Statsutskottets utlåtande nr 206.

1

Nr 206.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1944 kl 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
slutlig reglering av riksstaten för budgetåret 1943/44
m. m., i vad propositionen avser folkhushållningsdepartementets
verksamhetsområde.

(2:a avd.)

Driftbudgeten.

. Elfte huvudtiteln.

l:o) Undanförsel av vissa varuförråd. I enlighet med Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 275 (bilaga 7, punkt 1, s. 47 och 48 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för den 12 maj 1944) framlagda
förslag, vilket avser beredande av täckning för vissa från förskottsanslag
bestridda utgifter för undanförande av i enskild ägo befintliga förråd av motorbrännolja,
jute, ull, sojabönor och råbomull, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Undanförsel av vissa varuförråd å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av 183 500 kronor.

2:o) Reglering av förluster å statlig fisklagring m. in. Kungl. Maj:t har
(punkt 2, s. 48—62) föreslagit riksdagen att dels till Reglering av förluster å
statlig fisklagring m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/
44 anvisa ett reservationsanslag av 9 250 000 kronor, dels och medgiva, att
i samband med statlig avsättningsgaranti å fisk s. k. fiskregleringsavgifter
må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad av chefen för folkhushållningsdepartementet
i statsrådsprotokollet för den 12 maj 1944 anförts.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

Det allvarliga försörjningsläget under år 1942 särskilt i vad avsåg tillgången
å kött och fläsk ävensom bortfallet av tidigare import av sill från Norge
och Island medförde, att tillgången på fisk icke på långt när motsvarade efterfrågan.
I den då föreliggande situationen blev det ett angeläget intresse
för myndigheterna att genom lämpliga åtgärder söka öka tillgången på fisk
och samtidigt hålla fiskpriserna, som slarkt stigit, inom en skälig nivå. Möjligheterna
att nedbringa fiskpriserna utan att i samband därmed minska fiskets
omfattning begränsades emellertid av de avsevärt stegrade priserna på

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 6 sami. Nr 206—207. 1

2

Statsutskottets utlåtande nr 206.

fiskets förnödenheter. Vidare hade den särskilt för västkustens farvatten
ökade minfaran och andra av krigssituationen förorsakade omständigheter
medfört större risker än tidigare för fiskets utövare och kännbara inskränkningar
i fiskarenas förutvarande fångstområden. För att erhålla fiskarenas
medverkan till å ena sidan en sänkning av fiskpriserna och å andra sidan
ett med hänsyn till försörjningslägets krav i möjligaste mån intensifierat
fiske befanns det ofrånkomligt att garantera fiskarena avsättning av fångsterna
till vissa priser. Då en ytterligare försämring av läget icke kunde anses
utesluten ansågs det vidare önskvärt, att ett visst beredskapslager av fisk upplades
vid lämplig tidpunkt.

En överenskommelse mellan livsmedelskommissionen och priskontrollnämnden,
å ena, samt fiskareorganisationerna, å andra sidan, som av Kungl.
Majit godkändes den 6 mars 1942, innebar en justering av priserna å de i
överenskommelsen berörda 1''iskslagen till i allmänhet genomsnittspriserna
under år 1941. Jämfört med prisläget under de närmaste månaderna före
regleringens införande innehar prissättningen i fråga örn åtskilliga fiskslag
betydande sänkningar. Framför allt gällde detta den under normala förhållanden
billigare s. k. massfisken.

På våren 1943 inträdde en viss ljusning i försörjningsläget. Vid samma tid
infördes därjämte osedvanligt rika fiskfångster, särskilt av torsk. Dessa omständigheter
i förening medförde, att fångsterna i sin helhet icke kunde vinna
avsättning å den normala marknaden, och livsmedelskommissionen blev
nödsakad att i enlighet med överenskommelsen med fiskareorganisationerna
övertaga betydande partier fisk. Dessa beräknades emellertid då kunna under
vintern 1943/44 avsättas till sådana priser, att några mera avsevärda förluster
icke skulle behöva uppkomma å desamma.

