ett anslag av.................... kronor 20 000.

[3.] Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen. För ifrågavarande ändamål anvisade
1943 års riksdag ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor (IX H. T. p.
70; r. skr. nr 9). Samtidigt bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t att av anslaget
disponera ett belopp av 200 000 kronor att användas för utrensning
av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar. Med stöd av sagda bemyndigande
fördelade Kungl. Majit genom beslut den 1 oktober 1943 nämnda
belopp mellan vissa hushållningssällskap i enlighet med ett av medicinalstyrelsen
avgivet förslag.

I skrivelse den 3 februari 1944 bar medicinalstyrelsen hemställt, att av
förevarande anslag ytterligare 100 500 kronor måtte få användas till utrensning
av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar. Styrelsen bar tilllika
överlämnat särskilda framställningar i ämnet från hushållningssällskapen
i Kristianstads och Kronobergs län, vari nämnda båda hushållningssällskap
var för sig hemställt örn tilldelning av ytterligare medel för ifrågavarande
ändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 19i i. 1 sami. Nr 16-3. ii

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Kristianstads läns hushållningssällskap har i sin framställning anfört följande.

På grund av den stora mängd ansökningar om statsbidrag, som inkommit,
hade det till sällskapets förfogande ställda beloppet helt tagits i anspråk redan
i början av december 1943, trots att bidrag endast tillerkänts småbrukare.
Om verksamheten inom sällskapets område skall kunna fortsätta erfordras
därför ytterligare medel. Anledningen till den stora efterfrågan på
statsbidrag är framförallt att söka i det förhållandet, att tuberkulosbekämpandet
nu nått så långt, att även innehavarna av små kreatursbesättningar
icke längre vilja stå utanför detsamma, så myckel mera som pristilläggen
för mjölk från under kontroll stående besättningar betydligt höjts vid ett
flertal mejeriföretag inom länet i syfte att inom en snar framtid helt utrota
sjukdomen.

De besättningar det bär är fråga om — som regel innehållande högst 3 å 4
kor jämte ungdjur — äro ej heller lämpliga att ansluta till klinisk kontroll,
då möjligheterna att genom isolering framdraga en reaktionsfri besättning
från den gamla smittade äro ytterst begränsade. Därför tillrådas dessa djurägare
att genom nedslaktning av smittade djur på en gång utrota sjukdomen
samt inköpa friska. Som regel äro de villiga härtill, därest någon hjälp i form
av statsbidrag kan ställas i utsikt. Det vore starkt att beklaga, därest den nu
så gynnsamma utvecklingen av tuberkulosbekämpandet under ett halvår
skulle hämmas på grund av brist på bidrag till ifrågavarande småbrukare.

Kronobergs läns hushållningssällskap har yttrat.

Det sällskapet tilldelade beloppet har helt disponerats till bidrag för utrensning
av tuberkulos i 19 mindre besättningar av 50 reagerande nötkreatur.
Till sällskapet lia inkommit ansökningar örn bidrag för utrensning av ytterligare
24 djur i 10 besättningar, och flera ansökningar äro med säkerhet att
förvänta under nu löpande budgetår.

Sällskapet har i skrivelse till medicinalstyrelsen den 9 december 1943 anhållit.
att styrelsen måtte gemensamt med lantbruksstyrelsen hemställa om
förordnande av Kungl. Maj:t att bestämmelserna i epizootilagen ävensom de
i 2 kap. av förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur givna stadgandena skola från och med den 1
januari 1944 äga tillämpning i Kronobergs län med avseende å denna sjukdom.
Länet skulle alltså från och med sagda dag anses som tuberkulosfritt
område. I fall denna framställning bifalles, kommer ersättning av statsmedel
att utgå för alla nötkreatur, som finnas behäftade med tuberkulos. Då denna
ersättning är bestämd till samma belopp per djur som statsbidrag till utrensning
enligt 18 § av kungörelsen nr 579/1941 angående frivilligt bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur men icke såsom sagda bidrag är begränsad
till visst maximibelopp för en och samme djurägare, bliva utgifterna för
statsverket icke större men möjligen mindre än eljest, örn ytterligare bidrag
till utrensning av tuberkulos i mindre besättningar lämnas före den tidpunkt,
från vilken länet skall anses såsom tuberkulosfritt område. Med hänsyn till
bland annat smittfaran, torde det också vara önskvärt, att utrensningen sker
så tidigt som möjligt.

Medicinalstyrelsen bär i sin skrivelse meddelat, att styrelsen med anledning
av framställningarna från hushållningssällskapen i Kristianstads och
Kronobergs län infordrat uppgifter från övriga sällskap, vilka anvisats bidrag
för ifrågavarande ändamål, rörande behovet av ytterligare medel. Därvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

83

hade det visat sig, att i fråga om flertalet av dessa sällskap förelåge dylikt
behov. Det sammanlagda belopp, som på grund Ilai av ytterligare skulle vara
erforderligt för ändamålet, uppginge — såsom en styrelsens skrivelse bifogad
tablå närmare utvisade — till 100 500 kronor.

Styrelsen har härjämte i skrivelsen anfört bland annat följande.

Styrelsen understryker de synpunkter som framförts av hushållningssällskapen
i Kristianstads och Kronobergs län. Sedan nötkreatursstocken åter
tillväxt med åtföljande bättre tillgång på livdjur till lägre pris, ha möjligheterna
att vidtaga åtgärder till tuberkulosens bekämpande ökats betydligt.

Av inkomna ansökningar örn tuberkulinundersökningar att döma är intresset
för dylika åtgärder för närvarande synnerligen stort. Det synes därför
styrelsen angeläget, att hjälp kan beredas innehavare av mindre besättningar
till inköp av tuberkulosfria nötkreatur i stället för nedslaktade tuber -kulösa.

Såsom framgår av vad i ärendet anförts har det belopp å 200 000 kronor, Departementasom
för innevarande budgetår avsetts för utrensning av tuberkulos inom cJielenmindre
nötkreatursbesättningar, visat sig icke vara tillräckligt för ändamålet.

Flertalet av de hushållningssällskap, som tilldelats bidrag för ifrågavarande
verksamhet, ha sålunda förklarat sig vara i behov av ytterligare medel. På
grund härav samt med hänsyn till den stora betydelse, denna verksamhet
måste anses äga, finner jag mig böra tillstyrka, att av förevarande anslag ett
ytterligare belopp må disponeras för verksamhetens fullföljande under budgetåret.
Jag kan emellertid icke förorda, att för ändamålet avses högre belopp
än 60 000 kronor. Därest riksdagen icke har något att erinra häremot,
torde det sedermera få ankomma på Kungl. Maj:t att efter nytt förslag från
medicinalstyrelsen meddela beslut om medlens fördelning mellan olika hushållningssällskap.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att medgiva, att av det å riksstaten för budgetåret 1943/44
under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen ytterligare
60 000 kronor må disponeras för utrensning av tuberkulos
inom mindre nötkreatursbesättningar

J. Skogsväsendet.

[4.] 23 a. Skogsvård m. m.: Inköp av brandslang, reservationsanslag. 1
skrivelse den 24 februari 1944 har Iiiftskyddsinspektionen anfört i huvudsak
följande.

Den 10 januari och den 25 april 1941 samt den 17 april 1942 Ilar Kungl.
Majit bemyndigat Iiiftskyddsinspektionen att anskaffa sammanlagt 163 motorsprutor
med utrustning, avsedda att i första hand användas inom skogsbrand -

Departements chefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

skyddet. Samtliga motorsprutor lia utplacerats i sådana skogsområden, där
vägar och vattentillgång medgiva sprutornas utnyttjande på effektivaste sätt,
och uppställningsplatserna lia valts nied hänsyn lill att sprutorna äro avsedda
att komma till användning även inom bebyggda trakter.

