Statsutskottets utlåtande nr 197.

1

Nr 197.

Ankom till riksdagens kansli den 15 juni .1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till upplysningsverksamhet i utlandet angående
Sverige jämte i ämnet väckt motion.

(lia avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under tredje huvudtiteln (punkt 20
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för
den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att till Upplysningsverksamhet i
utlandet angående Sverige för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 445 000
kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 266, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för den
12 maj 1944, med återkallande av ovannämnda i statsverkspropositionen
gjorda framställning, föreslagit riksdagen att till Upplysningsverksamhet i
utlandet angående Sverige för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 529 500
kronor.

Vidare har uti en inom andra kammaren av fru Hanna Rydh Munck af
Rosenschöld och herr I. Sefve väckt motion (II: 548) hemställts, att riksdagen
måtte för särskild upplysningsverksamhet i Latinamerika utöver i Kungl. Maj :ts
proposition nr 266 föreslagna 529 500 kronor anslå 60 000 kronor eller tillhopa
för upplysningsverksamhet i utlandet 589 500 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.

Departementschefen har meddelat, att den s. k. amerikautredningen den 26
april 1944 framlagt förslag rörande en basorganisation för Sveriges kulturella
utbyte med utlandet.

De sakkunniga förklara, att de i sin strävan att finna vägar till förbättrande
och utvidgning av Sveriges kulturella förbindelser med Nord- och
Sydamerika kommit till insikt örn nödvändigheten av att skapa en bärkraftig
central för upplysningsverksamheten här hemma. Det utåtriktade kulturarbetet
måste enligt de sakkunnigas mening förankras i en basorganisation med
väsentligt mycket större resurser och stadga än vad som hittills stått till buds
på detta område. Både praktiska och principiella synpunkter tala därvid,
enligt vad de sakkunniga framhålla, starkt för att en basorganisation för kulturutbytet
bör omfatta Sveriges kulturella förbindelser med samtliga länder.
Genom att upplysningsärendena handläggas av en och samma institution,

Bihang till riksdagens protokoll 1944. G sami. Nr 197—198. 1

2

Statsutskottets utlåtande nr 197.

samlas erfarenheterna på en hand och dubbelarbete undvikes. Konsekvensen
av denna uppfattning blir en strävan att organisatoriskt samla upplysningsverksamheten
på olika länder inom en institution.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör ett centralt organ för den svenska
upplysningsverksamheten, för att bliva effektivt, uppbäras av och äga tillgång
till expertis från hela vårt kulturliv. Det bör vidare utgöra en fri och
självständig institution med möjligheter att taga egna initiativ samt äga ett
eget verkställande organ och ekonomiska möjligheter att fullfölja en planerad
verksamhet även på längre sikt. De olika organen för såväl svensk kultur som
det svenska näringslivet synas hava ett omedelbart intresse av att medverka
i en sådan institutions arbete, då de komme att draga direkt eller indirekt
fördel av det intensifierade kulturutbyte med utlandet, som vöre institutionens
mål. Dessa synpunkter leda fram till tanken på bildandet av ett fristående
kulturinstitut, uppburet av representanter för svenskt kulturliv och näringsliv
med statens välvilliga stöd. Skapandet av en ny statlig institution som central
för upplysningsarbetet synes de sakkunniga ur många synpunkter mindre
lämpligt. För att på ett rätt sätt utåt representera det svenska kulturlivet
i alla dess former fordras en institution, som i möjligaste mån är fri från varje
byråkratisk bundenhet.

Sedan en organisationskommitté tillsatts med uppdrag att uppgöra de närmare
planerna till en basorganisation för upplysningsarbetet, har denna kommitté
framlagt förslag till en dylik organisation nied benämningen »Svenska
institutet för kulturellt utbyte med utlandet».

Det tilltänkta institutets uppgift skulle enligt kommittén vara att till gagn
för Sveriges kulturella, sociala och ekonomiska förbindelser med utlandet
samordna och stödja den upplysningsverksamhet om Sverige i utlandet, som
redan pågår, samt att, där så kan finnas behövligt och lämpligt, upptaga nya
verksamhetsgrenar i kulturutbytets tjänst. Kommittén hade vidare uppgjort
ett förslag till program, ävensom utarbetat förslag till stadgar för institutet.
Förslagen i fråga äro bilagda statsrådsprotokollet.

