Statsutskottets utlåtande nr 194.
1
Nr 194.
Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1944 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till vissa nya kraftstationer m. rn.
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit (kapitalbudgeten, bilaga 4, punkt 43)
föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
bliva riksdagen förelagd, till Vissa nya kraftstationer m. m. för budgetåret
1944/45 beräkna ett investeringsanslag av 11 000 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 93, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 11
februari 1944, föreslagit riksdagen att
dels för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under rubrik Statens affärsverksfonder,
Statens vattenfallsverk, anvisa följande investeringsanslag, näm
-
ligen till
Kraftstation vid Nämforsen............................................. 7 000 000 kronor
Kraftstation vid Forsmoforsen ....................................... 2 000 000 »
Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde ............ 1 000 000 »
Tilloppstunnel vid Porjus kraftstation ........................... 1 000 000 »
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att pröva och godkänna de överenskommelser,
som kunna träffas mellan vattenfallsstyrelsen och Krångede aktiebolag örn
byte av styrelsen tillhöriga andelar i Moforsen mot andelar till motsvarande
värde i Forsmoforsens dämningssträcka samt om inköp från bolaget av ytterligare
fallhöjd i sistnämnda sträcka;
dels ock medgiva, att för bestridande av kostnaderna för nämnda inköp av
ytterligare fallhöjd må disponeras högst 150 000 kronor av det å kapitalbudgeten
för budgetåret 1943/44 under förenämnda rubrik uppförda investeringsanslaget
till Inköp av vattenfall och fastigheter.
Riksdagen har tidigare (skrivelse 332) fattat beslut rörande förevarande
proposition i vad avser överenskommelsen med Krångede aktiebolag om inköp
av vattenrätt och beträffande rätt att disponera medel för sagda inköp.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr R. Bergh m. fl. (I: 3)
och den andra inom andra kammaren av herr O. W. Lövgren m. fl. (11:20),
vari hemställts, att riksdagen på kapitalbudgeten för budgetåret 1944/45 i och
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 194—195.
1394 44
2
Statsutskottets utlåtande nr 194.
för påbörjande av utbyggnad av Harsprånget i Luleälv måtte anvisa ett belopp
av 5 000 000 kronor samt att riksdagen även måtte anvisa 5 000 000 kronor till
utvidgning av Porjus kraftverk.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionen II: 20.
Över ifrågavarande motioner har efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning vattenfallsstyrelsen den 24 april 1944 avgivit yttrande. (Bilaga.)
I skrivelse den 22 januari 1944 har vattenfallsstyrelsen framlagt utredning
rörande de i förevarande proposition angivna företagen.
Kraftstation i Nämforsen. Plån olika håll har fråga väckts, huruvida ej staten
med hänsyn till vissa natur- och kulturskyddsintressen borde avstå från en
utbyggnad av vattenkraften i denna fors. Detta spörsmål, som närmast avser
de vid forsen förefintliga märkliga hällristningarna, har sålunda berörts av
bland annat riksantikvarieämbetet och vetenskapsakademien.
I sin förenämnda skrivelse den 22 januari 1944 har vattenfallsstyrelsen meddelat,
att enligt styrelsens förslag till utbyggnad av Nämforsen hällristningsfältet
bomme att praktiskt taget icke alls beröras av byggnadsåtgärderna.
I fråga örn sättet för den tilltänkta kraftverksanläggningens utförande meddelar
vattenfallsstyrelsen, att avsikten vore att utbygga Nämforsen med två
maskinaggregat med kaplanturbiner, vilka vartdera kunde utnyttja en vattenmängd
av omkring 100 kubikmeter per sekund. Maximieffekten beräknades
till 38 000 kW, och den genomsnittliga energiproduktionen innan Ångermanälven
bleve reglerad skulle uppgå till 215 MkWh per år. Energiproduktionen
kunde beräknas stiga till omkring 250 MkWh per år efter företagande av de
sjöregleringar, som syntes kunna genomföras under de närmaste femton åren.
Anläggningskostnaden för kraftstationen i Nämforsen, oberäknat fallvärden,
har av vattenfallsstyrelsen beräknats till 20 000 000 kronor enligt 1943 års
prisnivå. Enligt styrelsens beräkningar fördela sig dessa kostnader på sätt
framgår av följande uppställning.
Dammbyggnad jämte anordningar för flottning och fiske
samt strandskoning och ledmur ................................. kronor 3 400 000
Maskinstation med inlag ............................................. » 3 400 000
Turbiner med hjälpmaskiner.......................................... » 1 950 000
Generatorer, transformator och elektrisk utrustning ......... » 4 000 000
Avloppstunnel och avloppskanal samt rensningar i älven
nedanför avloppet ................................................... » 2 090 000
Vägomläggningar, järnvägsanslutning och planeringar ...... » 280 000
Permanenta bostäder ................................................... » 380 000
Administration, allmänna kostnader och oförutsett ......... »_4 500 000
Summa kronor 20 000 000
Medelsbehovet för nästa budgetår har av styrelsen beräknats till 7 000 000
kronor. Arbetena vid dammen skulle igångsättas redan under senare delen
Statsutskottets utlåtande nr 194.
3
av sommaren 1944 och utbyggnaden ske så snabbt, att det första maskinaggregatet
kunde tagas i drift hösten 1946. Vissa förberedande anläggningar
borde igångsättas redan våren 1944, för vilket ändamål anslaget till mindre
utvidgningar av förefintliga kraftstationsanläggningar och mindre regleringsföretag
m. m. borde tills vidare utnyttjas.
