Statsutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om kapitalbudgetens omläggning
m. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit, under Kapitalbudgeten, Investeringsplan
(se statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 januari 1944),
föreslagit riksdagen att, med godkännande av den föreslagna utformningen
av kapitalbudgeten, bemyndiga Kungl. Majit att meddela de föreskrifter i
de i statsrådsprotokollet berörda frågor som må befinnas erforderliga i samband
med dess genomförande.

Vidare har Kungl. Majit under Utgifter å riksstaten, För flera huvudtitlar
gemensamma frågor, 2. Anslag till anläggningsarbeten (se statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit att förfoga över investeringsanslagen å kapitalbudgeten
samt reservationsanslagen å riksstatens utgiftshuvudtitel för avskrivning av
nya kapitalinvesteringar, därest de med investeringsanslagen avsedda arbetena
påbörjats före utgången av tredje budgetåret efter det, för vilket anslagen
sist blivit i riksstaten uppförda.

I överensstämmelse med vad som förordades i 1943 års statsverksproposition
har Kungl. Majit genom beslut den 29 januari 1943 anbefallt riksräkenskapsverket
att verkställa utredning angående den budgettekniska utformningen
av medelsanvisningar för investeringsändamål. Med skrivelse den
12 juni 1943 har verket överlämnat den anbefallda utredningen, över denna
lia sedermera yttranden inhämtats från generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret
och fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksräkenskapsverket har därefter avgivit
förnyat utlåtande i ämnet. En närmare redogörelse för den sålunda
verkställda utredningen lämnas i Bihang E till Inkomster å riksstaten.

Enligt det av riksräkenskapsverket i dess senaste utlåtande föreslagna systemet
skulle en särskild investeringsstat upprättas för varje kapitalfond. På
denna stat skulle redovisas å ena sidan ett belopp, utvisande den sammanlagda
bruttoinvesteringen i fonden enligt av riksdagen fattade beslut, och
å andra sidan tillgängliga avskrivningsmedel samt övriga å fonden disponibla
likvida medel. Saldot mellan dessa poster skulle utvisa det nettotillskott av

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 32—33.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 32.

kapitalmedel, som erfordras för de beslutade investeringarnas genomförande.
De i staterna framräknade nettotillskotten skulle sammanföras i en investeringsplan,
vars slutsumma således skulle angiva den nettoinvestering av
kapitalmedel, som kriives för genomförandet av den av riksdagen beslutade
bruttoinvesteringen. Investeringsplanen med därå uppförda saldobelopp skulle
enligt riksräkenskapsverkets förslag träda i stället för den nuvarande kapitalbudgeten,
och riksstaten begränsas till att avse driftbudgeten. De till planen
knutna staterna skulle innefatta en fullständig inkomstspecifikation. Specifikationen
av de utgifter för investeringsändamål, vilkas totalbelopp för varje
fond uppföres å den för fonden upprättade statens utgiftssida, förutsattes
utformad och uppställd på samma sätt som den nuvarande anslagsspecifikationen
å kapitalbudgeten, vilken alltså icke i denna del skulle ändras annat
än genom införandet av anslag till de arbeten som nu finansieras vid sidan
av budgeten. Den föreslagna anordningen erbjöde, framhåller departementschefen,
i redovisningshänseende praktiska fördelar och anslöte sig nära till
nuvarande praxis i fråga örn dispositionen över affärsverkens likvida medel.
Den stämde också väl överens med det förfarande som är regel för driftbudgetens
del. Samtidigt möjliggjorde den att i den löpande budgetredovisningen
lämna en korrekt bild av investeringsverksamhetens fortgång.

Departementschefen anför vidare följande.

Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle de å investeringsplanen uppförda
nettoinvesteringsbeloppen betecknas såsom investeringsanslag. Med
hänsyn därtill har verket förordat, att de nuvarande investeringsanslagen i
stället skulle betecknas såsom investeringsbemyndiganden. De å investeringsplanen
uppförda tillskotten av kapitalmedel komma visserligen att av riksgäldskontoret
behandlas såsom anslag, på vilka de lyftade beloppen i vanlig
ordning avföras. De äro dock till sin natur närmast att betrakta såsom av
riksdagen till förfogande ställda lånemedelsanvisningar, avsedda att tagas i
anspråk blott i den mån övriga medel icke förslå för de beslutade investeringarnas
genomförande, och böra i enlighet därmed uppföras såsom saldoposter
med förslagsvis angivna belopp. Örn någon särskild beteckning för dessa
posters vidkommande anses erforderlig, synes den under dessa förhållanden
lämpligen kunna bliva investeringsbemyndigande. Anledning saknas under
dessa omständigheter att frångå den gängse terminologien nied avseende på
de direkta medelsanvisningarna för olika investeringsändamål, vilka alltså
böra bibehålla beteckningen investeringsanslag. Såsom sammanfattande benämning
på investeringsplanen, investeringsstaterna och specifikationen av
investeringsanslagen torde även efter den föreslagna omläggningen kunna användas
termen kapitalbudgeten. Den till driftbudgeten begränsade riksstaten
samt kapitalbudgeten torde tillsammans böra betecknas statsbudgeten.

