Statsutskottets utlåtande nr 135.

1

Nr 135.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1944 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits förslag angående organisationen
av dövstumskolväsendet m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt
200, s. 468—518 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att dels godkänna av
departementschefen förordad organisation av dövstumskolväsendet, dels godkänna
av departementschefen angiven avlöningsstat för dövstumskolorna,
att tillämpas från och med budgetåret 1944/45, dels ock till Dövstumskolorna:
Avlöningar för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av
1 180 000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit i propositionen nr 1 under kapitalbudgeten (bilaga
6, punkt 10, s. 15—17 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att till Omoch
nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna för budgetåret 1944/45 anvisa
ett investeringsanslag av 115 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
D. Norman m. fl. (I: 194) och den andra inom andra kammaren av herr E.
Håstad m. fl. (II: 269), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av åttonde
huvudtiteln, dövstumskolorna, måtte dels avslå Kungl. Maj:ts förslag att
förlägga mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola till Vänersborg,
dels besluta tills vidare bibehålla skolan vid Manilla jämte dövstumlärarseminariet
och där befintliga skriv-teckenavdelningar, dels ock uttala, att
frågan om den definitiva förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola
bör bli föremål för en förnyad utredning;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr K. A. Johanson m. fl. (I: 242) och den andra inom andra kammaren
av herr E. Berg m. fl. (II: 368), vari yrkats, att riksdagen måtte besluta att
upptagningsskolan i Härnösand för dövstumma får kvarbliva i Härnösand.

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 6 sami. Nr 135—137.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 135.

I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för motionerna hänvisas
till motionerna I: 194 och II: 368.

Frågan om nedläggande av en upptagningsskola m. m.

På förslag av Kungl. Majit (propositionen nr 246) beslöt 19Jf2 års
riksdag,

dels att specialskolan och fortsättningsskolan i Gävle för skriv-teckenelever
skulle nedläggas och från och med budgetåret 1943/44 ersättas med en vårdanstalt
för dövstumma med komplicerat lyte, omfattande skolhem samt ett
arbetshem för män och ett för kvinnor,

dels ock att en av de nuvarande fyra upptagningsskolorna för dövstumma
barn (Lund, Vänersborg, Manilla och Härnösand) skulle nedläggas med utgången
av budgetåret 1942/43.

Beträffande vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte beslöts, att
den under en övergångstid provisoriskt skulle förläggas till Gävleskolans lokaler
och sedermera flyttas till en lämplig jordbruksegendom. I skrivelse den 20
april 1943 hemställde skolöverstyrelsen, att egendomen Mogård i Finspångs
köping, Östergötlands län, måtte inköpas för ändamålet samt att medel måtte
anvisas för erforderliga omedelbara om- och nybyggnadsarbeten. Då dessa
emellertid tidigast kunde vara slutförda den 1 juli 1944, utgick överstyrelsen
ifrån, att överflyttningen av vårdanstalten från Gävle till Mogård kunde
ske först vid denna tidpunkt. Under innevarande budgetår borde anstalten
alltså ligga kvar i Gävle.

Statsmakternas beslut, att en av de fyra upptagningsskolorna för döv-,
stumma skulle nedläggas den 30 juni 1943, innefattade icke, vilken av skolorna
som skulle indragas; beträffande denna fråga skulle ytterligare utredning
äga rum. Angående denna frågas behandling år 1942 må i korthet erinras
örn följande.

Besparingsberedningen hade förordat, att upptagningsskolan i Vänersborg
skulle nedläggas, att Manillaskolan skulle undergå reparation för en kostnad
av 600 000 kronor samt att specialskolan i Örebro för oegentligt dövstumma
skulle flyttas till Gävle.

Skolöverstyrelsen hade tillstyrkt nedläggande av Vänersborgsskolan och
reparation av Manillaskolan men förordat att specialskolan i Örebro skulle
vara kvar och repareras för en kostnad av 51 000 kronor.

Statskontoret hade föreslagit bibehållande av Vänersborgsskolan, indragning
av Manillaskolan och reparation av Örebroskolan. Ämbetsverket hade
uppskattat de årliga besparingarna vid en indragning av Manillaskolan till
bortåt 100 000 kronor samt vid en indragning av Vänersborgsskolan till i
runt tal 36 000 kronor till att börja med och därefter 48 000 kronor.

För egen del anförde departementschefen i propositionen 1942: 246 i huvudsak
följande.

Statsutskottets utlåtande nr 135.

3

Vid bedömandet, vilken upptagningsskola, som borde nedläggas, syntes
skolorna i Härnösand och Lund utan vidare böra lämnas ur räkningen, varför
valet måste stå mellan skolorna i Vänersborg och på Manilla. Vilkendera
av dessa två skolor, som än valdes för nedläggande, kunna vägande skäl
åberopas för åtgärden. Skulle de beräkningar rörande årliga besparingar vid
ett nedläggande av Manillaskolan, på vilka statskontoret grundat sitt förslag,
visa sig riktiga, borde enligt min mening detta alternativ föredragas. Det
kunde dock för det dåvarande icke anses klarlagt, huruvida dessa beräkningar
vore hållbara. Men även om de upptoges med försiktighet, syntes dock den
av statskontoret föreslagna lösningen ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än
det alternativ, skolöverstyrelsen förordat, därest detta senare innebure att
någon flyttning av Manillaskolan icke borde förekomma. Särskilt markerad
bleve skillnaden ur besparingssynpunkt, om den ekonomiskt fördelaktiga samorganisationen
mellan upptagnings- och fortsättningsskolorna i Vänersborg
ansåges kunna för framtiden bibehållas. — Ur pedagogisk synpunkt, slutligen,
fann jag det föga lämpligt, att en skola för dövstumma läge inom en storstad,
såsom vore fallet med Manillaskolan. En förläggning till ett mindre samhälle
vore ur denna synpunkt avgjort att föredraga.

Dövstumskolbyggnaden på Manilla vore i behov av att snarast underkastas
tämligen omfattande reparation och ombyggnad. Jämväl för specialskolan
i Örebro planerades betydande örn- och tillbyggnadsarbeten. I fråga om
båda dessa skolor hade tidigare tanken på förflyttning till Gävleskolans lokaler
varit uppe. Beträffande Örebroskolan kunde en förflyttning till Gävle
mycket väl tänkas och skulle medföra inbesparing av byggnadskostnader.
Därest Manillaskolan gjordes till föremål för sådan flyttning, skulle emellertid,
såsom skolöverstyrelsen framhållit, också därigenom — samtidigt
som vissa olägenheter icke skulle utebliva — ekonomiska och pedagogiska
fördelar vinnas, ägnade att försvaga skälen för ett nedläggande av denna
upptagningsskola. I likhet med överstyrelsen ansåg jag det förhållandet, att
seminariet för dövstumlärare vore anknutet till Manillaskolan, icke utgöra
hinder för att denna skola förflyttades, enär lärarutbildningen, örn den efter
flyttningen icke lämpligen skulle kunna bedrivas vid samma skola, utan olägenhet
kunde förläggas till skolan i Lund. Jag erinrade också om att 1939 års
lagtima riksdag i sin skrivelse nr 379 uttalat sig för Manillaskolans flyttning
till annan ort.

De föreliggande förhållandena syntes mig vara sådana, att nedläggande av
Vänersborgs- eller Manillaskolan samt byggnadsarbeten för sistnämnda skola
eller Örebroskolan icke borde beslutas, förrän det blivit klart, örn och när
Gävleskolans lokaler kunna bliva disponibla för ditflyttning av annan skola
samt huruvida lokalerna lämpade sig för vilken sorn helst av Manilla- och
Örebroskolorna. Sä noggrant som möjligt syntes mig böra beräknas dels kostnaderna
för erforderliga byggnadsarbeten för Manilla- och Örebroskolorna
under förutsättning att de icke flyttades, dels de besparingar såväl i fråga örn
nyssnämnda byggnadskostnader som beträffande ärliga utgifter, som kunna
vinnas å ena sidan vid förflyttning av Manillaskolan till Gävleskolans lokaler,
å andra sidan vid motsvarande förflyttning av Örebroskolan, dels oek slutligen
de besparingar såväl i fråga örn byggnadskostnader som ock beträffande
årliga utgifter, som borde kunna ernås ä ena sidan vid nedläggandet av
Vänersborgsskolan, och ii andra sidan vid nedläggandet av Manillaskolan,
beträffande vilken senare skola borde undersökas vad som sparas ej blott jämfört
med skolans bibehållande a Manilla utan även jämfört med skolans flyttande
till Gävle och drivande i Gävleskolans lokaler.

4

Statsutskottets utlåtande nr 135.

Beträffande frågan om nedläggande av en av upptagningsskolorna uttalade
riksdagen (skrivelsen 1942: 336), att riksdagen vore ense med departementschefen
om att valet härvid borde stå mellan skolorna i Vänersborg och på
Manilla. Riksdagen framhöll vidare i anslutning till vad departementschefen
i detta sammanhang anfört angående Gävleskolan, att riksdagen ansåge, att
denna skolas relativt goda lokaler borde såvitt möjligt komma till användning
i dövstumvården.

Skolöverstyrelsen framlade i skrivelse den 22 januari 1943 utredning i de
av departementschefen angivna hänseendena. Utredningen utmynnade i förslag
om

dels nedläggande av upptagningsskolan i Vänersborg,

dels provisorisk reparation av Manillaskolan för en kostnad av 70 000
kronor i avbidan på en framtida förflyttning till annan lämplig ort,

dels förflyttning av Härnösandsskolan till Gävle,

dels ock bibehållande av Örebroskolan och reparation av denna för en kostnad
av 59 000 kronor.

I yttrande häröver vidhöll statskontoret sitt förslag, att Manillaskolan
skulle nedläggas i stället för Vänersborgsskolan. Ämbetsverket biträdde skolöverstyrelsens
förslag i övrigt, förslaget örn Härnösandsskolans förflyttning
till Gävle dock endast under förutsättning att Manillaskolan nedlägges.

På förslag av Kungl. Majit (propositionen nr 269) beslöt 19 43 års
riksdag, att verkställandet av det av 1942 års riksdag fattade beslutet om
nedläggande av en av de nuvarande upptagningsskolorna för dövstumma barn
skulle uppskjutas tills vidare. Uppskovsbeslutet föranleddes av att Gävleskolans
lokaler icke kunde bliva disponibla, förrän den dit förlagda vårdanstalten
för dövstumma med komplicerat lyte kunde förläggas till annan plats. I enlighet
med därom av Kungl. Majit framlagt förslag anvisade riksdagen medel
dels till inköp av egendomen Mogård i Finspångs köping för ändamålet, dels
ock till utförande av vissa för ändamålet omedelbart erforderliga byggnadsarbeten,
avseende bland annat uppförande av nybyggnad för inkvartering av
såväl skolhemmets elever som arbetshemmens skyddslingar.

Skolöverstyrelsen har i sin den 31 augusti 1943 dagtecknade framställning
örn anslag till dövstumskolorna för budgetåret 1944/45 räknat med, att ombyggnaderna
på Mogård skulle bliva i stort sett färdigställda till början av
höstterminen 1944 och att alltså Gävleskolans lokaler skulle kunna frigöras
före nästa läsårs början.

Sedermera har det emellertid visat sig, att den beslutade nybyggnaden på
Mogård för Gävleanstaltens klientel icke kan färdigställas inom den av överstyrelsen
förutsatta tiden. På grund härav kan den beslutade omorganisationen
av upptagningsskolorna icke genomföras redan från och med budgetåret
1944/45.

Statsutskottets utlåtande nr 135. 5

Förläggningen av mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola.

Skolöverstyrelsens utredning och förslag.

I sin förutnämnda skrivelse den 22 januari 1943 framhåller skolöverstyrelsen,
att det av 1942 års riksdag fattade beslutet om nedläggande av en av
de nuvarande fyra upptagningsskolorna förutsätter en omreglering av den
nuvarande dövstumskoldistriktsindelningen. För närvarande är landet indelat
i fyra dövstumskoldistrikt, nämligen östra, södra, västra och norra distriktet.

