Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

1

Nr 156.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån till Haparanda
stad för byggande av polishus; given Stockholms
slott den 3 mars 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialår enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 3 mars
1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för socialdepartementet statsrådet Möller.

I skrivelse den 10 maj 1943 har Haparanda stad hemställt örn statsbidrag
med 105 000 kronor till kostnaderna för uppförande av kombinerat tingsoch
polishus i staden samt till stöd för framställningen anfört i huvudsak följande.

Tungt vägande skäl lia förelegat för beslutet örn igångsättande av ifrågavarande
byggnadsföretag. Det nuvarande tingshuset befinner sig i sadant
skick, att nybyggnad oundgängligen utan minsta tidsutdräkt måste komma till
stånd. Vad angår det nuvarande polishuset i Haparanda, vilket inrymmer
lokaler för stadens polis och landsfiskalen i Haparanda distrikt, är detsamma

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 156. 1

~ Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

otillräcklig!; för sitt ändamål och i dåligt stand. Reparation av huset är icke
ur ekonomisk synpunkt försvarlig. För statspolisen förhyras särskilda lokaler
i staden. Med hänsyn till dessa förhållanden har ett gemensamt bygge ansetts
för samtliga berörda parter fördelaktigt.

Kostnaderna för tings- och polishusets uppförande beräknas till 415 000
kronor, varav å tingslokalerna belöpa 275 000 kronor, å lokalerna för stadens
poliskår 70 000 kronor, å landsfiskalens lokaler 40 000 kronor och å statspolisens
lokaler 30 000 kronor. Den 15 april 1943 ha stadsfullmäktige beslutat,
att kostnaderna för polisens och landsfiskalens lokaler — 140 000 kronor —
skola täckas på sådant sätt, att 70 000 kronor upplånas, 25 000 kronor upptagas
till uttaxering i 1944 ars stat och återstoden, 45 000 kronor, utgå av medel,
vilka reserverats för ombyggnad av det nuvarande polishuset.

Staden har visserligen rätt att för landsfiskalens och statspolisens lokaler
uppbära hyra men med nuvarande bestämmelser härom kan icke bestämt
paräknas, att utgående hyresersättning kommer att skäligen förränta nedlagt
kapital.

Stadens finanser äro dåliga. Till följd av rådande särskilda förhållanden
har staden nödgats så utbygga sin ordinarie polisstyrka, att utgifterna för stadens
polisväsende blivit synnerligen betungande. Stadens läge vid gränsen
medför, att åtskilliga uppgifter, som eljest åvila statspolisen, tillkomma stadens
poliskår. På grund härav bör staten i förevarande fall .skäligen bidraga
med hälften av kostnaderna för den kommunala poliskårens lokaler samt helt
bestrida kostnaderna för landsfiskalens och statspolisens lokaler.

Över framställningen hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens
län, efter hörande av landsfogden i länet, och av statspolisintendenten.

Landsfogden upplyser, att den reguljära, av staden avlönade polisstyrkan

1 Haparanda bestode av 1 överkonstapel, 4 ordinarie konstaplar och 1 extra
konstapel samt att stadens utgifter för polisväsendet under år 1942 utgjort
cirka 38 000 krono]-. Landsfogden finner en sådan polisstyrka orimligt stor
och sådana kostnader för polisväsendet orimligt höga för en stad med endast

2 800 invånare. Såsom jämförelse nämner landsfogden, att staden Piteå med
ett invånarantal av 4 300 personer hade en polisstyrka av 4 ordinarie och 1
extra konstapel samt under 1942 haft utgifter för polisväsendet med 25 300
kronor. Då Haparanda stads belägenhet vid gränsen uppenbarligen orsakade
merutgifter för stadens polisväsende i förhållande till andra städers av motsvarande
storleksordning samt gränsbevakningen vore en statlig angelägenhet,
anser landsfogden rimligt, att staten kompenserade staden för dessa utgifter
genom att bidraga till kostnaderna för den kommunala poliskårens lokaler i
enlighet med framställningen.

Länsstyrelsen anför.

Mot fördelningen av byggnadskostnad^™ på de olika lokalerna synes
icke vara något att erinra.

Årshyran för de av landsfiskalen och statspolisen för närvarande disponerade
lokalerna utgör 1 800 respektive 1 200 kronor. Staden torde icke kunna
påräkna en hyra för de nya lokalerna, som motsvarar skälig ränta å det nedlagda
kapitalet jämte underhållskostnader. Länsstyrelsen vill därför föreslå,
att staden beviljas bidrag av statsmedel till ifrågavarande byggnadsföretag
med ett belopp, beräknat med hänsyn till vad kostnaderna för lokalerna
för landsfiskalen och statspolisen överstiga den kapitaliserade hyresinkoms -

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

3

ten. Därvid synes böra föreskrivas skyldighet för staden att ställa lokalerna
till förfogande för viss maximihyra.

