Statsutskottets utlåtande nr ISA.

3

Nr 184.

Ankom lill riksdagens kansli den 9 juni 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statliga
åtgärder för tryggande av bränsleförsörjningen.

(2:a avd.)

1 propositionen nr 1 har Kungl. Majit under elfte huvudtiteln (punkten 26
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för
den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband med inköp
oell inlösen av ved, m. m. beräkna ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 255, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den
21 april 1944, föreslagit riksdagen att

dels godkänna att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder för tryggande
av bränsleförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande
statsrådet i sistnämnda statsrådsprotokoll angivna riktlinjer,

dels för budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband med inköp och
inlösen av ved, m. m. under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
3 000 000 kronor,

dels ock medgiva att det för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten under
fonden till förlag till statsverket anvisade reservationsanslaget till Ytterligare
förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget må disponeras även under
budgetåret 1944/45.

Av propositionen nr 255 inhämtas bland annat följande.

Bränslekommissionen har i skrivelse den 22 februari 1944 framlagt beräkningar
beträffande de vedkvantiteter och vedsortiment som höra anskaffas
under avverkningsåret 1944/45 för förbrukning huvudsakligen under
bränsleåret 1945/46. Kommissionen har i nämnda skrivelse även behandlat
spörsmålet örn de åtgärder som kunna bliva erforderliga lör genomförande
av det föreslagna avverkningsprogrammet och därvid ansett att försök bör
göras med anlitande av den s. k. uppköpslinjen utan tillgripande av avverkningsålägganden
annat än såsom nödfallsåtgärd. Härom har kommissionen
i en den 23 mars 1944 dagtecknad promemoria anfört följande.

Då, såsom hittills, avverkningsålägganden legat till grund för vedanskattningen,
har avverkningsprogrammet och uppköpsverksamheten indelats i
halvårsperioder — år 1941/42 i 4-månadersperioder. Även vid tillämpning
av den linje, här kallad uppköpslinjen, som föreslagits i bränslekommissionens
underdåniga skrivelse den 22 februari 1944, med uppköpsverksamhet
utan produktionsplikt såsom komplement är det önskvärt att anordningar
på ett eller annat sätt vidtagas, vilka möjliggöra en utvidgning eller en inskränkning
av veduppköp och avverkningar, därest utvecklingen på bränsle -

4

Statsutskottets utlåtande nr 18A.

marknaden skulle påkalla detta. Detta kunde ske genom att avverkningsprogrammet
liksom hittills uppdelades i halvårsperioder, och att avverkning
och uppköp under resp. halvår skulle ske med viss kvot av totalanskaffningen,
eller att veduppköpen finge ske i etapper, som förlängdes gång efter
annan.

Denna senare metod har tillämpats i de fyra nordligaste länen under innevarande
halvår, då produktionsplikt i dessa ej förelegat. Inom nämnda län
syntes under slutet av föregående år en viss begränsning av avverkning och
utbud böra ske. Genom beslut i december 1943 medgåvos uppköparna rätt
att intill den 1 februari 1944 uppköpa vissa genom auktorisationerna begränsade
kvantiteter. Därutöver lia sedermera medgivits ytterligare uppköp
under februari och mars av väl begränsade kvantiteter ved, som huvudsakligen
skall vara leveransklar för den 1 juli 1944. Frågan om ytterligare
kontraktsteckning efter den 31 mars kommer att prövas under den närmaste
tiden. Denna metod erbjuder vissa fördelar, i det den medgiver en smidig
anpassning till behovet, så som detta bedömes vid olika tidpunkter. Inom
överskottsområden med långa transportvägar till förbrukningsorterna är det
givetvis särskilt angeläget, att medel finnas att förhindra en vedavverkning
utöver behovet. Denna metod bör därför även fortsättningsvis tillämpas i
de fyra norra länen, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län, och dessutom utsträckas jämväl till Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län.

Inom övriga län, de 17 södra länen, beräknas för närvarande den kvantitet,
som behöver uppköpas genom de auktoriserade uppköparna, belöpa
sig till ca 9 miljoner kubikmeter. Med hänsyn till angelägenheten att veden
i största möjliga utsträckning produceras inom de mera betydande konsumtionsområdena,
kan det vara riskabelt att i södra Sverige gå fram med uppköpen
etappvis, såsom i norra Sverige, vilket torde verka hämmande på avverkningsresultatet
för hela avverkningsåret. För att nå bästa möjliga resultat
böra därför uppköparna redan vid avverkningsårets början auktoriseras att
uppköpa största delen av de kvantiteter, som anses erforderliga under hela
året.

