Statsutskottets utlåtande nr 182.
1
Nr 182.
Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1944 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de
allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln, punkterna
126, 132, 134 och 150 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för den 4 januari 1944, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna
för budgetåret 1944/45
dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 29 525 000
kronor;
dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
ett anslag av 8 700 kronor;
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett förslagsanslag
av 4 050 000 kronor;
dels ock till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
ett reservationsanslag av 29 500 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 207, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25
februari 1944, föreslagit riksdagen att
1. besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik och Ludvika skola från och
med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,
successivt utbyggas till högre allmänna läroverk, omfattande, förutom nu
befintliga realskollinjer, läroverket i Örnsköldsvik en fyraårig latinlinje och
en fyraårig reallinje samt läroverket i Ludvika en treårig latinlinje och en
treårig reallinje, under förutsättning att nämnda städer åtaga sig att i fråga
om respektive högre allmänna läroverk ej mindre tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor
eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal
än även bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till
komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket;
Bihang till riksdagens protokoll 194b. 6 sami. Nr 182.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 18%.
2. besluta, att vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö samt
högre allmänna läroverken i Umeå och Västervik skola från och med budgetåret
1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt
inrättas nya gymnasielinjer, nämligen vid högre allmänna läroverket för gossar
i Malmö en fyraårig reallinje i stället för en av de treåriga reallinjema vid
läroverket, vid högre allmänna läroverket i Umeå en treårig reallinje i stället
för en av de fyraåriga reallinjerna vid läroverket samt vid högre allmänna
läroverket i Västervik en treårig reallinje, under förutsättning att respektive
städer förplikta sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte
inredning och möbelutrustning samt bostäder åt för vederbörande läroverk
erforderlig vaktmästarpersonal;
3. godkänna av departementschefen angiven personalförteckning för de
allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45;
4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda personalförteckning
— tills vidare under budgetåret 1944/45, då för realskolestadiet avsedd
ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida
befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning;
5.
godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45;
6. bemyndiga Kungl. Majit att — med iakttagande i huvudsak av de av
departementschefen angivna grunderna — meddela beslut angående successiv
ombildning från och med budgetåret 1944/45 av kommunala mellanskolor
till samrealskolor, under förutsättning att respektive kommun förpliktar sig
dels att i fråga om den ombildade läroanstalten tillhandahålla erforderlig
möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt
bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal, dels ock, i den mån Kungl. Majit
så finner påkallat, att intill ett belopp av 5 000 kronor bekosta komplettering
av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket vid läroanstalten;
7. bemyndiga Kungl. Majit att förordna om de avvikelser från personalförteckningen
och de överskridanden av maximerade poster i avlöningsstaten,
som föranledas av beslut örn kommunala mellanskolors ombildning till samrealskolor;
8.
bemyndiga Kungl. Majit att meddela de bestämmelser i övrigt, som
erfordras i samband med ombildningen av kommunala mellanskolor till samrealskolor;
9.
till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1944/45 anvisa
ett förslagsanslag av 30 430 000 kronor;
10. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 12 000 kronor;
11. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 4 100 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande nr 182. 3
12. till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 52 100 kronor;
13. till Psykologisk-pedagogiska institutet för budgetåret 1944/45 anvisa
ett reservationsanslag av 15 500 kronor.
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t vidare under åttonde huvudtiteln
(punkterna 133,135—138 samt 145—147 av förutnämnda statsrådsprotokoll
för den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att
dels besluta, att de för budgetåret 1943/44 gällande provisoriska avlöningsbestämmelserna
för Övningslärare vid de högre kommunala skolorna skola
äga tillämpning jämväl för budgetåret 1944/45;
dels medgiva, att för budgetåret 1943/44 gällande grunder för provisorisk
avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg åt vissa Övningslärare vid
nämnda skolor skola äga tillämpning jämväl för budgetåret 1944/45;
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 4 900 000 kronor;
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till praktiska mellanskolor för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 2 400 000 kronor;
dels besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd för budgetåret
1943/44 till statsunderstödda enskilda läroanstalter skola äga huvudsaklig
tillämpning jämväl för budgetåret 1944/45;
dels besluta, att till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna må under
budgetåret 1944/45 utgå tilläggsunderstöd i enlighet med vad departementschefen
förordat;
dels till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 658 600 kronor;
dels besluta, att den av 1933 års riksdag godkända ändringen i fråga om
beloppet av grundunderstöd till högre flickskola skall äga tillämpning jämväl
för budgetåret 1944/45;
dels till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret 1944/45
anvisa ett förslagsanslag av 446 900 kronor,
därav 30 000 kronor skola användas till nedbringande av terminsavgifter
under läsåret 1944/45 vid vissa högre flickskolor i Stockholm under villkor,
att Stockholms stad för samma tid bidrager med enahanda belopp på sätt
angivits i propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag och av departementschefen
i förutnämnda statsrådsprotokoll för den 4 januari 1944;
dels till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 54 100 kronor;
dels såsom Understöd åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor i
kvinnlig slöjd för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 28 000 kronor;
dels såsom Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala för budgetåret
1944/45 anvisa ett anslag av 80 000 kronor;
dels ock såsom Understöd till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål
för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 14 900 kronor.
4
Statsutskottets utlåtande nr 182.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr H. Sten m. fl. (I: 303) och den andra inom andra kammaren av fröken
Hildur Nygren m. fl. (II: 478), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
örn upprättande i Söderhamn av ett fullständigt läroverk från och med budgetåret
1944/45 i överensstämmelse med skolöverstyrelsens i motionerna
refererade förslag och att för detta ändamål för samma budgetår bevilja ett
anslag på 29 094 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr C. P. Olsson i Mellerud väckt motion
(11:479), vari hemställts, att riksdagen med anledning av propositionen nr
207 måtte besluta att samrealskolan i Åmål från och med höstterminen 1944,
eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer, ombildas till ett högre
allmänt läroverk med såväl real- som latinlinje;
dels en inom första kammaren av herr E. Sjödahl väckt motion (I: 304),
vari hemställts, att riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 207 uttala, l:o) att omfattningen av den undervisning, som bedrives
vid de kommunala mellanskolorna, i den mån den ligger inom gällande
undervisningsplans ram, icke måtte vid ett förstatligande av dessa skolor
förminskas, 2:o) att kommun, som önskar bibehålla fri skolgång för i kommunen
hemmahörande elever vid kommunal mellanskola, som förstatligats, måtte
tillerkännas rätt att vinna denna förmån åt eleverna genom att till vederbörande
skola inbetala ett belopp per elev, motsvarande medeltalet per elev
av terminsavgifter vid rikets samrealskolor, liksom det belopp, till vilket inskrivningsavgifterna
skulle vart år uppgå, samt 3:o) att kommunerna måtte
ha rätt att bidraga till den sociala omvårdnaden örn eleverna i övrigt;
dels en inom andra kammaren av fröken Hildur Nygren väckt motion (II:
470), vari hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för en sådan ändring i
förslaget angående styrelsens sammansättning vid det psykologisk-pedagogiska
institutet, att en ledamot i styrelsen måtte utses av föreningen för
psykologisk-pedagogiska institutet eller eventuellt att Kungl. Maj:t måtte
utse en ledamot i styrelsen för institutet efter förslag av föreningen för psykologisk-pedagogiska
insitutet;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr S. G. W. Wahlund (I: 193) och den andra inom andra kammaren av fru
Anna Rönnebäck m. fl. (II: 183), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
bevilja Institutet för praktisk psykologi och yrkesvalfrågor ett statligt bidrag
med 5 000 kronor för budgetåret 1944/45;
dels en inom första kammaren av herr Oscar Olsson väckt motion (I: 292),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de vid 1940 års riksdag
fattade besluten om ett maximum av 35 lärjungar i realskolans högsta klass
och avskaffande av rätten till uppdelning av vissa klasser med mer än 24
lärjungar måtte upphävas från läsåret 1944/45, samt, för möjliggörande
härav, öka de i Kungl. Maj:ts proposition nr 207 upptagna förslagsanslagen
5
Statsutskottets utlåtande nr 18Ht
under punkterna 9 och 11 av 30 430 000 kronor och 4 100 000 kronor med
sammanlagt 420 000 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr W. Sundström i Skövde m. fl. väckt
motion (II: 13), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att rektor vid
högre allmänna läroverket i Skövde under den sexårsperiod, som började den
1 juli 1943, måtte erhålla placering i avlöningsgrupp II för rektorer vid högre
allmänt läroverk, alltså såsom tidigare, eller örn detta icke är möjligt, att
nuvarande rektor vid läroverket från och med den 1 juli 1943 eller den 1 juli
1944 måtte till och med utgången av sexårsperioden, den 30 juni 1949, tillerkännas
en personlig lönefyllnad av 500 kronor årligen;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr R. Wagnsson (1:291) och den andra inom andra kammaren av herr I.
Sefve (11:471), vari hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1944/45
anvisa ett anslag av 6 500 kronor för anordnande i enlighet med skolöverstyrelsens
ovan nämnda förslag av en kurs i psykologi för lärare vid kommunala
flickskolor med flera läroanstalter;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom forsta kammaren av
herr B. Ohlin (I: 240) och den andra inom andra kammaren av fröken Kerstin
Hesselgren m. fl. (II: 358), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta l:o)
att de kvinnliga lärare vid de högre kommunala skolorna, vilka avses i avlöningsreglementet
för dessa skolor av den 30 juni 1943, måtte tillerkännas
rätt till lön enligt högsta löneklassen inom den lönegrad, som är gällande för
respektive befattningar; 2:o) att för kvinnliga lärare, som avses i tjänstepensionsreglementet
för de högre kommunala skolorna av den 30 juni 1943,
skall tillämpas tjänstepensionsunderlaget för den lönegrad, som motsvarar
den för befattningen gällande;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr I. Anderson m. fl. (I: 189) och den andra inom andra kammaren av fru
Hanna Rydh Munck af Rosenschöld m. fl. (II: 185), vari hemställts,
att riksdagen måtte l:o) besluta höjning av den tillfälliga löneförbättringen
för budgetåret 1944/45 i enlighet med skolöverstyrelsens förslag (statsverkspropositionen,
åttonde huvudtiteln) a) åt lärare och lärarinnor vid högre
goss- och samskolor (punkt 130) med i runt tal 78 000 kronor, b) åt lärare
och lärarinnor vid högre flickskolor (punkt 137) med i runt tal 86 800 kronor
och c) åt lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor (punkt 138) med i
runt tal 7 200 kronor, 2:o) för ändamålet anvisa för budgetåret 1944/45 behövligt
extra förslagsanslag på i runt tal 172 000 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr II. Lundh väckt motion (II: 260),
vari hemställts, att riksdagen med bifall till vad i statsverkspropositionens
åttonde huvudtitel under punkterna 136—138 föreslagits ville hos Kungl.
Majit hemställa örn igångsättande snarast av en allsidig, förutsättningslös
utredning av de statsunderstödda enskilda läroanstalternas löne- och pensions
-
6 Statsutskottets utlåtande nr 182.
förhållanden och om de till dessa läroanstalter utgående statsunderstödens
form och omfattning;
dels en inom andra kammaren av fru Hanna Rydh Munck af Rosenschöld
och fröken Kerstin Hesselgren väckt motion (II: 292), vari hemställts, att
riksdagen för budgetåret 1944/45 anslår behövligt förslagsanslag för höjande
av löneförbättringen för heltidsanställda lärarinnor vid Handarbetets vänners
och Andrea Eneroths seminarium från 500 kronor till 1 000 kronor, för timlärarinnor
i slöjd vid samma seminarium från 15 kronor till 30 kronor för
veckotimme och för timlärarinnor i kvinnlig slöjd vid Maria Nordenfelts
seminarium från 10 kronor till 20 kronor för veckotimme eller tillhopa 2 650
kronor;
dels en inom andra kammaren av fru Hanna Rydh Munck af Rosenschöld
och fröken Kerstin Hesselgren väckt motion (II: 363), vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att en utredning med åtföljande
lönereglering för lärarinnorna vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
liksom för lärarinnorna vid övriga enskilda statsunderstödda skolköks- och
handarbetsseminarier måtte komma till stånd, samt att riksdagen måtte för
budgetåret 1944/45 anslå behövligt förslagsanslag för höjande av den tillfälliga
löneförbättringen för vid fackskolan heltidsanställda lärarinnor från
400 till 800 kronor och för timlärarinnor i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd
från 10 kronor till 20 kronor per veckotimme eller tillhopa 10 900 kronor;
dels en inom andra kammaren av fru Hamia Rydh Munck af Rosenschöld
och fröken Kerstin Hesselgren väckt motion (II: 291), vari hemställts, att
riksdagen för budgetåret 1944/45 anslår behövligt förslagsanslag för höjande
av löneförbättringen för heltidsanställda lärarinnor vid Ateneums skolköksseminarium
från 500 kronor till 1 000 kronor och vid Göteborgs skolköksseminarium
från 400 kronor till 800 kronor eller tillhopa 900 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr II. Lundh m. fl. väckt motion (II:
lil), vari hemställts, att riksdagen med bifall till vad under punkterna 145—
147 i statsverkspropositionens åttonde huvudtitel föreslagits ville hos Kungl.
Maj:t anhålla örn en snabb allsidig utredning av löneförhållandena vid de
privata seminarierna för utbildande av lärarinnor i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål
samt örn storleken av de härför utgående statsanslagen;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr I. Persson m. fl. (I: 59) och den andra inom andra kammaren av herr
H. R. Nilson i Spånstad m. fl. (II: 88), vari hemställts, l:o) att riksdagen för
budgetåret 1944/45 måtte anslå 100 000 kronor till stipendier för korrespondensstudier
för obemedlade eller mindre bemedlade studiebegåvade ungdomar,
2:o) att riksdagen för samma budgetår måtte anslå 50 000 kronor
att användas för statsbidrag till anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor,
samt 3:o) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära,
att 1940 års skolutredning måtte erhålla i uppdrag att särskilt utreda frågan
7
Statsutskottets utlåtande nr 182.
om att för landsbygdens ungdom skapa möjligheter att erhålla en efter bygdens
yrkes- och kulturliv anpassad undervisning, varvid särskilt bör tillses,
att undervisningen kan ske ute i bygden så långt detta är möjligt;
dels en inom andra kammaren av herr C. O. Nolin m. fl. väckt motion
(II: 348), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller
örn utredning och förslag rörande statligt understöd för deltagande i viss
korrespondensundervisning;
dels en inom första kammaren av herr E. Hage väckt motion (I: 241), vari
hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1944/45 anslå ett förslagsanslag
av 50 000 kronor för understödjande av den undervisningsverksamhet,
som i motionen omnämnts, eventuellt genom deltagande med viss procent i
landstings eller kommuns havda kostnader för ändamålet;
dels ock en inom andra kammaren av herr T. Nilsson i Stockholm m. fl.
väckt motion (II: 18), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit ville begära utvidgade direktiv till 1940 års nu arbetande skolutredning,
varigenom denna l:o) erhölle i uppdrag att med ändring av nu förebådade
förslag, avseende att komma företrädesvis landsbygdens befolkning
till godo, utarbeta och framlägga förslag till stödåtgärder för att underlätta
tillträdet till högre skolundervisning för därtill lämpade barn från ekonomiskt
svagt ställda familjer i hela riket, landsbygden såväl som städer och skolorter,
samt 2:o) erhölle i uppdrag att utreda frågan örn möjligheterna att vid
en eller flera av landets folkhögskolor inrätta ett »specialgymnasium» med
sikte på att tillgodose de senväckta studiebegåvningarnas utbildningsbehov
och skapa en kanal mellan det fria och frivilliga folkbildnings- och studiearbetet
och den reguljära, högre skolundervisningen.
Beträffande motiveringarna till de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas,
i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen, till
motionerna.
I. Organisatoriska förändringar.
1. Upprättande av nya statliga gymnasier.
Genom beslut av 1942 års riksdag ha nya statliga gymnasier tillkommit
i Boden och Hässleholm. Under Kungl. Maj:ts prövning ha emellertid sedan
flera år tillbaka legat åtskilliga framställningar om inrättande av statliga
gymnasier även på andra platser i landsorten. Redan under aren 1937—1939
ifrågasattes sålunda inrättande av statliga gymnasier i följande åtta städer,
nämligen Arvika, Avesta, Karlshamn, Ludvika, Sollefteå, Söderhamn, Åmål
och Örnsköldsvik. Med anledning av ett av 1939 års lagtima riksdag därom
uttalat önskemål tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 juni
8
Statsutskottets utlåtande nr 182.
1939 statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig för att utreda frågan
angående utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen. Den sakkunnige
överlämnade den 30 april 1940 betänkande och förslag i ämnet. Den sakkunnige
förklarade sig ha utgått från de förutsättningar, som förelåge And
början av och under hösten 1939, och uttalade, att utredningen byggde på
ett på normala förhållanden baserat läge i såväl statsekonomiskt som andra
hänseenden. Med utgångspunkt från nämnda förutsättningar hemställde den
sakkunnige, att, därest en utvidgning av gymnasieorganisationen för närvarande
ansåges böra komma till stånd, statliga gymnasier skulle i nedanstående
ordning upprättas på följande orter (här bortses från orter, där statliga gymnasier
sedermera upprättats):
1. Ludvika (3-årigt latin- och 3-årigt realgymnasium),
2. Örnsköldsvik (4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium),
3. Söderhamn (3-årigt realgymnasium)
4. Kiruna (3-årigt latin- och genom förstatligande av därvaran
3-årigt
realgymnasium) de kommunala gymnasier.
5. Arvika (3-årigt realgymnasium)
Den sakkunniges utredning har överlämnats till 1940 års skolutredning
för att tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.
Med anledning av att sedermera förnyade framställningar gjorts örn upprättande
av statliga gymnasier i Arvika, Ludvika, Sollefteå och Örnsköldsvik
har skolöverstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande beträffande dessa
framställningar. Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 30 januari 1943 Över
nämnda framställningar även upptagit frågan örn inrättande av ett statligt
gymnasium i Avesta.
Skolöverstyrelsen har funnit starka skäl tala för upprättande av statliga
gymnasier i Örnsköldsvik, Ludvika, Sollefteå och Avesta och ansett att
gymnasierna böra erhålla följande organisation:
Örnsköldsvik: 4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium;
Ludvika: 3- » » » 3- » » ;
Sollefteå: 4- » » » 3- » » ;
Avesta: 3- » » » 3- » » I
I fråga om Arvika tillstyrker överstyrelsen ett anslag av 6 000 kronor såsom
bidrag till det kommunala gymnasiet därstädes.
Överstyrelsen har i anslutning till sitt utlåtande över sakkunnigutredningen
åberopat följande tabell för jämförelse mellan gymnasiebehovet i de olika
länen:
Statsutskottets utlåtande nr 182.
9
Antal barn |
Antal lär-jungar i |
Antal lärjung-ar i gymnasiet |
Kvoten, re-ducerad till |
39124 |
2 255 |
58 |
360 |
58 664 |
1490 |
25 |
159 |
15 888 |
384 |
24 |
151 |
50 885 |
1204 |
24 |
148 |
35 962 |
658 |
18 |
114 |
32196 |
496 |
15 |
96 |
27 623 |
405 |
15 |
92 |
21490 |
305 |
14 |
89 |
22 227 |
293 |
13 |
82 |
28 106 |
360 |
13 |
80 |
19188 |
231 |
12 |
75- |
18 223 |
216 |
12 |
74 |
18 308 |
216 |
12 |
74 |
32 463 |
364 |
11 |
70 |
18 370 |
196 |
11 |
67 |
27 688 |
283 |
io |
64 |
7 287 |
71 |
10 |
61 |
37 302 |
355 |
10 |
60 |
36 965 |
351 |
10 |
59 |
34 505 |
302 |
9 |
55 |
33 796 |
293 |
9 |
54 |
17 658 |
152 |
9 |
54 |
31 984 |
270 |
8 |
53 |
30 004 |
229 |
8 |
48 |
28 025 |
212 |
8 |
47 |
723 931 |
11 591 |
16 |
100 |
Län
1. Stockholms stad.....
2. Malmöhus län......
3. Uppsala » ......
4. Göteborgs och Bohus län
5. Östergötlands »
6. Värmlands »
7. Jönköpings 5
8. Södermanlands >
9. Örebro »
10. Skaraborgs ''
11. Kronobergs *
12. Blekinge 5
13. Hallands »
14. Västerbottens
15. Västmanlands
16. Kalmar
17. Gotlands
18. Älvsborgs
19. Västernorrlands
20. Gävleborgs
21. Norrbottens
22. Jämtlands
23. Kristianstads
24. Stockholms
25. Kopparbergs
Hela landet
(7—14 år) vid mitten av kalenderåret 1938, senaste officiella siffror.
Vid 1943 års riksdag framställdes i motionen I: 211 och den därmed likalydande
motionen II: 311 yrkande örn upprättande av ett statligt gymnasium i
Örnsköldsvik. Tillika föreslogs i motionen I: 229 och den likalydande motionen
II: 330, att samrealskolan i Ludvika skulle ombildas till högre allmänt läroverk.
I sin skrivelse nr 229 (s. 6) anförde riksdagen härom:
Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning, att starka skäl
tala för upprättandet av nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis^
Örnsköldsvik och Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå,
vill understryka önskvärdheten av att i första hand de delar av landet, vilka
10
Statsutskottets utlåtande nr 182.
för närvarande intaga en i gymnasiehänseende mindre gynnad ställning, bli
tillgodosedda med gymnasier. I nu rådande läge anser riksdagen i likhet med
departementschefen, att försiktighet beträffande utvidgning av gymnasieorganisationen
i allmänhet bör iakttagas, och kan därför icke bifalla de i
motionerna framställda yrkandena. Riksdagen förutsätter emellertid, att 1940
års skolutredning ägnar frågan om den nuvarande fördelningen av de statliga
gymnasierna mellan olika delar av landet en ingående översyn, i syfte att
i sådant avseende ernå en ur olika synpunkter jämn och rättvis uppdelning
av desamma. Härvid synes böra beaktas, att upprättandet av ett gymnasium
på ett håll måhända kan kompenseras genom en avveckling på ett annat håll
av gymnasium jer, som äro svagt rekryterade. Det torde böra ankomma på
Kungl. Majit att, sedan nämnda översyn vidtagits och därest de statsfinansiella
förhållandena sådant medgiva, för riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Riksdagen anser sig likväl böra framhålla, att synnerligen starka skäl tala
för upprättandet snarast möjligt av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik,
vilken fråga torde kunna lösas utan avvaktan på att resultatet av omförmälda
översyn föreligger.
StadsfvXlmaktige i Ludvika ha inkommit med framställning örn upprättande
av ett statligt gymnasium i staden från och med läsåret 1944/45.
Stadsfullmäktige i Hedemora ha hemställt, att frågan om inrättande av ett
statligt gymnasium för södra Dalarna måtte snarast upptagas till behandling
men att dessförinnan en förnyad och allsidig utredning måtte göras rörande
den lämpligaste platsen för gymnasiet, därvid gymnasiets förläggande till
Hedemora bör övervägas.
Vidare ha stadsfullmäktige i Söderhamn anhållit, att därvarande kommunala
gymnasium måtte förstatligas från och med nästa budgetår och att
därvid förutom den nuvarande reallinjen måtte upprättas en latinlinje. Skolöverstyrelsen
har tillstyrkt denna framställning. Överstyrelsen har dock framhållit,
att frågan om gymnasium i Ludvika borde lösas samtidigt med eller
före frågan om gymnasium i Söderhamn, och har därför upprepat sin hemställan
örn ombildning av samrealskolan i Ludvika. Statsverkets kostnad för
upprättande av ett gymnasium i Söderhamn har överstyrelsen beräknat till
29 094 kronor under första året och 98 414 kronor vid fullt utbyggd organisation.
Statskontoret har föreslagit, att överstyrelsens hemställan om inrättande
av statliga gymnasier i Ludvika och Söderhamn icke måtte föranleda
till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnas till 1940 års skolutredning
för att tagas i beaktande vid förutnämnda översyn av gymnasiefördelningen
i landet.
Slutligen har skolöverstyrelsen upprepat sin tidigare hemställan örn ombildning
av samrealskolan i Örnsköldsvik till högre allmänt läroverk, vilken
ombildning enligt överstyrelsens förslag bör ske från och med läsåret 1944/45.
Såsom villkor härför bör uppställas bland annat, att staden åtager sig att
bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av kostnader
för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av biblioteket.
— Motsvarande villkor bör enligt överstyrelsen även gälla Ludvika.
Statsutskottets utlåtande nr 18H.
11
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Den statliga gymnasieorganisationen undergick efter 1927 års. skolreform
en stark ökning i fråga örn såväl antalet gymnasier och gymnasielinjer som
antalet elever. Utvidgningen av den yttre organisationen hejdades genom
krisens inträde. Efter år 1939 har sålunda antalet gymnasier ökats endast
med två, nämligen i Boden och Hässleholm — jag bortser härvid från utbyggandet
av högre lärarinneseminariets övningsskola till statens normalskola.
Återhållsamheten i fråga om utvidgning av gymnasieorganisationen har delvis
berott på det statsfinansiella läget. I detta sammanhang bör dock även
erinras om att riksdagen vid mer än ett tillfälle uttalat, att en ansvällning
av gymnasieorganisationen i allmänhet borde undvikas. Slutligen har det
synts angeläget att söka förbättra möjligheterna till utbildning för de praktiska
— i första hand tekniska — yrkena, inom vilka stor efterfrågan på arbetskraft
råder, innan mera omfattande åtgärder vidtagas, vilka kunna leda
till en ännu svårare trängsel på redan överbefolkade teoretiska banor. Dessa
skäl tala alltjämt mot att mera vittgående förslag om utökning av den allmänna
gymnasieorganisationen framföras.
