Statsutskottets utlåtande nr 191.
13
Nr 191.
Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1944 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
till uppförande m. m. av anstalter för bildbara
sinnesslöa.
(3:e avd.)
I propositionen nr 206 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 mars 1944, föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade grunder
för statsbidrag till uppförande eller inrättande av anstalter för bildbara
sinnesslöa, att tillämpas från och med den 1 juli 1944, dels ock till Uppförande
eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa för budgetåret
1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 200 000
kronor.
Kungl. Maj :t har i propositionen nr 205 till innevarande års riksdag framlagt
förslag till lagstiftning angående undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa. Propositionen bygger på ett av tillkallade sakkunniga den 21 april
1943 avgivet betänkande angående sinnesslövårdens organisation (SOU 1943:
29) och innebär i huvudsak, att särskild skolplikt skall införas för bildbara
sinnesslöa barn samt att landsting och städer utanför landsting skola anordna
erforderliga anstalter ävensom i övrigt handhava den för ändamålet nödvändiga
organisationen.
De sakkunniga hava i anslutning till sitt förslag i nu nämnda hänseende
förordat, bland annat, att staten skall lämna bidrag till erforderliga ny- och
ombyggnader samt övertaga kostnaderna för lärarpersonalens avlöning, för
vilka ändamål statsbidrag hittills icke utgått. Sistnämnda spörsmål ha de
sakkunniga upptagit till närmare behandling i ett särskilt, den 19 juli 1943
avgivet betänkande (SOU 1943:33).
En redogörelse för den befintliga anstaltsorganisationen
och de sakkunnigas förslag till utbyggnad av densamma har
lämnats i förenämnda lagproposition (s. 13—24). Här må endast erinras örn
följande.
Enligt sakkunnigförslaget skall för ett eller flera sjukvårdsområden gemensamt
finnas en centralanstalt, omfattande skolhem med sinnesslöskola för
barn i skolåldern samt, om möjligt, dessutom vårdhem för sinnesslöa barn
intill 16 års ålder (upptagningshem) och arbetshem för elever, som avslutat
sin skolgång och icke lämpligen kunna utackorderas i familjevård eller för
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 191-
söksutskrivas. Där tillgång finnes till lämpliga enskilda anstalter av ifrågavarande
slag, förutsättas dessa kunna genom samarbete inlemmas i organisationen.
I städer av viss storlek (minst 40 000 invånare) anses behovet av skolplatser
delvis kunna tillgodoses genom inrättande av särskilda externatskolor.
Behovet av nya skolplatser beräknas vid ett fullständigt genomförande av
skolplikten uppgå till omkring 1 255. Av dessa skulle omkring 440 platser
beredas genom ianspråktagande av tvenne paviljonger vid Källshagens sjukhus
i Vänersborg, vilka nu äro belagda med sinnessjuka. De sinnessjuka
skulle i stället beredas plats å ett nytt statligt sinnessjukhus.
Beträffande frågan om statsbidrag för vårdens utbyggande ha de sakkunniga
föreslagit att byggnadsbidrag som tidigare icke utgått inom sinnesslövården,
skall kunna utgå för alla nytillkommande platser, som överstiger
det antal, som svarar mot 0,5 °/o0 av folkmängden inom upptagningsområdet.
I en sammanställning, som bifogats propositionen såsom bilaga, ha de
sakkunniga upptagit det antal platser, till vilka byggnadsbidrag enligt dessa
principer skulle utgå.
Beträffande storleken av byggnadsbidraget lia de sakkunniga föreslagit,
att detta maximeras till 2 000 kr. per plats, ett belopp som före 1939 svarade
mot knappt halva genomsnittliga kostnaden för nybyggnad av sinnesslöanstalten
över
de sakkunnigas betänkande angående sinnesslövårdens organisation
hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
statskontoret, flertalet landstings förvaltningsutskott och städer utanför
landsting, socialvårdskommittén, 1940 års skolutredning, svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
allmänna svenska föreningen för vården om sinnesslöa och fallandesjuka,
föreningen för sinnesslöa barns vård, svenska sinnesslöskolornas
lärarförbund, svenska läkaresällskapet, svenska provinsialläkareföreningen
och svenska psykiatriska föreningen.
