Kungl. Maj:ts ''proposition nr 182.
1
Nr 122.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till naturastipendier
åt studerande vid universiteten och
vissa högskolor m. m.; given Stockholms slott den 18
februari 1944-
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 februari 1944-
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, följande.
Under punkten 89 av 1944 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen
förelagd, till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier åt studerande
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet
för budgetåret 1944/45 beräkna ett reservationsanslag av 184 700
kronor.
Vidare har Kungl. Majit föreslagit riksdagen (kapitalbudgeten: bilaga 6,
punkten 12) att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 19U. 1 sami. Nr ISSI.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
förelagd, till Statens lånefond för universitetsstudier för budgetåret 1944/45
beräkna ett investeringsanslag av 420 000 kronor.
Sedan ärendet numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.
1. Gällande bestämmelser om naturastipendier och studielån
åt universitetsstuderande.
Från och med budgetåret 1939/40 har riksdagen anvisat medel till statsstipendier
i form av fri bostad och fri kost åt studerande vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet. Anslaget
har varit uppfört med följande belopp.
Budgetår: Kronor:
1939/40 ............ 220 700
1940/41 ............ 194 700
1941/44............ 184 700.
Enligt gällande reglemente (SFS 148/1939) skola dessa stipendier tilldelas
obemedlade studenter med utpräglad studiebegåvning och företrädesvis
utgå under de första studieåren. Stipendieförmånerna utgå under
åtta månader per år, och stipendium får innehavas under sammanlagt högst
tre år. Utdelningen av stipendierna handhaves av särskilda statsstipendienämnder
vid de tre berörda läroanstalterna. Dessa nämnder bestämma även
de bostäder och matställen, där stipendieförmånerna skola åtnjutas. Ur anslaget
utgå även vissa smärre belopp såsom bokstipendier i form av kurslitteratur
åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom medel
till bestridande av statsstipendienämndernas verksamhet.
I samband med anordnandet av statsstipendier i form av fri bostad och
fri kost beslöt 1939 års lagtima riksdag inrätta en fond, benämnd statens
lånefond för universitetsstudier, ur vilken ränte- och borgensfria lån skulle
beviljas för studier vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
institutet. Samtidigt därmed undantogos studerande vid de nämnda läroanstalterna
från behörighet att erhålla lån ur studielånefonden, numera benämnd
allmänna studielånefonden. För budgetåret 1939/40 anvisades ett
första anslag av 70 000 kronor till universitetsstudielånefonden, avsett att
utdelas för studier under läsåret 1940/41. Detta belopp fördelades sedermera
av Kungl. Majit med 34 000 kronor på Uppsala universitet, 27 500
kronor på Lunds universitet och 8 500 kronor på karolinska institutet. Under
vart och ett av de följande budgetåren har anslaget höjts med 70 000 kronor
och är i riksstaten för budgetåret 1943/44 uppfört med 350 000 kronor. För
fonden gäller särskilt reglemente, SFS 290/1939.
Ifrågavarande studielån beviljas av statsstipendienämnderna, och denna
anordning har visat sig innebära betydande fördelar. Nämnderna ha utan
större tidsutdräkt kunnat inhämta yttranden från de studerandes egna organisationer
och ha därigenom kunnat skaffa sig en god kännedom örn de sö
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
kande. Även i övriga avseenden ha de lokala beslutande organen visat sig vara
ändamålsenliga, så exempelvis då det gällt att snabbt medgiva ändrad disposition
av lån i samband med de senaste årens talrika och ofta oförberedda
inkallelser till militärtjänstgöring.
Till grund för bestämmelserna om naturastipendier och studielån låg ett
av särskilda sakkunniga den 10 december 1937 avgivet betänkande med utredning
och förslag angående understöd i form av fria bostäder och fri kost
åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutet (SOU 1937:44). I betänkandet hänvisade de sakkunniga
till att utredningen enligt de för densamma meddelade direktiven utgått
från den förutsättningen, att verksamheten, främst av kostnadsskäl, till en
början borde inskränkas till att avse allenast studerande vid de nämnda läroanstalterna.
I sin översikt (betänkandet, sid. 81 ff.) över dittills vidtagna
studentsociala åtgärder meddelade de sakkunniga emellertid även uppgifter
om förhållandena i detta hänseende vid övriga högskolor än de av utredningen
närmast berörda.
2. Ifrågasatt utsträckning av naturastipendier och studielån
till vissa högskolor.
I flera av de yttranden, som avgåvos över de sakkunnigas betänkande,
framfördes emellertid önskemål om att anslag till stipendier borde ställas
till förfogande också för studerande vid andra högskolor än universiteten
och karolinska institutet. Kanslern för rikets universitet anförde i anledning
härav, att dessa önskemål otvivelaktigt vore beaktansvärda, men att
förverkligandet av det föreliggande förslaget ej syntes böra anstå i avbidan
på en eventuell utsträckning av statens stipendiehjälp till andra högskolors
elever. Slcolöverstyrelsen uttalade, att de föreslagna understödsåtgärderna
snarast möjligt borde kompletteras med motsvarande åtgärder till förmån
för de studerande vid de enskilda högskolorna och fackhögskolorna. StatsJcontoret
framhöll, att några bärande skäl att inskränka den statliga understödsverksamheten
till studerande vid universiteten och karolinska institutet
knappast kunde förebringas.
