18

Statsutskottets utlåtande nr 192.

Nr 192.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
för budgetåret 19i4lA5 till utbildning av ökat antal
barnmorskor.

(3:e avd.)

1 propositionen nr 282 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 19 maj 1944, föreslagit
riksdagen att till Extra kurser för utbildning av barnmorskor för budgetåret
1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 90 000
kronor.

Med skrivelse den 17 april 1944 har medicinalstyrelsen överlämnat en inom
styrelsen upprättad promemoria angående åtgärder i syfte att öka antalet
nyutbildade barnmorskor i landet.

I anledning av medicinalstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av
statskontoret samt styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska
stadsförbundet.

Departementschefen har anfört följande.

Utvecklingen inom barnbördsvården har, såsom tidigare i olika sammanhang
framhållits, under det senaste decenniet kännetecknats av en alltmera
stegrad tendens hos barnaföderskorna att anlita den slutna formen av förlossningsvård.
Följden härav bar blivit ett väsentligt minskat behov av
distriktsbarnmorskor och ett ständigt stigande behov av anstaltsbarnmorskor.
Åtgärder ha ock vid skilda tillfällen, senast åren 1937 och 1943, av statsmakterna
vidtagits för att dels nedbringa antalet distriktsbarnmorsketjänster,
dels ock i möjligaste mån underlätta ett utnyttjande av distriktsbarnmorskorna
i den slutna vården. Utvecklingen härutinnan har dock av olika skäl
icke kunnat halla jämna steg med det alltmera ökade behovet av barnmorskor
^å förlossningsanstalterna. Berättigade hänsyn till distriktsbarnmorskornas
alder och familjeförhållanden ha, jämsides med dessa barnmorskors
ojämna fördelning i landet, i icke ringa mån lagt hinder i vägen för en i
övrigt önskvärd rationalisering på området. Men främst har till rådande
brist på barnmorskor medverkat den under de senaste åren kraftigt stegrade
födelsefrekvensen. Antalet födelser har sålunda ökat från omkring 90 500
år 1940 till över 126 000 år 1943, vilket under rådande förhållanden, då
förlossningsvårdens organisation är föremål för omläggning, inneburit en
synnerligen stark påfrestning för densamma. Klagomål från allmänhetens
sida lia icke heller uteblivit. Enligt vad medicinalstyrelsen uppgiver har det
emellertid icke varit möjligt att klart överblicka läget förrän i samband med

Statsutskottets utlåtande nr 192-

19

den detaljerade översyn av den öppna och slutna barnbördsvården, som av
styrelsen verkställts för genomförande av 1943 års riksdags beslut i ämnet.
Av denna utredning framgår, alt i början av år 1944 förelåg ett underskott
av omkring 90 barnmorskor och att detta underskott under de närmaste
fem åren kail beräknas stiga till omkring 300, därest icke särskilda åtgärder
vidtagas. Även med beaktande av att sistnämnda beräkning delvis bygger på
osäkra faktorer, finner jag, i likhet med medicinalstyrelsen och flertalet remissinstanser,
vad sålunda framkommit vara av den art, att omedelbara åtgärder
påkallas för att trygga tillgången till erforderligt antal barnmorskor.

Såsom lämpliga åtgärder i sådant hänseende Ilar medicinalstyrelsen föreslagit
dels en utökning av antalet elever vid de ordinarie kurserna vid barnmorskeläroanstalterna
dels ock anordnande tills vidare av en extra kurs per
år vid vardera anstalten. Antalet elever vid såväl ordinarie som extra kurser
beräknas till 36 per kurs, varigenom antalet utexaminerade barnmorskor skulle
komma att utökas från omkring 45 till 130 per år. De extra kurserna
föreslås börja sensommaren 1944, alternativt samma tid 1945. Jämsides härmed
har styrelsen hemställt, att för ändamålet lämpade barnmorskor måtte
efter prövning av medicinalstyrelsen medgivas rätt alt efter uppnådd pensionsålder
kvarstå i tjänst under högst fem år.

För egen del anser jag mig i likhet med svenska landstings- och stadsförbunden
böra tillstyrka, att under nästa budgetår vidtages en utvidgning
av barnmorskeutbildningen i huvudsaklig enlighet med medicinalstyrelsens
förslag, därvid jag räknat nied att de extra kurserna skola påbörjas redan
under innevarande år. Man torde få utgå från att en motsvarande utvidgning
blir erforderlig även under nästa budgetår. Huruvida och i vad mån därefter
en utbildning av ökat antal barnmorskor påkallas, torde få bli beroende på
det resultat, som en förnyad undersökning angående behovet av barnmorskor
kan giva vid handen.