Kommunalskatteberedningen har i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU
1943: 43) även berört frågan om sinnesslövårdens organisation och finansiering.
Beredningen hyser från sina utgångspunkter närmast den uppfattningen,
att sinnesslövården borde helt förstatligas. Därest huvudmannaskapet
för sinnesslövården ansåges böra åvila landstingen och städerna utanför
landstingen, borde enligt beredningens mening statens bidrag till vården så
ökas, att de i det närmaste täcka kostnaderna för densamma. På de kommunala
enheterna borde allenast vila så stor del av kostnaden, som erfordrades
för att vidmakthålla intresset för sparsamhet vid vårdens handhavande.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Till frågan om huvudmanskapet för sinnesslövården har jag tagit ställning
i samband med min anmälan av förslaget till lag om undervisning och
vård av bildbara sinnesslöa (prop. nr 205). Därvid förordade jag i likhet med
de sakkunniga, att landstingen och städerna utanför landsting skulle i princip
åläggas att ansvara för vården av de bildbara sinnesslöa. Jag anslöt mig
Statsutskottets utlåtande nr 191.
15
också i huvudsak till de sakkunnigas förslag angående utbyggnad av den
kommunala sinnesslövården, innebärande att för ett eller flera sjukvårdsområden
gemensamt skulle anordnas en centralanstalt, omfattande skolhem,
upptagningshem för barn och arbetshem, med möjlighet till organiserad samverkan
med befintliga enskilda anstalter på området. I viss utsträckning
skulle behovet av skolplatser kunna tillgodoses genom inrättande av s. k.
externatskolor eller externatplatser i samband med skolhem.
Vid mitt ställningstagande till lagförslaget har jag i likhet med de sakkunniga
utgått från såsom skäligt att staten i väsentligt större utsträckning
än för närvarande lämnar ekonomisk medverkan till vårdens finansiering.
Då det är angeläget, att erforderligt antal platser tillskapas för ett generellt
genomförande snarast möjligt av den föreslagna skolplikten för sinnesslöa
barn, anser jag mig i första hand böra förorda, att huvudmännen — i motsats
till vad hittills varit fallet — skola komma i åtnjutande av statsbidrag
för uppförande eller inrättande av nya platser. Härjämte synes mig starka
skäl tala för att staten lämnar ökat bidrag till de kommunala och de med dem
samorganiserade enskilda sinnesslöanstalternas driftkostnader, inbegripet utgifterna
för lärarpersonalens avlöning.
Vid avvägandet av statsbidragens storlek ha de sakkunniga vad angår bidrag
till inrättande av nya anstalter utgått från den hittills beträffande byggnadsbolag
till sjukvårdsändamål i allmänhet tillämpade hälftenprincipen
och med ledning av byggnadskostnadernas storlek före 1939 förordat ett bidrag
av 2 000 kronor per plats. I fråga om driftkostnaderna-ha de sakkunniga
avsett, att staten i princip skulle bestrida lärarpersonalens hela avlöning,
ävensom föreslagit vissa andra jämkningar i nu gällande bidragsgrunder. Ett
realiserande av dessa förslag skulle i praktiken innebära, att staten skulle
påtaga sig ungefär hälften även av anstalternas totala driftkostnader. Ä andra
sidan har som nämnts kommunalskatteberedningen från sina utgångspunkter
uttalat sig för att, därest icke staten övertoge ansvaret för sinnesslövården
i dess helhet, statsbidragens stoxiek borde beträffande såväl byggande som
drift bestämmas till sådana belopp, att de i det närmaste motsvarade de faktiska
genomsnittskostnaderna. Beredningen har därvid tänkt sig, att bidragen
alltjämt skulle fixeras till visst belopp per plats respektive vårdtagare.