Departementschefen har för sin del förklarat sig intet ha att erinra mot
den framlagda planen för Nämforsens utbyggnad. Såvitt departementschefen
kunnat finna innebure utbyggnadsförslaget, som utformats i nära samverkan
med riksantikvarieämbetet, att all skälig hänsyn toges till kultur- och naturskyddsintressena.
Kraftstation i Forsmoforsen. Närmast nedströms Nämforsen i Ångermanälven
är Moforsens fallkomplex beläget, och nedströms detta fall ligger Forsmoforsen.
Majoriteten i Moforsen äges av Krångede aktiebolag och majoriteten
i Forsmoforsen av vattenfallsstyrelsen. Vissa andelar i Moforsen ägas av styrelsen
och vissa andelar i Forsmoforsen av Krångedebolaget.
Utbyggnaden skulle enligt vattenfallsstyrelsens förslag omfatta två maskinaggregat,
utförda med kaplanturbiner. Vartdera aggregatet beräknas kunna
utnyttja en vattenmängd av 100 kubikmeter per sekund. Den blivande kraftstationens
maximieffekt beräknas till 59 000 kW och den genomsnittliga energiproduktionen,
innan Ångermanälvens avrinning reglerats, till 335 MkWh vid
dämning upp till + 45 meter. Efter den reglering av sjöarna i Ångermanälven,
som beräknas kunna genomföras inom femton år, skulle energimängden stiga
till omkring 390 MkWh per år.
Utbyggnaden av Forsmoforsen har vattenfallsstyrelsen beräknat komma
att taga en tid av omkring tre år. Med hänsyn till den avsedda tidpunkten för
igångsättandet av arbetena med utbyggnad av Nämforsen har styrelsen räknat
med att påbörja anläggningen i Forsmoforsen först i början av år 1945. Det
kunde dock visa sig lämpligt att dessförinnan igångsätta vissa förberedande
arbeten. Anläggningskostnaderna för utbyggnaden av Forsmoforsen hava av
styrelsen, oberäknat värdet av naturkraften, uppskattats till 28 500 000 kronor
vid 1943 års prisläge.
Kostnaderna fördela sig enligt styrelsens beräkningar på följande sätt.
Dammbyggnad jämte anordningar för flottning och fiske
samt skyddsåtgärder för järnvägsbroarna .................. kronor 5 800 000
Maskinstation med intag och tilloppstuber ..................... » 4 000 000
Turbiner med hjälpmaskiner ....................................... » 2 200 000
Generatorer, transformatorer och elektrisk utrustning ...... » 4 550 000
Avloppstunnel och avloppskanal samt rensningar i älven
nedanför avloppet ................................................... » 5 350 000
Yägomläggningar, väganslutning och transportanordningar
samt planeringar ................................................... » 400 000
Permanenta bostäder ................................................... » 400 000
Administration, allmänna omkostnader och oförutsett ...... » 5 800 000
Summa kronor 28 500 000
4
Statsutskottets utlåtande nr 194.
För nästa budgetår har styrelsen beräknat ett medelsbehov av 2 000 000
kronor för påbörjandet av utbyggnaden.
Departementschefen har för egen del anfört bland annat att förslaget om
utbyte av vissa kronan tillhöriga fallandelar i den mellan Nämforsen och
Forsmoforsen belägna Moforsen mot Krångede aktiebolag tillhöriga andelar
i Forsmoforsens dämningssträcka torde medföra fördel för båda parterna. För
att utbyggnaden skulle ekonomiskt komma fullt till sin rätt borde, utöver de
andelar i Forsmoforsens dämningssträcka som kunde förvärvas genom byte.
vissa högre upp belägna andelar inköpas, örn detta kunde ske till skäligt pris.
Reglering av sjöar i Ångermanälvens flodområde. I sin ovannämnda skrivelse
framhåller vattenfallsstyrelsen, att frågan örn framrinningen i Ångermanälven
borde upptagas till behandling, örn utbyggnad av Nämforsen och
Forsmoforsen beslötes. Preliminära utredningar härom hade, såsom redan
i styrelsens petitaskrivelse den 30 september 1943 angivits, blivit utförda,
men några definitiva projekt hade ännu icke utformats. Såväl planering som
domstolsbehandling krävde lång tid, och det vore ovisst örn några arbeten
kunde hinna igångsättas under budgetåret 1944/45. Styrelsen ansåge det
emellertid önskvärt, att ett anslag av 1 000 000 kronor stöde till förfogande
för ändamålet under nämnda budgetår. Styrelsen hemställer om anvisande
av nämnda belopp.
Departementschefen har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag under framhållande
att det, med hänsyn till att planering och domstolsbehandling toge
lång tid i anspråk, torde vara osäkert, örn några regleringsarbeten hunne igångsättas
under nästa budgetår.
Ny tilloppstunnel vid Porjus kraftstation. Porjus kraftstation är nu utbyggd
med två tillopps- och två avloppstunnlar, vardera med 50 kvadratmeters genomskärningsarea.
