Statsutskottets utlåtande nr 171.
1
Nr 171.
Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1944 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag
till utbyggande av karolinska sjukhuset jämte i
ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 235 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 10 mars 1944,
föreslagit riksdagen att till Utbyggande av karolinska sjukhuset för budgetåret
1944/45 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr A. Forslund m. jl. (I: 301) och den andra inom andra kammaren av herr
B. von Friesen ra. fl. (II: 482), vari hemställts, att riksdagen vid beviljande
av anslag till utbyggande av karolinska sjukhuset för budgetåret 1944/45 i
fråga om den blivande dermato-syfilidologiska kliniken måtte fastställa salsdjupet
till 6 meter och korridorbredden i vårdavdelningarna till 2,40 meter,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr B. Ohlin ra. fl. (I: 186) och den andra inom andra kammaren av
herr H. Lundh (II: 259), vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte snarast möjligt för riksdagen
framlägga förslag om uppförande av en reumatologisk och en ortopedisk sjukhusavdelning
vid akademiska sjukhuset i Uppsala i enlighet med 1941 års
reumatikervårdssakkunnigas och byggnadsstyrelsens senast reviderade förslag.
I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för motionerna hänvisas till
motionerna I: 301 och I: 186.
Karolinska sjukhusets nuvarande kliniker.
Följande sju kliniker äro förlagda till Norrbackaområdet, nämligen den medicinska
kliniken, den kirurgiska kliniken, öron-, näs- och halskliniken, ögonkliniken,
förlossnings- och kvinnokliniken, den radioterapeutiska kliniken
och den psykiatriska kliniken. Härjämte har i omedelbar anslutning till
Norrbackaområdet förlagts en ortopedisk klinik, vilken inrymts i vanföreanstaltens
i början av 1930-talet uppförda byggnad. Sistnämnda klinik har
egen administration och egna ekonomilokaler.
Bihang lill riksdagens protokoll 19H. 6 sami. Nr 171—173.
1
2 Statsutskottets utlåtande nr 171.
1943 års riksdag beslöt på framställning av Kungl. Maj:t (prop. 1943: 151),
att den pediatriska kliniken och den dermatologiska kliniken, vilka nu äro förlagda,
den förstnämnda till Norrtulls sjukhus och den sistnämnda till S:t
Görans sjukhus, skulle förläggas till Norrbackaområdet.
Karolinska sjukhusets återstående sex kliniker äro förlagda till följande
sjukhus:
till serafimerlasarettet
1 medicinsk klinik,
1 kirurgisk klinik,
1 neuro-lcirurgisk klinik samt
1 neurologisk klinik;
till allmänna barnbördshuset
1 förlossnings- och kvinnoklinik;
till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn
1 pediatrisk klinik.
Antalet vårdplatser vid karolinska sjukhuset. Det sammanlagda antalet
vårdplatser vid karolinska sjukhuset (härvid bortses från ortopediska kliniken
vid vanföreanstalten) uppgår för närvarande till 1 056, fördelade på
följande sätt:
Klinik m. m . |
Riks-platser: |
Stock- holms stad: |
Stock-holms |
Enskilda |
Garnisons- avdelning''; |
Summa |
Medicinska kliniken .... |
45 |
65 |
40 |
25 |
175 |
|
Kirurgiska » .... |
60 |
75 |
15 |
25 |
— |
175 |
Kirurgiska garnisonsavdel-ningen .......... |
_ |
_ |
_ |
8 |
100 |
108 |
Kvinnokliniken....... |
36 |
90 |
5 |
25 |
— |
156 |
Oron-, näs- och halskliniken |
15 |
25 |
35 |
14 |
— |
89 |
Ögonkliniken........ |
33 |
30 |
10 |
9 |
— |
82 |
Radioterapeutiska kliniken |
90 |
30 |
5 |
13 |
— |
138 |
Psykiatriska kliniken .... |
97 |
— |
— |
12 |
— |
109 |
Isoleringsavdelningen .... |
10 |
— |
— |
— |
— |
10 |
Sjukavdelningen för elever |
14 |
— |
— |
— |
— |
14 |
Summa |
400 |
315 |
110 |
131 |
100 |
1 056 |
Enligt proposition 1930:232 avsågs sjukhuset skola omfatta två garnisonsavdelningar
örn vardera 50 allmänna och 4 enskilda vårdplatser, vilka
avdelningar skulle anknytas, den ena till sjukhusets medicinska och den
andra till dess kirurgiska klinik. Dessa båda kliniker skulle inklusive garnisonsavdelningarna
omfatta vardera 200 allmänna och 30 enskilda platser.
Statsutskottets utlåtande nr 171.
3
Jämlikt beslut av 1940 års riksdag skola dock garnisonsavdelningarna vid
sjukhuset enbart tagas i anspråk för de kirurgiska garnisonsfallen, medan
garnisonssjukhuset i Stockholm tills vidare bibehålies och avses för bland
annat de medicinska fallen.
1942 års avtal.
I huvudsaklig överensstämmelse med ett av den år 1939 tillsatta kommissionen
för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande
m. m. år 1942 avgivet förslag avlät Kungl. Majit till 1943 års riksdag en
den 5 mars 1943 dagtecknad proposition (nr 151) angående anslag till utbyggande
av karolinska sjukhuset m. m.
I denna proposition hemställde Kungl. Maj:t, att riksdagen måtte godkänna
avtal med Stockholms stad och län angående ett framtida utbyggande
av karolinska sjukhuset med en pediatrisk och en dermato-syfilidologisk
klinik i enlighet med vissa i propositionen angivna grunder.
I sin skrivelse den 8 juni 1943 (nr 280), vari riksdagen anmälde sina beslut
i anledning av omförmälda proposition, nr 151, jämte i ämnet väckta
motioner, anförde riksdagen, bland annat, följande.
I likhet med departementschefen har riksdagen kommit till den uppfattningen,
att principbeslut nu torde böra fattas örn utbyggande av karolinska
sjukhuset med en pediatrisk och en dermatologisk klinik. Av skäl,
som riksdagen i det följande kommer att närmare utveckla, vill riksdagen
framhålla, att det synes riksdagen minst lika angeläget, att en ny dermatologisk
klinik kommer till stånd som att en pediatrisk klinik nyuppföres.
Det preliminära avtal örn uppförande och drift av en pediatrisk klinik,
som uppgjorts av den av Kungl. Majit utsedda förhandlingskommissionen
och vilket godtagits av Stockholms stad och Stockholms läns landsting,
har riksdagen i likhet med departementschefen funnit godtagbart även
för statens vidkommande.
Vid den granskning, riksdagen ägnat det av förhandlingskommissionen
framlagda avtalsförslaget angående en ny dermatologisk-syfilidologisk klinik
---har riksdagen i likhet med departementschefen kommit till den
uppfattningen, att nämnda förslag synes godtagbart ur statens synpunkt.
Riksdagen har alltså i princip godkänt avtalsförslaget.
I det föregående har riksdagen framhållit vikten av att en ny klinik av
här ifrågavarande slag iordningställes. Riksdagens vederbörande utskott
har vid besök å den nuvarande kliniken på S:t Görans sjukhus funnit förhållandena
därstädes vara så otillfredsställande, att snara åtgärder synts
utskottet vara av nöden för att bereda sjukvården och undervisningen
bättre möjligheter. Att märka är även att kliniken är landets enda undervisningsklinik
på ifrågavarande område. Frågan örn en ny dermatologisk
klinik sammanhänger emellertid — såsom departementschefen framhållit
— med spörsmålet örn garnisonssjukvårdens utflyttande till Järvafältet.
Då det enligt riksdagens mening icke kan vara försvarbart att ännu
någon längre tid godtaga de förhållanden, under vilka den nuvarande dcrmatologiska
kliniken arbetar, vill riksdagen framhålla angelägenheten av
4
Statsutskottets utlåtande nr 171.
att frågan om gamisonssjukvården snarast löses i princip, så att ställning
inom den närmaste framtiden, örn möjligt redan till nästa års riksdag, kan
tågås till karolinska sjukhusets utbyggande med en ny dermatologisk
klinik.
