Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
1
Kr 168.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar
mot minsprängning; given Stockholms
slott den 3 mars 1954.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Hajd
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars
1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad,
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:
Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 25 till 1939 års urtima riksdag
därom gjorda framställning anvisade riksdagen (r. skr. nr 35) till främjande
av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar mot minsprängning
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 under tionde huvudtiteln
ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor.
Genom brev den 3 november 1939 ställde Kungl. Majit anslaget till kommerskollegii
förfogande att av kollegium disponeras för därmed avsett ändamål,
varjämte Kungl. Majit förordnade, att från anslaget finge, enligt vad i
Bihang till riksdagens protokoll 19ii. I sami. Nr 158. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
brevet stadgades och på av kollegium i övrigt föreskrivna villkor, till ägare
av handelsfartyg, som kollegium bestämde, utgå bidrag med högst hälften
av de med anskaffning för fartyget och anbringande å detsamma av skyddsanordningar
mot minsprängning förenade kostnaderna. Därjämte bemyndigade
Kungl. Maj:t marinförvaltningen att för en kostnad av högst 750 000 kronor
omedelbart anskaffa 300 paravaner, 300 bogsertrossar och 225 inhalningstrossar
att användas till skyddsanordningarna i fråga, för vilken anskaffning
kollegium skulle hava att till marinförvaltningen på rekvisition i mån av
behov från anslaget utbetala sistnämnda belopp, högst 750 000 kronor. Vidare
föreskrev Kungl. Majit, att den sålunda av marinförvaltningen anskaffade
materielen skulle, mot den ersättning och i den ordning kollegium bestämde,
tillhandahallas ägarna till de lartyg, för vilka enligt vad förut sagts bidrag
skulle utgå, och skulle ersättningen, i den mån den avsåge kostnader sorn
bestritts med av kollegium till marinförvaltningen utbetalade medel, till -godoföras anslaget, att marinförvaltningen, efter samråd med kollegium, skulle
hava att meddela anvisningar om ifrågavarande skyddsanordningars beskaffenhet,
förvaring, vård och användning samt att, därest paravan ej längre erfordrades
för fartyg, för vilket den med bidrag från anslaget anskaffats,
eller fartyget försåldes lill utlandet, paravanen skulle, örn marinförvallningen
så påfordrade, utan ersättning avstås till kronan.
Sedermera förklarade Kungl. Majit genom beslut den 12 juli 1940, bland
annat, att vad genom brevet den 3 november 1939 bestämts om vissa antal
bogsertrossar och inhalningstrossar skulle äga tillämpning jämväl å andra
tillbehör till paravan.
Genom särskilda beslut dels av Kungl. Majit den 10 oktober 1941 dels ock
av 1943 ars riksdag (r. skr. nr 133) lia medgivanden lämnats till fortsatt disposition
av anslaget under budgetåret 1942/43 respektive budgetåret 1943/44.
I propositionen nr 25 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen lämna motsvarande medgivande för budgetåret 1944/45.
I skrivelse den 14 februari 1944 har kommerskollegium hemställt, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att till främjande av handelsfartygs förseende
med skyddsanordningar mot minsprängning anvisa ett reservationsanslag
av 950 000 kronor. Vid skrivelsen äro fogade av kollegium från en del av
frågan intresserade föreningar samt redare och befälhavare för fartyg, som
försetts med paravaner, inhämtade yttranden ävensom från marinförvaltningen
införskaffad beräkning över kostnaden för den på sistnämnda ämbetsverk
ankommande anskaffningen av materiel till do nya skyddsanordningar
varom nu är fråga.
Kollegium har till en början, bland annat, lämnat en redogörelse för användningen
av förenämnda anslag å 1 000 000 kronor. 1 avseende härå anför
kollegium följande:
Mariniörvaltningen har anskaffat i Kungl. Majits brev den 3 november
1939 omförmälda paravaner, bogsertrossar och inhalningstrossar samt dessutom
paravanlängor, klamrar, bärgningsgafflar, reservdelslådor och verktygs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
3
lådor. Förutom de med denna anskaffning direkt förbundna kostnaderna
har med densamma varit förenade en del mindre kostnader, avseende verktyg
för tillverkningen, rese- och traktamentsersättning för kontrollpersonal
samt fotografier för beskrivning av paravansvep m. m. Det belopp, som med
anledning härav från anslaget utbetalats av kollegium till marinförvaltningen,
uppgår till netto (549 986 kronor 48 öre.
Till en början försågos endast ett fåtal handelsfartyg med paravaner. Anda
till dess kollegium genom kungörelse den 29 mars 1943 föreskrev, att svenska
handelsfartyg, som från svensk hamn avginge på resa i oceanfart, skulle vara
försedda med paravanutrustning, utlämnades allenast beträffande 2 fartyg
bidrag från anslaget till fartygsägaren. Sedermera har emellertid paravananskaffningen
för handelsfartyg tagit större omfattning. För ytterligare 47
fartyg har kollegium medgivit, att bidrag från anslaget får utgå. Beträffande
17 av de sistnämnda fartygen har bidraget fastställts till beloppet och utlämnats.
