Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1

Nr 1.

\

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1944 kl. 12 ni.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn utvidgning av frikretsarna för landsbygdens
telefonstationer, m. m.

I en inom första kammaren vackt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 262, har herr Mannerskantz m. fl. föreslagit att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa dels om åtgärder för
utvidgning av frikretsarna runt varje telefonstation till ett område med fyra
kilometers radie och dels om en utvidgning av taxeområdena for fria samtal
till att omfatta områden av ungefär länens storlek.

Inom andra kammaren har väckts en likalydande motion nr 423.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen 1:262.

över motionen II: 423, som av andra kammaren hänvisats till dess tredje
tillfälliga utskott, har nämnda utskott inhämtat yttrande från telegrafstyrelsen.

Yttrandet finns som bilaga fogat vid detta utlåtande. Vidare har svenska landskommunernas
förbund beretts tillfälle yttra sig över motionen. Förbundet har
i avgivet yttrande tillstyrkt motionen.

Motioner med i huvudsak samma syfte hava inom andra kammaren väckts
vid 1941 års riksdag (II: 164) och vid 1943 års riksdag (II: 223). Andra karn- 1943
marens tredje tillfälliga utskott, dit sistnämnda motioner hänvisades, hemställde
i avgivna utlåtanden (nr 6 år 1941 och nr 4 år 1943), att motionerna
icke måtte föranleda någon andra kammarens åtgärd. Andra kammaren biföll
vid båda tillfällena vad dess tredje tillfälliga utskott sålunda hemställt.

Såsom motionärerna framhållit intager ofta landsbygdens befolkning i fråga Utskottet.
örn telefonkostnaderna en i jämförelse med stadsbefolkningen mindre gynnsam
ställning. En av orsakerna härtill är, att abonnent, som ar bosatt på längre
avstånd från telefonstation, har att vidkännas särskild kostnad for den del av
ledningen till stationen, som sträcker sig utanför den s. k. frikretsen. En annan
omständighet, som bidrager till fördyring av telefonkostnaderna för landsbefolkningens
del, är den, att det på landsbygden mera ofta an i staderna
föreligger behov av att utväxla samtal med orter utanför det egna taxeomradet.
I likhet med motionärerna anser utskottet det, önskvärt, att en utjämning
mellan stad och landsbygd uti ifrågavarande hänseenden såvitt möjligt kunde
komma till stånd, och utskottet anser därför motionen vard beaktande.

Vad först angår den av motionärerna väckta frågan örn en utvidgning av

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 12 sami. 2 avd. Nr 1

1

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

frikretsarna, framgår av telegrafstyrelsens yttrande, att styrelsen sedan långtid
malmedvetet stravat efter att och även lyckats nedbringa telefonkostnaderna
tor landsbygdens telefonabonnenter. Sedan beslut år 1935 fattats om inrättande
av 2 kilometers frikrets vid samtliga telefonstationer, bär arbetet härmed, trots
svårigheter till följd av vissa med tidsomständigheterna sammanhängande orsaker
såsom brist på material och arbetskraft, fortskridit så långt, att för närvarande
endast återstår ett fåtal stationer med en frikrets mindre än 2 kilometer.
Från slutet av år 1934 till slutet av år 1943 har längden av de ledningar,
för vilka abonnenterna hava att vidkännas särskilda kostnader, trots den
samtidigt inträffade stora ökningen av abonnenter, sjunkit från 26 % till endast
9 % av den totala längden abonnentledningar. Telegrafstyrelsen har vidare
uttalat, att målet för styrelsens strävanden är att åstadkomma en såvitt möjligt
fullständig utjämning av förhållandena i telefonhänseende mellan stad oell
landsbygd samt att styrelsen finner önskligt, att telegrafverket övertager och
bekostar anläggning och underhåll av telefonledningarna även utanför de nuvarande
frikretsarnas område. Frågan härom är föremål för utredning inom
telegrafstyrelsen. Med hänsyn härtill och då såsom telegrafstyrelsen framhållit
arbetet med införande av ytterligare frikretsförmåner icke kan påbörjas förrän
laget i avseende på tillgång till material och arbetskraft blivit gynnsammare,
anser utskottet anledning saknas för riksdagen att till Kungl. Majit nu göra
någon framställning i förevarande hänseende.