I anledning av de sakkunnigas förslag ingåvo Stockholms studentkårer
den 8 oktober 1938 en framställning till Kungl. Maj:t med anhållan, bland
annat, att statsstipendier i form av fria bostäder och fri kost måtte bliva
tillgängliga för de studerande vid rikets samtliga akademiska bildningsanstalter.
Såsom motivering för denna hemställan framhölls bland annat följande.
Vad departementschefen uttalat angående de betydande kostnader, som
de akademiska studierna medförde, ägde otvivelaktigt sin fulla tillämpning å
samtliga akademiska bildningsanstalter och å samtliga grupper av akademiska
studerande. Ej heller syntes det möjligt att draga någon principiell skiljelinje
mellan de studerande vid landets olika akademiska institutioner. Uppenbart
4
Kungl. Marits proposition nr 12*2.
vore, att ifrågavarande bildningsanstalter samtliga bedreve en för samhället
i dess helhet högst gagnelig verksamhet. Så länge utbildningen av akademisk
arbetskraft hölles inom rimliga proportioner, måste varje med akademisk
examen försedd medborgare för samhället representera en tillgång, vars värde
icke kunde vara beroende av örn examen erhållits vid ett universitet eller vid
annan motsvarande bildningsanstalt.
Från samhällelig synpunkt måste landets akademiska bildningsanstalter
tvivelsutan anses likvärdiga. Det vore emellertid av största betydelse, att den
unge studenten vid val av bildningsanstalt fritt finge ledas av sin egen uppfattning
örn en viss anstalts företräde framför andra, vare sig detta grundades
på dess bättre tekniska utrustning, på där tillämpad överlägsen vetenskaplig
metod, på lärarkårens sammansättning eller på annat förhållande. För
övrigt borde beaktas, att vissa studieämnen ej funnes representerade å mer
än en eller ett par studieorter, samt att vid vissa bildningsanstalter ett eller
flera studieämnen fått en mer dominerande ställning än vid andra.
Åtgärder ägnade att åvägabringa lättnader i ekonomiskt avseende inom
vissa studiegrenar medförde för begåvade ungdomar ur sociala grupper med
svaga ekonomiska förutsättningar visserligen ökade möjligheter till utbildning
för verksamhet i samhällets tjänst men medförde å andra sidan en påtaglig
risk för att sådana ungdomar fortfarande skulle vara utestängda från vissa,
banor, för vilka de kanske vore särskilt lämpade. Många kunde till och med
ledas in på verksamhetsområden, för vilka de icke hade någon utpräglad håg
eller fallenhet. Det kunde visserligen för statsmakterna i undantagsfall framstå
såsom ett önskemål att inrikta den begåvade ungdomens intresse och
arbete på vissa verksamhetsfält. Om samhälleliga åtgärder vidtoges för att
underlätta möjligheterna för denna ungdom att inträda vid de allmänna fria
universiteten utan att motsvarande åtgärder vidtoges i fråga örn fackhögskolorna,
skulle dock detta strida mot den under senare år gängse uppfattningen,
att en eventuellt erforderlig reglering av tillströmningen till de intellektuella
yrkena borde i största möjliga män inrikta ungdomens intresse på
den utbildning för framtida praktisk verksamhet, som erhölles vid fackhögskolorna.
Vidare borde uppmärksammas, hurusom det ur allmänna rättvisesynpunkter
måste anses stötande att utan tvingande skäl bereda en del av Sveriges
studenter en ekonomisk förmån, som förmenades de övriga. Därest den föreslagna
anordningen vore att betrakta såsom ett experiment, kunde erinras,
dels att det ifrågasatta beloppet syntes vara väl stort, och dels att ett experiment
på intet sätt behövde föra med sig, att större delen av landets studenter
ställdes utanför.
Vid framställningen var fogad en inom Stockholms studentkårers förbundsstyrelse
utarbetad promemoria beträffande företagna studentsociala åtgärder
vid rikets samtliga högskolor utom karolinska institutet.
I propositionen nr 61 till 1939 års lagtima riksdag angående stipendier åt
studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutet m. m. anförde departementschefen, bland annat, att de
sakkunnigas förslag i vad avsåge statliga stipendier i enlighet med de för
utredningsarbetet lämnade direktiven begränsats att avse universiteten och
karolinska institutet. Från vissa håll hade med styrka framhållits, att åtgärder
från statens sida av denna art borde omfatta samtliga universitet och
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
högskolor och med dem jämförliga högre utbildningsanstalter. Departementschefen
förklarade sig vara den förste att erkänna, att staten borde i vidare
mån än dittills varit fallet understödja studerande också vid andra statliga
läroanstalter av högskolekaraktär och att skäl även kunde anföras för att
staten borde lämna bidrag till motsvarande verksamhet vid enskilda högskolor.
Det kunde för övrigt nämnas, att ett statsanslag å 8 000 kronor redan
funnes anvisat till stipendier åt elever vid lantbrukshögskolan. Antalet studenter
utgjorde därstädes omkring 100, vadan de stipendiemedel, som redan
stöde till denna högskolas förfogande, vore förhållandevis rikligare än de, som
vid bifall till de i propositionen framlagda förslagen skulle tillkomma universiteten.