Kraftverkets kapacitet har successivt ökats dels genom ombyggnad
av två aggregat (nr 2 och 5) och insättning av ett nytt aggregat (nr 8),
dels genom höjning av dämningen ovanför Porjus, dels slutligen genom nya
regleringar i Suorva. Maximieffekten vid kraftverket utgör nu 115 000 kW,
och energiproduktionen uppgår vid normal vattentillgång till 785 MkWh per
år. Vattenförbrukningen utgör vid full effekt 265 kubikmeter per sekund. På
själva kraftstationen har hittills nedlagts ett kapital av 24,4 miljoner kronor.
I sin förevarande skrivelse har vattenfallsstyrelsen förklarat sig numera
anse, att arbetet med den tredje tilloppstunneln borde komma till utförande,
samt hemställt örn anvisande för budgetåret 1944/45 av ett anslag av 1 000 000
kronor för ändamålet.
Styrelsen meddelar vidare, att det nya tilloppet beräknades minska fallförlusten
vid full effekt från 2,2 o till 0,9 5 meter. Fallhöj ds vinsten örn 1,2 5
meter möjliggjorde en ökning av energiproduktionen med 17 MkWh per år1.
Kostnaden för det ifrågasatta arbetet har av styrelsen beräknats till
1 600 000 kronor, av vilket belopp 200 000 kronor avse sådana ändringar av
Statsutskottets utlåtande nr 194.
5
äldre anläggningar, som enligt hittills tillämpade grunder borde täckas med
förnyelsefondsmedel. Vid tillämpning av grunderna för den i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag föreslagna omläggningen av
kapitalbudgeten borde hela beloppet, 1600 000 kronor, anvisas såsom investeringsanslag,
men ett belopp av 200 000 kronor kunde sedermera avskrivas
med anlitande av behållning å värdeminskningskonto.
Med hänsyn till att arbetsbrist syntes förestå i Norrbotten framhåller
styrelsen såsom önskvärt, att arbetet med den nya tilloppstunneln finge påbörjas
under sensommaren 1944, när vid dammen pågående reparationsarbeten
avslutats. Örn så skedde, kunde anläggningen beräknas bliva färdig
under budgetåret 1945/46.
Vattenfallsstyrelsen har i detta sammanhang jämväl berört motionen II: 20
i vad däri hemställts örn anvisande av 5 000 000 kronor under nästa budgetår
för utvidgning av Porjus’ kraftstation.
Departementschefen har för sin del på denna punkt anfört bland annat följande.
Vad slutligen beträffar styrelsens hemställan örn anslag för en tredje
tilloppstunnel vid Porjus kraftstation, ingår detta arbete såsom
ett led i den utbyggnad av Porjusstationen, vilken — då avrinningen i Stora
Luleälv blivit slutligt reglerad genom åtgärder i Satisjauregrenen — bör
omfatta såväl tillopps- och avloppstunnel som ett nionde maskinaggregat.
Av vattenfallsstyrelsens redogörelse lärer framgå, att ett tidigare installerande
av aggregatet näppeligen kan anses ekonomiskt försvarligt samt att regleringen
av Satisjauretillflödet icke bör ske förrän i samband med den utbyggnad av
Harsprånget, som lämpligen torde kunna komma till stånd först då problemet
örn överförande av stora kraftmängder på längre avstånd nått en tekniskt
och ekonomiskt tillfredsställande lösning. Emellertid skulle ett fristående
utförande av till- och avloppstunnel synbarligen medföra icke obetydliga
möjligheter till en ökning av kraftuttagningen i Porjus. Kostnaden härför
blir visserligen så hög, att den knappast i och för sig motiverar arbetets utförande
vid nu rådande höga prisläge. I betraktande av att vinsten av tunnelbyggena
kommer att stiga, då det nionde aggregatet en gång installeras, kan
kostnaden dock anses försvarlig. Det är ur olika synpunkter angeläget, att
arbetstillgången i Porjus samhälle hålles någorlunda jämn. Efter prövning
av olika på frågan inverkande omständigheter har jag ansett mig böra förorda,
att anslag för den nya tilloppstunneln anvisas redan för nästa budgetår.
Vid detta ställningstagande har jag icke minst beaktat, att ett utförande redan
nu av tunnelarbetena skulle bereda möjlighet att i en framtid relativt snabbt
öka kraftuttagningen från Porjus genom insättande av ett nionde aggregat,
för den händelse kraftförbrukningen i Norrbotten skulle stegras i sådan grad,
att en dylik åtgärd av denna anledning bleve önskvärd. I
I överensstämmelse med vad som i statsverkspropositionen bebådats har i
förevarande proposition framlagts förslag örn påbörjande av två nya kraftverksbyggnader
i Ångermanälven, nämligen en vid Nämforsen örn 38 000
kilowatt för en kostnad av 20 000 000 kronor och en vid Forsmoforsen örn
59 000 kilowatt för en kostnad av 28 500 000 kronor.
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 194.
Med hänsyn till de omkastningar, som en kommande fred kan medföra,
ställer det sig för närvarande mer än eljest svårt att fastställa planerna för
den statliga utbyggnadspolitiken på kraftförsörjningens område.
Som ett lämpligt led i det utbyggnadsprogram, vilket man under sålunda
rådande ovissa förhållanden har att utforma, torde de i propositionen angivna
båda kraftstationerna vid Ångermanälven kunna inpassas. Utbyggnadskostnaden
ställer sig jämförelsevis fördelaktig, vartill kommer en med hänsyn till
kraftbehoven inom landets olika delar gynnsam belägenhet. Utskottet vill
tillstyrka, att de för detta ändamål begärda anslagen beviljas liksom ock anslaget
å 1 000 000 kronor för vissa med de båda kraftverksbyggena sammanhörande
regleringsåtgärder i Ångermanälven.