I utrustningen för 87 sprutaggregat ingå 500 meter 63 nini brandslang per
aggregat, medan envar av övriga 76 sprutor utrustats med 400 meter 63 mm
jämte 100 meter 51 mm slang.

Med skrivelse den 3 januari 1944 har skogsbrandsläckningskommittén till
luftskyddsinspektionen överlämnat rapport rörande sitt utredningsarbete och
framlagt vissa förslag till anskaffning av skogsbrandsläckningsmateriel, bland
annat smalslang för de genom inspektionens försorg anskaffande skogsbrandsläckningsenheterna.
Det framgår av nämnda rapport, att vid egentligt skogseldsläckningsarbete
smalslang av 25 nini dimension på grund av sin smidighet
och ringa vikt är betydligt överlägsen standardslang. Av kommittén utförda
prov hava ådagalagt, att den lämpligaste sammansättningen av slangförrådet
till en speciellt för skogsbrandsläckning avsedd motorspruta torde vara lika
längder grövre slang, 63 eller 51 mm, till stamledningar samt 25 mm slang till
manöverledningar. Med rationella slangutläggningsmetoder kunde även mindre
kvantiteter smalslang avsevärt förhöja en sprutas användbarhet i skogen dels
genom att rörligheten i den på sprutan uppbyggda släckningsenheten ökas
och dels genom att större sparsamhet med vattnet möjliggöres. Kommittén
har ansett sig kunna göra det uttalandet, att tillgång till åtminstone en mindre
kvantitet smalslang måste anses som en förutsättning för att man med rimlig
manskapsinsats skall kunna med motorspruta göra ett snabbt ingrepp mot
en skogseldfront av något så när stor utsträckning och rörlighet. Erfarenheten
visar jämväl, att släckningseffekten blir störst, då vattnet kommer till användning
i små kvantiteter, fördelade på ett flertal grenledningar utefter
eldfronten. Skogsbrandsläckningskommittén har sålunda med hänsyn till de
vunna erfarenheterna funnit utomordentligt starka skäl tala för att de av statsmedel
inköpta och genom luftskyddsinspektionens försorg utplacerade skogsmotorsprutorna
jämväl utrustas med smalslang med 25 mm diameter med
tillhörande munstycken och övrig armatur. Den minsta kvantitet smalslang,
som kunde ifrågakomma per sprutenhet, vore 8 längder envar örn 20 meter
eller 160 meter.

Luftskyddsinspektionen har vid en undersökning funnit, att minst 100 av
de utplacerade motorsprutorna böra utrustas med ifrågavarande 25 mm slang
jämte tillhörande armatur samt en av skogsbrandsläckningskommittén utprovad
slangryggsäck för transport av slangen. Kostnaderna per sprutenhet för
dylik utrustning skulle enligt inspektionens undersökningar uppgå till omkring
950 kronor och den sammanlagda kostnaden för utrustning av 100 enheter
skulle sålunda bli 95 000 kronor, varjämte distributionen av slangen
kan beräknas draga en kostnad av omkring 1 000 kronor.

Under åberopande av det anförda har luftskyddsinspektionen hemställt, att
å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår måtte anvisas ett anslag
av 96 000 kronor för inköp av 16 000 meter 25 mm brandslang jämte slangarmatur
till ytterligare utrustning av 100 skogsbrandsprutor.

Luftskyddsinspektionens förevarande framställning finner jag mig böra tillstyrka
och förordar sålunda, att till inköp av brandslang å tilläggsstat II till
riksstaten för löpande budgetår upptages ett reservationsanslag av 96 000
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

85

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Skogsvård m. m.: Inköp av brandslang å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av .......................... kronor 96 000.

K. Lantmäteriväsendet.

[5.] 18. Kostnader för deltagande i utbildningskurs för lantmäteritekniska
biträden. Med skrivelse den 9 februari 1944 har lantmäteristyrelsen överlämnat
en framställning från Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund,
däri förbundet hemställt, att Kungl. Majit måtte anvisa ett belopp av
omkring 21 000 kronor till bestridande av resekostnads- och traktamentsersättning
åt deltagare i en utbildningskurs för lantmäteritekniska biträden.
Lantmäteristyrelsen, som även ansett anslag för ändamålet erforderligt, har
föreslagit, att ett belopp av 22 000 kronor måtte anvisas. Ur framställningarna
må i övrigt återgivas följande.

Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund — till vilken organisation
Sveriges lantmäteritekniska biträdens riksförening är ansluten — har
yttrat.

Under mars och april 1943 anordnade Sveriges lantmätareförening genom
sitt fackliga utskott en kompletteringskurs för distriktslantmätarnas tekniska
biträden. Föreningen ämnar även under år 1944 söka få till stånd en liknande
kurs. Meddelande härom har utgått genom cirkulär till de tekniska biträdena.
Till den nya kursen ha inkommit en del men ej tillräckligt många anmälningar.
Anledningen härtill är, att de tekniska biträdena i stor utsträckning av
ekonomiska skäl icke kunna deltaga i kursen.

Det är emellertid av intresse icke endast för de tekniska biträdena själva,
utan kanske ännu mera för lantmäteriet i dess helhet, att biträdena erhålla
den vidare utbildning i yrket, som kan lämnas vid en dylik kurs. Det vöre
därför i hög grad önskvärt, örn statsmedel kunde ställas till förfogande för
ändamålet.

För att kursen skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt, erfordras
att den samlar minst trettio deltagare. Därest så blir fallet samt, vilket synes
lämpligt, ersättningen till deltagarna bestämmes att utgå i form av resekostnads-
och traktamentsersättning enligt klass III E i allmänna resereglementet,
kan kursen beräknas komma att draga en kostnad av omkring
21 000 kronor.

På grund av det anförda hemställer förbundet, alt Kungl. Majit måtte
ställa nämnda belopp till lantmäteristyrelsens förfogande för att av styrelsen
användas till ifrågavarande ändamål.

Lantmäteristyrelsen har i huvudsak anfört.

På grund av utvecklingen under de senaste årtiondena har den praktiska
lantmäteriverksamheten blivit i allt högre grad beroende av de tekniska biträdena
för vissa fältarbeten och andra tekniska göromål. Vid utgången
av år 1943 uppgick sålunda antalet av lantmäteristyrelsen förordnade tekniska
biträden till 165. Det råder ingen tvekan därom, att man även framgent
mäste räkna med minst det antal sådana biträden, som under senare

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departements chefen.

åren kommit till användning, för att arbetena å lantmäteridistrikten skola
kunna bedrivas rationellt och på ett ur alla synpunkter lämpligt sätt.

För de arbetsuppgifter, som tillkomma de tekniska biträdena, har den
praktiska utbildning, dessa varit i tillfälle att inhämta hos vederbörande lantmätare,
tidigare funits vara tillfyllest. Anledning att fordra särskild teoretisk
utbildning eller examen har därför icke förelegat. De senare årens snabba
utveckling av lantmäteriets mätningsteknik, därvid särskilt må framhållas
den starkt ökade användningen av numeriska mätningsmetoder, har emellertid
medfört avsevärt ökade krav på de tekniska biträdenas kompetens och
kunnighet. Behov av för dylika biträden anordnade speciella utbildningskurser
har på grund härav uppstått.

Sveriges lantmätareförening har för att tillgodose detta behov under år 1943
försöksvis anordnat en två månaders kompletteringskurs och har, såsom
framgår av lantbrukstjänstemannaförbundets framställning, för avsikt att
söka anordna en ny kurs under innevarande år. Kursen är avsedd att taga
sin början den 1 mars och pågå under två månader. På grund av biträdenas
anställningsform ifrågakonnner icke tjänstledighet för deltagande i kursen.