Även för de tekniska högskolorna vore i riksstaten uppförda anslag
till stipendier, låt vara av jämförelsevis ringa storlek. Den verksamhet,
varom i detta sammanhang vore fråga, borde få karaktär av en försöksanordning,
som successivt och i den mån vunnen erfarenhet inbjöde därtill borde
erhålla vidgad omfattning. Departementschefen ansåg det på grund därav
berättigat, att verksamheten till en början begränsades till att avse de akademiska
läroanstalterna, där behovet av åtgärder av denna art vore särskilt
framträdande, och att verksamheten bland dessa läroanstalter begränsades
till de statliga, alltså till universiteten och karolinska institutet. Det borde
även framhållas, att vid bifall till de framlagda förslagen studerande vid de
andra ifrågakommande läroanstalterna erhölle ökade möjligheter att erhålla
gynnsamma lån ur studielånefonden.
Även i flera med anledning av nämnda proposition väckta motionen'' påyrkades
en utvidgning av statens stipendieverksamhet till andra läroanstalter
av högskolekaraktär än universiteten och karolinska institutet. I motionen
II: 359 föreslogs sålunda, att riksdagen vid bifall till den föreliggande propositionen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
efter vederbörlig utredning ville till 1940 års riksdag framlägga förslag, att
studenterna även vid Stockholms och Göteborgs högskolor måtte, efter enahanda
grunder och i rättvis proportion, komma i åtnjutande av samma slags
studiehjälp, som föreslagits beträffande Uppsala och Lunds universitet samt
karolinska institutet. I motionerna I: 232 och lii 360 samt I: 233 och lii 361
hemställdes, att det äskade beloppet måtte anvisas till stipendier åt de studerande
vid samtliga universitet och högskolor.
I nlcsdagens skrivelse nr 200 framhölls, bland annat, att riksdagen, som
bifallit Kungl. Majits i proposition nr 61 framlagda förslag, emellertid, i
likhet med vad i nyssnämnda motioner gjorts gällande, ansåge goda skäl tala
för att en statlig understödsverksamhet av angivna slag vidgades att omfatta
jämväl andra läroanstalter av högskolekaraktär, såväl statliga som
enskilda. Huruvida samtliga de i motionerna upptagna läroanstalterna borde
förses med statsstipendier av det slag, varom vore fråga, torde på grund av
de vid dessa anstalter särskilda förhållandena i olika avseenden icke kunna
bedömas, utan att en närmare utredning av frågan blivit verkställd. Innan
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 1%%.
en dylik utredning konnnit till stånd, syntes det även vara ogörligt att avgöra,
huruvida naturastipendiesystemet vore det vid alla ifrågavarande utbildningsanstalter
lämpligaste eller om icke i stället kontantstipendieformen
i vissa fall kunde vara att föredraga. Det vore icke heller utan närmare undersökning
givet, att ökade statliga stipendier vore av nöden vid samtliga de
läroanstalter, varom vore fråga. Riksdagen hade funnit det nödvändigt att
genom en närmare utredning få förevarande fråga prövad i hela dess vidd.
Förhållandena vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg samt
vid de tekniska högskolorna vore dock enligt riksdagens mening så likartade
dem vid universiteten och karolinska institutet, att riksdagen icke kunde
finna skäl föreligga att i avvaktan på närmare erfarenhet av den föreslagna
stipendieanordningen skjuta stipendiefrågan för i vart fall nämnda högskolor
på framtiden. De i två motioner anförda skälen för att stipendier skulle kumla
tilldelas även obemedlade studerande, som hade sina hem på studieorten,
hade riksdagen funnit värda beaktande och förutsatte, att jämväl denna fråga
foges under omprövning vid den blivande utredningen. Riksdagen ansåge sig
böra understryka angelägenheten av att den föreslagna utredningen snarast
bomme till stånd och att på resultatet av densamma grundat förslag därefter
förelädes riksdagen. På grund av vad i skrivelsen anförts och då departementschefen
uttalat sina sympatier för en utsträckning av de ifrågavarande
statliga stödåtgärderna till att avse även andra högre utbildningsanstalter
än de i Kungl. Maj:ts förslag angivna, hade riksdagen icke ansett det erforderligt
att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn en utredning i berörda
syfte.
3. Universitetskanslerns utredning.
Med anledning av de önskemål, som framförts av 1939 års lagtima riksdag,
anbefallde Kungl. Majit kanslern för rikets universitet att, efter samråd i förekommande
fall med representanter för vederbörande läroanstalter, verkställa
utredning rörande en eventuell utvidgning av stipendieverksamheten. Kanslern
överlämnade den 21 november 1939 sin utredning i ärendet i form av en
utförlig promemoria, i vilken redogjordes för ärendets förhistoria, för de
aktuella studiekostnaderna vid de berörda läroanstalterna och för de studentsociala
åtgärder, som dittills vidtagits vid högskolorna. Denna översikt visade,
att genom enskilt initiativ och främst genom de studerandes egna organisationer
mycket redan gjorts i syfte att nedbringa studiekostnaderna för de högskolestuderande.
Däremot hade statens bidrag till den studentsociala verksamheten
dittills varit av relativt obetydlig omfattning och därtill huvudsakligen
begränsade till vissa fackhögskolor.