Som stadgeförslaget utvisar, hade kommittén tänkt sig, att institutets verksamhet
delvis skulle finansieras genom årsavgifter från betalande medlemmar,
varvid avsetts, att hänvändelser särskilt skulle ske till företag inom näringslivet.
Enligt ett av kommittén uppgjort, statsrådsprotokollet bilagt förslag
till budget för institutet skulle utgifterna uppgå till omkring 1 050 000 kronor
för år. Efter att hava trätt i förbindelse med intresserade representanter för
näringslivet ansåge kommittén vissa förhoppningar föreligga för att ett belopp
av 650 000 kronor på detta sätt skulle kunna erhållas. Kommittén förutsatte
därvid, att de medel, som under senare tid årligen insamlats för upplysningsverksamheten
i Amerika, inginge i institutets budget. Under dessa förhållanden
erfordrades från statens sida ett bidrag av omkring 400 000 kronor. Av
detta belopp hade emellertid redan över 300 000 kronor upptagits i det under
tredje huvudtiteln uppförda anslag för upplysningsverksamhet i utlandet
angående Sverige.

Amerikautredningen har tillstyrkt det sålunda planerade institutet.

Statsutskottets utlåtande nr 197.

3

Vad det uppgjorda budgetförslaget beträffar, framhålla de sakkunniga,
att en förutsättning för att tillräckligt stora privata bidrag skola inflyta uppenbarligen
vore, att staten visade sin beredvillighet att påtaga sig en större
andel av kostnaderna för institutet. De sakkunniga hava förordat, att en
jämnare balans än den, som består i det av kommittén utarbetade budgetförslaget,
åvägabringas mellan statsbidrag och enskilda bidrag, förslagsvis
på så sätt, att statsbidragen och de förutsatta enskilda bidragen uppgå till
lika belopp.

Av de sakkunnigas betänkande framgår, att enligt deras mening av det belopp
å 445 000 kronor, som enligt Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag skulle anslås för upplysningsverksamhet
i utlandet rörande Sverige för budgetåret 1944/45, ett belopp av 314 000
kronor skulle överföras till det planerade institutets budget. Återstoden, eller
131 000 kronor, skulle enligt statsverkspropositionen användas på följande
sätt, nämligen 50 000 kronor till upplysningsverksamheten i Sydamerika,
31 100 kronor till den svenska rese- och informationsbyrån i New York,
10 000 kronor till Tidningarnas Telegrambyrå för utvidgad förmedling av
särskilt ekonomiska nyheter rörande Sverige till utlandet, 1 500 kronor för
redigering inom samma byrå av visst nyhetsmaterial, 15 000 kronor till
Svensk-internationella pressbyrån, 5 000 kronor till bestridande av kostnaderna
för upplysningsnämnden och kulturrådet samt 18 400 kronor till ministerns
för utrikes ärendena förfogande att jämte besparingar å de i övrigt anvisade
beloppen vid förefallande behov disponeras för upplysningsverksamheten
och därmed sammanhängande ändamål.

Beträffande dessa belopp framhålla de sakkunniga, att de icke ansett sig
böra föreslå, att anslaget för upplysningsverksamheten i Sydamerika skall
överföras till det planerade institutet, enär anslaget delvis torde komma att
utnyttjas för verksamhet vid beskickningarna i Sydamerika. Vid detta förhållande
synes dispositionsrätten böra förbehållas utrikesdepartementet. Då
upplysningsnämnden och kulturrådet, därest de sakkunnigas förslag godtages,
torde komma att upphöra, synes ett för bestridande av kostnaderna för
nämnden och rådet avsett belopp av 5 000 kronor böra överföras till de medel,
som avses skola ställas till ministerns för utrikes ärendena förfogande.
Dessa skulle alltså komma alt uppgå till 23 400 kronor. De sakkunniga påpeka,
att även efter inrättandet av det tilltänkta institutet ett anslag för upplysningsändamål
måste stå direkt till utrikesdepartementets förfogande. Beskickningar
och konsulat måste såsom hittills förses med upplysningsmaterial
och utrikesdepartementets pressbyrå måste vid behov kunna omedelbart
tillmötesgå från utländska myndigheter framställda önskemål om dylikt
material. Vad Svensk-internationella pressbyrån beträffar, framhålla de sakkunniga,
att den — utöver det sedan flera år tillbaka till byrån utgående årliga
särskilda anslaget av 15 000 kronor -— ur nu ifrågavarande anslag erhållit
extra bidrag för särskilda ändamål, såsom bild- och telegramtjänst etc.
Under det senaste budgetåret hava dessa extra bidrag uppgått till sammanlagt
omkring 10 000 kronor. Byrån har dessutom, enligt vad de sakkunniga

