Andra kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mare 1944 kl. 1 eili.
Andra kammarens andra tillfälliga ut skatts utlåtande i anledning av
vackt motion angående skapande av skydd för trafikchaufförer
under deras yrkesutövning mot överfall och våld från passagerares
sida.
I en inom riksdagens andra kammare vackt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 10, har fru Nodgren hemställt, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning angående dels
huruvida och på vad sätt skydd kan skapas för trafikchaufförer under deras yrkesutövning
mot överfall och våld från passagerares sida och dels på vad sätt ekonomisk
trygghet kan skapas för efterlevande hustrur och minderåriga barn till
trafikchauiförer, som under sin yrkesutövning fallit offer för våld med dödlig
utgång, samt att för riksdagen snarast möjligt framläggas de förelag, vartill
utredningen kan föranleda.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen från
riksförsäkringsanstalten, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,
Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Örebro län. Utskottet har vidare
berett landsorganisationen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges
trafikbilägares riksorganisation och trafikförsäkringsföreningen tillfälle att inkomma
med yttrande.
Utskottet redogör nedan punktvis för yttrandena:
Beväpning. Tanken att generellt medge trafikchaufförer rätt att inneha
pistol, vilket väl är det vapen, som närmast kan tänkas komma i fråga, avstyrkes
i samtliga de yttranden, som behandlat denna detalj. Från myndigheternas sida
hävdas, att man icke gärna kail medge alla utan åtskillnad dylik rätt, men att en
uppdelning icke heller gärna kan vidtagas. Trafikbilägama anse det skydd beväpning
kan ge tämligen illusoriskt. Icke heller utskottet kan finna, att beväpning
i nämnvärd utsträckning skulle kunna utgöra skydd, och delar dessutom
myndigheternas åsikt, att varken generellt tillstånd för trafikchaufförer att bära
pistol eller en uppdelning i två kategorier gärna är tänkbart.
Skott säker glasruta. I yttrandena anföres dels, att det kan ifrågasättas, örn
trafikbilägarna .skäligen skulle kunna åläggas insätta dylik ruta, dels att den
Bihang till riksdagens protokoll 1944. lösand. 2 avd. Nr 2—4. 1
Andra hammarens a ndr a tillfälliga utskotts utlåtande nr så.
som skydd icke synes ha. något större värde, eftersom överfall i regel ske medan
bilen står stilla, råd betalning e. d., och dels att en sådan ruta svårligen kan
inmonteras i de mindre bilar, vilka trafikbilägarna nu med hänsyn till gummibristen
äro hänvisade till att i allt större utsträckning använda. Dessutom lär
det kunna ifrågasättas, örn sådana skottsäters, glasrutor under rådande förhållanden
kunna anskaffas i tillräckligt antal. Ej heller utskottet kan finna, att skottsäker
ruta skulle utgöra ett skydd av sådan säkerhet, att dess obligatoriska införande
bör påbjudas. I varje fall synes just denna detalj knappast kunna motivera
särskild utredning.
Polismans skydd. I de flesta yttranden uttalas, att dylikt skydd näppeligen
kan avhålla en rånmördare från att fullfölja sitt uppsåt. Endast trafikbilägarna
anse, att det skulle verka avskräckande. Utskottet kan för sin del icke finna, att
nian kan förutsätta, att införandet av dylikt skydd åt trafikchaufförerna skulle
kunna motverka rån och rånmord. Därtill kommer att Kungl. Maj :t så sent som
förra året avslagit en framställning från droskägareförbundet örn dylikt skydd.
Legitimation. I yttrandena framhålles, att det för en person med avsikt att
begå våldshandling mot en chaufför icke torde behöva stöta på större svårigheter
att skaffa sig en falsk legitimation. Skulle legitimation få något större värde,
torde den böra ske exempelvis inför polisman, men det skulle medföra allt för
många konfliktanledningar med allmänheten. Det ifrågasättes i några yttranden,
att man kunde tänka sig en viss begränsning av körskyldigheten. Utskottet betvivlar
dock, att en sådan begränsning skulle verksamt förhindra tilltänkta
(iverfall.
Ekonomisk trygghet för de efterlevande. 1 samtliga yttranden underst rykes
angelägenheten av att sådan trygghet på ett eller annat sätt ordnas. Utskottet
delar denna uppfattning. Enligt nu gällande bestämmelser hänföras självständiga
företagare — och trafikchaufförema äro till större delen egna företagare — icke
till dem, som äro försäkrade enligt olycksfallsförsäkringslagen. Enligt vad riksförsäkringsanstalten
i sitt yttrande anför har emellertid anstalten efter verkställd
utredning avgivit förslag till utvidgning av den frivilliga försäkringen enligt
olycksfallsförsäkringslagen till att omfatta även mindre arbetsgivare och självständiga
yrkesutövare. Härunder falla alltså även de trafikchaufförer, som äro
egna företagare. Dessa frågor komma enligt anstaltens uppgift att upptagas
till behandling av social vårdskommittén. Det synes under sådana omständigheter
utskottet icke erforderligt att nu begära särskild utredning på denna punkt, men
utskottet utgår då ifrån att denna utredning måtte bedrivas med ali möjlig skyndsamhet
och att förslag snarast måtte framläggas örn ändrade bestämmelser.
leke heller i övrigt har utskottet kunnat finna, att något uppslag givits, vilket
kunde vara ägnat medföra ökat skydd för trafikchaufförema.
Andru kammarem undra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2., 3.
Mod stöd av vad ovan anförts får utskottet därför hemställa,
att motionen II: 10 ej mätte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 mars 1944.
På utskottets vägnar :
TORSTEN NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Stockholm, Carlsson i Bakeröd, fru Ebon
Andersson* fru Ekendahl, herrar Nilsson i Sandviken, Sveningsson, fröken Olsson,
herrar Olsson i Oskarshamn*, Larsson i Nyköping* och Landh.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.