De faktorer, som i främsta rummet borde vara bestämmande för storleken
av eventuella anslag till en vidgad statlig stipendieverksamhet, vore enligt
kanslerns mening det effektiva antalet studerande vid vederbörande läroanstalter,
den förhandenvarande förekomsten av stipendier samt studiekost
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 1%2.
nadernas storlek. Vid beräknandet av sistnämnda kostnader borde hänsyn i
första hand tagas till de mest betungande av de utgifter, vilka äro ofrånkomligt
förenade med vistelsen vid en högskola, nämligen utgifterna för bostad
och kost. Vidare borde i detta sammanhang uppmärksammas, i vad mån de
olika högskolornas rekryteringsområden äro mer eller mindre lokalt begränsade,
vilket förhållande torde på ett relativt tillförlitligt sätt återspeglas i
den procentuella förekomsten av bostad i hemmet under studietiden. Övriga
omständigheter, till vilka hänsyn syntes böra tagas vid avvägandet av anslagsbeloppens
storlek, vore den genomsnittliga totala studietiden för olika
examina samt studentkårernas rekrytering ur skilda socialgrupper eller med
andra ord föräldrarnas förmåga att bidraga till finansierandet av högskolestudierna.
Kanslern framhöll sammanfattningsvis, att de föreliggande uppgifterna
om högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden och de principiella
synpunkter, vilka i utredningen anförts, visserligen icke i och för sig
ledde fram till fixerade anslagsbelopp, och att överhuvudtaget flera av de
för frågans bedömande relevanta faktorerna svårligen läte sig uttrycka i
exakta matematiska förhållanden. Men å andra sidan syntes de åberopade
omständigheterna utgöra en tillräcklig grund för en objektiv avvägning mellan
de olika högskolorna, och på denna grundval hade ett försök gjorts att nå
fram till ett positivt och preciserat förslag. Utredningen utmynnade i förslag
om inrättandet av nya statsstipendier vid vissa av de högskolor, där sådana
stipendier ännu icke förekomme eller där de utginge med otillräckliga belopp,
främst Stockholms högskola, Göteborgs högskola och de tekniska högskolorna.
På grund av de senaste årens statsfinansiella läge har den av kanslern för
rikets universitet gjorda utredningen hittills icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.
4. Förnyad framställning av Stockholms och Göteborgs studentkårer.
I en skrift den 21 oktober 1942 hemställde Stockholms studentkårer och
Göteborgs studentlcårer om en utvidgning av den statliga stipendieverksamheten
till de enskilda högskolorna och fackhögskolorna. För de studerande,
som lämnats utan möjlighet att erhålla statliga naturastipendier, måste den
dittillsvarande anordningen te sig orättvis och föga sakligt grundad. I dagens
svåra krisläge syntes det vara av särskilt stor betydelse, att begåvade men
ekonomiskt sämre lottade studerande genom lättnader i ekonomiskt avseende
lämnades möjlighet att ägna sig åt akademiska studier. Vad beträffade de
enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg, vore risken större än eljest,
att dessa högskolor med deras i förhållande till statsuniversiteten höga terminsavgifter
bleve förbehållna studerande från burgnare hem, medan andra
studerande enbart av ekonomiska skäl berövades rättigheten och friheten
att själva välja sina akademiska lärare — ett förhållande, som varken ur
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122.
dessa högskolors egen eller samhällets synpunkt kunde anses fördelaktigt.
Studentkårerna kunde i allt väsentligt ansluta sig till de i universitetskanslerns
ovannämnda utredning framförda synpunkterna och hemställde, att,
därest ytterligare anslag för naturastipendier icke kunde påräknas, det utgående
anslaget måtte komma också de bildningsanstalter till godo, som dittills
icke åtnjöte naturastipendier.
I infordrat yttrande över denna framställning vitsordade statsstipendienämnden
i Uppsala, att statliga naturastipendier visat sig vara en synnerligen
ändamålsenlig form av understöd åt behövande och väl meriterade studerande.
Antalet sökande hade vid varje ansökningstillfälle varit så stort, att
det icke varit möjligt för nämnden att med de tillgängliga medlen understödja
samtliga obemedlade och utmärkt studiebegåvade sökande. Nämnden uttalade
därför såsom sin bestämda uppfattning, att ett oeftergivligt villkor för
en utvidgning av statsstipendieverksamheten till att omfatta även högskolorna
måste vara, att utvidgningen möjliggjordes genom nya anslag och icke
komme att på minsta sätt begränsa den dittillsvarande verksamheten vid
universiteten och karolinska institutet. Större akademiska konsistoriet i Uppsala
instämde i vad statsstipendienämnden anfört.
Statsstipendienärnnden i Lund ansåg sig sakna anledning att ingå på principfrågan
i vad mån staten bör ekonomiskt stödja de enskilda högskolorna
i riket. Däremot önskade nämnden framhålla, att värdet av de naturaförmåner,
som ett stipendium i Lund inrymde, sedan stipendiernas tillkomst
stigit från 900 kronor till 1 300 å 1 400 kronor per år. I samma mån hade
alltså en högst avsevärd minskning ägt rum i antalet stipendier, varför nämnden
— med instämmande av större akademiska konsistoriet — ville på det
bestämdaste avstyrka, att någon minskning företoges i det utgående anslagsbeloppet.
Medicinska föreningen i Stockholm anslöt sig i princip till uppfattningen,
att stipendiemedlen borde vara rättvist och likartat fördelade mellan landets
högre bildningsanstalter. Om det statsfinansiella läget ej tilläte en utvidgning,
borde därför en omfördelning av tillgängliga stipendiemedel övervägas
och en utredning av stipendiebehovet vid de olika läroanstalterna företagas.