Investeringsanslagen böra tydligen vid tillämpning av det förordade systemet
jämväl i fortsättningen äskas av cheferna för fackdepartementen. På
finansdepartementets föredragning skall ankomma att i stället för inkomstberäkningen
å kapitalbudgeten anmäla investeringsplan och investeringsstater.

En förutsättning för den här förordade omläggningen av kapitalbudgeten
är, att frågan örn förnyelsefondsredovisningen vinner sin lösning. På denna
punkt har riksräkenskapsverket framlagt ett förslag, till vilket myndigheterna
i stort sett anslutit sig. Förslaget innebär, att förnyelsefonderna ombildas till

Statsutskottets utlåtande nr 32. 3

egentliga värdeminskningskonton, varjämte samlidigt en reglering av det boklörda
tillgångsvärdet och värdeminskningskontots belopp skall vidtagas i syfte
att undanröja de felaktigheter, som framkommit vid tillämpningen av hittillsvarande
system. Då förslaget innebär en ändamålsenlig anpassning av
den statliga förnyelsefondsredovisningen till moderna affärsmässiga bokföringsprinciper
och då vidare dess genomförande kommer att medföra en ökad
tillförlitlighet vid redovisningen av statens kapitaltillgångar och affärsverkens
vinstberäkningar, ansluter jag mig till de av riksräkenskapsverket förordade
åtgärderna. Det nu bestående sambandet mellan förnyelsefondsavsättningarna
och de fondförvaltande myndigheternas rörelsekapital synes ha starkt bidragit
till de konstaterade bristerna i affärsverkens redovisning och bör därför
hävas. Till vinnande av enhetlighet torde vid omläggningens genomförande
nu förefintliga behållningar av likvida medel, som i samband med förnyelsefondsavsättningen
insatts hos riksgäldskontoret, böra salderas mot fondernas
bokförda kapital. Siirskilt avsatta pensionsmedel böra underkastas
samma regler som förnyelsefondsmedel. Konsekvenserna av de nu förordade
åtgärderna synas mig aktualisera frågan om postverkets ställning i budgetärt
hänseende, som därför torde böra upptagas till närmare utredning. Jag är
icke beredd att i detta sammanhang taga ställning till förslaget, att nuvarande
medelsdisposition för avsättning till pensionsfonderna vid affärsverken
skulle försvinna.

Då den ändrade redovisningen på kapitalbudgeten enligt förslaget skall
kombineras med en strängare redovisningsskyldighet för myndigheterna beträffande
användningen av kapitalmedlen än som nu tillämpas i praxis, borde
enligt departementschefens mening dispositionsrätten över investerings- och
avskrivningsanslag utsträckas på sätt riksräkenskapsverket föreslagit. Kungl.
Maj:t horde sålunda äga befogenhet att disponera över nämnda anslag, under
förutsättning att den beslutade investeringen påbörjats inom tredje budgetåret
efter det budgetår, för vilket investeringsanslaget anvisats. I anslutning
härtill anföres vidare följande.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att det hittills ansetts tveksamt örn
de regler, som gällt angående den lid under vilken reservationsanslag må
disponeras, varit tillämpliga med avseende å lyftade, icke förbrukade medel.

1 vart fall lia de icke tillämpats med avseende å sådana medel. Följaktligen
torde vid övergången till nu förordade redovisningsregler hos vissa affärsverk
förefinnas behållningar å lyftade anslag som, därest de kvarstått
a anslagen, icke utan riksdagens särskilda medgivande kunnat vidare disponeras.
Dessa behållningar, vilka endast kunna avse mindre belopp, bli
nu åter föremål för anslagsmässig redovisning. Av praktiska skäl synes det
lämpligt, att Kungl. Majit kan utan riksdagens hörande i varje särskilt fall
meddela beslut angående dispositionsrätten till dylika anslagsbehållningar.
Detta slår även i överensstämmelse med de nu föreslagna nya reglerna för
dispositionsrätten till investeringsanslag.