Därest en markerad omsvängning till det bättre inträffar på bränslemarknaden,
kan det dock vara önskvärt att möjlighet finnes att avbryta vedavverkningarna
även i södra Sverige. Man kan därför ifrågasätta införande i
inköpskontrakten av en bestämmelse, att den kontrakterade kvantiteten skall,
exempelvis före den 1 mars 1945, kunna begränsas, därest bränslekommissionen
finner anledning föreskriva att ved, avverkad efter viss datum, ej må
omfattas av kontraktet. Till en sådan bestämmelse borde knytas föreskrifter
om gottgörelse till avverkarna för förberedande åtgärder för avverkning av
ved, som genom dylik begränsning ej kan avverkas och försäljas, allt i den
mån åtgärderna avse ved inom ramen för i föreskriven ordning tecknade
kontrakt.

I skrivelse den 17 februari 1944 har bränslekommissionen till behandling
upptagit frågan örn utjämnande av skillnaden mellan priserna på olika slag
av fasta bränslen.

Häröver hava yttranden avgivits av statens priskontrollnämnd, statens industrikommission,
Sveriges industriförbund, skogsindustriernas samarbetsutskott
och järnbrukscentralen.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört följande.

Statsutskottets utlåtande nr 18A.

5

Vid beräkningen av den erforderliga avverkningen under avverkningsäret
1944/45 har bränslekommissionen utgått från vissa antaganden rörande
den fortsatta importen av stenkol och koks och därvid, sedan hänsyn
tagits till storleken av nuvarande bränslelager och det beräknade
resultatet av innevarande års vedavverkningar, kommit till ett avverkningsbehov
av ved till hushålls- och industribränsle samt ved för framställning av
bilkol och bilved av sammanlagt 27 miljoner kubikmeter (travat mått).
Kommissionen har räknat med att erforderliga avverkningar av massaved för
massaindustriens råvarubehov, kolved för framställning av träkol för industriens
behov oell stubbved för tillverkning av tjära, avsedd för smörjoljeframställning,
skola komma till stånd utan medverkan från kommissionens
sida. Ved för dessa ändamål har därför icke ansetts böra medräknas i kommissionens
avverkningsplan. För att denna skall komma att inrymma en
lämplig säkerhetsmarginal har kommissionen emellertid avrundat nyssnämnda
siffra till 30 miljoner kubikmeter. Kommissionen har likväl framhållit,
att man, i den mån förändringar inträffa i bränsleförsörjningsläget, givetvis
måste vara beredd att utvidga eller inskränka avverkningarna.

Den ved som avverkas under avverkningsåret 1944/45 är avsedd att förbrukas
under bränsleåret 1945/46. Att redan nu beräkna behovet av inhemskt
bränsle under sagda bränsleår är givetvis mycket svårt. Det är
fortfarande lika omöjligt som förut under kriget att med någon större
grad av sannolikhet beräkna, hur importen av fossila bränslen i fortsättningen
kommer att förlöpa. Även örn ett vapenstillestånd mellan de krigförande
skulle komma till stånd i Europa, torde detta icke medföra någon
säkerhet för att importmöjligheterna ökas. Försiktigheten bjuder därför
att söka åstadkomma en så tillfredsställande bränslereserv som möjligt, även
örn detta medför risk för att ganska stora bränsleöverskott komma att finnas
kvar vid den tidpunkt då tillräckliga importmöjligheter åter stå till buds. Så
långt möjligt, synes denna bränslereserv böra bestå av fossila bränslen, såsom
varande lättast att lagra, under det att de inhemska bränslena i största
möjliga utsträckning böra avses för löpande förbrukning.