Beträffande bidraget till kostnaderna för den kommunala poliskårens lokaler
åberopar länsstyrelsen vad landsfogden därom anfört samt tillstyrker
framställningen i denna del.

Statspolisintendenten ansluter sig i huvudsak till länsstyrelsens utlåtande.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria, dagtecknad den 10
januari 1944, har ifrågavarande spörsmål upptagits till behandling.

Till belysande av stadens finansiella läge lämnas i promemorian följande
statistiska uppgifter rörande staden.

1940

1941

1942

1943

1944

Folkmängd per den 1/i.............

2 567

2 722

2 870

2 868

2 968

Antal skattekronor..................

19 180

21 608

34 934

35 767

39 945

Hela komm. utdeb.behovet (även
till landstinget) per skattekr.....

21: 55

21:30

1 :30

20: 70

20: 30

Skatteutjämningsbidrag per skattekr.

4: 48

3: 79

3: 03

3:15

—: —

I promemorian meddelas vidare, att —- enligt inhämtade upplysningar —
bygget numera vore under tak och huset beräknades stå färdigt för inflyttning
den 1 augusti 1944. I avbidan på Kungl. Maj:ts beslut i anledning av
stadens framställning hade inga åtgärder vidtagits för täckande av den på
staden belöpande delen av kostnaderna. Lån, varför fordrades Kungl. Maj:ts
tillstånd, hade sålunda icke upptagits. Ej heller hade för ändamålet något
belopp upptagits till uttaxering i 1944 års stat. Tingshusbyggnadsskyldiga
hade förskotterat samtliga kostnader.

Stadens framställning om statsbidrag föranleder i promemorian följande
uttalande och förslag.

Det torde icke vara lämpligt, att staten utan vidare för ändamålet lämnar
Haparanda stad ett bidrag av statsmedel. Detta finge då karaktären av extraordinärt
skatteutjämningsbidrag för ett i huvudsak kommunalt ändamål.

Vad länsstyrelsen anfört om att den hyra, som staden kunde påräkna för
landsfiskalens och statspolisens lokaler, icke skulle komma att motsvara
skälig förräntning av därå nedlagt kapital — 70 000 kronor — jämte underhållskostnader,
synes erbjuda en utgångspunkt för en lösning av frågan, mot
vilken inga principiella invändningar kunna resas, nämligen genom överflyttande
på staten av den merkostnad för nämnda lokaler, som betingas av de
under kriget starkt stegrade byggnadskostnaderna. Samtidigt skulle staden
beredas en viss lättnad vid finansieringen av företaget. Lösningen innebär, att
staten skulle lämna Haparanda stad ett räntefritt stående lån å nämnda belopp,
70 000 kronor, mot villkor, att staden upplåter ifrågavarande lokaler
åt landsfiskalen och statspolisen, så länge lokalerna äro användbara för ändamålet,
mot en hyra, som endast motsvarar därå belöpande andelar av underhålls-
och värmekostnaderna för huset i dess helhet. Möjligen kan med
beaktande av stadens speciella belägenhet därutöver ifrågasättas, att det
räntefria lånet skulle höjas något. Höjningen kan då begränsas så, att kommunens
finanser fortsättningsvis icke belastas med förräntning av de motsvarande
merkostnader, som belöpa på lokalerna för stadens egen poliskår,
och lånet sålunda täcker dessa merkostnader. Det räntefria lånet skulle då,
högt räknat, uppgå till 85 000 kronor.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

I anledning av remiss hava yttranden över departementspromemorian avgivits
av statskontoret, drätselkammaren i Haparanda och länsstyrelsen i
Norrbottens län.

Statskontoret förklarar sig icke kunna till någon del tillstyrka det i pro
memorian avgivna förslaget. För sina kostnader för landsfiskalens och statspolisens
lokaler borde staden kompenseras i vanlig ordning genom hyresersättning.
Beträffande stadens eget polisväsende borde avsteg icke göras från
reglerna för kostnadsfördelningen mellan stat och kommun med hänsyn lill
de speciella förhållanden, som föranleddes av stadens läge vid finska gränsen.
Ett sådant avsteg skulle säkerligen medföra mindre önskvärda konsekvenser
för staten.