Riksdagen anvisade för budgetåret 1943/44 till utbyggande av karolinska
sjukhuset ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
översikt av föreliggande byggnadsförslag.
Förhandlingskommissionens förslag. Till belysning av den ungefärliga
kostnaden för uppförande vid karolinska sjukhuset av en dermatologisk
och en pediatrisk klinik hade förhandlingskommissionen vid sitt år 1942
avgivna förslag — innefattande även organisationsplaner för klinikerna —
fogat byggnadsskisser och approximativa kostnadsberäkningar avseende dessa
kliniker. De upprättade skissförslagen, till grund för vilka legat av professorerna
S. Hellerström och A. Lichtenstein uppgjorda byggnadsprogram,
avse nybyggnader för ifrågavarande kliniker, inrymmande 166 respektive
219 vårdplatser. Anläggningskostnaderna för ifrågavarande byggnader ha
uppskattats, för den dermatologiska kliniken till 2 340 000 kronor och för
den pediatriska kliniken till 4 600 000 kronor. Utrustningskostnaderna ha
beräknats till 996 000 kronor respektive 1 314 000 kronor.
Kommitténs för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande förslag.
Genom beslut den 24 september 1943 tillsatte Kungl. Majit en särskild
kommitté för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande med uppgift att
— med ledning av vad jag enligt propositionen 1943: 151 och riksdagen
enligt dess skrivelse 1943: 280 i ämnet anfört -— i första hand uppgöra och
för Kungl. Majit framlägga förslag till sjukhusets utbyggande med en dermato-syfilidologisk
och en pediatrisk klinik. Till ledamöter i denna kommitté
förordnades ledamoten av riksdagens andra kammare, grosshandlaren
G. E. Birke, generaldirektören K. A. W. Björck, lasarettsläkaren, medicine
doktorn G. Bohmansson, professorerna vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet S. C. A. Hellerström, J. G. L. Hellström och A. Lichtenstein,
byggnadsingenjören A. Nordström samt borgarrådet I. Öman. Hellerström
och Lichtenstein skulle dock deltaga i kommitténs överläggningar och beslut
endast såvitt anginge den dermato-syfilidologiska, respektive den pediatriska
kliniken. Åt Björck uppdrogs att såsom ordförande leda kommitténs
arbete.
Den 29 februari 1944 har kommittén överlämnat betänkande med utredning
och förslag till en dermato-syfilidologisk klinik.
Det av kommittén framlagda förslaget innebär, att för den dermatologiska
kliniken skulle uppföras en nybyggnad, inrymmande 166 vårdplatser.
Anläggnings- och utrustningskostnaderna för kliniken lia av kommittén
uppskattats till 2 150 000 kronor, respektive 784 000 kronor eller till
Statsutskottets utlåtande nr 171.
5
sammanlagt 2 934 000 kronor, motsvarande en kostnad för vårdplats av
i runt tal 17 700 kronor. Några ändringsarbeten inom karolinska sjukhusets
centrala anläggningar har förslaget icke befunnits föranleda. Däremot
skulle för den nya klinikens behov erfordras ytterligare ett antal personalbostäder.
Kostnaderna för tillgodoseende härav ha överslagsvis uppskattats
till 200 000 kronor.
Den närmare utformningen av kommitténs förslag.
Utredningsuppgifter. Kommittén har vid planläggningen av sitt arbete
funnit sig böra skjuta frågan örn karolinska sjukhusets utbyggande med
en dermatologisk klinik i förgrunden. Till stöd för sitt ställningstagande
härutinnan har kommittén anfört bland annat följande.
För kommittén har det framstått såsom betydelsefullt, att förslag till
sjukhusets utbyggande med såväl en dermatologisk som en pediatrisk klinik
måtte kunna framläggas för 1944 års riksdag. Vid kommitténs behandling
av föreliggande byggnadsförslag har det emellertid visat sig nödvändigt
att beträffande det för den pediatriska kliniken upprättade byggnadsförslaget
vidtaga omfattande jämkningar i såväl program som tidigare
planläggning, under det att förslaget till dermatologisk klinik icke befunnits
påkalla en dylik genomgripande omgestaltning. På grund av den relativt
korta tid, som stått kommittén till buds, samt det omfattande utredningsarbete,
som, enligt vad ovan sagts, måst ägnas pediatrikförslaget, har
det icke varit möjligt för kommittén att till innevarande tidpunkt slutföra
utredningen rörande båda klinikerna. Därtill kommer såsom en avgörande
omständighet, att ett samtidigt fullföljande av båda klinikernas byggnadsprogram
förutsätter utvidgade köks- och tvättlokaler.
I detta läge har kommittén, med hänsyn jämväl till riksdagens ovannämnda
uttalande, funnit sig böra i första hand gripa sig an med utredningen
rörande den dermatologiska kliniken. Kommittén avser dock att
slutföra arbetet med planläggningen av den pediatriska kliniken i så god
tid, att förslag skall kunna föreläggas 1945 års riksdag.
Klinikens organisation. Kommittén ingår i sin fortsatta framställning
på en granskning av den av förhandlingskommissionen framlagda organisationsplanen.
Kommittén har därvid funnit denna i stort sett präglad av
god koncentration, samtidigt som den torde få anses väl motsvara anspråken
på ändamålsenlighet.
Uppenbarligen bör, fortsätter kommittén, sjukhuset inrymma såväl en
poliklinik som en klinisk avdelning. Därjämte böra lokaler tillhandahållas
för undervisning och forskning, inneslutande föreläsningssal och museum,
demonstrationsrum och rutinlaboratorier. Däremot har kommittén ur olika
synpunkter funnit mindre lämpligt, att inom de egentliga sjukhuslokalema
inrymma ett antal personal bostäder.
Beträffande den närmare planläggningen av polikliniken kunna besparingar
i anläggnings- men särskilt i driftkostnaderna vinnas genom att utnyttja
den centrala ingången med dess garderober jämväl för nu ifrågavarande
6
Statsutskottets utlåtande nr 171.
del av sjukhuset och låta strömmen av besökande passera genom kul vert en i
källarvåningen. Likaledes anser sig kommittén böra föreslå den jämkningen
i planen, att den centrala badanläggningen, vilken enligt inhämtad uppgift
endast till en del är utnyttjad och avsetts fylla den blivande reumatologiska
klinikens behov, disponeras jämväl för den nya kliniken. Även denna
åtgärd är ägnad att reducera anläggnings- och driftkostnaderna. Med
hänsyn till uttryckta önskemål att i undervisnings- och forskningssyfte äga
möjligheter att meddela medicinska bad i omedelbar närhet av laboratorierna,
har kommittén icke velat motsätta sig, att sådana möjligheter i
mindre utsträckning beredas.
Vidkommande därefter den i organisationsplanen ingående 1 j u s b e h a n dlingsavdelningen
anser kommittén att enär en central ljusbehandlingsavdelning
finnes anordnad i huvudkomplexet, ehuru densamma för närvarande
står oanvänd, frågan bör Risås på så sätt, att den nya klinikens rutinmässiga
ljusbehandling förlägges till denna centrala avdelning. Hinder bör däremot
icke möta att i undervisnings- och forskningssyfte anordna viss ljusbehandling
inom den dermatologiska kliniken.
Kliniken föreslås omfatta följande sju vårdavdelningar av den storlek,
som framgår av följande sammanställning:
1 allmän huvudavdelning för män........ 36 platser
1 » » » kvinnor..... 35 »
1 » könsavdelning » män........ 25 »
1 » » » kvinnor..... 32 »
1 » barnavdelning................. 20 »
1 enskild vårdavdelning................ 13 »
1 malariaavdelning.................... 5 »
Summa 166 platser.
Kliniken uppdelas på sex våningsplan, varav ett för poliklinikerna, ett för
den manliga könsavdelningen och barnavdelningen, ett för envar av de tre
övriga allmänna avdelningarna och ett för den enskilda avdelningen och
malariaavdelningen. I ett souterrängplan förläggas bland annat förråd, omklädningsrum,
vissa laboratorier och djuravdelning.
