Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr ■£.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1944 kl. 12 m.

Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn inrättande av ett för allmänt och enskilt
företagsliv gemensamt rationaliseringsorgan.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 196, har herr Sten m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn utredning angående förutsättningarna
och formerna för tillskapandet av ett rationaliseringsorgan, gemensamt
för allmänt och enskilt företagsliv, med uppgift att kontinuerligt undersöka
i vilken utsträckning oekonomiska och otidsenliga system, arbetsmetoder
och tillverkningssätt m. m. användas.

Inom andra kammaren har väckts en likalydande motion nr 344.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen I: 196.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från. statens organisationsnämnd,
kommerskollegium, statens hantverksinstitut oell ingeniörsvetenskapsakademien.
Vidare har utskottet berett Sveriges standardiseringskommission,
Sveriges industriförbund, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
i Sverige, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, jordbrukstekniska
föreningen och kooperativa förbundet tillfälle yttra sig i anledning av motionen.

Statens organisationsnämnd anför bland annat:

Till en början må framhållas, att en väsentlig principskillnad föreligger mellan
det sätt på vilket standardiseringsarbetet inom näringslivet i fråga örn material,
industriprodukter och produktionsmedel utföres samt de metoder, som
måste användas beträffande rationalisering inom industriell drift samt statlig,
kommunal eller enskild förvaltning. Standardisering av tillverkade produkter
måste med nödvändighet vara ett gemensamhetsarbete mellan alla eller i allt
fall flertalet företag inom viss industribransch, medan rationalisering, för att
giva ett gott resultat, endast i vissa fall och ofta icke alls kan genomföras i
form av samarbete mellan företagen inom en industribransch, utan i allmänhet
måste bliva en uppgift för den enskilde företagaren ensam, huvudsakligen på
grund av de oftast i hög grad olikartade förhållanden och faktorer, som påverka
driftsekonomien i det enskilda företaget.

I motionen har framhållits, att Sveriges standardiseringskommission bedrivit
en omfattande upplysningsverksamhet genom artiklar både i fackpress och dag Bihang

till riksdagens protokoll 1044. IS sami. % avd. Nr 4.

1

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr é.

liga tidningar samt genom föredrag inom föreningar och olika sammanslutningar
i syfte att bekantgöra standardiseringsarbetets framsteg. Härav dragés den
slutsatsen, att en liknande upplysningsverksamhet beträffande rationalisering
borde kunna komma till stånd inom en gemensam rationaliseringsorganisation
ungefär efter de linjer, som gälla för standardiseringskommissionen.

Organisationsnämnden vill i detta avseende framhålla, att ett sådant mycket
omfattande upplysningsarbete sedan flera decennier tillbaka bedrivits genom
olika organ inom näringslivet och den allmänna förvaltningen ävensom genom
tidskrifter och dagspress.

Som exempel på organisationer, vilka genom publikationer idka upplysningsverksamhet
beträffande rationaliseringar, nämner organisationsnämnden Sveriges
industriförbund, svenska teknologföreningen, ingeniörsvetenskapsakademien,
företagsekonomiska föreningen m. fl.

Vidare anför organisationsnämnden:

Det är organisationsnämndens bestämda uppfattning, att ett gemensamt organ
för upplysningsverksamhet i rationaliseringsfrågor ej skulle vara lämpligt,
då rationaliseringsfrågorna ju oftast äro av så olikartad natur inom olika områden
och branscher av näringslivet.

^Rationalisering inom ett företag kan emellertid i praktiken ej genomföras
endast genom att företagsledaren eller dennes medarbetare genom upplysningsverksamheten
taga del av olika uppslag beträffande rationalisering, utan härför
erfordras särskilt utbildad personal, som antingen är direkt anställd av företaget
eller, vilket ofta är den enda lösning som ger bästa möjliga resultat, genom
anlitande av konsulterande specialister på de olika områden inom företaget,
som skola göras till föremål för rationalisering.