De sålunda för 19 fartyg utlämnade bidragen hava föranlett nettoutbetalning
av 50 184 kronor 88 öre från anslaget.
Från anslaget har alltså hitintills sammanlagt utbetalats netto 700 171 kronor
36 öre.
Vid en utlämning i medeltal per fartyg av en normalutrustning, bestående
av 4 paravaner, 3 paravanlängor, 4 klamrar, 4 bogsertrossar, 3 inhalningstrossar,
1 reservdelslåda, 1 verktygslåda och 2 bärgningsgafflar, är den av
marinförvaltningen anskaffade materielen beräknad för 75 fartyg. Därest
statsbidrag skall ifrågakomma beträffande fartyg till det antal, för vilket
denna materiel sålunda är beräknad, torde anslaget komma att belastas med
ytterligare bortåt ett pär hundra tusen kronor och alltså bliva i det närmaste
förbrukat.
.lag vill i anslutning till denna redogörelse meddela alt, enligt vad jag inhämtat,
kostnaden för anbringande av en paravanutrustning avsevärt överstiger
kostnaden för anskaffning av densamma. Då statsbidrag meddelas, erhåller
därför fartygsägaren förutom utrustningen även ett kontant belopp,
motsvarande högst hälften av skillnaden mellan kostnaderna för utrustningens
anbringande och för dess anskaffning. Någon ersättning, att tillgodoföras
nuvarande anslag, kommer således icke i fråga.
Kollegium framhåller vidare i sin skrivelse, att förhållandena kunde bliva
sådana, alt väsentligt flera handelsfartyg, än vad det nu förefintliga anslaget
kunde tillgodose, bleve enligt föreskriften i kollegii kungörelse den 29 mars
1943 skyldiga alt förses med paravanskyddsanordningar. Kollegium hade
för den skull tagit under övervägande, huruvida föreskriften borde kvarstå
och huruvida ytterligare medel borde anvisas för statsbidrag till dylika anordningar.
Enlig! vad de lill kollegium avgivna yttrandena utvisade syntes de i bruk
varande paravanerna hava i allmänhet kunnat användas utan större olägenheter.
Någon direkt nytta av paravanerna hade ej bevisligen förekommit,
men sjöfolket syntes som regel hysa förtroende för dem. Under sådana omständigheter
funne kollegium icke skäl föreligga att upphäva fordran å fartygs
förseende nied paravanutrustning. Skulle denna fordran kvarstå, syntes
det enligt kollegii mening rimligt, att möjlighet även framdeles bereddes
redarna att erhålla statsbidrag till minskyddsanordningarna.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Departements
chefen.
Beträffande den av marinförvaltningen uppgjorda beräkningen av anslagsbehovet
för materielanskaffningen anför kollegium härefter följande:
Beräkningen avser 75 fartyg. I beräkningen har den ovan angivna normalutruHningen
per fartyg på av marinförvaltningen anförda skäl ökats med
en paravanlänga och en inhalningstross. Marinförvaltningen anser, att kostnaden
för 75 dylika utrustningar bör beräknas till 700 000 kronor. Häri hava
inräknats ej blott eventuella av krisläget föranledda merkostnader utan även
kostnader för besiktning m. m., varmed torde förstås kostnader för ändamål
liknande dem, som enligt vad ovan sagts vid marinförvaltningens förra materielanskaffning
föranledde en del mindre kostnader. Det kan emellertid
i vissa fall komma att visa sig påkallat att utöka de av marinförvaltningen
redan anskaffade normalutrustningarna med en paravanlänga och en inhalningstross.
För den skull och då kostnader kunna uppkomma för ändamål,
som ej nu kunna förutses, torde ett belopp av 710 000 kronor böra beräknas
för marinförvaltningens utgifter.
Att vid beräkningen av ett blivande anslags storlek taga särskild hänsyn
till eventuellt behov av att upplägga ett av marinförvaltningen omförmält
förråd av 150 bogsertrossar torde ej vara påkallat.
Kommmerskollegium har slutligen uttalat, att för statsbidragens utbetalning
till fartygsägarna kunde komma alt per fartyg behövas ett i genomsnitt
högre belopp än hittills. De redan gjorda utbetalningarna omfattade nämligen
bland annat några fall, där beloppet varit osedvanligt lågt. Å andra
sidan torde det kunna förväntas, att någon mindre del av det redan anvisade
anslaget av 1 000 000 kronor komme att återstå, sedan de statsbidrag, för
vilka detsamma varit avsett, utbetalats. Då denna återstod även i fortsättningen
kunde tagas i anspråk vid utbetalning av statsbidrag, torde från det
nu ifrågasatta anslaget ej behöva åtgå iner än netto 240 000 kronor för reglerandet
av utbetalningarna till fartygsägarna. Det sammanlagda belopp, som
nu skulle erfordras, utgjorde alltså 950 000 kronor.