Statsstipendienämrtden och lärarkollegiet vid karolinska institutet voro i det
väsentliga av samma mening men ville på det livligaste understryka behovet
av ökat antal stipendier. Såsom motivering anförde nämnden, att antalet
stipendier vore försvinnande litet i förhållande till antalet studerande — vid
karolinska institutet 13 på cirka 950 studerande — varför en omfördelning
enligt de i studentkårernas skrivelse föreslagna riktlinjerna skulle bli högst
kännbar.
Kanslern för rikets universitet uttalade, att han för sin del icke kunde dela
uppfattningen, att en uppdelning på samtliga högre läroanstalter av de stipendieanslag,
som utginge till universiteten och karolinska institutet, vore
ur rättvisesynpunkt naturlig och påkallad. Det hade dittills icke ifrågakom
-
9
Kungl. Martts proposition nr 122.
mit att avväga förmåner, som kommit olika statliga läroanstalter till del,
efter någon schematisk princip. Inrättandet av stipendier exempelvis And
lantbrukshögskolan hade ej uppskjutits i avvaktan på likvärdiga stipendieanslag
till tekniska högskolan. Staten hade i enstaka fall tillhandahållit de
studerande bostäder, vilket vid andra högskolor ej kunnat ske. De studerande
\nd tandläkarinstitutet nödgades betala dryga avgifter, vilka saknade
motsvarighet vid andra läroanstalter. Vad särskilt anginge de privata högskolorna,
hade deras ekonomi byggts på privata fonder, varjämte avsevärda
avgifter uttoges från eleverna. Att staten i fråga örn stipendieanslag liksom
beträffande andra anslag i första hand tillgodosåge de statliga undervisningsanstalterna
syntes naturligt. Anslagen till naturastipendier vid universiteten
och karolinska institutet hade redan genom levnadskostnadernas ökning blivit
till sitt värde reducerade. Kanslern avstyrkte bestämt den ytterligare reduktion,
som för dessa statliga läroanstalter skulle bli följden av en uppdelning
av beloppen på även andra läroanstalter, och hemställde därför, att de i framställningen
gjorda yrkandena icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.
5. Departementschefen.
1. Statsstipendier i jorm av fri bostad och fri kost.
När 1939 års lagtima riksdag efter förslag av Kungl. Majit beslutade inrätta
statsstipendier i form av fri bostad och fri kost, begränsades denna,
verksamhet tills vidare till att omfatta universiteten i Uppsala och Lund
samt karolinska institutet. Riksdagen förordade emellertid en skyndsam
undersökning angående behovet av liknande stipendier vid andra högskolor,
och redan samma år framlade kanslern för rikets universitet en av dåvarande
departementschefen anbefalld utredning i ärendet. Statsfinansiella skäl ha
dock hittills lagt hinder i vägen för en utvidgning av stipendieverksamheten
till andra läroanstalter än de nämnda.
I 1943 års statsverksproposition anmälde jag under åttonde huvudtiteln,
punkten 85, att studentkårerna i Stockholm och Göteborg inkommit med
en framställning, vilken syftade till att få till stånd en utvidgning av stipendieinstitutionen
till att omfatta även fackhögskolorna och de fria högskolorna
i Stockholm och Göteborg. Ärendet hade vid denna tidpunkt ännu
icke hunnit färdigberedas, men det syntes likväl klart, att några åtgärder i
den avsedda riktningen icke lämpligen kunde komma till stånd redan från
och med budgetåret 1943/44. Studentkårerna hemställde bland annat, att,
därest ytterligare anslag till naturastipendier icke kunde påräknas, det utgående
anslaget måtte komma även de dittills utelämnade högskolorna
till godo.
I likhet med kanslern för rikets universitet anser jag, att en dylik uppdelning
av det hittillsvarande anslaget på flera läroanstalter icke bör före
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 18%.
tagas. Erfarenheterna från universiteten och karolinska institutet ge vid
handen, att de anvisade beloppen icke varit tillräckliga för att understödja
samtliga väl meriterade och behövande sökande. Antalet ansökningar om
nya stipendier har vid varje ansökningstillfälle varit så stort, att i genomsnitt
endast var femte sökande kunnat tilldelas stipendium. En utvidgning
av stipendieverksamheten synes följaktligen böra komma i fråga endast
under den förutsättningen, att särskilda anslag kunna anvisas för ändamålet.
Då denna understödsform under fem års tillämpning visat sig vara ändamålsenlig,
synes mig tiden vara inne för en utvidgning av verksamheten.
Denna utvidgning bör enligt min mening tills vidare begränsas till de enskilda
högskolorna i Stockholm och Göteborg, vilka för närvarande icke
åtnjuta statliga studiestipendier i någon form. Såsom motivering för denna
begränsning vill jag anföra följande.