Behållningar komma vid övergångstillfället även att kvarstå å medel, som
av Kungl. Majit anvisats alt utgå ur vederbörande förnyelsefonder. Dessa
behållningar höra vid nästa budgetårsskifte få behandlas på samma sätt som
reservationer å äldre investeringsanslag och följaktligen såsom .sådana överföras
till motsvarande leir budgetåret 1944/45 anvisade anslag.

Kungl. Maj :ts förevarande förslag utgör en komplettering till 1937 års
luidgetreform. Såsom departementschefen framhåller, åsyftas med förslaget

Utskott fl

4

Statsutskottets utlåtande nr 32.

en rationalisering av den statliga kapitalbokföringen och redovisningen av
investeringsverksamheten över budgeten.

Den nuvarande kapitalbudgeten är såtillvida ofullständig, att ersättningsanskaffningarna
icke redovisas över riksstaten. Även åtskilliga andra investeringar
finansieras vid sidan av budgeten genom användning av de olika fondernas
likvida medel. Efter det den föreslagna omläggningen genomförts, kan
ur budgeten utläsas investeringsverksamhetens såväl brutto- som nettovolym.

Utskottet finner önskvärt, att åtgärder vidtagas för att åstadkomma en
fullständigare överblick över den statliga investeringsverksamheten. Därigenom
erhåller såväl Kungl. Majit som riksdagen ökade möjligheter att kontrollera
kapitalutvecklingen och bedöma dess konsekvenser.

För närvarande ombesörjes redovisningen mot budgeten av de för olika
investeringsändamål förbrukade kapitalmedlen av riksgäldskontoret. Enligt
Kungl. Maj :ts förslag skulle denna redovisning, utom i vad avser lånemedlen,
åläggas de fondförvaltande myndigheterna. Att så sker synes utskottet ändamålsenligt.
Det bär särskilt vara av värde att beträffande affärsverken kunna
ur budgetredovisningen erhålla direkta uppgifter på de belopp, som faktiskt
förbrukats för olika investeringsändamål.

Liksom departementschefen anser utskottet, att en särskild investeringsstat
bör upprättas för varje kapitalfond. På denna bör redovisas å ena sidan
ett belopp, utvisande den sammanlagda bruttoinvesteringen i fonden enligt
av riksdagen fattade beslut, och å andra sidan tillgängliga avskrivningsmedel
samt övriga å fonden disponibla likvida medel. Saldot mellan dessa poster
utvisar det nettotillskott av kapitalmedel, som erfordras för de beslutade investeringarnas
finansiering.

Av det anförda följer, att utskottet i sak icke har något att erinra mot
den ifrågasatta omläggningen av kapitalbokföringen och redovisningen av
investeringsverksamheten över budgeten. I formellt hänseende anser utskottet
sig emellertid böra förorda viss jämkning av Kungl. Maj:ts förslag.

Vid den år 1937 beslutade budgetreformen infördes begreppen driftbudget
och kapitalbudget. Driftbudgeten motsvarar närmast ett enskilt företags vinstock
förlusträkning. Kapifalbudgeten åter utgör en från driftbudgeten skild
plan för ny kapitalinvestering i statens kapitalfonder. Riksstaten utgör den
sammanfattande benämningen å drift- och kapitalbudgeterna.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall upprättas en särskild investeringsplan.
På denna skall för varje kapitalfond redovisas det bemyndigande att investera
nya kapitalmedel (investeringsbemyndigande), som erfordras för genomförande
av de av riksdagen beslutade utbetalningarna för olika investeringsändamål,
vilka på vanligt sätt skola specificeras på skilda investeringsanslag.
Till varje på investeringsplanen uppfört bemyndigande är knuten en investeringsstat,
där storleken av det erforderliga bemyndigandet framräknas såsom
saldot mellan å ena sidan summan av investeringsanslagen under fonden och
å andra sidan å fonden för investeringsändamål disponibla avskrivningsmedel
och övriga kapitalmedel. Enligt förslaget skall kapitalbudgeten utbrytas ur
riksstaten, som alltså efter förslagets genomförande skulle omfatta endast

Statsutskottets utlåtande nr 32.

5

driftbudgeten. Såsom sammanfattande benämning för den på detta sätt begränsade
riksstaten med därtill hörande inkomst- och anslagsspecifikationer
samt kapitalbudgeten — omfattande investeringsplanen jämte därvid
fogade investeringsstater och anslagsspecifikationer — föreslås beteckningen
statsbudget.