1 samband med nedläggandet av en dövstumskola bör antalet distrikt minskas
till tre. Överstyrelsen anser, att de tre distrikten lämpligen böra kallas södra,
mellersta och norra dövstumskoldistrikten och omfatta:

södra dövstumskoldistriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län;

mellersta dövstumskoldistriktet: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala,
Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro och Västmanlands län; samt

norra dövstumskoldistriktet: Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I förhållande till den nuvarande distriktsindelningen innebär överstyrelsens
förslag, att det nuvarande södra distriktet utökas med Hallands samt Göteborgs
och Bohus län och det nuvarande norra distriktet med Kopparbergs
län, medan de nuvarande östra och västra distrikten med undantag av sistnämnda
tre län sammanföras till ett distrikt.

Beträffande förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola anför
överstyrelsen — som utgår från att södra distriktets upptagningsskola skall
vara förlagd till Lund — att de alternativ, som närmast syntés komma i fråga,
vore: a) upptagningsskolans förläggning till Vänersborg; b) upptagningsskolans
förläggning till Manilla eller annan plats i Stockholms närhet; och c) upptagningsskolans
förläggning till Gävle.

I fråga om byggnadskostnaderna och driftskostnaderna vid upptagningsskolans
förläggning enligt nämnda alternativ a)—c) anför skolöverstyrelsen
bland annat följande.

Alternativ a). Upptagnmgsskolans förläggning till Vänersborg.

B y g g n a d s k o s t n a d e r. En förläggning av mellersta dövstumskoldistriktets
upptagningsskola till Vänersborg skulle medföra krav på nybyggnad
av ett elevhem. Då under alla förhållanden fortsättningsskolan för talundervisade
gossar kommer att vara förlagd till Vänersborg, måste en omfattande
ombyggnad av verkstadslokalerna för denna skola ske. Styrelsen
för västra distriktets dövstumskolor har i en underdånig framställning den

2 januari 1941 erinrat örn att de för fortsättningsskolans elever uppförda
lokalerna avsetts för en internatskola, beräknad att rymma 60 elever. För
närvarande undervisas i fortsättningsskolan 119 elever, för vilka bostäder
hyrts på olika platser i Vänersborg. De för yrkesundervisning, teoretisk undervisning
och praktiskt arbete avsedda lokalerna liro otillräckliga. Undervis -

6

Statsutskottets utlåtande nr 135.

ning i nya yrken är önskvärd. En omändring och nybyggnad av lokaler avsedda
för fortsättningsskolan är under alla förhållanden ofrånkomlig. Indrages
den nuvarande upptagningsskolan i Vänersborg, kan med lätthet dess lokaler
omändras till elevhem för fortsättningsskolan. Om däremot mellersta distriktets
upptagningsskola skall ligga i Vänersborg, bli de nuvarande lokalerna för
dövstumskoloma otillräckliga och uppförandet av ett nytt elevhem måste
då komma till stånd.

Inom byggnadsstyrelsen har verkställts en utredning av de byggnadsfrågor,
som beröra dövstumskolan i Vänersborg. Utredningen innebär följande.

Den 1 december 1942 erhöll länsarkitekten Berglund uppdrag av byggnadsstyrelsen
att verkställa en summarisk beräkning av kostnaderna för omoch
nybyggnadsarbeten enligt följande alternativ:

Alternativ I skulle omfatta erforderliga byggnader för fortsättningsskola
för 110 dövstumma gossar samt för upptagningsskola med 112 elever.

Alternativ II skulle omfatta erforderliga byggnadsändringar för fortsättningsskolan,
därest upptagningsskolan bleve indragen.

Alternativ 1.

Ombyggnaden

Byggnadsarbeten ...................

Värme- och sanitära arbeten.........

Elektriska arbeten .................

. . kronor 234 015
. . » 48 844

» 26 460

kronor 309 319

Nytt elevhem

6 470 kbm ä 70 kronor ............

242 » »45 » ............

» 452 900
» 10 890

> 463 790

Summa kronor 773 109.

Kostnaderna ha granskats inom byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå, vilken
emellertid anser, att de beräknade beloppen äro för små och att kostnaderna
böra beräknas till följande belopp:

Ombyggnaden ...................................... kronor 400 000

Nytt elevhem .............................. » 500 000

Summa kronor 900 000.

Emellertid torde vissa inskränkningar och förenklingar kunna genomföras,
bland annat beträffande bostäderna för rektor, husfader och portvakter, varigenom
kostnaderna skulle nedbringas med omkring 50 000 kronor. Totalkostnaderna
för alternativ I skulle då bli 850 000 kronor.

I detta alternativ saknas för fortsättningsskolan bostäder för ett trettiotal
elever, ehuru länsarkitekten uppgivit, att alla 110 eleverna skola vara interner.

Alternativ II.

Kostnaderna för alternativ II har länsarkitekten beräknat till 333 064
kronor. Beloppet synes emellertid vara något lågt beräknat, varjämte inga
kostnader för ritningar, program och oförutsett beräknats. Byggnadsstyrelsens
byggnadsbyrå har gjort följande kostnadsuppställning:

Byggnadsarbeten ................................... kronor 278 000

Värme- och sanitära arbeten.......................... » 70 000

Elektriska arbeten .................................. » 32 000

Ritningar, kontroll och oförutsett.............. » 45 000

Summa kronor 425 000.

Statsutskottets utlåtande nr 135.

7

Genom liknande inskränkningar och förenklingar, som berörts under alternativ
I, torde emellertid kostnaderna kunna begränsas till 375 000 kronor.

Driftskostnader. Vid indragning av Manillaskolan förutsättes ett
bibehållande av tre upptagningsskolor, förlagda till Lund, Vänersborg och
Härnösand. Manillaskolan är för närvarande landets största upptagningsskola
för dövstumma med ett elevantal i egentliga upptagningsskolan av 92,
fördelade på 11 läraravdelningar. (Skrivteckenklasserna, omfattande 13 elever,
hava för underlättande av jämförelse uteslutits vid kostnadsberäkningarna.)
Skolans indragning skulle givetvis medföra en icke obetydlig utökning av de
övriga tre upptagningsskolorna. Detta gäller i särskild grad Vänersborgsskolan,
som för närvarande har det minsta elevantalet (58) bland upptagningsskolorna.

Kostnaderna för upptagningsskolan i Vänersborg i dess nuvarande omfattning
uppgå till omkring 153 000 kronor. Dessa siffror ha framkommit vid
en jämförelse mellan kostnaderna för de samorganiserade upptagnings- och
fortsättningsskolorna och beräknad kostnad för enbart fortsättningsskola.
Vid en utökning av upptagningsskolan till att omfatta 112 elever beräknas
statens utgifter för de samorganiserade skolorna komma att uppgå till cirka
508 000 kronor, varav för upptagningsskolan beräknas cirka 240 000 kronor.
Överstyrelsen har här räknat med en utökning av personalen vid upptagningsskolan
med 3 lärare i kunskapsämne, 1 arbetslärare, 1 vårdarinna och
2 biträden ävensom med en tillsynslärare i 23 lönegraden och en assistent i
16 lönegraden.

Å omkostnadsanslaget beräknas väsentliga höjningar komma att uppstå å
posterna till bränsle, ^ackordering, kosthåll och beklädnad av elever.

Kostnaderna för de fyra upptagningsskolorna innevarande år utgöra sammanlagt
omkring 962 000 kronor. Med endast tre upptagningsskolor, förlagda
till Vänersborg, Lund och Härnösand, komma kostnaderna att uppgå till cirka
835 000 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle sålunda, därest upptagningsskolan på Manilla
indrages och eleverna fördelas mellan upptagningsskolorna i Vänersborg,
Lund och Härnösand, vinnas en besparing i årliga utgifter av i runt tal 125 000
kronor.

Besparingarna framgå av nedanstående översikt:

Kostnader

Fyra upptagningsskolor, förlagda till Manilla, Lund, Vänersborg
och Härnösand ............................... kronor 962 000

Tre upptagningsskolor, förlagda till Vänersborg, Lund och

Härnösand ....................................... » 835 0Ö0

Summa årliga besparingar kronor 127 000.

Alternativ b). Upptagning sskolans förläggning till Manilla eller
Stockholms närhet.

Byggnadskostnader. Vid en förläggning av mellersta dövstumskoldistriktets
skola till Manilla uppstår icke något krav på en omedelbar
nybyggnad. Dövstumskolbyggnaden vid Manilla är visserligen i ett bristfälligt
skick, men eftersom det såväl med hänsyn till kostnaderna vid en genomgripande
ombyggnad som av andra nedan berörda skid icke synes lämpligt
att låta skolan i framtiden kvarligga vid Manilla, synes endast en för de närmaste
5 årens behov beräknad provisorisk reparation av och ombyggnad inom

8

Statsutskottets utlåtande nr 1S5.

skolbyggnaden böra ifrågakomma. Inom byggnadsstyrelsen har emellertid även
gjorts en utredning av kostnader för en mera genomgripande ombyggnad.
Kostnaderna för de olika alternativen framgå av följande av arkitekt Gahn
gjorda beräkning.

Utredningen omfattar två alternativ, det ena, alternativ I, avser minsta
möjliga åtgärder, tillräckliga för ett 5-årigt provisorium, det andra, alternativ
II, avser något mer genomgripande åtgärder, nödvändiga vid ett 10-årigt
provisorium.

Utöver de ändringsarbeten, som sammanhänga med något av alternativen
I och II, tillkomma vissa yttre och inre reparations- och underhållsarbeten.
För ett femårigt provisorium torde dessa möjligen kunna genomföras inom
kostnaden av det årliga underhållsanslaget. Utsträckes provisoriet däremot till
en längre tidsperiod, måste en rätt avsevärd kostnad nedläggas på dylika
arbeten. Exempelvis torde då större delen av vatten- och avloppsstammarna,
de elektriska ledningarna, flertalet golv samt målningen och den yttre putsen
behöva förnyas. Likaså torde det bli nödvändigt att insätta nya kopplade
fönsterbågar.

Kostnaderna för en ombyggnad enligt alternativ 1 skulle enligt av byggnadsstyrelsens
ingenjör G. A. Mårdh verkställd kostnadsberäkning belöpa sig
på 66 000 kronor. Omfattar ombyggnaden även viss förbättring av köksavdelningens
inredning, tillkomma cirka 3 000 kronor och för kyrksalens iordningställande
till filmundervisningssal 6 500 kronor.

Kostnaderna för en ombyggnad enligt alternativ II ha beräknats till
270 000 kronor för ändringsarbetena och därmed sammanhängande inre reparationer.
Utföres omläggningen av sjukavdelningen, tillkomma 60 000 kronor
och moderniseras gymnastikbyggnaden ytterligare 20 000 kronor.

Till dessa kostnader böra läggas cirka 100 000 kronor för yttre reparationsarbeten,
huvudsakligen omfattande vattrivning av fasaderna och utbyte av
fönsterbågarna.

Driftskostnader. Statens kostnader för dövstumskolorna i Vänersborg
i deras nuvarande omfattning, upptagningsskola med cirka 60 elever och
fortsättningsskola med omkring 115 elever utgöra enligt överstyrelsens beräkningar
cirka 421 000 kronor. ''

_ För enbart fortsättningsskola med 115 elever beräknas kostnaderna uppgå
till cirka 268 000 kronor. Vid upptagningsskolans indragning beräknas den
nu vid skolorna anställda personalen kunna minskas med icke mindre än 13
lärare, varav 9 i kunskapsämne, 1 arbetslärare, 1 kindergartenlärarinna, 1
slöjdlärarinna och 1 timlärarinna i skolkök, samt med sjuksköterska och 12
befattningshavare tillhörande vård- och ekonomipersonalen.

Av. ovanstående framgår, att kostnaderna för upptagningsskolan vid samorganisation
med fortsättningsskolan för närvarande uppgå till cirka 153 000
kronor. Dessa kostnader äro förhållandevis låga beroende på att personalbehovet
genom samorganisationen med fortsättningsskolan blir avsevärt mindre
än för en upptagningsskola organiserad som enskild anstalt.