Emellertid kan organisationens utformning icke gärna fastlåsas för längre
tid framåt. Ändringar i befolkningsfördelningen inom landet och andra utvecklingsfaktorer
nödvändiggöra — trots de nyss nämnda förbehållen — tid
efter annan upprättande av nya gymnasier. Riksdagen har pekat på möjligheten
att upprätta nya gymnasier inom den nuvarande kostnadsramen genom
att i stället nedlägga svagt frekventerade linjer. I själva verket pågår också
en successiv indragning av tynande gymnasielinjer. För närvarande gäller
sålunda intagningsförbud för ett tiotal sådana linjer. Ehuru det totala antalet
klassavdelningar på gymnasiestadiet sedan år 1939 ökats med 31, har
antalet nybörjära vdelningar i gymnasiet under samma tid nedgått med 12.
Den starkaste minskningen av antalet nybörjaravdelningar i gymnasiet inträdde
med höstterminen 1943, då antalet sådana avdelningar nedgick med 5,
medan samtidigt antalet avdelningar på gymnasiets övriga stadier bibehöll
sig oförändrat. Den sistnämnda inskränkningen av nybörjaravdelningarna
— vilken berodde på riksdagens beslut att maximera antalet — kan antagas
för de närmaste åren medföra en successiv nedgång i totalantalet klassavdelningar.
Den sålunda väntade beskärning^ av gymnasieorganisationen
synes mig i sin mån försvara, att frågor om inrättande av nya gymnasier
ånyo upptagas till prövning. Det bör därvid framhållas, att antalet gymnasielinjer
och lärjungenumerären icke ha något enkelt samband med varandra.
Likaväl som lärjungeantalet kan ökas, även om organisationen bibehålies
oförändrad, så behöver å andra sidan en utvidgning av organisationen icke
medföra en ökning av antalet elever.
Riksdagen har uttalat, att fördelningen av de statliga gymnasierna borde
underkastas översyn av 1940 års skolutredning och att förslag i ämnet först
därefter borde underställas riksdagen. Dock syntes frågan om inrättande
av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik kunna lösas utan avvaktan på
resultatet av översynen, emedan synnerligen starka skäl talade för upprättande
snarast möjligt av ett gymnasium i nämnda stad. I det år 1940 avgivna
sakkunnigförslag, som omnämnts i den föregående redogörelsen, har
Örnsköldsvik upptagits som nummer två bland de platser, vilka främst borde
komma i fråga vid upprättande av nya statliga gymnasier, medan skolöverstyrelsen
i sitt år 1943 avgivna förslag placerat denna stad främst. Ehuru
Västernorrlands län i gymnasiehänseende icke hör till dc alira minst gynnade
12
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Utskottet.
länen, framträder behovet av ett nytt gymnasium där synnerligen starkt.
Orsaken härtill är framför allt den starka utvecklingen av industrien och
av befolkningsnumerären i mellersta Ångermanland. Denna utveckling har
tagit sig uttryck bland annat däri, att samrealskolan i Örnsköldsvik numera
är den största fristående realskolan i landet, om man bortser från realskolorna
i rikets tre största städer. Med hänsyn till de i fråga örn Örnsköldsvik
föreliggande omständigheterna föregripes icke skolutredningens översyn, om
ett statligt gymnasium upprättas där. Gymnasiet bör i enlighet med sakkunnigförslaget
och skolöverstyrelsens förslag omfatta en fyraårig latinlinje
och en fyraårig reallinje.
Även i en annan del av landet är behovet av gymnasier så starkt, att det
bör tillgodoses, utan att denna översyn avvaktas, nämligen i Bergslagen. Kopparbergs.
län är i fråga om gymnasier det minst gynnade av länen. Den
sakkunniges förslag upptager i första rummet ett gymnasium i Ludvika.
Skolöverstyrelsen har placerat detta gymnasium som nummer två. Även
andra orter i Bergslagen ha varit under diskussion som förläggningsorter.
Vid valet av plats bör Ludvika erhålla företräde på grund av dess större realskola,
lärjungeområdets omfattning och avståndet till närmaste gymnasium.
På sätt den sakkunnige och skolöverstyrelsen föreslagit, bör gymnasiet bestå
av en treårig latinlinje och en treårig reallinje.
Starka skäl tala för att nya gymnasier upprättas även på andra platser i
landsorten än här ovan föreslagits. På grund av de stat sfinansiella förhållandena
vill jag dock icke för närvarande, innan ännu en allmän överblick
över landets gymnasieförhållanden och utbildningsmöjligheter i övrigt vunnits,
förorda inrättande av fler nya gymnasier än de båda nu föreslagna,
vilka torde vara de mest angelägna.
De ifrågasatta gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika böra, därest lokalfrågorna
kunna nöjaktigt ordnas, upprättas successivt från och med nästa
budgetår. Statens kostnader för dessa gymnasier ha av skolöverstyrelsen
beräknats till omkring 44 000 kronor under det första budgetåret och cirka
204 000 kronor vid fullt utbyggd organisation. Till kostnadsfrågan återkommer
jag i det följande. För upprättande av gymnasierna böra uppställas
sedvanliga villkor beträffande tillhandahållande av lokaler m. m., varjämte
i enlighet med skolöverstyrelsens förslag bör fordras, att vederbörande kommuner
bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av
kostnader för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av
biblioteket.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår uttalade riksdagen i fjol
(skrivelse nr 229), att riksdagen fann starka skäl tala för upprättandet av
nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis i Örnsköldsvik och Ludvika
eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå. Riksdagen ansåg sig böra
understryka önskvärdheten av att i första hand de delar av landet, vilka
för närvarande intoge en i gvmnasiehänseende mindre gynnad ställning, bleve
tillgodosedda med gymnasier. Riksdagen förutsatte, att 1940 års skolutredning
ägnade frågan om den nuvarande fördelningen av de statliga gymnasierna
mellan olika delar av landet en ingående översyn, i syfte att i sådant avseende
ernå en ur olika synpunkter jämn och rättvis uppdelning av desamma.
Det borde ankomma på Kungl. Majit att, sedan nämnda översyn vidtagits
Statsutskottets utlåtande nr 182.
13
och därest de statsfinansiella förhållandena sådant medgåve, för riksdagen
framlägga förslag i ämnet. Riksdagen ansåg sig emellertid böra framhålla, att
synnerligen starka skäl talade för upprättandet snarast möjligt av ett statligt
gymnasium i Örnsköldsvik, vilken fråga torde kunna lösas utan avvaktan på
att resultatet av omförmälda översyn förelåge.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, att statliga gymnasier skola
från och med nästa budgetår eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,
upprättas i Örnsköldsvik och Ludvika. Enligt utskottets mening
hava bärande skäl blivit anförda för upprättande av dessa gymnasier, varför
utskottet tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag.
Vad beträffar de i motionerna I: 303 och II: 478 samt II: 479 framställda
yrkandena örn upprättande av statliga gymnasier i Söderhamn och i Åmål
vill utskottet framhålla, att dessa förslag visserligen kunna betecknas såsom
väl motiverade, men att utskottet likväl icke är berett att innan en allmän
överblick över landets gymnasieförhållanden och utbildningsmöjligheter i
övrigt vunnits — frågor som för närvarande ligga under skolutredningens
bedömande — intaga en positiv ställning till motionärernas förslag. Utskottet
anser sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner.
2. Anordnande av nya linjer vid vissa gymnasier.
I sin skrivelse 1943: 229 yttrade riksdagen, att riksdagen ansåge vad i motionerna
I: 22 och II: 31 anförts beträffande inrättande av en realgymnasielinje
vid högre allmänna läroverket i Västervik, som för
närvarande endast hade en latingymnasielinje, vara värt beaktande. Det
syntes böra ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning
i ärendet i första hand pröva förevarande fråga. Riksdagen ifrågasatte,
huruvida icke, därest nämnda läroverk befunnes böra utrustas jämväl med
realgymnasium, detta kunde ske genom överflyttande till läroverket av en
redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje, varigenom en ansvällning
av gymnasieorganisationen med därav betingade kostnader för statsverket
kunde undvikas.
Vidare framhöll riksdagen beträffande ett i motionen II: 317 framställt yrkande
om inrättande av ett 4-årigt realgymnasium vid högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö, för den händelse att till läroverket
förlädes en provårskurs, att vad i motionen anförts syntes tala för
en sålunda ifrågasatt omorganisation av läroverket. Det torde emellertid böra
i första hand ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning
taga frågan under omprövning. Befunnes en dylik organisationsändring
av läroverket böra äga rum, borde detta enligt riksdagens mening kunna ske
utan att antalet klassavdelningar vid läroverket ökades, något som i motionen
även syntes lia åsyftats. Skulle så bli förhållandet hade riksdagen icke
något att erinra mot att Kungl. Majit meddelade beslut om en dylik organisationsändring
från och med nästa läsår.
14
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Sedan skolöverstyrelsen anbefallts inkomma med förslag i ämnet, har skolöverstyrelsen
föreslagit, att från och med nästa budgetår en 4-årig realgymnasielinje
skall inrättas vid gossläroverket i Malmö, varvid en av de 3-åriga
realgymnasielinjerna skulle successivt nedläggas, och att en 3-årig realgymnasielinje
måtte från och med samma läsår successivt nyinrättas vid läroverket
i Västervik. Tillika har överstyrelsen hemställt, att en 3-årig realgymnasielinje
måtte från och med läsåret 1944/45 successivt upprättas vid
högre allmänna läroverket i Umeå i stället för en av de
4-åriga realgymnasielinjerna där.
Beträffande högre all manna läroverket i Västervik
har skolöverstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Detta läroverk är organiserat med en 4-årig och två 5-åriga realskolelinjer
(med en avdelning av realskolans avslutningsklass) samt en 4-årig
latingymnasielinje. Läroverkets gymnasium ägde från slutet av 1850-talet
endast reallinje, vilken under åren 1931—1935 successivt utbyttes mot latinlinje.
Erforderliga speciallokaler jämte utrustning för ett realgymnasium förefinnas
därför redan.
Läroverket är vid sidan av högre realläroverket på Norrmalm i Stockholm
för närvarande det enda läroverk i riket, som icke har såväl latin- som reallinje.
Den minskade tillströmningen till latinlinjen och den ökade anslutningen
till reallinjen gör sig gällande även för läroverket i Västervik. Anledningen till
att läroverket utrustats med endast en gymnasielinje torde främst ha varit, att
realskolan tidigare icke utgjorde tillräckligt underlag för ett större gymnasium.
Lärjungeantalet i realskolan utgjorde hösten 1930 endast 113 men har nu
stigit till 278. I fråga om realskolans storlek överträffar läroverket tolv högre
allmänna läroverk med såväl latin- som realgymnasium. Några betänkligheter
med hänsyn till läroverkets storlek synas därför icke numera böra hindra
upprättande av en realgymnasielinje. Denna bör vara 3-årig.
Enligt inhämtade uppgifter skulle cirka hälften av de nuvarande lärjungarna
i latingymnasiet ha valt reallinjen, om en sådan funnits. Av lärjungarna i realskolans
näst högsta och högsta klasser ämna 8, respektive 15 övergå till realgymnasium.
Ett tiotal elever i de närmast belägna läroverken skulle ha besökt
en reallinje i Västervik. Den föreslagna linjen kan således förväntas erhålla
tillfredsställande rekrytering. Dock torde åtminstone under en del år framåt
samläsning mellan latin- och reallinjen kunna beräknas i tämligen stor omfattning.
Kostnaden för upprättandet av den nya linjen torde komma att
uppgå till 9 805 kronor under första året och 33 209 kronor vid fullt genomförd
organisation.
Såsom villkor för organisationsändringen torde böra föreskrivas, att vederbörande
kommun åtager sig att tillhandahålla dels för ifrågavarande realgymnasium
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
dels för läroverket i dess helhet bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal.
Med anledning av vad riksdagen anfört rörande överflyttning till läroverket
av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje får överstyrelsen framhålla,
att vissa latinlinjer äro svagt besatta men att reallinjerna alla äro väl
besatta. Endast vid två läroverk finnes en första realring med mindre än 20
lärjungar. Överstyrelsen kan därför icke finna, att behovet av reallinje i
Statsutskottets utlåtande nr 18%.
15
Västervik skulle kunna tillgodoses genom överflyttning av någon realgymnasielinje
från annan ort, utan att där ett minst lika stort behov skulle bli otillfredsställt.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Riksdagen har bemyndigat Kungl. Maj:t att besluta ombildning från och
med innevarande läsår av en treårig realgymnasielinje vid högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö till fyraårig. Denna förändring, som ännu ej
kunnat genomföras, bör på sätt skolöverstyrelsen föreslagit komma till stånd
successivt från och med nästa budgetår. Vid högre allmänna läroverket i Umeå
bör vidare en fyraårig realgymnasielinje successivt från och med budgetåret
1944/45 ombildas till treårig med hänsyn till det ökade antalet kommunala
mellanskolor och högre folkskolor inom gymnasieområdet samt på grund av
tillkomsten av en provårskurs vid läroverket. De sålunda föreslagna omändringarna
kunna sägas kompensera varandra. De innebära ingen ökning av antalet
klassavdelningar vid respektive läroverk och medföra ingen kostnadsökning
för statsverket. Den av skolöverstyrelsen berörda frågan om ökning
av antalet klassavdelningar vid läroverket i Umeå under övergångsåren torde
icke behöva avgöras nu. Såsom förutsättning för den ifrågavarande omorganisationen
av läroverket i Umeå bör gälla, att staden ikläder sig förpliktelser i
fråga om tillhandahållande av lokaler m. m., på sätt överstyrelsen föreslagit.
Vad angår gossläroverket i Malmö, har nämnda stad redan fattat positivt
beslut i motsvarande fråga.
Högre allmänna läroverket i Västervik och högre realläroverket på Norrmalm
i Stockholm äro nu de enda högre läroverk, som — bortsett från den
under uppbyggnad varande statens normalskola — icke ha både latin- och
realgymnasium. Den allmänna förskjutningen av lärjungetillströmningen från
latingymnasiet till realgymnasiet har framkallat ett behov av en reallinje
även vid läroverket i Västervik. Enligt de av skolöverstyrelsen lämnade uppgifterna
torde den starkt ökade elevnumerären vid läroverkets realskola och
övriga högre skolor inom gymnasieområdet utgöra ett tillfredsställande underlag
för en sådan linje. Jag anser mig böra tillstyrka, att en treårig reallinje
inrättas vid läroverket successivt från och med nästa budgetår. Kostnaden
för linjen beräknas till omkring 9 800 kronor under det första budgetåret och
till cirka 33 000 kronor vid fullt genomförd organisation. Till kostnadsfrågan
ämnar jag i det följande återkomma. För linjens inrättande böra uppställas
de av skolöverstyrelsen angivna villkoren rörande tillhandahållande av
lokaler m. m. Såsom överstyrelsen anfört, torde inrättandet av denna
nya linje icke kunna kompenseras genom nedläggande av någon svagt
frekventerad realgymnasielinje vid annat läroverk, då alla realgymnasielinjer
äro väl besatta. Huruvida någon mindre väl besökt latingymnasielinje skall
kunna indragas, är en fråga, till vilken jag längre fram vill återkomma. Jag
erinrar endast om att den i det föregående omtalade minskningen i antalet
gymnasielinjer i samtliga fall hänför sig till latinlinjen och att man följaktligen
bör gå fram med försiktighet, örn det gäller att ytterligare inskränka antalet
ifrågavarande avdelningar.
T enlighet mod departementschefens förslag tillstyrker utskottet, att från
och med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,
vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö inrättas en fyraårig
reallinje i stället för en av de treåriga reallinjerna vid läroverket, att vid högre
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande nr 182.
allmänna läroverket i Umeå inrättas en treårig reallinje i stället för en av de
fyraåriga reallinjerna vid läroverket samt att vid högre allmänna läroverket
i Västervik inrättas en treårig reallinje.
3. Ombildning av kommunala mellanskola!! i Solna
till samrealskola.
Den år 1919 inrättade högre folkskolan i Solna ombildades år 1923 till kommunal
mellanskola.
I propositionen 1942:255 framlades ett förslag till ändring av läroverksorganisationen
i Stockholm, närmast föranlett av högre lärarinneseminariets
nedläggande. I propositionen nämndes, att Solna kommunalnämnd hemställt
om inrättande av ett högre allmänt läroverk i de nordvästra förortskommunerna.
Dessa förorter utgjorde enligt kommunalnämndens mening en del av
Stockholm som regional enhet, varför deras läroverksbehov borde beaktas i
samband med en omändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Vid sin
anmälan av ärendet anslöt departementschefen sig icke till denna uppfattning
utan ansåg stockholmsorganisationen kunna behandlas för sig. Departementschefen
förordade dock utredning om de nordvästra förorternas läroverksproblem.
1942 års riksdag (skrivelsen nr 406) ansåg den föreslagna omorganisationen
av läroverken i Stockholm alltför omfattande och avslog därför propositionen.
Med anledning av väckta motioner framhöll riksdagen, att den lämpliga
regionala fördelningen av läroverken i Stockholm borde bedömas med hänsyn
även till förorternas behov. Omorganisationsfrågan borde enligt riksdagens
åsikt underkastas förnyad utredning.
Med anledning av riksdagens ställningstagande anbefallde Kungl. Majit
skolöverstyrelsen att med beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört verkställa
förnyad utredning av frågan. Genom särskild remiss överlämnades ovannämnda
framställning från Solna kommunalnämnd till överstyrelsen för att
tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.
Skolöverstyrelsen inkom den 31 oktober 1942 med förnyad utredning i
ämnet. Utredningen utmynnade i förslag, att Stockholms läroverksfråga skulle
lösas antingen på sätt i propositionen 1942: 255 förordats, eller på nämnda
sätt i förening med upprättande av ett högre allmänt läroverk även i Solna,
uppbyggt på samrealskolan i Sundbyberg jämte den kommunala mellanskolan
i Solna, vilken i så fall skulle förstatligas. Den sålunda bildade realskolan
skulle förstärkas med en femårig linje från Vasa realskola i Stockholm.
Gymnasiet skulle sammansättas av en fyraårig latingymnasielinje och en treårig
realgymnasielinje genom utflyttning av linjer från stockholmsläroverk.
I propositionen 1943:150 föreslogs en mera begränsad omorganisation av
läroverksväsendet i Stockholm, än skolöverstyrelsen förordat. I vissa gymnasiefrågor
ansågs beslut böra fattas senare. Vid sin anmälan av ärendet anförde
Statsutskottets utlåtande nr 182.
17
departementschefen beträffande överstyrelsens alternativa förslag om upprättande
av ett högre allmänt läroverk i Solna, att han icke ansett sig böra för
det dåvarande biträda detta förslag. Departementschefen anslöt sig visserligen
till riksdagens uppfattning, att frågan om den lämpliga regionala fördelningen
av Stockholms läroverkslinjer borde bedömas med hänsyn tagen
även till de förortsområden, vilka folie utanför huvudstaden såsom administrativ
enhet. Vid den prövning, departementschefen- ägnat frågan bland
annat ur denna synpunkt, hade departementschefen emellertid kommit till
den uppfattningen, att ett slutligt ställningstagande till de nordvästra förorternas
läroverksproblem måste anstå, till dess gynnsammare förutsättningar
ur olika synpunkter förelåge.
I motionerna I: 227 och II: 331 till 1943 års riksdag hemställdes, att en
5-årig realskollinje redan höstterminen 1943 skulle överflyttas från Vasa realskola
till samrealskolan i Sundbyberg med provisorisk förläggning till Solna.
Tillika hemställdes, att beslut skulle fattas om upprättande framdeles av ett
högre allmänt läroverk i Solna eller, örn detta ej kunde bifallas, att förslag
om upprättande av ett sådant läroverk skulle begäras hos Kungl. Majit. A /
1943 års riksdag (skrivelsen nr 229) biföll det i propositionen framlagda
förslaget till ändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Riksdagen underströk,
att frågan om gymnasieorganisationen borde utredas ytterligare
liksom även spörsmålet om den lämpliga regionala fördelningen av Stockholms
gymnasielinjer, vilket syntes böra bedömas med hänsyn tagen även till de
förortsområden, vilka folie utanför huvudstaden som administrativ enhet. Med
hänsyn härtill vore riksdagen icke då beredd att uttala sig i positiv riktning
för de i nämnda motioner framställda förslagen, vilka syftade till upprättandet
av ett högre allmänt läroverk i Solna.
I sistnämnda skrivelse anhöll riksdagen i annat sammanhang om förslag
snarast möjligt rörande fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna
i riket. Riksdagen åsyftade härvid endast förstatligande av sådana skolor,
som icke blott tillgodose det egna skolområdet utan ha sitt rekryteringsområde
inom en tämligen vidsträckt rayon.
På vederbörligt uppdrag har skolöverstyrelsen i skrivelse den 12 november
1943 framlagt förslag till förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning
till vad riksdagen anfört. Förslaget innebär, att 24 mellanskolor skola
gruppvis ombildas till statliga samrealskolor. Vid förslagets upprättande har
överstyrelsen tillämpat ett poängsystem under hänsynstagande till de omständigheter,
som ansetts böra inverka på frågans bedömande. Kommunala mellanskolan
i Solna har vid denna poängberäkning endast uppnått placeringen
som nr 64 (109 poäng) av landets dåvarande 73 mellanskolor, ordnade eftei
fallande poäng. På grund av riksdagens uttalande har vid poängsättningen
den största vikten tillmätts storleken av cn skolas rekryteringsområde, och
denna omständighet har därför haft avgörande inflytande på poängsumman.
Med hänsyn härtill har skolöverstyrelsen ansett de trettio skolor, som uppnått
Bihang till riksdagens protokoll lGkh- G sami. Nr 182. 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 182.
lägsta poängsummor, icke böra ifrågakomma till förstatligande. Överstyrelsen
har sålunda uteslutit kommunala mellanskolan i Solna. Skolans lokaler ha
även av överstyrelsen befunnits icke vara tillfredsställande.
I en den 11 januari 1944 dagtecknad framställning har nu Solna stads läroverkskommitté
hemställt, att kommunala mellanskolan i Solna måtte successivt
från och med budgetåret 1944/45 ombildas till en statens samrealskola,
bestående av såväl fem- som fyraåriga linjer och försedd med en inbyggd
teknisk linje. Kommittén konstaterar, att den tidigare föreslagna organisationen
med ett högre allmänt läroverk icke kan genomföras för närvarande. Det
trängande behovet av realskoleplatser bör dock medföra, att Solnas läroverksfråga
nu löses i begränsad omfattning. Kommittén framför ingen kritik mot
skolöverstyrelsens förslag den 12 november 1943 utan åberopar som skäl
för sin framställning väsentligen stadens storlek och antalet elever från de
nordvästra förorterna i stockholmsläroverken. Den föreslagna realskolan avses
skola påbyggas nied ett kommunalt gymnasium.
Departementschefen anför för egen del följande.
Frågan om förstatligandet av kommunala mellanskolan i Solna sammanhänger
med två andra spörsmål, av vilka det ena, frågan örn den lämpliga
regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer, redan delvis prövats
av 1943 års riksdag, medan det andra, vilket gäller det generella förstatligandet
av kommunala mellanskolor, kommer att i fortsättningen av mig
upptagas till närmare skärskådande. Såsom framgår av den i det föregående
lämnade redogörelsen för ärendets förhistoria och nuvarande läge, har tanken
på ett högre allmänt läroverk i Solna numera ställts på framtiden. I och med
att föreliggande skolproblem på detta sätt begränsats och sålunda icke mer
berör spörsmålet om gymnasielinjenias fördelning på läroverken i Stockholm
och dess förorter, synes det mig icke blott möjligt utan även lämpligt, att
de i flera avseenden otillfredsställande skolförhållandena i Solna komma under
riksdagens omprövning. Jag vill uttryckligen betona, att jag icke nu är beredd
att taga ställning till frågan örn upprättande av ett högre allmänt läroverk
i Solna eller någon annan av Stockholms nordvästra förorter. Denna fråga
måste närmare utredas i enlighet med de direktiv, som i detta hänseende
lämnats av 1943 års riksdag. Men även om gymnasie!rågan tills vidare bör
lämnas öppen, så bör den därför icke stå hindrande i vägen, då det gäller att
undanröja vissa svårigheter för andra lärjungegrupper i det berörda området
än gymnasiets elever.
I det följande kommer skolöverstyrelsens yttrande angående förstatligande
av de kommunala mellanskolorna att utförligt refereras. Överstyrelsen har i
enlighet med de i riksdagens skrivelse givna direktiven till förstatligande föreslagit
endast sådana kommunala mellanskolor, vilkas elever i väsentlig utsträckning
komma från andra kommuner än skolkommunen. För kommunala
mellanskolans i Solna vidkommande innebär detta, att den icke kunnat föreslås
till förstatligande. Från andra utgångspunkter förefaller dock en ombildning
av kommunala mellanskolan i Solna till allmänt läroverk vara väl befogad.
Solna stad har nu omkring 30 000 invånare. Även om man icke medräknar
befolkningen i de kringliggande orter, som skulle komma att draga
nytta av en blivande samrealskola i Solna, synes det uppenbart, att den stor
-
Statsutskottets utlåtande nr 182.