Nyssnämnda av bränslekommissionen preliminärt angivna avverkningskvanlitet
av ved för bränsleändamål är något lägre än den som förutsatts i
avverkningsprogrammet för innevarande avverkningsår. Med hänsyn till
att bränsleåtgången i vinter på grund av den relativt milda väderleken
torde ha varit mindre än beräknat samt till att vedavverkningarna fortgått
programenligt, torde vedlagren komma att vara relativt tillfredsställande
vid ingången av bränsleåret 1944/45. Särskilt synas lagren av massaved
komma att inrymma en icke obetydlig reserv leir bränsleändamål. A
andra sidan torde ytterligare inskränkningar i förbrukningen av fossila
bränslen bliva nödvändiga, vilket medför ökade behov av ved. Det är därför
möjligt, att avverkningarna av ved för bränsleändamål icke kunna begränsas
till nyss angivna kvantitet. I nuvarande läge för massaindustrien
svnas några statliga åtgärder icke behöva vidtagas för att stimulera avverkning
av massaved för industriens råvarubehov Ej heller synas för närvarande
några åtgärder erforderliga för att säkerställa behovet av stubbved
för tjärframställning. Det kan även antagas, att tillräckliga myckenheter ved
för framställning av träkol för industriens behov komma att avverkas utan
alt några särskilda åtgärder härför behöva vidtagas. Kommissionen bör dock
följa utvecklingen även beträffande dessa sortiment och vara beredd att vidtaga
de åtgärder som kunna erfordras. Det bör få ankomma på Kungl. Majit
att taga ståndpunkt lill frågan örn storleken av de erforderliga avverknin -

6

Statsutskottets utlåtande nr 18i.

gärna i samband med det slutliga fastställandet av avverkningsprogrammet,
vilket synes böra ske i omgångar om högst ett halvår åt gången.

Kommissionen har föreslagit, att de erforderliga vedkvantiteterna i första
hand skola anskaffas på frivillighetens väg utan anlitande av bestämmelserna
i lagen om avverkningsskyldighet. På samma sätt som för närvarande
sker inom de fyra nordligaste länen avser kommissionen att medverka
till att erforderliga vedkvantiteter framkomma genom att i mån av
behov låta de auktoriserade brännvedsuppköparna teckna kontrakt med
skogsägarna örn inköp av ved. Därest det visade sig att denna s. k. uppköpslinje
icke vore framkomlig, skulle avverkningsålägganden enligt nyssnämnda
lag utfärdas. Förarbetena till dylika ålägganden skulle utföras i
vanlig ordning, så att avverkningsbeskeden med kort varsel kunde utsändas
till skogsägarna av kristidsstyrelserna.

Med det sålunda föreslagna förfaringssättet skulle vedavverkningarna
på ett smidigt sätt anpassas efter de förändringar som kunna inträffa i bedömningen
av bränsleförsörjningsläget. Huruvida tillräckliga vedkvantiteter
kunna framskaffas på detta sätt, är emellertid i stor utsträckning beroende
på storleken av de vedkvantiteter som anses böra avverkas. Denna
fråga torde därför böra avgöras i samband med att avverkningsprogrammet
slutgiltigt fastställes, liksom även frågan örn vilka sortiment som böra
inköpas av uppköparna eller ingå i en eventuell produktionsplikt.

Vare sig anskaffandet av de erforderliga vedkvantiteterna sker genom anlitande
av uppköpslinjen eller genom utfärdande av avverkningsålägganden,
är det av vikt att begränsa statens ansvar för den avverkade veden så långt
detta låter sig göra utan att avverkningsprogrammet äventyras. Om avverkningsålägganden
utfärdas, synes en sådan begränsning lämpligast böra
ske genom att åläggandena, liksom under innevarande avverkningsår, meddelas
för högst ett halvår i taget. På motsvarande sätt torde man kunna
begränsa statens ansvar vid användande av uppköpslinjen antingen genom
att uppköpen ske i etapper eller genom att bestämmelser införas i kontrakten
om rätt att före viss dag frånträda kontraktet i fråga om en del av kvantiteten.
Vilken metod som därvid bör tillämpas torde bli beroende av omständigheterna
i de olika fallen. Det får ankomma på Kungl. Majit att bestämma,
hur stora kvantiteter, som för viss tidsperiod få inköpas.

