Statsutskottets utlåtande nr 1A5.
1
Nr 145.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1914 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
uppförande av centrala tvätt- och re par ationsanst alter
för försvaret jämte en i ämnet väckt motion.
(1 :a avd.)
I propositionen nr 112 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 18 februari 1944,
föreslagit riksdagen att under Försvarets fabriksfond för budgetåret 1944/45
anvisa
dels till Markförvärv för centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag
av 15 000 kronor;
dels till Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag
av 2 630 000 kronor;
dels ock till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för centrala
tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag av 925 000 kronor.
Vidare har uti en inom andra kammaren av herr V. Hedlund i Östersund
m. fl. väckt motion (II: 448) hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den
blivande centrala tvätt- och reparationsanstalten för mellersta Norrland förläggas
till Bräcke.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
På förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 179 beslöt 1943 års riksdag
(riksdagens skrivelse nr 320), att den nuvarande, förbandsvis bedrivna
tvätt- och reparationsverksambeten i fråga om intendenturmateriel vid försvarsväsendet
skulle rationaliseras genom koncentration av verkstadsdriften
till ett fåtal centrala tvätt- och reparationsanstalter. Tillika anvisade
riksdagen medel dels för uppförande av centrala dylika anstalter i Slockholm
och Boden samt på Gotland, dels ock för anskaffning av maskiner och
annan utrustning för anstalterna i fråga.
Enligt de beräkningar rörande behovet av centrala tvätt- och reparationsanstalter
för försvarsväsendet i dess helhet, vilka lågo till grund för riksdagens
beslut i fråga om underhållstjänstcns ordnande, skulle — utöver
nyssnämnda tre centrala anläggningar — i övrigt erfordras fyra eller fem
dylika anstalter.
Bihang till riksdagens protokoll 19H. 6 sami. Nr 115.
2
Statsutskottets utlåtande nr 145.
Sedan Kungl. Majit uppdragit åt 1942 års militära reparationstjänstutredning
att undersöka frågan om underhållstjänstens organisation har utredningen
den 29 januari 1944 avgivit förslag i ärendet.
Vad beträffar ett av 1943 års riksdag gjort uttalande rörande ett eventuellt
utnyttjande av de centrala tvätt- och reparationsanstalterna jämväl
för civilt bruk har utredningen, som trätt i förbindelse med vissa landsting,
konstaterat, att förutsättningar för ett samarbete i angivna hänseende mellan
kronan och landstingens sjukvårdsinrättningar i åsyftad omfattning åtminstone
icke för närvarande vore för handen. Detta borde enligt utredningens
mening icke hindra, att frågan härom ånyo upptoges, örn och i den
mån förhållandena framdeles kunde giva anledning därtill. Frågan örn ett
samarbete med vissa civila inrättningar i övrigt torde, påpekar utredningen,
icke vara av större räckvidd. Hinder torde emellertid icke behöva möta mot
etablerandet av dylikt samarbete, i den mån detsamma kunde vara ägnat att
tillgodose båda parternas intressen. Det hade synts utredningen lämpligen
böra få ankomma på försvarets fabriksstyrelse att träffa avgörande i hithörande
spörsmål.
Vad angår frågan örn de centrala tvätt- och reparationsanstalter, vilka
erfordras utöver de av 1943 års riksdag beslutade anstalterna i Boden och
Stockholm samt på Gotland, har reparationstjänstutredningen anfört, att utredningens
fortsatta överväganden givit till resultat, att för ändamålet synts
böra uppföras fyra dylika anstalter, avsedda en för mellersta Norrland, en
för västra Götaland, en för östra Götaland samt en för södra Götaland.
Utredningen har härefter behandlat frågan örn förläggningsplatser för de
centrala tvätt- och reparationsanstalterna.
Valet av förläggningsplats för den för mellersta Norrland avsedda anstalten
har synts utredningen böra stå mellan Bräcke och Långsele stationssamhällen.
Militärbefälhavaren för II. militärområdet hade på utredningens förfrågan
meddelat, att — även örn Bräcke och Långsele under fredsförhållanden
kunde anses ur militär synpunkt i stort sett likvärdiga såsom förläggningsplatser
— Bräcke likväl ägde ett bestämt företräde framför Långsele med
hänsyn till etappgrupperingen. Därest endast militära skäl finge fälla utslaget,
borde platsvalet fördenskull utfalla till förmån för Bräcke. De militära
nackdelarna beträffande Långsele-alternativet vöre dock icke så stora,
att militärbefälhavaren ville motsätta sig anstaltens förläggande till sistnämnda
plats.