I årets statsverksproposition lia under åttonde huvudtiteln till stipendier
åt studerande föreslagits anslag med 11 000 kronor till tekniska högskolan
i Stockholm samt ett från 900 kronor till 5 000 kronor höjt anslag
till Chalmers tekniska högskola, varjämte till stipendier för främjande av
högre studier vid de tekniska högskolorna uppförts ett reservationsanslag
av 45 000 kronor. Under nionde huvudtiteln finnas upptagna anslag till
stipendier med följande belopp: lantbrukshögskolan 8 000 kronor, skogshögskolan
3 000 kronor och veterinärhögskolan 4 000 kronor. Under tionde
huvudtiteln föreslås bidrag till handelshögskolorna i Stockholm och
Göteborg med 45 000 kronor respektive 30 000 kronor under villkor, att för
beredande av friplatser åt elever eller nedsättning i undervisningsavgifter
användes ett belopp av minst 15 000 kronor respektive 9 600 kronor. Slutligen
må erinras om att under femte huvudtiteln uppförts ett från 50 000
kronor till 80 000 kronor höjt anslag till stipendier åt sådana studerande
vid tandläkarinstitutet, vilka förbinda sig att efter vunnen legitimation
under samma antal år, som stipendium innehafts, tjänstgöra inom folktandvården.
Vad beträffar farmaceutiska institutet, utgå där inga stipendier av statsmedel,
och — såsom kanslern framhållit i sin utredning — behovet av understöd
synes icke heller vara stort nog att motivera inrättandet av statsstipendier.
Studietiden vid institutet utgör normalt för farmacie kandidatexamen
två terminer och för apotekarexamen ytterligare i medeltal fem terminer.
För inträde vid institutet fordras en elevutbildning på apotek under
två år, varvid lön utgår med 75 kronor per månad under första året och
100 kronor per månad under andra året. Före studierna för apotekarexamen
erfordras minst tolv månaders apotekstjänstgöring såsom farmacie kandidat
(grundlön 3 500 kronor per år).
Av ovan lämnade uppgifter angående förekomsten av statliga studieunderstöd
vid de högre läroanstalterna av högskolekaraktär synes framgå,
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 1$}%.
att behovet av nya statsstipendier är störst vid Stockholms högskola och
Göteborgs högskola. Det förefaller mig därför naturligt och befogat att
vidga ramen för statsstipendieinstitutionen till att omfatta även nämnda
högskolor. Till grund för en avvägning av de anslagsbelopp, som skäligen
böra komma dessa läroanstalter till godo, har jag lågt den av kanslern år
1939 företagna utredningen, vilken för detta ändamål i år kompletterats
med aktuella, från respektive studieorter infordrade uppgifter angående de
studerandes sociala och ekonomiska förhållanden.
De faktorer, vilka i främsta rummet böra vara bestämmande för storleken
av anslagen till stipendier, synas vara det effektiva antalet studerande
vid vederbörande läroanstalt, den nuvarande förekomsten av stipendier
och studiekostnadernas storlek. Vid beräknandet av sistnämnda
kostnader torde hänsyn i första hand böra tagas till utgifterna för kost
och logi. I detta sammanhang bör beaktas, i vilken utsträckning de studerande
ha möjlighet att under studietiden utnyttja förmånen av bostad i
hemmet. Härvid får dock icke förbises, att sådana faktorer som de studerandes
sociala och geografiska härkomst representera rörliga moment,
vilka lätt kunna undergå betydande förändringar under en relativt kort
tid, till exempel genom inrättandet av ett större antal studiestipendier eller
andra liknande åtgärder. Det synes därför angeläget att icke i alltför hög
grad fastlåsa fördelningen av de stipendiemedel, som ställas till förfogande
av statsmedel, på grundval av studentkårernas aktuella sammansättning.
Kanslern erinrade i sin förut åberopade utredning, att även andra faktorer
än de nyss anförda förtjänade att tillmätas en viss betydelse. Sålunda
borde exempelvis förekommande variationer i fråga om läsårets längd och
den genomsnittliga totala studietiden för olika examina beaktas. Vidare
borde uppmärksammas, att en direkt jämförelse mellan antalet nyinskrivna
vid de skilda läroanstalterna kunde bli missvisande av den anledningen, att
vid vissa högskolor åtskilliga studerande inskrivas för kortare tid utan avsikt
att bedriva egentliga examensstudier. Till belysning av detta förhållande
må anföras, att antalet studerande under höstterminerna 1938—1942
utgjorde i medeltal vid Uppsala universitet 3 709, vid Lunds universitet
2 419, vid karolinska institutet 898, vid Stockholms högskola 1 905 och vid
Göteborgs högskola 502 och att det genomsnittliga nettoantalet nyinskrivna
vid de nämnda läroanstalterna under läsåren 1938/39—1942/43 uppgick
till respektive 417, 380, 96, 433 och 134, motsvarande respektive 11,2,
15,7, 10,7, 22,0 och 26,7 % av nyssnämnda medeltal. Då de vid dessa läroanstalter
förekommande examina icke uppvisa några avsevärda skiljaktigheter
i fråga örn den beräknade studietiden — utom beträffande de medicinska
examina, vilkas antal dock icke på långt när motiverar den stora
disproportionen i förhållandet mellan antalet nyinskrivna och det totala
antalet studerande — synes skälig hänsyn böra tagas till den olika snabba
omsättningen av studerande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 122.
En skälighetsprövning på grundval av det föreliggande materialet och i
huvudsak enligt de principer, som på sin tid följdes av de studentunderstödssakkunniga,
har givit till resultat, att till stipendier åt de studerande
vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg synas tills vidare, i
avvaktan på någon tids erfarenhet, böra utgå anslag med i runt tal 35 000
kronor respektive 15 000 kronor.