Vid en indragning av upptagningsskolan i Vänersborg och elevernas uppdelning
på upptagningsskolorna på Manilla, i Lund och i Härnösand komma
kostnaderna för dessa skolor att ökas.

För de fyra nuvarande upptagningsskolorna uppgå kostnaderna, som i det
föregående nämnts, till cirka 962 000 kronor. Därest upptagningsskolan i Vänersborg
indrages och de tre övriga upptagningsskolorna, utökade med elever
från Vänersborgsskolan, bibehållas å nuvarande orter, på Manilla i Stockholm,

Statsutskottets utlåtande nr 135.

9

i Lund och Härnösand, komma kostnaderna att uppgå till omkring 933 000
kronor. Vid en indragning enligt detta alternativ vinnes sålunda en besparing

i årliga kostnader uppgående till i runt tal 30 000 kronor.

Besparingarna framgå av nedanstående översikt:

Fyra upptagningsskolor, förlagda till Manilla, Lund, Väners- Kostnader

borg och Härnösand ............................... kronor 962 000

Tre upptagningsskolor, förlagda till Manilla, Lund och

Härnösand ....................................... » 933 000

Summa årliga besparingar kronor 29 000.

Emellertid torde starka skäl tala för att mellersta dövstumskoldistriktets
upptagningsskola, när de statsfinansiella förhållandena och situationen på arbetsmarknaden
anses medgiva detta, erhåller nya lokaler. Dessa synas icke
böra förläggas i Stockholm utan å någon ort i Stockholms närhet. Överstyrelsen
har tidigare förordat skolans placering i Södertälje. Emellertid vore, som
besparingsberedningen framhållit, en förläggning av skolan till någon av städerna
Nyköping, Katrineholm, Mariefred, Sigtuna eller Norrtälje eller till
landskommuner i närheten av nämnda städer, ur ekonomisk synpunkt förmånligare.
Detta spörsmål behöver dock icke upptagas till slutgiltigt avgörande
förrän vid en senare tidpunkt. Under den närmaste femårsperioden
skulle lokalerna vid Manilla kunna användas.

Alternativ c). Upptagning sskolans förläggning till Gävle.

Byggnadskostnader. Dövstumskolbyggnaden i Gävle är 45 år
gammal. Den är synnerligen gediget byggd och mycket väl disponerad. Skolbyggnaden
är i stort sett väl underhållen. Givetvis tarva byggnaderna dock
på grund av sin relativt höga ålder en del rena underhållsreparationer.

Utrymmena i skolan äro så väl tilltagna att de torde medgiva möjlighet till
internering av åtminstone 85 elever, eventuellt ett något högre antal. Samtliga
sovsalar äro ljusa och trevliga. Till desamma höra goda tvättrum och klädkamrar.
I såväl goss- som flickavdelningarna finnes bostadsrum för vårdarinna.
För behövlig sjukvård finnas tre rymliga sjuksalar samt bostadsrum för
sjuksköterska.

Skolans kök är fullt modernt med anläggning för ångkök samt både gas- och
vedspis.

I elevmatsalen kunna omkring 85 elever samtidigt utspisas. Matsalen för
tjänstepersonalen är fullt tillräcklig, varjämte finnes en mindre matsal för
husmodem m. fl.

Gävlelokalerna böra i sitt nuvarande skick kunna taga emot omkring 85 intematselever.
Vid förläggning till Gävle av en skola med större elevantal torde
det bli nödvändigt externera de övriga. Undervisningslokalerna äro däremot
tillräckliga för ett betydligt större antal elever.

Gymnastiksalen synes tillräcklig för en skola av nämnd storlek. Om den
förses med modernare utrustning och nytt golv inlägges, torde den kunna betecknas
som fullgod.

Lokaler för kindergartenövningarna, ritsal, kollegierum samt biograf- och
samlingssal liksom tillräckliga utrymmen till dagrum förefinnas.

Vid en förläggning av mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola till
Gävle behöver någon egentlig ombyggnad av lokalerna icke omedelbart äga
nini. Antalet lärosalar behöver utökas med två, men möjlighet härtill finnes

10

Statsutskottets utlåtande nr 135.

genom uppsättning av en vägg i ett utrymme, som för närvarande utnyttjas
för filmvisning. Några anslag utöver de för byggnadens underhåll erforderliga
torde icke omedelbart behöva begäras.

D riftskostnader. I Gävleskolan kunna för närvarande 85 elever interneras.
Vid en förflyttning av den till 112 elever utökade Manillaskolan till
Gävle måste man räkna med att externera omkring 25 elever. På grund härav
kan någon minskning av den nu å Manilla anställda vård- och ekonomipersonalen
ske. Det bör också anmärkas, att det nuvarande relativt stora personalbehovet
vid Manilla till en stor del beror på att dess lokaler äro onödigt stora
och i vissa avseenden mindre väl disponerade, varigenom anstalten blir tungarbetad.
Vid skolans förläggning till de ur nämnda synpunkter mera gynnsamma
Gävlelokalerna torde kunna inbesparas 1 ekonomist av l:a klass, 4 biträden
samt 1 portvakt.

Lärarpersonalen, beräknad till det ovan angivna elevantalet, 112 fördelade
på 12 undervisningsgrupper, blir givetvis densamma, om skolan är förlagd till
Stockholm eller till Gävle.

Avlöningskostnaderna för Manillaskolans personal uppgår till i runt tal
252 000 kronor. Vid skolans förflyttning till Gävle och efter ovan angiven inskränkning
av personalen beräknas lönekostnaderna för anstalten uppgå till
i runt tal 217 000 kronor. I rena avlöningskostnader uppstå sålunda genom
förflyttningen till Gävle en besparing av cirka 35 000 kronor, vilken huvudsakligen
beror på att Gävle är placerad i lägre dyrortsgrupp än Stockholm.

Vid Manillaskolans förflyttning till Gävle torde kunna räknas med en besparing
i omkostnaderna av 5 500 kronor.

Av ovanstående beräkningar framgår, att skillnaden i kostnader för en upptagningsskola
på Manilla med ett elevantal av 112 och en lika stor skola förlagd
till Gävle uppgår till cirka 40 000 kronor.

För de fyra nuvarande upptagningsskolorna uppgå kostnaderna till cirka
962 000 kronor. Om upptagningsskolan i Vänersborg indrages och tre upptagningsskolor
bibehållas, förlagda till Gävle, Lund och Härnösand, komma
kostnaderna att uppgå till cirka 893 000 kronor. Vid en placering av upptagningsskolorna
enligt detta alternativ uppnås sålunda en besparing av i runt

tal 69 000 kronor.

Besparingarna framgå av nedanstående översikt:

Fyra upptagningsskolor, förlagda till Manilla, Lund, Vä- Kostnader

nersborg och Härnösand............................ kronor 962 000

Tre upptagningsskolor, förlagda till Gävle, Lund och

Härnösand ....................................... » 893 000

Summa årliga besparingar kronor 69 000.

Beträffande byggnads- och driftskostnaderna vid upptagningsskolans förläggning
enligt ovannämnda alternativ a)—c) har skolöverstyrelsen funnit, att
det ur ekonomisk synpunkt måste vara förmånligast, att mellersta dövstumskoldistriktets
upptagningsskola förlägges till Vänersborg. Överstyrelsen har
emellertid av andra skäl icke ansett sig kunna förorda denna lösning av frågan.
Härutinnan har överstyrelsen anfört bland annat följande.

Av tidigare utredningar och yttranden torde det tydligt ha klarlagts, att
med hänsyn till dövstumskolornas geografiska belägenhet närmast ett nedläggande
av upptagningsskolan i Vänersborg bör komma i fråga. Av upptagnings -

Statsutskottets utlåtande nr 135.

11

skolorna bleve under sådana förhållanden — vare sig Manillaskolan bibehålies
eller förlägges till annan plats i Stockholms närhet — en placerad i södra Sverige,
en i mellersta Sveriges befolkningscentmm samt en i norra Sverige. Man
finge därigenom en önskvärd spridning av skolorna. Härtill bör observeras
det förhållandet, att medan Manillaskolan för närvarande har det största elevantalet
av samtliga upptagningsskolor (105, varifrån dock bortgår två teckenklasser
på tillhopa 13 elever fran landets samtliga distrikt). Vänersborgsskolan
har det minsta (58).

I fråga om förläggandet av mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola
till Vänersborg vill överstyrelsen framhålla det mindre lämpliga med
hänsyn till elevernas sedliga utveckling att till en gemensam anstalt sammanföra
upptagningsskolans minderåriga gossar och flickor med fortsättningsskolans
manliga ungdom. Vid en samorganiserad anstalt av här diskuterad art
och storlek kan den något äldre manliga ungdomen utgöra en fara för den sedliga
utvecklingen för upptagningsskolans flickor. Aven med sträng övervakning,
vilken givetvis blir betydligt svårare att genomföra om elevantalet såsom
föreslagits kraftigt utökas, torde man aldrig kunna undgå vissa riskmoment,
varjämte alltid torde komma att finnas ett spänningsförhållande mellan de
båda skolorna, som icke kommer att vara till fördel för uppfostringsarbetet.

Bland de betänkligheter överstyrelsen hyser gentemot en stor Vänersborgsanstalt
är vidare, att sammankopplingen av de båda till sitt mål och sin verksamhet
skilda anstalterna torde kunna komma att verka i mindre gynnsam
riktning för upptagningsskolans arbete och utveckling. Detta har redan av
besparingsberedningen uttalats. Vid en upptagningsskola blir tal- och språkundervisningen
den centrala undervisningsuppgiften för skolans lärarpersonal.
För att framsteg inom talundervisningen skall kunna vinnas, söka lärarna
så vitt möjligt och utan att använda några tvångsmetoder att få eleverna
att vid alla tillfällen använda tal i stället för tecken vid språklig förbindelse.
I en fortsättningsskola åter, där eleverna större delen av sin tid arbeta under
hantverkslärare, torde kanske ej sällan användas tecken, även där tal mycket
väl skulle kunna fia använts. Följden därav torde bliva, att talspråket i fortsättningsskolan
ej på samma sätt kan ägnas uppmärksamhet som i upptagningsskolan.
Man torde icke kunna förneka, att en viss risk föreligger, att
teckenspråket sprides även till upptagningsskolan. Ur denna synpunkt har
givetvis samma problem stått för de nuvarande skolorna i Vänersborg. Den
kombinerade anstalten torde också komma att ställa så stora krav på skolans
rektor, att antingen den ena eller andra skolan kan komma att bli tillbakasatt.
Detta har i föregående utredningar i ärendet av såväl besparingsberedningen
som skolöverstyrelsen understrukits. I besparingsberedningens utredning anlores
sålunda: »Ledaren av fortsättningsskolan måste ägna mycken tid och
uppmärksamhet åt frågor örn arbetsanskaffning samt åt elevernas speciella
utbildningsproblem och framtida anställningsförhållanden. Fortsättningsskolans
stora betydelse synes närmast böra föranleda till, att den organiseras såsom
självständig anstalt.» Till detta sista vill överstyrelsen foga, att jämväl
upptagningsskolornas speciella grundläggande undervisnings- och uppfostringsuppgifter
bäst synas kunna fullgöras, om de organiseras såsom självständiga
anstalter under ledning av personer, som kunna ägna ali sin tid, sin kraft och
förmåga ät blott en skola.

För den händelse de ekonomiska synpunkterna skola tillmätas avgörande
betydelse och mellersta distriktets upptagningsskola kopplas samman med
fortsättningsskolan i Vänersborg, synes det ofrånkomligt afl söka i någon

12

Statsutskottets utlåtande nr 135.

mån minska de arbetsbördor, som komma att åvila anstalternas ledare. Överstyrelsen
finner det visserligen lämpligast med en rektor såsom styresman
över båda skolorna. Tänkbart vore även att för upptagningsskolan och fortsättningsskolan
sätta skilda, rektorer. Ehuru detta kunde medföra vissa fördelar,
torde dock svårigheterna att fördela de för anstalternas samordning
erforderliga arbetsuppgifterna komma att medföra betydande olägenheter.