Då utbildningskurser av ifrågavarande art måste anses på ett betydelsefullt
sätt gagna jämväl det allmänna genom att möjliggöra en rationell uppdelning
av det tekniska arbetet å lantmäteridistrikten mellan den lantmäteriutbildade
personalen och de tekniska biträdena, anser styrelsen angeläget att
i första hand så många av de nu tjänstgörande biträdena som möjligt beredas
tillfälle att tillgodogöra sig en dylik undervisning. Ett hinder härför utgör
emellertid biträdeskårens svaga ekonomiska ställning. Ehuru styrelsen finner
sig för närvarande icke kunna föreslå anordnande av helt statliga utbildningskurser,
anser styrelsen nödvändigt och skäligt, att statsverket med hänsyn
till de betydande ekonomiska uppoffringar, som kursdeltagarna i allt fall
få vidkännas, bidrager till kurskostnaderna. Styrelsen får därför livligt tillstyrka
lantbrukstjänstemannaförbundets framställning om anslag till resekostnads-
och traktamentsersättning för de utom Stockholm boende deltagarna.

Storleken av de föreslagna ersättningarna till deltagarna i den nu ifrågasatta
kursen har i en av Sveriges lantmätareförenings fackliga utskott upprättad
promemoria beräknats till omkring 22 000 kronor för 32 kursdeltagare.
Mot denna kostnadsberäkning har styrelsen intet att erinra.

Styrelsen hemställer därför om medgivande att till deltagare i omförmälda
utbildningskurs för tid de vistas utom hemorten utanordna resekostnads-
och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet från anslaget
till Distriktslantmätare och extra lantmätare m. fl.: Reseersättningar
intill ett belopp av sammanlagt högst 22 000 kronor.

För närvarande erfordras icke särskild teoretisk utbildning eller examen för
anställning såsom tekniskt biträde hos lantmätare. De senaste årens snabba
utveckling av lantmäteritekniken har emellertid, såsom lantmäteristyrelsen
framhållit, medfört, att ökade krav måste ställas å dessa biträdens kompetens
och kunnighet. Med hänsyn härtill och då betydelsefulla delar av den praktiska
lantmäteriverksamheten i allt högre grad kommit att bliva beroende
av de tekniska biträdenas arbete hos vederbörande lantmätare, synes det
önskvärt att utbildningskurser såsom den nu föreslagna komma till stånd.
Emellertid torde ifrågavarande personalkategoris merendels svaga ekonomiska
ställning utgöra ett hinder för deltagande i dylika kurser. På grund
av det anförda finner jag mig böra förorda, att staten bidrager till kurskost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 163. °7

naderna i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag. Mot beräkningen av statsbidragets
storlek har jag intet att erinra. För ändamålet torde dock ett särskilt
anslag böra uppföras å riksstaten. Då ifrågavarande kurs är avsedd att
äga rum under den närmaste tiden, synes anslaget böra äskas å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44. Anslaget torde böra benämnas Kostnader
för deltagande i utbildningskurs för lantmäteritekniska biträden. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid utfärda de närmare föreskrifter
i ämnet, som kunna finnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Kostnader för deltagande i utbildningskurs för lantmäteritekniska
biträden å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett anslag av........kronor 22 000.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Siv Schiöler.

''

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

89

Bilaga 8.

Kapitalinvesteringar.

Försvarsdepartementet.

Utdrag av protokollet över försvarsårenden, hållet inför Hans
Maj.:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, under försvarsdepartementets
handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 och anför därvid följande.

Försvarsväsendets fastighetsfond.

Marinförvaltningens delfond.

[1.] 16 c. Vissa merkostnader för marinens centrala beklädnadsverkstad.

Genom beslut den 18 augusti 1939 har Kungl. Majit till utförande av tillbyggnad
till marinens centrala beklädnadsverkstad i Karlskrona anvisat högst
232 700 kronor, att utgå av det å riksstaten för budgetåret 1939/40 å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket uppförda reservationsanslaget
till vissa engångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m.

Vidare har Kungl. Majit (kommunikationsdepartementet) genom beslut den
26 april 1940 bemyndigat marinförvaltningen att för bestridande av de på
grund av prisstegring uppkommande merkostnaderna för ifrågavarande tillbyggnad
från det å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 under
kapitalbudgeten anvisade reservationsanslaget till oförutsedda utgifter till statens
affärsverksfonder, statens allmänna fastighetsfond och fonden för förlag
till statsverket taga i anspråk högst 65 300 kronor.

I skrivelse den 31 december 1943 har marinförvaltningen gjort framställning
om medel för, bland annat, täckande av ett genom lagakraftvunnet dom -

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Departements chejem.

stolsbeslut fastställt entreprenadbelopp, vilket förskottsvis utbetalats av ämbetsverket.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Genom ett den 20 juni 1940 dagtecknat entreprenadkontrakt hade chefen
för Karlskrona örlogsvarv uppdragit åt firman Carl E. Lindwall i Karlskrona
att för en kostnad av 230 200 kronor utföra om- och tillbyggnad av marinens
centrala beklädnadsverkstad i Karlskrona. Entreprenadarbetena utfördes i
huvudsak under år 1940 och i början av år 1941. Den 20 maj 1941 yrkade
Lindwall att utbekomma tilläggsersättning för under entreprenadtiden stegrade
material- och arbetskostnader. Vid besiktning av de utförda byggnadsarbetena
beslöt den för ändamålet tillsatta besiktningsnämnden, som fann det
vara ovisst, huruvida Lindwall enligt kontraktet hade rätt till tillägg för
ökade material- och arbetskostnader att, för den händelse så skulle vara fallet,
tillstyrka tilläggsersättning med 24 687 kronor 30 öre. — Sedan marinförvaltningen
avvisat Lindwald krav under motivering att det ej kunde anses klart
att kronan vore betalningsskyldig, uttog Lindwall stämning å kronan vid
Stockholms rådhusrätt med yrkande, att kronan måtte åläggas att till honom
utgiva 24 687 kronor 30 öre jämte ränta. Rådhusrätten fann i en den 17 mars
1943 meddelad dom, att det med hänsyn till lydelsen av kontraktet och övriga
i målet förekomna omständigheter måste antagas, att det varit mellan parterna
avsett, att Lindwall skulle äga att utöver entreprenadsumman uppbära
ersättning för kostnadsökning till följd av inträffad stegring å material- och
arbetspriser samt förpliktade kronan att till Lindwall utbetala 24 687 kronor
30 öre jämte ränta därå efter 6 °/o om året från den 10 juni 1941 till dess betalning
skedde ävensom ersätta Lindwall dennes rättegångskostnader.

Svea hovrätt, där marinförvaltningen fullföljde målet, fann icke skäl att
göra ändring i rådhusrättens dom.

I skrivelsen har marinförvaltningen anfört, att ämbetsverket, då någon utsikt
att erhålla ändring i hovrättens dom icke syntes föreligga, beslutit att till
Lindwall låta utbetala dels 274 kronor 50 öre att bestridas från andra huvudtitelns
anslag till ersättning åt domare, vittnen och parter, dels ock 28 382
kronor 17 öre att bestridas 4 975 kronor 25 öre från medel, som kvarstått
å de genom Kungl. Maj:ts förenämnda brev den 18 augusti 1939 och den 26
april 1940 för tillbyggnad av marinens centrala beklädnadsverkstad anvisade
medlen samt 23 406 kronor 92 öre förskottsvis av omhänderhavda medel.

Under åberopande av det anförda hemställde marinförvaltningen, att medel
till täckande av vad sålunda förskjutits måtte anvisas från anslaget till
oförutsedda utgifter.

Statskontoret har den 26 januari 1944 avgivit yttrande i ämnet.