Utredningen har beträffande denna fråga anfört, bland annat, följande.
Den militära tvättgodsmängden vid ifrågavarande anläggning beräknades
under normala fredsförhållanden komma att utgöra omkring 700 000 kilogram
per år. I utredningens den 16 oktober 1942 avgivna principbetänkande
hade påvisats, att för ernående av ett gynnsamt driftsresultat erfordrades en
årlig tvättgodskvantitet icke understigande 1 miljon kilogram. Vad Bräcke
-
Statsutskottets utlåtande nr l id.
3
alternativet anginge hade Jämtlands läns landsting avböjt ett samarbete med
kronan, under det att Västernorrlands läns landsting oell styrelsen för Österåsens
sanatorium förklarat sig villiga till ett samgående i händelse av anstaltens
förläggande till Långsele. Härvid skulle den årliga tvättgodsmängden
ökas med omkring 700 000 kilogram eller således till sammanlagt omkring
1,4 miljoner kilogram. Den härav betingade driftkostnadsminskningen kunde
uppskattas till 2,5 öre per kilogram tvättgods eller för 700 000 kilogram tvättgods
till 17 500 kronor per år enligt 1939 års prisnivå, vilken summa evalverad
till nuvarande prisläge motsvarade omkring 25 000 kronor. Örn för jämförelse
ur driftsekonomisk synpunkt mellan Bräcke- och Långsele-alternativen
sistnämnda summa reducerades med 7 000 kronor, motsvarande å
Bräcke-anläggningen belöpande besparing i avlöningskostnaderna på grund
av dyrortsgrupperingen, kunde således den årliga driftkostnadsminskningen
vid anstaltens förläggande till Långsele för det militära tvättgodset för närvarande
uppskattas till sammanlagt 18 000 kronor. I samband härmed finge
dock framhållas, att det behövliga investeringskapitalet ökades med omkring
400 000 kronor enligt nuvarande prisnivå. Förräntning och amortering av
detta kapital inginge i den angivna driftskalkylen.
Sammanfattningsvis kunde således konstateras, att till förmån för Långsele-altemativet
talade en något gynnsammare driftsekonomi. Häremot borde
emellertid vägas den vid detta alternativ uppkommande ökningen i investeringskapitalet.
Reparationstjänstutredningen har sammanfattningsvis uttalat, att ur de
synpunkter utredningen haft att företräda Bräcke-alternativet finge anses
äga något företräde framför Långsele-alternativet. Utredningen har fördenskull
förordat, att den för mellersta Norrland avsedda centrala tvätt- och
reparationsanstalten förlägges lill Bräcke. För den händelse emellertid
Långsele-alternativet ur allmänna synpunkter ansåges böra väljas, har utredningen
framlagt kostnadsberäkningar jämväl för en till sistnämnda ort
förlagd centralanstalt.
I fråga örn den för södra Götaland avsedda centralanstalten har utredningen
förordat, att densamma förlägges till Hässleholm. Anstalten i fråga
bär dock ansetts icke böra omedelbart komma till utförande, utan huvuddelen
av underhållstjänsten för de till denna del av landet förlagda förbanden
borde provisoriskt ordnas genom övertagande för försvarets räkning av
den vid förutvarande tvångsarbetsanstalten i Landskrona befintliga tvättinrättningen.
De orter, som kunde komma i fråga såsom förläggningsplatser för den för
västra Götaland avsedda anstalten vöre enligt utredningens mening Herrljunga,
Falköping och Skövde. Utredningen har på anförda skäl förordat
Herrljunga såsom lörläggningsplats.
För centralanstalten för östra Götaland har utredningen undersökt olika
förläggningsmöjligheler, bland andra Hallsberg, Mjölby och Tranås, och därvid
kommit till den uppfattningen, att ett förläggande av en för dessi) en
4
Statsutskottets utlåtande nr 145.
heter gemensam tvätt- och repara homans tält till Mjölby ur olika synpunkter
skulle vara den för kronan fördelaktigaste.