Enligt av rektor vid skolan framförd uppfattning torde en lyckligare lösning
av här närmast berörda problem vinnas genom anställande av materialförvaltare
med något högre löneplacering än hantverkslärama, förslagsvis
A 16. Denne skulle närmast under rektor hava kontroll över anstaltens materialförråd,
hantverksarbetets organisation samt verksamhetens bedrivande.

Även med ovan förordade anordning torde emellertid de väsentligaste av
svårigheterna beträffande den pedagogiska samordningen, som av överstyrelsen
ovan framhållits såsom ett betänkligt hinder för en lycklig lösning av organisationen
av upptagningsskolorna., kvarstå. Ett medel att i någon mån härutinnan
vinna rättelse vore att vid sidan av rektor ställa en tillsyningslärare
för upptagningsskolan med huvudsakligen pedagogiska uppgifter. För ändamålet
torde ej behöva anställas särskild lärare. För den av skolans lärare, som
kommer att erhålla befattningen i fråga, kan nämligen beräknas en nedsättning
i veckotjänstgöringsskyldigheten till förslagsvis 20—22 undervisningstim -mar samt full befrielse från jourtjänstgöring. Härigenom skulle tillsyningsläraren
kunna i huvudsak leda arbetet i en klass med biträde av skolans
övriga lärare å tider, som dessa äro från sina klasser befriade. Tillsyningsläraren
synes lämpligen böra erhålla förordnande för viss tid och i samma
ordning som gäller för rektor vid dövstumskola.

Den ifrågasatta förläggningen av mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola
till Gävle anser sig överstyrelsen icke kunna förorda. De besparingar
som därigenom skulle uppnås hänföra sig väsentligen till byggnadsprogrammet.
Motsvarande besparingar kunna, emellertid vännas, om — såsom
överstyrelsen i det följande föreslår — norra dövstumskoldistriktets skola förlägges
till dövstumskollokalerna i Gävle.

Överstyrelsen väll för sin del under hänvisning till det anförda förorda, att
mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola tills vidare förlägges till
Manilla.

Remissyttranden m. m.

Statskontoret vidhåller i utlåtande över skolöverstyrelsens utredning och
förslag i ämnet sitt tidigare förslag, att Manillaskolan skall nedläggas och mellersta
dövstumskoldistriktets upptagningsskola förläggas till Vänersborg. Beträffande
frågan om indelningen av landet i dövstumskoldistrikt anför ämbetsverket,
att indelningen torde böra avpassas efter den förläggning av skolorna,
som kunde varda fastställd, därvid vederbörlig hänsyn syntes böra tagas till
kommunikationsförhållandena.

Ett bibehållande av Manillaskolan endast innebär en provisorisk lösning
för några få år framåt. Detta alternativ förutsätter inom kort tid högst avsevärda
kostnader för en utflyttning av skolan till någon plats i Stockholms
närhet. Sett på längre sikt ställer sig skolans förläggande till Vänersborg alltså
även i fråga om anläggningskostnaderna ekonomiskt vida fördelaktigare än
det av överstyrelsen förordade alternativet.

Statsutskottets utlåtande nr 135.

13

De av överstyrelsen framlagda ekonomiska kalkylerna giva ytterligare stöd
åt den av statskontoret tidigare intagna ståndpunkten, att mellersta distriktets
upptagningsskola bör förläggas i Vänersborg och Manillaskolan nedläggas.
Vad överstyrelsen i förevarande framställning ytterligare anför häremot,
synes statskontoret icke vara av beskaffenhet att kunna jäva denna
mening. Enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat från såväl inspektören
för dövstumundervisningen som rektorn för skolorna i Vänersborg har vid
dessa skolor, vilka varit förlagda därstädes sedan 1930 och under senare år
haft ett elevantal av tillsammans 150—200, intet förekommit, som kunde
giva stöd åt överstyrelsens uttalade farhågor beträffande den sedliga utvecklingen
av upptagningsskolans elever. I detta sammanhang må även framhållas,
att skolorna i Vänersborg äro belägna på ett avstånd av omkring 500 meter.
Enligt vad inspektören för dövstumundervisningen upplyst, har däremot
Manillaskolans tämligen avskilda läge å Djurgården visat sig innebära ■—
förutom andra nackdelar — vissa faror för eleverna. Vad överstyrelsen i övrigt
anför rörande nackdelarna ur pedagogiska och andra synpunkter av en upptagningsskolas
förläggning i samband med en fortsättningsskola, synes jämväl
helt jävat av de praktiska, positiva erfarenheter av ett dylikt samarbete, åt
vilka styrelsen för skolorna i Vänersborg givit uttryck i sitt utlåtande över
besparingsberedningens i ämnet avgivna förslag (se propositionen 1942: 246,
sid. 40).

Allmänna lönenämnden finner det i och för sig motiverat, att en assistentbefattning
inrättas och har intet att erinra mot befattningens placering i
16:e lönegraden. Befattningen torde dock tills vidare böra inrättas allenast
såsom extra ordinarie.

Däremot anser lönenämnden icke tillräckligt motiverat, att för den utvidgade
upptagningsskolans behov inrätta en särskild tillsynslärartjänst i 23 :e
lönegraden. Enligt lönenämndens mening bör önskemålet om ökad biträdeshjälp
åt rektor kunna tillgodoses på det sättet, att en av upptagningsskolans
ordinarie (eller eventuellt extra ordinarie) lärare i kunskapsämne förordnas
att för viss tid och mot särskild ersättning utöver lön biträda rektor vid den
pedagogiska handledningen av upptagningsskolans elever. Denne tillsynslärare
torde böra erhålla nedsättning i sin undervisningsskyldighet, förslagsvis
till högst 22 veckotimmar, ävensom full befrielse från jourtjänstgöring.
Beträffande den särskilda ersättningens storlek synes lönenämnden ett belopp
av 900 kronor för helt år — givetvis utan rörligt tillägg och kristillägg —
lämpligt avvägt.

I en den 10 februari 1943 dagtecknad, till ecklesiastikdepartementet inkommen
promemoria har rektor vid dövstumskolorna i Vänersborg efter samråd
med länsarkitekten Berglund lämnat uppgift om de byggnadsarbeten i
Vänersborg, som ansetts oundgängligen nödvändiga, om skollokalerna därstädes
framdeles skola användas för en kombinerad upptagningsskola och
fortsättningsskola (alternativ I) eller ock enbart för fortsättningsskolan (alternativ
II). För de två alternativen upptagas i promemorian följande arbeten
och kostnader.

14 Statsutskottets utlåtande nr 135.

Alternativ I.

Utvidgning av matsal................................. kronor 2 500

Iordningställande av verkstadslokaler m. m............... » 5 700

Inredande av skyddsrum i vissa rum i källaren ............ » 7 500

Summa kronor 15 700.

Alternativ II.

Anordnande av sovsalar m. m.......................... kronor 9 800

Inredning av sovsalar och bostad för ogift lärare.......... » 33 200

Inredning av matsal för de större eleverna och ny bostad åt

skolans husmoder .................................. » 6 000

Iordningställande av verkstadslokaler m. m. (= Alt. I) . .. . » 5 700

Inredande av skyddsrum i vissa rum i källaren (— Alt. I) . ■ » 7 500

Summa kronor 62 200.

Rektor framhåller, att alternativ I innebure, att 112 elever kunde mottagas
i upptagningsskolan utan externering, då den utbyggda matsalen bleve tillräckligt
stor för detta antal. Sovsalar för det utökade elevantalet kunde beredas
i bredvid nuvarande sovsalar befintliga personalrum, utan att den för
direkt vård av eleverna nödiga personalen behövde flytta från anstalten.
Detta alternativ förutsatte, att de förhyrda förläggningarna för fortsättningsskolans
elever bibehölles.

Specialskolan för oegentligt dövstumma i örebro.

Undervisningen av dövstumskolelever med sådana språk- eller hörselrester
och förutsättning i övrigt, att hos dem möjliggöres en väsentligt snabbare
språkutveckling än hos andra dövstumskolelever har förlagts till specialskolan
för oegentligt dövstumma. Denna skola, som är placerad i Örebro, skiljer sig
från de övriga dövstumskolorna också därigenom, att den är ett externat.
Ur pedagogisk synpunkt anses det vara en avgjord fördel att dessa barn, som
förhållandevis snabbt lära sig tala, bringas i kontakt med och växa upp i en
naturlig omgivning.

Dövstumskolan i Örebro disponerar för närvarande två mindre byggnader,
uppförda åren 1882 respektive 1898.

Skolöverstyrelsen hemställer i sin skrivelse den 22 januari 1943, att specialskolan
för oegentligt dövstumma måtte kvarligga i Örebro samt att till
reparation och ombyggnad av skolbyggnaderna måtte anvisas ett anslag av
59 000 kronor. Överstyrelsen har därvid anfört bland annat följande.

Skolans nuvarande lokaler äro icke tillräckliga. Tidigare utarbetade förslag
till örn- och tillbyggnad eller fullständig nybyggnad torde med hänsyn till
tidsläget icke böra realiseras. En reparation och ombyggnad av skolans nuvarande
byggnader löser enligt skolstyrelsens mening lokalfrågan på ett fullt
tillfredsställande sätt för lång tid framåt. Överstyrelsen finner visserligen,

Statsutskottets utlåtande nr 135.

15

att det av dövstumskolstyrelsen framlagda förslaget till reparation och ombyggnad
av dövstumskolans fastigheter ej fullt tillgodoser det lokalbehov,
som tidigare ansetts önskvärt. För de närmaste åren kan skolans behov av
undervisningslokaler emellertid anses tillgodosett. Överstyrelsen tillstyrker
därför styrelsens förslag, som av byggnadsstyrelsen enligt nu företagen kostnadsberäkning
beräknats till 59 000 kronor.

Besparingsberedningen hade föreslagit, att specialskolan för oegentligt dövstumma
skulle förläggas till Gävle. Som av den tidigare redogörelsen för
Gävleskolans lokaler framgått, skulle en sådan förflyttning icke behöva medföra
någon ombyggnad i Gävle. Däremot skulle den ha till följd en fördyring
av de årliga omkostnaderna för specialskolan med i runt tal 22 000 kronor.

Gävlelokalerna äro för specialskolan onödigt stora. Externering av eleverna
erbjuder för dessa ur språkutvecklingssynpunkt betydande fördelar. I den
mån eleverna, som bo i fosterhem i staden, bruka det i skolan inhämtade
språkmaterialet och få detta berikat genom samvaron med normalt hörande
människor utvecklas deras språkliga förmåga i gynnsam riktning, varjämte
barnen upptäcka det stora behovet och värdet att kunna tala. Överstyrelsen
anser därför att externatformen bör bibehållas för dessa elever.

Överstyrelsen avstyrker därför förslaget om specialskolans förflyttning till
Gävle och tillstyrker en om- och nybyggnad till ett belopp av 59 000 kronor.

Statskontoret biträder skolöverstyrelsens förevarande förslag.

Drätselkammaren i Örebro har i en den 23 februari 1943 dagtecknad skrivelse
meddelat, att Örebro stad är villig att för tryggande av markbehovet för
specialskolan i Örebro vid framtida eventuell utbyggnad å nuvarande tomtområde
av skolans lokaler utan kostnad för statsverket tillhandahålla vissa
närmare angivna områden för skoltomtens utvidgning.

Förläggningen av norra dövstumskoldistriktets upptagningsskola.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skall till Härnösand förläggas ett detachement
ur Älvsborgs kustartilleriregemente. Detachementet föreslogs av försvarsutredningen
skola träda i verksamhet under budgetåret 1943/44. Enligt
försvarsutredningens förslag, som förutsatte, att en ny dövstumskolbyggnad
skulle uppföras i Härnösand, skulle den nuvarande dövstumskolbyggnaden
därstädes tagas i anspråk för detachementet. För ändamålet erfordrades vissa
örn- och nybyggnadsarbeten samt utvidgning av dövstumskolans tomtområde.
För utvidgning av nämnda tomtområde anvisade 1942 års riksdag medel.
Sedan det emellertid visat sig, att den nuvarande dövstumskolbyggnaden i
Härnösand icke kunde upplåtas för militärt ändamål inom sådan tid, att
kustartilleridetachementet skulle kunna planenligt uppsättas, förordade chefen
för försvarsdepartementet i propositionen 1943:302, att nytt etablissement
för Härnösands kustartilleridetachement skulle uppföras å Norra Brännan i
Härnösand. Förslaget härom vann riksdagens bifall.