Med nuvarande bestämmelser om statsgaranti för ved omfattar garantien
endast sådan ved, som avverkas på grund av avverkningsåläggande. Örn
åläggande icke utfärdas, kommer alltså någon garanti icke att gälla. Även
för det fall, att avverkningsålägganden utfärdas, har garantien i dess nuvarande
form förlorat sin ursprungliga betydelse, nämligen att stimulera
till frivillig avverkning. Skogsägarna lia nämligen möjlighet att till auktoriserad
uppköpare till normalpriser sälja ved, som avverkas enligt åläggande.
Garantien har dock betydelse för de fall då veden upplägges vid leveransplats
först efter utgången av den för sådan försäljning fastställda tidpunkten
men inom den för garantiens åtnjutande fastställda tiden. Dessutom äro
garantipriserna bestämmande för den ersättning som skall tillkomma skogsägare
för tvångsavverkad ved. Med hänsyn härtill kan en garanti hliva erforderlig
även under nästa avverkningsår. I likhet med föregående år torde
det få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga administrativa
bestämmelser för garantiens tillämpning, såsom rörande garantiprisernas
höjd, de vedsortiment som må omfattas av garanti, samt de tidsperioder
under vilka garanti skall gälla eller inom vilken veden skall uppläggas vid
leveransplats m. m.

Statsutskottets utlåtande nr 184. V

Försörjningen med bränsle under bränsleåret 1944/45
är beroende av utfallet av avverkningarna under innevarande avverkningssäsong
samt tillgångarna på kol och koks. Som tidigare nämnts synas avverkningarna
komma att väl motsvara det uppgjorda programmet. Den
sammanlagda införseln av stenkol och koks har hittills under biänslearet i
stort sett motsvarat beräkningarna, dock har koksens andel i importen varit
mindre än som förutsatts. Ovissheten om de framtida importmöjligheterna
gör det, som nyss framhålilts, nödvändigt, att så långt möjligt spara på koloch
kokslagren. Med hänsyn härtill kan det förutses, att förbrukningen av
fossila bränslen, särskilt koks, måste inskränkas ytterligare.^ Redan under
innevarande bränsleår har en viss inskränkning ägt rum. Således har tilldelningen
av fossila bränslen till hushållsförbrukarna inom ortsgrupp 1
utgjort allenast 85 % av hela bränsletilldelningen i stället för 100 % som
preliminärt förutsatts i den ursprungliga tilldelningsplanen, inom ortsgrupp
II i medeltal ca 45 % i stället för 65 %, inom ortsgrupp III i medeltal
ca 35 % i stället för 50 % och inom ortsgrupp IV i medeltal ca 10 /o i
stället för 20 %. De sålunda uteblivna tilldelningarna av fossila bränslen
ha måst ersättas med ved eller torv. Liknande inskränkningar ha skett för
industrien. Inom de sydligaste landsändarna har även ved i viss utsträckning
måst ersättas med torv.

De nu gällande anordningarna för reglering av vedhandeln och vedförbrukningen
torde böra tillämpas även under bränsleåret 1944/45. Bränslekommissionen
har föreslagit, att dessa regleringsåtgärder utökas med en
clearinganordning, åsyftande att i högre grad än hittills utjämna olikheterna
i priserna på ved och torv. För att åstadkomma en sådan utjämning
har kommissionen föreslagit, att priserna för pannved, beräknade fritt ankomststationerna,
icke skulle få överstiga 14 kronor per kubikmeter morn
handelsreglerad ort och 15 kronor å övriga orter. För prima torv med en
vattenhalt av 30 % skulle motsvarande pris vara högst 47 kronor 50 ore.
Priserna på övriga sortiment skulle bestämmas i proportion härtill. Kostnaderna
för denna nedskärning av ved- och torvpriserna, vilka för nasta
bränsleår uppskattas till ca 23 miljoner kronor, skulle bestridas genom uttagande
av clearingavgilter på kol och koks av mellan 5 och 8 kronor pei
toli. Härigenom skulle prisskillnaden mellan de fossila bränslena, a ena,
samt ved och torv, å andra sidan, ytterligare minska.