19
lek, som Solna stad numera har, till fullo motiverar, att staden erhåller ett
statsläroverk. Därtill kommer, att antalet elever, som dagligen resa in från
Solna och närbelägna orter till läroverk i Stockholm, enligt vad som uppvisats
är så stort, att det tillsammans med antalet lärjungar i kommunala mellanskolan
i Solna utgör ett mer än tillräckligt underlag för en statlig samrealskola
av här avsedd storlek. Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna
ävensom till önskemålet att avlasta de hårt utnyttjade stockholmsläroverken
vill jag föreslå, att kommunala mellanskolan i Solna, på sätt nedan
närmare angives, ombildas till samrealskola.
Den nya samrealskolan i Solna bör träda i verksamhet höstterminen 1944
eller den senare tidpunkt, som Kungl. Maj:t med hänsyn till lokalfrågans
ordnande må komma att bestämma. Samrealskolan i Solna synes nämligen
icke böra inrättas, förrän förberedelserna för anskaffande av lokaler för densamma
avslutats. Innan förstatligandet påbörjas, bör sålunda handläggningen
av lokalfrågan enligt min mening ha fortskridit så långt, att byggnadsarbetet
kan börja. I annat fall finge man räkna med att det nya läroverket
under en längre tid nödgades hålla till i provisoriska lokaler, vilket knappast
skulle innebära någon påtaglig förbättring i jämförelse med de nuvarande
förhållandena.
Den nya samrealskolan i Solna bör organiseras med en femårig linje, överflyttad
från Vasa realskola i Stockholm, samt två fyraåriga linjer, bildade
av den nuvarande kommunala mellanskolans motsvarande linjer. I övrigt
synes skolan böra uppbyggas i följande ordning. Första året upprättas en
klass av den femåriga linjen och två klasser av den fyraåriga linjen, varefter
läroverket successivt utbygges, tills organisationen är fullständigt genomförd.
Intagning av elever i den kommunala mellanskolans första klass äger icke rum,
sedan samrealskolan börjat sin verksamhet. Såsom förutsättning för upprättandet
av läroverket skall gälla, att Solna stad åtager sig att för läroverket
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning saint bostad
åt erforderlig vaktmästarpersonal. Första året bör vid läroverket förutom
rektor stjänsten beräknas en adjunkts^ änst, på vilken skolans rektor torde
överflyttas. Frågan om inrättandet av en teknisk linje vid läroverket bör
icke prövas i detta sammanhang utan bör behandlas i samma ordning som
gäller för övriga läroverk. Till kostnadsfrågan återkommer jag vid behandlingen
av följande avsnitt.
Genom den föreslagna förändringen beröras knappast de nuvarande läroverksförhållandena
i Sundbyberg. Möjligen komma lärjungar, som eljest ämnat
söka inträde i den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Sundbyberg
eller i övriga tillgängliga fyraåriga utbildningslinjer, att i viss utsträckning
söka inträde i den femåriga realskolan. Den därigenom uppkommande
avgången torde med den föreslagna organisationen icke få någon större omfattning.
Mot förslaget kan invändas, att den nya samrealskolan i Solna skulle komma
att ligga alltför nära samrealskolan i Sundbyberg. Med hänsyn till den
täta bebyggelsen i loir ifrågavarande område kan dock denna invändning
icke vara avgörande. Man kan möjligen även känna sig tveksam, huruvida
icke den femåriga realskollinjen borde förläggas till den redan existerande
samrealskolan i Sundbyberg i stället för till en nyinrättad samrealskola i
Solna. Därvidlag är dock att märka, att upprättandet av en femårig linje
i Sundbyberg skulle innebära ändring i den av 1927 års riksdag godkända
20
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Utskottet.
organisationsplanen för läroverket samt att bärande skäl för en dylik organisationsändring
icke anförts.
Utskottet biträder departementschefens förslag angående ombildning av
kommunala mellanskolan i Solna till samrealskola från och med höstterminen
1944 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit med hänsyn till lokalfrågans
ordnande må komma att bestämma. Emot departementschefens förslag till
skolans organiserande och successiva utbyggande har utskottet icke funnit
anledning till erinran. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att frågan
om inrättande vid skolan av en praktisk linje synes böra ägnas uppmärksamhet
från Kungl. Maj:ts sida.
4. Förstatligande av kommunala mellanskolor i övrigt.
Den kommunala mellanskolan tillkom år 1909.1927 års riksdag beslöt emellertid
förstatligande av 54 av de dåvarande 87 kommunala mellanskolorna.
Riksdagen ansåg de kommunala mellanskolornas inrättande vara uttryck för
nytillkomna läroverksbehov, som det dåvarande föråldrade läroverkssystemet
icke tillgodosåg. Vid en omorganisation av skolväsendet borde därför staten
övertaga de kostnader, som vederbörande kommuner i ett uppenbart
statsintresse iklätt sig. I själva verket innebar ett dylikt övertagande blott
en kostnadsutjämning mellan landsbygd och stad. Vid bedömande av frågan,
vilka skolor som skulle förstatligas, hade riksdagen tagit hänsyn till vederbörande
samhälles allmänna struktur, folkmängd, förefintligheten av allmänt
läroverk i närheten, samhällets ekonomi, skolornas fördelning över hela riket,
utrymmet i närliggande statsläroverk samt skolans lärjungeantal och ålder.
Med anledning av de upprepade framställningarna tillkallades år 1938
statssekreteraren Börje Knös för att verkställa utredning rörande fortsatt
förstatligande av kommunala mellanskolor. I sitt den 15 juni 1939 avgivna
betänkande föreslår utredningsmannen förstatligande av 33 kommunala mellanskolor.
Övriga kommunala mellanskolor — vid dåvarande tidpunkt 24 till
antalet — skulle fortfarande äga bestånd, men några nya skulle ej inrättas.
Ett särskilt statsbidrag skulle utgå för elever från annan kommun än den
som bekostade skolan.
Utredningsmannens betänkande överlämnades — sedan utlåtanden avgivits
av skolöverstyrelsen och statskontoret — till 1940 års skolutredning
för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag. Ett flertal framställningar
ha gjorts om förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning
till vad utredningsmannen föreslagit.
I ''propositionen 1943: ISO berördes en fråga örn förstatligande av rektorstjänsterna
vid de kommunala mellanskolorna. I sammanhang därmed uttalade
departementschefen, att den omständigheten, att frågan om dessa skolors
förstatligande vore under omprövning i ett vidare sammanhang, givetvis icke
Statsutskottets utlåtande nr 182. 21
uteslöte ombildning av särskilda dylika skolor till statliga realskolor, om vägande
skäl förelåge.
I anslutning härtill och med anledning av väckta motioner anförde riksdagen
i skrivelsen 1943: 229, att vägande skäl för ombildning av kommunala
mellanskolor till statliga realskolor förelåge beträffande sådana skolor, som
hade sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. I den män
vissa mellanskolor bure kostnaderna även för lärjungar från andra kommuner,
syntes kunna ifrågasättas, att hänsyn härtill toges vid statsbidragets utmätande.
Riksdagen hemställde därför om förslag snarast möjligt till fortsatt
förstatligande av de kommunala mellanskoloma.
Med anledning av riksdagens framställning anbefalldes skolöverstyrelsen
att med beaktande av vad riksdagen anfört, avgiva förslag i ämnet. I skrivelse
den 12 november 1943 har skolöverstyrelsen föreslagit, att 24 kommunala
mellanskolor skola förstatligas samt att övriga kommunala mellanskolor
skola erhålla ett särskilt statsbidrag för lärjungar från annan kommun än
skolkommunen. Över förslaget har statskontoret avgivit utlåtande, varjämte
ett flertal framställningar i ämnet inkommit från styrelser för kommunala
mellanskolor m. fl.
Antalet kommunala mellanskolor utgör nu 70. Efter 1927 års skolreform
har endast en kommunal mellanskola förstatligats, nämligen kommunala
mellanskolan i Ljusdal, som enligt beslut av 1938 års riksdag ombildats till
samrealskola. De kommunala mellanskoloma ha tidigare regelmässigt varit
högre folkskolor. Under krisåren har ombildningen av högre folkskolor till
kommunala mellanskolor enligt riksdagens beslut (1940 års lagtima riksdags
skrivelse nr 264) inskränkts till sådana fall, då särskilda förhållanden, exempelvis
långt avstånd till närmaste läroverksort, kunnat anföras till stöd för
ombildningen.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Förstatligandet av de kommunala mellanskoloma innebär, att staten övertager
vissa av de kostnader för ifrågavarande skolor, som kommunerna nu bestrida,
och leder sålunda till en annan fördelning av utgifterna mellan stat
och kommun än den nuvarande. Det är naturligt, att en kommun, som ofta
med betydande svårigheter och stora ekonomiska uppoffringar underhåller en
kommunal mellanskola, önskar få denna förstatligad. Visserligen innebär det i
flera avseenden även en förmån för kommunen att äga en dylik kommunal
skola, men onekligen kan ett flertal skäl anföras för, att en skola av denna
typ, som uppfyller vissa bestämda krav — frågor, till vilka jag utförligare
återkommer nedan — bör vara statlig. Jag vill i detta sammanhang understryka,
att spörsmålet örn förstatligande av kommunala mellanskolor icke
har att göra med frågan örn att bereda landsbygdens ungdom bättre möjligheter
att erhålla högre skolbildning. Ungdomen får nämligen i en förstatligad
skola samma undervisning som i den förutvarande mellanskolan, och även
examensmöjligheterna liro desamma vid båda skolformerna.
Men det är icke sagt, att värjo sådan skola utan vidare skall kunna påräkna
att bli förstatligad. Sålunda kan en kommuns önskan härom icke gärna
22
Statsutskottets utlåtande nr 182.
villfaras, så länge som allvarliga anmärkningar i olika avseenden kunna riktas
mot beskaffenheten av de av skolan disponerade lokalerna. Jag fäster mig
här mindre vid det förhållandet, att ifrågavarande lokaler kunna befinnas
otillräckliga, ty detta är ej sällan fallet med skollokaler numera, då krisförhållandena
lägga hinder i vägen för en utvidgning av lokaltillgången. Mera
betänkligt är det, om den kommunala mellanskolans lokaler måste karakteriseras
som mycket bristfälliga eller rent av undermåliga. I dessa fall bör
skolan icke komma i fråga till förstatligande, förrän vederbörande kommun
avslutat förberedelserna för anskaffande av ändamålsenliga lokaler och lämnat
tillfredsställande garantier för att vederbörligen godkända byggnadsplaner
komma att fullföljas utan uppskov. Jag förutsätter därvid, att ritningar och
kostnadsförslag till byggnads- och reparationsarbeten uppgöras under beaktande
av de senaste årens erfarenheter av de besparingsåtgärder, som vidtagits
i fråga örn skollokalernas standard.
Det har vidare från olika håll hävdats, att, om en kommunal mellanskola
skall kunna förstatligas, bör krävas, att den uppfyller vissa minimifordringar
i fråga om ålder och lärjungefrekvens. Sålunda har framhållits, att en mellanskola
bör under en viss icke alltför kort tidsperiod lia bestått som sådan och
därunder visat sig fylla ett verkligt behov i den trakt, där den är belägen.
För egen del håller jag före, att denna synpunkt är värd att beaktas. Om
en skola icke kan uppvisa tillfredsställande elevantal och verksamhetstid, har
staten nämligen tillräcklig garanti för att den uppnått den stabilitet i sin verksamhet,
som man torde ha rätt att förutsätta hos ett statsläroverk. Å andra
sidan bör man icke låta sig alldeles klavbinda av denna princip. Åtskilliga
kommunala mellanskolor, framför allt de norrländska, äro mycket unga och
kunna icke heller uppvisa de lärjungesiffror, som man velat kräva som förutsättning
för förstatligande. Enligt min mening kunna icke samma strikta
bedömningsgrunder i detta avseende tillämpas på skolor i Norrland och andra
glesbygder som på skolor i tätare befolkade delar av landet. Utan att ifrågasätta
riktigheten av satsen, att en kommunal mellanskola bör ha varit i verksamhet
ett icke alltför ringa antal år och kunna uppvisa ett lärjungeantal,
som icke bör understiga ett visst minimum, för att komma i fråga till förstatligande,
menar jag sålunda, att undantag från dessa regler under vissa
förutsättningar böra göras.
För frågans bedömande äro emellertid även åtskilliga andra synpunkter av
vikt. Det är sålunda nödvändigt tillse, i vilken utsträckning olika landsändar
blivit tillgodosedda med statsläroverk, liksom även dessa läroverks kapacitet
och avståndet till dem. I åtskilliga fall har en kommunal mellanskola
upprättats i eller invid en stad, där statligt läroverk finnes. Grunden
till denna åtgärd är då icke sällan den, att den statliga läroverksorganisationen
är alltför snävt tilltagen. Icke heller kan man bortse från beskaffenheten
av kommunikationerna mellan olika delar av lärjungeområdet och
läroverksorten. Därjämte har man att taga hänsyn till den omständigheten,
att somliga kommunala mellanskolor i stor utsträckning mottaga barn från
andra kommuner än skolkommunen — en i riksdagens skrivelse särskilt framhållen
synpunkt — under det att andra kommunala mellanskolor på grund av
sitt läge i trakter med gles bebyggelse visserligen ha absolut sett synnerligen
stora lärjungeområden men ändå helt få utsocknes elever.
Det nyss sagda avser närmast de omständigheter, som i varje särskilt fall
böra vara vägledande vid ställningstagandet till frågan om viss skolas förstatligande.
Om man åter betraktar problemet om förstatligandet från mera
23
Statsutskottets utlåtande nr 182.
allmänna utgångspunkter, torde följande förtjäna framhållas. Det bör enligt
min mening vara en lämplighetsfråga för statsmakterna att avgöra, vilken
omfattning det statliga skolväsendet vid olika tillfällen bör få. Salunda är
den statliga läroverksorganisationens anpassning efter landets behov av högre
teoretiska undervisningsanstalter en fråga av central betydelse för vårt skolväsen.
De kommunala mellanskolorna ha icke tillkommit som resultat av en
föregående, hela skolväsendet omfattande planering. Ej sällan har en ort, tack
vare kommunalt initiativ, fått en högre folkskola, som sedan vuxit ut till en
kommunal mellanskola, medan en annan ort, som strängt taget hellre bort
vara utrustad med en dylik läroanstalt, kommit att sakna sådan pa grund
av bristande förutseende från de kommunala myndigheternas sida. Innan
behovet av skolor med det bildningsmål, som mellanskolorna representera,
blivit föremål för allmän översyn, är det därför ofta svårt att avgöra, huruvida
en viss kommun kan sägas ha grundat anspråk på att just dess mellanskola
skall förstatligas.
Att bedöma en fråga från alla dessa nu angivna synpunkter är självfallet
ingen lätt sak. Det .är därför knappast ägnat att förvåna, att man, när det
gällt att taga ställning till detaljerna i frågan om förstatligandet, komnut
till avsevärt skilda resultat. Den särskilt tillkallade sakkunnige föreslog år
1939 33 kommunala mellanskolor till förstatligande. Skolöverstyrelsen har nu
föreslagit, att till en början 24 skolor förstatligas, varvid ombildningen föreslås
taga sin början med 8 skolor årligen under vart och ett av budgetåren
1944/46. Statskontoret i sin tur har en betydligt mera restriktiv inställning.
Enligt nämnda ämbetsverk böra högst två eller möjligen fyra skolor nu
komma i fråga till förstatligande.
Min egen ståndpunkt tror jag mig kunna sammanfatta i huvudsak sålunda.
För ett generellt statsövertagande — med nyss nämnda förbehåll — talar
främst den omständigheten, att de försök man från olika utgångspunkter gjort
att objektivt utreda, vilka skolor som böra medtagas vid ett förstatligande och
vilka som skola lämnas åsido, icke, såvitt jag kunnat finna, lämnat övertygande
resultat. Då det alltså förefaller omöjligt att uppdraga en objektivt
sett oantastbar gräns mellan ifrågavarande kategorier av skolor, anser jag mig
böra förorda, att frågan löses på det sättet, att staten övertager samtliga
kommunala mellanskolor, med undantag för skolor, som uppvisa påtagliga
brister i fråga örn lokalförhållanden, lärjungefrekvens, verksamhetstid etc.,
alltså i huvudsak sådana skolor, som sakna nödig stabilitet i sin verksamhet
och som på den grund icke böra förstatligas.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag föreslå, att förstatligandet
må tillgå så, att staten under vart och ett av de fem närmast
följande budgetåren övertager ett så stort antal skolor, att statens slutliga
merkostnad för de skolor, som varje särskilt år övertagits av staten, uppgår till
omkring 1/5 av den summa, som slutligt skulle erfordras för ett förstatligande
av samtliga nu existerande kommunala mellanskolor. När viss skola förstatligas,
bör tillvägagångssättet vara, att staten första året övertar klass 1 och följande
år successivt följande klasser. Den slutliga merkostnaden för samtliga
förstatligade skolor uppnås därför icke under femårsperioden utan först
under tredje budgetåret därefter. Den i varje särskilt fall nödvändiga prövningen
överlämnas åt Kungl. Majit, som bemyndigas att inom ramen för den
för ändamålet beräknade kostnaden vid varje särskilt tillfälle utvälja de skolor,
som med hänsyn till sina speciella förutsättningar och till skolväsendets
allmänna utveckling då böra ifrågakomma till förstatligande, samt att i den
24
Statsutskottets utlåtande nr 182.
utsträckning, som förstatligandet kräver, överskrida vissa anslagsposter och
genomföra nödiga ändringar i personalförteckningen för de allmänna läroverken.
Ehuru en detaljerad femårsplan för förstatligandet, utvisande, i vilken
ordning de kommunala mellanskolorna skulle övertagas av staten, icke för
närvarande kan framläggas, bland annat med hänsyn till att vissa skolor, som
nu av olika skäl icke torde komma i fråga, måhända efter något års förlopp
kunna komma att fylla de uppställda villkoren, synas mig dock alla berättigade
önskemål i fråga om de kommunala mellanskolornas förstatligande
genom ett smidigt förfaringssätt av nu angiven art bliva inom en nära framtid
vederbörligen tillgodosedda. Härvid förutsätter jag, att de kommuner,
vilkas skolor ännu ej fylla alla betingelser för förstatligande, skola under
femårsperioden verka för att undanröja föreliggande hinder, i den mån dessa
bero på faktorer, varöver kommunerna råda. Likaledes räknar jag med att
det inom övergångstiden skall bli möjligt att bilda sig en säker uppfattning
örn de yngre mellanskolornas framtidsutsikter med avseende å elevantal etc.
Kommunerna böra ikläda sig de sedvanliga förpliktelserna i fråga örn undervisningslokaler,
inredning och möbelutrustning samt bostad åt rektor och åt
erforderlig vaktmästarpersonal. I den mån så befinnes erforderligt, bör vederbörande
kommun jämväl förbinda sig att bevilja ett engångsanslag av högst
5 000 kronor till bestridande av kostnader för komplettering av undervisningsmaterielen
och utvidgning av biblioteket. För varje skola beräknas första året
utom rektorstjänsten en adjunktstjänst, på vilken skolans rektor överflyttas.
Kostnadsökningen för staten torde kunna uppskattas till omkring 65 000
kronor under första året och till omkring 260 000 kronor, sedan organisationen
fullständigt genomförts. Dessa kostnader betinga således i runt tal 1/5
av kostnaderna för en ombildning av landets samtliga kommunala mellanskolor
till samrealskolor; hänsyn har sålunda tagits även till de senast tillkomna
mellanskolorna.
Första året av förstatligandet torde man kunna räkna med att anslagsposten
till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken
kommer att belastas med omkring 200 000 kronor utöver de eljest
beräknade kostnaderna; på icke-ordinarie-posten kan motsvarande belastningberäknas
bli omkring 40 000 kronor. Posten till rörligt tillägg bör uppräknas
med 30 000 kronor. Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, synas endast två delposter behöva uppmärksammas
i detta sammanhang, nämligen posten till arvoden åt skolläkare
samt posten till arvoden åt bibliotekarier. Den förra delposten torde
för ändamålet böra uppräknas med 3 000 kronor, den senare med 1 800 kronor.
Den ökning av antalet icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring samt
av antalet veckotimmar^ övningsämnena, som inträder i samband med förstatligandet,
kan icke pa förhand exakt beräknas, varför det ovan nämnda
bemyndigandet för Kungl. Majit att överskrida vissa poster här bör tillämpas.
På Kungl. Majit torde få ankomma att meddela de bestämmelser, som erfordras
för förslagets genomförande — exempelvis rörande statsbidrag under
ombildnings tiden till de förstatligade mellanskolorna. Dessa bestämmelser
torde i det väsentliga kunna utformas i anslutning till vad i sådant hänseende
tillämpas vid tidigare åtgärder av denna art.
Skolöverstyrelsen har även framlagt förslag till statsbidragsbestämmelser
för de kommunala mellanskolorna, avseende de elever, som icke tillhöra skolkommunen.
Detta förslag har avstyrkts av statskontoret under hänvisning
till att spörsmålet om ändrade grunder för avvägningen mellan stat och kom
-
Statsutskottets utlåtande nr 182.
25
mun av kostnaderna för bland annat de högre kommunala skolorna för närvarande
är under utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga. Med den ståndpunkt,
vilken jag i det föregående intagit och som innebär att de kommunala
mellanskolorna i princip under en kort övergångsperiod successivt böra förstatligas,
bortfalla givetvis argumenten för det ifrågasatta särskilda statsbidraget.
Jag avstyrker alltså det föreslagna tillägget till statsbidragsbestämmelserna.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att departementschefen ansett
sig böra förorda, att staten successivt övertager samtliga kommunala mellanskolor,
med undantag för skolor, som uppvisa påtagliga brister i fråga
örn lokalförhållanden, lärjungefrekvens och verksamhetstid etc. Förstatligandet
föreslås av departementschefen tillgå så, att staten under vart och
ett av de fem närmast följande budgetåren övertager ett så stort antal
skolor, att statens slutliga merkostnad för de skolor, som varje särskilt år
övertagits av staten, uppgår till omkring 1/5 av den summa, som slutligt
skulle erfordras för ett förstatligande av samtliga nu existerande kommunala
mellanskolor. Den i varje särskilt fall nödvändiga prövningen överlämnas
åt Kungl. Majit, som bemyndigas att inom ramen för den för ändamålet
beräknade kostnaden vid varje särskilt tillfälle utvälja de skolor,
som med hänsyn till speciella förutsättningar och till skolväsendets allmänna
utveckling då böra ifrågakomma till förstatligande samt att i den
utsträckning, som förstatligandet kräver, överskrida vissa anslagsposter
och genomföra nödiga ändringar i personalförteckningen för de allmänna
läroverken. Departementschefen har förutsatt, att de kommuner, vilkas
skolor ännu ej fylla alla betingelser för förstatligande, skola under femårsperioden
verka för att undanröja föreliggande hinder, i den mån dessa
bero på faktorer, varöver kommunerna råda. Likaledes har departementschefen
räknat med att det inom övergångstiden skall bliva möjligt att
bilda sig en säker uppfattning om de yngre mellanskolornas framtidsutsikter
med avseende å elevantal m. m. För samtliga förstatligade skolor
böra vissa av departementschefen angivna villkor gälla.
Utskottet har funnit sig böra biträda departementschefens förslag till
lösning av här förevarande fråga, vilket innebär, att samtliga nuvarande
kommunala mellanskolor, som uppfylla de av departementschefen angivna
villkoren och alltså visa nödig stabilitet komma att förstatligas under en
femårsperiod.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang yttrat och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Med anledning av vad i motionen T: 304 anförts och hemställts får utskottet
till en början framhålla, att det synes utskottet självklart, att samma
kursplan, som tillämpas vid de allmänna läroverken, även kommer i
tillämpning vid en kommunal mellanskola efter dennas förstatligande. I
annat fall skulle man för i övrigt likställda allmänna läroverk tillskapa två
Utskottet.
26
Statsutskottets utlåtande nr 182.
olika kategorier med olika kursplaner, beroende på om skolorna tidigare
varit kommunala mellanskolor eller ej. En dylik anordning kan enligt utskottets
mening ur olika synpunkter icke vara lämplig. Att märka är vidare
att ett biträdande av motionärens förslag om ett bibehållande efter
förstatligandet av den undervisning i ämnena musik, slöjd för gossar och
hushållsgöromål, som nu förekommer vid de kommunala, mellanskolorna,
skulle medföra ökade kostnader för statsverket av en omfattning, varom
någon utredning icke förebragts i motionen. Enligt vad utskottet har sig
bekant är utformningen av undervisningsplanerna vid de allmänna läroverken
för närvarande föremål för skolutredningens prövning, i samband
varmed frågan om ett stärkande av ovannämnda ämnens ställning kommer
att ingående behandlas. Frågan om undervisning i maskinskrivning har
jämväl enligt vad utskottet inhämtat upptagits till diskussion inom skolutredningen.
Vid de allmänna läroverken förekommer för närvarande befrielse eller
nedsättning av terminsavgifterna i betydande utsträckning. Utskottet kan
icke finna vad i omförmälda motion anförts motivera, att särskilda regler
med avseende å terminsavgifterna skulle införas vid till allmänna läroverk
ombildade kommunala mellanskolor.
Vad slutligen angår de i motionen I: 304 berörda åtgärderna av social
natur vill utskottet framhålla, att det givetvis står vederbörande kommun
fritt att — i den mån detta lagligen låter sig göra och kommunen finner
sig böra anslå medel härför — bidraga till elevernas sociala omvårdnad.
Dessa frågor synas utskottet falla inom ramen för vederbörande kommunala
förvaltningars prövning och avgörande.