Efter en centralisering av underhållstjänsten skulle, framhåller utredningen,
vissa truppförband komma att befinna sig på betydande avstånd
från närmaste centrala anstalt. Detta skulle bli förhållandet beträffande
Värmlands regemente, Bergslagens artilleriregemente, Västerbottens regemente,
Norrlands dragonregemente, Dalregementet, Hälsinge regemente och
Hälsinge flygflottilj. Utredningen har förordat, att de nuvarande tvättinrättningarna
och verkstäderna för reparation av tvättgodset tills vidare skulle
bibehållas vid Värmlands regemente, Västerbottens regemente, Dalregementet
och Hälsinge regemente ävensom att Bergslagens artilleriregemente, Norrlands
dragonregemente och Hälsinge flygflottilj för utförande av vattentvätt skulle
hänvisas till respektive Värmlands regemente, Västerbottens regemente och
Hälsinge regemente.
Utredningen har kommit till den uppfattningen, alt underhållstjänsten
för de till och invid Karlskrona förlagda förbanden och inrättningarna tills
vidare borde ombesörjas vid de nuvarande tvätt- och reparationsanstalterna
i Karlskrona. Kalmar och Blekinge flygflottiljer borde i fråga om underhållstjänsten
hänvisas till anläggningarna i Karlskrona.
I fråga om behovet av personal vid tvättanstalterna och dennas löneställning
har utredningen förutsatt, att de principer följas, vilka angivits i propositionen
1943: 179 och av riksdagen godtagits.
Kostnaderna för uppförande av var och en av de i Hässleholm, Mjölby
och Herrljunga planerade centralanstalterna hava beräknats till 824 000 kr.
För pumpverk och tomt i Herrljunga hava beräknats 50 000 kronor. Den i
Bräcke planerade anstalten har kostnadsberäknats till 635 000 kronor. Den
totala byggnadskostnaden skulle alltså utgöra 3 157 000 kronor. För en till
Långsele förlagd samarbetsanstalt hava anläggningskostnaderna beräknats
till 935 000 kronor. I jämförelse med Bräcke-anläggningen innebär detta en
merutgift av 300 000 kronor, motsvarande en ökning av byggnadskostnaderna
med 47 %• Att märka är emellertid, framhåller utredningen, att anstaltens
årliga tvättgodskapacitet genom samarbetet med landstinget skulle
ökas från i runt tal 700 000 kilogram till 1,4 miljoner kilogram eller således
fördubblas.
Kostnaderna för maskin- och inventarieanskaffning hava beräknats till
1,1 miljoner kronor. Vid Långsele-alternativet skulle tillkomma en ytterligare
maskinanskaffningskostnad av 100 000 kronor.
överbefälhavaren har i avgivet utlåtande över utredningens förslag framhållit,
att förläggningen av en reparationsanstalt till Hässleholm vore mindre
lämplig. Hässleholm hade ett relativt utsatt läge och utgjorde därjämte en
stor järnvägsknut. En förläggning längre norrut förslagsvis till Älmhult eller
Växjö syntes överbefälhavaren vara att föredraga. I fråga örn utredningens
Statsutskottets utlåtande nr l itt.
5
förslag till förläggningsplatser för övriga tre anstalter Ilar överbefälhavaren
ansett icke vara något att erinra.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.
Såsom framgår av propositionen 1943: 179 lia de undersökningar, som
verkställts av 1942 års militära reparationstjänstutredning, bestyrkt, att en
övergång från den nuvarande, i hantverksmässiga former bedrivna verksamheten
för tvätt och reparation av beklädnadsartiklar vid försvaret till
industriell drift i större skala skulle vara ägnad att medföra påtagliga fördelar
i tekniskt och ekonomiskt hänseende. Utredningen har med stöd av
industrimässiga kalkyler funnit, att en koncentrering av denna underhållstjänst
till en verkstadsorganisation av viss angiven storleksordning skulle
kunna medföra en besparing av omkring 5 miljoner kronor per år enligt nuvarande
pris- och löneläge. För egen del yttrade jag vid anmälan av nämnda
proposition, att — oavsett örn de av utredningen framlagda kalkylerna på
samtliga punkter kunde anses fullt bärande eller ej — den gjorda undersökningen
dock syntes klart giva vid handen, att vid ett realiserande av centraliseringstanken
de med omläggningen förbundna investeringarna i form av
fasta anläggningar och rationell teknisk utrustning kunde göras i hög grad
räntabla.