Vad angår vårdavdelningarnas uppdelning å salar
och sju k rum måste vid bedömande av denna fråga beaktas, att patientmaterialet
å kliniken i relativt stor utsträckning å samtliga avdelningar —
nied undantag av den för malariabehandling avsedda — utgöres av uppegående
patienter. Det kan med hänsyn härtill anses icke erforderligt och ur
ekonomiska synpunkter alldeles icke välbetänkt att uppdela vårdavdelningarna
på alltför mångå rumsenheter, därvid det emellertid får tillses, att tillgång
till skäliga isoleringsmöjligheter beredes. Kommittén förordar, att avdelningarna
utrustas med salar för 6 patienter i avsevärt större utsträckning än i förslaget
avsetts och att motsvarande antal tresängsrum, vilka ställa sig förhållandevis
dyrbara ur anläggningssynpunkt, samt flertalet tvåsängsrum utgår.
I särskilda inom kommittén avgivna yttranden ha dels ledamoten av kommittén
S. Hellerström med instämmande av ledamoten J. Hellström, dels ock
ledamoten A. Nordström anmält avvikande mening mot kommittémajoritetens
förslag, att karolinska sjukhusets centrala ingång med dess garderober
skulle utnyttjas för den dermatologiska polikliniken. Reservanterna ha yrkat,
att särskild entré och särskilda kapprum måtte anordnas inom dermatologiska
kliniken med särskilda vänt- och kapprum för män och kvinnor.
Statsutskottets utlåtande nr 171.
7
Klinikbyggnaden. Beträffande spörsmålet om utformningen av klinikbyggnaden
erinrar kommittén, att kommittén enligt meddelade direktiv haft
att överväga två alternativa förslag till lösning av klinikbyggnadsfrågan, nämligen
dels ett nybyggnadsförslag, framlagt av förhandlingskommissionen, och
dels en av chefen för ecklesiastikdepartementet ifrågasatt anordning, enligt
vilken kliniken skulle beredas erforderliga lokaler genom om- och tillbyggnad
av karolinska sjukhusets E-flygel, där garnisonsavdelningarna för närvarande
vore inrymda. Det senare alternativet förutsatte, att gaxnisonsavdelningarnas
vårdplatser kunde disponeras för civilt ändamål. Med hänsyn härtill hade kommittén
av den sakkunnige för garnisonssjukvården i Stockholm inhämtat, att
ifrågavarande vårdplatser skulle komma att helt stå till förfogande för ovannämnda
ändamål.
Nybyggnadsalternativet. Kommittén lämnar härefter en ingående
redogörelse för den utformning, klinikbyggnaden erhållit enligt kommitténs
förslag till lösning av byggnadsfrågan i överensstämmelse med nybyggnadsalternativet
.
Enligt kommitténs förslag har klinikbyggnaden förlagts till samma plats som
den av förhandlingskommissionen föreslagna byggnaden, d. v. s. till området
mellan karolinska sjukhusets B-flygel och patologiska institutionen. I enlighet
med kommissionsförslaget har nybyggnaden anslutits till sjukhusets flygel.
Klinikbyggnaden, som skulle förläggas till ett förhållandevis kuperat område,
sträckande sig i syd västlig-nordostlig riktning, har en längd av omkring 75
meter och omfattar i sin största utsträckning sex våningar. Mot den patologiska
institutionen avslutas byggnaden av en flygel om tre våningar. I sitt
högre parti inrymmer byggnaden den centrala trappuppgången med dess hissar.
Huvudingången är belägen åt nordväst.
I bottenvåningen förläggas å ömse sidor om trappuppgången de båda poliklinikerna,
en var med särskild entré genom en trappa från den underliggande
kulverten. Entréerna ansluta direkt till poliklinikernas två väntrum, av vilka
ett är avsett för nybesök och ett för återbesök. Intill väntrummen ligga expeditionsrum,
arkiv samt rum för utfrågning av patienter m. m. Poliklinikernas
undersöknings- och behandlingsrum äro grupperade inom byggnadens södra
del. Intill poliklinikerna ha förlagts föreläsningssal och museum, inrymda i en
särskild utbyggnad. I anslutning till föreläsningssalen hava två demonstrationsrum
förlagts.
De allmänna vårdavdelningarna äro belägna i våningar, 1, 2, 3 och 4 trappor,
den enskilda avdelningen och malariaavdelningen i våningen 5 trappor.
Vårdavdelningarnas lokaliteter äro genomgående förlagda omkring en mittkorridor
med sjukrummen i regel åt sydost och bilokalerna åt nordväst. Blott
enstaka sjukrum lia förlagts åt sistnämnda väderstreck.
I våningen 1 trappa äro inrymda den manliga hudavdelningen, rum för
överläkarens privata mottagning, allergilaboratorium, centralexpedition m. m.
Våningen 2 trappor upptages av den manliga könsavdelningen och barnavdelningen.
Till väningen 3 trappor har förlagts den kvinnliga hudavdelningen.
Våningen 4 trappor inrymmer den kvinnliga könsavdelningen. Förutom bilokaler
har, såsom redan erinrats, anordnats även ett arbetsrum för patienterna.
I våningen 5 trappor har inrymts den enskilda avdelningen och malariaavdelningen.
''Piil souterrängvåningen ha förlagts lokaler för bad- och ljus
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 171.
terapi, djuravdelning, laboratorier, omklädningsrum för personal, rum för patienternas
kläder, journalarkiv och avdelningsförråd.
_ Genom den förut berörda jämkningen av vårdavdelningarnas uppdelning på
sjukrum och salar hade antalet rumsenheter, som enligt förhandlingskommissionens
förslag utgjorde 69, kunnat minskas till 51. Vidare hade såväl sjukrummens
som bilokalernas ytmått genomgående beskurits. Särskilt ville kommittén
framhålla, att 6-sängssalarna ansetts böra dimensioneras 5,6 X 6,8
meter och sålunda erhållit en golvyta av drygt 38 kvadratmeter, vilket synts
kommittén fullt tillfredsställande särskilt med hänsyn till det stora antalet
uppegående patienter. Härjämte hade bland annat korridorbredden i vårdavdelningarna
minskats från 2,4 meter till 2,3 meter.
Ledamöterna Hellerström, Hellström och Nordström ha anmält avvikande
mening även beträffande kommittémajoritetens förslag, att sjuksalarna i den
del av klinikbyggnaden, i vilken den kvinnliga polikliniken är inrymd, skulle
erhålla ett djup av 5,6 meter samt att korridorbredden i samma del av byggnaden
skulle utgöra 2,3 meter. Reservanterna yrka, att de ifrågavarande sjuksalarna
måtte erhålla ett djup av 6 meter och korridorerna en bredd av 2,4
meter.
Hellerström har till stöd för sina yrkanden anfört huvudsakligen följande.
Sjuksalarna i fråga komma till icke ringa del att beläggas med permanent
sängliggande patienter. Från dessa sprides avsevärd hudutdunstning, lukt av
tjär- och svavelsalvor etc. På grund härav bör avståndet mellan sängarna
överallt uppgå till minst 90 cm., för att patienterna i så ringa utsträckning
som möjligt i ovan angivna hänseenden eller vid omläggning icke behöva
utsättas för besvär. En god luftevakuering icke endast av bilokalerna utan
även av salarna är jämväl nödvändig. Ett relativt stort avstånd mellan sängarna
minskar jämväl risken för infektioner i övre luftvägarna, för vilka en del
hudsjuka äro särskilt mottagliga, och som förvärra deras primära åkomma.
Även ur undervisningssynpunkt är ett större salsdjup ändamålsenligt. Ehuru
väl rondrum finnas anordnade, måste nämligen demonstrationer för de tjänstgörande
i viss utsträckning försiggå jämväl i sjuksalarna.