Däremot måste det uppenbarligen ställa sig betydligt mera vanskligt att
nu fatta beslut örn en anläggning av den storleksordning, som ifrågasatts vid
Harsprånget. I anslutning till de i ämnet väckta motionerna och på grund av
det intresse frågan örn Harsprångets utbyggnad måste tilldraga sig har utskottet
ansett det vara av intresse att närmare belysa nämnda fråga. Inledningsvis
må då erinras örn de invecklade problem som denna fråga inrymmer
på grund av å ena sidan den per enhet räknat ovanligt låga utbyggnadskostnaden
men å andra sidan svårigheterna att finna avsättning för de stora kraftbelopp,
som anläggningen komme att lämna.
Frågan har också ett mycket påtagligt samband med hela problemet örn
möjligheterna att effektivt befrämja Norrbottens utveckling. I detta avseende
må till en början erinras, att Norrbotten ej endast beträffande tillgång på
järnmalm och virke utan även främst i fråga örn vattenkraft är utomordentligt
rikt. Av landets i och för sig sällsynt stora vattenfallstillgångar finnes över
en tredjedel inom Norrbotten. Då det gällt att uppgöra planerna för Norrlands
industriella utveckling hava också sedan gammalt särskilt stora förhoppningar
fästs vid de i Lule älv intill varandra befintliga Porjus- och Harsprångsfallen,
varav Porjus är i det närmaste fullt utbyggt (cirka 115 000 kilowatt),
medan en tidigare år 1918 beslutad utbyggnad av Harsprånget sedermera
avbröts efter det inemot 10 miljoner kronor nedlagts där. Endast en
mycket ringa del av detta belopp anses bliva till nytta vid en framtida kraftverksbyggnad,
vilken på grund av dammbyggnadsteknikens utveckling förutsättes
kunna ske med en avsevärt större uppdämning närmare det tilltänkta
kraftverket och till följd härav betydligt kortare tilloppstunnlar än dem som
åren omkring 1920 påbörjades.
Besluten örn utbyggnaderna av såväl Porjus som Harsprånget grundades
på en av vattenfallsstyrelsen uttalad och av departementschefen biträdd uppfattning
att dessa fall genom de betydande kraftbelopp som till billigt pris
kunde erbjudas skulle bliva en lämplig grundval för en ny elektrokemisk och
elektrotermisk industri. Utbyggt med 6 enheter för 105 000 kilowatt beräknades
Harsprånget efter 1913 års pris kosta 32 och efter 1918 års pris 70 miljoner
kronor. Mot ovan anförda siffror må sättas vattenfallsstyrelsens nu
framlagda betydligt mera fördelaktiga kalkyler, enligt vilka ett kraftverk om
Statsutskottets utlåtande nr 194.
<
250 000 kilowatt skulle kunna erhållas för 80 miljoner kronor. I samband med
beslutet år 1918 örn Harsprånget erinrade departementschefen örn vådan av
att örn dessa stora fall ej utbyggdes åtskilliga av de industrier, som anmält
sig till erhållande av kraft i Norrbotten, i stället igångsattes i Norge, en utveckling
som han funne beklaglig.
Det kan knappast sägas att de sålunda uttalade förhoppningarna örn en
industriell utveckling kring Porjus uppfyllts. Den tillverkning av fosfatgödningsämnen,
vilken vid beslutet örn Harsprångets utbyggnad ansågs möjlig,
har visserligen nu på 1940-talet kommit i gång som krigsindustri med förläggning
i Malmberget. Men de vitt syftande planerna på en salpetertillverkning
lingö förfalla, varvid i stället motsvarande norska produktion efter hand
ökades. Det bör dock nu efteråt konstateras, att en svensk tillverkning
genomförd efter de metoder, som då stodo till buds, knappast blivit ekonomiskt
lyckosam. Yad den elektrotekniska industrien beträffar märkas visserligen
smältverket vid Porjus för framställning av kiselmetall och det nyligen
igångsatta järnverket i Luleå.
I motionerna har nu med rätta framhållits det allmänt erkända behovet
av att Norrlands befolkning får ett förbättrat försörj ningsunderlag liksom
ock det kända förhållandet att god tillgång till elektrisk energi till lågt pris
är en av de viktigaste grundförutsättningarna för utvecklingen av rikt näringsliv.
Alldeles särskilt starka skäl torde tala för att dessa allmänna synpunkter,
utan undanskjutande självfallet av sunda affärsmässiga normer, bilda
grundvalen för kraftförsörjningspolitiken inom Norrbottens län. Ej minst på
det elektrotekniska området borde Norrbotten kunna få en ställning, som bättre
svarar mot dess rikedom på elektrisk kraft. Från fackmannahåll har — i
samband med kraven på mera tidsenliga statliga forskningsanordningar —
påvisats vilken betydelse de på elektroteknisk väg framställda produkterna
lia för näringslivet och vilka goda förutsättningar Sverige har för en dylik
produktion tack vare sin billiga vattenkraft. Genom de långa transporterna
och de billiga sjötransporternas avbrott under en lång vinter motvägas självfallet
de fördelar Harsprånget kan erbjuda i form av billigt kraftpris. Att
transportsvårigheterna även vad Norrland beträffar låta sig övervinnas bestyrkes
bland annat av den norrländska trävaruindustriens frammarsch samt
också av den elektrokemiska industri, som redan nått en glädjande utveckling
i Västernorrlands län. Tillgången till billig elektrisk kraft har därvidlag
varit den förnämsta lokaliseringsfaktorn. Efter den snart genomförda järnvägselektrifieringen
av norra stambanan ända upp till Boden, där den sedan gammalt
jämväl elektrifierade riksgränsbanan tar vid, torde taxepolitiken få gå ut
på att kunna särskilt vad massgodset beträffar bjuda billiga genomgångstransporter.