Den av 1943 års riksdag i anslutning härtill godkända planen för underhållstjänstens
centralisering innebär, att — utöver de av riksdagen beslutade
centrala tvätt- och reparationsanstalterna i Boden och Stockholm samt
på Gotland — för försvaret i övrigt böra avses fyra eller fem sådana anstalter.
Vid de fortsatta överväganden, som militära reparationstjänstutredningen
ägnat denna fråga, har utredningen stannat vid alt förorda, att antalet
sålunda erforderliga anstalter bestämmes till fyra. Av dessa skulle en
avses för mellersta Norrland, en för västra Götaland, en för östra Götaland
och en för södra Götaland. Anstalterna skulle förläggas till respektive
Bräcke, Herrljunga, Mjölby och Hässleholm. Den för södra delen av landet
avsedda anstalten skulle emellertid icke omedelbart utföras. I stället
skulle den vid förutvarande tvångsarbetsanstalten i Landskrona befintliga
tvättinrättningen övertagas av försvaret för att provisoriskt betjäna vissa
av de till denna del av landet förlagda truppförbanden. I övrigt skulle enligt
reparationst jänstutredningens förslag den nuvarande ordningen för underhållstjänsten
tills vidare i vissa delar bibehållas vid ett antal från närmaste
centrala anstalt avsides belägna enheter ävensom i Karlskrona, varvid
dock ledningen av vederbörande verkstäder skulle underställas försvarets
fabriksstyrelse.
Det sålunda av reparationstjänstutredningen framlagda förslaget till fortsatt
utbyggnad av den lör en centraliserad underhållstjänst erforderliga
organisationen synes mig i princip kunna godtagas. Med avseende å nybvggnadsprogrammet
biträder jag sålunda förslaget, alt antalet centrala
tvätt- och reparation sanstalter bestämmes till fyra utöver de redan beslutade
anläggningarna i Boden och Stockholm samt på Gotland eller att således
för huvuddelen av den militära underhållstjänsten avses tillhopa sju centrala
anstalter. Såsom nämnts förutsätter en dylik organisation, att underhållstjänslcn
i vissa delar tills vidare bibehålies i nuvarande lonner vid ett
mindre antal militära enheter ur armén och flygvapnet liksom även i Karlskrona.
Vad den för södra delen av landet avsedda centralanstalten be
-
9
Statsutskottets utlåtande nr 145.
träffar, synas mig övervägande skäl tala för att med uppförandet av denna
anstalt får tills vidare anstå, enär den vid förutvarande tvångsarbetsanstalten
i Landskrona befintliga tvättinrättningen synes kunna för en relativt
obetydlig ändringskostnad provisoriskt användas för militärt ändamål.
Särskilda medel synas således icke nu böra äskas för uppförande av nyssnämnda
centralanstalt. Jag förutsätter emellertid, att frågan om ett slutligt
genomförande av centraliseringsprogrammet för södra Götaland upptages
till bedömande, därest erfarenheterna skulle giva vid handen, att tvättinrättningen
i Landskrona icke lämpligen bör på längre sikt utnyttjas för
försvarets räkning. Det bör ankomma på försvarets fabriksstvrelse att i
sinom tid taga denna fråga under övervägande.
På sätt inledningsvis omnämnts, har 1943 års riksdag uttalat, att vid organisationens
fortsatta utbyggande borde övervägas de fördelar, som kunde
ernås genom att de centrala tvätt- och reparationsanstalterna avsåges för
såväl statligt som kommunalt bruk. De fördelar, som härvid åsyftats, torde
närmast hänföra sig till den vid ett samgående med civila institutioner
uppkommande ökningen av anstalternas driftskapacitet, varigenom kostnaderna
per kilogram tvättgods kunna nedbringas. Med utgångspunkt härifrån
har reparationstjänstutredningen yttrat, att i de fall, där de blivande
centralanstalterna redan med hänsyn till omfattningen av det dit hänvisade
militära tvättgodset komma att erhålla en för säkerställande av ett ekonomiskt
tillfredsställande driftsresultat i och för sig tillräcklig storleksordning
— vilket skulle bli fallet beträffande de planerade anläggningarna i Herrljunga,
Mjölby och Hässleholm — något egentligt intresse av ett samgående
med civila inrättningar knappast kunna anses föreligga ur försvarets synpunkt.