V ldkommande härefter frågan om landets indelning i taxeområden kan utskottet
icke välja sig för intrycket, att abonnenterna på landsbygden i en del
fall ~ såsom när den närmaste huvudorten ligger inom annat taxeområde —
Wiva betungade med samtalsavgifter i högre grad än vad sorn'' synes skäligt.
A andra sidan har det icke förbigått utskottet, att indelningen i taxeområden
ar ett svårlöst problem och att det icke torde vara möjligt att komma fram
till en indelning, som helt tillfredsställer alla skilda önskemål. Ett tillmötesgående
av motionärernas förslag om utvidgning av taxeområdena till att omfatta
områden av länens storlek skulle, såsom telegrafstyrelsen framhållit, medfora
betydande kostnader för nyinvesteringar ävensom nödvändiggöra en avsevärd
höjning av abonnemangsavgifterna för att motverka inkomstminskningen
av periodavgifter för rikssamtal. En så genomgripande omreglering av taxeområdena,
som motionärerna föreslagit, synes utskottet därför icke för närvarande
kunna ifrågasättas. Att märka är vidare, att liela frågan örn taxeområdesindelningen
numera till följd av den påbörjade automatiseringen även av
mellanortstrafiken kommit i ett helt nytt läge. Sålunda torde efter en mera
allmänt genomförd automatisering tillfälle yppa sig att tillämpa en väsentligt
förmånligare avgiftsberäkning för den kortväga rikstrafiken än vad som nu är
fallet. På grund härav anser utskottet motionen ej heller i förevarande del
påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet vill dockeramhålla angelägenheten
av att uppmärksamhet städse ägnas åt att åstadkomma en indelning

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

3

i taxeområden, som så smidigt som möjligt anpassar sig efter de olika bygdernas
behov av förbindelser med respektive huvudorter. Särskilt vill utskottet
understryka önskvärdheten av att jämkningar snarast möjligt vidtagas i den
nuvarande indelningen i taxeområden uti sådana fall, där denna mera uppenbart
missgynnar viss landsdel.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 mars 1944.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Albert Andersson, Nils Elowsson, Carl
Eric Ericsson och Emil Petersson saint fru Sjöström-BBngtsson.

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

Bilaga.

Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.

I skrivelse till telegrafstyrelsen den 28 januari 1944 har Kungl. Maj :t anbefallt
styrelsen att till riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott överlämna
begärt yttrande över en inom andra kammaren av herr Janson i Frändesta
m. fl. väckt motion, nr 423, angående reglering av vissa taxor för telefonabonnemang
m. m.

I ifrågavarande motion hemställes »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa dels om åtgärder för utvidgning av frikretsarna
runt varje telefonstation till ett område med fyra kilometers radie och
dels örn en utvidgning av taxeområdena för fria samtal till att omfatta områden
av ungefär länens storlek.»

Med anledning av vad motionärerna sålunda anfört får telegrafstyrelsen
först erinra om, att en motion av liknande innebörd väcktes vid 1943 års riksdag,
nr 223. Över denna motion avgav styrelsen den 5 mars 1943 infordrat
yttrande, vilket finnes återgivet i bilagan till andra kammarens tredje tillfälliga
utskotts utlåtande nr 4.

En abonnent på landsbygden, som är bosatt på längre avstånd från telefonstationen,
har — såsom motionärerna framhålla — att vidkännas särskild
kostnad för den del av ledningen till stationen, som sträcker sig utanför den
s. k. frikretsen. Storleken av den kostnad, som i förevarande hänseende uppstår
för abonnenten, är i huvudsak beroende av tre faktorer, nämligen hur tätt
telefonstationerna äro belägna, frikretsens utsträckning samt hur höga avgifterna
äro för ledning utanför frikretsgransen.