På grund av vad sålunda i olika avseenden anförts har utskottet funnit
sig icke kunna tillstyrka bifall till det i motionen I: 304 framställda yrkandet.
5. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt
institut.
Det första mera genomarbetade förslaget örn upprättande av ett sådant
institut i Sverige framlades av 1936 års lär arutbildning ssakkunniga i deras
den 26 november 1938 avgivna betänkande angående utbildningen av lärare
(SOU 1938: 50). De sakkunniga föreslogo, att i samband med nedläggandet
av högre lärarinneseminariet skulle för den systematiskt ordnade samverkan
mellan teoretisk och praktisk pedagogik, som vore nödvändig för undervisnings-
och uppfostringsarbetets fortgående förbättring, inrättas ett
psykologisk-pedagogiskt institut, förlagt till Stockholm och anknytande å
ena sidan till den år 1934 bildade »Föreningen för psykologisk-pedagogiska
institutet», å andra sidan till skolöverstyrelsen ävensom till pedagogiska
biblioteket och svenska skolmuseet. Denna nya organisation tänktes som
ett enskilt institut med statsbidrag, arbetande på två avdelningar, en teoretiskt
vetenskaplig och en praktisk.
Statsutskottets utlåtande nr 182.
27
Skolöverstyrelsen anslöt sig principiellt till förslaget om upprättande av
ett psykologisk-pedagogiskt institut men ansåg sig icke kunna tillstyrka de
sakkunnigas förslag om ett halvt statligt, halvt privat institut, där de olika
intressena icke vore klart avgränsade mot varandra. Institutet borde vara av
rent statlig karaktär. Detta behövde icke utesluta samarbete med de enskilda
sammanslutningar, vilkas verksamhetsområden hade beröring med institutets.
Den rationella lösningen vore ett självständigt institut, där den vetenskapliga
forskningen knötes till en professur i psykologi och pedagogik och där
en fullständig läroanstalt, omfattande de olika skolformer, som förekomma i
vårt land, stöde till förfogande som försöksskola. Ett institut av denna omfattning
kunde emellertid icke förordas, innan praktisk erfarenhet vunnits.
Särskilt i nuvarande svåra statsfinansiella läge måste också de ekonomiska
hänsynen vara av avgörande betydelse.
1940 års skolutredning föreslog år 1942, att i samband med omorganisationen
av högre lärarinneseminariets övningsskola ett statligt psykologiskpedagogiskt
institut skulle från och med budgetåret 1944/45 upprättas i
huvudsaklig enlighet med skolöverstyrelsens förslag. Skolutredningen anförde
bland annat följande.
Institutets ledning torde böra handhavas av en styrelse på tio personer.
Självskrivna ledamöter böra vara skolans rektor, tillika institutets direktor,
de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och högskolorna
samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna böra utses av
Kungl. Majit, därav tre efter förslag av skolöverstyrelsen. Av dessa tre ledamöter
bör en representera folkskolan, en läroverken och därmed jämförliga
läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av dessa bör tillika
vara medlem av skolöverstyrelsen. Den tionde ledamoten bör företräda den
för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset.
För dessa fyra ledamöter synas suppleanter böra utses. Om fyra representanter
för psykologi och pedagogik sitta i styrelsen, synes särskild representant
för den psykiatriska vetenskapen icke erforderlig.
Den vetenskapliga avdelningen bör ha till främsta uppgift att på ett planmässigt
och för svensk undervisning gagneligt sätt främja och leda psykologisk-pedagogisk
forskning inom landet.
Den praktiska avdelningen bör ha till uppgift att inom skilda skolformer
bereda praktisk möjlighet för vetenskapliga undersökningar, föreslå pedagogiska
försök och följa den pedagogiska försöksverksamheten i landet
samt anordna kurser av olika slag.
Vad lokaler för institutet beträffar, torde dessa böra vara förlagda till
den provårsanstalt, vilkens rektor är direktor för institutet. För ändamålet
torde endast erfordras ett särskilt rum för institutets expedition, vilket bör
medtagas i beräkningen vid övervägande av lokalbehovet för den nya läroanstalten.
I propositionen 1942:255 (s. 87 ff.) föreslog Kungl. Majit, att riksdagen
skulle förklara sig icke ha något att erinra mot att vid den tidpunkt,
som framdeles bestämdes, inrättades ett psykologisk-pedagogiskt
institut i huvudsaklig enlighet med vad departementschefen förordat i det
vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet.
28
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Riksdagen (skrivelsen 1942: 406) ansåg frågan om upprättande av en ny
normalskola böra underkastas förnyad utredning. Beträffande förslaget om
inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut anförde riksdagen:
Riksdagen delar departementschefens uppfattning om att en livaktig pedagogisk
försöksverksamhet är nödvändig för främjande av ett framåtskridande
inom skolväsendets område. Mera omfattande pedagogiska försök torde, på
sätt departementschefen framhållit, böra förläggas till därför särskilt ägnade
läroanstalter. Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att det nya
läroverk, som enligt riksdagens mening bör upprättas på Östermalm, organiseras
med särskild tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda en
grundval för dylika pedagogiska försök.
Riksdagen hyser den meningen, att av statsmakterna främjad pedagogisk
försöksverksamhet bör bedrivas efter strängt vetenskapliga linjer. Genom upprättandet
av ett psykologisk-pedagogiskt institut med huvuduppgift att främja
en systematisk samverkan mellan teoretisk och praktisk pedagogik kan
detta syfte tillgodoses. Ett dylikt institut torde även kunna tjänstgöra såsom
centralt organ för ledande, övervakande och samordnande av pågående pedagogisk
försöksverksamhet.
Liksom departementschefen anser riksdagen emellertid, att tidpunkten för
inrättande av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisande av
härför erforderliga medel bör bli beroende av särskilt riksdagsbeslut framdeles.
Vid sådant förhållande har riksdagen icke funnit erforderligt att, i enlighet med
departementschefens förslag, nu fatta ett i viss mån för framtiden bindande
beslut rörande institutets organisation.
Enligt beslut vid 1943 års riksdag skall högre lärarinneseminariets övningsskola
från och med budgetåret 1943/44 successivt utbyggas till ett högre samläroverk,
benämnt statens normalskola och tills vidare bestående av, förutom
övningsskolans fyraåriga realskola, sjuåriga flickskola samt sexåriga folkskola,
ytterligare en femårig realskola och ett fyraårigt latingymnasium. Det är även
avsett, att en provårskurs skall upprättas vid läroverket, när detta blivit färdigorganiserat.
I avvaktan härpå har kursen tillfälligt förlagts till gossläroverket
i Malmö. Tills vidare skall statens normalskola på grund av lokalsvårigheter
— läroverket skall tills vidare kvarbliva i övningsskolans lokaler — vara
tillgängligt för endast kvinnliga lärjungar.
I skrivelse den 9 december 1943 har skolöverstyrelsen hemställt örn
upprättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut från och med budgetåret
1944/45. Överstyrelsen finner det angeläget, att avgörandet av
frågan om upprättande av institutet icke uppskjutes längre än alldeles nödvändigt.
De resultat, man synes berättigad förvänta av institutets verksamhet,
torde enligt överstyrelsens åsikt vara av stort intresse och synas kunna
komma skolväsendet till godo alldeles oberoende av vad för förändringar i
vårt skolväsen skolutredningens undersökningar kunna medföra. Överstyrelsen
anser det lämpligt, att institutet till en början erhåller en mera begränsad
organisation än skolutredningen föreslagit. Till institutets verksamhet
bör enligt överstyrelsens mening för nästa budgetår anvisas ett
Statsutskottets utlåtande nr 182.
29
reservationsanslag av 17 000 kronor, varjämte anslaget till avlöningar vid
de allmänna läroverken bör höjas med 2 800 kronor.
Överstyrelsen anger vissa konkret utformade arbetsuppgifter,
som borde åvila ett blivande psykologisk-pedagogiskt institut, exempelvis
en systematisk, på praktiska försök grundad undersökning rörande lämpligheten
av en mera individualiserad (differentierad) undervisning, utarbetandet
av lämpliga psykologiska prov (s. k. tests) för olika åldersstadier
såsom grundval för en differentiering av undervisningen, undersökning av
lämpligheten att grunda intagningen av lärjungar vid de högre undervisningsanstalterna
på dylika psykologiska prov, utarbetande och utprövande
av prov för anlagsprövning, utarbetande av standardiserade prov för folkskolans
alla stadier och undersökning, huruvida dylika prov lämpa sig även
för högre åldersstadier, anordnande av olika slags kurser för lärare etc.
Beträffande samarbetet med andra institutioner
anför överstyrelsen följande. I propositionen 1942: 255 framhöll departementschefen,
att i samband med upprättandet av ett psykologisk-pedagogiskt
institut även frågan om pedagogiska bibliotekets framtida ställning
torde böra lösas. Överstyrelsen erinrar i detta hänseende örn att överstyrelsen
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 hemställt, att pedagogiska
biblioteket skulle sammanslås med överstyrelsens bibliotek. I detta
sammanhang vill överstyrelsen endast betona följande omständigheter. Om
pedagogiska biblioteket skulle förläggas till institutet, torde nuvarande icke tillfredsställande
förhållanden i fråga örn biblioteket fortbestå under flera år, emedan
institutet icke torde kunna påräkna lokaler förrän efter nybyggnad för statens
normalskola. Vidare behövde överstyrelsens bibliotek väsentligt utökas,
vilket torde medföra en icke obetydlig engångsutgift och en förstärkning av
det årliga expensanslaget. Sammanslagning av pedagogiska biblioteket och
överstyrelsens bibliotek torde icke hindra, att vissa delar av pedagogiska biblioteket,
örn så befinnes önskvärt, överföras till ett bibliotek vid det psykologisk-pedagogiska
institutet.
Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet, vilken i hög grad medverkat
till att frågan om inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut tagits
upp, har utfört vissa undersökningar inom arbetsområdet för det ifrågavarande
institutet och har vissa undersökningar igång. Det synes önskvärt, att samarbete
kommer till stånd mellan föreningen och institutet, icke minst för att
föreningens erfarenhet skall tillvaratagas.
Enligt vad överstyrelsen under hand erfarit, har det vid Stockholms högskola
nyinrättade institutet för praktisk psykologi (Psykotekniska institutet)
för avsikt att utföra vissa undersökningar för utprövning och standardisering
såväl av för olika åldersstadier avsedda allmänna begåvningsprov som av vissa
för yrkesvägledningen avsedda anlagsprov. Det grundläggande arbetet för dessa
uppgifter har redan inletts. Det synes därför önskvärt, att samarbete i en
eller annan form på det ovan berörda området kommer till stånd även mellan
högskolans institut och det psykologisk-pedagogiska institutet.
Ifråga örn i n s t i t u t e t s o r g a n i s a t ion yttrar överstyrelsen
bland annat. Organisationen torde tor närvarande icke kunna utbyggas
ens i den omfattning, som 1940 års skolutredning i sitt förslag tänkt
sig för den första tiden. Bland annat torde lokaler flir institutet icke kunna
beredas vid statens normalskola, på sätt som 1940 års skolutredning föreslagit.
Även från andra synpunkter, främst hänsyn till det statsfinansiella lä
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 182.
get och önskvärdheten att vinna någon praktisk erfarenhet av verksamheten,
synes det lämpligt att till en början räkna med en begränsad verksamhet, vilket
dock icke synes hindra, att några av de ovan nämnda viktigaste frågorna tagas
upp till behandling.
Institutets styrelse synes i enlighet med skolutredningens förslag böra bestå
av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara statens normalskolas rektor
såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik
vid universiteten och högskolorna samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna
böra utses av Kungl. Majit på viss tid, förslagsvis tre år. Två av
dessa böra föreslås av skolöverstyrelsen och representera, en folkskolan och
en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Åtminstone en av dessa
bör tillika vara ledamot av skolöverstyrelsen. En av de övriga bör föreslås
av överstyrelsen för yrkesutbildning och representera yrkesundervisningen.
Den tionde ledamoten borde enligt skolutredningens förslag företräda den
för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset.
Överstyrelsen hade i sitt yttrande över lärarutbildningssakkunnigas
betänkande i stället föreslagit, att nämnda ledamot skulle representera den
psykiatriska vetenskapen och föreslås av medicinalstyrelsen. Då överstyrelsen
fortfarande är övertygad om lämpligheten av att den medicinska vetenskapen
inom styrelsen vid sidan av skolöverläkaren representeras av en psykiater, vill
överstyrelsen återupptaga sitt nämnda förslag. För de icke självskrivna ledamöterna
synas suppleanter böra utses. Ordförande i styrelsen torde böra utses
av Kungl. Majit.
Den föreslagna uppdelningen på en vetenskaplig och en praktisk avdelning
synes tills vidare icke böra fixeras. Det torde böra ankomma på institutets
styrelse att på ändamålsenligt sätt fördela arbetet inom sig, varvid uppdelning
i enlighet med skolutredningens förslag torde kunna tjäna som ledning.
En av professorerna bör såsom vetenskaplig rådgivare (expert) inom institutet
tillhandagå med råd och anvisningar och bör i denna egenskap uppbära
arvode. Direktorn bör åtnjuta viss nedsättning i sin undervisningsskyldighet
och för institutets expeditionella göromål biträdas av en sekreterare med pedagogisk
kompetens samt" skrivbiträdeshjälp i erforderlig utsträckning. Övriga
ledamöter i styrelsen böra tills vidare, tills erfarenhet vunnits av arbetets
omfattning, icke åtnjuta särskilt arvode men, i de fall då de äro bosatta utom
Stockholm, äga rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid
deltagande i styrelsens sammanträden.
Kostnaderna för institutet beräknar överstyrelsen sålunda:
Arvode till direktor ...................................
» » sekreterare .................................
» » vetenskaplig rådgivare........................
Nedsatt tjänstgöring för direktor 4 lärartimmar å 280 kronor
» » för sekreteraren 6 lärartimmar å 280
kronor ............................
Rese- och traktamentsersättningar.......................
Driftkostnader .......................................
kronor 1 000
» 1 500
» 500
» 1 120
» 1 680
» 1 000
» 13 000
Summa kronor 19 800.
Departementschefen anför för egen del följande.
Av den föregående redogörelsen för behandlingen av frågan om upprättandet
av ett psykologisk-pedagogiskt institut har bland annat framgått, att Kungl.
Majit hos 1942 års riksdag hemställt om ett principiellt avgörande i denna
Statsutskottets utlåtande nr 182.
31
fråga i samband med omorganisationen av högre lärarinneseminariet. Av riksdagens
uttalande framgår dess välvilliga inställning till de uppgifter, som ett
dylikt institut enligt mitt förslag borde tillgodose. Riksdagen hade intet att
erinra mot att den nyupprättade statens normalskola organiserades med särskild
tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda grundval för pedagogiska
försök av antydd art. Med tanke på att tidpunkten för inrättandet av
institutet, dess närmare utformning samt anvisande av för institutets verksamhet
erforderliga medel borde bli beroende av ett särskilt riksdagsbeslut
framdeles, fann riksdagen det icke behövligt att redan år 1942 fatta ett i viss
mån för framtiden bindande beslut om institutets organisation.
Den sedan dess av skolöverstyrelsen verkställda utredningen i frågan har,
förutom att den ytterligare understrukit behovet av institutet, resulterat i en
så detaljerad organisationsplan och kostnadsberäkning, som man utan föregående
erfarenhet av institutets verksamhet torde kunna åvägabringa. Mot
den av överstyrelsen föreslagna organisationen av institutet har jag i huvudsak
icke funnit anledning till erinran mer än i fråga om den ledamot i institutets
styrelse, vilken enligt skolutredningens förslag skall företräda den för
uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldrairitresset,
enligt överstyrelsens förslag däremot den psykiatriska vetenskapen. Jag ansluter
mig på denna punkt till skolutredningens förslag. Institutets styrelse
föreslås bestå av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara rektor vid
statens normalskola såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi
och pedagogik vid rikets universitet och högskolor samt skolöverläkaren.
De övriga fyra ledamöterna jämte suppleanter för desamma böra utses
av Kungl. Majit på tre år. För två av dem, vilka skola representera, en folkskolan
och en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter, uppgör skolöverstyrelsen
förslag, upptagande för varje ledamot tre kandidater. En av
de återstående ledamöterna föreslås på enahanda sätt av överstyrelsen för
yrkesutbildning och bör representera yrkesundervisningen. Den tionde ledamoten
bör, i enlighet med vad som ovan uttalats, företräda allmänhetens, särskilt
föräldrarnas, intressen. Ordförande utses av Kungl. Majit för tre år i
sänder.
Vad angår pedagogiska biblioteket, har jag i bilaga till innevarande års
statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkten 16, erinrat om min tidigare
uttalade åsikt, att frågan om dess framtida ställning borde lösas i samband
med tillkomsten av psykologisk-pedagogiska institutet. Jag framhöll
även, att jag icke funnit anledning frångå min sålunda intagna ståndpunkt,
varför jag icke ansåg mig kunna tillstyrka skolöverstyrelsens förslag om bibliotekets
administrativa infogande i överstyrelsen. Jag föreslår nu, att pedagogiska
biblioteket i organisatoriskt avseende övertages av psykologisk-pedagogiska
institutet, dock icke redan från och med budgetåret 1944/45 utan först
från den tidpunkt, som Kungl. Majit må komma att bestämma. Att förläggandet
av pedagogiska biblioteket till det nya institutet icke föreslås ske genast
beror därpå, att institutet tills vidare saknar egna lokaler samt att skolöverstyrelsens
eget bibliotek, därest pedagogiska biblioteket flyttades, skulle
kriiva en omfattande komplettering för att kunna tjänstgöra som referensbibliotek
för överstyrelsen. Vidare bör, under den tid, som kan komma att
förflyta, innan pedagogiska biblioteket förliigges till psykologisk-pedagogiska
institutet, en inventering av bokbestånden i pedagogiska biblioteket och förutvarande
högre lärarinneseminariets bibliotek verkställas av överstyrelsen,
varvid de arbeten i pedagogiska biblioteket, som redan finnas i lärarinneseminariets
bibliotek, böra utgallras och införlivas med överstyrelsens bibliotek.
32
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Utskottet.
Den av överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen har icke givit mig anledning
till annan erinran, än att jag med anledning av vad allmänna lönenämnden
tidigare i ärendet anfört, finner den föreslagna ersättningen till den
pedagogiskt utbildade sekreteraren böra utgå, enär nämnde befattningshavare
förutsättes skola fullgöra endast partiell tjänstgöring som lärare. Kostnadsbe
-
räkningen för första verksamhetsåret blir således följande:
Arvode till direktor .................................. kronor 1 000
» » vetenskaplig expert.......................... » 500
Nedsatt tjänstgöring för direktor, 4 veckotimmar
å 280 kronor . . kronor 1 120
» » för sekreteraren, 6 veckotimmar
å 280 kronor . . » 1 680 » 2 800
Rese- och traktamentsersättningar....................... » 1 000
Driftkostnader ....................................... » 13 000
Summa kronor 18 300.
Nämnda belopp av 2 800 kronor bör belasta anslaget till avlöningar vid de
allmänna läroverken, övriga kostnader för institutets verksamhet, uppgående
till 15 500 kronor, torde böra utgå ur ett särskilt, med detta belopp uppfört
reservationsanslag till psykologisk-pedagogiska institutet..
1942 års riksdag uttalade sig i princip välvilligt till en av departementschefen
i propositionen 1942: 255 framlagd plan för upprättande framdeles
av ett psykologisk-pedagogiskt institut. Denna plan har nu av skolöverstyrelsen
närmare utformats, varvid vissa konkreta arbetsuppgifter för institutet
angivits. Departementschefen har med vissa mindre justeringar tillstyrkt
den av skolöverstyrelsen föreslagna organisationen. Utskottet anser
sig för sin del kunna godtaga departementschefens förslag. Utskottet tillstyrker
således bland annat, att institutets styrelse får den av departementschefen
angivna sammansättningen, d. v. s. att den skall bestå av 10
ledamöter, varav rektor vid statens normalskola, skolöverläkaren och landets
fyra professorer i psykologi och pedagogik skola vara självskrivna samt
de fyra återstående — representerande folkskolan, läroverken, yrkesundervisningen,
respektive föräldraintresset — skola utses av Kungl. Majit. Utskottet
kan icke tillstyrka det i motionen II: 470 framställda förslaget, att
»föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet» skall äga representationsrätt
i styrelsen. Utskottet håller före, att ett i och för sig önskvärt
samarbete mellan institutet och nämnda förening skall kunna komma till
stånd även utan en sådan representationsrätt för föreningen. Utskottet får
alltså avstyrka bifall till nämnda motion.
I motionerna I: 193 och II: 183 har hemställts örn anvisande av ett anslag
av 5 000 kronor såsom bidrag till »Institutet för praktisk patologi
och yrkesvalsfrågor». Utskottet finner sig emellertid icke på grundval av
förevarande motion berett att tillstyrka anvisande av statsmedel för detta
ändamål. Under hänvisning i övrigt till att utarbetandet av sådana psykologiska
anlagsprov, som synas vara det i motionerna åsyftade enskilda in
-
Statsutskottets utlåtande nr 182.
33
stitutets huvuduppgift, även upptagits på det av skolöverstyrelsen för det
statliga psykologisk-pedagogiska institutet angivna arbetsprogrammet, får
utskottet alltså avstyrka bifall till ifrågavarande motioner.
Departementschefen har i detta sammanhang föreslagit att pedagogiska
biblioteket i organisatoriskt avseende skall övertagas av psykologisk-pedagogiska
institutet från den tidpunkt, som av Kungl. Majit må komma att
bestämmas. Innan en sådan sammanslagning kommer att äga rum, avses en
inventering skola komma till stånd av bokbestånden i pedagogiska biblioteket
och förutvarande högre lärarinneseminariets bibliotek, varvid förefintliga
dubbletter skola införlivas med skolöverstyrelsens bibliotek. Med hänsyn
till skolöverstyrelsens behov av ett rikhaltigt pedagogiskt bibliotek finner
utskottet sig för närvarande icke berett att taga definitiv ställning till
ifrågavarande förslag och förutsätter fördenskull att frågan örn nämnda
sammanslagning i vart fall underställes riksdagens prövning, innan den genomföres.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran.
II. Anslagsberäkningar.
1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,
a) Besparingsåtgärder.
Antalet nybörj aravdelningar utgjorde under budgetåret
1939/40 533.1 samband med budgetarbetet för därpå följande budgetår upptogs
frågan örn en begränsning i besparingssyfte av antalet sådana avdelningar.
För budgetåret 1940/41 föreskrevs i enlighet därmed, att ny börjaravdelningarna
icke skulle få i antal överstiga de för budgetåret 1939/40 befintliga;
antalet kom i själva verket att stanna vid 520, vilket innebar en
nedgång med 13. För budgetåret 1941/42 föreskrevs en begränsning till 525,
eller, därest särskilda omständigheter därtill föranledde, 533; antalet stannade
vid 529. För budgetåret 1942/43 bestämdes, att totala antalet nybörjaravdelningar
skulle begränsas till 525 eller, därest särskilda omständigheter
därtill föranledde, 535; verkliga antalet blev 535, av vilka 4 hänförde sig till
de'' nya gymnasierna i Boden och Hässleholm. Överstyrelsen beräknade, att
antalet nybörjaravdelningar utan spärr skulle ha stigit till 539. Slutligen har
för innevarande budgetår föreskrivits, att totala antalet nybörjaravdelningar
skall begränsas till 540. Överstyrelsen beräknar, att antalet nybörjaravdelningar
utan spärr skulle ha stigit till 554.
Antalet nybörjaravdelningar på realskole- och gymnasiestadierna har under
den senaste femårsperioden varit följande:
Bihang till riksdagens protokoll 19U. 6 sami. Nr 182.
3
34
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Budgetår |
Antal nybörj aravdelningar |
||
På realskole-stadiet |
På gymnasie-stadiet |
Summa |
|
1939/40 ........ |
345 |
188 |
533 |
1940/41 ........ |
341 |
179 |
520 |
1941/42 ........ |
348 |
181 |
529 |
1942/43 ........ |
354 |
181 |
535 |
1943/44 ........ |
364 |
176 |
540 |
Samtidigt har antalet lärjungar undergått följande förändringar:
Totalt antal |
Antal lärjungar i nybörjarklasser |
|||
Budgetår |
På real-skole-stadiet |
På gym-nasie-stadiet |
Summa |
|
1939/40 ...... |
51 217 |
10 349 |
4 379 |
14 728 |
1940/41 ...... |
51 622 |
9 971 |
4 338 |
14 309 |
1941/42 ...... |
52 667 |
10 429 |
4 449 |
14 878 |
1942/43 ...... |
53 633 |
10 886 |
4 248 |
15134 |
1943/44 ...... |
54 649 |
11416 |
4 260 |
15 676 |
Beträffande förhallandena under innevarande läsår har skolöverstyrelsen
påpekat vissa avvikelser från den beräknade utvecklingen. En ökad avgång
utan examen vore märkbar. Sannolikt vore dessa avvikelser, framhåller överstyrelsen,
uttryck för den rådande ekonomiska konjunkturen. Krishushållningen
krävde arbetskraft. De unga syntes ha något lättare än förr att utan
långa skolstudier vinna insteg i samhällslivet. Tillströmningen till realskolans
nybörj arki asser hade däremot ingalunda avtagit. Inom de årsklasser, som vore
för unga för det praktiska förvärvsarbetet, vore tillströmningen till läroverken
större än någonsin.