Vid förhandlingar örn nya överenskommelser med fiskarenas organisationer
rörande prisregleringen för tiden efter ingången av juli 1943 var utgångsläget
med hänsyn till den förbättrade försörjningssituationen ett annat än
vid de tidigare förhandlingarna i samma fråga.

En icke obetydlig sänkning av normalpriserna på fisk — vilka då alltjämt
ansågos böra bibehållas i alla försäljningsled — kom också till stånd. Västkustfiskarenas
medverkan lill denna reduktion kunde emellertid vinnas endast
med bibehållande i rätt stor omfattning av det tidigare tillämpade garantisystemet.
På grund av erfarenheterna från vintern 1942/43 med då rådande
knapphet på fisk ävensom med hänsyn till svårigheten att överblicka den
framtida försörjningssituationen fann sig Kungl. Majit efter förslag av livsmedelskommissionen
böra godkänna ett bibehållande av det tillämpade garantisystemet.
Överenskommelsen innebar emellertid icke blott, att garantipriserna
på prisgaranterad fisk sänktes i samma mån som normalpriserna,
utan även att tillämplighetsområdet för prisgarantien betydligt inskränktes.
Sålunda bortföll prisgarantien för åtskilliga mindre viktiga fiskslag samt för
mindre sorteringar av sill och av torskfisk.

Den sänkning av priserna på ett flertal fiskslag som sålunda skedde kunde
på grund av det relativt goda försörjningsläget emellertid icke förhindra, att
under den i överenskommelsen avsedda tiden vissa, delvis ganska betydande
överskott av fisk, som icke kunnat placeras till konsumtion i färskt tillstånd,
uppstodo. Livsmedelskommissionen måste därför även under denna tid till
följd av den lämnade avsättningsgarantien övertaga vissa partier fisk. På
grund härav skedde i mitten av november månad 1943 en ytterligare inskränkning
av antalet prisgaranterade fiskslag, varjämte de kvarvarande garantipriserna
ånyo sänktes. Vidare lämnades, bland annat i vad avsåg den
s. k. massfisken, prisbildningen fri vid försäljning från fiskare och från partihandlare.
Jämväl under tiden intill den 1 april 1944, då den nya överens -

Statsutskottets utlåtande nr 206.

3

kommelsen upphörde, hade livsmedelskommissionen på grund av osedvanligt
rika fångster under februari och första hälften av mars 1944 måst övertaga
icke obetydliga partier sill samt vissa mindre partier annan fisk.

Vid de förhandlingar, som under sistlidna mars månad fördes med fiskareorganisationerna,
var det givetvis från myndigheternas sida ett angeläget
önskemål, att den statliga fiskgarantien i fortsättningen ytterligare begränsades
eller om möjligt helt avvecklades. Ett avskaffande av garantien visade
sig emellertid icke möjligt att åstadkomma. Det framhölls från fiskarenas sida
bland annat, att på grund av att de med fiskets utövande förenade kostnaderna
alltjämt lågo i stort sett på en onormalt hög nivå, ett borttagande av
prisgarantien kunde komma att medföra, att fiskarena under sommarsäsongen
tidvis icke erhölle täckning ens för de rörliga driftskostnaderna. Detta kunde
befaras få till följd, att en stor del av fiskeflottan komme att uppläggas. En
dylik utveckling kunde icke anses önskvärd av bland annat försörjningspolitiska
skäl. Det måste nämligen även i dåvarande försörjningsläge anses angeläget,
att en i möjligaste mån jämn fisktillförsel kunde påräknas, varjämte
man icke kunde helt bortse från möjligheten av en inträdande försämring i
livsmedelssituationen.