I syfte att ernå en utjämning av förefintliga olikheter i fråga om kostnaderna
för anskaffande av telefon i stad och på landsbygd har telegrafstyrelsen
vid upprepade tillfällen under de senaste 15—20 åren vidtagit åtgärder för att
underlätta utbredningen av telefonen på landsbygden. Som ett led i denna
strävan får betraktas styrelsens på sin tid fattade beslut rörande uppmjukning
av de villkor, på vilka nya stationer få anläggas. För ny växelstation erfordras
enligt dessa villkor således i regel att endast 5 nya abonnenter anmäla sig för
telefonabonnemang att gälla under minst 5 år i följd och att den nya stationen
kan anläggas på plats vars avstånd från närmast befintliga station uppgår
till minst 5 kilometer. I glest befolkade trakter, exempelvis i den norrländska
obygden, anlägger telegrafstyrelsen dessutom s. k. fristående samtalsstationer,
vid vilka det icke erfordras någon abonnent utan endast uppsättes en apparat
för allmänhetens bruk. Vid dylika stationer mottagas också abonnenter, vilka
i så fall få samma förmåner som abonnenter vid vanliga växelstationer.

Ovan återgivna villkor för anläggande av nya växelstationer, vilka — i stort
sett oförändrade — tillämpats sedan år 1929, ha haft till följd ett mycket stoij
antal nya stationer. Antalet växelstationer har sålunda från 1929 års utgång
till slutet av år 1943 ökats från 4 000 till 6 T00 eller med cirka 67 %.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts ustlåtande nr 1. 5

Frikrets, d. v. s. det område kring en station, inom vilket telegrafverket
anlägger oell underhåller abonnentledning som regel utan särskild kostnad för
abonnenten, förekom icke tidigare vid sådana stationer, dar det åligger abonnenterna
att svara för kostnaderna för lokal oell betjäning, d. v. s. vid manuella
stationer med under 35 abonnenter (före år 1930 under 50 abonnenter). Vid
de stationer, där telegrafverket svarar for dessa kostnader, var frikretsens storlek
jämförelsevis liten. Densamma omfattade nämligen vid flertalet stationer
en cirkelyta med endast 0-5 kilometers radie. En successiv utökning av inkretsförmånerna
bär emellertid ägt rum från och med år 1930. Enligt det sista,
år 1935 fattade beslutet inrättas frik*rets vid alla stationer, oavsett stationens
storlek, och frikretsen omfattar en cirkelyta med som regel minst 2 kilometers
radie. Det härmed förknippade arbetet beräknades draga en kostnad av omkring
13-5 miljoner kronor samt komma att öka telegrafverkets driftkostnader
och minska dess inkomster med tillsammans över 2 miljoner kronor per ar.

Rörande den takt, i vilken arbetena med anordnande av 2 kilometers frikrets

bedrivits, torde följande upplysningar få lämnas.

Sedan beslut år 1935 fattats örn inrättande vid alla telefonstationer av -kilometers frikrets, kunde omedelbart de stationer, vid vilka alla abonnentledningar
inom det blivande frikretsområdet tidigare förhyrdes och dar fördenskull
ombyggnadsarbeten av abonnenter tillhöriga ledningar icke behövde
företagas, sammanlagt 1200 stycken, erhålla dylik flärets. Ställningen den 1
januari 1936 och arbetets fortskridande under de darpa följande atta åren
framgå av nedanstående tablå.

Antal central- och växelstationer

med frikrets
om minst 2 km

med frikrets
om 1—1.5 km

utan
• frikrets

summa

Ställningen den 1/1 1936 ........

. 1233

1162

2 485

4 880

ökning eller minskning:

Sr 1936 ................

985

— 180

— 490

315

. 1048

— 148

— 614

286

» 1938 ...............

. 1 015

— 158

— 559

298

» 1939 ..............

771

— 143

— 342

286

» 1940 .............

388

— 109

— 132

147

» 1941 ..............

422

— 126

— 131

165

v, 1942 ............

469

— 171

— 122

176

* iQ43 ............

301

— 114

— 69

118

Ställningen den 1/1 1944 ........

