8
Statsutskottets utlåtande nr 59.
Kr 59.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
för budgetåret 1944/45 till statens fattigvårds- och
barnavårdskonsulenter.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 tiar Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkterna
73 och 74) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1944/45 såsom förslagsanslag under rubriken Statens fattigvårds-
och barnavårdskonsulenter beräkna till Avlöningar 66 800 kronor och
till Omkostnader 40 000 kronor.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 99, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 18 februari
1944, under punkterna 1 och 2 föreslagit riksdagen att dels godkänna av föredragande
statsrådet förordad personalförteckning och avlöningsstat för statens
fattigvårds- och barnavårdskonsulenter, avlöningsstaten att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1944/45, dels ock för nämnda budgetår såsom
förslagsanslag under rubriken Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter
anvisa till Avlöningar 101 000 kronor och till Omkostnader 33 500
kronor.
l:o) Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Avlöningar. Ifrågavarande
anslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 66 800
kronor.
Avlöning till fattigvårds- och barnavårdskonsulentema — som för närvarande
utgår enligt s. k. oreglerade grunder -— utgöres av lön, med avdrag
av pensionsavgift motsvarande belopp, tjänstgöringspenningar, i förekommande
fall ortstillägg samt tillfällig löneförbättring. Till de nu angivna avlöningsförmånerna
komma dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare vid
oreglerade verk gällande grunderna samt kristillägg. Inklusive dyrtidstilläggen
och andra tillägg kunna ersättningarna till konsulenterna jämte vikariatsersättningar
för närvarande beräknas till sammanlagt omkring 91 000 kronor,
kristilläggen oberäknade.
Befattningarna såsom statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter äro
icke förenade med tjänste- eller familjepensionsrätt. Dock har tjänstepension
genom framställningar till riksdagen plägat utverkas åt konsulenter,
Statsutskottets utlåtande nr 59.
9
som avgått från tjänsten efter uppnådd pensionsålder, 65 år. Vid bestämmandet
av dylik pension har — i anslutning till vad som skulle ha gällt, därest
befattningarna varit uppförda å ordinarie stat — såsom pensionsunderlag
räknats med ett belopp av 4 752 kronor, motsvarande summan av grundlön
och ålderstillägg, 4 000 kronor, efter omräkning till nyreglerad pension. För
hel pension har brukat krävas 65 levnads- och 25 tjänstår.
Riksdagen har även i några fall, där behov av understöd ansetts föreligga,
beviljat pension åt änkor efter avlidna fattigvårds- och barnavårdskonsulenter.
Pensionsbeloppen ha därvid fastställts till 900 kronor.
I en till chefen för socialdepartementet ställd VPM den 19 juni 1943
har t. f. generaldirektören i socialstyrelsen K. J. Höjer hemställt örn övervägande
av vilka åtgärder som kunde vidtagas för en förbättring av fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenternas familjepensionsförhållanden.
I en inom socialdepartementet upprättad promemoria har sedermera frågan
örn fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas pensionsfrågor upptagits till
närmare behandling. I promemorian anföres härom inledningsvis följande.
Frågan örn beredande av tjänste- och familjepensionsrätt åt fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenterna har tidigare varit föremål för övervägande,
men spörsmålet örn ändrad anställningsform för konsulenterna har därvid
ansetts icke böra upptagas till prövning i avbidan på slutförandet av utredningar
rörande den sociala hjälpverksamhetens ordnande. Hinder torde
dock icke i och för sig behöva möta mot att provisoriskt ordna pensionsförhållandena
för nu berörda befattningshavare. Detta torde kunna göras
utan att prövningen av deras framtida ställning inom socialvården därigenom
föregripes. En dylik pensionsreglering synes lämpligen kunna ske enligt
något av följande två alternativ.
Den ena möjligheten är att utan någon egentlig förändring av befattningshavarnas
avlöningsförhållanden inordna dem under allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementena. Detta kan ske genom beslut av Kungl. Maj:t
med stöd av bestämmelserna i 1 § 2 mom. förstnämnda reglemente. Därvid
skulle erfordras, att befattningshavarna i fråga örn pensionsunderlag och pensionsavdrag
hänföras till viss lönegrad.
Om det andra alternativet anföres i promemorian följande.