4

Statsutskottets utlåtande nr 197.

erfarit, nyligen hos utrikesdepartementet hemställt om en höjning av dessa
extra bidrag med 5 000 kronor eller till omkring 15 000 kronor. Därest de
sakkunnigas nu framlagda förslag till fördelning av upplysningsanslaget godtages,
torde utrikesdepartementets möjligheter att i fortsättningen utbetala
dessa extra bidrag upphöra. Sakkunniga förutsätta emellertid, att pressbyrån
och det planerade institutet komma att samarbeta, och utgå från den förutsättningen,
att institutet kommer att bevilja byrån de till 15 000 kronor
uppgående medel, vilka enligt vad nu angivits erfordras för att byråns verksamhet
skall kunna uppehållas på nuvarande nivå.

Beträffande återstoden av upplysningsanslaget eller alltså bidragen till den
svenska rese- och informationsbyrån i New York samt till Tidningarnas Telegrambyrå
ifrågasätta de sakkunniga icke någon ändring.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Till det av amerikautredningen framlagda förslaget att skapa en centralorganisation
för upplysningsverksamheten i utlandet angående Sverige vill
jag giva min anslutning. Redan under åren före det nu pågående världskriget
gjorde sig ett ökat behov gällande av en bättre och med rikligare medel
utrustad organisation för det kulturella utbytet med och upplysningsverksamheten
i utlandet. Krigsåren hava än mera förstärkt detta intryck, och
med tanke på de krav, som på detta område komma att inställa sig vid inträdande
fredsförhållanden, svnes det mig vara särskilt angeläget, att vi stå
fullt rustade för uppgiften att återerövra den mark, som under isoleringen
gått förlorad. I all synnerhet gäller detta örn de transoceana länderna.
Andra länder i en ställning, motsvarande Sveriges, komma otvivelaktigt att
göra liknande bemödanden. De uppgifter i detta avseende, som lämnas i det
av organisationskommittén utarbetade programförslaget, synas mig därvidlag
vara av stort intresse. Det är därför enligt min uppfattning av vikt, att den
svenska upplysningsverksamheten gives ett ännu starkare stöd än hittills
från det allmännas sida, så att den kan allsidigt och verksamt i utlandet sprida
kännedom om vårt lands förhållanden och därigenom i alla avseenden
främja våra förbindelser med främmande länder.

Givetvis skulle olika vägar kunna tänkas för att nå detta mål. En centralorganisation
i någon form för upplysningsverksamheten synes mig dock
oundgänglig, och jag finner den av de sakkunniga förordade lösningen att
med bidrag från statens sida upprätta ett svenskt institut för kulturellt utbyte
med utlandet vara lyckligt vald. Ej heller har jag något att erinra mot
det för den tilltänkta nya organisationen föreslagna namnet eller mot det
uppgjorda förslaget till program för dess verksamhet. Därest från riksdagens
sida intet är att erinra mot det planerade institutets upprättande, torde det få
ankomma på Kungl. Majit alt fastställa stadgar för detsamma. På sätt de
sakkunniga uttalat, bör såsom en förutsättning för åtnjutande av statsbidrag
gälla, att Kungl. Majit skall äga utse en revisor, jämte en suppleant, i institutet.
Det torde vidare få ankomma på Kungl. Majit att besluta om den avveckling
av upplysningsnämnden och kulturrådet, som torde böra äga rum
i samband med det nya institutets upprättande.

I fråga örn de av de sakkunniga framlagda budgetberäkningarna måste
jag ställa mig tveksam till tanken, att ett så stort belopp som hälften av
institutets budget redan nu skulle ställas till förfogande av statsmedel. Innan
någon erfarenhet vunnits rörande institutets verksamhet, anser jag mig ej
kunna förorda, att större bidrag från statens sida lämnas än vad som föreslagits
av organisationskommittén. Enligt dennas förslag skulle statsanslaget

Statsutskottets utlåtande nr 197.

5

till institutet uppgå till 398 500 kronor för år, varav 314 000 kronor skulle
bestridas av det i statsverkspropositionen av riksdagen för upplysningsverksamheten
äskade anslaget av 445 000 kronor. För institutets verksamhet
skulle sålunda nu erfordras ytterligare 84 500 kronor. Anslaget för upplysningsverksamheten
i utlandet angående Sverige bör alitsa för ar räknat ökas
med sistnämnda belopp eller till (445 000 + 84 500 =) 529 500 kronor. Då
det synes angeläget, att institutet snarast möjligt träder i funktion, torde detta
om möjligt böra ske vid början av nästa budgetår. De för institutets verksamhet
erforderliga medlen böra därför kunna ställas till förfogande från
och med nämnda tidpunkt, sedan det fastslagits, att förutsättningar för institutets
verksamhet i såväl ekonomiskt som organisatoriskt hänseende föreligga.
I det förra hänseendet må erinras om att, såsom framgår av den förut
lämnade redogörelsen, en förutsättning för institutets upprättande är, att
betydande medel erhållas från enskilt håll.

