Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

1

ISr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till reparation av bron över Svinesund; given Stockholms
slott den 25 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

Enligt en den 20 april 1938 mellan Sverige och Norge träffad överenskommelse
rörande uppförande och underhåll av en landsvägsbro mellan
Sverige och Norge över Svinesund åtog sig svenska staten att anlägga broförbindelsen.
Genom beslut den 3 juni 1938 uppdrog Kungl. Majit åt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen att uppföra bron. Till och med den 13 mars
1942 hava genom beslut av Kungl. Majit och statens arbetsmarknadskommission
ställts till väg- och vatteubyggnadsstyrelsens förfogande för ändamålet
sammanlagt 2 758 734 kronor, däri inbegripna två belopp om vartdera

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.

96 667 kronor, utgörande norska statens första oell andra andelar i kostnaderna.
Arbetena igångsattes våren 1939 och bedrevos med visst avbrott av
styrelsens entreprenör intill den 6 juli 1942, då en sprängningsolycka inträffade,
varigenom bron och viss entreprenören tillhörig egendom skadades.

I gemensam skrivelse den 17 december 1942 hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, att Kungl. Majit
måtte från förskottsstaten för försvarsväsendet ställa 680 000 kronor till vägoch
vattenbyggnadsstyrelseus förfogande för återställande av bron i det
skick den befann sig före olyckan. Vid skrivelsen voro fogade en den 11
december 1942 dagtecknad promemoria jämte åtskilliga andra handlingar,
vilka upprättats under eller åberopats i samband med en i anledning av
olyckan verkställd utredning. Av handlingarna framgår, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
från den entreprenör, som uppfört bron, infordrat förslag
beträffande reparationsåtgärder, och därvid erhållit tvenne alternativa förslag
jämte kostnadsberäkningar, vilka för båda alternativen slutade å samma
belopp. Det alternativ, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter granskning
ansåg böra komma till utförande, gick i huvudsak ut på att de båda till
bropelaren nr 3 anslutande valven nr 3 och 4 skulle i sin helhet nedrivas
samt därefter återuppföras med användande av ny sten, i den mån så visade
sig erforderligt, varefter över båda valven skulle utföras ny brobaneplatta
på en längd av 58 meter. Kostnaderna beräknades till 650 000 kronor. Härtill
komme kostnaden för vissa röjningsarbeten samt reparation av skador
på en entreprenören tillhörig tornkran med 29 940 kronor.

Beträffande ansvaret för olyckan uttalades i promemorian, att av utredningen
syntes framgå, att sådan vårdslöshet eller sådant vållande i övrigt,
som kunde konstituera skadeståndsskyldighet för enskild part, icke förelåge
i samband med olyckan.

Med hänsyn till innehållet i skrivelsen den 17 december 1942 och de
därvid fogade handlingarna torde någon närmare redogörelse härför icke
lämpligen böra lämnas till statsrådsprotokollet, utan riksdagens vederbörande
utskott torde därom böra erhålla erforderliga uppgifter genom handlingarna,
som komma att tillhandahållas utskottet.

På av statens Jcrisrevision given anledning blevo handlingarna i ärendet
den 23 januari 1943 överlämnade till revisionen. Krisrevisionen lät därefter
genom anlitande av särskilda sakkunniga —- byggnadsingenjören O. Engkvist,
generallöjtnanten T. Friis och professorn J. H. Granholm — verkställa
granskning av det föreslagna sättet för reparationens utförande. Såsom
resultat av de sakkunnigas undersökningar upprättades bland annat en
promemoria av den 28 april 1943 innehållande plan för hur bron borde
repareras. Enligt denna plan skulle endast de skadade partierna av valven
ersättas med nytt murverk. Vidare skulle defekta fogar fyllas med nytt
bruk, uppkommen »utflaskning» avlägsnas och avjämnas genom påsprutning
medelst cementkanon samtidigt som sidomurarna skulle uppmuras. När dessa

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

arbeten vore fullbordade, skulle valvbakgjutningen repareras och därefter
brobanan iordningställas. Vid reparationen av valvbakgjutningen skulle det
enligt de sakkunnigas mening icke vara nödvändigt att helt bortriva de
söndersprängda delarna av fyllnadsbetongen, utan dessa borde endast avjämnas
till lämplig höjd.

Sedan resultaten av de sakkunnigas undersökningar överlämnats till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, har styrelsen i skrivelse den 8 oktober 1943 meddelat,
att styrelsen i anledning av de erinringar, som krisrevisionens sakkunniga
framställt mot det ursprungliga reparationsförslaget, överarbetat
detta förslag. Även för det överarbetade förslaget har utgångspunkten varit,
att bron borde återställas''till det skick, vari den befunnit sig före olyckan.
Det överarbetade förslaget förutsätter, att överytorna å de skadade valven
skulle blottläggas i första hand å delarna från pelaren nr 3 upp till respektive
valvhjässor och därutöver i den omfattning, som under arbetets gång kunde
befinnas erforderlig för att exakt fastställa skadorna å valven. Vidare skulle
alla skadade delar ersättas med nya. En reparation enligt styrelsens nya
förslag har i skrivelsen beräknats draga en kostnad av 480 000 kronor. Därest
det under arbetets gång skulle visa sig, att skadorna vore väsentligt större
än verkställda okulärbesiktningar givit vid handen, kunde kostnaderna emellertid
komma att ökas, i vilket fall ytterligare medel erfordrades för företaget.