Det andra alternativet för provisoriskt lösande av konsulenternas pensionsfråga
är att genomföra en lönereglering av deras tjänster på så sätt, att dessa
ombildas till extra ordinarie befattningar och inordnas under civila ickeordinariereglementet.
Genom en sådan åtgärd bli befattningshavarna automatiskt
underkastade bestämmelserna i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.
En dylik lönereglering förutsättes emellertid erhålla provisorisk
karaktär i avvaktan på resultatet av pågående utredningar örn socialvården,
vilka kunna beröra konsulentorganisationen. Ett inordnande under
nyssnämnda avlöningsreglemente bör följaktligen ske med utgångspunkt från
att befattningshavarna inplaceras i den lönegrad, som närmast motsvarar deras
nuvarande löneställning. Någon höjning av lönerna för ifrågavarande befattningshavare
synes nämligen i nuvarande läge icke böra ifrågasättas. Vid
övervägande av frågan om lämplig lönegrad för konsulenterna vid inordnande
under civila icke-ordinariereglementet torde även böra beaktas de uppgifter
beträffande pensionsförhållandena, sorn lämnats i det föregående.
10
Statsutskottets utlåtande nr 59.
En jämförelse mellan begynnelse- och slntlöner enligt nuvarande bestämmelser
samt löneställningen vid en inplacering i lönegraderna Eo 22 och
Eo 23, vilka närmast synts kunna komma i fråga, har gjorts i en i propositionen
intagen sammanställning.
Över berörda promemoria ha yttranden avgivits av socialstyrelsen, statskontoret,
allmänna lönenämnden och socialvårdskommittén.
Såväl socialstyrelsen som socialvårdskommittén förorda ombildning av konsulenttjänsterna
till extra ordinarie befattningar och inordnande av dem i
lönegraden Eo 23 i civila icke-ordinariereglementet. Socialvårdskommittén
har tillika framhållit, att intet av de i promemorian angivna alternativen föregriper
en framtida omprövning av dessa befattningshavares ställning inom
socialvårdssystemet.
Statskontoret avstyrker det av nämnda myndigheter förordade alternativet,
enär detsamma enligt ämbetsverkets mening knappast skulle kunna genomföras
utan bindande verkan för framtiden. Därest en lösning skulle komma
till stånd i enlighet med det i promemorian först omnämnda alternativet,
borde befattningshavarna i fråga om pensionsunderlag och pensionsavdrag
hänföras till 23 lönegraden, då för de, nu i tjänst varande konsulenterna någon
minskning av beräknade tjänstepensionsförmåner icke skäligen syntes
böra äga rum.
Allmänna lönenämnden anser uppkommande frågor om egen pension till
konsulenterna och örn understöd till deras efterlevande utan större olägenheter
kunna tills vidare, liksom hittills, regleras genom beslut från fall till fall.
Om emellertid en omreglering av fattigvårds- och barnavårdskonsulenternas
avlönings- och pensionsförhållanden vidtoges, borde det ske genom deras inplacering
i lämplig lönegrad i civila icke-ordinariereglementet. Lönenämnden
anser sig emellertid icke kunna tillstyrka högre lönegradsplacering än Eo 22
samt erinrar i detta sammanhang, att skyddskonsulenterna inom fångvården
tillhöra lönegrad Eo 21.
Härjämte lia fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna i särskild framställning
anfört vissa synpunkter på föreliggande fråga.
Föredragande statsrådet Rubbestad har för egen del anfört följande.
Utan att längre avvakta socialvårdsreformen har jag ansett mig nu böra
till övervägande upptaga frågan örn möjligheterna att bereda statens fattigvårds-
och barnavårdskonsulenter en säkrare ställning i familjepensionshänseende.
örn dessa befattningar, som tillkommo för omkring 25 år sedan,
hade nyinrättats någon gång efter tillkomsten av det nuvarande civila ickeordinariereglementet,
är det sannolikt, att tjänsterna åtminstone upptagits
på vanlig extra ordinarie stat och att befattningshavarna sålunda utan vidare
erhållit sin tjänste- och familjepensionering ordnad. Vid övervägande av frågan
har jag utgått ifrån att endast en sådan lösning kan ifrågakomma, som
icke föregriper prövningen av dessa befattningars ställning inom den framtida
socialvårdsorganisationen. En ordinariesättning är redan för den skull
utesluten.