Vad angår frågan örn kvarstående i tjänst för barnmorska, som uppnått
pensionsåldern, äger medicinalstyrelsen, såsom statskontoret erinrat, enligt
gällande reglemente för statens pensionsanstalt formell befogenhet att medgiva
dylikt anstånd under högst fem år. På grund av uttalande av 1937 års
riksdag, vilket av Kungl. Maj:t genom protokollsutdrag bragts till medicinalstyrelsens
kännedom, har medicinalstyrelsen emellertid begränsat sina medgivanden
härutinnan på så sätt, att distriktsbarnmorska medgivits kvarstå i
högst två år och blott för det fall, att hon icke dessförinnan erhåller rätt till
full pension. Ifrågavarande uttalande av riksdagen var föranlett av det
samtidigt framlagda förslaget till omorganisation av förlossningsvården, syftande
till en begränsning snarast möjligt av då föreliggande stora överskott på
distriktsbarnmorskor. Sedan dess har emellertid, såsom av medicinalstyrelsens
utredning framgår, situationen väsentligen förändrats, i det att brist på
barnmorskor för närvarande föreligger icke blott inom den slutna utan även
på sina håll inom den öppna förlossningsvården. Under sådana förhållanden
torde det av 1937 års riksdag gjorda uttalandet icke längre äga aktualitet och
torde sålunda ej heller böra betraktas som bindande för medicinalstyrelsen
vid handläggning av hithörande ärenden. Något särskilt beslut från Kungl.
Maj:ts eller riksdagens sida torde icke vara påkallat i nu berörda hänseende.
Den av stadsförbundet berörda frågan örn en allmän höjning av pensionsåldern
för barnmorskor kommer, enligt vad chefen för finansdepartementet
meddelat, alt bli föremål för utredning i annat sammanhang.

Styrelsens beräkning av kostnaderna för de extra kurserna bär föranlett
vissa uttalanden från statskontorets sida. I anledning härav vill jag framhålla,
ali enligt vad jag inhämtat möjlighet icke föreligger att lill någon del
anordna den lill extra kurserna hörande teoretiska undervisningen sam -

20

Statsutskottets utlåtande nr 192.

Utskottet.

tidigt med motsvarande undervisning för de ordinarie kurserna och därigenom
nedbringa kostnaderna för den extra personalen. Det synes mig vidare
knappast kunna påräknas, att Stockholms respektive Göteborgs stad skola,
på sätt statskontoret ifrågasatt, tillskjuta viss del av de extra instruktionsbarnmorskomas
avlöning, då dessa barnmorskor helt komma att tjäna undervisningens
intresse. Då jag icke heller i övrigt har något att erinra mot medicinalstyrelsens
beräkning av kostnaderna för avlöning i anledning av de
extra kursernas anordnande, tillstyrker jag, att för ändamålet under nästa
budgetår beräknas ett belopp av 19 300 kronor för stockholmsanstalten och
ett belopp av 21 400 kronor för göteborgsanstalten eller i avrundat tal 40 500
kronor.

Styrelsens beräkning av omkostnaderna för de extra kurserna torde böra
tillsvidare godtagas. För ändamålet synes alltså böra beräknas ett belopp av
20 500 kronor för stockholmsanstalten och ett belopp av 29 000 kronor för
göteborgsanstalten eller sammanlagt 49 500 kronor. Härutöver har till omkostnader
för ökat antal elever vid de ordinarie kurserna beräknats ett belopp
av 12 800 kronor, mot vilket i och för sig intet synes vara att erinra. Jag
vill emellertid betona, att då några förhandlingar ännu icke ägt rum med
vare sig Stockholms eller Göteborgs stad, beloppen kunna bli föremål för
jämkningar i ena eller andra riktningen.

För bestridande av kostnaderna för de extra kurserna torde å rikssfaten för
nästa budgetår böra uppföras ett särskilt anslag, som med hänsyn till osäkerheten
i beräkningarna torde böra givas förslagsanslags karaktär samt
lämpligen benämnas Extra kurser för utbildning av barnmorskor. Anslaget
torde böra upptagas med ett belopp av (40 500 + 49 500) 90 000 kronor. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser rörande
anslagets användning i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det
föregående förordats. Utgifterna för det ökade antalet elever vid de ordinarie
kurserna synas böra bestridas från det för nästa budgetår av innevarande
riksdag anvisade förslagsanslaget till Barnmorskeläroanstalterna: Omkostnader
å 74 000 kronor, vilket anslag efter medgivande av Kungl. Majit torde
få överskridas, i den mån så för ändamålet erfordras.

Det måste enligt min uppfattning anses anmärkningsvärt, att föreliggande
brist på barnmorskor icke blivit klarlagd tidigare än som nu skett. Medicinalstyrelsens
utredning är dagtecknad så sent som den 17 april 1944. Med
hänsyn till vikten ur samhällets synpunkt av att denna brist snarast blir
avhjälpt anser jag mig likväl icke kunna underlåta att förorda att av innevarande
riksdag påkallas medel för anordnande av ifrågavarande extra
kurser.

Av medicinalstyrelsens utredning framgår, att i början av innevarande år
förelåg ett underskott av omkring 90 barnmorskor och att detta underskott
under de närmaste fem åren kan beräknas stiga till omkring 300, därest icke
särskilda åtgärder vidtagas. Bristen på barnmorskor hänför sig främst till
den slutna förlossningsvården, men gör sig även på sina håll gällande inom
den öppna vården. I likhet med departementschefen har utskottet funnit anmärkningsvärt,
att densamma icke blivit klarlagd tidigare än som nu skett.

Kungl. Maj:ts förslag, som avser att åstadkomma en tillfällig utökning av
antalet utexaminerade barnmorskor från omkring 45 till 130 per år, har
icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Statsutskottets utlåtande nr 192.

21

att riksdagen må till Extra kurser för utbildning av barnmorskor
för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 90 000 kronor.

Stockholm den 13 juni 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 189.