Skolöverstyrelsen — som räknar med att den nuvarande dövstumskolan i
Härnösand skall tagas i anspråk för militärt ändamål — hemställer i sin
skrivelse den 22 januari 1943, att norra dövstumskoldistriktets upptagnings -

16 Statsutskottets utlåtande nr 135.

skola skall förläggas till Gävle. Överstyrelsen anför därvid bland annat
följande.

Norra dövstumskoldistriktets upptagningsskola är för närvarande förlagd
till Härnösand. De nuvarande lokalerna äro i sådant bristfälligt skick, att de
icke ens provisoriskt anses kunna utnyttjas, med mindre byggnaden genomgår
en omfattande reparation. Då lokalerna efter ombyggnad skola utnyttjas
för militärt ändamål, måste en ny skolbyggnad uppföras. Riksdagen har också
anvisat medel för en nybyggnad för dövstumskolan i Härnösand. Byggnaden
beräknades år 1941 draga en kostnad av 1 200 000 kronor. Inträdda prisstegringar
torde medföra, att byggnadskostnaderna nu måste beräknas bliva
omkring 1 400 000 kronor.

Hela detta belopp skulle kunna inbesparas, örn skolan förflyttades från
Härnösand till Gävle, där utrymmena äro fullt tillräckliga för att rymma
en upptagningsskola med 85 elever. Det överskjutande antalet torde utan
svårighet kunna tills vidare externeras. Genom utnyttjande av reservutrymmen
å skolans stora vindsvåning torde för en förhållandevis ringa kostnad
erforderliga ytterligare sovsalar kunna inredas, örn elevantalet varaktigt kommer
att hålla sig vid omkring 110.

Genom en förflyttning av dövstumskolan i Härnösand inbesparas byggnadskostnader
på 1 400 000 kronor. Då Härnösand och Gävle tillhöra samma
dyrortsgrupp (F), bli driftskostnaderna i huvudsak desamma antingen skolan
är förlagd i den ena eller andra av de nämnda städerna.

Mot planen på en förflyttning av dövstumskolan i Härnösand söderut kan
den invändningen göras, att skolan förlägges i skolområdets sydligaste del,
och att den geografiska spridningen av skolorna blir olämplig om de tre upptagningsskolorna
placeras i respektive Lund, Stockholm och Gävle. Överstyrelsen
vill ''icke bestrida, att denna invändning må tillmätas viss betydelse.
En utredning av frågan om Härnösandselevernas restid visar emellertid, att
olägenheterna av en förflyttning bli mindre än vad man a priori är benägen
föreställa sig.

Med upptagningsskolan för norra distriktet förlagd till Gävle böra elevernas
resor till och från skolan ordnas ungefär på samma sätt som hittills
d. v. s. med skolan förlagd till Härnösand. Eleverna böra liksom tidigare uppdelas
i 3 grupper: Boden-gruppen (41,89 procent av elevantalet), Sorsele-gruppen
(25,68 procent av elevantalet) samt Härnösands-gruppen (24,32 procent
av elevantalet). 8,n procent av elevantalet bo i Gävle eller så nära denna
stad, att de själva kunna företaga resorna till och från skolan.

Eleverna från Kopparbergs län, nu undervisade å Manillaslcolan, torde
böra överföras till Gävle.

Resan Boden—Härnösand kan göras utan övernattning liksom resan Härnösand—Boden,
under det att vid resa från Boden till Gävle och omvänt
övernattning i Ånge är nödvändig. Ända tills för 1 % år sedan övernattade
emellertid Boden-gruppens elever förutom i Boden jämväl i Sollefteå för att
komma till Härnösand.

Sorsele-gruppens elever komma över Östersund lika bekvämt till och från
skolan i Gävle som till och från skolan i Härnösand, ehuru restiden för denna
grupp förlänges med cirka 2 timmar.

Med den för eleverna abonnerade vagnen från Östersund till Gävle kunna
efter övernattning i Ånge även Boden-gruppens elever följa.

För flertalet till Härnösands-gruppen hörande elever blir restiden förkortad.
För den händelse norra distriktet utökas med Kopparbergs län må framhållas,

Statsutskottets utlåtande nr 135.

17

att resorna för elever därifrån givetvis komma att bli betydligt kortare till
en upptagningsskola i Gävle än till en sådan skola i Härnösand. Med tanke
härpå torde man kunna påstå, att nackdelarna och fördelarna av dövstumskolan
i Härnösand förläggning till Gävle vad elevernas resor beträffar torde
komma att i stort sett uppväga varandra.

I staden Härnösand hava endast 2 elever sina hem, 4 elever hava sina hem
relativt nära staden, dock icke belägna så, att eleverna på sön- och helgdag
lämpligen kunna resa hem. Antalet i Härnösand med omnejd boende elever
är ungefär detsamma som antalet i Gävle med omnejd boende elever.

Man torde därför icke med fog kunna säga att med upptagningsskolans
förläggning till Gävle eleverna i större utsträckning än vad som nu är fallet
ryckas från sin hemmiljö.

Ur undervisningssynpunkt måste det anses lika fördelaktigt att ha upptagningsskolan
för norra distriktet förlagd till Gävle som till Härnösand. I Gävle
finnas flera industrier än i Härnösand, vilket måste anses fördelaktigt med
tanke på språk- och åskådningsundervisningen vid skolan. Gävle är dessutom
icke så stor stad, att eleverna ej kunna tillåtas att fritt röra sig i staden på sin
fritid.

Statskontoret finner, under förutsättning att Manillaskolan nedlägges,
knappast några avgörande skäl tala mot en förläggning av norra dövstumskoldistriktets
upptagningsskola till Gävle. Skulle åter Manillaskolan komma att
bibehållas lär det svårligen kunna anses välbetänkt att uppbygga dövstumskolorganisationen
på sådant sätt, att de tre upptagningsskolorna förläggas
till Lund, Stockholm och Gävle.

I en den 11 december 1942 dagtecknad promemoria, avgiven av generaldirektören
W. Björck och byggmästaren A. Dios, vilka jämlikt uppdrag företagit
besiktning av den nuvarande dövstumskolbyggnaden i Härnösand, ha
minimikostnaderna för en av utredningsmännen angiven begränsad ombyggnad
av skolan uppskattats till 1 000 000 kronor.

Vid sammanträde den 26 januari 1943 ha stadsfullmäktige i Härnösand
fattat alternativa beslut beträffande dövstumskolans bibehållande därstädes
av följande innehåll.

Alternativ 1. Härnösands stad inköper av kronan nuvarande dövstumskola
för en köpeskilling av 250 000 kronor, av vilket belopp staden genast till kronan
inbetalar en summa av 130 000 kronor, motsvarande den kostnad, staten
beräknat för reparationer, vilka genast måste utföras å skolan för dess fortsatta
användning. Återstoden av köpeskillingen eller 120 000 kronor betalas
till kronan, när staten finner tiden lämplig att bygga en ny dövstumskola i
Härnösand;

Alternativ 2. Staden överlämnar redan nu till kronan ett belopp av 130 000
kronor. Sagda belopp använder kronan för att nödigt reparera skolan och
bringa den i sådant skick, att den kan användas under en tid av fem år.
Därest det sedan finnes anledning att alltjämt i fortsättningen använda gamla
skolbyggnaden för fortsatt dövstumskolundervisning, betalar staden ytter Bihang

till riksdagens jrrotokoll 19M. 6 sami. Nr 185—187. 2

18

Statsutskottets utlåtande nr 135.

ligare 120 000 kronor mot att staden av kronan återfår utan vederlag det
markområde å s. k. Hovsjorden, vilket staden redan utan vederlag upplåtit
till kronan för uppförande av ny dövstumskola.

Länsstyrelsen i Härnösand och styrelsen för dövstumskolan därstädes hemställa,
att norra distriktets upptagningsskola bibehålies i Härnösand.

Det sammanlagda elevantalet vid upptagningsskolorna uppgick enligt skolornas
kataloger för höstterminen 1943 till 354. Lärjungarnas fördelning efter
hemorter framgår av nedanstående sammanställning.

Elever tillhörande

Manilla

Lund

Väners-

borg

Härnö-

sand

Summa

% av hela
antalet
lärjungar

Stockholms

stad . . .

22

—

—

—

22

6,2

Stockholms

län . . .

16

—

—

—

16

4,5

Uppsala

» ...

9

—

—

—

9

2,5

Södermanlands

I ...

11

—

—

—

11

3,1

Östergötlands

» ...

17

—

—

—

17

4,8

Jönköpings

) ...

1

13

—

—

14

4,0

Kronobergs

» ...

2

3

—

—

5

1,4

Kalmar

» ...

—

8

—

—

8

2,3

Gotlands

» ...

2

—

—

—

2

0,6

Blekinge

» ...

—

11

—

—

11

3,1

Kristianstads

» ...

—

11

—

—

11

3,1

Malmöhus

» ...

2

21

—

—

23

6,5

Hallands

* ...

1

—

10

—

11

3,1

Göteborgs o. Bohus

» ...

—

1

30

—

31

8,7

Älvsborgs

» ...

1

—

20

—

21

5,9

Skaraborgs

> ...

—

—

8

—

8

2,3

Värmlands

» ...

—

—

7

—

7

2,0

Örebro

» ...

—

—

5

—

5

1,4

Västmanlands

» ...

7

—

—

—

7

2,0

Kopparbergs

» ...

14

—

—

—

14

4,0

Gävleborgs

» ...

1

—

—

21

22

6,2

V ästernorrlands

» ...

—

—

—

16

16

4,5

Jämtlands

» ...

—

—

—

12

12

3,4

Västerbottens

2

—

—

27

29

8,2

Norrbottens

1

-

—

21

22

6,2

Summa |

109 1

68

80

97

354

100,o

1 Härav tillhöra 13 elever den nu till Manillaskolan förlagda skrivteckenavdelningen.

Statsutskottets utlåtande nr 135.

19

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört huvudsakligen följande.

Den koncentration av dövstumundervisningen till tre i stället för fyra
upptagningsskolor, som beslutits år 1942, nödvändiggör en omreglering av
dövstumskoldistrikten. Antalet sådana distrikt reduceras från nuvarande fyra
(södra, västra, östra och norra distrikten) till tre, vilka i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag torde böra benämnas södra, mellersta och norra dövstumskoldistrikten.
De nya distrikten måste givetvis bli större än de nuvarande.
Därför kan icke undvikas, att eleverna i flera fall få längre resväg till
upptagningsskolorna än hittills varit fallet. Riksdagen har emellertid godtagit
denna konsekvens av omorganisationen. Mellan skolorna böra eleverna fördelas
på sätt, som med beaktande av såväl pedagogiska som ekonomiska synpunkter
befinnes lämpligast.

Vid bedömande av frågan om specialskolans förläggning har jag funnit övervägande
skäl tala för, att skolan i enlighet med skolöverstyrelsens av statskontoret
biträdda förslag bibehålies i Örebro och att de nuvarande dövstumskolbyggnaderna
därstädes repareras och ombyggas i huvudsaklig överensstämmelse
med ovannämnda förslag. Jag får i detta sammanhang framhålla,
att det vid skolan tillämpade systemet med externering av eleverna synes
fungera väl, varför betänkligheter icke torde möta att tillämpa det även i
fortsättningen.