Till skillnad mot vad fallet är vid standardisering av produkter gemensamma
inom en industribransch, måste härvid det enskilda företaget anordna erforderliga
rationaliseringsutredningar helt individuellt. Någon kollektiv mall går ej
att tillämpa beroende på att även företag inom samma bransch, som tillverka
samma eller likartade produkttyper, äro karakteriserade av en individualitet på
grund av olika geografiskt läge, olika kombination och ålder, av byggnadstyper
och andra lokalförhållanden, olika dagsbelysning vid arbetsplatserna, olika
variabler beträffande råmaterialets beskaffenhet, maskinuppsättning, typer av
arbetare, de olika avdelningarnas storlek, kraft- och bränsleförhållanden etc.
Så kan exempelvis framhållas, att den optimala mekaniseringsgraden — bästa
kombination av maskintyper, verktyg, etc. — för utförande av en viss arbetsoperation
till väsentlig grad bestämmes av den kalkylerade årskvantiteten av
produkter i arbetsoperationen i fråga ställd i relation till lönenivån för arbetskraften
för den ifrågavarande orten.

På grund av alla dessa förhållanden är det exempelvis nödvändigt, att vid
rationalisering med arbetsstudier noggranna undersökningar göras vid varje
arbetsplats i en fabrik för en viss arbetsoperation för fastställande av den riktiga
produktionstiden per stycke av produkterna. Arbetsstudievärden, som utarbetats
vid viss fabrik inom en tillverkningsbransch, kunna därför ej på något
vis anses äga giltighet för en annan fabrik inom branschen. Något kollektivt
arbete genom ett gemensamt organ inom detta viktiga och omfattande rationaliseringsområde
går ej att genomföra, utan arbetet måste helt utföras av varje
företag individuellt.

Första kammarens andra tillfälldga utskotts utlåtande nr 4.

3

Organisationsnämnden omnämner härjämte, att kurser för utbildning av
ingenjörer och övriga arbetsledare i rationalisering anordnas periodvis vid de
tekniska högskolorna, vid Sveriges industriförbunds arbetsledarinstitut på olika
ställen i landet, genom industriens upplysningstjänst, genom organisationsnämnden
m. fl. Konsulterande specialister för rationalisering inom industrien
ställas till förfogande av aktiebolaget industribyrån vid Sveriges industriförbund.
Av organisationsnämndens yttrande framgår också, att ett stort antal
institutioner äro sysselsatta med rationaliseringsfrågor inom olika näringsgrenar.
Enligt nämnden måste det anses vara på lämpligt sätt sörjt såväl för
upplysnings- och utbildningsverksamhet beträffande rationalisering inom de
olika viktiga områdena inom näringslivet och andra verksamhetsgrenar i vårt
land som även i fråga örn konsulterande organ för rationaliseringens genomförande
i praktiken. På grund härav och då rationaliseringsverksamheten är
av så olikartad natur inom skilda områden av industri och näringsliv, att ett
särskilt gemensamt organ ej kan anses hava någon uppgift att fylla, avstyrker
nämnden den i motionen föreslagna utredningen.

Kommerskollegium framhåller, bland annat, att även örn man i vålt land
nått förhållandevis långt i fråga om rationaliseringen inom näringslivet, arbetet
härutinnan självfallet bör energiskt fullföljas. Då emellertid den starkast
pådrivande faktorn härvidlag — till skillnad från vad fallet är beträffande
standardiseringen — torde vara den inbördes konkurrensen och då vidare
rationaliseringsproblemen äro av så skiftande natur för olika områden och företag,
synes ett gemensamt organ för handläggning av dessa spörsmål icke lämpligen
böra ifrågakomma. Även örn kollegium alitsa finner rationaliseringssträvandena,
ej minst med tanke på efterkrigsplaneringen, förtjäna ökad uppmärksamhet
och stöd från statsmakternas sida, kan kollegium ej tillstyrka motionärernas
förslag om inrättande av ett för allmänt och enskilt företagsliv gemensamt
rationaliseringsorgan.

Även ingeniörsvetenskapsakademien, Sveriges standardiseringskommission,
Sveriges industriförbund och kooperativa förbundet avstyrka samtliga den föreslagna
utredningen, varvid som huvudskäl åberopas, att rationaliseringsfrågorna
på grund av sin mångskiftande natur icke lämpligen kunna handläggas
av en centralorganisation. Kooperativa förbundet föreslår, att statsmakterna
vidtaga andra åtgärder, som äro ägnade att underlätta och påskynda rationaliseringsarbetet,
speciellt inom hantverk och småindustri.