Om ock detta enligt min mening icke i och för sig bör utgöra hinder
för ett dylikt samarbete, i den mån sådant skulle vara ägnat att ur
andra synpunkter medföra påtagliga fördelar, torde denna fråga för närvarande
icke äga större aktualitet, såvitt angår de nyssnämnda tre anläggningarna,
enär de landsting, med vilka utredningen trätt i förbindelse för
utrönande av förutsättningarna för ett samarbete, i allmänhet icke varit inriktade
på ett samgående med kronan i nuvarande läge. Den omständigheten,
att samarbetstanken icke för närvarande synes kunna förverkligas
i någon större omfattning, bör emellertid såsom nämnts icke utesluta, alt
frågan ånyo upptages, därest förhållandena giva anledning därtill. Det synes
böra ankomma på försvarets fabriksstyrelse att följa utvecklingen på
området och tillvarataga de möjligheter till samarbete, som kunna yppa sig
och kunna vara ägnade att medföra fördelar. I anslutning härtill bör framhållas,
att det samarbete med Kristianstads läns landsting, för vilket landstingets
förvaltningsutskott under viss förutsättning uttalat sig, icke torde
kunna komma till stånd vid utnyttjande tills vidare, på sätt av mig i det
föregående förordats, av den nuvarande tvättinrättningen i Landskrona.
Mot bakgrunden av vad i det föregående anförts synes det mig emellertid
angeläget, att de samarbetsmöjligheter tillvaratagas, vilka erbjuda sig vid
den av de planerade centralanstalterna, som icke i och för sig kommer att
erhålla tillräckligt stor kapacitet för ernående av ett fullgott driftsresultat,
nämligen den för mellersta Norrland avsedda anstalten. Såsom utredningen
påvisat, skulle ett samgående med Västernorrlands läns landsting medföra
en ärlig driftskostnadsminskning för det militära tvättgodset vid nämnda
anstalt åv omkring 18 000 kronor netto. Visserligen skulle uppförandet av en
Statsutskottets utlåtande nr lif).
7
samarbelsanstalt draga en merkostnad av omkring 400 000 kronor. Att
märka är emellertid, att förräntning och amortering av detta kapital inkalkylerats
i det självkostnadspris, som skulle debiteras landstinget för utförd
tvätt. Jag förordar fördenskull, att samarbete etableras mellan kronan och
Västernorrlands läns landsting i fråga örn utförande vid den blivande centralanstalten
av tvätt från landstingets sjukvårdsinrättningar. Även Österåsens
sanatorium torde härvid böra beredas möjlighet att utnyttja den centrala
anläggningen. En förutsättning för att samarbetet skall komma till
stånd är emellertid, att anstalten förlägges till Långsele. Någon befogad erinran
mot detta platsval synes mig icke vara att framställa, helst som militärbefälhavaren
för II. militärområdet förklarat sig icke vilja ur militära
synpunkter motsätta sig anstaltens förläggande till denna ort. Till förmån
för Långsclealtemativet talar även, att ett för tvättändamål mycket lämpligt
vatten kan erhållas ur Faxälven. Ur transportsynpunkt äger Långsele
vidare visst företräde framför Bräcke, i den mån transporterna komma att
utföras medelst automobiler. Jag förordar därför, att ifrågavarande anstalt
förlägges till Långsele. Såsom av handlingarna i ärendet framgår har Borgsjö
kommunalnämnd hemställt, att anstalten måtte förläggas till Ånge i
Västernorrlands län. Då denna plats vid de undersökningar, sorn föregått
reparationstjänstutredningens förslag, icke ansetts böra komma i fråga, har
jag icke funnit mig böra tillstyrka denna framställning.
Vad platsvalet i fråga örn de för västra och östra Götaland avsedda centralanstalterna
beträffar, synes anledning till erinran icke föreligga mot de
av utredningen anvisade förläggningsorterna Herrljunga och Mjölby. Däremot
synes, med beaktande av de av överbefälhavaren anförda synpunkterna,
frågan örn den definitiva förläggningen av den för södra Götaland
avsedda anstalten böra ytterligare övervägas. Erforderligt rådrum härför
erbjudes vid bifall till det av mig förordade förslaget örn provisoriskt utnyttjande
för ändamålet av den förutnämnda tvättanstalten i Landskrona.