Vad den yttre anordningen av de föreslagna nya stipendierna beträffar,
synas för dem i tillämpliga delar böra gälla samma bestämmelser som i
fråga om statsstipendierna vid universiteten och karolinska institutet. Stipendierna
böra alltså utgå under de första studieåren, och behörig att söka
stipendium bör vara såväl den, som redan är inskriven vid vederbörande
högskola, som den, som ämnar nästföljande läsår där inskriva sig. Beträffande
universiteten och karolinska institutet är föreskrivet, att stipendium
som regel icke må första gången tilldelas studerande, som varit närvarande
vid läroanstalten under längre tid än fyra terminer, och denna bestämmelse
synes även böra gälla för stipendier vid högskolorna.
I anslutning till två i ämnet väckta motioner uttalade 1939 års lagtima riksdag
i sin skrivelse nr 200, att statsstipendium i form av fri bostad och fri kost
borde kunna tilldelas även studerande, som har sitt hem å den ort, där studierna
bedrivas. Någon begränsning i detta avseende av behörigheten att
innehava statsstipendium har emellertid aldrig ifrågasatts vare sig av de
studentunderstödssakkunniga eller av de hörda myndigheterna, och icke
heller innehåller gällande reglemente någon föreskrift härom. Statsstipendienämnderna
ha också i de fall, då så prövats skäligt, utdelat helt eller
delat stipendium till studerande med hem på studieorten.
Vid universiteten och karolinska institutet får statsstipendium innehavas
under sammanlagt högst tre läsår, och stipendieförmånerna utgå under de
officiella lästerminerna. Stipendiat, som varit förhindrad att till fullo utnyttja
förmånerna under sagda tid, kan likväl av vederbörande statsstipendienämnd
medgivas rätt att taga i anspråk återstående del under mellantermin,
dock att stipendium i intet fall må tillgodonjutas under längre
tid än sammanlagt åtta månader per år. Vid Stockholms och Göteborgs högskolor
utgör det officiella läsåret liksom vid universiteten och karolinska
institutet åtta månader. För samtliga de berörda läroanstalterna synes därför
kunna gälla den enhetliga bestämmelsen, att stipendieförmånerna må
åtnjutas under högst åtta månader per läsår.
Det officiella läsåret börjar även vid Stockholms och Göteborgs högskolor
den 1 september, varför tiderna för ledigförklarande, ansökning och utdelning
lämpligen synas kunna sammanfalla med motsvarande tider vid universiteten
och karolinska institutet. Enligt för sistnämnda läroanstalter gällande reglemente
skola statsstipendierna av ecklesiastikdepartementet kungöras till ansökning
lediga under december månad närmast före det läsår, under vilket
de avses skola åtnjutas. Sökande, som åtnjuter undervisning vid högre all
-
13
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 122.
mänt läroverk eller därmed jämförlig läroanstalt, skall före nästföljande
januari månads utgång till läroverkets rektor ingiva sin ansökan. Övriga
sökande skola före den 1 mars ingiva sina ansökningar direkt till vederbörande
statsstipendienämnd. Fördelningen av de tillgängliga stipendiemedlen
sker före utgången av april månad. I likhet med vad som skedde, när naturastipendierna
infördes år 1939, bör, när rätten att åtnjuta dylika stipendier
utsträckes till studerande vid Stockholms och Göteborgs högskolor, övergångsvis
iakttagas, att för omkring en tredjedel av de första stipendiaterna
vid de nämnda högskolorna maximitiden för innehav begränsas till ett år
och för ytterligare ungefär en tredjedel till två år. De stipendiater, vilkas
rätt till prolongation på detta sätt inskränkes, böra utses bland redan inskrivna
studerande, vilka tillbragt i regel högst sex terminer vid vederbörande
högskola. Genom en dylik anordning vinnes också den fördelen, att
gränsen ej blir så markerad mellan de studerande, som påbörja sina akademiska
studier omedelbart före och efter den nu ifrågavarande utvidgningen
av stipendieförmånerna.
Vid de tre läroanstalter, där statsstipendier i form av fri bostad och fri
kost för närvarande förekomma, handhavas alla med stipendieverksamheten
förenade uppgifter av lokala statsstipendienämnder. Varje dylik nämnd
består av fem ledamöter, av vilka en, som tillika är ordförande, utses av
universitetskanslern, två av större akademiska konsistoriet respektive karolinska
institutets lärarkollegium samt två av vederbörande studentkår.
Denna anordning torde även med fördel kunna tillämpas vid högskolorna.
Då det givetvis är angeläget, såväl vid utdelandet av stipendier som vid
den fortlöpande kontrollen under läsåret, att vederbörande nämnd — och
icke minst dess sekreterare — har god personkännedom, synes en gemensam
nämnd för karolinska institutet och Stockholms högskola icke böra
inrättas.
Även förmedlingen av stipendieförmånerna synes böra följa de principer,
som hittills tillämpats vid universiteten och karolinska institutet. I
största möjliga mån böra alltså stipendiaterna hänvisas till sådana bostäder
och matställen, som förvaltas av de studerande själva eller av dem
närstående företag och organ. Då särskilda konviktorier eller därmed jämförliga
matsalar finnas vid samtliga de berörda läroanstalterna utom Uppsala
universitet, torde de nya statsstipendienämndernas arbete därigenom komma
att betydligt underlättas.