För att bilda mig en uppfattning angående den bredd, korridorerna lämpligen
synes böra erhålla, har jag på såväl S:t Görans nybyggda B-sjukhus som
karolinska sjukhuset låtit företaga olika undersökningar, därvid för mig bland
annat demonstrerats transporter av sjuksängar och matvagnar från korridorer
till sjukrum och vice versa. På ovannämnda bägge sjukhus äro korridorerna
2,50 meter breda. Genom de rön, som därigenom vunnits, och efter ingående
samtal med å respektive avdelningar tjänstgörande sköterskor har jag funnit,
att en koradorbredd av 2,50 meter väl motsvarar ändamålsenligheten, och att
denna korridorbredd sålunda ej visat sig vara tilltagen i överkant. Vid ett
noggrant aktgivande i fråga örn sängarnas och matvagnarnas framförande har
jag dock funnit en reduktion i fråga om korridorbredden med högst 10 cm
möjlig, därvid dock risken för stötar mot väggar och dörröppningar avsevärt
okas. Avdelningssköterskorna hysa den bestämda och enligt mitt förmenande
välgrundade uppfattningen, att en mindre korridorbredd skulle medföra avsevärd
tidsspillan såväl vid sängtransporter som vid utportionering av maten.
På grund härav anser jag, att man icke bör fastställa korridorbredden under
Statsutskottets utlåtande nr 171.
9
2,40 meter vid en undervisningsklinik som denna, där ett så stort antal personer
fullgöra tjänstgöring vid sjukrondema.
Ombyggnads alternativet. På grund av de för byggnadsfrågans
lösning enligt detta alternativ föreliggande särskilda förutsättningarna
har det visat sig nödvändigt att något minska antalet vårdplatser, varjämte
en mindre omgruppering av de olika vårdavdelningarna varit oundgänglig.
Enligt kommitténs förslag skulle kliniken omfatta följande vårdavdelningar
med nedan angivet vårdplatsantal:
allmän hudavdelning för män .................... 31 platser
» » » kvinnor.......................... 34 »
» könsavdelning » män ............................ 25 »
» » » kvinnor.......................... 32 »
» barnavdelning .................................... 20 »
enskild vårdavdelning..................................... 13 »
malariaavdelning ........................................ 5 »
Summa 160 platser.
Vad angår utformningen av den klinikbyggnad, som framgått såsom
resultat av kommitténs överväganden beträffande ombyggnadsalternativet,
har kommittén anfört bland annat att en dermatologisk klinik av den
storlek, varom här vore fråga, icke kunde inrymmas i de lokaler, som för närvarande
disponerades av garnisonsavdelningarna. För att åvägabringa en lösning
av byggnadsfrågan hade därför en tillbyggnad av sjukhusets E-flygel befunnits
nödvändig.
Kostnadsberäkningar. För att erhålla underlag för ett bedömande av de
upprättade byggnadsförslagens innebörd ur kostnadssynpunkt har kommittén
anmodat byggnadsstyrelsen att tillhandagå kommittén med beräkning av
anläggningskostnaderna för de olika klinikbyggnaderna.
De av byggnadsstyrelsen beträffande |
1942 års |
och 1944 års |
^byggnadsförslag upprättade kostnadskalkylerna framgå av föl- |
||
jande sammanställning: |
1942 års förslag |
1944 års förslag |
Byggnadsarbeten................... |
. 1 650 000 |
1 435 000 |
Värme- och ventilationsanläggningar . .. |
. 215 000 |
190 000 |
Sanitetstekniska installationer ........ |
. 230 000 |
210 000 |
Steriliseringsanläggningar ............ |
35 000 |
32 000 |
Elektriska stark- och svagströmsledningar 125 000 |
105 000 |
|
Elektriska hissar ................... |
35 000 |
33 000 |
Yttre ledningar och kulvertar......... |
30 000 |
30 000 |
Planeringsarbeten å tomtområde...... |
60 000 |
60 000 |
Ritningar, kontroll och administration |
. 180 000 |
160 000 |
Summa kronor 2 560 000 |
2 255 000. |
10
Statsutskottets utlåtande nr 171.
Byggnadsvolymen har för 1942 års förslag angivits till 27 000 kubikmeter
och för 1944 års förslag till 22 000 kubikmeter. Volympriset utgör 93 kronor,
respektive 100 kronor.
Beträffande dessa kostnadsberäkningar har kommittén framhållit, att kostnaderna
för 1944 års förslag uppskattats till ett volympris, som icke oväsentligt
överstiger det för 1942 års förslag angivna. Enligt kommitténs mening
måste de senaste beräkningarna betraktas såsom alltför höga. Det ville synas,
som om en total byggnadskostnad av 2 150 000 kronor, motsvarande en kostnad
för vårdplats av i runt tal 13 000 kronor, skulle stå i bättre överensstämmelse
med de tidigare tillämpade beräkningsgrunderna.
Kostnaderna för om- och tillbyggnad av karolinska sjukhusets
E-f 1 y g e 1 ha av byggnadsstyrelsen beräknats till sammanlagt
1 650 000 kronor, varav 375 000 kronor för ombyggnaden och 1 275 000 kronor
för tillbyggnaden. Byggnadsvolymerna ha angivits till respektive 14 300
kubikmeter och 12 700 kubikmeter.
Utrustning skostnaderna har kommittén beräknat till 784 000 kronor för
såväl 1944 års nybyggnadsförslag som ombyggnadsförslaget.
Ökningen av driftskostnaderna vid karolinska sjukhuset genom den dermatologiska
klinikens tillkomst har uppskattats till 134 000 kronor.
Kommitténs ställningstagande. Vid sina överväganden av spörsmålet,
vilket av de av kommittén upprättade byggnadsförslagen lämpligen syntes
böra läggas till grund för en lösning av klinikens byggnadsfråga, har kommittén
ur synpunkten av såväl klinikens organisation som förslagens ekonomiska
konsekvenser funnit nybyggnadsförslaget vara ombyggnadsförslaget
överlägset.
Till belysning av såväl vårdplatsernas fördelning å klinikens olika avdelningar
som ock det totala vårdplatsantalet enligt å ena sidan förhandlingskommissionens
förslag och å den andra de av kommittén upprättade förslagen
har kommittén meddelat följande sammanställning:
Förhandlingskommis- Nybyggnads- Ombyggnads -
siemens förslag |
förslaget |
förslaget |
|
hudavdelningen för män...... |
36 L0 |
36 I |
311 |
» » kvinnor . . . |
.. ar!73 |
35 )71 |
34)65 |
könsavdelningen » män...... |
251 |
25 1 |
|
» » kvinnor . . . |
30|55 |
säl57 |
32)57 |
barnavdelningen............. |
20 |
20 |
20 |
enskilda avdelningen......... |
13 |
13 |
13 |
malariaavdelningen........... |
5 |
5 |
5 |
166 |
166 |
160 |
Såsom av sammanställningen framginge, yttrar kommittén vidare, hänförde
sig den enligt ombyggnadsförslaget uppkommande minskningen i det totala
Statsutskottets utlåtande nr 171.
11
vårdplatsantalet helt till hudavdelningarna, vilkas vårdplatsantal enligt förhandlingskommissionens
förslag utgjorde 73, enligt nybyggnadsförslaget 71
och enligt ombyggnadsförslaget 65. Det mellan staten och dess medparter
träffade avtalet föreskreve i avseende å fördelninen av vårdplatsantalet på
dessa avdelningar, att Stockholms stad skulle äga disponera 34 och Stockholms
län 28 vårdplatser. Återstående platser skulle enligt förhandlingskommissionens
förslag utgöra riksplatser. På grund av nämnda avtalsbestämmelse
komme minskningen i hudavdelningarnas vårdplatsantal att uteslutande
drabba dessa senare platser, vilkas antal sålunda reducerades från (73 — 34 —
— 28 —) 11 enligt förhandlingskommissionens förslag, till (71 — 34 — 28 =) 9
enligt nybyggnadsförslaget och (65 — 34 — 28 =) 3 enligt ombyggnadsförslaget.