Med rådande förhållanden å bostadsmarknaden torde det vara att förutse,
att vissa svårigheter komma att föreligga att möta det stegrade bostadsbehovet
å samtliga de orter, vilka av utredningen ifrågasatts såsom förläggningsplatser
för de blivande centralanstalterna. Utredningen har emellertid
anfört, att de kommunala myndigheterna å respektive orter erbjudit sig
att medverka till .statlig låneförmedling för stimulerande av bostadsproduktionen.
Jag förutsätter, att från kommunernas sida åtgärder vidtagas, som
kunna bidraga till en tillfredsställande lösning av bostadsproblemet, och
utgår från att anstalterna icke komma till utförande, förrän det kan antagas,
att bostäder i tillräcklig omfattning finnas att tillgå på de olika platserna.
Bostäder genom statens försorg torde nämligen med i det följande angivet
undantag icke böra anordnas för personalen vid dessa anstalter. Skulle det
visa sig, alt någon av de avsedda kommunerna icke har möjlighet att tillhandahålla
erforderligt antal bostäder, får frågan örn ändrad förläggning
av vederbörande anstalt upptagas efter förslag av fabriksstyrelsen.
Vad reparationstjänstuIredningen anfört och föreslagit i fråga om bibehållande
av nuvarande ordning för underhållstjänsten vid vissa förband ur
armén och flygvapnet ävensom i Karlskrona samt om sältet för underhållstjänstcns
ordnande vid de nytillkomna förbanden Bergslagens artilleriregemente
ävensom Hälsinge, Kalmar och Blekinge flygflottiljer föranleder icke
någon erinran frän min sida. Jag leiruIsiiIIer sålunda, att de kvarvarande
8
Statsutskottets utlåtande nr lia.
separata anläggningarna för denna underhållstjänst komma att ställas under
fabriksstyrelsen, som därigenom får möjligheter att övervaka driften och
framlägga förslag till den ändrade organisation, som vunna erfarenheter
kunna motivera.
Gentemot utredningens beräkningar rörande personalbehovet vid de blivande
centralanstalterna har jag icke funnit anledning till huvudsakligare
erinran. Såsom utredningen förutsatt, böra i fråga örn personalens storlek
och löneställning de principer följas, vilka angivits i propositionen 1943:179
och av riksdagen godtagits.
De av utredningen framlagda kostnadskalkylerna synas mig kunna i
huvudsak godtagas. Visserligen överstiger den beräknade totala byggnadskostnaden
något den summa, varmed utredningen preliminärt räknat. Såsom
nämnts sammanhänger merkostnaden dels med tillkomsten av ett särskilt
pumpverk samt med tomtförvärv för Herrljunga-anläggningen, dels
ock därmed, att vid var och en av de centrala anläggningarna ansetts böra
anordnas särskild maskinistbostad. Vad av överbefälhavaren yttrats rörande
den lokala placeringen av de blivande anstalterna synes böra i görligaste
mån beaktas och vid kostnadsberäkningarna hänsyn därför tagas till den
ytterligare kostnadsökning genom förlängning av stickspår m. m. som kan
prövas erforderlig.
Jag tillstyrker fördenskull, att för de centrala anläggningarna i Långsele,
Herrljunga och Mjölby avses ett belopp av sammanlagt (935 000 + 859 000
+ 824 000) — 2 618 000 kronor för uppförande av byggnader, men föreslår
med hänsyn till vad nyss anförts rörande merkostnader för förläggning av
stickspår m. m., att detta belopp uppåt avrundas till 2 650 000 kronor. Ett
belopp av 15 000 kronor synes böra beräknas för förvärv av tomtmark för
anläggningen i Herrljunga. Härvid förutsätter jag, att ytterligare markkostnader
icke skola behöva beräknas vid den ändrade förläggning lokalt
av anstalterna, som på grund av överbefälhavarens yttrande kan bedömas
vara lämplig. Skulle emellertid dylika kostnader icke kunna undvikas, utgår
jag från att det skall få ankomma på Kungl. Majit att medgiva kostnadernas
bestridande från de till fabriksstyrelsens förfogande stående medlen för
framtida täckande genom särskilt anslag under försvarets fabriksfond. Vidare
torde ett belopp av (315 000 + 295 000 + 295 000 —) 905 000 kronor böra
beräknas för anskaffning av maskiner och annan utrustning. Härtill
kommer ett belopp av 35 000 kronor, utgörande kostnad för erforderliga
ändringsarbeten inom tvättinrättningen vid förutvarande tvångsarbetsanstalten
i Landskrona.