. 6 632

13

26

6 671

Telegrafstyrelsen hade ursprungligen beräknat, att arbetet nied inrättande
av 2 kilometers frikrets skulle vara helt genomfort redan ar 1941 Till följd
av de under kriget inträdda förhållandena, som tvingat styrelsen liksom alla
andra företag att iakttaga den största sparsamhet med materiel och arbetskraft,
har det emellertid varit nödvändigt att minska omfattningen av frikretsarbetena,
vilket helt naturligt försenat arbetsprogrammets slutförande. Trots detta
har emellertid antalet stationer med en frikrets mindre an 2 kilometer nu nedo-ått
till omkring 1 % av antalet den 1 januari 1936 och styrelsen räknar med
att återstående stationer berörande arbeten skola kunna slutloras inom den nar m

Vad ^angår ledning till telefonapparat, som är uppsatt utanför frikrets,

G

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr

därför fas sUi t ^lla“lde de]el1 av ledningen antingen förhyras mot

Wti n. t t ,1 mtrades- och abonnemangsavgift eller också anläggas och unförhyrls
** ab°nnenten sjalv- Vld automatstationer måste dock ledning alltid

abonnentledningar reducerades avsevärt under år

J 50"k i i g?° ! J tlU fh med år 1941 med en inträdesavgift av
jv . Pei 100 meter ledning, örn denna kunde uppläggas på befintlig steinof
®.ny stolphe uppfördes för minst 5 ny! abonnenter oel f övriga

tall med 7:50 kr. per 100 meter ledning samt med en abonnemangsavgift*1
bada fallen av 35 ore per 100 meter ledning och kvartal. Sedan det visat sig
nodvandigt att i möjligaste män begränsa telegrafverkets an J

ril+ V- I f r afbetIraft oeh materiel> höjdes inträdesavgifterna provisonskt
forst från och med den 1 januari 1942 till 7 kronor 50 öre respektive
lo kronor och därefter i augusti månad samma år till 15 respektive 25 kronor
A agon höjning av abonnemangsavgiften har däremot icke vidtagits
Vidare ma framhållas, att styrelsen i syfte att förbilliga ledningskostnaderna
slrflir abonnenter, som bo utanför närmaste stations frikrets, trots de

svala tidsförhållandena sedan år 1939 tillhandahållit en anordning med anknvtngsvaxel
av i huvudsak samma typ som användes för telegrafverkets automatiska
vaxa stationer. Till sådan växel kunna högst 10 abonnenter ansluta!

axeln anslutes medelst en for alla abonnenterna gemensam ledning, till närliiaste
station och abonnenterna behöva icke erlägga någon avgift för nämnda
a is u nmgs e ning . under förutsättning att den blir gemensam för minst 4

"“f f'' Den 1 Januan 4944 469 dylika växlar uppsatta i telefonnätet,

tcv- desamma voro anslutna sammanlagt 2 840 abonnenter
horenamnda höjningar av inträdesavgifterna för förhyrda ledningar ha vidtagfts
av orsaker, som ligga helt utanför telegrafverkets kontroll. Bortser man
mv! IT ^axehojningar, lia ovan berörda åtgärder givit till resultat, att ett
mycket stolt antal abonnenter befriats från särskilda kostnader för sin telefonledmng
och att de abonnenter som bo på så långt avstånd från telefonstationen,
att de fortfarande måste ikläda sig särskilda ledningskostnader, fått dessa betydligt
reducerade.

För att ytterligare åskådliggöra den utveckling i förevarande hänseende, som
agt rum får styrelsen hänvisa till efterföljande tablå, i vilken lämnas uppgift
or senaste 10-årsperiod rörande langdell av fritt upplåtna ledningar inom frikrets
samt av abonnenter tillhöriga och förhyrda ledningar utanför frikrets.

Längd av abonnentledningar i kilometer

Vid slutet av år

1934 ..

1935 ..

1936 ..

1937 . .

1938 ..

1939 ...

1940 . ..

1941 ...

1942 . ..

1943 ...

Inom frikrets Utanför frikrets

absolut i % absolut i % Summa

482 000

74

165

527 000

78

151

595 000

80

145

678 000

84

131

771 000

86

122

853 000

88

112

918 000

89

110

1 011 000

90

113

1 081 000

91

110

1 145 000

91

lil

000

26

647 000

000

22

678 000

000

20

740 000

000

16

809 000

000

14

893 000

000

12

865 000

000

11

1 028 000

000

10

1 124 000

000

9

1191 000

000

9

1 256 000

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

7

Såsom framgår av ovanstående tablå, har längden av de ledningar, för vilka
abonnenterna ha att vidkännas särskilda kostnader, trots den samtidigt inträffade
stora ökningen av antalet abonnenter, under dessa år sjunkit från 165 000
till lil 000 kilometer eller från 26 % till endast 9 % av den totala längden
abonnentledningar. Av de vid 1943 års slut utanför frikrets befintliga ledningarna
voro 81 000 kilometer förhyrda (år 1934 68 000 kilometer), medan 30 000
kilometer (år 1934 97 000 kilometer) tillhörde abonnenterna.

