Statsutskottets utlåtande nr 64.
5
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1944 kl. 10 fm.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till reparation av bron över Svinesund
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 120 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 25 februari
1944, föreslagit riksdagen att till Reparation av bron över Svinesund å riksstaten
under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av 390000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av kerr
Karl Andersson m. fl. (I: 279) och den andra inom andra kammaren av herr
J. W. Mårtensson m. fl. (II: 451) har hemställts, att riksdagen till reparation
av bron över Svinesund å riksstaten under sjätte huvudtiteln för budgetåret
1944/45 måtte anvisa ett reservationsanslag av 480 000 kronor.
Enligt en den 20 april 1938 mellan Sverige och Norge träffad överenskommelse
rörande uppförande och underhåll av en landsvägsbro mellan
Sverige och Norge över Svinesund åtog sig svenska staten att anlägga broförbindelsen.
Genom beslut den 3 juni 1938 uppdrog Kungl. Majit åt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen att uppföra bron. Till och med den 13 mars
1942 hava genom beslut av Kungl. Majit och statens arbetsmarknadskommission
ställts till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för ändamålet
sammanlagt 2 758 734 kronor, däri inbegripna två belopp örn vartdera
96 667 kronor, utgörande norska statens första och andra andelar i kostnaderna.
Arbetena igångsattes våren 1939 och bedrevos med visst avbrott av
styrelsens entreprenör intill den 6 juli 1942, då en sprängningsolycka inträffade,
varigenom bron och viss entreprenören tillhörig egendom skadades.
I gemensam skrivelse den 17 december 1942 hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, att Kungl. Majit
måtte från förskottsstaten för försvarsväsendet stidla 680 000 kronor till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för återställande av bron i det
skick den befann sig före olyckan.
På av statens krisrevision given anledning blevo handlingarna i ärendet
den 23 januari 1943 överlämnade till revisionen. Krisrevisionen lät därefter
genom anlitande av särskilda sakkunniga — byggnadsingenjören O. Engkvist,
generallöjtnanten T. Friis och professorn J. H. Granholm — verkställa
granskning av det föreslagna sättet för reparationens utförande. Såsom
resultat av de sakkunnigas undersökningar upprättades bland annat en
6
Statsutskottets utlåtande nr 64.
promemoria av den 28 april 1943 innehållande plan för hur bron borde
repareras. Enligt denna plan skulle endast de skadade partierna av valven
ersättas med nytt murverk. Vidare skulle defekta fogar fyllas med nytt
bruk, uppkommen »utfiskning» avlägsnas och avjämnas genom påsprutning
medelst cementkanon samtidigt som sidomurarna skulle uppmuras. När dessa
arbeten vore fullbordade, skulle valvbakgjutningen repareras och därefter
brobanan iordningställas. Vid reparationen av valvbakgjutningen skulle det
enligt de sakkunnigas mening icke vara nödvändigt att helt bortriva de
söndersprängda delarna av fyllnadsbetongen, utan dessa borde endast avjämnas
till lämplig höjd.
Sedan resultaten av de sakkunnigas undersökningar överlämnats till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, har styrelsen i skrivelse den 8 oktober 1943 meddelat,
att styrelsen i anledning av de erinringar, som krisrevisionens sakkunniga
framställt mot det ursprungliga reparationsförslaget, överarbetat
detta förslag. En reparation enligt styrelsens nya förslag har i skrivelsen
beräknats draga en kostnad av 480000 kronor. Därest det under arbetets
gång skulle visa sig, att skadorna vore väsentligt större än verkställda okulärbesiktningar
givit vid handen, kunde kostnaderna emellertid komma att
ökas, i vilket fall ytterligare medel erfordrades för företaget.
Kostnaderna för en reparation av bron enligt de sakkunnigas förslag har
styrelsen beräknat till 390 000 kronor eller 90 000 kronor mindre än enligt
styrelsens överarbetade förslag.
Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sistberörda förslag har statens
salcrevision — som med ingången av år 1944 övertagit krisrevisionens uppgifter
beträffande vissa verksamhetsområden — den 24 januari 1944 avgivit utlåtande.
Sakrevisionen, som vid sitt utlåtande fogat en av de tidigare tillkallade
sakkunniga den 22 december 1943 upprättad sammanfattande promemoria
ävensom en av Chalmers provningsanstalt gjord utredning, uttalar såsom
sin mening, att vad som framkommit vid den av provningsanstalten företagna
undersökningen utgjorde stöd för de sakkunnigas uppfattning, att
förenklingar i styrelsens överarbetade förslag vore möjliga att företaga. Sakrevisionen
förordar att omhänderhavandet av reparationsarbetet måtte uppdragas
åt en opartisk nämnd, vilken borde åläggas att iakttaga de förenklingar,
som vore förenliga med ett betryggande utförande av arbetet.
Departementschefen har för egen del anfört bland annat följande.
Arbetena å Svinesundsbron, vilka ursprungligen beräknades kunna slutföras
under hösten 1942, hava numera fullbordats utom i vad avser reparation
av de genom sprängningsolyckan den 6 juli 1942 uppkomna skadorna.