I den nu föreliggande propositionen har Kungl. Maj:t på grundval av den
s. k. amerikautredningen framlagt förslag till viss omorganisation av den
svenska upplysningsverksamheten i utlandet syftande till förbättring och
utvidgning av Sveriges kulturella förbindelser med övriga länder. Jämsides
med förstärkningen av de ekonomiska förbindelserna är även ett vidgat utåtriktat
upplysningsarbete och ett ökat kulturellt utbyte med övriga länder
en angelägen uppgift för vårt land. En rätt bedriven upplysningsverksamhet
är enligt utskottets mening ett betydelsefullt medel för främjandet och utvecklandet
av vårt näringsliv och av våra kommersiella förbindelser med utlandet.

Utskottet anser, att en centi-alorganisation för upplysningsverksamhetens
bedrivande är lämplig under de förutsättningar, som i propositionen utvecklas.
Det i sådant avseende framlagda förslaget om inrättande av ett svenskt
institut för kulturellt utbyte med utlandet synes utskottet innebära en form,
som under förhandenvarande omständigheter bör prövas. Genom sin sammansättning
synes institutet vara ägnat att fylla uppgiften att utgöra en
basorganisation för denna verksamhet. De i det uppgjorda programförslaget
angivna allmänna riktlinjerna för institutets arbete synes utskottet kunna
godtagas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att fastställa stadgar för
institutet i fråga ävensom att fatta beslut om avvecklingen av upplvsningsnämnden
och kulturrådet, vilka genom institutets inrättande torde böra
upphöra.

En förutsättning för institutets bildande är att betydande medel kunna
erhållas från enskilt håll. Såsom av ärendet framgår föreligga vissa förhoppningar,
att ett belopp av 650 000 kronor på delta sätt skulle kunna
påräknas för nästa budgetår. Då de årliga utgifterna uppskattats till 1 048 500
kronor, finner sig utskottet kunna tillstyrka, att staten för nästa budgetår bestrider
mellanskillnaden eller 398 500 kronor. Av nämnda belopp skulle
314 000 kronor gäldas av det i statsverkspropositionen för upplysningsverksamheten
äskade anslaget av 445 000 kronor. För institutets verksamhet skulle
sålunda erfordras ytterligare 84 500 kronor, med vilket belopp ifrågavarande
anslag skulle ökas. Häremot har utskottet icke haft något att erinra

Utskottet.

6

Statsutskottets utlåtande nr 197.

och tillstyrker alltså, att anslaget till upplysningsverksamhet i utlandet angående
Sverige för nästa budgetår uppföres med 529 500 kronor. Därest hinder
under avsevärd tid skulle resa sig mot det planerade institutets tillkomst, förutsätter
utskottet, att Kungl. Majit äger att för fullföljande likväl på sätt
hittills skett av avsedd verksamhet taga nämnda belopp i anspråk i erforderlig
omfattning.

Med anledning av det motionsvis gjorda yrkandet vill utskottet erinra, att
det föreslagna institutet är tänkt som en enskild sammanslutning och att det
ankommer å institutet att planlägga sin verksamhet. Utskottet förutsätter
emellertid, att de synpunkter på betydelsen av förbindelser med de sydamerikanska
republikerna, som motionärerna framhållit, därvid också bliva beaktade.
Med hänsyn härtill och då det måste anses mindre lämpligt att redan
nu för ändamålet anvisa anslag utöver vad Kungl. Majit ansett erforderligt,
får utskottet avstyrka motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i enlighet med Kungl. Majits förslag
och med avslag å motionen lii 548, till U pplysningsverksamhet
i utlandet angående Sverige för budgetåret 1944/45 under
tredje huvudtiteln anvisa ett anslag av 529 500 kronor.

Stockholm den 15 juni 1944.

På statsutskottets vägnar;
J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Bäckström, Bäcklund, Holmström, Heiding,
Boman och Gillström; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Andersson i Prästbol, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Holmdahl, Olsson i Kullenbergstorp,
Wallentheim, Nilsson i Steneberg, Viklund och Lindholm.

Reservation

av herr Pauli.