Av vad ovan blivit anfört framgår, att styrelsen sedan lång tid målmedvetet
strävat efter att oell även lyckats nedbringa telefonkostnaderna för landsbygdens
telefonabonnenter, och målet för styrelsens strävanden är att — såsom
tidigare vid upprepade tillfällen framhållits -— åstadkomma en, såvitt möjliigt
— fullständig utjämning av förhållandena i telefonhänseende mellan stad
och landsbygd. Styrelsen finner det därför vara ömkligt att telegrafverket
övertager och bekostar anläggning och underhåll av telefonledningarna även
utanför de nuvarande frikretsamas områden.

Frågan örn utvidgning av frikretsarna eller införande av obegränsade frikretsförmåner
är också för närvarande under utredning inom telegrafstyrelsen,
och styrelsen har också helt nyligen avgivit förslag till investeringsutredningen
örn anslag bland annat till förbättring av landsbygdens telefonförhållanden.

För att minska ledningskostnaderna för telegrafverket vid införande av ytterligare
frikretsförmåner torde det dock bliva nödvändigt att föreskriva vissa
restriktioner, t. ex. att telegrafverket skall äga bestämma till vilken station
abonnentledning skall anslutas samt att flera abonnenter skola intagas på samma
ledning.

Arbetet med införande av ytterligare frikretsförmåner, vilket självfallet
måste fördelas på flera år, kan icke påbörjas förrän läget i avseende å tillgång
på material och arbetskraft blivit gynnsammare. Styrelsen är icke i tillfälle
att nu lämna någon utredning rörande kostnaderna för ifrågavarande arbeten,
men så mycket kan sägas, att engångskostnaden kommer att uppgå till ganska
stora belopp — 10 å 15 000 000 kronor — varjämte verkets driftkostnader
komma att ökas och inkomsterna att minskas.

Eftersom utökningen emellertid — i likhet med utvidgningen av frikretsarna
till 2 kilometer — måste genomföras successivt, komma dessa kostnadsökningar
respektive inkomstminskningar icke på en gång utan komma att fördelas på
flera år. Lika litet som den tidigare genomförda frikretsutvidgningen torde
därför den nu ifrågasatta komma att på något märkbart sätt spåras genom
minskning av telegrafverkets överskott.

Vad slutligen angår det i motionen framställda önskemålet örn utvidgning
av taxeområdcna för fria samtal lill att omfatta områden av ungefär länens
storlek får telegrafstyrelsen anföra följande.

Landets indelning i taxeområden, inom vilka abonnenterna äga rätt att
utväxla mellanortssamtal utan särskild periodavgift, är av naturliga skäl en
mycket svårlöst fråga, örn man skall söka tillfredsställa alla skilda önskemål.
En mängd gränsfall måste alltid uppstå, som äro svåra att tillfredsställande
reglera, och över huvud taget kunna nästan på varje punkt skäl anföras både
för och emot en annan indelning än den fastställda. Motionärerna anföra som
exempel, att abonnenterna på Öland måste erlägga periodavgift för samtal
med residensstaden Kalmar. Att avgiftsfria samtal icke införts mellan Öland
och Kalmar sammanhänger bland annat med kostnaden för erforderlig sjökabel.
Den taxeområdesindelning, som första gången genomfördes år 1916, har

Första kammurens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

sedermera vid flera tillfällen undergått förändringar, syftande till att uppmjuka
densamma. Detta Ilar skett dels genom att minska antalet taxeområden,
d. v. s. genom att slå tillsammans närbelägna områden med varandra, dels genom
att flytta över stationer från ett taxeområde till ett annat, dels slutligen
genom att medgiva avgiftsfria samtal (buffertsamtal) mellan vissa bestämda
stationer, belägna å ömse sidor örn en taxeområdesgräns. Det kan nämnas, att
antalet taxeområden successivt bär nedbringats från 274 till 235.