I likhet med bränslekommissionen, priskontrollnämnden och mdustrikommissionen
anser jag, att den föreslagna clearinganordningen skulle avsevärt
underlätta bränslekommissionens regleringsverksamhet. Genom nedskärningen
av de högsta vedpriserna skulle kommissionen på ett helt annat
sätt än hittills lia frihet att dirigera veden på lämpligaste sätt, vilket inför
utsikten till skärpta transportsvårigheter måste anses vara synnerligen betydelsefullt.
Särskilt då det gäller vedförbrukare inom industrien skulle
kommissionen icke i samma grad som nu behöva taga hänsyn till vedprisernas
inverkan på bränslekostnaderna. Detta skulle medföra fordelar aven
i det läge som kan tänkas uppkomma, örn vedförbrukarna i förväntan pa
ett förestående fredsslut och inför utsikterna till fallande bränslepriser
skulle vara ovilliga att taga på sig kostnaderna för uppläggande av de vedlager
som kommissionen anser erforderliga. Den föreslagna sänkningen av
vedpriserna skulle i viss mån bidraga till att övervinna en dylik ovillighet.
Detta skulle även bidraga till ali underlätta en kommande avveckling av

krisåtgärderna på bränsleområdet. .

De skäl som tala för införande av en högsta prisgräns för ved synas icke

8

Statsutskottets utlåtande nr 184.

i samma grad vara tillämpliga i fråga örn torven. Denna spelar kvantitativt
sett en mindre roll för bränsleförsörjningen än veden, och dess användningsområde
är begränsat till vissa delar av landet. Om emellertid priserna
på den dyraste veden sänkas, komma bränslekostnaderna vid användning
av torv i många fall att ställa sig så mycket dyrare än kostnaderna för
vedeldning, att det torde komma att uppstå svårigheter att avsätta torven.
Denna är emellertid behövlig för bränsleförsörjningen även under nästa
bränsleår. Det synes därför — bland annat för att underlätta bränslekommissionens
regleringsverksamhet — lämpligt att en högsta prisgräns införes
även för torv.

Såsom tidigare omnämnts, har under innevarande bränsleår förbrukningen
av fossila bränslen måst inskränkas ännu mera än som tidigare varit
fallet. Härigenom har för flertalet bränsleförbrukare proportionen mellan
den del av bränsletilldelningen som utgöres av fossila bränslen och den del
s°m utgöres av ved eller torv ändrats, varigenom bränslekostnaderna stigit.
Örn, såsom bränslekommissionen räknar med, tilldelningen av fossila
bränslen kommer att minska ytterligare under nästa bränsleår, komma
dessa förändringar i bränslekostnaderna att bliva ännu märkbarare. Med
hänsyn härtill synes tidpunkten nu vara lämplig att genomföra en utjämning
av bränslepriserna genom att bestämma högsta prisgränser för ved
och torv. Jag förordar därför att ett sådant utjämningsförfarande införes
från och med den 1 juli 1944.

Bränslekommissionen har ansett, att erforderliga medel för en sådan
prisutjämning böra anskaffas genom uttagande av clearingavgifter på kol
och koks. Såsom framhållits såväl från priskontrollnämnden och industrikommissionen
som från vissa industriorganisationer kunna invändningar
göras mot denna metod med hänsyn såväl till att vissa praktiska svårigheter
föreligga för genomförandet av densamma som till att den troligen
skulle medföra prishöjningar i en del fall. I likhet med priskontrollnämnden
tinner jag dock dessa nackdelar icke vara så betydande att de i och för sig
skulle behöva hindra genomförandet av bränslekommissionens förslag i
denna del, om några andra utvägar för finansieringen av prisutjämningsförfarandet
icke stöde till buds. Med hänsyn bland annat till önskvärdheten
av att örn möjligt undvika prishöjningar på en del ur försörjningssynpunkt
betydelsefulla varor, bland annat byggnadsmateriel, har jag emellertid ansett
att de föreslagna clearingtilläggen för närvarande icke böra införas. 1
.stället synes kolclearingkassan kunna komma i fråga för bestridande av
kostnaderna för utjämningen av ved- och torvpriserna.

Denna kassa har för närvarande, om den särskilda krigsriskkassan medräknas,
en behållning av omkring 100 miljoner kronor. Denna har uppkommit
på följande sätt. Kassan tillkom för att utjämna en del olikheter i importkostnaderna
för kol och koks, framför allt orsakade av att fraktkoslnaderna
för ett och samma bränsle kunde vara mycket växlande. Vid avräkningsprisets
fastställande måste hänsyn även tagas till riskerna för fraktfördyringar
på grund av issvårigheter eller förhållanden som sammanhänga
med kriget. Då importen sedermera kom att fortgå under gynnsammare
betingelser, än man vid avräkningsprisets fastställande räknat med, kom
detta pris att ligga något över de genomsnittliga kostnaderna. Med hänsyn
till osäkerheten om hur förhållandena i fortsättningen skulle utveckla sig
ansågs det emellertid icke lämpligt att sänka avräkningspriset. Man synes
böra räkna med att kassan framdeles kan komma att få vidkännas stora
utgifter, särskilt örn möjligheterna åter öppna sig till import västerifrån.