Kungl. Maj:t godkände därför den 31 mars 1944 nya, intill den 1 oktober
samma år gällande överenskommelser om statlig avsättningsgaranti för fisk.
Dessa överenskommelser innebära emellertid en avsevärd inskränkning av
garantiens omfattning såväl i vad avser fiskslag och fisksorteringar som garantipriserna.
Vidare har det sammanlagda, för inköp av fisk avsedda beloppet
enligt överenskommelser med västkustfiskarena maximerats till
2 000 000 kronor. Den överenskommelse, som träffats med Öresunds- och
östersjöfiskarena, innefattar visserligen icke någon bestämmelse örn den
högsta garantisumma, som under avtalstiden får tågås i anspråk för inlösen
av överskottsfisk, men livsmedelskommissionen kommer att noggrant följa
förbrukningen av medel för ifrågavarande ändamål och har för avsikt att,
därest åtgången skulle tendera att bliva större än vad som kan anses skäligt,
med kort tids varsel säga upp prisgarantien. Möjlighet till sådan uppsägning
har nämligen bereus kommissionen i överenskommelsen. För egen
del har kommissionen räknat med en sammanlagd högsta garantisumma för
Öresunds- och östersjöfisket av omkring 500 000 kronor.

Vidare må här nämnas, att i anslutning till de träffade, nu gällande överenskommelserna
prisbildningen å alla slag av färsk fisk nied undantag av
strömming lämnats fri i alla försäljningsled.

De före den 1 april 1944 utgående, för prisutjämning avsedda särskilda regleringsavgifterna
ha ansetts med vissa jämkningar i avseende å uppbördssystemet
böra tills vidare bibehållas även efter den 31 mars 1944. Då prisbildningen
å fisk numera med visst undantag lämnats fri, äro dessa avgifter ej
längre behövliga för utjämning av priserna på färsk fisk. Att desamma tills
vidare bibehållits beror emellertid därpå, att en del av de förluster, som under
tiden intill den 1 oktober 1944 möjligen kunna uppkomma genom övertagande
från statens sida av fisk, ansetts böra täckas av inkomster i form av ifrågavarande
regleringsavgifter. Frågan örn dessa avgifters bibehållande i nuvarande
läge är emellertid av sådan beskaffenhet, att den bör underställas riksdagens
prövning.

Det sammanlagda inköpsvärdet av de fiskpartier, som av livsmedelskommissionen
övertagits för saltning eller utgången av mars månad 1942, under
vilken månad den med stöd av Kungl. Majlis beslut den 6 mars 1942 införda
regleringen av handeln med fisk infördes, uppgår till omkring
20 000 000 kronor. Främst på grund av den allmänna förbättringen å livsmedelsområdet
lia fisklägret! icke kunnat avyttras i den omfattning som lie -

4

Statsutskottets utlåtande nr 206.

räknats. Den intill den 1 april 1944 försålda fisken representerar sålunda ett
inköpsvärde av omkring 10 500 000 kronor. Då ifrågavarande försäljningar
inbringat en sammanlagd köpeskilling av omkring 7 700 000 kronor, har sålunda
å försåld fisk hittills uppstått en förlust av i runt tal 2 800 000 kronor.
Härtill komma emellertid kostnaderna för två fiskpartier å omkring
3 400 ton, som jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 28 januari och
21 april 1944 ställts till förfogande för hjälpverksamhet bland nödlidande i
Grekland. Dessa partier, som vid exporttillfället beräknades vid realisation
inom landet lia ett sammanlagt värde av omkring 950 000 kronor, lia i inköp,
däri inräknade kostnaderna för partiernas iordningställande för export,
dragit en kostnad av i runt tal 5 220 000 kronor. De återstående fiskpartierna,
som i inköp representera en sammanlagd kostnad av cirka 10 950 000 kronor,
torde icke kunna i sin helhet avyttras utan betydande förluster. Utgående
från det nuvarande, relativt gynnsamma försörjningsläget samt nu rådande
fiskpriser kan saluvärdet å kommissionens kvarvarande lager av fisk,
som inköpts före den 1 april 1944, uppskattas till omkring 5 900 000 kronor.
Försäljningen av dessa lager kan i enlighet härmed beräknas medföra en
sammanlagd ytterligare förlust av 5 050 000 kronor. Livsmedelskommissionen
har emellertid framhållit, att i händelse av gynnsamma exportförhållanden
eller en avsevärd försämring av det inhemska försörjningsläget under
återstoden av året de befarade förlusterna å kommissionens fiskläger till stor
del komme att utebliva. Å andra sidan vore det icke uteslutet, att vid fortsatta
svårigheter för exporten och en god livsmedelstillgång inom landet möjligheterna
till avsättning av lagren till människoföda bleve mindre än vad
kommissionen räknat med. Skulle tillfälle yppa sig att till nödlidande länder
kunna sända ytterligare vissa livsmedelspartier, av vilka vårt land icke har
behov, förutsätter jag, att det må ankomma på Kungl. Majit att därom fatta
beslut.