Vad angår kollegii uttalande, att det icke vore påkallat att vid beräkningen
av anslagets storlek taga särskild hänsyn till av marinförvaltningen framhållet
behov av visst antal bogsertrossar, har sistnämnda ämbetsverk i sin till
kollegium avgivna beräkning — under förmälan alt enligt vad erfarenheten
visat förbrukningen av bogsertrossar i atlantfart vöre stor — ansett ett förråd
av 150 stycken bogsertrossar böra uppläggas å Göteborgs örlogsvarv, av vilka
50 stycken borde vara kompletta, d. v. s. försedda med kopplingshylsa. Mol
kontant betalning kunde rederierna direkt från delta förråd komplettera erhållna
svep. Anskaffningskostnaderna för ett dylikt förråd beräknades för
närvarande till 22 000 kronor.
Vid anmälan för Kungl. Majit den 22 september 1939 av då föreliggande
fråga angående anslag till främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar
mot minsprängning framhöll dåvarande chefen för handelsdepartementet,
att paravanskyddssvep vore ägnade alt i avsevärd grad minska
risken för de fartyg, som vore försedda därmed, mot sprängning av förankrade
minor. Det vore en samhällelig angelägenhet av största betydelse att
sjöfarten på säkrast möjliga sätt i erforderlig utsträckning upprätthölles.
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
5
Ehuru det uppenbarligen läge i redarnas eget intresse, att åtgärder till skydd
mot minfaran i görligaste mån vidtoges, delade departementschefen de i ärendet
hörda myndigheternas uppfattning, att statens medverkan till dylika åtgärder
i dåvarande läge, särskilt med hänsyn till den statliga krigsförsäkringsverksamheten,
vore motiverad. Det då föreliggande — och av riksdagen sedermera
biträdda — förslaget, enligt vilket denna medverkan skulle lämnas
på sådant sätt, att staten bidroge med halva kostnaden för skyddssvepens anskaffande
och anbringande å fartygen, föreföllc departementschefen rimligt.
Med anlitande av det av riksdagen för ändamålet anvisade anslaget å
1 000 000 kronor har paravanutrustning anskaffats för 75 handelsfartyg samt
hittills anbringats å 19 sådana fartyg. För ytterligare 28 fartyg, utöver de sist
nämnda, har kommerskollegium medgivit, att bidrag från anslaget får utgå.
Kommerskollegium har numera inhämtat yttranden från vissa föreningar å
sjöfartens område samt redare och fartygsbefälhavare angående de erfarenheter,
som av dem gjorts rörande paravanskvddsanordningarnas behövlighet
och användbarhet. 1 åtskilliga av dessa yttranden ha anordningarna rönt hög
uppskattning, särskilt med hänsyn till den känsla av säkerhet de skänkte
de ombordvarande. Det har emellertid därvid tillika framhållits, att man givetvis
icke kunde bestämt uttala sig om, huruvida användandet av paravansvep
under en viss resa räddat fartyget från en annars oundviklig minsprängning.
Med avseende å frågan om paravanernas användbarhet har från några håll
gjorts gällande, att vissa olägenheter vore förknippade med deras användning
men att dessa olägenheter torde kunna minskas efter närmare kännedom örn
anordningarnas rätta skötsel. I några av yttrandena har anförts, att de erinringar,
som från en del håll gjorts mot paravanernas ändamålsenlighet, huvudsakligen
med hänsyftning till att de vore ohanterliga, saknade fog och att,
även örn den trygghet paravanerna erbjöde ej vöre fullständig, de dock säkerligen
innebure ett gott skydd.
Av kommerskollegii nu föreliggande skrivelse framgår, att det av 1939 års
urtima riksdag för ändamålet anvisade anslaget kan beräknas inom en nära
framtid bliva helt förbrukat. Med hänsyn härtill och då de av dåvarande departementschefen
vid samma riksdag framhållna skälen för statens medverkan
till skyddsanordningarnas anskaffande alltjämt torde vara gällande,
tillstyrker jag, alt nya medel för ändamålet äskas av riksdagen. Mot
kommerskollegii beräkning av medelsbehovet finner jag ej anledning till
erinran. Anslaget torde böra anvisas såsom reservationsanslag och disponeras
på i huvudsak samma villkor som det tidigare anslaget. Återstående medel å
sistnämnda anslag synas böra tillgodoföras det nya anslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Främjande av handelsfartygs förseende med skyddsanordningar
mot minsprängning för budgetåret 1944/45 under
tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av .......................... kronor 950 000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15H.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
447428. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.