Vad åter beträffar statsverkets kostnader för de av
kommittén föreslagna byggnadsföretagen, erinrar kommittén,
att byggnadskostna derna för en klinik enligt nybyggnadsförslaget av
kommittén beräknats till 2 150 000 kronor, under det att kostnaderna för
ombyggnadsförslaget uppskattats till 1 650 000 kronor. Vid ett bedömande
av kostnadsfrågan borde emellertid beaktas jämväl värdet av de av garnison
savdelningarna disponerade 108 vårdplatserna. Då anläggningskostnaderna
för en var av dessa vårdplatser<*cke kunde uppskattas lägre än till 13 000
kronor — platskostnaden vid nybyggnad — utgjorde det belopp, varmed det
ovan angivna kostnadsbeloppet, 1 650 000 kronor, syntes böra ökats, (108 X
X 13 000 =) i runt tal 1 400 000 kronor, varför den totala kostnaden för statsverket
vid en lösning av byggnadsfrågan enligt ombyggnadsförslaget kunde angivas
till omkring (1 650 000 -j- 1 400 000 =) 3 050 000 kronor.
Statens kostnader för vårdplats skulle sålunda enligt nybyggnadsförslaget
utgöra —) i runt tal 13 000 kronor och enligt ombyggnadsförslaget
(—''=) 19 000 kronor. Nybyggnadsförslaget måste sålunda anses såsom
det ekonomiskt fördelaktigare under förutsättning dock att de ledigvordna
vårdplatserna inom garnisonsavdelningarna kunde finna annan användning vid
sjukhusets utbyggande, därvid nyinvestering av kapital i motsvarande utsträckning
kunde undgås.
Den framtida användningen av garnisonsavdelningarnas vårdplatser.
Kommittén har funnit ett ställningstagande till frågan om garnisonsplatsernas
framtida användning i nuvarande läge av flera skäl icke vara möjligt.
Kommittén har i detta hänseende anfört bland annat följande.
För ett säkert bedömande av förevarande spörsmål har kommittén funnit
sig böra bereda sig kännedom örn föreliggande planer för karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande. Av ett av lärarkollegiet vid karolinska institutet härutinnan
gjort uttalande framgår, att lärarkollegiet med frångående av den s. k.
12
Statsutskottets utlåtande nr 171.
enhetstanken för sjukhusets utbyggande förordat ett förläggande av de medicinska,
kirurgiska, gynekologisk-obstetriska och pediatriska klinikerna till Sabbatsbergs
sjukhus. Till Norrbackaområdet borde enligt kollegiets mening förläggas
de neurologiska och neurokirurgiska klinikerna, omfattande tillhopa
175—200 vårdplatser, en reumatologisk klinik om 70 vårdplatser, en klinik
för medicinsk tuberkulos om 175 vårdplatser och en klinik för thoraxkirurgi
örn 100 vårdplatser. De ledigblivande 108 vårdplatserna på garnisonsavdelningarna
borde utnyttjas för inrättande av en urologisk klinik och en klinik för
kirurgisk plastik.
Genom vad av lärarkollegiet uttalats har kommittén funnit ådagalagt, att
ur undervisningssynpunkt önskemål om karolinska sjukhusets utbyggande med
nya kliniska avdelningar anmälts i så betydande utsträckning, att risk knappast
kunde anses föreligga för att de av garnisonsavdelningarna disponerade
vårdplatserna icke skulle kunna utnyttjas på ett för statsverket ekonomiskt
sätt.
I detta sammanhang har kommittén framhållit önskvärdheten av att, såvitt
möjligt, en samlad överblick vinnes av föreliggande planer på inrättande vid
eller överflyttning till karolinska sjukhuset av ytterligare specialkliniker.
Yttrandena.
Över kommitténs förslag ha yttranden avgivits av direktionen för karolinska
sjukhuset och karolinska institutets lärarkollegium, byggnadsstyrelsen,
statskontoret, medicinalstyrelsen och 1940 års civila byggnadsordning.
Direktionen för karolinska sjukhuset har icke haft någon annan erinran
mot den föreslagna planlösningen än att direktionen anser de inom kommittén
reservationsvis framförda yrkandena böra bifallas.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet, som funnit den föreslagna planlösningen
i huvudsak tillfredsställande, framhåller emellertid med skärpa, att
kollegiet helt ansluter sig till de av reservanterna inom kommittén framförda
yrkandena. De skäl, som reservanterna framlagt för att korridorbredden i
vårdavdelningarna borde vara 2,40 meter och att salsbredden borde fixeras
till 6 meter, vore uppenbarligen så starka, att det skulle vara synnerligen
beklagligt, örn de icke beaktades. Kommittéförslaget innebure gent emot
reservanternas förslag en besparing av 10 000 kronor, vilken summa vore så
liten, att den folie inom ramen för de ekonomiska kalkylernas felkällor. Att
för en dylik obetydlighet riskera, att en klinik, som krävde cirka 2,15 miljoner
i uppförande, 700 000 kronor i utrustning och vars driftkostnad uppginge
till 134 000 kronor per år, redan då den öppnades befunnes i viktiga avseenden
otillfredsställande, kunde lärarkollegiet icke anse vara i överensstämmelse
med god hushållning. Detsamma gällde det av dessa reservanter framlagda
kravet på en särskild entré och särskilda kapprum med särskilda vänt- och
kapprum för män och kvinnor.
Statsutskottets utlåtande nr 171.
13
Medicinalstyrelsen har funnit sig kunna i huvudsak tillstyrka den föreslagna
planlösningen. Reservanternas yrkanden ha dock synts styrelsen böra
vinna bifall. Styrelsen anför härutinnan bland annat följande.
Medicinalstyrelsen håller före, att vid vanliga sjukhus ett rumsdjup av
5,60 meter är att föredraga, men att vid ett undervisningssjukhus ett rumsdjup
av 6 meter kan vara nödvändigt för att de närvarande medicine kandidaterna
skola erhålla någon behållning av de i sjuksalarna verkställda demonstrationerna.
I sistnämnda fall anser styrelsen dock, att förbud att insätta extra
sängar i sjuksalar bör meddelas.
Av skäl, som byggnadsingenjören A. Nordström anfört i av honom
avgiven reservation, samt med hänsyn till att å en undervisningsklinik intagna,
ständigt sängliggande patienter för demonstrationer och behandlingar
1 avsevärt större utsträckning än på ett vanligt sjukhus forslas från och till
sjuksalen, anser styrelsen, att de till ifrågavarande avdelning hörande korridorerna
böra givas en bredd av 2,40 meter, detta så mycket mer som enligt
gjorda beräkningar en dylik utökning av den föreslagna korridorbredden
endast skulle medföra en relativt obetydlig kostnadsökning.
Beträffande anläggningskostnaderna — av byggnadsstyrelsen beräknade till
2 255 000 kronor och av kommittén till 2 150 000 kronor — har byggnadsstyrelsen
framhållit, att det av handlingarna icke framginge, på vilka detaljundersökningar
kommittén grundat sin kostnadsberäkning. Byggnadsstyrelsen
vidhölle sin tidigare uttalade uppfattning örn kostnaderna.
1940 års civila byggnadsutredving har däremot godtagit det av kommittén
uppskattade kostnadsbeloppet samt ansett sig kunna lämna de föreslagna utrymmesstorlekarna
utan erinran.
Beträffande driftskostnadsberäkningarna har statskontoret
funnit sig böra föreslå vissa begränsningar i det för kliniken beräknade
personalbehovet. Vid ett genomförande av de sålunda förordade inskränkningarna
skulle de årliga merkostnaderna för statsverket i anledning av klinikens
tillkomst kunna begränsas till 110 000 kronor.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande.
Såsom kommittén erinrat har den enligt sitt uppdrag haft att särskilt pröva,
huruvida denna byggnadsfråga borde lösas genom uppförande av en helt
ny klinikbyggnad eller om icke i stället lokaler för kliniken kunde beredas
genom om- och tillbyggnad av den sjukhusflygel, som för närvarande disponeras
av dc kirurgiska garnisonsavdelningarna; frågan om utflyttning av dessa
avdelningar till ett särskilt garnisonssjukhus på Järvafältet är nämligen under
övervägande av en sakkunnigberedning inom försvarsdepartementet. Kommittén
har i valet mellan de båda alternativen stannat för det förra. För egen
del ansluter jag mig till kommitténs ståndpunkt, varvid jag utgår från att de
nuvarande garnisonsplatserna, efter eventuell utflyttning av garnisonsavdelningarna
till Järvafältet, komma att användas för ändamål, som eljest skulle
tillgodosetts genom nybyggnad.