Drätselkammaren hemställer, att det räntefria lån, som i promemorian
föreslagits, måtte bestämmas till 105 000 kronor. Som skäl härför anföres dels
stadens oproportionerligt stora kostnader för polisväsendet och dels alt vissa
av sta Ispolisintendenten påkallade ändrings- och kompletteringsarbeten medfört
en ökning av kostnaderna för husets uppförande med 15 000 kronor
enligt en yttrandet bifogad uppställning.

Länsstyrelsen har i princip intet att erinra mot det i promemorian framlagda
förslaget. Då av drätselkammaren omförmäld kostnadsökning syntes
belöpa sig å landsfiskalens och statspolisens lokaler, borde emellertid låneloppet
ökas till 100 000 kronor.

Beträffande kostnadsökningen och anledningen härtill har stats polisintendenten
i avgiven promemoria anfört följande.

Den ursprungligen upprättade ritningen utgjorde icke en ändamålsenlig
planlösning för polislokalerna i byggnadens bottenvåning. De huvudsakliga
ändringar, som utförts på intendentens initiativ, äro följande.

Stadens polislokaler med cellavdelningen ha bytt plats med landsfiskalens
och statspolisens lokaler. Härigenom har särskild »polisingång» kunnat åstadkommas
för stadens avdelning, vilket ansetts bliva lill stor fördel. Enligt det
ursprungliga förslaget skulle nämligen all trafik till stadens avdelning med
cellavdelningen ha gått genom husets huvudingång, som även är avsedd för
den rättssökande allmänheten.

Antalet celler i cellavdelningen utökades med ytterligare en cell i samband
varmed den s. k. fyllfinkan erhöll sådan placering att den kom att omgivas
av två celler på var sida. Denna utökning av cellantalet ansågs dock icke
tillräcklig, varför två reservceller inreddes i källarvåningen.

I det ursprungliga förslaget beträffande landsfiskalens och statspolisens
lokaler vidtogs vidare för vinnande av önskvärd koncentrering av lokalerna
den ändringen, att landsfiskalslokalerna förlädes med rummen i fil till bottenvåningens
sydvästra del, medan statspolisens lokaler ävenledes med rummen
i fil förlädes till samma vånings sydöstra del. I samband härmed förlädes
landsfiskalens arkiv till källarvåningen.

Därest ritningarna blivit underställda för granskning innan bygget igångsatts
och ändringarna sålunda kunnat inräknas i entreprenaden, torde nämnda
ändringar ha kunnat verkställas för en mindre del — av sakkunnig i byggnadsstyrelsen
angiven till omkring hälften — av de nu uppgivna merkostnaderna.

Länsstyrelsens uttalande, att kostnadsökningen syntes belöpa sig å landsfiskalens
och statpolisens lokaler, torde icke vara rikligt. Huvuddelen av
kostnadsökningen torde snarare belöpa sig på stadens polislokaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 5

Med hänsyn till den speciella belägenhet, vari Haparanda stad befinner Departement».
sig, synes det påkallat, att staten lämnar staden visst ekonomiskt stöd till
ifrågavarande polishusbygge. Härvid torde det i departementspromemorian
framlagda förslaget erbjuda en i princip godtagbar lösning. Denna innebär,
att staten lämnar staden ett räntefritt stående lån å högst 85 000 kronor mot
villkor, att staden upplåter vissa lokaler i polishuset åt landsfiskalen i Haparanda
distrikt och den till staden förlagda statspolisen, så länge lokalerna äro
användbara för ändamålet, mot en hyra, som endast motsvarar dära belöpande
andelar av underhålls- och värmekostnaderna för huset i dess helhet.

Emellertid har staden, med hänvisning främst till att av statspolisintendenten
påkallade ändrings- och kompletteringsarbeten föranlett merkostnader av
15 000 kronor, hemställt örn höjning av lånebeloppet till 105 000 kronor. I
likhet med statspolisintendenten är jag av den uppfattningen, att sagda merkostnader
till stor del äro hänförliga till den kommunala polisens lokaler
samt att kostnaderna kunnat begränsas, därest ritningarna i tid tillställts
statspolisintendenten för granskning. På grund härav finner jag, att av staden
åberopade förhållanden icke böra föranleda större ökning av lånebeloppet
än 10 000 kronor. Jag biträder sålunda det förslag, som framlagts i departementspromemorian,
med den ändringen att lånebeloppet bestämmes till
95 000 kronor.

För ändamålet bör för nästa budgetår å kapitalbudgeten, under fonden för
låneunderstöd, upptagas ett investeringsanslag, vilket lärer kunna rubriceras
lån till Haparanda stad för byggande av polishus.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte förslå riksdagen

att till Lån till Haparanda stad för byggande av polishus
för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd,
anvisa ett investeringsanslag av .. kronor 95 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!
Stig Wernstedt.