Hela frågan örn taxeområdesindelningen bär emellertid numera till följd
av den påbörjade automatiseringen även av mellanortstrafiken kommit i ett
belt nytt läge. Efter genomförd automatisering även av den kortväga rikstrafiken
erhåller man nämligen möjlighet till ett betydligt smidigare förfaringssätt
än som kan tillämpas vid manuell expedition av dessa samtal. Genom införande
av automatisk tidräkning och markering av samtalen i fråga på abonnenternas
samtalsräknare möjliggöres nämligen en differentiering av taxorna
med hänsyn till den använda tiden för samtalet och till avståndet mellan abonnenterna
på ett helt annat sätt än som kan ske vid manuell expedition av samtalen.
Till följd av att kostnaderna för den manuella betjäningen bortfalla,
kan man också samtidigt hålla lägre taxor mellan närbelägna taxeområden.
Den stora skillnaden emellan »avgiftsfria» samtal och rikssamtal med
en periodavgift av 20 öre (provisoriskt höjd till 25 öre från och med den 1
januari 1942) kan härvid avsevärt reduceras.

För närvarande tillämpas bär ovan skisserade nya taxesystem på försök
inom ett fullständigt automatiserat område omkring Borås. Å distanser där för
närvarande i övriga delar av riket en avgift av 20 öre (25 öre) för 3 minuters
samtalstid utgår, är avgiften vid pågående försöksdrift 3 å 4 öre för ett samtal
av samma längd. Det har dock visat sig, att denna ersättning till telegrafverket
är väl låg, varför det är troligt att någon höjning av taxan måste ske,
vilket i så fall på grund av den speciella taxekonstruktionen måste ske genom
avkortning av samtalsperiodens längd. I mån av automatiseringsarbetets fortgång
beräknas samma system även komma att införas i andra delar av landet.
Med bibehållen manuell expedition är det däremot icke med ekonomisk drift
möjligt att nedsätta eller helt befria abonnenterna från nu utgående periodavgifter.

Telegrafstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra påpeka, ätt den av
motionärerna ifrågasatta betydande utvidgningen av de fria samtalsområdena
skulle på grund av den därigenom framkallade trafikökningen kräva en mycket
omfattande nybyggnad av mellanortsledningar samt även utvidgningar och
ändringar av stationerna. Ett tillmötesgående av motionärernas ''krav skulle
därför framtvinga en betydande nyinvestering av kapital i telegrafverket. Även
frånsett att en dylik utvidgning av telegrafverkets anläggningsarbeten under
nu rådande förhållanden med brist på arbetskraft och material icke kan åstadkommas
skulle detta leda till sådan ökning av telegrafverkets utgifter för underhåll
samt för förräntning och amortering, att den tillsammans med det samtidiga
bortfallandet av verkets inkomster av periodavgifter för rikssamtalen
inom länen skulle nödvändiggöra en så avsevärd höjning av abonnemangsavgifterna,
att detta enligt telegrafstyrelsens uppfattning måste leda till ett hämmande
av utvecklingen på telefonområdet, icke minst i fråga om telefonens
utbredning på landsbygden. Upplysningsvis vill telegrafstyrelsen, även meddela,
att man i vårt land redan nu genom medgivandet av fria samtal inom
taxeområdena gått vida längre än i andra länder, där man antingen icke alls
medger några fria samtal utan tar ut periodavgift så snart ett samtal utväxlas

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.

9

mellan olika stationer eller också har inskränkt avgiftsfriheten till mycket kortare
avstånd än hos oss.

Såsom av det ovan anförda framgår kommer telegrafstyrelsen att vidtaga
åtgärder i överensstämmelse med önskemålet i första punkten av motionen,
medan styrelsen måste bestämt avstyrka det i motionens andra punkt framförda
önskemålet. Styrelsen får därför hemställa, att motionen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1944.

Kungl, telegrafstyrelsen
HÅKAN STERKY.

H. HEIMBURGER.

/ T. Nygren.