Ett samarbete mellan järnvägsstyrelsen och de enskilda företagarna
torde i detta avseende ej endast för Norrbottens del utan även mera
allmän nationellt sett kunna ge betydelsefulla resultat.
Det är ett stort intresse för vårt land att de kraftillgångar som ligga i
landets vattenfall bliva utnyttjade. Harsprånget har sina företräden i stor fall
8
Statsutskottets utlåtande nr 194.
höjd och vattenmängd samt relativt billig utbyggnad. De långa avstånden
göra att överföring av ström söderut icke för närvarande ställer sig gynnsam.
Först när frågan örn överföring på långa avstånd på lämpligt sätt blir löst kan
Harsprångets kraftmängd tillgodogöras i landets mellansvenska och sydliga
delar. I första hand bör därför intresset knytas till dess användning inom
Norrland. Detta kan icke ske utan fortsatt industriell utbyggnad i dessa delar
av landet.
Uppkomsten av nya industrier och utvidgning av redan befintliga i Norr1
land med utnyttjande av denna landsdel egna rika naturtillgångar är ett icke
endast norrländskt intresse utan ett intresse för hela vårt land.
Vattenkraftutbyggnad i Norrland, närmast i fråga om Harsprånget, samt
den industriella utvecklingen i landsdelen äro sålunda frågor som höra samman
och äro beroende av varandra.
Utskottet anser dessa frågor vara förtjänta av en ingående och snabb utredning.
Utskottet utgår från att spörsmålen upptagits av den s. k. Norrlandsutredningen.
Möjligen böra frågorna göras till föremål för en specialundersökning.
Det kan tänkas att en viss stagnation uppstår efter fredsslutet beträffande
brytningen inom de norrländska malmfälten. Den lediga arbetskraft
som därigenom uppstår kunde möjligen vinna sysselsättning vid utbyggnad
av Harsprånget. Därför måste den undersökning som här åsyftas
bedrivas med största möjliga skyndsamhet.
Av vattenfallsstyrelsens yttrande framgår, att styrelsen fullföljer genomarbetandet
av byggnadsprojektet för Harsprånget genom borrningar i berggrunden
och andra undersökningar på platsen. Utskottet finner angeläget att
förberedelserna även i övrigt fortgå så att förslag till utbyggnad kan ligga
färdigt att framläggas, så snart de erforderliga ekonomiska och samhälleliga
betingelserna föreligga.
Beträffande till sist frågan om anslag till fortsatt utbyggnad av tilloppstunnel
vid Porjus kraftstation har i motionerna hemställts om ett anslag för detta
ändamål med 5 000 000 kronor. För sagda ändamål torde emellertid för nästa
budgetår vara tillfyllest med det belopp av 1 000 000 kronor, som äskats i den
efter motionernas väckande framlagda propositionen.
Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt i
anledning av motionerna 1: 3 och II: 20 i vad de avse Porjus
kraftstation, må för budgetåret 1944/45 under statens affärsverksfonder,
statens vattenfallsverk, anvisa följande investe
-
ringsanslag, nämligen till
Kraftstation vid Nämforsén ........................ kronor 7 000 000,
Kraftstation vid Forsmof orsén .................. ,> 2 000 000,
Regleringsåtgärder i Ångermanälvens flodområde
................................................... » 1 000 000,
Tilloppstunnel vid Porjus kraftstation ......... » 1 000 000;
Statsutskottets utlåtande nr 194.
9
b) att motionerna I: 3 och II: 20 i vad de avse en utbyggnad
av Harsprånget, i den mån de icke kunna anses besvarade med
vad utskottet ovan anfört, ej må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 13 juni 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Pauli, Gränebo, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Bäcklund,
Holmström, Karl Andersson, Gustaf Iwar Anderson och Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i
Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Persson
i Falla, Persson i Tidaholm, Olsson i Kullenbergstorp, fru Alvén och herr Åkerström.
av herr Åkerström.
Reservation
10
Statsutskottets utlåtande nr 194.
Bilaga.
Till statsutskottet.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1944 har vattenfallsstyrelsen
anbefallts att till statsutskottet avgiva yttrande över de båda likalydande
motionerna nr 3 i första kammaren och nr 20 i andra kammaren örn anslag
till utbyggnad av Harsprånget och till utvidgning av Porjus kraftverk. Till
åtlydnad därav får vattenfallsstyrelsen anföra följande.
Utbyggnadstakten.
Motionärerna förmena, att landet fått dyrt betala vattenfallsstyrelsens försiktighet
i utbyggnadspolifiken. För att siffermässigt belysa förhållandena
angiver vattenfallsstyrelsen nedan utbyggnadstakten under de 15 senaste
åren.