I angivna kostnadssiffror för nybyggnader ingå kostnader för lös inredning
med 6 000 kronor vid var och en av de centrala anläggningarna. Medel
för detta ändamål böra icke ingå i det belopp, som äskas för byggnadernas
uppförande. Med beaktande härav förordar jag —- med hänvisning till
i propositionen 1944:75 framlagt förslag rörande inrättande av försvarets fabriksfond
— att till uppförande av avsedda byggnader under försvarets fabriksfond
för budgetåret 1944/45 anvisas ett investeringsanslag av (2 650 000
—3X6 000 =) i avrundat tal 2 630 000 kronor. Under samma fond böra
vidare för samma budgetår anvisas dels ett investeringsanslag av 15 000 kronor
för markförvärv, dels ock ett investeringsanslag av (905 000 + 3X6 000
= ) i avrundat tal 925 000 kronor för anskaffning av maskiner och annan
utrustning för avsedda anstalter.
Statsutskottets utlåtande nr 145.
9
De byggnader, i vilka tvättanstalten i Landskrona är inrymd, komma
— vid bifall till det i propositionen 1944:75 framlagda förslaget — icke att
tillhöra försvarets fabriksfond. I anslutning härtill anser jag mig icke böra
förorda, att särskilt anslag under nämnda fond anvisas för täckande av
förutnämnda kostnad av 35 000 kronor, utan förutsätter, att denna kostnad
må bestridas från fabriksverkets driftkostnadsstat, vilket synes motiverat,
då fonden icke belastas med hyra för vare sig tvättanstaltens lokaler eller
utrustning. Oavsett att tvättanstalten i Landskrona icke överförts till försvarets
fabriksfond bör försvarets fabriksstyrelse tillsvidare svara för förvaltningen
av anstalten.
Avlönings- och övriga driftkostnader för här avsedda anstalter böra bestridas
av försvarets fabriksstyrelse. Särskilda anslag behöva icke anvisas
för dessa ändamål.
Såsom av ärendet framgår beslöt 1943 års riksdag, att den nuvarande,
förbandsvis bedrivna tvätt- och reparationsverksamheten i fråga om intendenturmateriel
vid försvarsväsendet skulle rationaliseras genom koncentration
till ett fåtal centrala tvätt- och reparationsanstalter. Samtidigt anvisade
riksdagen medel för uppförande av centrala dylika anstalter i Stockholm
och Boden samt på Gotland ävensom maskiner m. m. Riksdagen
framhöll därjämte, bland annat, att vid organisationens fortsatta utbyggnad
borde övervägas de fördelar, som kunde ernås genom att anstalterna
avsåges för såväl statligt som kommunalt bruk.
I nu föreliggande proposition har på grundval av en av 1942 års militära
reparationstjänstutredning verkställd utredning förslag framlagts om uppförande
av ytterligare centrala tvätt- och reparationsanstalter, varjämte till
behandling upptagits därmed sammanhängande spörsmål.
Den nu föreslagna fortsatta utbyggnaden av ifrågavarande underhållstjänst
innebär att utöver ovannämnda redan beslutade tvätt- och reparationsanstalter
skulle uppföras fyra dylika anstalter, avsedda en för mellersta
Norrland, en för västra Götaland, en för östra Götaland och en för södra
Götaland. Mot förslaget, som står i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som förutsattes vid ärendets behandling vid 1943 års riksdag, har utskottet
icke något att erinra. Goda skäl synas utskottet föreligga för att den för
södra Sverige avsedda centralanstalten med föreslagen förläggning till Hässleholm
bör tills vidare anstå. I fråga örn de övriga anstalterna hava i fråga
om lörläggningsplatsen för de för östra och västra Götaland avsedda anstalterna
icke några erinringar rests mot en förläggning av desamma till
Mjölby respektive Herrljunga. Även utskottet kan ansluta sig till dessa förslag.
Vad beträffar förläggningsplatsen för den för mellersta Norrland avsedda anstalten
har valet närmast stått mellan Bräcke och Långsele. För att ifrågavarande
anstalt med hänsyn till omfattningen av det dit hänvisade militära tvättgodset
skall erhålla en för säkerställande av ett ekonomiskt tillfredsställande
driftsresultat tillräcklig storleksordning har verkställd utredning utvisat,
Bihang till riksdagens protokoll 1944. G sami. Nr 145.