Jag finner mig böra tillstyrka, att medel anvisas för täckande av ifrågavarande
utgift, till den del den icke kunnat gäldas av disponibla anslagsmedel
eller i övrigt till förfogande stående medel. Då utgiften hänför sig till en
å försvarsväsendets fastighetsfond invärderad byggnad, torde anslaget till
oförutsedda utgifter icke böra ifrågakomma

För ändamålet torde böra äskas ett särskilt anslag, avrundat till 23 500
kronor, såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, marinförvaltningens
delfond. Beloppet hänför sig till ett äldre byggnadsföretag,

Kungl. Majda proposition nr 163.

91

varför anslaget icke synes böra medräknas i den för marinen för femårsperioden
1942/47 fastställda kostnadsramen.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Vissa merkostnader för marinens centrala beklådnadsverkstad
å tilläggssiat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 23 500.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Sven Berglund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

93

Bilaga 9.

Kapitalinvesteringar.

Socialdepartementet.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler under socialdepartementets
handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 3 a. Anordnande av tjänstebostad åt landsfiskalen i Tärna distrikt.
I en till länsstyrelsen i Västerbottens län ingiven, den 11 februari 1943 dagtecknad
skrift hemställde landsfiskalen i Tärna distrikt E. Forsberg, att
länsstyrelsen ville söka utverka, att staten uppförde tjänstebostad åt landsfiskalen
i distriktet. Forsberg upplyste, att han vid tiden för framställningen
hyrde en mindre villa i Tärna kyrkby. I villan hade han upplåtit ett rum
till landsfiskalskontor. Villan i övrigt användes till bostad för Forsberg och
hans familj. Emellertid hade han försport, att ägaren till villan ämnade disponera
densamma för egen rörelse. Därmed skulle Forsberg stå utan både
kontor och bostad. I Tärna funnes nämligen icke möjlighet att förhyra ens
ett rum, användbart som landsfiskalskontor. Att uppbringa en bostadslägenhet
vore otänkbart.

I yttrande över framställningen anförde landsfogden i Västerbottens län
följande.

Tärna är en mycket liten ort, belägen i fjällvärlden, och någon större utveckling
av byggnadsverksamheten och bostadsmöjligheterna där lär icke
kunna förväntas inom överskådlig tid. Örn landsfiskalen skulle nödgas flytta
från sin nuvarande bostad, torde det bli svårt eller kanske omöjligt för honom

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

att hyra bostad och kontorslokal i Tärna. Till följd av distriktets läge lär en
landsfiskal i Tärna inom icke alltför många år kunna påräkna transport. Det
kan under dessa förhållanden och särskilt i nuvarande tidsläge knappast begäras
att landsfiskalen skall för egna medel bygga eller köpa bostadshus med
kontor.

Länsarkitekten i länet, som jämväl yttrat sig över framställningen, tillstyrkte
densamma.

I skrift till länsstyrelsen den 4 november 1943 meddelade Forsberg, att
han för 2 000 kronor förvärvat en i Tärna kyrkby centralt belägen tomt med
tillgång till väg och vatten. Tomten hade en areal av omkring 5 500 m2. Forsberg
förklarade sig villig överlåta tomten till staten för det pris han själv
erlagt med tillägg av kostnader för avstyckning och lagfart.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har — med överlämnande av till ärendet
hörande handlingar — i skrivelse den 23 december 1943 uttalat sig sålunda.

Tärna landsfiskalsdistrikt, som omfattar Tärna socken, hade den 1 januari
1942 en areal av 347 480 hektar. Invånarantalet utgjorde 2 181. Distriktet
är till allra största delen ödemarksområde, och befolkningens ekonomiska
förhållanden äro sådana, att byggnadsverksamheten inskränker sig till att
nödtorftigt tillgodose det egna behovet.

Kronolänsmannen och sedermera landsfiskalen i distriktet under åren 1897
-—1933 K. J. Lundberg bebodde ett kronohemman, sedermera skatleköpt, och
drev där jordbruk. Lundbergs sterbhusdelägare bebo fortfarande detta
hemman. Hans efterträdare, landsfiskalen F. J. V. Löfroth, förhyrde på sin
tid för bostads- och kontorsändamål samma mindre villabyggnad i Tärna
kyrkby, som för närvarande disponeras av landsfiskalen Forsberg. Forsberg
kan icke räkna nied att få disponera denna villabyggnad efter den 1 oktober
1944. Det för närvarande till landsfiskalskontor begagnade rummet (3,4 X 3,8
m) är otillräckligt för sitt ändamål, särskilt som landsfiskalen, förutom statsavlönat
skrivbiträde, på grund av rådande förhållanden tidvis har assistent
till sitt förfogande.

Enligt länsstyrelsens mening är Tärna kyrkby den enda lämpliga stationsorten
för landsfiskalen i distriktet. Kyrkbyn ligger i distriktets centrum, cirka
en mil öster om den punkt, där distriktets två landsvägar mot norska gränsen
löpa samman. Avståndet från norska gränsen till Tärna kyrkby är längs den
landsväg, som når gränsen vid Joesjö och som icke har omedelbar förbindelse
med landsväg i Norge, cirka 5 mil, och längs den landsväg, som når
gränsen längre norrut vid Umbukta och har direkt anslutning till norsk
landsväg, cirka 8 mil. Med avseende å förhållandena vid gränsen torde landsfiskalens
stationeringsort icke böra flyttas längre åt öster. Vägavståndet från
Tärna kyrkby till närmaste svenska järnvägsstation, Storuman, är 13,6 mil.

Länsstyrelsen vitsordar av Forsberg framhållna svårigheter att anskaffa bostad
inom Tärna socken och finner förhållandena nödvändiggöra, att tjänstebostad
uppföres åt landsfiskalen i Tärna distrikt i likhet med vad som skett
i vissa andra norrländska distrikt, exempelvis i Arjeplog.

Beträffande tomt till tjänstebostad skulle sådan möjligen utan särskild
kostnad för statsverket kunna erhållas inom det s. k. kyrkstadsområdet i
Tärna kyrkby. Emellertid bleve läget här icke centralt. Därtill kommer att
kyrkstadsområdet icke har full solbelysning på grund av ett närliggande fjäll
och att området för närvarande är bebyggt med kyrkstugor, vilkas bortskaffande
icke synes kunna ske inom närmaste tiden. Länsstyrelsen anser därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

95

lämpligare för statsverket att på erbjudna villkor förvärva den av landsfiskalen
inköpta tomten, vilken är i alla avseenden välbelägen.

Vid anordnande av tjänstebostad föreligga två särskilda önskemål, vilka
enligt länsstyrelsens mening med hänsyn till de speciella förhållandena i
Tärna måste tillgodoses. Det första är att landsfiskalen erhåller två kontorsrum.
Oavsett att landsfiskalen, förutom skrivbiträde, under rådande förhållanden
tidvis även måste ha assistent till sitt förfogande, medför distriktets
karaktär av ödebygds- och gränsdistrikt, att arbetsförhållandena icke äro
nöjaktigt ordnade med allenast ett kontorsrum. Under normala tider blir
det störande att nödgas taga emot allmänheten och mottaga telefonsamtal,
när t. ex. ett polisförhör pågår. Olägenheten har visat sig ännu mera påtaglig
under de senaste åren med hänsyn till den omfattande flyktingskontroll,
som förekommer inom distriktet. Ofta måste på grund av vägavstånden och
ortens i åtskilliga avseenden primitiva förhållanden landsfiskalskontoret
disponeras både som väntrum och expeditionslokal. Länsstyrelsen anser det
därför oundgängligen nödvändigt att vid uppförande av tjänstebostad åt
landsfiskalen inreda två rum till kontor.

Det andra önskemålet är att vid anordnande av tjänstebostad åt landsfiskalen
bostad jämväl beredes åt landsfiskalens statsavlönade skrivbiträde,
förslagsvis bestående av ett rum med sovalkov. Skrivbiträde med hem i orten
kan icke påräknas. Det nuvarande kvinnliga skrivbiträdet nödgas hyra
icke nöjaktig bostad i en närliggande lantgård, och det kan befaras i framtiden
uppstå svårigheter att erhålla kvalificerat skrivbiträde, därest bostadsfrågan
ej på ett tillfredsställande sätt ordnas.