14
Statsutskottets utlåtande nr 171.
Det av kommittén framlagda byggnadsprogrammet synes mig på ett förtjänstfullt
sätt tillgodose de skilda intressen — sjukvårdens, undervisningens
och forskningens — vilka vid denna byggnadsfrågas lösning krävt beaktande.
Samtidigt har kommittén i enlighet med sina instruktioner sökt och även på
ett erkännansvärt sätt lyckats begränsa såväl anläggnings- som driftkostnaderna.
Jag har därför i stort sett intet att erinra emot förslaget. Sålunda har
jag icke blivit övertygad om behovet av en större bredd på salar och korridorer
än den som angives i det av kommitténs majoritet framlagda förslaget.
Det i kommittén reservationsvis framförda och av flertalet i ärendet hörda
myndigheter tillstyrkta önskemålet örn att siirskilda entréer med tillhörande
kapp- och väntrum anordnas för poliklinikerna i enlighet med ett å ritningarna
utformat alternativt förslag anser jag mig däremot böra förorda till utförande.
Någon ökning av anläggningskostnaderna föranledes, enligt vad jag inhämtat,
icke härav, men anordningen medför, att de årliga driftkostnaderna ökas
med omkring 3 000 kronor, motsvarande avlöning åt en garderob vakt. De
sammanlagda byggnadskostnaderna ha av kommittén beräknats till 2 150 000
kronor, till vilken beräkning civila byggnadsutredningen anslutit sig, medan
byggnadsstyrelsen räknat med en ytterligare kostnad av 105 000 kronor.
För egen del finner jag försiktigheten bjuda, att, till dess närmare erfarenhet
härutinnan vunnits, de av byggnadsstyrelsen verkställda kostnadsberäkningarna
läggas till grund vid bedömandet av anslagsbehovet. Jag förutsätter emellertid,
att vid uppgörandet av huvudritningar och arbetsbeskrivning liksom
under byggnadsarbetenas fortgång varje möjlighet att begränsa kostnaderna
tillvaratages, varvid särskilt de av kommittén givna anvisningarna beträffande
standarden i materiel och utförande böra noggrant följas. De härigenom
vunna erfarenheterna böra beaktas, när anslag framdeles äskas för
byggnadsföretagets slutförande. För nästa budgetår torde det vara tillräckligt,
att ett belopp av 1 000 000 kronor anvisas till byggnadsföretaget.
Det bör få ankomma på Kungl. Majit att avgöra, huruvida detta bör utföras
genom byggnadsstyrelsen och i samråd med kommittén eller huruvida
åt kommittén bör anförtros att genomföra byggnadsföretaget. Frågan
om tillstånd att igångsätta byggnadsarbetena bör i föreskriven ordning prövas
av Kungl. Majit.
Kommittén har att i fortsättningen närmast upptaga den pediatriska klinikens
byggnadsfråga. Därvid komma ett flertal spörsmål, sammanhängande
med den begränsade kapaciteten av sjukhusets gemensamma anläggningar,
att påkalla uppmärksamhet. Med anledning härav har kommittén framhållit
önskvärdheten av att, såvitt möjligt, en samlad överblick vinnes av föreliggande
planer på inrättande vid eller överflyttning till karolinska sjukhuset
av ytterligare specialkliniker. Ett av önskemålen i detta hänseende har redan
tidigare preliminärt anmälts för riksdagen, nämligen den i propositionen 1943:
151 berörda frågan om en särskild reumatologisk klinik. I skrivelse den 2
september 1943 ha remnatikervårdssakkunniga gjort förnyad framställning
örn anslag till uppförande av en dylik klinik. Därefter har byggnadsstyrelsen
i skrivelse den 26 november 1943 med överlämnande av skissritningar hemställt,
att ett begynnelseanslag av 500 000 kronor måtte anvisas för ändamålet.
Ritningarna äro för närvarande föremål för granskning inom civila
byggnadsutredningen. Även i andra avseenden lia önskemål framförts om
sjukhusets utvidgning med nya kliniker. Från karolinska institutets lärarkollegiums
sida har sålunda betonats vakten av att till sjukhuset överflyttas
institutets neurologiska och neurokirurgiska kliniker. Förslag äro vidare att
vänta om upprättande av kliniker för medicinsk tuberkulos, thoraxkirurgi,
Statsutskottets utlåtande nr lil.
15
urologi och kirurgisk plastik. Byggnadskommittén, som tagit kännedom örn
dessa utvidgningsplaner, har icke funnit sig kunna för närvarande med säkerhet
bedöma angelägenhetsgraden av de sålunda anmälda anspråken och har
med hänsyn härtill icke ingått i prövning av möjligheterna att tillgodose
dem. För att ställning skall kunna tagas till dessa vittutseende spörsmål
erfordras enligt kommitténs mening en detaljerad plan på lång sikt för
täckande av lokalbehovet för de undervisningskliniker, om vilkas förläggande
till karolinska sjukhuset beslut ännu icke fattats av statsmakterna. En dylik
planering bör enligt kommittén ske i nära samverkan med Stockholms stad.
För egen del vill jag livligt understryka vikten av att en sådan utredning i
samarbete med stadens myndigheter snarast kommer till stånd. För att icke
föregripa denna undersökning, vars resultat jag hoppas skall föreligga i så
god tid, att nästa års riksdag skall kunna taga ställning till dessa spörsmål,
har jag icke ansett det lämpligt att nu upptaga frågan om sjukhusets utbyggande
med en reumatologisk klinik till prövning, helst som riksdagen
ansett, att den pediatriska kliniken bör komma till stånd före den reumatologiska.
Motionerna.
Till stöd för det i motionerna I: 801 och II: 482 framställda yrkandet har
anförts bland annat följande.
Därest i föreliggande fall fråga varit örn en vanlig sjukhusavdelning, skulle
det mindre salsdjupet, d. v. s. 5.60 meter, möjligen vara tillfyllest. Det bör
emellertid med skärpa betonas, att det här är fråga om landets enda undervisningsklinik
i fråga om dermatologi och syfilidologi. Man kan utgå därifrån,
att denna klinik till minst 50 procent kommer att beläggas med permanent
sängliggande patienter från olika delar av riket, vilka patienter icke
på annat håll kunna erhålla en ändamålsenlig behandling.
Reservanterna ha framhållit, att avsevärd hudutdunstning, lukt av tjäroch
svavelsalvor etc. komma att spridas från dessa patienter. Denna synpunkt
bör tillmätas synnerligen stor betydelse. Härutöver bör framhållas, att, därest
icke tillräckligt avstånd mellan sängarna förefinnes, stor fara föreligger, att de
sjuka vid omläggning komma i beröring med förbandsmateriel, t. ex. gasbindor,
vilka kommit till användning vid behandling av andra sjuka. Stora risker
för överförande av smitta föreligga i sådana fall.
Ytterligare bör här framhållas, att kommittén icke funnit möjligheter utöka
isoleringsrummens antal utan att antalet vårdplatser måst nedbringas.
Dessa bristande isoleringsmöjligheter komma att medföra, att sjuka från skilda
delar av landet i stor utsträckning måste vårdas i 6-sängs-salar.
Vi finna även de av reservanterna åberopade skälen för den större korridorbredden
vara så sakligt starkt motiverade, att de måste vinna beaktande.
För att förvissa oss om praktiska erfarenhetsrön angående en korridorbredd av
240 cm ha vi anhållit örn ett uttalande av professor Lars Edling, f. d. föreståndare
för jubileumskliniken i Lund. Edling anför i detta hänseende som
följer:
»På förfrågan får jag härmed meddela, att korridorbredden å den nya
jubileumskliniken i Lund genomgående är 2,40 meter. Denna bredd valdes vid
planläggningen såsom den minsta möjliga, som kunde tillåta en hinderfri passage
av sängar, sängstolar oell bårar ut och in från sjukrummen. Erfarenheten
från 2 års chefskap vid kliniken har också visat mig, att man cj miss
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 171.
räknat sig i detta avseende, men också att en smalare korridorbredd icke skulle
ha varit tillrådlig, enär man redan nu har det ganska trångt, då sängarna skola
skjutas ut och in. Vi använda genomgående Svenska sängfabrikens modell på
hjul. Sköterskorna intyga, att en ytterligare minskning av korridorbredden
icke kan tillåtas.»
