Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
i
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1944 kl. 12 m.
första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående skapande av en gemensam
nordisk arbetsmarknad.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 238, hava herrar Edberg och
Andersson i Göteborg hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla, att regeringen snarast möjligt tillsammans med de övriga
nordiska ländernas regeringar tar upp till allvarlig prövning frågan örn skapande
av en gemensam nordisk arbetsmarknad.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
över motionen, som av andra kammaren hänvisats till dess första tillfälliga
utskott, har nämnda utskott begärt yttranden från socialstyrelsen och
statens arbetsmarknadskommission ävensom berett industriens utredningsinstitut,
landsorganisationen i Sverige och svenska arbetsgivareföreningen
tillfälle yttra sig över motionen. Arbetsmarknadskommissionens yttrande finnes
som bilaga fogat vid andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande
nr 8.
Kungl, socialstyrelsen erinrar om att under tiden före pågående världskrig
krafter voro verksamma för att eliminera de hinder för arbetskraftens rörelser
mellan de olika nordiska länderna, som gällande författningsbestämmelser
om skyldighet för utlänningar att inneha arbetstillstånd reste. Det praktiska
samarbetets mest påtagliga resultat var att man utan någon individualprövning
lämnade arbetstillstånd åt medborgare i de nordiska länderna, med
vissa undantag. Den gynnsamma utvecklingen avbröts till följd av krigshändelserna,
men då Sverige fått mottaga stora flyktingsskaror, särskilt från
Norge, och generell dispens från arbetstillståndstvånget numera tills vidare
stadgats för alla danska, finska, isländska och norska samt estlandssvenska
medborgare, har Sverige för sin del för närvarande på sätt och vis realiserat
de önskemål örn en gemensam nordisk arbetsmarknad, vilka framförts i motionen.
Klart är dock, att den i motionen skisserade tankegången förutsätter
reciprocitet de olika länderna emellan. Att efter ett fredsslut öppna våra
gränser för en okontrollerad tillströmning av arbetskraft från våra grannländer
torde icke vara tillrådligt, men på längre sikt vill man hoppas, att
utvecklingen Skall leda fram till förutsättningar för omsättande i praktiken
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 12 sami. 2 avd. Nr 7—8. \
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
av de tankegångar, som göra sig gällande i motionen. Socialstyrelsen finner
motionens syfte behjärtansvärt men anser, att frågan är för tidigt väckt,
då alltför många ovissa faktorer ännu föreligga.
Statens arbetsmarknadskommission delar motionärernas uppfattning örn
värdet av ett fördjupat praktiskt samarbete mellan de nordiska länderna och
anser likaledes, att den nordiska gemensamhetstanken på ett realistiskt sätt
skulle taga form, därest en gemensam nordisk arbetsmarknad kunde skapas.
Kommissionen finner sig emellertid icke nu kunna taga ställning till hela det
föreliggande problemet, eftersom det sammanhänger med en rad mellanfolltliga,
rättsliga, ekonomiska, handelpolitiska, fackliga etc. frågor, om vilka
kommissionen i detta sammanhang icke kan uttala sig.
Kommissionen gör därefter samma erinran örn strävandena före det nuvarande
krigets utbrott, som socialstyrelsen gjort, och örn huru den svenska
arbetsmarknaden under kriget öppnats för medborgare från våra grannländer.
En av förutsättningarna för att en gemensam nordisk arbetsmarknad skall
kunna komma till stånd synes vara att efter kriget en viss lättnad i tidigare
gällande viserings- och tillståndsbestämmelser genomföres över lag i de nordiska
länderna. Reciprocitet bör även eftersträvas mellan samtliga nordiska
länder beträffande den allmänna arbetslöshetshjälpen.
Kommissionen riktar uppmärksamheten på de uppgifter, som vid återuppbyggnadsarbetet
efter kriget kunna komma att åligga Sverige, och förutser
att vid lösandet av dessa uppgifter grupper av svenska specialarbetare och
ingenjörer för längre eller kortare tid torde komma att få sysselsättning inom
andra nordiska länder. Kommissionen påpekar att graden av samarbete vid
överflyttningar av arbetskraft mellan de nordiska länderna förutsätter en
väl utvecklad arbetsförmedlingsorganisation i vart och ett av de nordiska
länderna.
Utifrån de av kommissionen anförda allmänna synpunkterna understryker
kommissionen till sist de av motionärerna uttalade meningarna rörande betydelsen
av att de olika nordiska ländernas arbetsmarknad och näringsliv få
tillgång till fritt utbyte av de idéer och den yrkeskunnighet, som olika kategorier
arbetstagare representera, och kommissionen vill särskilt i detta sammanhang
peka på initiativen för organiserande av arbetarutbyte de nordiska
länderna emellan.
Industriens utredningsinstitut har icke hittills utfört några utredningar,
som direkt taga sikte på de i motionen upptagna problemen. Inom institutet
pågå emellertid utredningar angående den svenska industriens framtida
behov av arbetskraft mot bakgrunden av den beräknade befolknings
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
3
utvecklingen. Det framgår av vissa beräkningar, att den framtida befolkningsutvecklingen
lägger hinder i vägen för en tillväxt av stadsnäringarna
i samma takt som före kriget. Detta faktum synes bli av betydelse, när det
gäller att bedöma problemet om skapandet av en gemensam nordisk arbetsmarknad.