För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och vid
oförändrade organisatoriska förhållanden antalet lärjungar och klassavdelningar
på följande sätt:
Lärjungar |
Klassavdelningar |
||||
i nybörj aravdelningar |
Totalt antal |
nybörj aravdelnin gar |
Totalt antal |
||
realskolan! gymnasiet |
realskolan) gymnasiet |
||||
Läsåret 1944/45 . . . |
11820 4 370 |
56110 |
381 |
185 |
2189 |
Ökning......... |
+ 404 | + 110 |
+ 1461 |
+ 17 |
+ 9 |
+ 41 |
Överstyrelsen förutsätter, att intagningsförbud även nästa läsår skall
gälla för vissa linjer samt att även i övrigt de vid kristidens inbrott vidtagna
besparingsåtgärderna alltjämt skola förbli gällande, däribland ökningen
av lärjungemaximum i realskolans avslutningsklass från 30 till 35.
Statsutskottets utlåtande nr 182.
35
Överstyrelsen har undersökt, huruvida icke på något håll inom läroverksorganisationen
mindre välbesökta linjer finnas, vilka utan alltför kännbara
olägenheter kunde indragas. Överstyrelsen har därvid anträffat några fall,
där lärjungeantalet i begynnelseklassen under två på varandra följande år
understigit 10 eller eljest lärjungetillströmningen synes mindre tillfredsställande.
En översikt över dessa linjer lämnas i propositionen nr 207 (s.
81). Överstyrelsen har emellertid icke ansett skäl föreligga att indraga någon
ny linje.
Överstyrelsen har även förordat ett slopande av den sedan läsåret 1940/41
rådande intagningsspärren beträffande nybörjaravdelningarna. Statskontoret,
som förordar intagningspaus beträffande de treåriga latingynmasielinjerna
i Kristianstad och Uddevalla, föreslår, att antalet nybörj ar avdelningar
på gymnasiet minskas med två men har icke motsatt sig en mindre
ökning av antalet nybörj ar avdelningar på realskolestadiet.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Under läsåren 1940/41 och 1941/42 sattes för första gången en mekaniskt
verkande spärr för upprättandet av nya klassavdelningar på nybörj arstadiet.
Begränsningen gjordes dock icke snävare, än att den föreskrivna maximisiffran,
533, icke uppnåddes. Anledningen härtill torde ha varit det avbrott i den
sedan länge fortgående utvecklingen, som förorsakades av kriget. När jag
1942 hade att taga ställning till frågan om en nybörjarspärr även för läsåret
1942/43, ansåg jag mig med hänsyn till händelseutvecklingen icke behöva
föreslå, att denna spärr alltjämt skulle upprätthållas. Jag förutsatte dock, att
medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta parallellavdelningar inom
nybörjarklasser skulle föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande
icke skulle lämnas annat än då särskilda omständigheter därtill föranledde.
Riksdagen beslöt emellertid att även för läsåret 1942/43 bibehålla
en nybörjarspärr men höjde maximisiffran för antalet nybörj ar a vdelningar till
535. Denna siffra uppnåddes även och skulle enligt skolöverstyrelsens beräkningar
vid ostörd utveckling lia överskridits med 4. I fjol upprepades i viss
mån samma händelseförlopp. Skolöverstyrelsen hade då beräknat, att antalet
nybörj ara vdelningar skulle uppgå till 545, således en automatisk ökning av
10 avdelningar. Jag föreslog, att antalet nybörjaravdelningar läsåret 1943/44
skulle begränsas till 542. Riksdagen fastställde antalet till 540. Enligt överstyrelsens
beräkningar skulle antalet nybörj ara vdelningar uppgått till 554,
därest riksdagen icke maximerat detsamma. Säkert är, att antalet godkända
inträdessökande, vilka vid innevarande läsårs början på grund av platsbrist
måst avvisas, varit osedvanligt stort: till l5 1 323, till l4 133, till RI4
205, till LI4 62 och till RI3 143, eller tillhopa 1 866 lärjungar.
Av motiveringen för 1942 års riksdags beslut att maximera antalet nybörjaravdelningar
synes framgå, att riksdagen i första hand velat undvika en
alltför stor studentproduktion. Jag hyser för egen del fortfarande den uppfattningen,
att en ansvällning av gymnasierna icke är önskvärd, men det
synes mig också alltjämt olämpligt att söka begränsa tillströmningen genom
att alltför snävt tillmäta klassavdelningarnas antal. Lärjungetillflödet har
uppenbarligen återvänt till de gamla strömfårorna från tiden före stormaktskrigets
utbrott och trycker nu på läroverkens portar med större kraft än
någonsin. Föräldrarnas strävan att ge sina barn utbildning vid de allmänna
36
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Utskottet.
läroverken är ofta så stark, att en alltför kraftig begränsning av platserna
måste få icke åsyftade följdverkningar. Genom privatlektioner och liknande
åtgärder komma föräldrarna att söka säkerställa barnens inträde i läroverk.
Lyckas icke detta, föreligger den risken, att vid sidan av de allmänna läroverken
och därmed jämförbara goda enskilda högre skolor komma att uppstå
sådana privatskolor, som på grund av sina höga avgifter måste få en karaktär,
som icke är lycklig vare sig ur skolans eller ur ungdomens synpunkt. Man
kan taga för givet, att avvisade inträdessökande till den numera mest eftersökta
gymnasielinjen, reallinjen, icke i allmänhet komma att uppge hoppet
på att vinna inträde på den studiebana, de utstakat för sig, utan vid nästa
tillfälle återkomma, bättre rustade än vid första försöket. En effektiv gallring
uppnås således icke genom en spärranordning. Den väg, på vilken man bör
söka uppnå en avlastning av gymnasierna, är i stället, att det allmänna undervisningsväsendet
så utbygges och organiseras, att rekryteringen av de praktiska
yrkena underlättas. En brett upplagd undersökning av ifrågavarande
utbildningsmöjligheter pågår som bekant för närvarande. I avvaktan på att
åtgärder i avledande syfte torde komma att föreslås i samband med denna
utredning, förefaller det mig icke lämpligt att vidare begränsa antalet nybörjaravdelningar
på gymnasiet. Lika starka skäl kunna åberopas för ett upphävande
av spärren på realskolestadiet. Vad spärren här åstadkommer är i
regel en intensivare träning för inträdesprövningarna till nybörjarklasserna.
För dem, som icke intagas, försenas övergången, men den hindras vanligen
icke. Efter ytterligare ett år i folkskolan bruka de flesta förut avvisade ånyo
pröva lyckan och komma då i regel in i läroverket. Liksom i fråga örn gymnasiet
visar sig alltså spärren till realskolan vanligen ineffektiv. Den medför
tidsspillan och extra kostnader men hindrar mera sällan aspiranterna — och
deras föräldrar — att fullfölja sina planer. Det synes mig därför uppenbart,
att spörsmålet om begränsning av elevtillströmningen till läroverken inrymmer
frågor av så stor principiell betydelse, att det icke gärna kan rationellt
lösas annat än i samband med den pågående allmänna översynen av vårt
lands skolväsen. Jag är sålunda icke beredd att för nästa läsår föreslå en begränsning
av antalet nybörj ara vdelningar. Men självfallet förutsätter jag, att
medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar
inom sådana avdelningar skall föregås av en omsorgsfull prövning och att
sådant medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter
därtill föranleda.
Vad jag sålunda anfört, har i tillämpliga delar avseende jämväl på med de
allmänna läroverken jämförliga skolformer.
Liksom skolöverstyrelsen förutsätter jag, att nu gällande restriktioner i fråga
örn intagning av elever i vissa nybörj aravdelningar skola gälla även nästa
läsår. Med hänsyn till det låga lärjungeantalet på den treåriga latinlinjen vid
högre allmänna läroverket i Kristianstad föreslår jag, att intagningen av lärjungar
på denna linje tills vidare inställes. Jag är däremot icke beredd att för
närvarande ytterligare utsträcka restriktionerna. Mot överstyrelsens. beräkningar
av antalet nybörjara vdelningar budgetåret 1944/45 har jag i övrigt
ingen erinran att göra.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har departementschefen på
anförda skäl föreslagit, att den sedan läsåret 1940/41 tillämpade mekaniskt
verkande spärren för upprättandet av nya klassavdelningar skall upphävas
för nästa läsår. Departementschefen har dock härvid förutsatt, att medgi
-
Statsutskottets utlåtande nr 182.
37
vande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar inom
nybörjaravdelningar skall föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant
medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter
därtill föranleda. Utskottet anser i likhet med departementschefen, att en
ansvällning av gymnasierna icke är önskvärd och vill understryka angelägenheten
av att det allmänna undervisningsväsendet så utbygges och organiseras,
att rekryteringen av de praktiska yrkena underlättas. Vad sistnämnda
fråga beträffar har departementschefen framhållit, att det för närvarande
pågår en brett upplagd undersökning av ifrågavarande utbildningsmöjligheter.
Utskottet får erinra om att riksdagen genom maximeringen
av antalet nybörj aravdelningar främst velat undvika en alltför stark
tillströmning till de teoretiska studiebanorna, men spärranordningen har
samtidigt haft betydelse ur statsfinansiell synpunkt genom att motverka
den eljest fortgående automatiska stegringen av statens utgifter för de allmänna
läroverken. Då utskottet emellertid nu anser sig icke böra motsätta
sig ett bifall till departementschefens förslag örn spärrens upphävande har
för detta utskottets ståndpunktstagande — förutom de skäl departementschefen
anfört — det förhållandet varit avgörande, att avsevärda svårigheter
med hänsyn till ovissheten örn vilket antal kommunala mellanskolor
som komma att förstatligas nästa år föreligga för fastställande av en lämpligt
avvägd maximisiffra beträffande antalet nybörj aravdelningar. Utskottet
vill emellertid starkt understryka angelägenheten av att medgivande
från Kungl. Maj:ts sida till upprättande av nya parallellavdelningar inom
nybörj ara vdelningar — såsom departementschefen förutsatt lämnas
allenast i sådana fall, då särskilda omständigheter därtill föranleda.
Vad utskottet sålunda anfört har avseende även på med de allmänna
Järoverken jämförliga skolformer.
Utskottet biträder i övrigt vad departementschefen under denna punkt
anfört och föreslagit.
Från och med budgetåret 1940/41 gäller i besparingssyfte att det högsta
tillåtna lärjungeantalet i realskolans högsta klass är 35 mot förut 30 varjämte
jämväl föreskrivits, att uppdelning av klassavdelning vid nybörjarundervisning
i modersmålet, tyska, engelska och franska i realskolan icke
må äga rum, om särskilda kostnader för statsverket därav föranledas. Härigenom
samt genom motsvarande åtgärder beträffande de högre kommunala
skolorna inbesparades för budgetaret 1940/41, enligt i propositionen
1940: 154 framlagda beräkningar, i runt tal 671 000 kronor, varav 345 000
kronor vid de allmänna läroverken, 145 000 kronor vid de kommunala
flickskolorna, 89 000 kronor vid de kommunala mellanskolorna och 92 000
kronor vid de högre folkskolorna och de praktiska mellanskolorna. Liknande
besparingar lia givetvis gjorts för de därpå följande budgetåren. Såsom
i motionen I: 292 framhålles, torde dessa besparingsåtgärder, vilka vid sin
38
Statsutskottets utlåtande nr 182.
tillkomst uttryckligen betecknades såsom av det statsfinansiella läget föranledda
tillfälliga restriktioner, lia vallat icke oväsentliga olägenheter för
undervisningen. Utskottet är dock med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna
icke berett att på sätt motionären synes avse förorda ett omedelbart
slopande av nämnda restriktioner. Emellertid vill utskottet framhålla
vikten av att ifrågavarande restriktioner icke upprätthållas längre
än de statsfinansiella förhållandena oundgängligen kräva. Utskottet förutsätter
därför, att Kungl. Majit så snart som möjligt för riksdagen framlägger
förslag örn avveckling av ifrågavarande provisoriska besparingsåtgärder.
Med vad sålunda anförts torde motionen I: 292 få anses besvarad.
b) Anslagsberäkningar.
I fråga om personalförteckningen innebär Kungl. Maj :ts
förslag inrättande av en rektorstjänst och en lektorstjänst vid vartdera av
de två föreslagna nya läroverken i Örnsköldsvik och Ludvika samt därutöver
nyinrättande av en rektorstjänst för samrealskolan i Solna, tre lektorstjänster,
avsedda för läroverken i Västervik, Boden och Hässleholm, en
teckningslärartjänst (flickläroverket på Södermalm i Stockholm) och en
gymnastiklärartjänst (samrealskolan i Ljusdal). Härjämte förutsättes att
en vakantsatt lektorstjänst och en vakantsatt adjunktstjänst vid statens
normalskola skall fa återbesättas. Vidare föreslås en ökning med 10 av
antalet extra ordinarie adjunkter. I övrigt förutsättas inga andra ändringar
i personalförteckningen än sådana som bli en följd av. ett förstatligande
av kommunala mellanskolor. Härom anför departementschefen i huvudsak
följande.
Rektorstjänsterna böra fördelas på så sätt, att rektorstjänst vid kommunal
mellanskola tillhörande avlöningsgrupp II placeras i lönegrad E 9, lil
i E 8, IV i E 7 och V i E 6. I fråga om rektorstjänst, tillhörande de kommunala
mellanskolornas första avlöningsgrupp, är jag icke för närvarande
beredd att föreslå lönegradsplacering. Rektorsbefattningarna förläggas till
de nyinrättade läroverken från och med det budgetår, under vilket förstatligandet
påbörjas.
På de adjunktstjänster, som erfordras för förstatligandet, böra rektorerna
vid de nya skolorna utnämnas, varefter adjunkts^änsterna tills vidare
icke återbesättas. Adjunktstjänsterna vid de nyinrättade samrealskolorna
böra självfallet icke komma till stånd förrän från och med det budgetår,
under vilket förstatligandet enligt Kungl. Maj :ts beslut skall påbörjas.
Därest icke-adjunktskompetent ämneslärare viel kommunal mellanskola
i samband med skolans förstatligande överflyttas till adjunktur, bör
han i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis — jämför riksdagens
skrivelse 1937:469, sid. 21 — såsom adjunkt placeras i 22 lönegraden.
Ifråga örn avlöningsstaten innebär Kungl. Maj:ts förslag en höjning med
905 000 kronor. Anslagshöjningen föranledes huvudsakligen av följande förändringar:
-
Statsutskottets utlåtande nr 182.
39
a) förstatligandet av kommunala mellanskolor ...... kronor 280 000
b) rationalisering av skolhälsovården .............. » 110 000
c) särskilda skrivbiträden vid större läroverk ........ » 30 000
d) två nya gymnasier ............................ » 50 000
f) nya nybörjära vdelningar, omkring................ » 150 000
g) övriga, huvudsakligen automatiska ökningar ...... » 285 000
Summa kronor 905 000.
Departementschefens beräkning av det för nästa budgetår erforderliga
förslagsanslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken har icke givit
utskottet anledning till annan erinran, än att utskottet med hänsyn till
innevarande års riksdags i dess skrivelse nr 319 anmälda beslut örn höjning
av de av departementschefen i propositionen nr 193 förordade arvodena
till skolsköterskor tillstyrker en höjning av delposten till arvoden
åt skolläkare m. m. med 11 500 kronor till 231 500 kronor. Till följd härav
bör i avrundningssyfte anslagsposten till rörligt tillägg minskas med 1 500
kronor i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag och således uppföras med
3 887 800 kronor. Förevarande anslag bör således uppföras med
(30 430 000 + 11 500 — 1 500 =) 30 440 000 kronor.
I motionen II: 13 framhålles, att vid den i fjol för sexårsperioden den
1 juli 1943—den 30 juni 1949 företagna avlöningsgrupperingen för rektorerna
vid de allmänna läroverken, då rektor vid högre allmänna läroverket
i Skövde nedflyttades från grupp III till grupp II, nämnda läroverk
i poänghänseende endast obetydligt skilde sig från närmast högre
grupp samt att läroverket redan höstterminen 1943 i fråga örn poäng uppnådde
denna grupp. Det vore därför, framhålles det, mindre rättvist att
låta rektor kvarstå i den lägre avlöningsgrupp, vartill han i fjol nedflyttades.
Med anledning av vad sålunda anföres får utskottet framhålla att,
varhelst än poänggränserna dragas, fall kunna uppstå, liknande det i
motionen omnämnda. Syftet med den efter varje sexårsperiod återkommande
omprövningen av rektorernas lönegruppsplacering är just att
justera denna placering med hänsyn till under perioden inträffade förändringar
i fråga örn de faktorer, som anses böra vara bestämmande beträffande
de särskilda rektorernas ställning i lönehänseende. Med hänsyn härtill
och då ett bifall till motionen torde kunna få icke önskvärda konsekvenser
får utskottet avstyrka bifall till densamma.
2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt
vissa kommunala gymnasier.
För innevarande budgetår har beviljats ett anslag av 8 700 kronor till
understöd åt vissa kommunala gymnasier. Av anslaget har ett belopp av
6 000 kronor beräknats för kommunala gymnasiet i Söderhamn, medan ett
belopp av 2 700 kronor avsetts för kommunala gymnasiet i Hässleholm.
TJtskottet.
40
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Utskottet.
Skolöverstyrelsen har med hänsyn till att gymnasiet i Hässleholm från
och med nästa budgetår blir helt statligt, föreslagit minskning av anslaget
till 6 000 kronor men å andra sidan förordat ett statsbidrag å 6 000 kronor
till kommunala gymnasiet i Arvika.
Departementschefen har tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag.
Utskottet biträder vad departementschefen under förevarande punkt
föreslagit.
3. Förslagsanslagen till bidrag till kommunala flickskolor,
kommunala mellanskolor och praktiska
mellanskolor.
Lönesystemet för kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,
praktiska mellanskolor och högre folkskolor anpassades enligt beslut vid
1939 års lagtima riksdag för budgetåret 1939/40 provisoriskt efter civila
avlöningsreglementets bestämmelser (jämför kungörelsen 1939:471). I
samband därmed bestämdes statsbidraget till dylika skolor för samma
budgetår till 78 procent av vederbörande löneförmåner (jämför kungörelsen
1939:358). Vidare medgav riksdagen (skrivelse nr 443), att provisorisk
avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg finge under budgetåret
enligt vissa grunder utgå till sådana lärare vid ifrågavarande skolor,
på vilka de provisoriska avlöningsbestämmelserna icke bleve tillämpliga.
De nu berörda provisoriska avlönings- och statsbidragsbestämmelserna
erhöllo — med vissa smärre jämkningar — tillämpning även för budgetåren
1940/43. Enligt beslut av 1943 års riksdag har från och med den
1 juli 1943 en definitiv lönereglering för lärare vid ifrågavarande skolor,
dock ej för Övningslärare, genomförts (jämför svensk författningssamling
1943:509 och 1943:526). För Övningslärare, vilkas anställnings- och avlöningsförhållanden
för närvarande äro föremål för utredning, gälla fölinnevarande
budgetår provisoriska avlöningsbestämmelser (jämför kungörelserna
1943:613 och 619). Statsbidraget till avlöning av lärare vid
ifrågavarande skolor utgår även för innevarande budgetår med 78 procent
av vederbörande löneförmåner (jämför kungörelsen 1943:618).
I besparingssyfte ha för innevarande budgetår meddelats bestämmelser
örn höjning av elevantalet i vissa klassavdelningar, begränsning av antalet
ny bör jära vdelningar, inskränkning av rätten till uppdelning av klassavdelning
vid nybörjarundervisning i vissa ämnen, utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten
för ämneslärare och lärare i yrkesämne samt reduktion av
arvodena till tillsynslärare. Dessa bestämmelser ansluta sig till de för allmänna
läroverken meddelade.
Departementschefen förutsätter, att de för innevarande budgetår gäl -
Statsutskottets utlåtande nr 18%. 41
lande avlöningsbestämmelserna för Övningslärare vid högre kommunala skolor
skola erhålla giltighet även för nästa budgetår. Även de nuvarande statsbidragsbestämmelserna
borde, framhåller departementschefen, i huvudsak
erhålla förlängd giltighet. Vidare förutsätter departementschefen, att gällande
besparingsbestämmelser för de högre kommunala läroanstalterna alltjämt
skola tillämpas.
Förslagsanslaget till bidrag till kommunala
flickskolor föreslås av departementschefen skola uppföras med
4 900 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 220 000 kronor, föranledd
av den i fjol beslutade löneregleringen.
I fråga örn förslagsanslaget till bidrag till ko mmunala
mellan skolor innebär Kungl. Maj:ts förslag en anslagshöjning
med 50 000 kronor till 4 100 000 kronor. Å ena sidan beräknas
nämligen tillkomsten av 5 nya kommunala mellanskolor och den förutnämnda
löneregleringen medföra en med 250 000 kronor ökad anslagsbelastning,
å andra sidan beräknas ett förstatligande i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag av kommunala mellanskolor för nästa budgetår medföra en
anslagsminskning med 200 000 kronor.
Beträffande förslagsanslaget till bidrag till
praktiska mellanskolor innebär Kungl. Maj:ts förslag en
anslagshöjning med 35 000 kronor till 2 400 000 kronor.
Såsom i det föregående erinrats har från och med den 1 juli 1943 en
definitiv lönereglering genomförts för lärarpersonalen vid ifrågavarande
skolor, dock ej för Övningslärare, vilka i avbidan på resultatet av en pågående
utredning ansetts böra kvarstå vid nu gällande provisoriska lönebestämmelser.
Såsom departementschefen framhållit, torde dessa provisoriska
lönebestämmelser böra gälla även för nästa budgetår.
Vid nämnda lönereglering och den i samband därmed genomförda pensionsregleringen
bestämdes, att för kvinnliga lärare tills vidare skulle gälla
vissa särbestämmelser. I motionerna I: 240 och II: 358 payrkas ett slopande
av sagda särbestämmelser. Då dessa tillkommit av statsfinansiella
skäl och frågan därom så sent som i fjol prövades av riksdagen anser sig
utskottet — under hänvisning till riksdagens i fjol intagna ståndpunkt i
ämnet — icke kunna tillstyrka bifall till motionerna.
Utskottet erinrar om att utskottet i det föregående yttrat sig angående
motionen I: 292, vilken äger avseende jämväl å förslagsanslaget till bidrag
till kommunala mellanskolor.
Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn anslag för nästa budgetår till högre
kommunala skolor tillstyrkes av utskottet.
Utskottet.
42
Statsutskottets utlåtande nr 188.
4. Förslagsanslagen till bidrag till högre goss- och samskolor,
högre flickskolor och enskilda mellanskolor.
Beträffande ifrågavarande privatläroverk gälla vissa av 1933 och 1940 års
riksdagar beslutade restriktioner, avseende bland annat uppdelning av årsklass
i parallellavdelningar (jfr kungörelsen 1941:405). Vid 1941 års riksdag
beslöts en provisorisk förbättring av lärarlönerna vid privatläroverken i
form av viss dyrortsgradering av den av statsmedel utgående tillfälliga löneförbättringen.
1942 års riksdag höjde anslaget, för att läroanstalterna skulle
av Kungl. Majit kunna tilldelas tilläggsunderstöd, i princip motsvarande tre
fjärdedelar av bränslekostnadernas stegring.
Skolöverstyrelsen har förordat en höjning med 30 procent av den tillfälliga
löneförbättringen och till stöd härför anfört i huvudsak följande.
Sveriges flick- och samskolors lärarinneförbund har till överstyrelsen riktat
»en enträgen vädjan att i samband med avlämnandet av 1943 års riksdagspetita
framlägga det rättmätiga kravet på en skyndsam lösning» av löne- och
pensionsfrågan för lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken. Överstyrelsen,
som tidigare gjort upprepade framställningar i denna fråga, har nu
utarbetat en tablå, belysande den avsevärda skillnaden mellan privatanställdas
och kommunalanställdas lönevillkor. Att den privatanställda lärargruppen,
som i kompetens- och tjänstgöringshänseende i stort sett är jämställd
med den kommunalanställda, i lönehänseende måste finna sig synnerligen
tillbakasatt är väl förklarligt. Endast hänsyn till det statsfinansiella läget
har avhållit överstyrelsen från att begära en reglering av de privatanställda
lärarnas löner. Frånsett dyrtidstilläggens och kristilläggens stegring samt
den nämnda dyrortsdifferentieringen av den tillfälliga löneförbättringen har
någon lönereglering för denna lärargrupp icke förekommit sedan år 1925, då
den tillfälliga löneförbättringen beviljades. På grund av de privata skolornas
svaga ekonomiska ställning torde en allmän lönereglering genom skolornas
egen försorg icke vara möjlig. I enstaka fall har visserligen en höjning av
lärarlönerna möjliggjorts genom kommunens mellankomst, men en allmän
lönereglering torde icke kunna ske annat än genom statliga bidrag.
Här nedan lämnas en sammanställning av vissa av de löner, som upptagits
till jämförelse på överstyrelsens tablå:
Jämförelse mellan vissa löner vid kommunala flickskolor och vid
enskilda läroverk.
Löner vid kommunala flickskolor, |
Löner vid enskilda läroverk, |
Löneskillnad, kronor |
|||||
Bef attning |
E-ort |
I-ort |
Befattning |
E-ort |
I-ort |
E-ort |
I-ort |
Rektor, 21: 21....... |
11,491 12,615 |
12,639 13,794 |
7,424 7,854 |
8,115 8,537 |
4,067 4,761 |
4,524 5,257 |
|
» , 21: 23....... |
D:o, 1 ålderstillägg .... |
||||||
Ord. ämneslärarinna, 21: 21 |
8,898 |
10,045 |
Ord. ämneslärarinna . . . |
4,573 |
4,852 |
4,325 |
5,193 |
» > ,21:23 |
10,022 |
11,201 |
D:o, 2 ålderstillägg .... |
5,424 |
5,715 |
4,598 |
5,486 |
Extra » , 18:17 |
6,948 |
7,876 |
Ämneslärarinna med lägre |
4,712 |
4,994 |
2,236 |
2,882 |
Arnu. I lönerna ha inräknats rörligt tillägg respektive dyrtidstillägg ävensom kristillägg.