Vidkommande de i skolöverstyrelsens utredning framlagda alternativa
byggnadsförslagen beträffande Vänersborg vill jag framhålla, att jag vid besök
på platsen kommit till den uppfattningen, att det är möjligt att åtminstone
tills vidare avsevärt inskränka de ifrågasatta byggnadsarbetena. Sålunda
torde med den ifrågasatta nybyggnaden av elevhem för 85 elever vid fortsättningsskolan
kunna tills vidare anstå. För närvarande förhyras vissa lägenheter
till bostäder åt eleverna, då de tidigare befintliga sovsalarna tagits
i anspråk för undervisningsändamål. Den sammanlagda årshyran för dessa
lägenheter uppgår enligt överstyrelsens utredning till 8 420 kronor. Med tilllägg
för vissa utgifter för bränsle torde de årliga kostnaderna för de förhyrda
lägenheterna kunna uppskattas till i runt tal 9 000 kronor. Förlägges mellersta
distriktets upptagningsskola till Vänersborg, torde, såsom nu sker, bostäder
för fortsättningsskolans elever böra tills vidare förhyras, varigenom de beräknade
utgifterna, 500 000 kronor, för uppförande av elevhem kunna för närvarande
undvikas. Vidare torde jämväl, vare sig mellersta distriktets upptagningsskola
förlägges till Vänersborg eller ej, de ifrågasatta ombyggnadsarbetena
kunna avsevärt inskränkas. Såsom av den av mig i det föregående
lämnade redogörelsen framgår har rektor vid dövstu mskolorna i samråd med
vederbörande länsarkitekt beräknat kostnaderna för byggnadsarbeten, som
ansetts omedelbart erforderliga, till 15 700 kronor, om upptagningsskolan förlägges
till Vänersborg, och eljest till 62 200 kronor. Försiktigheten synes mig
emellertid bjuda att dessa minimikostnader avrundas uppåt till 20 000 kronor
respektive 70 000 kronor.

Valet av förläggningsort för mellersta distriktets dövstumskola synes — örn
man till en början bortser från spörsmålet om utnyttjande av skollokalerna i
Gävle — även enligt min mening böra stå mellan Vänersborg å ena sidan samt
Stockholm (Manilla) å andra sidan. De synpunkter, som kunna anläggas på
denna fråga, torde kunna sammanfattas sålunda. Till förmån för Vänersborgsalternativct
tala för det första de avsevärda besparingarna i såväl drifts- som

20

Statsutskottets utlåtande nr 135.

byggnadskostnader i jämförelse med Manillaalternativet. I förstnämnda hänseende
belöper sig skillnaden i kostnader till 98 000 kronor årligen; i sistnämnda
hänseende utgör differensen till Vänersborgsförslagets förmån omedelbart
cirka 50 000 kronor och på längre sikt ytterligare approximativt 350 000 kronor.
De lägre driftskostnaderna i Vänersborg bero framför allt på möjligheter
av gemensam administration med den dit förlagda fortsättningsskolan men
även på att Vänersborg i dyrortshänseende är vida lägre placerat (ortsgrupp
D) än Stockholm (ortsgrupp I). De lägre byggnadskostnaderna i Vänersborg
åter, sammanhänga med att lokalerna därstädes äro modernare, rymligare
och bättre utrustade än de på Manilla. I Vänersborg stå därjämte till skolans
disposition vidsträckta och skyddade park- och lekområden, medan
Manillaskolans belägenhet på Djurgården i Stockholm icke kan anses vara
enbart fördelaktig för barnen. Över huvud taget synes mig miljön i en mindre
stad vara avgjort gynnsammare för eleverna än den, som Stockholm kan
erbjuda. Ur allmän synpunkt är det vidare enligt min mening föga eftersträvansvärt
att till huvudstaden förlägga eller där kvarhålla sådana statliga institutioner,
som med lika stor fördel kunna ligga i landsorten.

För Stockholm salternativet åter talar — utom de gamla och förnämliga
traditioner, som äro förknippade med skolan på Manilla — främst den omständigheten,
att ett jämförelsevis stort antal av skolans elever äro hemmahörande
i huvudstaden eller dess omgivningar. Föräldrar och barn ha därigenom
tillfälle att träffa varandra icke blott under ferierna utan även under
terminerna. Denna fördel komma givetvis dessa föräldrar och barn att förlora,
om Manillaskolan lägges ner och barnen fördelas på de övriga upptagningsskoloma.
Å andra sidan har icke gjoTts gällande, att avsaknaden av möjlighet
till samvaro med föräldrarna under terminerna skulle ofördelaktigt inverka
på barnens psyke. Därjämte är att märka, att även Vänersborg är
centrum för ett relativt koncentrerat upptagningsområde; om barnen från
detta, i händelse Vänersborgsskolan nedlägges, skulle förflyttas till Stockholm
eller Lund, skulle deras kontakt med hemmen givetvis å sin sida försvåras.

1 varje fall måste förmånen för Stockholmsbarnen att bo i en skola på hemorten
vägas mot de merkostnader, som ett bibehållande av denna anordning
skulle medföra för statsverket. Räknar man med att ett så stort antal barn
som 40 för närvarande åtnjuter den nämnda förmånen under sin vistelse på
Manilla, bli statens merutgifter enbart för driften av upptagningsskolan cirka

2 500 kronor för vart och ett av dessa barn. Skulle återigen Manillaskolan i
framtiden komma att förflyttas till annan ort i östra Sverige, torde visserligen
driftskostnaderna reduceras men samtidigt också Stockholmsbarnens möjligheter
till kontakt med hemmen minskas.

Vad slutligen beträffar fördelarna, respektive nackdelarna ur pedagogisk
synpunkt av en sådan administrativ förening av en upptagningsskola med en
fortsättningsskola, som nu förekommer i Vänersborg, ha starkt divergerande
åsikter gjort sig gällande. För egen del hyser jag den åsikten, att såväl skälen
för som argumenten mot formen av förenade skolor överbetonats, och kan
därför icke tillmäta de i detta hänseende anförda synpunkterna avgörande vikt
för förläggningsfrågans lösning.

Vid en avvägning mot varandra av de nu anförda synpunkterna, har jag
kommit till uppfattningen, att skälen för Vänersborgsalternativet väga väsentligt
tyngre än de, som åberopats till stöd för Manillaalternativet, och att
förstnämnda alternativ således bör läggas till grund för omorganisationen.

Förlägges mellersta distriktets upptagningsskola till Vänersborg, torde med

Statsutskottets utlåtande nr 135.

21

hänsyn till den utvidgning av upptagningsskolan i Vänersborg, som då kommer
att äga rum, rektorn vid skolorna därstädes böra tilldelas ytterligare hjälp
med rektorsgöromålens fullgörande. Skolöverstyrelsens förslag i detta hänseende,
i vad detsamma innebär anställande av en assistent med uppgift att
under rektors överinseende utöva kontroll över anstaltens. materialförråd och
biträda vid hantverksarbetets organisation m. m., finner jag motiverat. Mot
den föreslagna löneställningen, 16 lönegraden, finner jag icke anledning till
erinran. Däremot anser jag inrättandet för den utvidgade upptagningsskolans
behov av en särskild t ill syn slärartjänst i 23 lönegraden icke tillräckligt motiverat.
I stället torde en av upptagningsskolans lärare i kunskapsämne, som
befinnes därtill lämplig, böra förordnas att för viss tid och mot särskild ersättning
utöver lön biträda rektor vid den pedagogiska handledningen av upptagningsskolans
elever. Denne tillsynslärare torde böra erhålla nedsättning i sin
undervisningsskyldighet ävensom full befrielse från jourtjänstgöring. Den särskilda
ersättningen torde i enlighet med lönenämndens förslag böra utgå med
900 kronor för helt år.

Vid ett nedläggande av Manillaskolan torde seminariet för. dövstumlärare,
som nu är knutet till denna skola, lämpligen böra förläggas till upptagningsskolan
i Lund. Dit torde även de nu till Manillaskolan förlagda klasserna för
skriv-teckenelever böra förläggas, såframt det befinnes lämpligt att över
huvud taget bibehålla dylika specialklasser.

Frågan om förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola sammanhänger
emellertid nära med spörsmålet örn förläggningen av norra distriktets
upptagningsskola på grund av den nyckelställning, som dövstumskollokalerna
i Gävle intaga vid lösningen av frågan om dövstumskolväsendets organisation.

Man måste räkna med avsevärda statsutgifter om några år för byggnadsarbeten
i Härnösand, om norra distriktets upptagningsskola skall vara förlagd
där. Förlägges upptagningsskolan åter till dövstumskollokalerna i Gävle,
synes man icke behöva räkna med några större utgifter för byggnadsarbeten
därstädes. Då skolkökslokaler äro erforderliga för en upptagningsskola men
saknas i dövstumskolbyggnaden i Gävle, måste emellertid sådana lokaler snarast
inredas. Kostnaderna för ifrågavarande ändringsarbeten kunna med ledning
av beräkningar, som utförts av vederbörande länsarkitekt, uppskattas
till 32 000 kronor. Driftskostnaderna för norra distriktets upptagningsskola
torde bliva i huvudsak desamma, antingen skolan förlägges till Härnösand
eller Gävle. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag med hänsyn till
elevantalets storlek förutsätter, att, om skolan förlägges till Gävle, staden skall
vara villig att utan vederlag överlåta markområden örn tillhopa cirka 11 200
kvadratmeter till utvidgning av den nuvarande skoltomten därstädes, så att
den kommer att omfatta omkring 31 000 kvadratmeter.

Under förutsättning att Manillaskolan nedlägges, finner jag i. likhet med
statskontoret knappast några avgörande skäl tala mot en förläggning av norra
distriktets upptagningsskola till Gävle. De årliga kostnaderna för upptagningsskolorna
torde, örn norra distriktets upptagningsskola förlägges till Gävle och
mellersta distriktets upptagningsskola. till Vänersborg, kunna beräknas bliva
omkring (129 000 — 69 000 =) 60 000 kronor lägre än örn norra distriktets
skola bibehålies i Härnösand och mellersta distriktets skola förlägges till Gävle.
Jämväl ur byggnadskostnadssynpunkt måste det anses mycket förmånligare
att förlägga norra än mellersta distriktets upptagningsskola till Gävle.

Farhågor ha uttalats med hänsyn till den förlängning av resvägen och res -

22

Statsutskottets utlåtande nr 135.

tiden för barnen från övre Norrland, vilken .skulle bli en följd av en förflyttning
av Härnösandsskolan till Gävle. Enligt vad jag inhämtat, torde emellertid
möjligheter föreligga att planera barnens resor, vilka lämpligen böra
företagas gruppvis i abonnerade vagnar under vårdares uppsikt, på sådant
sätt, att olägenheter knappast komma att följa med de längre avstånden mellan
skola och hem. Därtill kommer, att i händelse av skolans förläggning till
Gävle, dövstumskoleleverna från vissa län komme att få förbättrade förbindelser
med sin skola.

Anses emellertid avgörande skäl tala mot en förflyttning av norra distriktets
upptagningsskola till Gävle — sådana skäl lia dock enligt min mening
knappast anförts — torde i stället mellersta distriktets upptagningsskola böra
förläggas till sistnämnda stad. Att förlägga mellersta distriktets upptagningsskola
till Vänersborg, om Härnösandsskolan bibehålies, torde av geografiska
skäl vara mindre lämpligt.

I vidstående tablå (sid. 23) ha för överskådlighetens skull sammanfattats de
beräkningar, vilka legat till grund för mina i det föregående gjorda överväganden
rörande de ekonomiska konsekvenserna av olika tänkta alternativ för organisationens
utformning. Till denna tablå tillåter jag mig hänvisa.

Under åberopande av vad sålunda anförts förordar jag, att norra distriktets
upptagningsskola förlägges till Gävle och mellersta distriktets upptagningsskola
till Vänersborg.