Länsstyrelsen finner sig böra framhålla angelägenheten av att såväl kontorslokaler
som bostadsutrymmen göras så trivsamma som möjligt för att
underlätta befattningshavarnas arbets- och levnadsförhållanden i en ödebygdsort
som den här ifrågavarande. Utrymmena böra därför icke inskränkas
till de minsta möjliga utan bl. a. lämna landsfiskalen tillfälle att enligt
gammal sedvänja i orten bereda nattlogi åt besökande.

Länsstyrelsen förutsätter, att såväl landsfiskalen som skrivbiträdet skola
erlägga skälig hyra till statsverket för bostäderna.

I anslutning till det anförda har länsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte med beaktande av de av länsstyrelsen framförda synpunkterna och
önskemålen vidtaga åtgärder för anordnande på statsverkets bekostnad av
tjänstebostad åt landsfiskalen i Tärna distrikt att om möjligt kunna tagas i
bruk den 1 oktober 1944.

Den 21 januari 1944 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att verkställa
utredning och utarbeta ritningar för anordnande av ifrågavarande
tjänstebostad. Byggnadsstyrelsen har ännu icke avgivit fullständigt förslag,
men under hand har upplysts, att länsarkitekten i Västerbottens län på styrelsens
anmodan uppgjort skissritningar till byggnaden. Därvid hade länsarkitekten
utgått från att byggnaden skulle innehålla 4 rum, kök och jungfrukammare
som bostad för landsfiskalen, 2 rum som landsfiskalskontor,
1 rum med sovalkov som bostad för landsfiskalsbiträdet samt 1 s. k. övernattningsrum
för besökande tjänstemän m. fl. Byggnadsstyrelsen beräknade
kostnaden för uppförandet i Tärna kyrkby av en byggnad i enlighet med
länsarkitektens ritningar till 76 000 kronor, varav ett belopp av 5 000 kronor
avsåge yttre planeringsarbeten. Härtill komme kostnaden för tomt.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Departements chefen.

Med hänsyn till de alldeles speciella förhållanden, vilka — enligt vad
handlingarna i ärendet utvisa — äro rådande inom Tärna Iandsfiskalsdistrikt,
synes det mig påkallat, att inom distriktet på statens bekostnad anordnas
en tjänstebostad, därvid bostaden tydligen bör förläggas till Tärna
kyrkby samt uppföras å den tomt, som landsfiskalen i distriktet E. Forsberg
inköpt och förklarat sig villig överlåta till staten. Byggnaden torde
kunna inrättas i huvudsaklig enlighet med det av länsarkitekten i Västerbottens
län uppgjorda förslaget. Dock synes särskilt övernattningsrum icke
erforderligt. Då förslaget även i vissa andra avseenden torde kunna förenklas,
räknar jag med att statens sammanlagda kostnader för ifrågavarande
ändamål skola kunna begränsas till 70 000 kronor.

Angeläget är att byggnaden kan tagas i bruk den 1 oktober 1944. Till
bestridande av ifrågavarande kostnader bör därför ett investeringsanslag an
visas redan å tilläggstat till riksstaten för innevarande budgetår. Anslaget
torde rubriceras Anordnande av tjänstebostad åt landsfiskalen i Tärna
distrikt och uppföras under statens allmänna fastighetsfond. Självfallet böra
landsfiskalen och landsfiskalsbiträdet, sedan bostaden tagits i bruk, erlägga
hyra för densamma med skäligt belopp.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att till Anordnande av tjänstebostad åt landsfiskalen i
Tärna distrikt å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 70 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Stig Wernstedt.

Kungl. Majlis proposition nr 163.

97

Bilaga 10.

Kapitalinvesteringar.

Jordbruksdepartementet.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

T. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Domö, anmäler här*
efter under jordbruksdepartementets handläggning hörande ärende angående
kapitalinvestering å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 samt
anför därvid följande.

Statens affärsverksfonder.

Domänverket.

[1.] 3. Inköp av tomt i Kalix municipalsamhälle. I skrivelse den 17 september
1943 har domänstyrelsen bland annat hemställt, att för kronans räkning
måtte för en köpeskilling av 55 000 kronor få inköpas tomten nr 6 i
kvarteret Posthornet i Kalix municipalsamhälle jämte å tomten befintliga
byggnader, samt att köpeskillingen och övriga med köpet förenade utgifter
måtte få gäldas av de till driftkostnader för statens skogsdomäner anvisade
medlen. Enligt vad i skrivelsen uppgives är ifråga\ grande fastighet avsedd
att användas till bostad åt personal vid Kalix revir och till expeditionslokaler
för reviret.

Domänstyrelsen har meddelat, att styrelsen den 13 september 1943 förordnat
ny innehavare av jägmästarbefattningen i Kalix revir. Ifrågavarande
befattningshavare borde enligt styrelsens mening vara bosatt inom Kalix municipalsamhälle,
där den avgående jägmästaren bebott egen fastighet, vilken
även inrymt expedition. Enär någon hyreslägenhet icke stöde att uppbringa

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 163.

7

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

inom samhället på grund av den rådande stora bostadsbristen, hade vederbörande
Överjägmästare sedan mer än ett halvt år tillbaka undersökt möjligheterna
att därstädes förvärva en bostadsfasiighel att upplåtas åt den nytillträdande
jägmästaren. I sådant syfte hade, enligt vad domänstyrelsen
vidare anför, underhandlingar inletts med Kalix älvs flottningsförening, som
ägde fastighet inom samhället. Föreningen hade härvid till inköp för kronans
räkning hembjudit den föreningen tillhöriga tomten nr 6 i kvarteret Posthornet
för ett pris av 55 000 kronor med tillträde den 1 oktober 1943.

I domänstyrelsens skrivelse lämnas följande uppgifter rörande ifrågavarande
fastighets beskaffenhet m. m.

Å fastigheten — vars areal utgör 2 765,9 kvadratmeter och som närmare
angivits å en av mätningsmannen Erik Andersson år 1926 upprättad karta
—- finnas bostadshus och uthusbyggnad, vilka äro av god beskaffenhet. Bostadshuset
inrymmer fullt utgrävd källarvåning med erforderliga ekonomilokaler
och arkiv, bottenvåning med en lägenhet örn tre rum och kök samt
två kontorsrum, våning å övre botten med en lägenhet om fem rum och kök
samt vindsvåning med två gavelrum. Uthusbyggnaden omfattar garage, isbod,
torkvind och diverse utrymmen. Fastigheten är elektrifierad samt försedd
med ledningar för värme, vatten och avlopp samt sanitär inredning.

Fastigheten är för en tid av fem år från den 1 oktober 1941 till den 1 oktober
1946 mot en årshyra av 5 000 kronor uthyrd till Nederkalix kommun
för att användas till tandklinik och skollokal. Våningen å övre botten är inredd
för folktandklinik men står oanvänd på grund av brist på sökande tandläkare.
Fastigheten i övrigt utnyttjas för skoländamål. Kommunen har förbundit
sig att vid hyrestidens utgång borttaga för tandkliniken verkställd
inredning m. m. samt bota härvid uppkommande skada.

Beträffande frågan om inköp för kronans räkning av den sålunda salubjudna
fastigheten har domänstyrelsen yttrat i huvudsak följande.