Statsutskottets utlåtande nr 182.
43
Skolöverstyrelsen anför vidare följande.
Överstyrelsen erinrar, att de enskilda läroanstalternas betydelse för landets
skolväsen under de senare åren framträtt desto starkare, som de allmänna
läroverkens förmåga att mottaga godkända inträdesprövande visat sig i hög
grad otillräcklig. Överstyrelsen vill betona den lägre kostnad för statsverket,
elevernas skolgång i de enskilda skolorna innebär. Det har emellertid blivit
allt svårare för dessa skolor att i konkurrensen med de allmänna läroverken
och kommunala läroanstalterna förvärva och behålla väl kompetenta lärarkrafter,
när man icke haft möjlighet att erbjuda tillnärmelsevis jämförliga
lönevillkor. Den enda utvägen att vinna medel till den behövliga löneförhöjningen,
nämligen att avsevärt höja terminsavgifterna, har man naturligtvis
icke velat tillgripa i en tid, då man söker alla utvägar för att undanröja
de ekonomiska hindren för den studiebegåvade ungdomens högre utbildning.
På grund av vad ovan anförts finner sig överstyrelsen, samtidigt som överstyrelsen
fasthåller vid sin livliga tillstyrkan av en allmän utredning rörande
de privatanställda lärarnas löne- och pensionsförhållanden, föranlåten att
framkomma med förslag om statsbidrag till viss förbättring av denna lärargrupps
lönevillkor.
Överstyrelsen anser en sådan förbättring lämpligast kunna ske genom förhöjning
av den tillfälliga löneförbättringen. Enligt kungörelsen den 6 juni
1941, nr 404, angående tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid privatläroverk
utgår löneförbättringen efter olika grunder åt två lärarkategorier,
angivna i kungörelsens mom. 2 A och mom. 2 B, av vilka mom. 2 B omfattar
manlig föreståndare och manlig ämneslärare med full tjänstgöring samt sådan
kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring, som åtnjuter avlöning enligt i
huvudsak samma grunder som nämnda manliga ämneslärare, medan mom. 2 A
omfattar samtliga övriga lärare (kvinnlig föreståndare och ämneslärare, manlig
och kvinnlig timlärare i läsämne samt Övningslärare). För timlärare i läsämne
och Övningslärare utgår tillfällig löneförbättring med förhöjning efter
dyrort endast då tjänstgöringen utgör lärarens huvudsakliga sysselsättning
eller förvärvskälla, annars utan sådan förhöjning. Överstyrelsen har ansett
sig böra stanna vid att föreslå en förhöjning av den tillfälliga löneförbättringen
enbart för den i mom. 2 A avsedda kategorien. Överstyrelsen föreslår
en sådan inskränkning dels på grund av vad ovan anförts beträffande de
manliga ämneslärarnas och med dem likställda kvinnliga ämneslärares reella
löneförhållanden, dels på grund av att en förhöjning av denna kategoris löneförbättring
vid särskilt vägande skäl redan nu enligt mom. 2 B, sista stycket,
är möjliggjord. Ehuru den genom den bifogade tablån angivna skillnaden
mellan löneförhållanden för de privatanställda lärarinnorna och de kommunalanställda
endast i ringa män utjämnas genom ett sådant förslag, anser sig
överstyrelsen med hänsyn till den statsfinansiella situationen nödsakad alt
stanna vid att föreslå en höjning med endast 30 procent av den tillfälliga löneförbättringen.
Överstyrelsen föreslår dessutom, att uppdelningen av tillfälliga
löneförbättringen i två grupper för timlärare måtte borttagas, i likhet med
vad som skett beträffande statligt och kommunalt anställda timlärares arvoden.
Klyvningen i två timlärarkategorier, allteftersom vederbörandes tjänstgöring
vore att anse såsom lärarens huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla
eller icke, torde knappast för de privatanställda lärarna vara mera påkallad
jin för övriga lärare. Överstyrelsen beräknar, att den förhöjning i anslaget
till tillfällig löneförbättring, som föranledes av genomförandet av de
båda nu framställda förslagen, medför en ökad belastning i enlighet med
följande tablå:
44
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Skola |
Tillfällig löne-förbättring |
Dyrtidstillägg |
Kristin ägg |
Summa |
högre goss- och samskolor...... |
78,025 |
22,890 |
10,405 |
111,320 |
högre flickskolor........... |
86,785 |
25,455 |
13,765 |
126,005 |
enskilda mellanskolor......... |
7,150 |
2,100 |
955 |
10,205 |
Summa |
171,960 |
50,445 |
25,125 |
247,530 |
Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot de av
skolöverstyrelsen föreslagna ändrade grunderna för beräknande av tillfällig
löneförbättring åt vissa lärare vid statsunderstödda privatläroverk.
Departementschefen har ifråga om förslaget örn höjning av den tillfälliga
löneförbättringen anfört följande.
Den stora skillnaden i avlöning mellan lärarinnorna vid privatläroverk och
vid jämförliga kommunala läroanstalter har upprepade gånger lett till framställningar
från de enskilda läroanstalternas och skolöverstyrelsens sida om
reglering av lärarpersonalens löneförhållanden eller åtminstone om provisoriska
förbättringar i avbidan på en mera definitiv lönereglering. Jag är för egen
del medveten örn att det ekonomiska läget för flertalet privatläroverk är
sådant, att åtgärder för åstadkommande av en förbättring i längden äro ofrånkomliga.
De åtgärder i denna riktning, som på tillstyrkan av mig genomförts
åren 1941 och 1942, ha endast haft provisorisk karaktär. Det förslag, som
av överstyrelsen nu framlagts, synes, ehuru även det av provisorisk karaktär,
i och för sig icke kunna ge anledning till någon väsentlig erinran, men jag
har likväl med hänsyn till de allmänna principerna för behandlingen av lönefrågor
i årets statsverksproposition sett mig nödsakad att släppa tanken på
att förorda förslagets genomförande redan från och med nästa budgetår.
Beträffande nu gällande statsbidragsbestämmelser har departementschefen
icke vid sin anmälan av förevarande anslagsfrågor ifrågasatt någon ändring.
Såsom i det föregående erinrats har departementschefen dock sedermera förutsatt
att »nybörjarspärren» skulle upphävas icke blott vid de allmänna läroverken
utan även vid därmed jämförliga skolformer.
I fråga om anslagens storlek innebär Kungl. Maj:ts förslag, att förslagsanslaget
till bidrag till högre goss- och samskolor skulle minskas med 200
kronor till 658 600 kronor, förslagsanslaget till bidrag till högre flickskolor
minskas med 96 700 kronor till 446 900 kronor med anledning av kommunalisering
av två flickskolor samt förslagsanslaget till bidrag till enskilda mellanskolor
uppföras med oförändrat belopp, 54 100 kronor.
Till stöd för det i motionen II: 260 framställda yrkandet om utredning
rörande löne- och pensionsreglering för ifrågavarande privatläroverk in. m.
har anförts huvudsakligen följande.
Det statsfinansiella läget motiverar otvivelaktigt, att man f. n. begränsar
sig till att genom provisoriska åtgärder hjälpa nämnda skolor ur deras av
Statsutskottets utlåtande nr 182. 45
kriget vållade ekonomiska svårigheter i avbidan pa en mera definitiv lönereglering.
Däremot synes statsfinansernas betryckta läge icke vara någon
anledning till ytterligare uppskov med den fullständiga och förutsättningslösa
utredning av dessa skolors löne- och pensionsförhållanden, som under en
följd av år begärts av skolorna själva, deras centralorganisation och lärarförbund.
I sina petita till 1944 års riksdag har också skolöverstyrelsen liksom
upprepade gånger tidigare livligt tillstyrkt, att en sadan utredning kommer
till stånd.
Uppenbart är att de enskilda läroanstalterna under nuvarande förhållanden
icke kunna hävda sig i konkurrensen örn de bästa lärarkrafterna. Under
de senaste åren ha dessa skolor också haft att kämpa med stora svårigheter,
då det gällt att med erfarna lärarkrafter besätta lediga platser. Tillåtas
dessa förhållanden att kvarsta under en följd av ar, kan resultatet bli en
gradvis försämring av undervisningens niva, vilket mäste strida mot det
allmännas intresse. Förhållandet har under de sista femton åren vid upprepade
tillfällen bragts i statsmakternas erinran och har också vid alla tillfällen
vitsordats av skolöverstyrelsen. Vid tvenne olika tillfällen ha utredningar
i frågan igångsatts. En utredning angående de manliga lärarnas pensionsrätt
verkställdes sålunda på offentligt uppdrag år 1930 men föranledde
inga åtgärder. År 1932 utsågs vidare en särskild sakkunnig för utredande
av frågan om privatläroverkens statsunderstöd; denna utredning har dock
icke blivit slutförd. Sedan löneregleringar genomförts för de statliga och
kommunala läroverkens lärarkrafter ha förhållandena nu blivit sådana, att
läget inom en nära framtid kan bli kritiskt för de enskilda läroanstalterna.
Under sådana förhållanden synes all anledning föreligga för riksdagen att
begära igångsättandet av en fullständig utredning angående dessa läroanstalters
avlönings- och pensionsförhållanden. Då statsmakterna redan understödja
nämnda skolor med betydande belopp synes det vara en logisk följd
härav, att den anslagsbeviljande statsmakten förvissar sig om att anslagen
givas en sådan omfattning och form, att de privata läroverken förmå hävda
sitt anseende och liksom hittills på ett fullgott sätt kunna fylla sin uppgift
i undervisningens tjänst. En utredning av denna art måste nödvändigtvis bil
av en betydande omfattning. All anledning förefinnes därför att den snarast
igångsättes, så att dess resultat kan föreläggas riksdagen, så snart det statsfinansiella
läget tillåter detta. Riksdagen uttalade sig år 1942 för en utredning
örn i vilken utsträckning läroanstalter av detta slag ur det allmännas
synpunkt vore förtjänta av understöd. En sådan utredning kommer otvivelaktigt
att ge vid handen, att det allmännas intresse av de enskilda läroverkens0bevarande
snarast ökat under senare år, en synpunkt som skolöverstyrelsen
understrukit i sina petita till innevarande års riksdag. En sådan utredning
erhåller dock sitt fulla värde, först da den åtföljes av en fullständig
utredning om hur det statliga understödet till de privata läroverken skall
utformas för att göra dessa bäst skickade för sitt betydelsefulla arbete.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgar har departementschefen framhållit,
att han vore medveten örn att det ekonomiska läget för flertalet privatläroverk
vore sådant, att åtgärder för åstadkommande av en förbättring i
längden vore ofrånkomlig. Departementschefen har vidare påpekat, att de
förslag till löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken, som av
skolöverstyrelsen nu framlagts, icke i och för sig syntes kunna giva anled
-
Utskottet.
46
Statsutskottets utlåtande nr 182.
ning till någon väsentlig erinran, men att departementschefen likväl med
hänsyn till de allmänna principerna för behandlingen av lönefrågor i årets
statsverksproposition sett sig nödsakad att släppa tanken på att förorda förslagets
genomförande redan från och med nästa budgetår.
Den skillnad som nu råder mellan vissa lärarlöner vid de kommunala skolorna
å ena sidan och vid de enskilda läroverken å den andra är såsom av
skolöverstyrelsens yttranden och motionerna I: 189 och II: 185 samt II: 260
framgår mycket betydande. Utskottet är likväl icke berett att nu tillstyrka
bifall till det i motionerna I: 189 och II: 185 framställda förslaget. Däremot
anser utskottet, att frågan örn en definitiv löne- och pensionsreglering för
lärarpersonalen vid privatläroverken icke kan skjutas på framtiden, utan att
en utredning av dessa spörsmål samt rörande statsbidragets storlek och utformning
snarast bör komma till stånd. Emellertid hava dessa frågor även
ett bestämt samband med de organisationsproblem beträffande de allmänna
läroverken, vilka för närvarande äro föremål för skolutredningens prövning.
Skulle på grund härav ett uppskov visa sig nödvändigt för genomförande av
en definitiv löne- och pensionsreglering vid privatläroverken, anser utskottet
det böra övervägas att bereda lärarpersonalen vid dessa skolor en provisorisk
förbättring av de nuvarande löneförmånerna. Utskottet tillstyrker alltså
det i motionen II: 260 framställda yrkandet, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhaller örn verkställande av utredning i ovannämnda avseenden.
I enlighet med departementschefens förslag torde för budgetåret 1944/45
böra anvisas till Bidrag till högre goss- och samskolor ett anslag av 658 600
kronor, till Bidrag till högre flickskolor ett anslag av 446 900 kronor och till
Bidrag till enskilda mellanskolor ett anslag av 54 100 kronor.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
5. Anslagen till enskilda handarbets- och skolköksseminarier.
Dessa ansag utgå för närvarande med följande belopp:
1) Anslaget till understöd åt vissa anstalter för utbildande
av lärarinnor i kvinnlig slöjd (28 000 kronor):
a. Maria Nordenfors högre handarbetsseminarium i Göteborg
.......................................... kronor 11 900
b. Föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths
högre handarbetsseminarium i Stockholm.......... » 16 100
2) Anslaget till bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala ............ » 79 900
3) Anslaget till understöd till utbildningslcurser för lärarinnor
i hushållsgöromål (11 900 kronor):
a. Ateneums skolköksseminarium i Stockholm ......... » 6 500
b. Göteborgs skolköksseminarium.................... » 5 400
Statsutskottets utlåtande nr 182.
47
Skolöverstyrelsen har hemställt om en fördubbling av den tillfälliga löneförbättringen,
vilken sedan budgetåret 1941/42 utgår med för heltidsanställda
lärarinnor 400 kronor för år (i Stockholm 500 kronor för år) och för
timlärarinnor 10 kronor för veckotimme (i Stockholm 15 kronor för veckotimme).
Till stöd härför framhåller överstyrelsen bland annat följande.
H andarbetsseminarierna. Lönen för en lärarinna vid Handarbetets
vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm
understiger lönen för en handarbetslärarinna vid kommunal flickskola
i Stockholm med 2 789 kronor.
Jämför man nämnda seminarielärarinnors löner med lönerna för lärarinnorna
i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium, vilket förefaller
lämpligt, då något statligt handarbetsseminarium ännu ej existerar, finner
man, att begynnelselönen för lärarinnorna vid Handarbetets vänners och
Andrea Eneroths seminarium i Stockholm med 4 354 kronor understiger begynnelselönen
för lärarinnorna vid statens skolköksseminarium. Vad timlärarnas
i kvinnlig slöjd löner beträffar understiga de vid handarbetsseminariet
1 Stockholm med 47 kronor per veckotimme och vid Maria Nordenfelts handarbetsseminarium
i Göteborg, örn man räknar med motsvarande lön å G-ort,
med 43 kronor per veckotimme de löner, som utgå för nämnda timlärare vid
statens skolköksseminarium.
Även örn det kan anses rimligt, att lärarnas vid enskilda skolor löner ligga
något under lärares vid motsvarande statliga skolor, torde den ovan nämnda
skillnaden kunna betraktas som orimlig. Det synes överstyrelsen därför skäligt,
att i avvaktan på en definitiv reglering av ifrågavarande lärarinnors löner
den sedan budgetåret 1941/42 utgående tillfälliga löneförbättringen enligt
skolstyrelsens förslag höjes för heltidsanställda, lärarinnor vid Handarbetets
vänners och Andrea Eneroths seminarium från 500 till 1 000 kronor, för
timlärarinnor i kvinnlig slöjd vid samma seminarium från 15 till 30 kronor
för veckotimme och för timlärarinnor i kvinnlig slöjd vid Maria Nordenfelts
seminarium från 10 till 20 kronor för veckotimme. För tre heltidsanställda
lärarinnor vid Handarbetets vänners och Andrea Eneroths seminarium skulle
den tillfälliga löneförbättringen belöpa sig till 3 000 kronor, för 34 veckotimmar
för timlärarinnor vid samma seminarium till 1 020 kronor och för 64
veckotimmar för timlärarinnor vid Maria Nordenfelts seminarium till 1 280
kronor eller sammanlagt 5 300 kronor i stället för nu för ändamålet utgående
2 650 kronor.
Det för budgetåret 1943/44 med 28 000 kronor utgående anslaget till
handarbetsseminarierna torde på grund av det ovan sagda böra ökas med
2 650 kronor till 30 650 kronor.
Fackskolan i Uppsala. Heltidsanställda lärarinnor åtnjuta en
årslön av 4 537 kronor jämte fria middagar i samband med undervisningen,
värderade till 200 kronor örn året. Timlärare åtnjuta 135 kronor för veckotimme.
Motsvarande ordinarie lärare vid statens skolköksseminarium åtnjuter
i lönegraden 19: 19 en årslön av 8 929 kronor, motsvarande 8 162
kronor i Uppsalas dyrort. Timlärare vid statens skolköksseminarium åtnjuter
194 kronor per veckotimme, motsvarande 177 kronor å Uppsalas dyrort.
Övriga privata skolköksseminarier. Lärarinnornas löner,
jämförda med motsvarande löner vid statens skolköksseminarium, framgå av
följande tablå:
48
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Begynnelselön för lärarinnor i hushållsgöromål vid |
|||
Statens |
19 : 19 |
Ateneums |
|
i Stock-holm |
motsva-rande å |
i Stockholm |
Göteborgs |
8 929 |
8 348 |
4 4321 |
5 422 |
Därjämte fria middagar i samband med undervisningen värderade till cirka 200 kronor.
Allmänna lönenämnden, som tillstyrkt ifrågavarande framställning, anför:
Lönenämnden får fästa uppmärksamheten vid, att skolöverstyrelsen i annat
sammanhang föreslagit, att den tillfälliga löneförbättringen till vissa lärare vid
statsunderstödda privatläroverk måtte från och med nästa budgetår förhöjas
med 30 procent. Med hänsyn härtill kan tvekan råda, huruvida vid nu ifrågavarande
anstalter förhöjningen av den tillfälliga löneförbättringen bör göras
så stor, som skolöverstyrelsen föreslagit. Då emellertid avlöningen till nu
ifrågavarande lärarinnor även efter den föreslagna höjningen av den tillfälliga
löneförbättringen skulle komma att bliva relativt knappt tillmätt, vill lönenämnden
icke framställa någon erinran mot det föreliggande förslaget.
Departementschefen har förklarat sig finna en höjning av den tillfälliga
löneförbättringen i och för sig motiverad. Under hänvisning till vad han anfört
beträffande motsvarande spörsmål ifråga örn övriga privatläroverk har departementschefen
dock funnit sig nödgad att för närvarande avstå från att
förorda bifall till förslaget örn en sådan höjning.
Departementschefen förordar, att anslaget till understöd åt vissa anstalter
för utbildning av lärarinnor i kvinnlig slöjd uppföres med oförändrat
belopp, att anslaget till bidrag till fackskolan i Uppsala avrundas från 79 900
kronor till 80 000 kronor samt att anslaget till understöd till utbildningskurser
för lärarinnor i hushållsgöromål höjes med 3 000 kronor för att bereda
Ateneums skolköksseminarium möjlighet att införa samma utbildningstid
som vid statens skolköksseminarium.
Till stöd för det i motionen II: lil gjorda yrkandet anföres i huvudsak
följande.
Genom tidigare riksdagsbeslut ha lönerna reglerats för den enda statliga
utbildningsanstalten på området, statens skolköksseminarium, som dock icke
utbildar lärarinnor i kvinnlig slöjd. På samma sätt ha lönerna under senare
år reglerats för lärarinnorna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål vid de högre
statliga och kommunala läroanstalterna. Lärarinnorna vid ifrågavarande enskilda
seminarier ha däremot endast erhållit smärre provisoriska löneförbättringar.
Skillnaden i löneavseende mellan de privata och det statliga seminariets
löner har härigenom blivit oproportionerligt stor. Men även skillnaden
i lön mellan de privata seminariernas lärarinnor och de av dem utbildade
lärarinnorna vid högre statliga och kommunala läroanstalter har blivit så
Statsutskottets utlåtande nr 182.
49
betydande, att de privata seminariernas lärarrekrytering avsevärt försvårats.
Tillätes detta förhållande att få fortsätta under en följd av år, kan förhållandet
få ödesdigra följder för seminarierna. Med hänsyn till att vid dessa seminarier
utbildas alla rikets lärarinnor i kvinnlig slöjd och betydligt över hälften av
lärarinnorna i huslig ekonomi vid rikets högre statliga och kommunala läroanstalter
måste det vara ett riksintresse, att undervisningen vid dessa seminarier
hålles uppe på högsta möjliga nivå. Huvudförutsättningen härför är
givetvis, att dessa seminarier i fortsättningen som hittills bli i tillfälle att
anställa förstklassiga lärarkrafter. Med nuvarande löner måste det dock inom
kort bli omöjligt för seminarierna att hävda sig i konkurrensen örn de bästa
lärarkrafterna, vilka knappast kunna beräknas vara villiga åtaga sig ett
ansvarsfullare och mera krävande arbete för betydligt lägre lön än de kunna
erhålla för ett mera okvalificerat arbete. Problemet har redan visat sig
aktuellt. Sålunda har från fackskolan i Uppsala, som utbildar det ojämförligt
största antalet lärarinnor i ifrågavarande ämnen, meddelats, att då föregående
år två lärarinnebefattningar ledigförklarats, endast tretton ansökningar
inkommo — detta oaktat visst överskott på lärarinnor lär förefinna^.
Bland dem, som förfrågade sig angående lönevillkoren, befann sig en tre år
tidigare från skolan utexaminerad lärarinna med hög kompetens, som för
närvarande vid en statsunderstödd husmodersskola i lön uppbar 1 980 kronor
mera per år än vad hon kunde erhålla vid fackskolan. Givetvis föredrog hon
att behålla sin dåvarande anställning. Då vid fackskolan flera, lärarinnor
skola avgå med pension 1944 och följande år, ser man där med verkligt bekymmer
på situationen. Med nuvarande löner kan man helt enkelt icke räkna
med att erhålla så välkvalificerade lärarkrafter som med hänsyn till utbildningens
resultat vore önskvärt.
Kraven på teoretisk och praktisk skicklighet och erfarenhet måste helt
naturligt ställas avsevärt högre på dem, som själva skola utbilda lärarinnor,
än på deni, som skola undervisa på det egentliga skolstadiet. Örn de privata
seminariernas erkänt höga standard i längden skall kunna uppehållas, mäste
det därför vara ett absolut minimikrav, att deras löner överstiga dem, som
utgå till lärarinnor i motsvarande ämnen vid de kommunala flickskolorna.
Rimligast synes vara att deras löner fastställas i närmare anslutnmg till lönerna
vid statens skolköksseminarium. Då seminariernas lönefråga synes
kräva en grundlig utredning, förefinnes all anledning att en sådan utredning
snarast igångsättes, så att dess resultat kan föreläggas riksdagen, så snart
detta ur statsfinansiell synpunkt är möjligt. Varje ytterligare uppskov med
denna frågas lösande kommer att menligt inverka på seminariernas ur rikssynpunkt
så betydelsefulla arbetsresultat.
Med hänsyn till den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit i fråga
örn beredande av löneförbättring för nästa budgetår åt lärarpersonalen vid
de statsunderstödda enskilda läroanstalterna anser sig utskottet böra biträda
departementschefens föreliggande förslag och avstyrka bifall till motionerna
11:291, 292 och 363, sistnämnda motion i vad den avser anslag till
löneförbättring för lärarinnorna vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.
Utskottet har emellertid funnit att starka skäl blivit anförda i motionen
11:111 för att en utredning kommer till stånd rörande de vid här ifrågavarande
privata utbildningsanstalter rådande löneförhållandena jämte där
Bihang
till riksdagens protokoll 10H■ 0 sami. Nr 182. i
Utskottet.
50
Statsutskottets utlåtande nr 182.
med sammanhängande frågor. Vid denna utredning torde även böra tagas
under övervägande huruvida icke ett stathgt handarbetsseminarium borde
upprättas. Skulle det av olika anledningar visa sig ogörligt att inom rimlig
tid genomföra en definitiv lönereglering för lärarpersonalen vid berörda utbildningsanstalter
torde det böra övervägas att genom åtgärder av tillfällig
natur skapa bättre löneförhållanden för dessa anstalters lärarkategorier. Utskottet
tillstyrker alltså, att riksdagen måtte i anledning av motionerna
II: lil och II: 363 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av
utredning i av utskottet ovan angivna avseenden.
Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran.
6. Anslag till kurser för lärare vid de allmänna läroverken
m. fl. läroanstalter.
Det av Kungl. Majit till detta ändamål äskade anslaget av 52 100 kronor
är avsett till följande kurser:
a) kurser i sexualundervisning m. m................... kronor 29 500
b) kurs i värn tjänstutbildning ...................... » io 000
c) kurs i hemsjukvård ............................. » 7 000
d) kurs i olycksfallsvård............................ » 5 000
Summa kronor 52 100.
Departementschefen har i detta sammanhang avstyrkt en av filosofi- och
psykologilärarnas förening gjord, av skolöverstyrelsen tillstyrkt framställning
om anvisande av 6 500 kronor till en kurs i ämnet psykologi för lärare
vid kommunala och statsunderstödda enskilda flickskolor.