I valet mellan de båda provisoriska lösningar, som angivits i förenämnda
departementspromemoria, har flertalet remissmyndigheter, socialstyrelsen,
socialvårdskommittén och allmänna lönenämnden, ansett en ombildning av
Statsutskottets utlåtande nr 59.
11
tjänsterna till extra ordinarie vara alt föredraga, medan statskontoret avstyrkt
denna linje såsom alltför bindande för framtiden. För den händelse
utredningarna om socialvårdsreformen kunna antagas draga långt ut på tiden
har statskontoret däremot icke velat rikta erinran mot att tjänste- och famil
jepensionsreglementena gjordes tillämpliga å konsulenterna genom ett beslut
av Kungl. Maj:t med stöd av 1 § 2 mom. tjänstepensionsreglementet.
Med hänsyn till socialvårdskommitténs uttalande att en extraordinariesättning
av tjänsterna icke föregriper en framtida omprövning av dessas ställning
inom socialvårdssystemet anser jag mig emellertid oförhindrad att tillstyrka
att tjänsterna ombildas till extra ordinarie, en lösning, som synes
principiellt mera tilltalande. Beträffande inplaceringen i lönegrad står valet
mellan Eo 23 och Eo 22. Även örn, på sätt allmänna lönenämnden framhållit,
skäl kunna anföras för den lägre lönegradsplaceringen, har jag dock,
med beaktande av vad statskontoret anfört om att tjänstepensionen för dessa
befattningshavare icke bör bli till beloppet lägre än de pensioner, som riksdagen
sedan början av 1930-talet plägat bevilja, ansett mig böra biträda förslaget
om inplacering i lönegraden Eo 23. Uppkommande frågor örn övergångsanordningar
beträffande inplaceringar i löneklass böra under beaktande
av de nu utgående avlöningsförmånerna prövas i den ordning, som avses i
civila icke-ordinariereglementet.
Med nu angivna utgångspunkter kunna nettolönerna till konsulenterna
beräknas till sammanlagt i runt tal 70 000 kronor, vilket belopp synes böra
jämte medel till vissa i det följande angivna utgifter upptagas under en förslagsvis
beräknad anslagspost, benämnd Avlöningar till icke-ordinarie personal.
Jämväl de till vikarier för konsulenterna utgående avlöningsförmånerna
torde böra bestämmas i viss anslutning till de nya grunderna för konsulenternas
avlöning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, där vikarien
icke åtnjuter lön enligt de civila avlöningsreglementena, fastställa den lön
han må åtnjuta. En viss höjning av det för vikariatsersättningar m. m. beräknade
beloppet torde vara erforderlig, dels på grund av den förlängning
av semestern, som för flertalet konsulenter följer med löneregleringen, dels
ock på grund av vikariatsarvodenas uppräkning till den levnadskostnadsnivå,
vid vilken det statliga lönesystemet är reglerat. Den av sistnämnda omständighet
betingade höjningen är endast formell, eftersom den innebär en motsvarande
avlastning från dyrtidstilläggsanslaget. Till vikariatsersättningar synes
sålunda böra beräknas ett från 5 450 till 8 000 kronor förhöjt belopp,
vilket bör anvisas under förenämnda anslagspost till avlöningar till ickeordinarie
personal.
Under samma anslagspost böra vidare i enlighet med eljest tillämpade
regler (jämför kungörelsen nr 534/1941) upptagas-medel dels till lokalersättningar
å 500 kronor för år till konsulenter, åt vilka icke kan beredas arbetsrum
med telefon i av staten upplåtna lokaler, dels ock till vissa ersättningar
för kostnader, som konsulenterna haft i tjänsten för skriv- och expeditionsarbete.
Liksom för löpande budgetår torde de förra kostnaderna böra beräknas
till 4 500 kronor och de senare, varlin medel tidigare anvisats under
omkostnadsanslaget, på sätt jag vid äskande av detta anslag förordat, till
0 800 kronor. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
Itersö ilai skulle sålunda uppgå till sammanlagt (70 000 -j- 8 000 + 4 500
+ 6 800) 89 300 kronor.
Anslagsposten till rörligt tillägg synes kunna beräknas till 11700
kronor.