Statsutskottets utlåtande nr 184.

9

Emellertid torde de medel som erfordras för den föreslagna utjämningen
av ved- och torvpriserna under nästa bränsleår kunna tagas från kassan.
På vad sätt kostnaderna för utjämningsförfarandet därefter skola bestridas
torde böra avgöras längre fram. Med anledning av bränslekommissionens
uttalanden om avvecklingstidens längd vill jag i detta sammanhang framhålla,
att det i nuvarande läge icke torde vara möjligt att taga ställning till
frågan örn sättet och tiden för en avveckling av krisåtgä,rderna på bränsleområdet.
Jag utgår dock ifrån att regleringarna icke bibehållas längre än
som oundgängligen erfordras.

De ungefärliga kostnaderna för nedskärningen av ved- och torvpriserna
under nästa bränsleår samt dessas fördelning på olika förbrukarekategorier
framgå av en inom bränslekommissionen uppgjord tablå, vilken torde få såsom
bilaga fogas vid statsrådsprotokollet. Kommissionen har dock påpekat
de stora svårigheter som föreligga att för närvarande beräkna ifrågavarande
kostnader. I tablån har hänsyn icke tagits till de kostnader som kunna bli
följden örn massaved i större utsträckning medräknas i clearingen. Det kan
framhållas, att, enligt vad jag inhämtat från bränslekommissionen, den
ökning i bränslekostnaderna, som beräknas komma att inträda under nästa
bränsleår på grund av den minskade tilldelningen av fossila bränslen, för
hushållsförbrukarnas del kan uppskattas till omkring 11 miljoner kronor,
varav omkring 6,5 miljoner kronor för hushållsförbrukarna i Stockholm.
För att uppväga denna kostnadsökning för hushållen skulle alltså enligt
nyssnämnda tablå prisgränsen behöva sättas till 14 kronor för pannved och
45 kronor 50 öre för torv med 30 % vattenhalt. Det kan emellertid ifrågasättas
örn icke prisgränsen bör sättas något högre, t. ex. till 15 kronor för
pannved och 49 kronor för torv, när förbrukarna icke behöva betala clearingavgifter
på kol och koks. Härigenom skulle medelsbehovet kunna begränsas
till ca 15 miljoner kronor, vilket med hänsyn till vad nyss sagts om
eventuellt ökade utgifter för kolclearingkassan vore önskvärt. Prisgränsens
höjd torde emellertid hilia ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa. Enär
massaved i allmänhet ej är avsedd att användas för bränsleändamål, torde
det få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma örn och i vad mån sådan
ved bör ingå i clearingförfarandet. Prisutjämningen torde även före den
1 juli 1944 böra gälla för ved och torv, som ankommit till konsumtionsorten
efter den 31 mars 1944 för förbrukning mot 1944/45 års licenser.

Utjämningsförfarandet torde i huvudsak kunna utformas på det sätt som
bränslekommissionen föreslagit. Eftersom tills vidare inga clearingavgifter
äro avsedda att läggas på kol och koks, synes någon ny bränsleclearingkassa
icke behöva inrättas. Kostnaderna för den nu förordade utjämningen
av ved- och torvpriserna kunna i första hand bestridas från den redan inrättade
vedclearingkassan, varefter denna bör erhålla ersättning för ifrågavarande
utgifter från kolclearingkassan.

Bränslekommissionens beräkningar rörande anslagsbehovet för
nästkommande budgetår föranleder ingen erinran från min sida. Till Omkostnader
i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. torde därför böra
anvisas elt förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Jämlikt 1928 års riksdags beslut angående dispositionsrätten till äldre
reservationsanslag (riksdagens skrivelse nr 20) må reservationsanslag i intet
fall kvarstå till vederbörandes förfogande längre än till och med tredje
budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört. På grund
härav skulle de medel, sorn icke tagits i anspråk från de i det föregående

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. Ii sami. Nr 18.3—184. 2

10

Statsutskottets utlåtande nr 184.