Nybyggnads- |
Verkligt |
||
Totalt |
kapital |
nybyggnadskapital |
|
nybyggDads- |
omräknat till |
vid jämnt fördelad |
|
kapital |
1938 års |
utbyggnad |
|
penningvärde |
1934—1943 |
||
milj. kr/år |
milj. kr/år |
milj. kr/år |
|
1929—33 medeltal 6.7 |
7.0 |
— |
|
1934 |
8,2 |
8,9 |
21,8 |
1935 |
7,4 |
8,o |
22,2 |
1936 |
14,9 |
15,7 |
22,6 |
1937 |
18,8 |
19,3 |
23,2 |
1938 |
23,6 |
23,6 |
23,8 |
1939 |
31,o |
30,i |
24,6 |
1940 |
36,7 |
31,7 |
27,6 |
1941 |
40,7 |
31,o |
31,3 |
1942 |
47,4 |
33,4 |
33,9 |
1943 |
52,3 |
36,3 |
34,3 |
Summa 1934- |
-1943 281,o |
238,o |
265,3 |
I kolumn 1 ha angivits de verkliga nybyggnadskapitalen och i kolumn 2
motsvarande belopp efter ungefärlig omräkning till 1938 års penningvärde.
Vill man bilda sig en riktig uppfattning rörande nybyggnadsarbetenas
storlek, bör man gå efter siffrorna i kolumn 2. Dessa utvisa, att nybyggnadsverksamheten
avsevärt utökades redan år 1936 och att den mot slutet av
fredstiden hade uppnått ungefär samma omfattning som den sedan haft
under krigsåren. Om i tabellen medtagits de betydande lagerinköp av kol,
olja, koppar och andra metaller, som gjordes före kriget, skulle det ännu
bättre framgått, vilka omfattande åtgärder, som vidtogos för kraftförsörjningen
redan då.
I kolumn 3 ha angivits de kapitalbelopp, som med beaktande av det verkliga
sjunkande penningvärdet skulle ha använts under åren 1934—43, om nybyggnadsverksamheten
med avseende på själva arbetenas omfattning fördelats
jämnt på dessa tio år. Det sammanlagda anslagsbehovet skulle då
blivit 265,3 miljoner kronor, medan den verkliga anslagsförbrukningen var
281 miljoner kronor. Det skulle sålunda brutto sparats 15,7 miljoner kronor,
Statsutskottets utlåtande nr 194.
11
motsvarande 5,5 % av det verkligen nedlagda kapitalet, Neffobesparingen
skulle emellertid blivit mindre på grund av ränte- och driftkostnaderna förde
i förtid utförda anläggningarna.
Det är sålunda räknat i penningar en relativt liten nettobesparing, som
hade emåtts, örn vattenfallsstyrelsen redan hösten 1932 föreslagit och riksdagen
1933 beslutat en jämn utbyggnadstakt för åren 1934—43 samt därvid
förutsett utbrottet av ett nytt världskrig, dettas förlopp och den åtföljande
abnorma stegringen av kraftförbrukningen.
Ehuru vattenfallsstyrelsen icke har ansvaret för kraftförsörjningen inom
hela landet, har styrelsen dock i väsentlig grad medverkat till att det ingenstädes
uppstått nämnvärd kraftbrist trots låg vattentillgång under de tre
första krigsåren och knapp tillgång på kol för reservkraft. Sverige torde vara
det enda land i Europa, som icke haft någon nämnvärd kraftransonering
under kriget.
Inom vattenfallsverkets distributionsområden har det icke gjorts någon
begränsning av abonnemangen på kraft efter normala taxor. Styrelsen har under
kriget lämnat kraft till väsentligt sänkta priser till bland annat smältverket i
Porjus, järnverket i Luleå, ett zinkverk i Trollhättan och skifferoljeverket i
Kvarntorp. Därjämte har styrelsen under kriget tillhandahållit betydande
kraftbelopp till landsdelar och områden, som dessförinnan haft sin kraftförsörjning
ordnad utan styrelsens medverkan.
Kraftförsörjningen inom Norrbottens län.
För närvarande producerar Porjus 780 miljoner kilowattimmar (MkWh)
per år vid normal vattentillgång, det vill säga föga mindre än Trollhättan,
vars årliga produktion uppgår till 975 MkWh/år.
Av den elektriska energien från Porjus användas numera 68 % i Norrbotten,
medan 32 % exporteras till mellersta Norrland.
Av Porjuskraften användas:
MkWh/år %
För statsändamål (järnvägar och försvar) ...
För malmfälten med närliggande samhällen
För Norrbottens järnverk AB ...............
För Porjus smältverk och Porjus samhälle.
För övrig industri.............................
För slutna samhällen i kustlandet...........
För landsbygdens allmänna behov...........
För konsumtion utanför Norrbotten.........
Summa 780 100
115 15
95 12
170 22
75 10
25 3
25 3
25 3
250 32
Elektrifieringen i Norrbotten har utvecklats mycket gynnsamt under de
senaste decennierna. Inom ett fåtal år torde Norrbottens län bli på ett rationellt
sätt fullelektrifierat.
Det har klagats över att Norrbottens järnverk icke fått tillräckligt med
kraft. Det brukar därvid sägas, att kraften endast räcker till för 47 000 ton
tackjärn per år, under det att järnverket borde kunna producera 90 000 ton.