Beträffande sättet för utförande av denna reparation föreligga nu till bedömande
två förslag, vilka sluta på en beräknad kostnadssumma av 480 000
kronor respektive 390 000 kronor. Det förra förslaget, vilket utarbetats inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, utgår från att bron skall återställas i sitt
ursprungliga skick. Det senare förslaget bär framlagts av särskilda av krisrevisionen
tillkallade sakkunniga, vilka hävdat, att man genom reparation
enligt ett av dem framlagt, mindre omfattande förslag kunde få en- bro av
samma höga klass som den ursprungliga, även örn spåren av olyckan icke
helt kunde avlägsnas. ...... -
Vad i ärendet förekommit har bibragt mig den uppfattningen, att repara -
Statsutskottets utlåtande nr 64. 7
tionen av skadorna å bron kan utan olägenhet i säkerlietsavseende äga
rum i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som förordats av
krisrevisionens sakkunniga. På grund härav och med hänsyn till den icke
oväsentliga besparing, som därigenom kan ernås, vill jag för min del tillstyrka,
att reparationen verkställes med utgångspunkt från detta förslag.
Uteslutet synes emellertid icke vara, att vissa förenklingar kunna vidtagas
även i detta förslag utan att äventyra ett betryggande utförande av reparationsarbetet.
De möjligheter härutinnan, som kunna yppas under arbetets
gång, torde böra noggrant tillvaratagas.
Enligt min mening bör reparationsföretagets ombesörjande uppdragas åt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Styrelsen bör hava att till Kungl. Majit
avgiva yttrande och förslag beträffande frågan om ytterligare förenklingar i
reparationsplanen. Innan beslut rörande arbetets slutliga omfattning meddelas
av Kungl. Majit, kan givetvis, om så erfordras, särskild expertis anlitas
för frågans bedömande.
Kostnaderna för Svinesundsbrons reparation enligt den ursprungligen av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt arm éför v al tili n gens fortifikationsstyrelse
framlagda planen beräknades till 680 000 kronor. Enligt det av statens
krisrevision (numera statens sakrevision) framlagda förslaget skulle kostnaderna
kunna begränsas till 390 000 kronor. Beträffande denna högst väsentliga
kostnadsskillnad må framhållas, att enligt förstnämnda plan skulle
av försiktighetsskäl ej endast de vid sprängningen skadade delarna av den
av olyckan berörda bropelaren utan även de å pelaren vilande, av olyckan
jämväl berörda båda valven helt nedrivas vid reparationen. Enligt krisrevisionens
mening åter borde det beträffande valvens yttersidor vara tillfyllest
att ersätta vissa spruckna valvstenar eller delar därav med nya. Däremot
skulle valvens inre partier så gott som helt få ligga orörda trots där
synliga sprickor i ett rätt stort antal stenar. I övrigt skulle söndersprängd
betong pågjutas med ny betong.
Enligt ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sedermera utarbetat förslag,
vilket sammanfaller med det motionsvis framförda, skulle förutom skadade
partier av pelaren endast de närmast denna befintliga delarna av de å
pelaren vilande båda valven nedrivas vid reparationen. Kostnaderna för
detta förslags genomförande beräknas till 480 000 kronor.
Den ännu ej helt fullbordade brobyggnaden är ett byggnadsföretag av
betydande storleksordning, avsett att bestå under långa tider. Vid sådant
förhållande bör vid reparation sfrågans bedömande enligt utskottets mening
i första hand tillses, att minskade reparationskostnader nu icke motvägas av
ökade utgifter för det framtida underhållet av bron. Enligt krisrevisionens
förslag skulle de vid olyckan spruckna granitblocken i betydande utsträckning
kvarligga. Dylika skadade granitblock liro lätt utsatta för söndervittring
genom köld och väta. Detta gäller i all synnerhet på en ort med
så starka temperaturväxlingar som Svinesund. Såsom i motionerna framhållits,
torde den av krisrevisionen föreslagna fyllnaden med cementbruk
icke kunna kvarsitta någon längre tid utan måste sannolikt med vissa mellanrum
förnyas. Härtill kommer att vid en reparation i enlighet med krisrevisionens
förslag icke på betryggande sätt kan bedömas, huruvida osynliga
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande nr 64.
skador finnas, vilka framdeles kunna föranleda ytterligare kostnader. En i
motionerna påvisad omständighet, som ehuru av underordnad betydelse icke
bör helt förbises, är att ett synligt skikt av sprutbetong i stenverket ur
estetisk synpunkt måste anses mindre tillfredsställande.
Med hänsyn alltså framförallt till den större trygghet för brons framtida
bestånd utan onödigt dyrt underhåll, som motionernas förslag erbjuder, vill
utskottet förorda detta. I betraktande av storleksordningen av det byggnadsföretag,
varom här är fråga, synes kostnadsskillnaden mellan motionernas
och propositionens förslag, 90 000 kronor, ej böra tillmätas avgörande
betydelse.
Med tillstyrkande sålunda av motionerna hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionerna I: 279 och II: 451 må till Reparation av
Iron över Svinesund för budgetåret 1944/45 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 480 000 kronor.
Stockholm den 21 mars 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Bernhard Nilsson,
Bäcklund, Heiding, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Carlström, Gustaf Iwar Anderson,
Gustav Emil Andersson, Johan Eric Ericson, Rosenberg och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Bergström,
Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Olsson i Kullenbergstorp,
Wallentheim, Staxäng, Akerström, Norup och Malmborg.
Reservationer:
1) av herrar Törnkvist och Persson i Palla, vilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag och alltså hemställa,
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionerna I: 279 och II: 451 må tili Reparation av bron
över Svinesund för budgetåret 1944/45 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 390 000 kronor;
2) av herr Albertsson.
Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.