Landsorganisationen i Sverige delar i princip helt motionärernas uppfattning
om det ur den nordiska kultur- och intressegemenskapens synpunkt
eftersträvansvärda i en gemensam nordisk arbetsmarknad, men idéns förverkligande
är ett problem på lång sikt, som endast successivt torde kunna
vinna sin lösning. Ett första mål bör vara att genom en rättslig särreglering
eller i varje fall en liberalare praxis i fråga om beviljande av arbetstillstånd
de nordiska ländernas arbetare beredas en priviligierad ställning. Landsorganisationen
tillstyrker motionärernas förslag men framhåller, att åtgärder
i motionens syfte icke böra få inkräkta på den i de nordiska länderna
upprätthållna principen örn arbetsmarknadsparternas frihet att avtalsmässigt
reglera arbets- och anställningsvillkoren.
Svenska arbetsgivareföreningen ger sin principiella anslutning till alla sådana
åtgärder, som efter kriget kunna bidraga till stärkande av det nordiska
samarbetet. Otvivelaktigt skulle ett sådant syfte vinnas, om medborgare i de
nordiska länderna finge tillfälle att under någon tid innehava arbetsanställning
i annat nordiskt land. Till skapandet av en gemensam nordisk arbetsmarknad
är emellertid steget långt. Med en sådan åtgärd måste förknippas
lösningen av en hel mängd arbetsmarknadspolitiska och socialpolitiska problem,
vilka äro av den storleksordning, att de i allt fall ej kunna angripas,
förrän normala relationer föreligga mellan länderna. Då de övriga nordiska
ländernas regeringar — med undantag för Finlands — under nuvarande
förhållanden sakna möjlighet att samverka med svenska representanter för
att genomföra den av motionärerna föreslagna utredningen, brister en grundförutsättning
för motionärernas förslag.
Andra kammarens utskott har för egen del anfört följande:
»Utskottet delar den av motionärerna och även av remissinstanserna hävdade
uppfattningen, att en av de åtgärder, som kanske verksammast skulle
bidraga till att stärka den nordiska gemenskapstanken, vore skapandet av
en gemensam och fri nordisk arbetsmarknad. Praktiska svårigheter möta
givetvis på de flesta områden, som komma i fråga, när det gäller att förverkliga
den nordiska samförståndstanken, men det förefaller som örn dessa
svårigheter relativt sett borde vara lättast att övervinna på det område motionärerna
berört. Utskottet är ense med motionärerna örn att den öppna
Andra kammarens
utskott.
Andra kammarens
beslut.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
och fria nordiska arbetsmarknaden är att betrakta som ett så avgörande
led i de samnordiska strävandena, att förefintliga svårigheter icke få förhindra,
att allvarliga ansträngningar göras för att söka åstadkomma en lösning
av problemet. Under krigsåren har genom förhållandenas makt den
svenska arbetsmarknaden i stor utsträckning kommit att öppnas för medborgare
från våra nordiska grannländer, främst från Norge och Danmark,
och för återuppbyggnadsarbete i dessa länder, sedan de återvunnit sin självständighet,
torde svensk arbetskraft i stället behöva tagas i anspråk. Men
den gemensamma arbetsmarknad, som sålunda under nuvarande och väntade
förhållanden på sätt och vis praktiseras, utgör ingen bestående anordning.
För en sådan kräves en mera fast form och självfallet även reciprocitet
länderna emellan. Vunna erfarenheter böra dock vara ägnade att
psykologiskt och i viss mån även tekniskt underlätta strävandena att förverkliga
motionärernas syftemål, något som enligt utskottets mening skulle medföra
påtagliga fördelar ur såväl materiell som andlig synpunkt. Det skulle
verka fruktbärande både på näringslivet och den nordiska samkänslan.
Motionärerna ha själva framhållit, att den samnordiska arbetsmarknadens
slussar måhända icke böra öppnas med ens utan att en successiv utveckling
till en fullständigt fri och öppen arbetsmarknad bör ske. Utskottet vill
understryka detta uttalande och framhålla, att det torde bli nödvändigt att
härvidlag framgå med en viss försiktighet under hänsynstagande till alla
de faktorer, som påverka problemet. Det ligger också i sakens natur att
frågan icke kan forceras medan regeringarna i Norge och Danmark sakna
möjligheter att fritt förhandla med svenska representanter i berörda angelägenhet.
Utskottet har också förstått motionärernas uttryck ’så snart som
möjligt’ så, att frågan från svensk sida bör upptagas till allvarlig prövning
i samråd med de andra nordiska ländernas ansvariga myndigheter ’så snart
ske kan’. Det synes dock utskottet att riksdagen har anledning att redan
nu uttala en önskan om att regeringen i god tid förbereder upptagande av
kontakt med våra nordiska grannländer i denna angelägenhet, och med vad
sålunda anförts får utskottet hemställa, att andra kammaren för sin del,
i anledning av förevarande motion, II: 238, ville besluta, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte anhålla, att regeringen så snart ske kan tillsammans
med de övriga nordiska ländernas regeringar tar upp till allvarlig
prövning frågan örn skapande av en gemensam nordisk arbetsmarknad.»
Denna hemställan bifölls av andra kammaren.
Jämlikt § 63 riksdagsordningen har detta andra kammarens beslut delgivits
första kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga
utskott.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.
5
Utskottet har vid övervägande av vad i saken förekommit funnit sig utskottet.
kunna instämma i motionens syfte och hemställer därför,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i
ärendet fattade beslut.
Stockholm den 11 maj 1944.
På utskottets vägnar:
IVAR EKSTRÖMER.
Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Anders Andersson, Nils Elowsson,
Carl Eric Ericsson, Emil Petersson och fru Sjöström-Bengtsson.