Statsutskottets utlåtande nr 158.

25

Nr 158.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn befrielse
för fanjunkaren A. W. Lilienberg från viss återbetalning
sskyldighet.

(Ira avd.)

Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr R. Anderberg (1:24) och den andra inom andra kammaren av herr
A. Nilsson i Steneberg (II: 59) har hemställts, att riksdagen måtte besluta
befria fanjunkaren A. W. Lilienberg från återbetalningsskyldighet av 718
kronor 40 öre, vilket belopp han för mycket uppburit i lön.

Av motionerna och av utskottet införskaffade handlingar inhämtas i ärendet
i huvudsak följande.

Lilienberg, som erhållit sin första underofficersutnämning i reserven, innehade
under tiden den 12 oktober 1913—30 september 1942 förordnande såsom
Tullföringsbiträde samt innehar från och med den 1 oktober 1942 förordnande
å en för pensionerad underofficer avsedd arvodesbefattning vid Södra skånska
infanteriregementet, vilken arvodesbefattning han på grund av uppnådd levnadsålder
av 63 år skall frånträda innevarande år. Vid krigsavlöningsreglementets
ikraftträdande å rullföringspersonalen från och med den 1 juli 1940
skulle Lilienberg hava kommit i åtnjutande av lägre löneinkomster än enligt
fredsavlöningsbestämmelserna och till följd härav lät krigskassaavdelningen
vid nämnda regementes depå med stöd av 5 § 5 mom. c) krigsavlöningsreglementet
i då gällande lydelse till Lilienberg utbetala i nämnda stadgande omförmäld
fyllnad i månadslönen. Härå gjorde arméförvaltningens civila departements
revision anmärkning och framhöll till stöd för anmärkningen, att förenamnda
stadgande i krigsavlöningsreglementet ägde tillämplighet allenast å
pensionsavgången beställningshavare i reserven, medan Lilienberg, vilken
vore i reserven direkt utnämnd, icke varit berättigad erhålla ifrågavarande
förmån.

Revisionen yrkade för den skull, att det under tiden den 1 juli 1940—den
28 februari 1942 felaktigt utbetalade beloppet — tillsammans 718 kronor 40
öre — måtte återbetalas. I en den 2 juni 1942 av arméförvaltningens civila
departement given resolution fastställdes anmärkningen.

Innan anmärkningen i fråga utställdes, hade Lilienberg jämte vissa andra
rullföringsbiträden hos Kungl. Majit anhållit att de under tid då krigsavlöningsreglementet
tillämpades måtte få uppbära lön efter högre löneklass än

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 152 159. issi 44 3

26

Statsutskottets utlåtande nr 158.

Utskottet.

den för dem i egenskap av i reserven utnämnda underofficerare gällande
för att de i avlöningshänseende skulle bliva i möjligaste mån likställda
med rullföringsbiträden, som från underofficersbeställning på aktiv stat
avgått med pension. Denna framställning föranledde dock icke någon
Kungl. Maj:ts åtgärd enligt beslut den 7 november 1941.

En av Lilienberg gjord underdånig framställning örn befrielse från återbetalningsskyldighet
i fråga örn dertill honom för mycket utbetalade beloppet,
718 kronor 40 öre, har av Kungl. Maj:t lämnats utan bifall. I utlåtande över
denna framställning hemställde arméförvaltningens civila departement på
grund av i målet förekomna omständigheter och i betraktande av den jämförelsevis
korta tid, som med hänsyn till sökandens levnadsålder återstode till
hans entledigande från innehavande arvodestjänst, att Kungl. Maj:t måtte
på det sättet bifalla sökandens framställning, att han befriades från återbetalningsskyldighet
av 576 kronor, motsvarande det belopp, som han uppburit
till och med månaden innan han erhållit del av Kungl. Majlis ovanberörda
beslut den 7 november 1941.

Lilienberg torde hava varit övertygad örn att han skulle äga uppbära fyllnad
i sin månadslön enligt krigsavlöningsreglementet intill det belopp, varmed
hans löneförmåner skulle hava utgått, därest fredsavlöningsbestämmelserna
alltjämt tillämpats. Vidare är utrett, att Lilienberg saknar förmåga att
återbetala hela det till honom felaktigt utbetalade beloppet av 718 kronor 40
öre. På grund av uppnådd levnadsålder skall han den 1 nästkommande oktober
lämna innehavande arvodesbefattning, varefter han endast kommer i åtnjutande
av honom i egenskap av i reserven utnämnd underofficer tillkommande
pension av 38 kronor för månad jämte å densamma belöpande dyrtidsoch
kristillägg. På grund härav synas enligt utskottets mening billighetsskäl
föreligga för att Lilienberg medgives viss befrielse fran sin återbetalningsskyldighet
till kronan. I likhet med dåvarande arméförvaltningens civila
departement anser sig utskottet böra föreslå, att rullenberg befrias från sin
återbetalningsskyldighet mot det att han till kronan inbetalar ett såsom
skäligt ansett belopp av 142 kronor 40 öre. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att bestämma den tid, inom vilket detta belopp skall inbetalas till
kronan.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 24 och II: 59,
medgiva, att fanjunkaren A. W. Lilienberg, därest han inom tid
som av Kungl. Maj:t bestämmes till försvarets civilförvaltning
inbetalar ett belopp av 142 kronor 40 öre, befrias från återstående
betalningsskyldighet, till kronan.

Stockholm den 30 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 152.