Sistnämnda förslag har upptagits jämväl i motionerna 1:291 och II: 471,
vari bland annat anföres.
Genom 1928 års stadga och undervisningsplaner för de kommunala flickskolorna
upptogos ämnena ekonomilära och psykologi såsom nya ämnen i
högsta klassen respektive de båda högsta klasserna. Undervisningen i dessa
ämnen har vållat svårigheter därigenom, att så få lärare vid dessa skolor i
sm utbildning förvärvat de erforderliga grunderna för att undervisa i dessa
ämnen. En mycket stor del, om icke flertalet, av flickskolornas lärare hade
avslutat sin teoretiska utbildning, innan dessa ämnen infördes på dessa
skolors kursplaner, varför de icke kunna förutse behovet av utförligare studier
1 dessa ämnen. Intresse och villighet att sätta sig in i de nya ämnena ha
visserligen förefunnits i stor utsträckning inom lärarkåren, meli det har visat
sig vara förenat med betydande svårigheter för vederbörande lärare att skaffa
sig erforderhg utbildning utan avsevärda ekonomiska uppoffringar. Dessa
förhållanden ha framkallat önskemål örn sommarkurser i dessa ämnen för vid
flickskolorna anställda lärare, vilka önskemål vid flera tillfällen framförts.
I sina riksdagspetita den 31 augusti 1942 hemställde skolöverstyrelsen örn
ett anslag av 6 500 kronor för anordnande av en kurs i ekonomilära för i
Statsutskottets utlåtande nr 182.
51
första hand lärare vid de kommunala och enskilda flickskolorna. Departementschefen
ansåg sig icke kunna biträda förslaget, men 1943 års lagtima
riksdag beviljade nämnda anslag, och kursen anordnades den 16—21 augusti
1943. Då till kursen anmält sig 84 deltagare, framgår, att kursen fyllde ett
stort behov.
För ämnet psykologi är motsvarande behov ännu icke tillgodosett. Situationen
i fråga om behovet av utbildning av flickskolans lärare är i det hela
densamma som förut för ämnet ekonomilära. Även här har önskemål kommit
till uttryck tidigare. I underdånig framställning den 13 mars 1943 anhöll
filosofi- och psykologilärarnas förening om statsbidrag för anordnande av en
av föreningen planerad kurs i psykologi, huvudsakligen avsedd för lärare vid
kommunala och enskilda flickskolor. Framställningen tillstyrktes av skolöverstyrelsen
men avslogs genom nådigt beslut den 21 april 1943. Skälet torde
främst ha varit brist på tillgängliga medel. _
Nämnda förening upprepade sedermera sin anhållan örn en psykologikurs
i framställning till skolöverstyrelsen, som i sina petita den 31 augusti 1943
vitsordade behovet och hemställde örn ett anslag av 6 500 kronor för anordnande
av en kurs i psykologi för lärare vid kommunala flickskolor med flera
läroanstalter.
Då det här gäller att tillgodose ett behov av lärares utbildning för sådan
undervisning, som genom statliga åtgärder införts i skolorna, torde det få anses
väl motiverat med statsbidrag för ändamålet.
Utskottet biträder vad departementschefen föreslagit i fråga om anslag
för nästa budgetår å tillhopa 52 100 kronor till anordnande av kurser i sexualundervisning,
värn tjänstutbildning samt hemsjukvård och olycksfallsvård.
I motionerna I: 291 och II: 471 har hemställts om anvisande av ett belopp
av 6 500 kronor jämväl till en kurs i psykologi för lärare vid kommunala flickskolor
m. fl. läroanstalter i enlighet med ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag.
Utskottet har funnit nämnda förslag väl motiverat och tillstyrker därför
att 6 500 kronor anvisas för nämnda ändamål.
Utskottet förordar alltså, att förevarande anslag för nästa budgetår uppföres
med (52 100 -j- 6 500 =) 58 600 kronor.
III. Motioner angående förbättring av studiemöjligheterna
för viss ungdom m. m.
Vid årets riksdag — liksom vid fjolårets — ha väckts ett flertal motioner,
syftande till förbättring av studiemöjligheter för landsbygdens ungdom. Sålunda
anföres i motionerna I: 59 och II: 88 i huvudsak följande.
En reform av undervisningsväsendet, som undanröjer svårigheterna för
landsbygdens ungdom att erhålla högre utbildning, måste snarast möjligt
genomföras. Det väsentliga i en sådan reform måste vara att ekonomiskt stöd
lämnas för att möjliggöra de ungas utbildning. Vilka former detta stöd kommer
att taga är ingalunda oviktigt men dock av underordnad betydelse i förhållande
till huvudkravet, raserandet av de ekonomiska spärrarna för undervisningen.
Utskottet.
52
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Två huvudvägar öppna sig för reformens genomförande. Den ena är att
möjliggöra vistelse vid läroverken för landsbygdsungdomar, den andra att
föra undervisningen ut i bygden till eleverna, varigenom dessa skulle kunna
stanna kvar i hemmet under skoltiden. Givetvis kunna båda huvudvägarna
användas parallellt med varandra. Det ekonomiska stödet för vistelse vid
läroverken kan lämnas under varierande former, t. ex. direkta studiestipendier,
inrättande av elevhem på skolorterna, fri skolmateriel, räntefria studielån
m. m.
Den andra vägen, att föra undervisningen ut i bygden till eleverna, är av
utomordentligt stor betydelse. Då elever från landsbygden söka sig in till
läroanstalterna i städer och samhällen, acklimatisera de sig snabbt i sin nya
miljö och gå i de flesta fall förlorade för hembygden. De välja inte gärna
jordbrukarens yrke utan söka sig in på andra levnadsbanor. När det gäller
elever med utpräglad fallenhet för teoretiska studier är heller ingenting att
säga härom. Då är deras yrkesval naturligt. Men det finns många elever, som
mycket väl skulle passa att bli jordbrukare sedan de avslutat sin skolutbildning,
som bibragt dem allmänt medborgerlig bildning. Likaså skulle det vara
önskvärt om ungdomar, som förvärvat ett högre kunskapsmått än det folkskolan
i sin nuvarande form kan ge, ville utbilda sig för sådana yrken, som
finnas inom landsbygdens arbets och kulturliv. En förbättring av landsbygdens
utbildningsmöjligheter får inte leda till att landsbygden i än högre grad
än som hittills skett tömmes på ledarbegåvningar. Vi behöva inom jordbruk,
hantverk, småindustri, undervisningsväsende, föreningsliv av olika, slag m. m.
på landsbygden personer, som kunna bli ledare och föregångsmän för sina
yrkesbröder och meningsfränder.
Örn den högre undervisningen kan äga rum ute i bygden vinner man den
fördelen att de unga kunna stanna kvar i hemmet, vilket även ur psykisk
synpunkt skulle vara synnerligen värdefullt. De unga behöva hemmets stöd
under övergångsåren mellan barndom och ungdom.
Vilka metoder som böra användas för att förverkliga det önskemålet att
undervisningen skall föras ut till bygden, anse vi oss icke här kunna taga
ställning till. Vi vilja dock i anslutning till motionen II: 101 vid 1943 års
riksdag understryka, att korrespondensundervisningen i detta sammanhang
måste tagas i anspråk. Det framhölls vidare, att under de senaste åren denna
undervisningsform kompletterats genom inrättande av de s. k. robertsforsskolorna,
vilken skolform innebär, att ett antal elever från samma ort, som
läsa på en realskolekurs från ett korrespondensinstitut, varje dag samlas i
en lokal på orten och där studera sina undervisningsbrev under ledning av
en studieledare, som har till uppgift att hjälpa eleverna till rätta med studierna.
I motionen yrkades att riksdagen för det kommande budgetåret måtte bevilja
ett anslag på 100 000 kronor till stipendier för obemedlade eller mindre
bemedlade elever, som studera per korrespondens i avsikt att avlägga realexamen.
Såväl detta yrkande som de övriga i motionen framförda yrkandena
avslogos av riksdagen med den motiveringen att skolfrågorna för närvarande
befunno sig under utredning.
Vi förstå mycket väl riksdagens inställning, och vi ha också grundad anledning
antaga att 1940 års skolutredning kommer att ställa sig välvillig till
önskemålen om att korrespondensundervisningen måtte erhålla ekonomiskt
stöd från det allmänna, men vi anse att det skulle vara av stort värde att
redan nu söka pröva metoden med statsstipendier åt korrespondenselever.
53
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Man hade då större erfarenhet att bygga på, när skolproblemen i sin helhet
komma att föreläggas riksdagen. Allt flera robertsforsskolor upprättas årligen,
och därför skulle det vara värdefullt, örn deras mindre bemedlade elever
kunde erhålla stipendier utan tidsutdräkt.
På många håll föreligga också svårigheter att erhålla lämpliga lokaler till
dessa skolor. Ibland har kommunen ställt lokal till förfogande, och^ ibland
ha enskilda företag anskaffat lokaler. Då det ofta är en kostnadsfråga att
anskaffa lämpliga lokaler, skulle det vara värdefullt, örn man kunde påräkna
statsbidrag för anskaffande av lokaler. Staten torde dock icke böra bidraga
med mera än högst hälften av de årliga kostnaderna, de övriga kostnaderna
böra bestridas av vederbörande kommun, landsting eller enskilda företag och
sammanslutningar. o 0
I fråga örn formerna för studiestipendier torde dessa böra ordnas pa sa
sätt som nu sker beträffande arvsfondens stipendier.
Vi vilja också till sist ge uttryck åt vår förhoppning, att 1940 års skolutredning
så snart ske kan framlägger förslag till förbättring av landsbygdens
undervisningsmöjligheter och att Kungl. Majit sedan för riksdagen framlägger
de förslag vartill dess arbete kan föranleda. Härvid bör ses till, att
det för landsbygdens ungdom skapas möjligheter att erhålla en undervisning,
som är väl anpassad efter bygdens yrkes- och kulturliv. Det skulle enligt
vår mening vara önskvärt om 1940 års skolutredning finge i uppdrag att
särskilt utreda denna fråga.
I motionerna II: 31+8 och I: 241 framhållas liknande synpunkter.
I motionen II: 18 framhålles, att det icke blott är för landsbygdens ungdom
som ekonomiska svårigheter göra sig gällande vid högre skolstudier. I
motionen anföres bland annat.
Om det också förhåller sig så, att en familj i en läroverksstad utan alltför
stora direkta kostnader kan låta sina barn gå i läroverket, är det tydligt, att
detta indirekt kräver uppoffringar, som för mindre inkomsttagare långt ifrån
alltid äro möjliga. Framför allt kräver fortsatt skolgång för barnen, att föräldrarna
ha förmåga att bära bördan för barnens försörjning längre än till
den ålder, då de slutat folkskolan. De måste också ha råd att avstå från den
arbetsinkomst, som barnen eljest kunnat tillföra familjen. Det är alltjämt,
även i städerna, förhållandevis få arbetarfamiljer, som ha denna möjlighet.
I regel måste arbetarklassens barn börja sin förvärvsverksamhet omedelbart
efter folkskolans slut, och endast i undantagsfall, örn också numera icke så
sällsynta sådana som på landsbygden, kunna städernas arbetarbarn få fortsätta
sin skolgång i högre skolor.
Det förhållandet, att rekryteringen till den högre skolutbildningen. alltjämt
i så hög grad är bestämd av föräldrarnas ekonomiska förutsättningar
och icke av andra urvalsprinciper, är förkastligt icke blott ur allmänna rättvise-
och demokratiska synpunkter. Det ekonomiska urvalet till den högre
utbildningen står på en avgörande punkt i vägen för den utveckling mot ökad
klassutjämning, som på andra områden gjort tydliga framsteg och vars betydelse
och önskvärdhet alltjämt må kunna värderas olika men av ingen dock
helt förnekas. Så länge som den utbildning, som leder fram till de viktigaste
posterna i samhället, i stort sett är förbehållen deras barn, som redan inneha
dessa poster, upprätthåller vårt samhälle en spärr mot denna klassutjämning,
som i längden inte kan försvaras. Därtill kommer, att en demokratisering
av rekryteringen till den högre skolutbildningen även ur en annan synpunkt
54
Statsutskottets utlåtande nr 182.
måste betecknas som ett viktigt samhällsintresse. Att de ekonomiska utbildningshindren
avlägsnas, att begåvning och lämplighet i stället för som nu
föräldrarnas ekonomi få bli avgörande för tillträdet till denna utbildning
och därmed till de poster i samhället, vartill den förbereder, är ett samhällsintresse
också ur den samhälleliga effektivitetens och prestationsförmågans
synpunkt.
De resurser i fråga om stipendier och understöd, som för närvarande stå
till förfogande för att underlätta fortsatta studier för barn från ekonomiskt
svagt ställda familjer, äro helt otillräckliga. För undervisningen på läroverksstadiet
finnas förutom ett stipendieanslag på drygt ett tiotusental kronor
för de tekniska läroverken och för specialgymnasiet för lantbruks-, mejerioch
skogsstuderande inga andra statliga stipendie- och understödsmedel tillgängliga
än de medel för ändamålet, som utdelas från allmänna arvsfonden.
Utslagna på hela antalet elever vid berörda skolor ha de under de senaste
åren uppgått till omkring 1 krona per elev och år. Inte ens om därtill läggas
de stipendiemedel, som årligen utdelas från de privata stipendiefonderna vid
vissa allmänna läroverk och jämförliga läroanstalter, kommer man upp till
ett stipendiebelopp, räknat per elev och år, som är högre än knappt 5 kronor.
Denna siffra ger med all önskvärd tydlighet vid handen, hur otillräckliga stipendieresurserna
för läroverksstadiets undervisning äro.
I likhet med de förslag, som lämnades i en 1939 framlagd, av skolöverstyrelsen
utförd utredning av här påtalade frågor, komma den nu arbetande
skolutredningens förslag till olika stödåtgärder för att överbygga och minska
de ekonomiska utbildningshindren att till sin avsedda tillämpning vara begränsade
enbart till landsbygdens behov. Även om det är alldeles riktigt,
att »landsbygden» — här definierad som de orter, vilka icke ha tillgång till
egna, högre skolor — allmänt sett är mycket sämre ställd i fråga om den
högre skolutbildningens tillgänglighet och framför allt dess ekonomiska överkomlighet
än övriga delar av vårt land, så förhåller det sig, som redan här
ovan påpekats, dock så, att en stor del av befolkningen på även de egentliga
skolorterna likaså är ekonomiskt utestängd från möjligheten att låta
sina barn fortsätta sin skolgång i högre skolor. Om det också kan sägas vara
givet, att huvudparten av de medel, som statsmakterna i en framtid kunna
komma att anvisa för det ändamål, varom här är fråga, bör disponeras för
landsbygdens räkning, så måste det te sig som minst sagt omotiverat att
helt utestänga de föräldrar på skolorterna från varje möjlighet till hjälp,
vilkas behov icke äro mindre än landsbygdsföräldrarnas. Förutsatt att stödåtgärderna
för de senares vidkommande verkligen komma att utformas så,
att möjligheter till skolutbildning för därför lämpade barn öppnas även för
landsbygdens allra lägsta inkomsttagare, måste det ju också komma att
framstå som en uppenbar orättvisa att utesluta de motsvarande lägsta inkomstskikten
i städerna från hjälpmöjligheterna.
Åtgärder med syfte att komma de ekonomiska utbildningshindren till
livs få icke utformas på detta sätt. Riktpunkten för sådana åtgärder måste
i stället vara att skapa möjlighet för varje barn att, oberoende av föräldrarnas
ekonomi och bostadsort, få högre skolutbildning, om dess begåvning och
förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen lämpa sig därför. För att
en sådan politik skall kunna realiseras, måste stödåtgärderna ställas inom
räckhåll även för de ekonomiskt allra svagaste skikten. En schematisk gränsdragning
mellan land och stad bör inte göras. Skolutredningens anmälda förslag
måste på den punkten vidareutbyggas och kompletteras.
Statsutskottets utlåtande nr 182. 55
I motionen II: 18 beröres även ett annat problem, varom i motionen anföres.
Vårt skolväsen ger för närvarande knappast några möjligheter alls till
regelrätta studier och utbildning för den kategori av studieintresserad ungdom,
vars studiehåg väckts och blivit medveten först vid senare år, än då
den egentliga skolåldern börjar. Vi sakna likaledes i vårt skolsystem en kanal
från det fria och frivilliga folkbildningsarbetets studier till det reguljära
utbildningsväsendets skolor och utbildningsvägar. Det studieintresse, som
de senväckta begåvningarna och en elit av de inom det fria folkbildningsarbetet
fostrade ungdomarna representera, utgör ur samhällets synpunkt
otvivelaktigt en värdefull tillgång att tillvarataga.
Bortsett från några privata s. k. »studentfabriker», vilka knappast kunna
sägas fylla behovet men vilkas existens åtminstone visar, att detta behov
är så stort, att det till och med har kunnat utnyttjas ekonomiskt, finns det
för närvarande knappast någon skola för denna ungdom. Korrespondensundervisningen
ger, säkerligen också efter det eventuella genomförandet av de
stipendiemöjligheter, skolutredningen väntas föreslå, i varje fall inte en så
framkomlig väg, som denna grupp vore förtjänt av och borde erbjudas. Detta
bland annat därför att den inte kan verkställa de kunskapsprov och meddela
de examina, som äro viktiga formella förutsättningar för utbildningens utnyttjande
för fortsatta studier och i förvärvslivet. Inte heller folkhögskolan,
som dock fyller en viss uppgift här, ger tillräckliga studiemöjligheter för denna
kategori. Mer eller mindre vid sidan av sitt program förbereder folkhögskolan
många av dessa senväckta studiebegåvningar för fortsatta studier. Den hjälper
dem dock inte över de bildnings- och examensspärrar, som t. ex. universitets-
och högskoleutbildningen kringgärdar sig med.
För att tillgodose de utbildningsbehov, som anmäla sig här, behövdes en
ny skolform. Med hänsyn till den roll, som folkhögskolan redan spelar som
skola för denna ungdomsgrupp, synes en sådan erforderlig ny skolform lämpligen
böra bygga på och knytas till denna. Den skulle därvid kunna utformas
som en »specialkurs» eller ett »specialgymnasium», anordnad som en
överbyggnad på folkhögskolans nuvarande kurser och förlagd till någon eller
några av våra nu existerande folkhögskolor. Den skulle i viss mån kunna
upprättas efter direkt mönster av det specialgymnasium för lantbruks-,
mejeri- och skogsstuderande, som redan finns inrättat vid en folkhögskola,
Hvilans folkhögskola i Skåne, och som under de år det existerat uppnått
mycket goda resultat. Den nya skolformen kunde och borde få arbeta med
ett i fråga örn begåvning strängare urval samt villigare och effektivare arbetande
elevmaterial än någon annan högre skolundervisning. Undervisningen
skulle därför kunna bedrivas i en hårdare takt än eljest i våra skolor. Kurserna
skulle avse att, giva ett kunskapsmått i stort sett motsvarande studentexamens
och en kompetens med avseende på tillträde till universitet och
högskolor jämställd med dennas. De borde, utan att för den skull slutresultatet
äventyrades, dels kunna utelämna en del sådant kunskaps- och uppfostringsstoif,
som elevernas ålder och mognad överflödiggjorde, och dels
kunna utformas med möjligheter till en annan specialisering med hänsyn till
elevernas framtida studieavsikter och arbet sverksamhet, jin som vore tillrådlig
för yngre elever. Förlagd till en folkhögskola och utnyttjande dennas
internat skulle undervisningen, även vad gäller de rent yttre betingelserna,
få arbeta under de bästa möjliga förutsättningar och tillika kunna meddelas
till för såväl det allmänna som för eleverna rimliga kostnader. För det senare
borde därtill stipendiemöjligheter, avpassade med hänsyn till att undervis
-
Utskottet.
56 Statsutskottets utlåtande nr 183.
ningen i stor utsträckning komme att rekryteras från ekonomiskt svagt
ställda folkgrupper, stå till förfogande. — Resultatet borde kunna bli en
starkt tidsbesparande, effektiv och ändamålsenlig undervisning. Dess elever
borde kunna taga igen en väsentlig del av den tidsförlust, deras sena start
åsamkat dem, och bli i stånd inte bara att tävla med den normala studievägens
studenter utan även att, både på grund av urval och erfarenheter, på
kommande verksamhetsfält göra insatser, som rättfärdiga de speciella anstalterna
för deras utbildning. Och som ett led i strävandena att häva de
ekonomiska utbildningshindren och demokratisera rekryteringen till den högre
undervisningen skulle slutligen den nya skolformen väl försvara sin plats.
Vid innevarande ars riksdag lia — såsom av den lämnade redogörelsen
framgår — väckts vissa motioner, vilka hava till syfte att underlätta studiemöjligheterna
för ungdom från landsbygden.
I motionerna I: 59 och II: 88 har sålunda yrkats, att riksdagen måtte för
nästa budgetår anvisa dels ett anslag av 100 000 kronor till stipendier för korrespondensstudier
för obemedlade eller mindre bemedlade studiebegåvade
ungdomar, dels ock ett anslag av 50 000 kronor att användas till statsbidrag
för anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor, ävensom att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära att 1940 års skolutredning erhåller
i uppdrag att särskilt utreda frågan om att för landsbygdens ungdom skapa
möjligheter att erhålla en efter bygdens yrkes- och kulturliv anpassad undervisning,
varvid särskilt bör tillses, att undervisningen kan ske ute i bygden
så långt detta är möjligt.
I motionen II: 348 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag rörande statligt understöd för
deltagande i viss korrespondensundervisning.
Vidare har i motionen I: 241 yrkats, att riksdagen måtte för nästa budgetår
anvisa ett anslag av 50 000 kronor för understödjande av kommunala korrespondensrealskolor,
eventuellt genom deltagande med viss procent i landstings
eller kommuns havda kostnader för ändamålet.
Härutöver har i en motion, II: 18, berörts frågan örn stödåtgärder för att
underlätta tillträdet till högre skolundervisning för ungdom från såväl landsbygd
som städer och skolorter. I sådant avseende har i motionen föreslagits,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit begära utvidgade direktiv till
1940 års skolutredning, varigenom denna erhåller i uppdrag att med
ändring av förebådade förslag, avseende att komma företrädesvis landsbygdens
befolkning till godo, utarbeta och framlägga förslag till stödåtgärder för
att underlätta tillträdet till högre skolundervisning för därtill lämpade barn
från ekonomiskt svagt ställda familjer i hela riket. I samma motion har
vidare yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära, att åt
skolutredningen uppdrages att utreda frågan örn möjligheterna att vid en eller
flera av landets folkhögskolor inrätta ett »specialgymnasium» med sikte på
att tillgodose de senväckta studiebegåvningarnas utbildningsbehov och skapa
en kanal mellan det fria och frivilliga folkbildnings- och studiearbetet och den
reguljära, högre skolundervisningen.
Statsutskottets utlåtande nr 182.
57
Sedan ifrågavarande motioner väckts har 1940 års skolutredning avgivit
utredning och förslag angående vidgade möjligheter till högre undervisning
för landsbygdens ungdom (stat. off. utredn. 1944:22). I en översiktlig
framställning av landsbygdsungdomens utbildningsproblem understryker utredningen
till en början, att frågan om vidgade möjligheter till studier vid
högre skolor ej är den enda bland landsbygdens utbildningsfrågor, som kräver
sin lösning. Utredningen framhåller, att även om landsbygdens folkskola särskilt
under tiden efter 1920 starkt utvecklats äro åtskilliga förbättringar nödvändiga.
I ett betänkande om folk- och fortsättningsskolan, som är under
utarbetande, kommer skolutredningen därför att föreslå en del åtgärder, vilka
syfta till att ytterligare utveckla landsbygdens folkskoleväsen. Icke minst
viktigt finner utredningen det vara, att landsbygdens folk- och fortsättningsskolor
framdeles organiseras på sådant sätt, att landsbygdens speciella bildningsbehov
bättre än hittills kunna bliva tillgodosedda. Skolutredningen
finner det också angeläget, att vid landsbygdens obligatoriska skolor grundlig
yrkesorientering lämnas, omfattande bland annat upplysning örn befintliga
utbildningsmöjligheter såväl vid de olika slagen av lantbruksundervisningsanstalter
som vid folkhögskolorna. Det måste — anser utredningen — vara
av stor vikt, att samtidigt som åtgärder vidtagas för underlättande av landsbygdslärjungarnas
studier vid mera teoretiskt betonade högre skolor även
vidgade möjligheter skapas för ungdom att erhålla för landsbygdens yrkesliv
särskilt avpassad undervisning. I detta syfte har skolutredningen för avsikt
att i ett senare betänkande föreslå inrättandet av praktiska realskolor med
undervisning i jordbruk, skogsbruk och lanthushållning.
När det gäller fortsatta studier vid högre skolor konstaterar skolutredningen,
att landsbygdens ungdom möter vida större svårigheter än städernas och
tätorternas ungdom. Av inom utredningen gjorda undersökningar framgår,
bland annat, att goda kommunikationer kraftigt bidraga till att förbättra
studiemöjligheterna. Skall rättvisa länen emellan i fråga om de högre skolornas
fördelning med hänsyn till landsbygdskirjungarnas studiemöjligheter
uppnås, anser skolutredningen det vara nödvändigt, att de vidsträckta och
glest befolkade länen få förhållandevis flera mindre skolanläggningar än de
tät thef olkade länen. Utredningen anser det även angeläget, att de högre
praktiska läroanstalterna av olika slag bättre fördelas över landet.