Kostnaderna för en reparation av bron enligt de sakkunnigas förslag har
styrelsen beräknat till 390 000 kronor eller 90 000 kronor mindre än enligt
styrelsens överarbetade förslag.

Vid styrelsens skrivelse har i avskrift fogats ett flertal promemorior innefattande
en närmare utveckling av de ståndpunkter styrelsen och krisrevisionens
sakkunniga intagit i frågan ävensom vissa expertutlåtanden, ritningar
m. m. Beträffande innehållet i denna utredning torde jag få hänvisa till
handlingarna.

Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sistberörda förslag har statens
sakrevision —• som med ingången av år 1944 övertagit krisrevisionens uppgifter
beträffande vissa verksamhetsområden — den 24 januari 1944 avgivit utlåtande.
Sakrevisionen meddelar, att de för den tidigare utredningen anlitade sakkunniga,
efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt sitt överarbetade
förslag, låtit genom Chalmers provningsanstalt företaga vissa undersökningar
i syfte att utröna, örn skadorna å landsvägsbron vore av den art att de
motiverade en så omfattande ombyggnad, som styrelsen slutligen föreslagit.
Av undersökningen och av vad de 3akkunniga i övrigt inhämtat hade de
sakkunniga funnit framgå, att bron icke borde repareras enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens senaste förslag utan efter de riktlinjer, som de
sakkunniga uppdragit i de till styrelsen under ärendets tidigare behandling
överlämnade promemoriorna. De sakkunniga hade vidare framhållit, att —
sedan det nu med visshet fastslagits, att skadorna vore mycket begränsade —
det borde övervägas, örn icke ytterligare förenklingar vore möjliga. Förslag

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

härutinnan hade de sakkunniga ansett böra avgivas av den kontrollant eller
arbetsledare, åt vilken ledningen av reparationsarbetet anförtroddes. Avgörandet
beträffande dessa förslag borde enligt de sakkunnigas uppfattning
uppdragas åt en särskild opartisk nämnd.

Sakrevisionen, som vid sitt utlåtande fogat en av de sakkunniga den 22
december 1943 upprättad sammanfattande promemoria ävensom den av
Chalmers provningsanstalt gjorda utredningen, uttalar såsom sin mening,
att vad som framkommit vid den av provningsanstalten företagna undersökningen
utgjorde stöd för de sakkunnigas uppfattning, att förenklingar i
styrelsens överarbetade förslag vore möjliga att företaga. Under hänvisning
till vad i promemorian den 22 december 1943 anförts förordar sakrevisionen
för sin del, att omhänderhavandet av reparationsarbetet måtte uppdragas åt
en opartisk nämnd, vilken borde åläggas att iakttaga de förenklingar, som
vore förenliga med ett betryggande utförande av arbetet.

Arbetena å Svinesundsbron, vilka ursprungligen beräknades kunna slutföras
under hösten 1942, hava numera fullbordats utom i vad avser reparation
av de genom sprängningsolyckan den 6 juli 1942 uppkomna skadorna.
Beträffande sättet för utförande av denna reparation föreligga nu till bedömande
två förslag, vilka sluta på en beräknad kostnadssumma av 480 000
kronor respektive 390 000 kronor. Det förra förslaget, vilket utarbetats inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utgår från att bron skall återställas i sitt
ursprungliga skick. Det senare förslaget har framlagts av särskilda av krisrevisionen
tillkallade sakkunniga, vilka hävdat, att man genom reparation
enligt ett av dem framlagt, mindre omfattande förslag kunde få en bro av
samma höga klass som den ursprungliga, även örn spåren av olyckan icke
helt kunde avlägsnas.

Vad i ärendet förekommit har bibragt mig den uppfattningen, att reparationen
av skadorna å bron kan utan olägenhet i säkerhetsavseende äga
rum i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som förordats av
krisrevisionens sakkunniga. På grund härav och med hänsyn till den icke
oväsentliga besparing, som därigenom kan ernås, vill jag för min del tillstyrka,
att reparationen verkställes med utgångspunkt från detta förslag.
Uteslutet synes emellertid icke vara, att vissa förenklingar kunna vidtagas
även i detta förslag utan att äventyra ett betryggande utförande av reparationsarbetet.
De möjligheter härutinnan, som kunna yppas under arbetets
gång, torde böra noggrant tillvaratagas.

Enligt min mening bör reparationsföretagets ombesörjande uppdragas åt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Styrelsen bör hava att till Kungl. Majit
avgiva yttrande och förslag beträffande frågan örn ytterligare förenklingar i
reparationsplanen. Innan beslut rörande arbetets slutliga omfattning meddelas
av Kungl. Majit, kan givetvis, örn så erfordras, särskild expertis anlitas
för frågans bedömande.

Medel för ifrågavarande reparationsarbete torde böra beredas från anslag
å driftbudgeten. Med hänsyn till omständigheterna och då sjätte huvud -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

titelns reservationsanslag till byggande av broar icke utan eftersättande av
andra angelägna arbeten kan lämna tillgång till bestridande av oförutsedda
utgifter av denna storleksordning, lärer särskilt anslag böra anvisas för
ändamålet. Detta anslag synes böra bestämmas till 390 000 kronor. Därest
det, mot vad nu kan förmodas, skulle visa sig ur teknisk synpunkt nödvändigt
att företaga mera omfattande arbeten än som förutsatts i det förordade
förslaget, torde emellertid eventuellt erforderliga ytterligare medel
böra anvisas från det ordinarie broanslaget.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Reparation av bron över Svinesund å riksstaten under
sjätte huvudtiteln för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av.......................................... kronor 390 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.