Avgörande för frågan, när den av mig förordade omorganisationen av dövstumskolväsendet
skall kunna genomföras, synes vara, dels vid vilken tidpunkt
de nu av vårdanstalten för dövstumma med komplicerat lyte disponerade dövstumskollokalerna
i Gävle kunna frigöras genom vårdanstaltens överflyttning
till egendomen Mogård, dels ock vid vilken tidpunkt vissa byggnadsarbeten
kunna vara fullbordade, vilka äro erforderliga för att upptagningsskolorna i
Lund och Vänersborg skola kunna mottaga det ökade elevantal, som nedläggandet
av en upptagningsskola medför. Tidpunkten för vårdanstaltens överflyttning
till Mogård är beroende på, när vissa där erforderliga byggnadsarbeten,
avseende bland annat uppförande av nybyggnad för inkvartering av
såväl skolhemmets elever som arbetshemmet skyddslingar, kunna vara fullbordade.
Medel till utförande av byggnadsföretagen på Mogård och i Lund
ha redan anvisats av riksdagen, men byggnadsarbetena ha ännu ej påbörjats.
Med hänsyn till nämnda förhållanden torde den av mig förordade omorganisationen
av dövstumskolväsendet böra genomföras först från och med budgetåret
1945/46. Jag .anser det likväl nödvändigt, att redan innevarande års riksdag
får taga ställning till ifrågavarande organisationsspörsmål, för att omorganisationens
genomförande skall kunna i god tid förberedas. Härför talar ock, att
tillbörlig hänsyn bör tagas till de befattningshavare, som beröras av omorganisationen.

Motionerna.

Till stöd för det i motionerna 1:194 och 11:269 framställda yrkandet har
anförts bland annat följande.

Det i statsverkspropositionen förelagda omorganisationsförslaget innebär en
minskning av de nuvarande skoldistrikten från fyra till tre; Kopparbergs län
överflyttas från det nuvarande östra till norra distriktet, Hallands samt Göteborgs
och Bohus län överföras från det nuvarande västra till södra distriktet,
och övriga delar av de förutvarande östra och västra skoldistrikten samman -

Statsutskottets utlåtande nr 135.

23

Tablå

utvisande statsverkets kostnader för upptagningsskolorna och specialskolan
för dövstumma vid olika organisationsalternativ.

Förläggningsort

Byggnadskostnader

Kronor

Driftskostnader

Kronor

Omedelbart

Framdeles

Nuvarande,
resp. efter om-organisation

Besparing
efter om-organisation

Nuvarande organisation:
Lund..............

240 000

Vänersborg...........

153 000

Stockholm (Manilla).....

317 000

Härnösand...........

252 000

Örebro (specialskola).....

243 000

Summa

1 205 000

Ifrågasatt omorganisation:
Alternativ 1:

Lund..............

c:a 300 000

c:a 100 000

295 000

Vänersborg...........

c:a 20 000

c:a 350 000

240 000

298 000

Örebro (specialskola).....

c: a 60 000

243 000

Summa

c:a 412 000

c:a 450 000

1 076 000

129 000

Alternativ 2:

Lund..............

c:a 300 000

c:a 100 000

295 000

Stockholm (Manilla).....

c:a 70 000

c:a 700 0001

338 0002

Gävle..............

c:a 32 000

298 000

Örebro (specialskola).....

c:a 60 000

243 000

Summa

c:a 462 000

c:a 800 000

1 174 000

31 000

Alternativ 3:

Lund..............

c:a 300 000

c:a 100 000

295 000

Stockholm (Manilla).....

c:a 70 000

c:a 700 0001

338 0002

Härnösand...........

0S

c:a 1 500 000

300 000

Gävle (specialskola)......

c:a 32 000

265 000

Summa

c:a 402 000

c:a 2 300 000

1 198 000

7 000

Alternativ 4:

Lund..............

c:a 300 000

c: a 100 000

295 000

Gävle..............

c:a 32 000

298 000

Härnösand...........

O3

c:a 1 500 000

300 000

Örebro (specialskola).....

e:a 60 000

243 000

Summa

c:a 392 000

c:a 1 600 000

1 136 000

69 000

1 Därest Manillaskolan i stället för att ombyggas förflyttas till ort utanför Stockholm, torde
de framtida byggnadskostnaderna böra beräknas till minst 1 500 000 kronor.

* I händelse Manillaskolan förflyttas till ort utanför Stockholm, komma driftkostnaderna att
sjunka med ett belopp, som torde kunna uppskattas till cirka 40 000 kronor.

8 Omedelbart erforderliga reparations- och ändringsarbeten, beräknade till 130 000 kronor,
bekostas av Härnösands stad.

24

Statsutskottets utlåtande nr 135.

slås till det i propositionen föreslagna mellersta dövstumskoldistriktet med
upptagningsskolan förlagd till Vänersborg. Av befolkningssiffrorna i de nuvarande
fyra och de föreslagna frenne nya dövstumskoldistrikten framgår,
att Manillaskolans upptagningsområde har den största folkmängdssiffran,
2 047 769 invånare. Om Manillaskolan nedlägges, komma samtliga dövstumma
barn från detta distrikt att överflyttas till skolor i västra Sverige och i Norrland.
Det föreslagna mellersta dövstumskoldistriktet har ett invånarantal av
2 869 436, av vilka mer än hälften eller 1 624 670 bor inom Stockholms stad
samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län.

Såsom lämpliga förläggningsplatser för de frenne upptagningsskolorna föreslås
i propositionen Gävle för norra, Vänersborg för mellersta och Lund för
södra distriktet. Om man utgår från tidigare praxis, att dövstumskolor i likhet
med andra undervisningsanstalter lämpligen böra förläggas till orter, vilka
äro centralt belägna med hänsyn till ifrågavarande geografiska områden och
befolkningstätheten inom dessa och från vilka platser bekväma resemöjligheter
finnas till hemorten, framstår förslaget med placering av upptagningsskolorna
i mellersta och norra dövstumskoldistriktet såsom anmärkningsvärt.
Upptagningsskolan i norra distriktet placeras i sydöstra hörnet av detta stora
upptagningsområde (Gävle), och mellersta distriktets upptagningsskola förlägges
till sydvästra hörnet (Vänersborg) av detta i norr och öster tätbebyggda
distrikt. Ur såväl geografiska synpunkter som med hänsyn till befolkningsfördelningen
måste dessa förläggningsorter betecknas som de minst lämpliga.
Egendomligt är även, att lärjungar från det tätbebyggda området kring Göteborgs
stad enligt förslaget skola undervisas vid skolan i Lund och ej vid den
väsentligt närmare belägna skolan i Vänersborg. Även för dessa barn innebär
alltså regeringsförslaget en försämring.

Om ett nedläggande av en upptagningsskola under nuvarande förhållanden
av ekonomiska skäl anses tvingande nödvändigt — några pedagogiska skäl
ha ej kunnat anföras för en sådan åtgärd — bör enligt vår mening antingen
Manillaskolan bibehållas eller en ny skola, förlagd i Stockholms närhet, uppföras.
Skolan bör vara belägen i centrum av det tätast befolkade området i
landets mellersta del och äga goda trafikförbindelser med alla delar av distriktet.
Innevarande läsår äro 23 lärjungar från Stockholms stad inskrivna
vid Manilla, och ett 40-tal lärjungar bo så nära Stockholm, att de kunna resa
hem över veckohelgerna.

Så isolerade som dövstumma barn bli, måste det största avseende fästas
vid att barnen i all rimlig utsträckning kunna komma i kontakt med hemmen
eller släktingar vid den låga ålder, som de befinna sig i, när de gå i upptagningsskolan.
Vid en jämkning av den nuvarande dövstumskolorganisationen
böra därför de olika upptagningsskolorna förläggas till sådana platser, där så
mångå dövstumma barn som möjligt kunna beredas undervisning i hemorten.

Föreliggande förslag till nedläggande av en upptagningsskola för dövstumma
ha framkommit av ekonomiska skäl. Någon konstaterad eller förväntad nedgång
av lärjungeantalet i de nu befintliga upptagningsskolorna har icke inträffat
under de senaste åren, och den nuvarande skolorganisationen har inte
ägt bestånd under längre tid än fem år. Under senare hälften av 1930-talet har
däremot en så betydande ökning av födelsetalet iakttagits, att förslag till
utökning av folk- och småskoleseminariernas verksamhet framtvingats. Någon
utredning rörande det sannolika antalet lärjungar i dövstumskolorna under
den närmaste framtiden har icke framlagts i samband med förslaget örn skolindragningen,
och erfarenheterna från de senaste årens intagningsavdelningar

Statsutskottets utlåtande nr ISO.

25

i dövstumskolorna tyda på en icke obetydlig ökning av lärjungeantalet under
den närmaste tiden. Enligt en sammanställning över det beräknade lärjungeantalet
i upptagningsskolorna under en 10-årsperiod, vilken gjorts med utgångspunkt
från den senaste intagningen, visa dessa siffror en ökning av antalet
lärjungar från 361 under innevarande läsår till 425 läsåret 1951—52
eller en ökning med mera än 17 procent. Det synes vara en väsentlig brist i den
förebragta utredningen, att någon prognos angående lärjungeantalet i upptagningsskolorna
ej förebragts vid förslagets framläggande i riksdagen. Vid
en ökning av barnantalet enligt de gjorda beräkningarna erfordras det förefintliga
utrymmet i samtliga fyra upptagningsskolor. Örn fördelningen av
lärjungarna i upptagningsskolorna på olika skoldistrikt och geografiska områden
må följande anföras. Inom övre Norrland är dövstumfrekvensen ej
oväsentligt högre än inom övriga delar av landet. De största anhopningarna
av dövstumma lärjungar finnas emellertid i och omkring Stockholm och
Göteborg. Men dessa lärjungegrupper skola enligt förslaget undervisas vid
skolor i andra delar av landet, stockholmsbarnen i Vänersborg och göteborgsbarnen
i Lund. Utan att vi här vilja ta ståndpunkt till norra distriktets förläggningsfråga
synes oss förslaget att flytta norra distriktets upptagningsskola
från Härnösand till Gävle ur dessa synpunkter ej välgrundat. Örn fastigheten
vid den förutvarande dövstumskolan i Gävle även för framtiden måste användas
som förläggning för en dövstumskola, torde besparingsberedningens
förslag av den 5 maj 1941 att dit förflytta dövstumskolan i Örebro, vilken
skola har i många avseenden otillfredsställande lokaler, förtjäna att tågås i
förnyat övervägande. Skulle så ej bliva fallet, torde andra utvägar att finna
nyttig användning för gävleskolans fastighet böra försökas. Förefintligheten
av en skolbyggnad i Gävle bör icke få utgöra skäl för genomförandet av en
ur sociala och pedagogiska synpunkter otillfredsställande anordning av dövstumundervisningen
i riket i övrigt.

Gentemot förslaget att förlägga mellersta distriktets upptagningsskola till
Vänersborg har skolöverstyrelsen i sitt yttrande den 18 november 1941 anfört
starka betänkligheter av pedagogisk art. Att till samma plats och under samma
ledning förlägga en skola för vuxen manlig ungdom och en upptagningsskola
för dövstumma barn kan varken med hänsyn till de båda skolornas
olikartade uppgifter och lärjungematerial eller ur allmän ordningssynpunkt
vara ömkligt. Att samma rektor skall på tillfredsställande sätt kunna handhava
ledningen av en sådan kombinerad anstalt av den föreslagna storleksordningen
synes tvivelaktigt. Ledningen av fortsättningsskolan berör i första
hand utbildning av vuxen ungdom samt med utbildningsverksamheten sammanhängande
tekniska och affärsekonomiska problem. För ledningen av en
upptagningsskola krävas i främsta rummet psykologiska insikter i och pedagogiska
erfarenheter av lärjungarnas språkundervisning och uppfostran. Besparingsberedningens
yttrande i denna förläggningsfråga, att fortsättningsskolans
stora betydelse närmast synes böra föranleda till att den organiseras såsom
självständig anstalt, är säkerligen välgrundat.

Ur de i departementschefens förslag refererade yttrandena synes framgå,
att Manillaskolans lärjungar skulle kunna beredas plats vid upptagningsskolan
i Vänersborg utan större tillbyggnad till skolfastigheten därstädes, liksom
att Örebroskolans lokaler skulle kunna mottaga ända till 150 elever. Manillaskolans
fastighet iir avsevärt större iin de övriga. Erforderligt lokalutrymme
för denna skolas 114 lärjungar torde ej finnas tillgängligt vid skolorna i Gävle
och Vänersborg utan avsevärda tillbyggnader. Nedan anförda siffror torde
belysa detta förhållande utan ytterligare kommentarer.