Därest här gjorda beräkningar rörande värdet å de kvarvarande fisklagren
visa sig riktiga, skulle med hänsynstagande till de partier fisk, som exporterats
till Grekland, en nettoförlust å de efter den 31 mars 1942 men
före den 1 april 1944 inköpta fiskpartierna uppgå till (2 800 000 + 5 220 000
-f 5 050 000 =) avrundat 13 100 000 kronor. Livsmedelskommissionen har
emellertid räknat med att vissa förluster även kunna uppkomma på fisk, som
kommissionen kan nödgas övertaga enligt de för tiden intill den 1 oktober
1944 gällande överenskommelserna med fiskareorganisationerna. Kommissionen
har förutsatt, att det sammanlagda garantibeloppet icke skulle för
ifrågavarande tid överstiga 2 500 000 kronor. Mot detta belopp skulle svara
dels under tiden inflytande regleringsavgifter, i runt til 500 000 kronor, och
dels saluvärdet, beräknat till omkring 1 000 000 kronor, å den fisk, som
kunde komma att övertagas. Nettoförlusten för den gällande garantien skulle
sålunda kunna beräknas till cirka 1 000 000 kronor. Tillhopa med det förut
angivna beloppet 13 100 000 kronor skulle sålunda för att bereda ersättning
för förlusterna under tiden intill den 1 oktober 1944 erfordras ett belopp av
14 100 000 kronor.

Till täckande av denna brist har livsmedelskommissionen förutsatt, att
tillgångarna i fiskclearingkassan i första hand skulle tagas i anspråk. Den
31 mars 1944 innestod ett för ifrågavarande ändamål tillgängligt belopp av
5 642 753 kronor 13 öre, i huvudsak utgörande influtna regleringsavgifter.
Vidare har kommissionen förutsatt, att ett belopp a 420 404 kronor 95 öre,
som utgör nettovinst på av kommissionen före den 1 april 1942 gjorda fiskförsäljningar
och som i anslutning till uttalande i proposition nr 238 år 1940
av kommissionen tillförts anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område, skall överföras till clearingkassan. Här angivna två belopp uppgå

Statsutskottets utlåtande nr 206.

5

till i avrundat tal sammanlagt 6 050 000 kronor. Från beloppet avgå emellertid
vissa clearingkassan åvilande skulder, av livsmedelskommissionen beräknade
till 485 000 kronor. Nettobehållningen i kassan skulle med hänsynstagande
härtill uppgå till i runt tal 5 550 000 kronor.

I likhet med livsmedelskommissionen anser jag, att förenämnda belopp å
420 404 kronor 95 öre bör tillföras clearingkassan och att kassans nettobehållning
i första hand bör tagas i anspråk för att täcka underskottet på den
statliga lagringen av fisk. Därest så sker skulle det anslag, som skulle behöva
anvisas, nedgå till (14 100 000 — 5 550 000 =) 8 550 000 kronor.