För egen del är jag på de skäl, som kommunalskatteberedningen anfört,
benägen att i stort sett ansluta mig till sistnämnda linje. I enlighet härmed
kommer jag att i det följande föreslå närmare grunder för statens bidrag till
anskaffande av nya platser inom den kommunala sinnesslövården. Beträffande
driftkostnadsbidragen åter äro deras fixerande i viss mån beroende av
det förslag till lönereglering för sinnesslöskolornas lärarpersonal, som de sakkunniga
framlagt. Skolöverstyrelsen har emellertid för sin del funnit tveksamt,
om en lönereglering för ifrågavarande personal nu bör genomföras,
och framhållit bland annat, att behovet av lönereglering för vissa andra
lärargnxpper är än mer trängande. Förslaget synes jämväl tarva kompletterande
utredning beträffande vissa lönegradsplaceringar. Härtill kommer, att
genomförande av generella löneregleringar för andra personalgrupper under
rådande förhållanden ansetts böra anstå. Med hänsyn till vad sålunda anförts
är jag icke beredd att nu framlägga förslag till lönereglering för sinnesslöskolornas
lärarpersonal. Jag anser mig vid sådant förhållande icke heller
böra nu taga ställning till frågan om driftbidragens storlek utan toi-de därmed
böra anstå till nästa års riksdag. Därigenom beredes också tillfälle för
Kungl. Maj:t att på grundval av då inkomna remissyttranden bättre bedöma
konsekvenserna av ett godtagande av kommunalskatteberedningens förslag
i sistnämnda hänseende.
Jag övergår härefter till frågan om byggnadsbidragens närmare utformning.
IG
Statsutskottets utlåtande nr 191-
Byggnadsbidrag bör i enlighet med de sakkunnigas förslag principiellt
förbehållas landsting och städer, som icke deltaga i landsting. Den av Stockholms
stad väckta frågan om bidrag för örn- och tillbyggnad av vissa enskilda
anstalter föranleder för närvarande intet annat uttalande från min
sida än att framställningar om dylika bidrag i sådana fall. då särskilda
skäl för bifall föreligga, torde böra underställas riksdagens prövning.
Vissa skäl tala jämväl för de sakkunnigas uppfattning, att bidrag endast
bör utgå för det antal nytillkommande platser, som överstiger 0,5 %o av
folkmängden inom upptagningsområdet. Å andra sidan sakna icke heller
de synpukter, som i landstingsförbundets och en del andra remissyttranden
framförts emot den föreslagna begränsningen, visst berättigande. Ett
studium av den vid propositionen fogade bilagan giver tillika vid handen,
att en dylik begränsning i vissa fall skulle komma att hårt drabba landsting
med svagt skatteunderlag. Jag anser mig därför icke böra tillstyrka de sakkunnigas
förslag i denna del utan förordar, att byggnadsbidrag utgår för
alla nytillkommande anstaltsplatser.
De sakkunniga ha vidare ansett, att byggnadsbidrag icke bör utgå för externatplatser.
Eljest betaras, att externatplatser komma att inrättas i större
utsträckning än sorn i betraktande av deras begränsade uppgift anses önskvärt.
Häremot lia i ett flertal remissyttranden, bland annat av skolöverstyrelsen
och svenska stadsförbundet, rests invändningar under framhållande av
att externatskolorna lör det klientel, för vilket de vore avsedda, vore en fullgod
och billig skolform och att det i varje särskilt läll läge i Kungl. Maj:ts hand
att avgöra, huruvida statsbidrag skulle utgå eller icke. Med hänsyn till det
sålunda anförda och i betraktande av den principiella ståndpunkt till frågan
örn statens medverkan till vårdens finansiering, som jag intagit, finner jag
mig böra lörorda. att statsbidrag må utgå även till inrättande av externatskolor.