Avlöningsanslaget skulle sålunda uppgå till ett sammanlagt belopp av
12
Statsutskottets utlåtande nr 59.
101 000 kronor mot för löpande budgetår 66 800 kronor. Denna anslagshöjning
på omkring 34 000 kronor motsvaras till ett belopp av något över 25 000
kronor av en besparing å femte huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg och
till ett belopp av 6 800 kronor av en överflyttning från omkostnadsanslaget.
Från anslaget för nästa budgetår torde jämväl få bestridas vissa mindre
övergångskostnader, vilka icke synas behöva föranleda en uppräkning av
anslagsbeloppet. Enligt nu gällande bestämmelser utanordnas nämligen konsulenternas
lön, ålderstillägg och ortstillägg vid början av varje månad med
därå belöpande andel, medan tjänstgöringspenningar och expensersättning
utbetalas vid eller efter slutet av den månad, varunder de intjänats. För att
konsulenterna icke vid övergången till det nya lönesystemet, vilket innefattar
efterskottsbetalning för samtliga avlöningsförmåner, skola komma i försämrad
ställning, torde på sätt skett vid andra löneregleringar till dem få
vid ingången av juli månad utbetalas lönefyllnadsbelopp, som motsvara vad
de eljest skulle ägt uppbära förskottsvis för denna månad. Dessa kostnader
torde, därest riksdagen icke gör någon erinran däremot, få bestridas från den
förslagsvis beräknade anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie personal.
Utskottet. På de skäl, föredragande statsrådet anfört, tillstyrker utskottet, att löneoch
pensionsförhållandena för statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter
regleras genom tjänsternas uppförande på extra ordinarie stat.
I fråga om lönegradsplaceringen har allmänna lönenämnden icke ansett
sig kunna tillstyrka högre lönegrad än Eo 22, varvid lönenämnden erinrat
örn att skyddskonsulenterna inom fångvården tillhöra lönegraden Eo 21.
Kungl. Majit har däremot föreslagit lönegraden Eo 23.
Utskottet tillstyrker Kungl. Majits förslag. Mellan nu ifrågavarande konsulenter
å ena sidan och de av lönenämnden omnämnda skyddskonsulenterna
å den andra föreligger en väsentlig skillnad i fråga om arbetsuppgifter.
Enligt utskottets mening är den av Kungl. Majit föreslagna högre löneställningen
för fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna med hänsyn härtill väl
motiverad.
Då Kungl. Majits förslag ej heller i övrigt givit utskottet anledning till
erinran, får utskottet hemställa,
alt riksdagen må
a) godkänna följande personalförteckning för statens fattigvårds-
och barnavårdskonsulenter:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20: e.
9 fattigvårds- och barnavårdskonsulenter ........ Eo 23;
b) godkänna följande avlöningsstat för statens fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenter, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1944/45:
Statsutskottets utlåtande nr 59. 13
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal,
förslagsvis ........................ kronor 89 300
2. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 11 700
Summa förslagsanslag kronor 101 000;
c) till Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Avlöningar
för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 101 000 kronor.
2:o) Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter: Omkostnader. För
ifrågavarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats ett anslag av
40 000 kronor. För användningen av anslaget har Kungl. Majit fastställt
omkostnadsstat, upptagande en post till reseersättningar å 30 000 kronor och
en post till expenser å 10 000 kronor.
Någon ändriitg beträffande medelsbehovet för reseersättningar beräknas
icke föreligga för nästkommande budgetår.
På sätt under föregående anslagspunkt anförts, ha medel till bestridande
av biträdeskostnader för skriv- och expeditionsarbete ansetts böra anvisas
under avlöningsanslaget. Från förevarande anslag skulle alltså böra överflyttas
ett belopp av 6 800 kronor och medelsbehovet för expenser sålunda kunna
uppskattas till 3 200 kronor.
Med hänsyn till den under föregående anslagspunkt föreslagna extraordinariesättningen
för konsulenterna har medel till bestridande av sjukvårdskostnader
för dem ansetts böra beräknas under omkostnadsanslaget med 300
kronor.
Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter:
Omkostnader för budgetåret 1944/45 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 33 500 kronor.
Stockholm den 17 mars 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Utskottet.
Närvarande: se under utlåtandet nr 56.