Utskottet.

omförmälda reservationsanslagen till förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget,
icke stå till förfogande längre än till och med utgången av
innevarande budgetår. Det torde därför böra övervägas, huruvida behov av
ifrågavarande medel kan komma att föreligga även under nästkommande
budgetår.

Gengasbolagets verksamhet för anskaffande av gengasaggregat är i stort
sett avslutad. De medel som återstå å det för detta ändamål anvisade reservationsanslaget
behöva därför icke längre stå till förfogande. I vilken utsträckning
gengasbolagets medverkan i fortsättningen erfordras för tryggande
av försörjningen med gengasbränsle kan för närvarande icke överblickas.
Försiktigheten bjuder därför att förlagsmedel härför även under
budgetåret 1944/45 stå till förfogande i samma utsträckning som hittills.
Riksdagens medgivande härtill bör alltså inhämtas.

I detta sammanhang anhåller jag få beröra en fråga, som i och för sig icke
har något samband med de förut omnämnda spörsmålen. Sedan riksdagen
för budgetåren 1941/42 och 1942/43 under elfte huvudtiteln anvisat reservationsanslag
till Förberedande arbeten å torvmossar i enskild ägo, har Kungl.
Majit till ett stort antal torvföretagare beviljat statsbidrag till sådana förberedande
arbeten. Enligt de för bidragen gällande bestämmelserna (SFS
607/41) skall torvföretagare, som erhållit bidrag, i kontrakt med bränslekommissionen
åtaga sig vissa förpliktelser med avseende på arbetenas utförande
och torvproduktionens storlek. Örn företagaren icke uppfyller dessa
förpliktelser, äger bränslekommissionen besluta att uppburet bidrag skall
återbetalas till statsverket. Fall har inträffat, då kommissionen beslutat örn
återbetalning, men vederbörande bidragstagare anhållit om befrielse från
återbetalningsskyldigheten. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, om
särskilda skäl härtill föreligga, helt eller delvis medgiva befrielse från återbetalningsskyldigheten.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har bränslekommissionen
beräknat avverkningsbehovet av ved till hushålls- och industribränsle samt
ved för framställning av bilkol och bilved under avverkningsåret 1944/45
till 30 miljoner kubikmeter (travat mått). Föredragande statsrådet har på
anförda skäl framhållit, att det vore möjligt, att avverkningarna av ved för
bränsleändamål icke kunde begränsas till nyssnämnda kvantitet och att det
borde få ankomma på Kungl. Majit att taga ståndpunkt till frågan örn storleken
av de erforderliga avverkningarna i samband med det slutliga fastställandet
av avverkningsprogrammet, vilket syntes böra ske i omgångar
om högst ett halvår åt gången. Utskottet är ense med föredragande statsrådet
örn att detta spörsmål bör bliva föremål för Kungl. Majits prövning
och avgörande.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot det av bränslekommissionen
framlagda och av föredragande statsrådet biträdda förslaget att de erforderliga
vedkvantiteterna i första hand skola anskaffas på frivillighetens
väg utan anlitande av bestämmelserna i lagen om avverkningsskyldighet och
att avverkningsåligganden enligt nämnda lag skola utfärdas allenast för den
händelse att den s. k. uppköpslinjen icke visar sig framkomlig. Frågan
huruvida tillräckliga vedkvantiteter kunna framskaffas på detta sätt torde

Statsutskottets utlåtande nr 184.

II

emellertid böra avgöras i samband med avverkningsprogrammets slutliga
fastställande, liksom även frågan örn vilka sortiment, som böra inköpas av
uppköpare eller ingå i en eventuell produktionsplikt.