Livsmedelskommissionen har utgått från att jämväl efter den 30 september
1944, då överenskommelserna med fiskareorganisationerna upphöra, det
nu gällande garantisystemet i huvudsak skulle äga fortsalt giltighet under
tiden fram lill den 1 juli 1945. Statens nettoförlust under ifrågavarande tid
har kommissionen beräknat till omkring 1 500 000 kronor. För egen del är
jag icke beredd att nu taga ställning till frågan örn ett bibehållande av det
statliga garantisystemet. Därest en försämring i livsmedelssituationen icke
skulle inträffa under det kommande halvåret och svårigheter alltjämt skulle
föreligga i fråga om avsättningen av livsmedelskommissionens fiskläger, kunna
skäl tala för att en avveckling sker av den nuvarande avsättningsgarantien.
Det synes emellertid, därest riksdagen icke uttalar erinran däremot, få
ankomma på Kungl. Majit att med hänsynstagande till förhållandena nästkommande
höst besluta, huruvida staten i viss omfattning alltjämt skall garantera
avsättning av de fiskpartier, som icke kunna avyttras i färskt tillstånd
å den normala marknaden. Jag förutsätter därvid, att garantien med
ledning av de erfarenheter, som vinnas under instundande sommar, utformas
på sådant sätt, att statens eventuella förluster hållas inom snäva gränser.
Vidare förutsätter jag, att vid avsättningsgaranti från statens sida s. k.
fiskregleringsavgifter i likhet med vad hittills skett ina få uttagas i syfte att
en begränsning av den statliga förlustrisken må kunna ske. I den mån uppkommande
kostnader icke kunna täckas av dessa avgifter, torde framställning
senare få göras till riksdagen örn anvisande av erforderligt täckningsanslag.

Livsmedelskommissionen har i förevarande sammanhang anmält, att hos
Sveriges sill- och fiskimportförening u. p. a. för närvarande funnes fonderat
ett belopp av omkring 825 000 kronor. Detta belopp har i huvudsak uppkommit
genom att föreningen i samband med sådan av livsmedelskommissionen
licensierad import, som skett lill låga priser, förbundit sig att lill en särskild
fond, benämnd prisutjämningsfonden, avsätta de vinster utöver skälig handelsvinst,
som uppstått vid försäljning av de importerade fiskpartierna. Fondens
tillgångar tillhöra livsmedelskommissionen men skola enligt överenskommelse
med föreningen tills vidare intill den 1 juli 1945 kvarstå hos föreningen,
därvid förutsatts att medlen skola efter bestämmande av livsmedelskommissionen
disponeras för alt täcka prisfallsförluster och utjämna
priserna i samband med import av fiskvaror. Jag har icke något att erinra
mot alt medlen disponeras på här angivet sätt. Därest medlen framdeles icke
skulle behöva i sin helhet tagas i anspråk för prisutjämning, förutsätter jag
emellertid, att återstoden tillföres det anslag, örn vars äskande jag i det följande
gör framställning.

Såsom förut nämnts har anslagsbehovet för att täcka underskottet å statliga
fiskuppköp intill den 1 oktober 1944 beräknats till 8 550 000 kronor. I
detta sammanhang torde medel jämväl höra anvisas för att ersätta de belopp,
sorn de förutnämnda gåvoparlierna lill Grekland av torrmjölk och
äppelmos representera. Inräknat kostnaderna för partiernas iordningställande
för export m. m. uppgår ersättningsbeloppet lill sammanlagt 085 587

6

Statsutskottets utlåtande nr 206.

kronor 89 öre. Anslaget synes i enlighet härmed böra anvisas med (8 550 000
+ 685 587: 89 =) avrundat 9 250 000 kronor. Sammanfattningsvis kan här
nämnas, att de livsmedel, som exporteras till Grekland, däri inräknade de i
samband därmed uppkomna kostnaderna, dragit en sammanlagd inköpskostnad
av i runt tal 5 900 000 kronor. Realisationsvärdet av försändelserna
kan emellertid icke beräknas högre än till omkring 1 610 000 kronor.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
i detta ärende anfört och föreslagit, har ansett sig böra tillstyrka bifall
till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag. Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må

a) till Reglering av förluster å statlig fisklagring m. m. å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa
ett reservationsanslag av 9 250 000 kronor;

b) medgiva, att i samband med statlig avsättningsgaranti
å fisk s. k. fiskregleringsavgifter må utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med vad chefen för folkhushållningsdepartementet
i statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden
för den 12 maj 1944 anfört.

Stockholm den 15 juni 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Bäcklund, Holmström, Heiding, Karl Andersson,
Johan Eric Ericson och Emil Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Holmdahl, Olsson i Kullenbergstorp,
Wallentheim, Nilsson i Steneberg, Viklund och Hoppe.