Jag förutsätter dock härvid, att frågan om behovet och lämpligheten
av externatplatser i varje särskilt fall göres till föremål för noggrann undersökning
och prövning. Någon rätt till byggnadsbidrag för ändamålet skall
alltså icke föreligga.
Ett fixerande av bidragets storlek erbjuder vissa svårigheter med hänsyn
till de olika uppgifter rörande byggnadskostnad^! per nybyggd plats, som
under utredningens gång framkommit, varierande mellan 4 000 och 10 000
kronor. Då det enligt de sakkunnigas uppfattning icke föreligger anledning
att stimulera huvudmännen till nybyggnader och därmed ej heller att göra
en uppdelning av statsbidraget, alltefter som fråga är om nybyggnad eller
ombyggnad, synes det mig lämpligt att tills vidare bestämma statsbidraget
till 4 000 kronor per plats. Härjämte torde böra gälla, att bidraget i intet fäll
ma överstiga 75 procent av den verkliga kostnaden för platsernas anordnande.
Genom sistnämnda begränsning skulle viss överensstämmelse vinnas med
gällande grunder för statsbidrag till folkskolebyggnader, vilket synes i och
för sig lämpligt, varjämte särskilda bestämmelser för statsbidrag till inrättande
av externatskolor inom sinnesslövården icke torde bli erforderliga.
Statens kostnader för den utbyggnad av landstingens och icke-landstingsstädernas
sinnesslövård, som påkallas av skolpliktens genomförande, torde
enligt dessa grunder kunna uppskattas till i runt tal 3 500 000 kronor.
De nya statsbidragsgrunderna toi''de böra gälla från och med den 1 juli 1944.
med möjlighet för Kungl. Maj:t att, då skäl därtill äro, bevilja bidrag för
anstalter, vilkas uppförande eller inrättande påbörjats men ej avslutats före
denna tidpunkt. För nästa budgetår torde det vara tillfyllest att för ändamålet
avse ett belopp av 200 000 kronor, vilket bör anvisas i form av reservationsanslag
under riksstatens femte huvudtitel.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
rörande villkoren för statsbidragens utgående.
Statsutskottets utlåtande nr Wi -
ll
Kungl. Maj:ts förevarande förslag bygger på den förutsättningen, att landstingen
och städerna utanför landsting skola — i överensstämmelse med ett
i propositionen nr 205 framlagt förslag — i princip åläggas att ansvara för
vården av de bildbara sinnesslöa. Sistnämnda proposition har i nu berörda
avseende godkänts av riksdagen efter förslag av andra lagutskottet (utlåtande
nr 55), som bland annat anfört, att utskottet vid sitt ställningstagande beaktat,
alt Kungl. Maj :t i nu förevarande proposition nr 206 intagit den ståndpunkten,
att huvudparten av kostnaderna för ifrågavarande verksamhet skall
täckas genom statsbidrag.
I förevarande proposition framläggas förslag allenast rörande grunder för
statens bidrag till anskaffande av nya platser inom den kommunala sinnesslövården.
Med frågan om driftbidragens storlek har ansetts böra anstå till
nästa riksdag. Byggnadsbidraget föreslås skola utgå med 4 000 kronor per
nyinrättad plats, dock i intet fall med belopp, överstigande 75 procent av
den verkliga kostnaden för platsernas anordnande.
Statsutskottet tillstyrker de av Kungl. Maj:t föreslagna bidragsgrunderna.
Icke heller har vad i förevarande sammanhang i övrigt anförts och föreslagits
givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna de grunder för statsbidrag till uppförande
eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa, som förordats
i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3
mars 1944, att tillämpas från och med den 1 juli 1944,
b) till Uppförande eller inrättande av anstalter för bildbara
sinnesslöa för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 200 000 kronor.
Stockholm den 13 juni 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 189.
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sand. Nr 189 -193.
2
Utskottet.