Reservanternas åsikt i fråga om salsdjupet och korridorbredden delas jämväl
till alla delar av professor Hellerströms fackkollega vid Köpenhamns universitet,
professor H. Haxthausen. Samtliga på detta område sakkunniga institutioner,
nämligen direktionen för karolinska sjukhuset, lärarkollegiet vid
karolinska institutet och medicinalstyrelsen lia jämväl på det kraftigaste understrukit
reservanternas uppfattning.
Risk för prejudicerande verkan vid fastställande enligt reservanternas förslag
i fråga om salsdjupet och korridorbredden synes oss icke föreligga med
hänsyn till de speciella synpunkter, som här ovan blivit anförda.
_ Givetvis måste de statsfinansiella synpunkterna i största möjliga utsträckning
tillmätas betydelse. Ett bifall till reservanternas förslag i här ovan angivna
hänseenden skulle emellertid enligt kommittébetänkandet bifogad utredning
av byggnadsstyrelsen endast medföra en merkostnad av 10 000 kronor
eller en fördyring med 0,5 procent. De fördelar, som skulle vinnas genom ett
beaktande av reservanternas synpunkter, äro enligt vår uppfattning så välgrundade,
att den relativt ringa merkostnaden icke bör stå i vägen, då det
gäller ett ändamålsenligt och betryggande anordnande av en specialklinik av
det slag, varom här är fråga.
I motionerna 1:186 och II: 259 har till stöd för det i motionerna framställda
förslaget anförts bland annat följande.
_ Den 28 februari 1942 framlade 1941 års reumatikervårdsakkunniga del I av
sitt betänkande, innefattande förslag örn inrättande av en avdelning för reumatiska
och andra invalidiserande sjukdomars vård vid karolinska sjukhuset
samt en avdelning för reumatisk och en avdelning för ortopedisk sjukvård
vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Byggnadsförslag till dessa avdelningar
hade utarbetats av byggnadsstyrelsen i samarbete med de sakkunnigas medicinska
experter.
Enligt detta förslag skulle sjukhusavdelningen vid karolinska sjukhuset
omfatta 69 vårdplatser för en totalkostnad av 1 298 000 kronor varav byggnadskostnader
1 100 000 kronor och utrustning 198 000 kronor, samt klinikerna
i Uppsala tillsammans 147 (74 + 73) vårdplatser för en totalkostnad
av 3 352 000 kronor, varav byggnadsarbeten 2 750 000 kronor och utrustning
602 000 kronor.
Detta de sakkunnigas förslag tillstyrktes av samtliga akademiska myndigheter
samt medicinalstyrelsen men avstyrktes av statskontoret och pensionsstyreisen;
Sistnämnda myndigheters motiv för avstyrkande var att enligt deras
uppfattning pensionsstyrelsens kuranstalter, huvudsakligen belagda med reumatiskt
sjuka och psykoneuroser, under åren 1940 och 1941 icke kunnat fullbeläggas.
Med anledning av detta avstyrkande uppsköts prövningen av frågan örn
de föreslagna reumatologiska klinikerna (prop. 1943:151).
Då, såsom framgår av en utredning av docenten Gunnar Edström i Lund
(Uppsala Läkarefören. Förhandi. N. F. Bd. 49, s. 303 o. f.) de reumatiskt
sjuka i landet för närvarande grovt approximativt torde kunna uppskattas
till cirka 270 000, därav cirka 140 000 ledgångsreumatiskt sjuka, samt cirka
Statsutskottets utlåtande nr 171.
17
-/s av landets ledgångsreumatiskt sjuka och ännu högre procent av de övriga
reumatiskt sjuka överhuvud taget ej erhållit någon som helst sjukhusvård,
framgår därav med all önskvärd tydlighet, att pensionsstyrelseanstalterna icke
gärna kunna ha fyllt sjukhusvårdsbehovet för de reumatiskt sjuka i landet.
Att så stor procent av landets reumatiskt sjuka att döma av denna sistnämnda
utredning ej synes ha erhållit någon som helst sjukhusvård, kanske
främst det förhållandet, att cirka hälften av de uppkomna invaliderna icke
erhållit en dags sjukhusvård, synes tvärtom vara ägnat att stämma var och
en till eftertanke. De oerhörda kostnader för landet, som denna försummade
sjukvård drager med sig, äro även värda beaktande. Ingen sjukvårdsfråga
i vårt land torde därför för närvarande vara mera förtjänt av statsmakternas
uppmärksamhet och vara mera trängande ur ej blott medicinsk och social
synpunkt utan även ur nationalekonomisk än denna.
Då det gäller uppbyggande av reumatologiska kliniker vid undervisningssjukhusen
tillkomma emellertid ytterligare undervisnings- och forskningssynpunkter.
Under senare år hava nya vägar öppnats för utforskandet av de reumatiska
sjukdomarna. En internationellt känd reumatologisk forskning har icke minst
bedrivits i Sverige. Det är av betydelse, att möjligheterna för denna forsknings
bedrivande förbättras. Genom Konung Gustaf V:s 80-års-fond har stöd
givits svenska forskare på detta område. 1941 års reumatikervårdssakkunniga
hava enligt givna direktiv haft överläggningar med styrelsen för denna fond.
Av överläggningarna har framgått, att ett institut för forskning över de invalidiserande
sjukdomarna, i första hand de reumatiska sjukdomarna och barnförlamning,
skall uppföras, vilket institut avses att förläggas å karolinska
sjukhusets område. Det är av största vikt, för att icke säga nödvändigt, att
detta forskningsinstitut förlägges i nära anslutning till en sjukhusavdelning
för motsvarande sjukdomar, i första hand de reumatiska. De forskningar,
som där främst planeras, ligga på det bakteriologiskt-serologiska och experimental-patologiska
området.
En annan synnerligen viktig forskningsriktning avses vid den planerade reumatologiska
kliniken i Uppsala, i det att 1941 års reumatikervårdssakkunniga
därstädes föreslagit anordningar, som möjliggöra en luftkonditionering
med noggrant reglerad, hög temperatur och reglerad luftfuktighet. Det är
synnerligen viktiga icke blott sjukhus- och sjukvårdsproblem utan även bostads-
och arbetsplatshygieniska problem, som det därigenom beredes möjlighet
att närmare utforska. Dessa klimatologiska och byggnadshygieniska problem
äro även av stor nationalekonomisk vidd.
Vad slutligen undervisningssynpunkten beträffar, räcker det att här påpeka,
att en av de förnämsta förutsättningarna för att reumatikervården skall bliva
medicinskt och socialt förstklassig och i bästa mening effektiv är, att de studerande
och de unga läkarna erhålla en god undervisning inom detta specialområde.
En sådan rationell undervisning är ytterligt försvårad, så länge
undervisningskliniker saknas på specialområdet. Flir en kommande utbyggnad
av reumatikervården med nya sjukhusavdelningar är det även av stor vikt,
att specialutbildade reumatologer utbildas å sådana undervisningskliniker.
Mest önskvärt hade varit, att samtliga de av 1941 års reumatikervårdssakkunniga
föreslagna undervisningsklinikerna omedelbart komrne till utförande.
Förslag därom har av 1941 års reumatikervårdssakkunniga i september
1943 även inlämnats till Kungl. Majit. Även byggnadsstyrelsen har i november
1943 till Kungl. Majit överlämnat ett sådant förslag, reviderat i enlighet
Dihang till riksdagens protokoll IDH. 6 sami. Nr lil—J7-1. 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 171.
Utskottet.
med civila byggnadskommitténs erinringar och slutande på en byggnadskostnad
av 2 765 000 kronor för de föreslagna Uppsalaklinikerna samt 1 150 000
kronor för den föreslagna kliniken vid karolinska sjukhuset. Byggnadsstyrelsen
föreslår därvid samtidigt, att i den händelse dessa byggnadsföretag skulle
igångsättas i början av nästa budgetår, för ändamålet beräknades ett anslag
för detta år på en miljon kronor för Uppsalaklinikerna och 500 000 kronor för
kliniken vid karolinska sjukhuset.