Överjägmästaren har tillstyrkt, att fastigheten, som vore en av municipalsamhällets
bäst bebyggda tomter, förvärvades av kronan. Läget vore centralt,
varjämte tomten vore en av de vackraste inom samhället. Eventuellt kunde
lägenhet i boningshuset upplåtas jämväl åt den i Kalix revir tjänstgörande assistenten.
Det vöre enligt överjägmästarens mening ovisst, var den nytillträdande
jägmästaren kunde beredas bostad under tiden lill den 1 oktober 1946,
då fastigheten bleve disponibel. Därest fastigheten förvärvades av kronan,
hade emellertid överjägmästaren för avsikt att söka träffa överenskommelse
med kommunen om förhyrande av lägenhet i fastigheten.

För egen del anser domänstyrelsen det vara angeläget, att fastigheten förvärvas
av kronan. Det begärda priset finner styrelsen skäligt. Om fastigheten
icke nu förvärvas, är det synnerligen ovisst, huruvida annat tillfälle att
inköpa lämplig fastighet i Kalix municipalsamhälle kommer att erbjuda sig.
En nybyggnad, som då bleve ofrånkomlig, kunde förväntas komma att bliva
förhållandevis dyrare än inköp och iståndsättande av den erbjudna fastigheten.
Kostnaderna för erforderliga reparations- och ombyggnadsarbeten —
i syfte att inom sistnämnda fastighet anordna såväl bostäder åt jägmästaren
och dennes assistent som behövliga expeditionslokaler — ha beräknats till
omkring 20 000 kronor. Fastigheten är visserligen icke för närvarande disponibel,
men intill dess så kan ske torde bostadsfrågan för jägmästaren kunna
tillfälligt ordnas på annat sätt.

Styrelsen får framhålla, att 1942 års riksdags jordbruksutskott i sitt av

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

99

riksdagen godkända utlåtande nr 18 (sid. 7) anfört, att domänverkets kostnader
för anläggningar framdeles ej borde i strid mot gällande budgetordning
redovisas som driftkostnader. Detta uttalande lärer emellertid icke ha
avseende å fastigheter av nu ifrågavarande slag.

Domänstyrelsen har föreslagit, att för ifrågavarande fastighetsförvärv
skulle gälla följande villkor.

Fastigheten lämnas fri från alla gravationer samt tillträdes räknat från
och med den 1 oktober 1943. Köpeskillingen erlägges, sedan säljaren visat,
att fastigheten är fri från gravationer och ej heller häftar för till betalning
förfallna utskylder. Samtliga skatter och onera betalas av säljaren i den
mån de belöpa på tiden till tillträdesdagen samt av kronan i den mån de
belöpa på tiden från och med tillträdesdagen. Kostnaderna för köpets lagfarande
skola bestridas av kronan. Härjämte skall kronan respektera ett
mellan Kalix älvs flottningsförening och Nederkalix kommun den 5 september
1941 träffat avtal rörande fastighetens uthyrande för tiden till den 1
oktober 1946 ävensom mellan hyresvärd och hyresgäst träffad särskild överenskommelse,
som den 4 september 1943 bekräftats av Nederkalix kommunalnämnd,
varigenom hyresgästen förbundit sig att efter hyrestidens utgång
återställa fastigheten i dess ursprungliga skick. Säljaren skall slutligen vara
skyldig att gottgöra kronan för vad lian kontant eller in natura uppburit
eller kan komma att uppbära i form av hyra eller annan avgäld för fastigheten
för tid efter tillträdesdagen, liksom ock vara berättigad till motsvarande
ersättning av kronan, avseende tiden före samma dag.

I remissutlåtande den 10 januari 1944 bär riksräkenskapsverket anfört
i huvudsak följande.

Jordbruksutskottet har i sitt av riksdagen godkända utlåtande den 23
mars 1942, nr 18, angående en av Kungl. Maj:t gjord framställning om
ytterligare rörelsekapital för domänverket förklarat sig vilja understryka ett
av riksräkenskapsverket i angivna ärende gjort uttalande, att domänverkets
kostnader för anläggningar icke böra i strid mot gällande budgetordning
redovisas såsom driftkostnader. I föreliggande framställning framhåller domänstyrelsen,
att detta uttalande icke torde ha avseende å fastigheter av det
slag varom i framställningen är fråga. Riksräkenskapsverket kan för sin
del icke biträda denna domänstyrelsens uppfattning utan anser, att kostnaden
för förvärvet av den av domänstyrelsen nu till inköp föreslagna fastigheten
bör betraktas icke såsom driftsutgift utan såsom kapitalinvestering.
I anslutning till vad som tillämpas beträffande såväl byggnader å domänverkets
jordbruksdomäner som för jordbruk avsedda byggnader å sådana
fastigheter, som bokföras å domänverkets fond jämlikt de av 1939 års riksdag
(r. skr. nr 246) godkända grunderna för redovisning å domänverkets
fond av vissa för speciella uppgifter disponerade egendomar m. m., torde
dock den del av kostnaden för förvärvet av fastigheten, sorn kan anses belöpa
å de å fastigheten förefintliga byggnaderna, böra omedelbart avskrivas.

Enligt vad riksräkenskapsverket nu anfört skulle det vara principiellt rikligast,
att å kapitalbudgeten till inköp av ifrågavarande fastighet beviljades
ett investeringsanslag för domänverkets fond samt att å driftbudgeten anvisades
(>lt anslag för direkt avskrivning av den till byggnaderna å fastigheten
hänförliga delen av kostnaden för förvärvet. Därest fastighetsköpet genomföres
före nu löpande budgetårs utgång, d. v. s. innan den föreslagna
omläggningen av kapifalbudgetens utformning kommit till stånd, torde emellertid
även kunna förfaras så, att kostnaden lill den del den kan anses be -

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

Departements chefen.

löpa å själva marken bestrides från markinköpsfonden samt i övrigt gäldas
av de till driftkostnader för statens skogsdomäner anvisade medlen. 1 båda
fallen kommer fastigheten att bokföras å domänverkets fond till belopp motsvarande
anskaffningsvärdet för den till fastigheten hörande marken. Enligt
domänstyrelsens förslag skulle däremot fastigheten icke alls komma att
upptagas bland statens i rikshuvudboken redovisade tillgångar, vilket enligt
riksräkenskapsverkets mening måste anses synnerligen otillfredsställande,

I skrivelse den 21 januari 1944 bär domänstyrelsen, nied anledning av
vad riksräkenskapsverket framhållit i ärendet, anfört, att styrelsen icke
ha4e något att erinra mot att kostnaden för ifrågavarande fastighet till den
def den kunde anses belöpa å själva marken bestredes från markinköpsfonden
samt i övrigt gäldades av de till driftkostnader för statens skogsdomäner
anvisade medlen. Markvärdet å den nu till inköp föreslagna fastigheten kunde
uppskattas till cirka 10 000 kronor. Liknande frågor om inköp av mark
för tjänstemannabostäder torde framdeles komma att uppstå, varvid förmånliga
inköp kunde bliva beroende av ett snabbt avgörande. Därest Kungl.
Maj it> skulle anse, att frågan örn anlitande av markinköpsfonden i nu förevarande
fall borde underställas riksdagens prövning, har styrelsen därför
ifrågasatt, huruvida icke Kungl. Majit borde utverka ett generellt bemyndigande
av riksdagen att i sådana fall få anlita markinköpsfonden.