Då alltså enahanda bestämmelser böra gälla för naturastipendieverksamheten
vid samtliga de fem berörda läroanstalterna, synes i stället för nu
gällande reglemente för utdelning av statsstipendier böra utfärdas nytt reglemente,
varvid av statsstipendienämnderna hittills vunna erfarenheter böra
beaktas. Likaså torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att fördela de av
riksdagen anvisade medlen på de särskilda läroanstalterna.
I riksstatsförslaget har till Gemensamma universitetsändamål: Stipen -
14
Kungl. Majlis proposition nr 122.
dier åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
medikokirurgiska institutet beräknats ett reservationsanslag av 184 700 kronor.
Detta anslag synes böra erhålla den ändrade benämningen Gemensamma
universitetsändamål: Naturastipendier vid universiteten och vissa
högskolor samt höjas till ett avrundat belopp av 240 000 kronor, vilket innebär
en ökning med 55 300 kronor.
2. Studielån.
Det synes naturligt att i samband med inrättandet av naturastipendier
vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg även vidga möjligheterna
att erhålla lån ur statens lånefond för universitetsstudier på motsvarande
sätt. Vid en skälighetsprövning av storleken av det ytterligare
investeringsanslag, som för detta ändamål bör tillföras fonden, synas de
faktorer, vilka ovan betonats i fråga örn naturastipendierna, böra beaktas
även i detta sammanhang. Till ytterligare belysning av frågan meddelas
i följande tablå antalet och det sammanlagda beloppet av de nya lån, som
under vart och ett av åren 1934—43 utdelats ur allmänna studielånefonden
och statens lånefond för universitetsstudier (de senare siffrorna tryckta
med kursiv stil) till studerande vid universiteten i Uppsala och Lund,
karolinska institutet samt de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg:
-
År |
Uppsala universitet |
Lunds universitet |
Karolinska institutet |
Stockholms högskola |
Göteborgs högskola |
|||||
Antal |
Belopp kronor |
Antal |
Belopp kronor |
Antal |
Belopp kronor |
Antal |
Belopp kronor |
Antal |
Belopp kronor |
|
1934 |
22 |
22 900 |
15 |
16 000 |
4 |
4 400 |
4 |
4 300 |
2 |
2 000 |
1935 |
24 |
26 000 |
16 |
16 000 |
3 |
3 200 |
6 |
6 200 |
4 |
3 200 |
1936 |
31 |
31 600 |
14 |
13 950 |
4 |
3 950 |
6 |
6 300 |
5 |
4 850 |
1937 |
22 |
.25 050 |
21 |
23 800 |
3 |
3 400 |
8 |
8 350 |
4 |
4 800 |
1938 |
26 |
29 200 |
13 |
14100 |
4 |
4 800 |
11 |
12 600 |
3 |
3 400 |
1939 |
17 |
19 700 |
17 |
18 300 |
4 |
4 600 |
7 |
8 200 |
5 |
5 600 |
1940 |
33 |
34 000 |
27 |
27500 |
7 |
8500 |
5 |
4 800 |
5 |
4 600 |
1941 |
38 |
41700 |
45 |
54 350 |
8 |
10 500 |
17 |
• 18 900 |
7 |
7 000 |
1942 |
39 |
42000 |
34 |
39100 |
13 |
13 500 |
9 |
9 400 |
3 |
3 600 |
1943 |
27 |
33 000 |
40 |
47 700 |
10 |
13 600 |
11 |
11400 |
1 |
1300 |
Anm. De relativt höga siffrorna för Lunds universitet aren 1941 och 1943 bero på att det
utdelade beloppet från och med 1941 av misstag kommit att förskjutas ett år framåt i tiden.
Örn de studerande vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg,
vilka hittills varit berättigade söka lån ur allmänna studielånefonden, för
framtiden hänvisas till statens lånefond för universitetsstudier, böra enligt
min mening möjligheterna för dessa studerande att komma i åtnjutan
-
15
Kungl. Marits proposition nr 122.
de av denna kreditgivning samtidigt i någon mån utökas. Det förefaller mig
därför skäligt, att till lån för studier under läsåret 1945/46 vid Stockholms
högskola och Göteborgs högskola anvisas anslag av 20 000 kronor respektive
10 000 kronor. Vid bifall härtill skulle investeringsanslaget till statens lånefond
för universitetsstudier komma att höjas från 350 000 kronor för innevarande
budgetår med 100 000 kronor till 450 000 kronor. Sistnämnda belopp överstiger
med 30 000 kronor det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade
anslaget.
I och med att universitetsstudielånefonden öppnas för de studerande vid
de fria högskolorna, böra dessa studerande — i likhet med vad som tidigare
skett beträffande de studerande vid universiteten och karolinska institutet
— undantagas från behörighet att erhålla lån ur allmänna studielånefonden.
Även i övrigt böra samma bestämmelser gälla för samtliga
studerande, som kunna erhålla lån ur statens lånefond för universitetsstudier.
Kungl. Majit synes fördenskull i berörda syfte böra omarbeta
nu gällande reglemente för fonden (SFS 290/1939).
Åberopande det ovan anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels till Gemensamma universitetsändamål: Naturastipendier
åt studerande vid universiteten och vissa högskolor
å driftbudgeten under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1944/45 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 240 000;
dels ock till Statens lånefond för universitetsstudier å kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder för budgetåret
1944/45 anvisa ett investeringsanslag av .. kronor 450 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lars Ekströmer.