Föredragande statsrådet har i detta sammanhang framhållit angelägenheten
av att statens ansvar för den avverkade veden begränsades så långt
detta läte sig göra utan att avverkningsprogrammet äventyrades. En sådan
begränsning hade, för den händelse avverkningsåläggande komme att utfärdas,
ansetts lämpligast kunna ske genom att åläggandena meddelades,
för högst ett halvår i taget. Om uppköpslinjen användes, kunde begränsningen
av statens ansvar åstadkommas antingen genom att uppköpen skedde
i etapper eller genom att bestämmelser infördes i kontrakten om rätt att
före viss dag frånträda kontraktet i fråga om en del av kvantiteten. Vilken
metod, som därvid skulle tillämpas, borde bliva beroende av omständigheterna
i de olika fallen. Vid användande av sistnämnda metod bör enligt
utskottets mening tillses att man ej genom oklara formuleringar skapar
osäkerhet hos skogsägaren angående kontraktets verkliga innebörd och därigenom
äventyrar att erforderliga vedkvantiteter inom behövlig tid framskaffas,
till men för bränsleförsörjningen. Med hänsyn härtill anser utskottet,
att bestämmelser i ämnet böra innefatta, att skogsägaren inom en lämpligt
fastställd och icke alltför knappt utmätt tid erhåller kännedom huruvida
rätt att frånträda kontraktet kommer att begagnas eller icke.

Utskottet anser att det bör få ankomma på Kungl. Majit att under nästa
avverkningsår meddela erforderliga administrativa bestämmelser för tilllämpning
av statsgaranti för ved.

Utskottet är ense med föredragande statsrådet örn nödvändigheten av
att med hänsyn till ovissheten om de framtida importmöjligheterna så
långt möjligt är spara på kol- och kokslagren. Utskottet biträder jämväl
förslaget örn att de nu gällande anordningarna för reglering av vedhandeln
och vedförbrukningen komma i tillämpning även under bränsleåret 1944/45.
Föredragande statsrådet har emellertid ansett sig böra förorda, att dessa
regleringsåtgärder utökas med en clearinganordning, åsyftande en nedskärning
av de högsta ved- och torvpriserna. Föredragande statsrådet hav
framhållit, att under innevarande bränsleår förbrukningen av fossila bränslen
måst inskränkas, varigenom för flertalet bränsleförbrukare proportionen
mellan den del av bränsleförbrukningen, som utgöres av nyssnämnda
bränslen och den del som utgöres av ved och torv ändrats med påföljd
att bränslekostnaderna stigit. Föredragande statsrådet har med hänsyn
härtill och till den beräknade ytterligare minskningen av tilldelningen av
fossila bränslen under nästa bränsleår ansett att en utjämning av bränslepriserna
bör införas från och med den 1 juli 1944 genom elt bestämmande
av högsta prisgränser för ved och torv. Utskottet biträder detta förslag
och Ilar icke funnit något att erinra mot att kostnaderna för en sådan prisutjämning
bestridas av kolclearingskassans tillgångar. Uct torde böra an -

12

Statsutskottets utlåtande nr 184.

komma på Kungl. Majit att bestämma storleken av prisgränsen för ved,
respektive torv ävensom örn och i vad mån massaved bör ingå i clearingförfarandet.
Utskottet anser liksom föredragande statsrådet att prisutjämningen
torde även före den 1 juli 1944 böra gälla för ved och torv, som
ankommit till konsumtionsorten efter den 31 mars 1944 för förbrukning
mot 1944/45 års licenser. I detta sammanhang vill utskottet ifrågasätta
huruvida icke torvpriserna kunde nedsättas utan tillgripande av något
clearingförfarande. Utskottet förutsätter att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet
riktad på denna fråga.

Utskottet tillstyrker att till omkostnader i samband med inköp och inlösen
av ved m. m. för nästa budgetår anvisas det av Kungl. Majit äskade
anslaget av 3 000 000 kronor.

I enlighet med föredragande statsrådets förslag anser utskottet medgivande
från riksdagens sida böra lämnas rörande disponerande även under
budgetåret 1944/45 av det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget
till ytterligare förlagskapital för Svenska gengasaktiebolaget.

Vad föredragande statsrådet i övrigt i detta sammanhang yttrat och
föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) godkänna att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder
för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse
med av utskottet i det föregående angivna
riktlinjer,

b) för budgetåret 1944/45 till Omkostnader i samband
med inköp och inlösen av ved, m. m. under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor,

c) medgiva att det för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket anvisade
reservationsanslaget till Ytterligare förlagskapital för Svenska
gengasaktiebolaget må disponeras även under budgetåret
1944/45.

Stockholm den 9 juni 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 183.

Reservation

av herr Eriksson i Frägsta.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1944
417347