De skäl, som i statsverkspropositionen åberopats till stöd för ett övergivande
av den år 1937 beslutade terminologien, synas utskottet icke övertygande.
Redan begreppen statsbudget och riksstat med ordet stat i olika bemärkelser
innebära terminologiskt sett en försämring. Därtill kommer, att begreppet
kapitalbudget alltjämt skulle bibehållas, ehuru av delvis annan innebörd
än för närvarande. Enligt utskottets mening tala övervägande skäl för
att den nuvarande terminologien med riksstaten såsom sammanfattande begrepp
för driftbudgeten och kapitalbudgeten bibehålies. Om så sker, bör
emellertid kapitalbudgeten såsom en av riksstatens bägge huvuddelar alltjämt
omfatta en inkomstsida och en utgiftssida. Härvidlag synas vid en omläggning,
som till sin sakliga innebörd överensstämmer med Kungl. Majits
förslag, tvenne utvägar stå till buds.

Enligt den ena, som redan 1936 års budgetsakkunniga anvisat, skulle å inkomstsidan
uppföras de medel som avses skola disponeras för ny kapitalinvestering,
uppdelade å avskrivningsmedel, äldre kapitalmedel och lånemedel. Å utgiftssidan
åter skulle uppföras de anslag för kapitalinvestering, vilka anvisats
för olika ändamål. Omsatt å Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär
denna lösning, att å inkomstsidan skulle uppföras fem titlar, nämligen avskrivningsmedel
från driftbudgeten, avskrivningsmedel inom statens kapitalfonder,
övriga kapitalmedel, bidrag från diversemedelsfond och lånemedel (investeringsbemyndigandena),
medan å utgiftssidan skulle såsom särskilda titlar
uppföras de olika kapitalfonderna.

Såsom antytts kunna ur formell synpunkt icke riktas några erinringar
mot en lösning i enlighet härmed. Emellertid är denna utväg ur synpunkten
av investeringsverksamhetens redovisning över budgeten behäftad med sådana
olägenheter, att ett av de väsentligaste syftemålen nied den föreslagna
reformen skulle äventyras, nämligen överflyttningen av nämnda redovisning
från riksgäldskontoret till de fondförvaltande myndigheterna. Skall detta syftemål
uppnås böra med utgående från Kungl. Maj:ts föreliggande förslag å
kapitalbudgetens inkomstsida uppföras de lånemedel, som erfordras för de
beslutade kapitalinvesteringarna och vilka jämväl enligt Kungl. Maj:ts förslag
alltjämt skulle redovisas av riksgäldskontoret. Därav följer åter att å
kapitalbudgetens utgiftssida måste uppföras de belopp, som svara mot dessa
lånemedel, d. v. s. summan av de beslutade kapitalinvesteringarna minskad
med summan av avskrivningsmedel och övriga disponibla kapitalmedel. Kapitalbudgetens
utgiftssida kommer alltså att sammanfalla med den av Kungl.
Majit framlagda investeringsplanen.

Utskottet vill för sin del förorda en lösning i enlighet med sist angivna alternativ.

Liksom fallet är med driftbudgeten torde åtminstone de å kapitalbudgetens

6

Statsutskottets utlåtande nr 32.

utgiftssida upptagna titlarna böra redovisas under en gemensam huvudrubrik.
Möjligen kan rubriken kapitalinvestering därvid komma till användning. Å
Kungl. Majit torde emellertid få ankomma att vid utarbetandet av slutligt
förslag till kapitalbudget för nästa budgetår överväga förevarande ävensom
övriga vid bifall till utskottets förslag uppkommande, här icke särskilt berörda
spörsmål av formell art.

Såsom specifikation till kapitalbudgeten böra även enligt utskottets förslag
fogas investeringsstaterna och de av riksdagen anvisade anslagen för investeringsändamål.

Utskottet anser sig slutligen böra tillstyrka det av Kungl. Maj ;t äskade bemyndigandet
att i vidgad utsträckning förfoga över investeringsanslagen å
kapitalbudgeten samt reservationsanslagen å driftbudgetens utgiftstitel för
avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av utskottet föreslagen utformning av kapitalbudgeten
samt bemyndiga Kungl. Majit att meddela de föreskrifter,
som må befinnas erforderliga i samband med dess
genomförande;

b) bemyndiga Kungl. Majit att förfoga över investeringsanslagen
å kapitalbudgeten samt reservationsanslagen å driftbudgetens
utgiftstitel för avskrivning av nya kapitalinvesteringar,
därest de med investeringsanslagen avsedda arbetena
påbörjats före utgången av tredje budgetåret efter det, för
vilket anslagen sist blivit i riksstaten uppförda.

Stockholm den 18 februari 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: nerrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Lindström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Bäcklund, Holmström,
Karl Andersson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund d Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson
i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Pettersson i Dahl, Andersson i Malmö,
Mårtensson, Staxäng, Lindholm och Åkerström.