I verkligheten räcker emellertid den garanterade kraften för 55 000 ton. Örn
kraften tillhandahålles året om, såsom nu är förhållandet, blir produktionen
60 000 ton. Vid ett utnyttjande av den värdefulla gasen från de redan installerade
masugnarna kan man utan eller med ett mycket litet krafttillskott på
ett ekonomiskt gynnsamt sätt öka tackjärnsproduktionen med 30 å 40 %. Kraft
12
Statsutskottets utlåtande nr 194.
kan dessutom numera lämnas till en tidigare ifrågasatt tredje elektrisk
masugn.
Det finns icke någon grund för motionärernas farhåga, att en ny större
industri i Norrbotten skulle behöva vänta fem å sex år, innan erforderlig
kraft blir tillgänglig. Det föreligger för närvarande en kraftexport från Norrbotten
på 250 MkWh/år, och efter de utbyggnader, som utförts och utföras i
mellersta Norrland, kan detta belopp vid behov göras tillgängligt för konsumenter
inom Norrbotten. Genom det föreslagna tredje tunnelsystemet i
Porjus erhållas ytterligare 50 MkWh/år. Men därutöver kan det under en
övergångsperiod — örn ytterligare utbyggnader i Norbotten icke bliva färdigställda
till dess kraften erfordras — överföras kraft till Norrbotten från
mellersta Norrland medelst den kraftledning, som nu användes för kraftöverföring
i sydlig riktning.
Pör en kvävegödningstillverkning av det slag, som åsyftas i motion nr 171
i andra kammaren, är kraftproblemet nu ett helt annat än då det för cirka
25 år sedan ifrågasattes ett salpeterverk vid Harsprånget. Då åtgick det per
ton bundet kväve 65 000 kWh; den planerade anläggningen för 7 000 ton/år
skulle sålunda förbrukat 450 MkWh/år. Vid nuvarande metoder användas
högst 20 000 kWh per ton kväve — det finns metoder, vid vilka det behövs
avsevärt mycket mindre elektrisk kraft — varför årsförbrukningen för en
7 000 föns anläggning blir högst 140 MkWh/år. Ett sådant kraftbehov kan,
när kriget upphört, tillgodoses inom ramen för vattenfallsstyrelsens normala
utbyggnadsprogram.
En industri med mycket stor kraftförbrukning kommer näppeligen att utbyggas
på vare sig ett eller två år. Det må nämnas, att utbyggnaden av järnverket
i Luleå, vars förbrukning uppgår till cirka 170 MkWh/år, tagit mer än
två år i anspråk.
Visserligen böra utbyggnadsarbetena vid Harsprånget helst utsträckas
över ett större antal år. Det blir då bland annat bättre levnadsförhållanden
för arbetarna. Men när vattenfallsstyrelsen efter krigets slut får tillgång till
nya, fullt moderna arbetsmaskiner av det format, som bäst lämpar sig för en
jätteutbyggnad av Harsprångets storlek, kan utbyggnaden, örn behov därav
föreligger, utföras på kortare tid, så att ett 100 000-tal kilowatt kan bli tillgängligt
efter exempelvis fyra år.
Jämförelse mellan Harsprånget oell för utbyggnad
aktuella mellannorrländska
vattenfall.
De vattenfall i mellersta Norrland, som på grund av läge och kostnader
närmast ifrågakomma för utbyggnad efter Nämforsen och Porsmoforsen, äro
Hölleforsen i Indalsälven (tidigare kallad österåsforsarna) samt Kilforsen i
Fjällsjö älv, under vilket namn vattenfallsstyrelsen jämväl innefattar de från
Kilforsen ned till Ångermanälven liggande fallsträckorna. Vattenfallsstyrelsen
har för dessa objekt och för Harsprånget verkställt utredningar rörande
lämpligaste utbyggnadsättet och även beräknat kostnaden för utbyggnaderna.
Nedan angivas data för dessa tre kraftanläggningar. Eftersom man måste förutsätta,
att kraften skall överföras till mellersta Sverige, bör överföringskostnaden
medräknas, men man kan åtnöja sig med denna för sträckan ned till
Indalsälven. Sedan blir överföringskostnaden för samtliga tre vattenfall densamma,
överföringen tänkes utförd med en spänning av 225 000 volt vid Indalsälven,
det vill säga den högsta spänning, som man för närvarande behärskar
i Europa.
Statsutskottets utlåtande nr 194.
13
Kilforsen Hölleforsen
Harsprånget
Fallhöjd, m....................
Utbyggnadsvattenmängd, m3/s
Utbyggnadseffekt, kw ........
Uttagbar energi, MWh/år —
Antal maskinaggregat ........
Anläggningskostnad för själva
kraftanläggningen milj. kr.
Överföringskostnad ned till
Indalsälven........ milj. kr.
Summa kraftstations-oell över
föringskapital,
____ milj- kr.
Uttagbar effekt vid 220 kV
vid Indalsälven, kW........
Uttagbar energimängd vid Indalsälven,
MkWh/år........
Summa anläggningskostnad
per uttagbar kW vid Indalsälven,
kr/kW................
per uttagbar kWh vid Indalsälven,
öre/kWh ........
Kostnaden per ekvivalent kW
prima kraft vid Indalsälven,
kr/kW........................