Utskolltl.
I
10
Statsutskottets utlåtande nr 145.
att ett samgående med vederbörligt landsting är erforderligt. Företagen undersökning
rörande samarbetsmöjligheterna har givit vid handen, att, därest
anstalten förlägges till Långsele, Västernorrlands läns landsting förklarat
sig villigt att anlita anstalten för länets sjukvårdsinrättningars behov. Härigenom
skulle en till Långsele förlagd tvättinrättning från länet tillföras
omkring 700 000 kg tvättgods eller lika mycket som det beräknade militära
tvättgodset. I fråga om Bräcke-alternativet har Jämtlands läns landsting
däremot avböjt ett samarbete med kronan. Även örn ett dylikt samarbete
med landstinget kunde komma till stånd, vill utskottet framhålla, att av
utskottet företagna undersökningar givit vid handen, att anstalten förlagd
till Bräcke ändock icke tillnärmelsevis kan ernå den tvättgodsmängd som
skulle bliva fallet, örn densamma förlädes till Långsele. Driftsekonomiskt
sett torde Långsele-alternativet sålunda vara att förorda. Även ur militär
synpunkt har detsamma ansetts godtagbart. Det förhållandet att, såsom
i motionen framhållits, Bräcke genom statliga åtgärder åsamkats vissa
ekonomiska förluster och att såsom kompensation härför anstalten borde
förläggas dit kan utskottet icke i detta sammanhang tillmäta avgörande
betydelse. Utskottet har vid övervägande av denna fråga funnit på nu angivna
och av departementschefen i övrigt anförda motiv företräde böra
givas åt Långsele-alternativet och tillstyrker följaktligen, att anstalten i fråga
förlägges till nämnda ort. Motionen avstyrkes alltså.
En förläggning av centralanstalterna till ovan angivna orter medför givetvis
en icke oväsentlig stegring av behovet av bostäder därstädes. Emellertid
hava, såsom departementschefen meddelat, de kommunala myndigheterna
å respektive orter erbjudit sig att medverka till statlig låneförmedling för
stimulerande av bostadsproduktionen. Utskottet finner i likhet med departementschefen,
att anstalterna icke böra komma till utförande, förrän det
kan antagas att bostäder i tillräcklig omfattning finnas att tillgå på de olika
platserna.
Vad beträffar anstalternas personalbehov och löneställning för denna
personal hava de av 1943 års riksdag därvid angivna principerna följts. Utskottet
tillstyrker vad härutinnan föreslagits.
För uppförande av byggnader m. m. för de förordade centralanstaltema
1 Långsele, Herrljunga och Mjölby har beräknats ett sammanlagt belopp av
2 630 000 kronor, vartill kommer 15 000 kronor för förvärv av viss tomtmark
för anläggningen i Herrljunga. Vidare hava för maskiner och annan
utrustning avsetts ett belopp av 925 000 kronor. Mot beräkning av angivna
belopp synes icke vara något att erinra. Utskottet tillstyrker alltså, att
anslag i enlighet härmed anvisas under försvarets fabriksfond. Därest ytterligare
markkostnader skulle visa sig oundgängligen erforderliga, torde det
få ankomma på Kungl. Majit att medgiva kostnadernas bestridande från
Statsutskottets utlåtande nr 145.
11
de till fabriksstyrelsens förfogande stående medlen för framlida täckande
genom särskilt anslag under försvarets fabriksfond.
Under åberopande av det anförda och då departementschefens förslag
jämväl i de delar, varom utskottet icke särskilt uttalat sig, icke givit anledning
till erinran, får utskottet hemställa,
I. att motionen II: 448 icke må av riksdagen bifallas;
II. att riksdagen må under försvarets fabriksfond för budgetåret
1944/45 anvisa
a) till Markförvärv för centrala tvätt- och reparationsanstalter
ett investeringsanslag av 15 000 kronor;
b) till Uppförande av centrala tvätt- och rcparationsanstalter
ett investeringsanslag av 2 630 000 kronor;
c) till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för
centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag
av 925 000 kronor.
Stockholm den 23 maj 1944.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i Malmö,
Gränebo. Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Bäcklund, Holmström, Heiding, Karl
Andersson, Boman och Gillström; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Olsson i Kullenbergstorp,
Nilsson i Steneberg, landholm, Åkerström och Eriksson i Frägsta.