Statens kantaerksinstitut finner att vad angår hantverkets rationaliseringsfrågor
institutet i samarbete med Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
lämpligen torde kunna fullgöra de arbetsuppgifter, som skulle ankomma
på det i motionen föreslagna rationaliseringsorganct.

Sveriges hantverks- och småindustrier g anisalion avstyrker motionen och uttalar
därvid bland annat att den utomordentligt betydelsefulla frågan örn ratio -

Utskottet.

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

nalisermg av de mindre företagen synes av statsmakterna böra främjas genom
ökade anslag till organisationens informationstjänst och till statens hantverksinstitut.

Svenska arbetsgivareföreningen, som icke avgivit något eget yttrande, har
förklarat sig instämma i de synpunkter, som framförts av Sveriges industriförbund.

Landsorganisationen i Sverige anser det ovisst, huruvida det kan vara lämpligt
att omedelbart söka sammanfatta ali rationaliseringsforskning i ett enda
organ. Enligt landsorganisationen skulle man i stället kunna tänka sig, att för
varje större näringsgren inrättades ett fristående statligt eller halvstatligt rationaliseringsinstitut.
Landsorganisationen anser den nuvarande ordningen
långt ifrån tillfredsställande och tillstyrker, att frågan om tillskapandet av
offentliga eller halvoffentliga rationaliseringsorgan upptages till utredning.

Jordbrukstekniska föreningen finner, att, i den mån det nu brister i kontakten
olika näringsgrupper eller industriföretag emellan, detta synes kunna avhjälpas
på ett smidigare och effektivare sätt än genom tillskapandet av en stor
centralorganisation för rationalisering.

Till främjande av ett effektivare rationaliseringsarbete hava motionärerna
ifragasatt inrättandet av ett för allmänt och enskilt företagsliv gemensamt
rationaliseringsorgan, närmast efter mönster av Sveriges standardiseringskommission.
Motionärerna synas emellertid härvid hava förbisett den grundläggande
skillnad, som i förevarande hänseende förefinnes mellan rationalisering
och standardisering. Standardiseringsarbetet kan ej erhålla önskvärd effekt,
såvida det ej åstadkommits under samverkan mellan alla berörda parter, och
kräver därför enligt sin natur en centraliserad handläggning. En allmän rationalisering,
som omspänner praktiskt taget all ekonomisk verksamhet, förutsätter
däremot, såsom i de avgivna yttrandena påpekats, ett sysslande med problem
av så mångskiftande och vittomfattande natur, att arbetet icke lämpligen torde
kunna centraliseras till ett enda organ. Enär de faktorer, vartill hänsyn är att
taga vid genomförandet av en rationalisering, äro så olikartade, innebär det
ofta svårigheter att även inom en och samma bransch kunna verkställa jämförelser
i fråga om rationaliseringsarbetet. Rationaliseringen torde därför i
framtiden liksom hittills främst få bliva en intern uppgift för de olika företagen
själva, varvid konkurrensen dem emellan lärer utgöra den effektivaste drivfjädern.
Utskottet har härvid icke förbisett betydelsen av att samarbete etableras
i och för utbyte av erfarenheter rörande rationaliseringsarbetet. Ett sådant
samarbete har verksamt främjats av det omfattande upplysningsarbete,
som sedan flera decennier bedrivits genom olika organ inom näringslivet och
den allmänna förvaltningen. Jämväl i övrigt har, såsom utredningen i ärendet
giver vid handen, rationaliseringsarbetet rönt oavlåtligt intresse såväl från det
allmännas som från det enskilda näringslivets sida. Detta utesluter icke att

Första kammarens a n d r a tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

rationaliseringsf rågan förtjänar fortsatt uppmärksamhet från statsmakternas
sida, men utskottet kan av anförda skäl icke ansluta, sig till motionärernas
förslag att inrätta ett centralt rationaliseringsorgan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1944.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Franzen, Nils Elowsson, Casi Eric Ericsson, fru
Sjöström-BBngtsson och herr Wahlund*.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.