Tre omständigheter göra emellertid att det för ögonblicket synes oss mera
angeläget att de planerade klinikerna i Uppsala komma till utförande. För det
första tarva byggnadsfrågorna vid karolinska sjukhuset på grund av garnisonssjukhusets
förflyttning en översyn, som uppdragits åt en särskild kommitté,
vilken ännu icke avslutat sitt arbete. För det andra synas Uppsalaklinikerna
komma att i högre grad inverka avlastande i fråga om den stora
vårdplatsbristen för både de reumatiskt och ortopediskt sjuka, och Stockholm
har nyligen under senhösten 1943 erhållit en reumatologisk sjukhusavdelning
å 90 sängar vid södersjukhuset. För det tredje synas oss de forskningsuppgifter,
som främst avses att komma under arbete vid den planerade reumatologiska
kliniken i Uppsala vara av större aktualitet och betydelse för landet.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har kommittén för karolinska
sjukhusets fortsatta utbyggande haft att pröva frågan om för den dermatologiska
kliniken skulle uppföras en nybyggnad eller om i stället lokaler för kliniken
kunde beredas genom om- och tillbyggnad av den sjukhusflygel, som
för närvarande disponeras av de kirurgiska garnisonsavdelningarna. Kommittén
har förordat det förstnämnda alternativet och departementschefen har
givit detta alternativ sin anslutning. Jämväl utskottet har funnit sig böra intaga
samma ståndpunkt.
Kommitténs majoritet har i fråga om klinikens planläggning föreslagit, att
sjuksalarna i den del av klinikbyggnaden, i vilken den kvinnliga polikliniken
är avsedd att inrymmas, skulle erhålla ett djup av 5.6 meter samt att
korridorbredden i samma del av byggnaden skulle utgöra 2.3 meter. Tre
reservanter inom kommittén hava yrkat, att de ifrågavarande sjuksalarna
skulle erhålla ett djup av 6 meter och korridorerna en bredd av 2.4 meter.
Direktionen för karolinska sjukhuset, lärarkollegiet vid karolinska medikokirurgiska
institutet och medicinalstyrelsen hava anslutit sig till reservanternas
mening, medan civila byggnadsutredningen lämnat majoritetsförslaget
utan erinran. Departementschefen har biträtt sistnämnda förslag. Det i motionerna
I: 301 och II: 482 framställda yrkandet ansluter sig till den av reservanterna
inom kommittén hävdade uppfattningen.
Utskottet har för sin del icke kunnat undgå att finna, att starka sakliga
skäl blivit anförda för behovet av ett större djup på salar och större bredd
på korridorer än den, som angives i kommittémajoritetens, av departementschefen
tillstyrkta förslag. Samtliga de på det medicinska fackområdet sakkunniga,
som yttrat sig i detta ärende, hava också ställt sig avvisande till att i
förevarande fall dimensionera salar och korridorer på sätt kommittémajoriteten
förordat. Utskottet anser det för sin del vanskligt att planlägga kliniken
Statsutskottets utlåtande nr 171.
19
på ett sätt, som kan visa sig såväl ur undervisningens som sjukvårdens synpunkt
mindre ändamålsenligt. Utskottet har därför i anslutning till vad i
omförmälda motioner yrkats funnit lämpligt, att djupet i ifrågavarande sjuksalar
bestämmes till 6 meter och korridorbredden i vårdavdelningarna till 2.4
meter. I motionerna har framhållits att en dylik utvidgning enligt av byggnadsstyrelsen
verkställda beräkningar torde komma att medföra en kostnadsökning
av allenast 10 000 kronor. Med vad sålunda anförts torde motionerna
I: 301 och II: 482 få anses besvarade.
I övrigt har det av departementschefen framställda förslaget icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet tillstyrker även, att för byggnadsföretagets
utförande anvisas det av Kungl. Majit för nästa budgetår äskade
anslaget av 1 000 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra även behandla det i motionerna
I: 186 och II: 259 framställda yrkandet att riksdagen skulle i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit snarast möjligt måtte för
riksdagen framlägga förslag om uppförande av en reumatologisk och en ortopedisk
sjukhusavdelning vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Utskottet får
erinra, att chefen för ecklesiastikdepartementet i anledning av en vid innevarande
års riksdag inom första kammaren i ämnet framställd interpellation
framhållit, att någon tvekan numera icke rådde örn önskvärdheten av att
reumatikerkliniker så snart som möjligt komme till stånd såväl i Stockholm
som i Uppsala. Departementschefen har emellertid upplyst, att reumatikervårdsakkunnigas
förslag till en kombinerad ortopedisk- och reumatologisk klinik
vid akademiska sjukhuset i Uppsala med reumatikeravdelningarna inrättade
som ett klimatologiskt forskningsinstitut ävensom samma sakkunnigas förslag
till en reumatikerklinik i Stockholm nyligen varit föremål för prövning
av civila byggnadsutredningen samt av en särskilt tillkallad medicinsk expert,
överläkaren vid Nynäs kuranstalt medicine doktorn Fredrik Sundelin. Denne
expert har anfört vägande skäl mot anordnandet i Uppsala av ett artificiellt
tropiksjukhus. Vidare har departementschefen meddelat, att därjämte åtskilliga
både teoretiska och praktiska invändningar rests mot en dylik sjukhusanläggning
och att civila byggnadsutredningen i anslutning till den ifrågavarande
expertutredningen ansett sig böra utgå ifrån att tropikanläggningen
icke bör komma till utförande. Utredningen har även föreslagit en serie förenklingar
och rationaliseringar, som skulle medföra betydande kostnadsminskningar
och för sin del funnit sig böra föreslå en principiellt annan lösning än
den av reumatikervårdssakkunniga föreslagna. Departementschefen har ansett
det uppenbart, att såväl nyssnämnda sakkunniga som företrädarna för den
medicinska forskningen och utbildningen vid Uppsala universitet ävensom direktionen
för akademiska sjukhuset böra beredas tillfälle att yttra sig över
byggnadsutredningens principlösning och att innan dessa utlåtanden föreligga
ett på allsidig utredning grundat förslag i ärendet icke kan framläggas för
riksdagen.
20
Statsutskottets utlåtande nr 171.
Med hänsyn till vad departementschefen sålunda upplyst och då den i motionerna
I: 186 och II: 259 berörda frågan för närvarande är föremål för uppmärksamhet
från Kungl. Maj:ts sida anser utskottet det icke erforderligt att
riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t göra framställning i motionernas
syfte. Utskottet finner därför ifrågavarande motioner icke böra till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
I motionerna 1:186 och II: 259 erinras om föreliggande planer att i anslutning
till en blivande reumatologisk klinik vid karolinska sjukhuset uppföra
ett institut för forskning över de invalidiserande folksjukdomarna, i första
hand de reumatiska sjukdomarna och barnförlamningen. Avsikten är att anläggningskostnaderna
för institutets byggnad ävensom utrustningskostnaderna
skola bestridas medelst anslag från Konung Gustaf V:s 80-årsfond. Enligt
vad utskottet inhämtat har direktionen för karolinska sjukhuset, efter det
att nu föreliggande proposition avlämnats, hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om att en lämplig tomt på sjukhusets område måtte kostnadsfritt upplåtas
för nämnda forskningsinstitut. Med anledning härav anser utskottet, att
det i förevarande fall torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare
prövning av ärendet lämna det begärda medgivandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
a) att riksdagen må till Utbyggande av karolinska sjukhuset
för budgetåret 1944/45 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor;
b) att motionerna I: 301 och II: 482 må anses besvarade
med vad utskottet här ovan anfört;
c) att motionerna I: 186 och II: 259 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 juni 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard, Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Pauli,
Gränebo, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Bäcklund, Holmström, Heiding, Gustaf
Karlsson och Berling; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Bergström, Ward, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Holmdahl, Wallentheim,
Nilsson i Steneberg och Lindholm.
Reservation
av herr Svensson i Grönvik.