Korrespondensundervisningens betydelse för landsbygdens ungdom har av
skolutredningen särskilt uppmärksammats. Skolutredningen finner det angeläget,
att statliga åtgärder vidtagas för underlättande av denna undervisning.
Skolutredningen har i sitt berörda betänkande även diskuterat möjligheterna
av en sådan differentiering av undervisningen i folkskolan, att en treårig
realskola därigenom skulle i viss utsträckning byggas på en sådan differentierad
folkskolelinje. På vissa orter, där skolmässigt bedriven språkundervisning
icke kan ordnas, borde enligt skolutredningens mening korrespondensundervisningen
och radion kunna tagas till hjälp.
58
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Enligt skolutredningens undersökningar voro höstterminen 1941 vid de
högre allmänna skolorna av de avlägset fran högre skola boende lärjungarna
i runt tal 14 000 hänvisade till dagliga resor och 6 800 till inackordering. Av
dessa lärjungar kommo omkring 19 000 från den egentliga landsbygden, till
vilken skolutredningen hänfört alla orter, belägna mera än fem kilometer
från högre skola, ledande till minst realexamens kunskapsmått.
Skolutredningen framhåller, att örn landsbygdens studiebegåvade ungdom
beträffande utbildningsmöjligheterna mera än för närvarande är fallet skall
bliva jämställd med ungdomen i tätorterna är det ofrånkomligt, att en särskilt
för landsbygdens ungdom avsedd studiehjälpsverksamhet kommer till stånd.
I fråga örn gymnasiestudier bör därvid ungdom från orter med endast realskola
jämställas med landsbygdens ungdom. Det kan icke längre — framhåller
skolutredningen — anses försvarligt att upprätthålla en så stark spärr
för fortsatt undervisning som den, vilken nu utgör ett hinder för var och en,
som bor avlägset från lämplig högre skola och icke har särskilt god ekonomisk
ställning. Efter prövning i varje särskilt fall böra därför lämpligt avvägda
stipendier under vissa villkor tilldelas avlägset från högre skola boende
lärjungar. Utredningen föreslår, att stipendiekostnaderna helt skola bestridas
av statsmedel. Endast verkligt studielämpliga lärjungar böra emellertid
komma i åtnjutande av stipendier. För stipendier av detta slag beräknar skolutredningen
ett ärligt anslag av 4 500 000 kronor. Vidare föreslår utredningen
även särskilda stipendier till lärjungar, vilka enligt korrespondensmetoden
bedriva enskilda studier, som avslutas med examen under statlig kontroll,
ävensom till lärjungar, vilka bedriva studier vid realskola med kombinerad
korrespondens- och muntlig undervisning. Härför beräknar skolutredningen
ett årligt belopp av 375 000 kronor.
Skolutredningen föreslår även, att landsting, annan kommun eller stiftelse
bör kunna erhålla statsbidrag för iordningställande av skolhem. För detta
ändamål synes det utredningen, att ett årligt belopp av 450 000 kronor bör
ställas till förfogande.
För anordnande av försök med kombinerad korrespondens- och radioundervisning
i främmande språk i folkskolan samt till handledning vid sådan undervisning
anser skolutredningen, att särskilda anslag böra utgå.
Såsom av den sålunda lämnade orienterande redogörelsen framgår har skolutredningen
i sitt nu framlagda betänkande till behandling upptagit de i
motionerna I: 59 och II: 88 samt II: 348 och I: 241 berörda frågorna angående
statligt understöd för deltagande i korrespondensundervisning ävensom
framställt en rad förslag till positiva åtgärder härutinnan. Det i motionen
II: 348 framställda yrkandet om utredning i ämnet har alltså redan blivit
tillgodosett, varför motionen icke synes böra till någon riksdagens åtgärd
föranleda. De i motionerna I: 59 och II: 88 samt I: 241 framställda olika förslagen
örn anvisande av vissa anslag redan för nästa budgetår för beredande
av ökade utbildningsmöjligheter för landsbygdens ungdom finner utskottet
Statsutskottets utlåtande nr 182.
59
sig icke kunna biträda. Det torde i första hand böra ankomma på Kungl.
Maj:t att pröva de förslag, som av skolutredningen framlagts i samma syfte.
Utskottet förväntar, att denna prövning med det snaraste kommer att ske
och att av densamma föranledda förslag utan dröjsmål komma att föreläggas
riksdagen. Utskottet får vidare framhålla, att skolutredningen meddelat, att
utredningen i ett senare betänkande har för avsikt att framlägga förslag till
åtgärder i syfte att skapa en för landsbygdens yrkesliv särskilt avpassad
undervisning. Utskottet utgår ifrån att vad i motionerna I: 59 och II: 88 i
detta ämne anförts och hemställts därvid kommer att av skolutredningen
upptagas till övervägande. Utskottet finner alltså, att motionerna I: 59 och
II: 88 samt I: 241 — i den män de icke må anses besvarade med vad utskottet
anfört — icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Med anledning av motionen II: 18 vill utskottet till en början erinra, att
fjolårets riksdag i sin skrivelse nr 229 framhöll, att även ungdom från orter,
där högre läroanstalter funnes, ofta vore förhindrade att av ekonomiska skäl
genomgå dessa läroanstalter. De åtgärder för studiehjälp, som vore föremål
för övervägande, borde därför icke enbart taga sikte på landsbygdens ungdom.
Skolutredningen kommer att i annat sammanhang till behandling upptaga
de problem beträffande hjälpåtgärder för underlättande av tillträdet till högre
skolundervisning för studielämpliga barn från ekonomiskt svagt ställda familjer
i städer och tätorter, som diskuteras i nyssnämnda motion. Med anledning
härav synes det icke erforderligt, att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller
örn utredning i ämnet.
I motionen II: 18 har vidare påyrkats, att utredning skulle verkställas av
skolutredningen rörande möjligheterna att vid en eller flera av landets folkhögskolor
inrätta ett specialgymnasium med sikte på att tillgodose de senväckta
studiebegåvningamas utbildningsbehov och skapa en kanal mellan det
fria och frivilliga folkbildnings- och studiearbetet och den reguljära högre
skolundervisningen. Utskottet får erinra örn att det av motionärerna angivna
syftet hittills i viss utsträckning tillgodosetts framför allt genom aftonundervisning
vid vissa läroanstalter. Dylik aftonundervisning har varit anordnad
vid Malmö aftonskola och vid Stockholms samgymnasium, varjämte
1938 års riksdag på förslag av Kungl. Majit beslöt upprättandet från och
med läsåret 1938/39 av en linje med afton undervisning för real- och studentexamen
(statens aftonskola) vid allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm.
Vidare är såväl Fjellstedtska skolan i Uppsala som Lunds privata elementarskola
i viss utsträckning inriktad på en speciell studiegång för eleverna,
i syfte bland annat att underlätta studiemöjligheterna för sådana
studiebegåvningar, som i förevarande sammanhang beröras i motionen. Olika
åtgärder kunna tänkas för att ytterligare öka möjligheterna på förevarande
område, såsom t. ex. upprättandet av flera aftonskolor och ställande av stipendiemedel
till förfogande. Ehuru utskottet icke är övertygat örn lämplig
-
60
Statsutskottets utlåtande nr 182.
heten av att anknyta av motionärerna ifrågasatta specialgymnasier till folkhögskolorna,
anser utskottet emellertid erforderligt, att såväl denna fråga
som spörsmålet om upprättandet av internat för här ifrågavarande elevklientel
kräver en närmare utredning. Denna utredning torde böra anförtros åt
skolutredningen, vilken utskottet förutsätter kommer att i samband med behandlingen
av gymnasieorganisationen överväga vilka åtgärder i övrigt som
lämpligen befinnas böra vidtagas för att tillgodose den nu berörda speciella
utbildningsuppgiften. Utskottet förordar därför, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Majit anhåller, att Kungl. Majit ville uppdraga åt skolutredningen
att verkställa utredning i av utskottet sålunda angivna avseenden.
IV. Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag
samt med bifall till motionerna I: 291 och lii 471 ävensom
med avslag å motionerna I: 303 och lii 478, lii 479, I: 304,
lii 470, I: 193 och lii 183, lii 13, I: 240 och lii 358, I: 189
och lii 185, lii 292, lii 291 och lii 348,
1. besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik och Ludvika
skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Majit bestämmer, successivt utbyggas till
högre allmänna läroverk, omfattande, förutom nu befintliga
realskollinjer, läroverket i Örnsköldsvik en fyraårig latinlinje
och en fyraårig reallinje samt läroverket i Ludvika en
treårig Mullinje och en treårig reallinje, under förutsättning
att nämnda städer åtaga sig att i fråga om respektive högre
allmänna läroverk ej mindre tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, bostad
åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder
åt erforderlig vaktmästarpersonal än även bevilja ett
engångsanslag av minst 5 000 kronor till komplettering av
undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket;
2. besluta, att vid högre allmänna läroverket för gossar
i Malmö samt högre allmänna läroverken i Umeå och Västervik
skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare
tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt inrättas nya
gymnasielinjer, nämligen vid högre allmänna läroverket för
gossar i Malmö en fyraårig reallinje i stället för en av de
Statsutskottets utlåtande nr 182.
61
treåriga reallinjerna vid läroverket, vid högre allmänna läroverket
i Umeå en treårig reallinje i stället för en av de fyraåriga
reallinjerna vid läroverket samt vid högre allmänna läroverket
i Västervik en treårig reallinje, under förutsättning
att respektive städer förplikta sig alt tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
samt bostäder åt för vederbörande läroverk erforderlig
vaktmästarpersonal;
3. godkänna följande personalförteckning för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp
I.................................. E 13
19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp
II................................. E 12
23 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp
III................................ Eli
3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I......E 9
25 » » » » II......E 8
27 » » » » lil......E 7
23 » > » » IV......E 6
448 lektorer.................................. A 27
Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 413 uppehållas.
1 283 adjunkter ................................ A 23
Anm. Av dessa adjunkts^ änster må uppehållas endast så
många, att antalet uppehållna adjunkts^ änster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.
265 ämneslärarinnor........................... A 21
Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
265.
114 lärare i teckning.......................... A 20
85 » » musik............................ A 20
103 » » gymnastik med lek och idrott........ A 20
4 övningsskollärare ......................... A 20
31 lärarinnor i kvinnlig slöjd .................. A 16
81 vaktmästare .............................. A 7
61 » .............................. A 6
62
Statsutskottets utlåtande nr 182.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å övergångsstat.
39 adjunkter ................................ A 22
Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så
många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.
9 ämneslärarinnor ........................... A 22
Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.
1 lärare i teckning.......................... A21
1 lärarinna i kvinnlig slöjd ................... A18
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.
250 adjunkter .............................. Eo21;
4. bemyndiga Kungl. Maj:t att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1944/45,
då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen
skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;
5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ...................... kronor 20 990 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a) Arvoden åt kvinnliga
sakkunniga . . kronor 450
b) Arvoden åt till
synslärare.
..... » 8 450
c) Personliga tilläggs
arvoden
åt första
lärarinnor...... » 1200
d) Arvoden åt skol
läkare
m. m., förslagsvis
........ » 231 500
Statsutskottets utlåtande nr 182.
63
e) Arvoden åt bibliotekarier
........kronor 93 200
f) Arvoden åt biträ
den
på rektorsexpeditionerna.
.... » 123 000
g) Särskilda arvoden
vid provårsläro-.
verk........... » 172 500
h) Särskilda arvoden
vid statens aftonskola
.......... » 5 800
i) Arvode åt biträ
dande
föreståndarinna
.......... » 1200
j) Personlig lönefyll
nad
åt vissa rektorer
.......... » 11500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis............
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......
kronor
»
»
648 800
5 840 000
3 887 800
Summa kronor 31 366 600
Särskilda uppbördsmedel:
1. Bidrag från Stockholms
stad.......kronor 15 000
2. Av kommuner och lärare
erlagda hyresersättningar
och hyror »
3. Avkastning av donationer
från kronan
m. m............ »
4. Av vaktmästare er
lagda
hyror samt ersättning
för bränsle
och lyse......... »
5. Bidrag ur läroverks
ljus- och vedkassor
till vaktmästarpersonalens
avlöning .... »
274 000
37 600
120 000
480 000 kronor 926 600
Nettoutgift kronor 30 440 000;
64
Statsutskottets utlåtande nr 182.
6. bemyndiga Kungl. Majit att — med iakttagande i huvudsak
av de i det föregående angivna grunderna — meddela
beslut angående successiv ombildning från och med budgetåret
1944/45 av kommunala mellanskolor till samrealskolor,
under förutsättning att respektive kommun förpliktar
sig dels att i fråga örn den ombildade läroanstalten tillhandahålla
erforderlig möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande
kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig
vaktmästarpersonal, dels ock, i den mån Kungl. Majit så
finner påkallat, att intill ett belopp av 5 000 kronor bekosta
komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av
biblioteket vid läroanstalten;
7. bemyndiga Kungl. Majit att förordna örn de avvikelser
från personalförteckningen och de överskridanden av maximerade
poster i avlöningsstaten, som föranledas av beslut
om kommunala mellanskolors ombildning till samrealskolor;
8. bemyndiga Kungl. Majit att meddela de bestämmelser
1 övrigt, som erfordras i samband med ombildningen av kommunala
mellanskolor till samrealskolor;
9. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 30 440 000 kronor;
10. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala
gymnasier för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag
av 12 000 kronor;
11. besluta, att de för budgetåret 1943/44 gällande provisoriska
avlöningsbestämmelsema för Övningslärare vid de
högre kommunala skolorna skola äga tillämpning jämväl för
budgetåret 1944/45;
12. medgiva, att för budgetåret 1943/44 gällande grunder
för provisorisk avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg
åt vissa Övningslärare vid nämnda skolor skola äga tilllämpning
jämväl för budgetåret 1944/45;
13. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor
för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av
4 900 000 kronor;
14. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor
för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag
av 4 100 000 kronor;
15. till Kommunala läroverk: Bidrag till -praktiska mellanskolor
för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av
2 400 000 kronor;
16. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd
för budgetåret 1943/44 till statsunderstödda enskilda
Statsutskottets utlåtande nr 188. 65
läroanstalter skola äga huvudsaklig tillämpning jämväl för
budgetåret 1944/45;
17. besluta, att till de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
må under budgetåret 1944/45 utgå tilläggsunderstöd i
enlighet med vad departementschefen under punkten 136 i
1944 års åttonde huvudtitel förordat;
18. till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor
för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av
658 600 kronor;
19. besluta, att den av 1933 års riksdag godkända ändringen
i fråga örn beloppet av grundunderstöd till högre flickskola
skall äga tillämpning jämväl för budgetåret 1944/45;
20. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 446 900 kronor,
därav 30 000 kronor skola användas till nedbringande av
terminsavgifter under läsåret 1944/45 vid vissa högre flickskolor
i Stockholm under villkor, att Stockholms stad för
samma tid bidrager med enahanda belopp på sätt angivits i
propositionen nr 252 till 1939 års lagtima riksdag och under
punkten 137 i 1944 års åttonde huvudtitel;
21. till Privatläroverk: Bidrag till enskilda mellanskolor för
budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 54100
kronor;
22. såsom Understöd åt vissa anstalter för utbildande av
lärarinnor i kvinnlig slöjd för budgetåret 1944/45 anvisa ett
anslag av 28 000 kronor;
23. såsom Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av 80 000
kronor;
24. såsom Understöd till utbildningskurser för lärarinnor
i hushållsgöromål för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag
av 14 900 kronor;
25. till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl.
läroanstalter för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av 58 600 kronor;
26. till Psykologisk-pedagogiska institutet för budgetåret
1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 15 500 kronor;
B. att motionerna I: 292 samt I: 241 må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört;
C. att motionerna I: 59 och II: 88 — i den mån de icke
må anses besvarade med vad utskottet i det föregående anfört
— icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 6 sami. Nr 182.
B
66
Statsutskottets utlåtande nr 182.
D. att riksdagen må, med bifall till motionen II: 260, i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte
låta verkställa utredning angående löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalen vid privatläroverken samt rörande statsbidragets
storlek och omfattning;
E. att riksdagen må, i anledning av motionerna lii lil
och lii 363, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit måtte — med beaktande av vad utskottet i det föregående
anfört — låta verkställa utredning angående löneförhållandena
m. m. vid de enskilda handarbets- och skolköksseminarierna;
F.
att riksdagen må, i anledning av motionen lii 18 i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte —
med beaktande av vad utskottet i det föregående anfört —
låta verkställa utredning angående åtgärder för underlättande
av studiemöjligheterna för i motionen avsedda särskilda
studiebegåvningar.
Stockholm den 9 juni 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Oscar
Olsson, Pauli, Gränebo, Bernhard Nilsson, Bäcklund, Holmström, Karl Andersson, Boman, Emil
Petersson och Ivar Persson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson
i Prästbol, Danielsson, Ward, Persson i Falla, Persson i Tidaholm, Holmdahl, Wallentheim,
fru Alvén och herr Onsjö.
Statsutskottets utlåtande nr 182.
67
Reservationer:
1) av herr Oscur Olsson, som ansett,
a) att utskottets yttrande (s. 12 o. 13) under rubriken »1. Upprättande
av nya statliga gymnasier» bort hava följande lydelse:
»Såsom av---översyn förelåge.
Riksdagens bestämda förutsättning var således, att en ingående översyn
av den nuvarande fördelningen av gymnasierna mellan olika delar av landet
skulle föregå ett inrättande av nya gymnasier med undantag endast för Örnsköldsvik.
Då denna förutsättning inte föreligger, avstyrker utskottet bifall
till förslaget om inrättande redan i år av ett gymnasium i Ludvika men tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag beträffande upprättande av ett statligt gymnasium
i Örnsköldsvik.
Vad beträffar---ifrågavarande motioner»;
b) att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen I: 304,
c) att utskottets yttrande (s. 36—38,) under rubriken »a) Besparingsåtgärder»
bort hava följande lydelse:
»Såsom av---och föreslagit.
Från och---för undervisningen. Utskottet är dock med hänsyn till
de ekonomiska konsekvenserna icke berett att på sätt motionären synes avse
förorda ett omedelbart slopande av samtliga restriktioner. Vid sina kostnadsberäkningar
utgår motionären endast från kostnaden för begränsningen av
lärjungeantalet i realskolans avslutningsklass och de två högsta klasserna i
de kommunala flickskolorna. Otvivelaktigt äro de pedagogiska olägenheterna
av det höga lärjungeantalet i dessa klasser ännu större än övriga i besparingssyfte
vidtagna restriktioner. Särskilt goda skäl föreligga således för en
omedelbar återgång på denna punkt till förhållandena före 1940. Emellertid
anser sig utskottet på grund av det statsfinansiella läget icke kunna tillstyrka
en så stor anslagshöjning som den i motionen föreslagna eller 420 000 kronor.
I den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen, som redovisats i propositionen
1940: 154, skulle av detta belopp i runt tal 115 000 kronor belöpa
på de kommunala flickskolorna, 74 200 kronor på de högre folkskolorna och
praktiska mellanskolorna samt respektive 172 000 kronor och 58 000 kronor
eller sammanlagt 230 000 kronor på de allmänna läroverken och de kommunala
mellanskolorna, de båda största grupperna av här ifrågavarande
skolor. De kommunala flickskolornas högsta klasser arbeta inte under trycket
av realexamen och ha även för övrigt en lugnare arbetstakt än realskolorna,
varför en omedelbar återgång till förhållandena före 1940 icke för dem torde
vara så angelägen som för läroverken och de kommunala mellanskolorna.
Samma förhållanden kunna ej åberopas för de praktiska mellanskolornas vidkommande,
men då dessas antal är relativt litet, kan det dock anses försvarligt
68
Statsutskottets utlåtande nr 182.
att vänta med en förändring för deras vidkommande ännu ett år, liksom för
de kommunala flickskolornas. Utskottet tillstyrker således för nästa budgetår
en återgång i berörda hänseenden endast för de allmänna läroverkens och
de kommunala mellanskolornas vidkommande och förordar därför en anslagsförhöjning
av (172 000 + 58 000 =) 230 000 kronor. Emellertid vill utskottet
framhålla vikten av att även övriga här ifrågavarande restriktioner
icke upprätthållas längre än de statsfinansiella förhållandena oundgängligen
kräva»;
d) att utskottet med anledning av vad under a)—c) anförts och uttalats
bort hemställa,
A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionen I: 292 ävensom med bifall till motionerna I: 291
och II: 471 samt I: 304 och med avslag å motionerna I: 303
och II: 478, II: 479, II: 470, 1:193 och II: 183, II: 13,1: 240
och II: 358,1:189 och II: 185, II: 292, II: 291 och II: 348,
1. besluta, att samrealskolan i Örnsköldsvik skall från och
med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl.
Maj:t bestämmer, successivt utbyggas till högre allmänt läroverk,
omfattande, förutom nu befintliga realskollinjer, en fyraårig
latinlinje och en fyraårig reallinje, under förutsättning
att nämnda stad åtager sig att fråga om det högre allmänna
läroverket ej mindre tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt
rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder
åt erforderlig vaktmästarpersonal än även bevilja ett engångsanslag
av minst 5 000 kronor till komplettering av undervisningsmaterielen
och utvidgning av biblioteket;
2. besluta, att---erforderlig v akt mäst arpe r so n al;
3. godkänna följande personalförteckning för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp
I ................................... E 13
19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp
II .................................. E 12
22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgruppIH.
...............................E 11
Statsutskottets utlåtande nr 182. 69
3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I ...... E 9
25 » » » » II......E 8
27 » » » » lil......E 7
23 » » » » IV......E 6
447 lektorer ................................... A 27
Anm. Av dessa lek torst] allster må endast 412 uppehållas.
1 283 adjunkter ................................ A 23
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20 :e.
250 adjunkter ................................ Eo 21;
4. bemyndiga Kungl.---eller ämneslärarinnebefatt
ning;
5.
godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1944/45:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis................... kronor 20 970 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a) Arvoden åt kvinnliga
sakkunniga . . kronor 450
b) Arvoden åt till
synslärare.
...... » 8 425
c) Personliga tilläggs
arvoden
åt första
lärarinnor....... » 1200
d) Arvoden åt skol
läkare
m. m., förslagsvis
........ » 231 500
e) Arvoden åt bibliotekarier
........ » 93 000
f) Arvoden åt biträ
den
på rektorsexpeditionerna.
.... » 122 800
g) Särskilda arvoden
vid provårsläro
verk.
.......... » 172 500
70
Statsutskottets utlåtande nr 182.
h) Särskilda arvoden
vid statens aftonskola
..........kronor 5 800
i) Arvode åt biträ
dande
föreståndarinna
.......... » 1200
j) Personlig lönefyllnad
åt vissa rek
torer
.......... * 11500 kronor 648 375
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis............ » 6 006 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis....... » 3 883 225
Summa kronor 31 507 600
Särskilda uppbördsmedel:
--------- 926 600
Nettoutgift kronor 30 581 000;
9. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 30 581 000 kronor;
14. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor
för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag
av 4 158 000 kronor;
B. att motionen I: 241 må anses besvarad med vad utskottet
här ovan anfört;
2) av herrar Oscar Olsson, Bäcklund, Emil Petersson, Ivar Persson och Danielsson,
vilka ansett,
dels att de två sista meningarna i första stycket av utskottets yttrande å
s. 59 bort ersättas med en mening av följande lydelse: »Utskottet, som utgår
ifrån att vad i motionerna I: 59 och II: 88 i detta ämne anförts därvid kommer
att av skolutredningen upptagas till övervägande, har emellertid funnit
sig böra i anledning av vad i motionerna yrkats förorda, att för nästa budgetår
anvisas ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande av lokaler
för s. k. robertsforsskolor»,
dels ock att utskottet med anledning härav bort hemställa,
C. att riksdagen må i anledning av motionerna I: 59 och
II: 88 till Statsbidrag för anskaffande av lokaler för s. k.
robertsforsskolor för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 kronor;
71
Statsutskottets utlåtande nr 182.
3) av herrar Persson i Falla och Holmdahl, vilka ansett,
dels att utskottets yttrande å s. 59 och 60 angående motionen II: 18 bort
hava följande lydelse:
»Med anledning---i ämnet.
I motionen II: 18---till förfogande. Utskottet är däremot icke över
tygat
om lämpligheten av att anknyta av motionären ifrågasatta specialgymnasier
till folkhögskolorna. Utskottet utgår emellertid fran att skolutredningen
i samband med behandlingen av gymnasieorganisationen kommer att till närmare
prövning upptaga jämväl frågan om vilka åtgärder, som kunna lämpligen
befinnas böra vidtagas på nu ifrågavarande område. Med vad sålunda
anförts torde motionen II: 18 få anses besvarad»;
dels ock att utskottet med anledning härav bort hemställa,
F. att motionen II: 18 må anses besvarad med vad utskottet
i det föregående anfört;
4) av herr Wallentheim i anledning av vad utskottet anfört (s. 20) under rubriken
»3. Ombildning av kommunala mellanskolan i Solna till samrealskola»;
5) av herr Pauli i anledning av vad utskottet anfört (s. 39) under rubriken
»b) Anslagsberäkningar»;
6) av herrar Pauli och Emil Petersson, vilka ansett, att utskottet bort i sitt
yttrande (s. 41) under rubriken »{Förslagsanslagen till bidrag till kommunala
flickskolor, kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor» i anledning
av motionerna I: 240 och II: 358 förorda sådan jämkning i Kungl. Maj:ts
förslag, att kvinnlig lärare vid de högre kommunala skolorna med avseende å
rätt att åtnjuta lön i högsta löneklass inom vederbörlig lönegrad jämställes
med kvinnlig lärare vid allmänt läroverk.