Alt. 1. |
Alt. 2. |
||
104,5 150 125 000 965 2 |
103,9 300 250 000 1 720 4 |
80,5 120 76 000 2 |
24,9 525 106 000 3 |
53 |
79 |
34 |
43 |
22 |
44 |
1 |
— |
75 |
123 |
35 |
43 |
115 000 |
230 000 |
73 000 |
104 000 |
895 |
1 605 |
525 |
645 |
650 |
535 |
480 |
415 |
8,4 |
7,7 |
6,7 |
6,7 |
690 |
570 |
540 |
525 |
Kostnaderna äro räknade med nuvarande materialpris och arbetslöner.
Inga ränteförluster ha medtagits. Icke heller lia medräknats redan i förvärv
av vattenfall eller förberedande arbeten nedlagda medel. För Harsprånget och
Kilforsen har det icke medräknats några regleringsarbeten, därför att vattenfallsstyrelsens
regleringskostnader icke nämnvärt ökas på grund av dessa
utbyggnader. För Hölleforsen har medtagits nettokapitalinsatsen i Indalsälvens
regleringsförening
Kostnaden för Harsprånget har nedbringats genom att den år 1918 projekterade
betongdammen ersatts med en blockdamm, bestående av ett tätande
mittparti med betongkärna, som å ömse sidor stödes av stenfyllningar, erhållna
ur de bergmassor, som utsprängas för kraftstationen och avloppssystemet.
I alternativ 1 räknas med en tunnel med 100 kvadratmeter area och
i alternativ 2 med två tunnlar, vardera med nämnda area. Det är tänkbart, att
man i stället för de båda sistnämnda tunnlarna bör använda en 150 kvadratmeter
tunnel, örn berget är tillräckligt gott. Kostnaden har nedgått även
genom att det nu räknas med maskinaggregat för 65 000 kilowatt i stället för
17 500 kilowatt i 1918 års projekt.
Även vid full utbyggnad av Harsprånget blir, till följd av den dryga överföringskostnaden,
kraften nere vid Indalsälven något dyrare än kraften från
Hölleforsen och Kilforsen. Åtnöjer man sig med utbyggnad av Harsprånget
för endast 100 000 kilowatt, blir fördyringen betydande. Den längre överföringen
från Harsprånget medför vidare ökade störningsrisker. Det större
objektet innebär även större risker med hänsyn till möjligheten att inom begränsad
tid avsätta all kraften. De mellannorrländska fallen äro därför gynnsammare
för konsumtion i mellersta Sverige. Som tidigare har visats, erfordras
det icke för närvarande någon större ny utbyggnad i Norrbotten för tillgodoseende
av de kraftbehov, som nu föreligga där eller kunna skönjas.
14
Statsutskottets utlåtande nr 194.
Det finns en annan viktig omständighet, som talar för att utbyggnaden av
Harsprånget skall anstå ännu någon tid, nämligen att överföringen sannolikt
längre fram kan verkställas till lägre pris än nu. Detta bör kunna åstadkommas
antingen vid bibehållande av trefasig växelström genom höjning av
spänningen upp till 300 000 å 400 000 volt eller genom övergång till likström
med ännu högre spänning. Särskilt det senare alternativet synes medföra
väsentliga besparingar. I båda fallen erfordras det emellertid ett omfattande
förberedande forsknings- och försöksarbete, innan överföringen kan genomföras.
Vattenfallstyrelsen har redan givit sig in på dessa frågor och har under
förra året med Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget träffat överenskommelse
örn utförande av en försöksanläggning för 90 000 volt likström, för
att Aseas nykonstruktioner på detta område skola bli praktiskt utprovade.
Försöket blir det största i sitt slag, som hittills utförts någonstädes.
På endera av de ovan angivna vägarna kommer det säkerligen att bli möjligt
att förbilliga överföringen från översta Norrland söderut. Det är bäst
att, medan utredningar och försök därmed pågå, vänta med Harsprånget.
Ännu finns det gott örn andra sydligare vattenfall, med vilka de föreliggande
kraftbehoven kunna tillgodoses, och detta även örn man vill öka utbyggnadstakten
utöver 200 MkWh/år, som vattenfallsstyrelsen lagt till grund för den
ordinarie utbyggnadsplanen.
Vattenfallsstyrelsen kommer emellertid att fullfölja genomarbetandet av
det nu föreliggande utby ggnadspr oj ektet för Harsprånget genom undersökningar
på platsen, särskilt borrningar för utrönande av berggrundens beskaffenhet,
där avloppstunnlarna skola utsprängas, så att förplaneringen snart
blir helt färdig.
Utvidgning av Porjus kraftstation.
I motionerna föreslås anslag jämväl till utvidgning av kraftstationen i
Porjus.
Vattenfallsstyrelsen har i underdånig skrivelse den 22 januari 1944 begärt
anslag bland annat till en tredje tilloppstunnel vid Porjus kraftstation. Samtidigt
har styrelsen i skrivelsen angivit, att även en tredje avloppstunnel
torde böra utföras relativt snart i Porjus, under det att insättning av ytterligare
ett aggregat bör anstå någon tid. Hithörande delar av skrivelsen ha i
sin helhet återgivits i proposition nr 93, till vilken vattenfallsstyrelsen sålunda
får hänvisa.
Under hänvisning till det ovan anförda får vattenfallsstyrelsen avstyrka,
att anslag nu beviljas till påbörjande av utbyggnad av Harsprånget respektive
till utvidgning av Porjus kraftstation utöver i proposition nr 93 äskat
anslag till en tredje tilloppstunnel i Porjus.
Stockholm den 24 april 1944.
G. WESTERBERG.
ÅKE RUSCK.
W. BORGQUIST.