Med hänsyn till vad domänstyrelsen anfört anser jag mig böra förorda,
att åtgärder snarast vidtagas för inköp för kronans räkning av den Kalix
älvs flottningsförening tillhöriga tomten nr 6 i kvarteret Posthornet i Kalix
municipalsamhälle. Såsom i det föregående nämnts är fastigheten i fråga
avsedd att disponeras dels till bostad åt jägmästaren i Kalix revir och eventuellt
även åt dennes assistent, dels ock till expeditionslokaler för revirets
räkning. Mot storleken av den föreslagna köpeskillingen för fastigheten,
55 000 kronor, synes intet vara att erinra. Ej heller torde anledning till erinran
mot de av domänstyrelsen föreslagna köpevillkoren förefinnas. Vad
angår finansieringen av fastighetsförvärvet kan jag däremot — med hänsyn
såväl till de i det föregående återgivna uttalandena vid 1942 års riksdag
rörande redovisningen av domänverkets kostnader för anläggningar som till
den i årets statsverkspropostion förordade omläggningen av kapitalbudgeten
— icke tillstyrka, att köpeskillingen gäldas i den ordning som domänstyrelsen
föreslagit. I stället torde — i anslutning till vad riksräkenskapsverket uttalat
— de för ifrågavarande fastighetsförvärv erforderliga medlen, 55 000
kronor, böra äskas av riksdagen å kapitalbudgeten under Statens affärsverksfonder:
Domänverket i form av ett särskilt investeringsanslag. Då det
torde vara angeläget att medel för köpeskillingens gäldande snarast möjligt
bliva tillgängliga, synes förenämnda belopp böra upptagas å tilläggsstat II
till riksstaten för löpande budgetår. Frågan om medelsanvisning för avskrivning
i viss omfattning av förevarande kostnader torde senare få anmälas av
chefen för finansdepartementet. Sedan riksdagen anvisat medel för köpets
genomförande, torde det få ankomma på Kungl. Majit att — i huvudsaklig

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

överensstämmelse med vad domänstyrelsen föreslagit — meddela beslut rörande
de närmare villkoren för förvärvet. Såsom riksräkenskapsverket förordat
bör fastigheten så snart köpet avslutats bokföras å domänverkets fond
till belopp motsvarande anskaffningsvärdet för den till fastigheten hörande
marken, eller 10 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Inköp av tomt i Kalix municipalsamhälle å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
investeringsanslag av .................... kronor 55 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar
Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Siv Schiöler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

103

Bilaga 11.

Kapitalinvesteringar.

Folkhushållningsdepartementet.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 mars 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, anmäler härefter
under folkhushållningsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 samt anför därvid följande.

Fonden för förlag till statsverket.

[1.] 6. Förlagskapital för inköp av förnödenheter m. m. Till bestridande
av kostnaderna för de inköp och den lagring av inhemska förnödenheter,
som ske genom försorg av statens reservförrådsnämnd och statens livsmedelskommission,
ävensom av vissa med reservförrådsnämndens verksamhet
förenade kostnader lia 1940—1943 års riksdagar under anslagsrubriken Förlagskapital
för inköp av förnödenheter, m. m. anvisat anslag å tillhopa
161 000 000 kronor, därav 33 000 000 kronor för innevarande budgetår. Av
anslaget må efter medgivande av Kungl. Majit medel även disponeras för att
bestrida reservförrådsnämndens utgifter för bearbetning av lagrade importvaror
till halvfabrikat eller färdiga produkter ävensom kostnaderna för lossning
av varor, transporter inom landet, intagning i magasin samt skatter
och tullar.

Av anslaget återstår för närvarande ett odisponerat belopp av omkring
4 000 000 kronor. Under senaste tiden lia av statens reservförrådsnämnd, statens
industrikommission och statens bränslekommission anmälts frågor örn
inköp under innevarande budgetår av olika förnödenheter i sådan omfatt -

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

ning, att återstående medel å anslaget icke förslå att bestrida kostnaderna
för inköpen, därest desamma befinnas böra komma till stånd.

Förslag om här ifrågavarande inköp liava av reservförrådsnämnden framlagts
i två skrivelser den 11 februari 1944 och i en den 24 i samma månad
dagtecknad promemoria, vid vilken fogats av industrikommissionen och
bränslekommissionen till reservförrådsnämnden överlämnade skrivelser i
ämnet. Under hänvisning i övrigt till handlingarna, vilka komma att överlämnas
till riksdagens vederbörande utskott, torde jag här få inskränka mig
till följande redogörelse.

De för olika inköp erforderliga kapitalbeloppen framgå av denna sam -

manställning:

Nickel ............................................ kronor 3 500 000

Koppar .......................................... , 600 000

Zink ............................................ » 1 700 000

Molybdenmalm .................................... » 625 000

Armeringsjärn .................................... » 10 000 000

Terpentin ........................................ » 680 000

Bensol ............................................ » 380 000

Skifferbensin och skifferfotogen .................... > 7 000 000

Trätjärprodukter (inköp och förädling) .............. » 10 000 000

Summa kronor 34 485 000

Inköpen av nickel och zink grunda sig på av staten med vederbörande
företag ingångna avtal, enligt vilka staten iklätt sig avsättningsgaranti
för vissa kvantiteter. Någon svårighet i och för sig att vinna avsättning
för de statsgaranterade nickelpartiema torde icke föreligga, men på grund
av försörjningsläget torde endast beträffande en del av den producerade
nickeln förbrukningslicenser komma att meddelas under innevarande budgetår.
Återstående nickelpartier torde böra tills vidare upplagras hos reservförrådsnämnden.
För den upplagring, som kan beräknas ske under innevarande
halvår, torde det angivna beloppet vara erforderligt. Huruvida statens
avsättningsgaranti i fråga om zink kan under innevarande budgetår
komma att aktualiseras, kan för närvarande icke med säkerhet angivas.
Medel böra emellertid finnas tillgängliga för ändamålet. I fråga örn arm cringsjärn
torde böra erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut den 4 februari
1944 uppdragit åt reservförrådsnämnden att för upplagring inköpa
armeringsjärn intill ett belopp av 10 000 000 kronor samt bemyndigat nämnden
att för bestridande av kostnaderna härför tills vidare disponera under
händer varande medel. Ehuru under innevarande budgetår av angivna belopp
endast omkring 4 000 000 kronor torde behöva slå till förfogande, bör
emellertid i förevarande anslagberäkning räknas med 10 000 000 kronor.
Vid de beräkningar, som legat till grund för det för nästa budgetår äskade
anslaget å 60 000 000 kronor till Förlagskapital för inköp av förnödenheter,
m. m., har nämligen hänsyn icke tagits till det nu uppkomna behovet av medel
för inköp av armeringsjärn. Därest produktionen av sulfatterpentin kom -

Kungl. May.ts proposition nr 163.

105

mer att uppnå ungefär samma nivå under första halvåret 1944 som under
motsvarande tid 1943, kan ett visst överskott av terpentin motses. Med
hänsyn till de osäkra försörjningsutsikterna för andra halvåret 1944 har därför
industrikommissionen funnit det tillrådligt, att det eventuella överskottet
upplägges i reservförråd. Kommissionen har emellertid uttalat, att såvitt nu
kunde bedömas det knappast vore troligt, att ett terpentinöverskott av den
storleksordning, som motsvarade det anmälda kapitalbehovet, skulle uppkomma
innevarande halvår. Det till 7 000 000 kronor beräknade beloppet för
inköp av skifferbensin och skifferfotogen avser att möjliggöra
ett omhändertagande av de kvantiteter av angivna produkter, vilka produceras
vid Svenska skifferoljeaktiebolaget och som beräknas icke komma att
konsumeras under första halvåret 1944. Av ifrågavarande belopp ha emellertid
3 000 000 kronor genom beslut av Kungl. Majit den 11 februari 1944 redan
anvisats. Det av bränslekommissionen anmälda medelsbehovet skulle på
grund härav nedgå till 4 000 000 kronor. Vad slutligen angår de ifrågavarande
inköpen av trätjärprodukter sammanhänga desamma till övervägande
del med avtal, som bränslekommissionen enligt bemyndiganden av
Kungl. Majit träffat med producenter och enligt vilka staten iklätt sig avsättningsgaranti
för de framställda produkterna. I det beräknade medelsbehovet
ingå även kostnader för produkternas förädling till tjärsmörjoljor,
fiskebåtsbränsle och traktorbränsle. Av det begärda beloppet å 10 000 000
kronor ha numera 5 000 000 kronor ställts till förfogande, varför det återstående
medelsbehovet skulle utgöra 5 000 000 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår att vissa av de medelsbehov som
här angivits grunda sig på av staten lämnade avsättningsgarantier för de
ifrågavarande produkterna. I vilken utsträckning dessa garantier kunna komma
att nödvändiggöra inköp från statens sida kan icke för närvarande
med säkerhet förutses. Jag anser emellertid försiktigheten bjuda att vid nu
förevarande anslagsberäkning utgå från att statsgarantiema komma att aktualiseras.
Beträffande det för armeringsjäm beräknade beloppet å 10 000 000
kronor har Kungl. Majit redan tagit ställning i och med uppdraget till reservförrådsnämnden
att för angivna belopp inköpa armeringsjäm. Till återstoden
av här ifrågasatta inköp är jag icke beredd att för närvarande fatta
ståndpunkt. Medel böra emellertid stå till förfogande, för den händelse inköpen
befinnas böra ske. Vidare bör framhållas, att ytterligare förvärv kunna
redan under innevarande budgetår komma att aktualiseras, varför det är
angeläget, att det anslag, om vars äskande jag här gör hemställan, icke tillmätes
alltför knappt.

Såsom tidigare nämnts uppgår behållningen å inköpsanslaget till omkring
4 000 000 kronor. Med hänsynstagande härtill torde tilläggsanslaget lämpligen
böra anvisas med avrundat 25 000 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förlagskapital för inköp av förnödenheter m. m.
å lilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa
ett invcsteringsanslag av .............. kronor 25 000 000.

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

[2.] Statlig krigsförsäkring. Å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1939/40 har å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket anvisats
ett reservationsanslag å 50 000 000 kronor till Statlig krigsförsäkring. De
sålunda anvisade medlen ha sedermera överförts till ett för budgetåret 1940/
41 till samma ändamål anvisat anslag å jämväl 50 000 000 kronor. Några utanordningar
av medel från anslagen ha hittills icke ägt rum, enär de med
den statliga krigsförsäkringsverksamheten förenade utgifterna kunnat i sin
helhet täckas med inflytande premier.

Jämlikt beslut av 1928 års riksdag angående dispositionsrätten till reservationer
å äldre riksstatsanslag (riksdagens skrivelse nr 20) må reservationsanslag
i intet fall kvarstå till vederbörandes förfogande längre än till och
med tredje budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört.

Med utgående från nu rådande förhållanden torde man visserligen hava
anledning räkna med att de för den statliga krigsförsäkringen anvisade medlen
icke skola behöva tagas i anspråk. Förhållandena på förevarande område
kunna emellertid snabbt så ändras, att möjlighet bör finnas att disponera
det för budgetåret 1940/41 anvisade anslaget även under budgetåret
1944/45. För dylik dispositionsrätt erfordras riksdagens medgivande. Jag
hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att det för budgetåret 1940/41 i kapitalbudgeten under
fonden för förlag till statsverket anvisade reservationsanslaget
till Statlig krigsförsäkring må få disponeras under budgetåret
1944/45.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj :t Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Siv Schiöler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

107

Bihang.

Förteckning

över av Kungl. Majit hos riksdagen år 1944 äskade, eller, i förekommande
fall, av riksdagen anvisade anslag å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1943/44 utöver de i prop. nr 2

upptagna anslagen.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter.

IV. Försvarsdepartementet.

Kronor

Krigsmaterielverket:

B: 14 b Anskaffning av viss kontorsutrustning m. m., reservationsanslag
........................................ • • ■ 000

B: 14 c Merkostnader för vissa fabriksanläggningar, reservationsanslag
........................................... 4 325 000

Undervisning och övningar:

C: 28 Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag........ 18 900

C: 29 Vissa kostnader för de fasta undervisningsverken, särskilda

utbildningskurser m. m., reservationsanslag........... 300 000

Anskaffning och vård av hästar m. m.:

C: 32 Remontering, reservationsanslag...................... 400 000

Tygmateriel m. m.:

C: 43 d Anskaffning av viss tygmateriel, reservationsanslag...... 3 675 000

Fortifikatoriska anläggningar:

C: 48 a Vissa befästningsanläggningar, reservationsanslag....... 14 335 000

E: 10 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
........................................ 30 000

E: 13 a Teleteknisk forskning, reservationsanslag................. 20 000

E: 17 c Merkostnader för maskinella anordningar för värnplikts redovisningen,

reservationsanslag...................... 300 000

23 513 900

V. Socialdepartementet.

Bekämpande av arbetslösheten:

B: 16 Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m., reservationsanslag
....................................... 20 000 000

B: 16 a Vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. 10 500

B: 82 a Bidrag till allmänna barnhuset...........• • • ■......... 283 000

G: 8 Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning m. m.,

reservationsanslag................................... 3 620 000

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 163.

Kronor

G: 8 c Ytterligare understöd m. m. åt vissa estniska medborgare,

reservationsanslag................................... 775 000

G: 8 d Mottagningskostnader för finska barn m. m., reservationsanslag
............................................. 740 000

25 428 500

VI. Kommunikationsdepartementet.

Vägbyggnader och vägunderhåll:

B: 17 a Vissa vägbyggnadsarbeten, reservationsanslag.......... 15 000 000

B: 29 a Bestridande av kostnader för marklösen m. m. för vissa

vägbyggnadsföretag, reservationsanslag.............. 5 000 000

D: 8 Lokaler för taxeringsavdelningar vid vissa länsstyrelser,

reservationsanslag ................................... 50 000

20 050 000

VII. Finansdepartementet.

C: 18 a Inventering av typskogar, reservationsanslag............. 50 000

E: 3 Organisationsundersökningar m. m., reservationsanslag____ 25 000

E: 8 Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag
.........................,............... 150 000

225 000

VIII. Ecklesiastikdepartementet.

Gemensamma ändamål vid de tekniska högskolorna:

F: 17 Extra undervisningskurser, reservationsanslag.......... 17 000

IX. Jordbruksdepartementet.

Lantbrukshögskolan:

D: 8 b Inredning och utrustning, reservationsanslag........... 37 000

Statens veterinärmedicinska anstalt:

F: 10 a Ersättning till lantbruksakademien för skada å viss mark

vid Experimentalfältet m. m............ 20 000

Skogsvård m. m.:

J: 23 a Inköp av brandslang, reservationsanslag............... 96 000

K: 18 Kostnader för deltagande i utbildningskurs för lantmäteri tekniska

biträden................................... 22 000

____ 175 000

Säger för egentliga statsutgifter 69 409 400

Kapitalbudgeten.

I. Statens affärsverksfonder.

C. Statens järnvägar.
Kommunikationsdepartementet:

4 Fortsatt anläggning av dubbelspår....................... 2 000 000

D. Statens vattenfallsverk.
Kommunikationsdepartementet:

8 a Tillskott vid bildande av Bergeforsens aktiebolag.......... 300 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 163.

109

E. Domänverket.

Jordbruksdepartementet:

3 Inköp av tomt i Kalix municipalsamhälle

lil. Statens allmänna fastighetsfond.
Socialdepartementet:

3 a Anordnande av tjänstebostad åt landsfiskalen i Tärna distrikt

IV. Försvarsväsendets fastighetsfond.

M a r i n f ö r v a 11 n i n g e n s delfond:

16 c Vissa merkostnader för marinens centrala beklädnadsverkstad.
..............................................

VII. Fonden för förlag till statsverket.
Finansdepartementet:

4 c Ytterligare reglering av vissa krediter..................

Folkhushållningsdepartementet:

6 Förlagskapital för inköp av förnödenheter m. m..........

Säger för kapitalbudgeten
1 Inklusive i prop. nr 2 äskat belopp av 5 000 000 kronor.

Kronor

55 000

2,355 000

70 000

23 500

20 000 000

25 000 000

45 000 000
47 448 500