26

Statsutskottets utlåtande nr 135.

Skolfastigheter efter
storleksordning

Samman-

lagd

golvyta

m5

Lärosalar

golvyta

m2

Gymnastik-

sal

m*

Dagrum

m2

Reserv-

utrymme

m2

Manilla, Stockholm......

3 451,3

573,9

250,8

190,4

433,5

Härnösand ...........

2 018,2

521,4

154,0

131,8

—

Gävle..............

2148,6

495,4

178,6

181,3

—

Lund...............

2 121,5

439,3

137,2

135,2

—

Vänersborg, upptagningsskolan

1 866,1

525,1

151,4

165,8

—

Örebro ..............

720,5

357,6

90,0

74,8

—

Manilla dövstumskola har det ojämförligt största lokalutrymmet av samtliga
dövstumskolor, och skolfastigheten äger utöver de för skoländamål upptagna
lokalerna en för bostadsändamål inredd utrymmesreserv av 433 kvadratmeters
golvyta. Dessa lokaler äro för närvarande uthyrda till lärarbostäder
men kunna utan några nämnvärda ändringar användas till bostäder för lärjungar.
Samtliga övriga dövstumskolor ha mindre utrymme för undervisningslokaler
än Manilla. Gymnastiksal och dagrum äro avsevärt större å Manilla
än vid övriga skolor. Vid skolorna i Örebro och Vänersborg skulle säkerligen
efter förslagets genomförande uppkomma en trångboddhet, som kunde medföra
hygieniska vådor för både lärjungar och personal. Med hänsyn till förefintliga
utrymmen är Manilla den enda upptagningsskola, som kan mottaga
ett ökat elevantal utan tillbyggnad — detta sagt oberoende av frågan om en
framtida lösning med skolans bibehållande vid Manilla ur andra synpunkter
vore önsklig och lämplig. Ett skolinternat för dövstumma lärjungar bör dock ej
omfatta mer än omkring 110 elever, om skolans karaktär av hem i någon mån
skall kunna bibehållas.

I den tablå över kostnaderna för reparation av skolbyggnader, som återgivits
å s. 509 i årets åttonde huvudtitel, framstår såsom anmärkningsvärd
skillnaden mellan å ena sidan de låga belopp, som upptagits för iståndsättande
av skölfastigheterna i Vänersborg, Gävle och Örebro, och å andra sidan de
väsentligt högre kostnader, som beräknats för skolorna å Manilla samt i Lund
och Härnösand. Manillaskolans huvudbyggnad är uppförd år 1863, tillbyggd
och moderniserad år 1912, då även ekonomibyggnaden uppfördes. Dövstumskolan
i Lund är byggd år 1871, i Vänersborg år 1896, i Örebro år 1882, i
Gävle år 1897 och i Härnösand år 1896. Den senast uppförda skolbyggnaden,
Gävleskolan, har alltså varit i bruk i 47 år och den äldsta, Manillaskolan, i
81 år. Samtliga byggnader för skolinternat äro uppförda efter i huvudsak
likartad plan med stora sovsalar och dagrum för lärjungarna. Ingen av dessa
skollokaler är inredd med smärre bostadsrum för eleverna, och vid eventuell
omändring till moderna skolinternat av hemkaraktär tarvas ombyggnad av
samtliga, således även i Gävle och Vänersborg. De i tablån angivna lcostnadssummorna
för sådan renovering och modernisering måste således för dessa
skolor uppgå till större belopp än de i tablån upptagna. De angivna kostnadssummoma
avse således icke de verkliga kostnaderna för en tillfredsställande
modernisering av respektive skolor, utan endast de minimibelopp, som
vederbörande skolstyrelser i frågans nuvarande läge uppgivit såsom nödvändiga.
Efter en genomförd omorganisation i enlighet med det föreliggande förslaget
torde framställningar rörande de verkliga kostnader, som föranledas av

Statsutskottets utlåtande nr 135.

27

skolöverflyttningarna, omedelbart komma att ingivas. Sannolikt torde då helt
nya lokaler för dövstumskolan i Örebro visa sig vara nödvändiga.

I hyresbelopp för tjänstebostäder vid Manilla erhåller statsverket för närvarande
en årlig inkomst av omkring 15 000 kronor, vilket inkomstbelopp
bortfaller vid skolans nedläggande. På grund av nu gällande dyrortsgruppering
äro avlöningskostnaderna högre i Stockholm än exempelvis i Vänersborg,
men det torde vara ovisst, örn denna dyrortsgruppering kommer att kvarstå
oförändrad under någon längre tid. Tendensen till prisutjämning måste även
i andra avseenden påverka driftskalkylerna och minska skillnaden i utgifter
mellan Vänersborgsalternativet och alternativet med upptagningsskolan bibehållen
i Stockholm eller förlagd till dess närhet.

De ekonomiska beräkningar, som statskontoret och departementschefen tillmätt
avgörande betydelse vid förslaget om Manillaskolans nedläggande, skola
därför säkerligen ej visa sig hållbara, sedan den föreslagna förändringen väl
blivit genomförd.

Vid Manilla undervisas innevarande vårtermin irenne skriv-teckenklasser,
och även för framtiden torde man få räkna med en lärjungegrupp örn ca 20
lärjungar från alla delar av landet i denna avdelning. I propositionen föreslås,
att denna lärjungegrupp skall överflyttas till dövstumskolan i Lund. Resorna
för lärjungar tillhörande dessa klasser från övre Norrland till Lund bli både
tröttande och kostsamma, och avstånden från skolan till hemmen bli för
många av barnen avsevärda. Så länge sådana skriv-teckenklasser finnas, böra
de undervisas vid den mest centralt belägna upptagningsskolan.

Dövstumlärarseminariet, som sedan år 1874 varit förlagt till Manilla dövstumskola,
skulle enligt förslaget förflyttas till Lund. Den erfarenhet rörande
dövstumlärares utbildning, som under mångå år förvärvats vid Manilla,
skulle alltså ej vidare komma lärarutbildningen till godo. I huvudstaden finnas
därjämte vetenskapsmän och lärare för specialundervisning i sådana av seminariets
ämneskurser som röst- och talfysiologi, hörselfysiologi, talteknik m. m.,
vilka icke för närvarande stå till buds å annan plats i landet. Ett överflyttande
av seminariet från huvudstaden till från Stockholm avlägsen ort skulle i avsevärd
grad minska seminariets förutsättningar att på ett tillfredsställande
sätt kunna tillgodose lärarutbildningen.

För de dövstummas samhälleliga omvårdnad är det icke av ringa betydelse,
att personer, vilka ägna sig åt undervisning, sjukvård och annan social
verksamhet, få tillfälle att taga kännedom om de dövstumma och deras undervisning.
Under senare år lia ett stort antal enskilda studerande och studiegrupper
från till huvudstaden förlagda utbildningskurser i sjukvård, social medicin,
psykologi och pedagogik, studerande vid socialinstitutet m. fl., sammanlagt
500—600 personer årligen, besökt Manilla dövstumskola i studiesyfte.
Om skolan flyttas så långt bort som till Vänersborg, torde denna upplysningsverksamhet
rörande de dövstumma komma att upphöra.

Örn en minskning av de nuvarande fyra dövstumskoldistrikten till tre av
ekonomiska skäl ändock anses tvingande, trots alla pedagogiska och sociala
nackdelar (hirav, synas oss de tre upptagningsskolorna böra förläggas till
Lund, stockholmstrakten och Härnösand. Fortsättningsskolan för gossar i
Vänersborg bör i likhet med fortsättningsskolan för flickor i Växjö organiseras
såsom en särskild anstalt med differentiering på flera yrkesgrenar. Kostnader
för elevbostäder inbesparas. Specialskolan för dövstumma i Örebro,
som mottager lärjungar från alla delar av landet, kan med fördel förläggas
till Gävle. Därigenom inbesparas kostnader för nybyggnad av skollokaler i
Örebro.

28

Statsutskottets utlåtande nr 135.

I denna motion vilja vi emellertid inskränka oss till att taga ställning till
förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola. Av skäl, som i det
föregående framlagts, anse vi de eventuella statsfinansiella fördelarna av en
förläggning till Vänersborg vida mindre än som i statsverkspropositionen
framhålles och under alla förhållanden inte så stora att de kunna överväga de
pedagogiska och sociala skäl, som obetingat tala för att distriktets upptagningsskola
förlägges till Stockholm eller dess närhet. Såsom det framgår av
utredningen, torde mindre reparationer till en ungefärlig kostnad av 70 000 kronor
erfordras för att avhjälpa de påtagligaste bristerna vid Manilla. Även om
dessa medel inte torde behöva uppföras i årets riksstat — den nya organisationen
har inte tänkts bli tillämpad förrän fr. o. m. ingången av budgetåret
1945/46 — synes oss det ändamålsenligaste förfaringssättet vara, att riksdagen
nu beslutar sig för att Manillaskolan bibehålies tills vidare och underkastas
nödtorftiga förbättringar. Efter några år och sedan stabiliserade förhållanden
inträtt bör sedan frågan om den definitiva förläggningen av distriktets skola
tågås upp till förnyad omprövning; utredningen bör därvid ta sikte på den
ur pedagogiska och ekonomiska synpunkter fördelaktigaste lösningen och alltså
omfatta en undersökning av inte blott Manillainstitutionens bevarande utan
även bland annat besparingsberedningens förslag att uppföra en helt ny skola
i Stockholms närhet, så belägen att byggnads- och driftskostnader kunna hållas
tillbaka samtidigt som fördelarna för barnen och undervisningen av närheten
till Stockholm med alla dess centrala kommunikationer och institutioner
ej gå förlorade.

I motionerna I: 21+2 och II: 368 har anförts huvudsakligen följande.

När dövstumundervisningen i riket år 1885 genom beslut av Kungl. Maj:t
och riksdagen fick en fastare organisation, beslöts tillika, att Härnösand skulle
vara förläggningsort för sjunde dövstumskoldistriktet, vilket omfattade Norrland.
Det var redan då ett uppenbart norrlandsintresse, att upptagningsskolan
skulle ligga centralt inom det väldiga distriktet. Sedan skolans tillkomst
i Härnösand har ingenting vare sig i geografiskt hänseende eller ur
kommunikationssynpunkt förebragts, som skulle motivera en förflyttning av
skolan. I varje fall skulle en förflyttning söderut stå i klar strid med önskemålet
att ha skolan i möjligaste mån centralt förlagd. Det är ovedersägligen
alltjämt ett hela Norrlands intresse, att Härnösand jämväl i fortsättningen får
förbliva förläggningsort för skolan. Härför talar icke blott, att det måste
anses olämpligt, att en för enbart Norrland inrättad institution förlägges utom
det egentliga Norrland, utan även och framförallt att skolan därigenom får
behålla sitt förhållandevis centrala läge inom det verksamhetsområde, dit den
hör. Förlägges skolan till Gävle, alltså i det stora verksamhetsområdets yttersta
södra del, förlänges resan för barnen från det Norrland, som ligger norr om
Härnösand, med icke mindre än 30 mil. Det får icke förbises, att lärjungematerialet
till övervägande del kommer från övre Norrland. Det torde icke
råda något tvivel om att resorna redan nu äro ansträngande för barnen med
hänsyn till deras ålder och även ekonomiskt betungande för deras anhöriga
i fall av besök vid skolan. Dessa förhållanden förvärras ju avsevärt, om skolan
flyttas ända ned till Gävle, d. v. s. till upplandsgränsen. Anhöriga från övre
Norrland berövas i varje fall möjligheten att besöka sina barn under skolvistelsen
i Gävle på grund av de oerhört långa resorna och därmed förenade
kostnaderna.

En förflyttning av skolan till Gävle skulle för övrigt ge ett visst fog för

Statsutskottets utlåtande nr 135.

29

anmärkningen, att Norrland i olika avseenden missgynnas till förmån för de
sydligare landsdelarna. Det lärer nämligen bli svårt att värja sig mot misstanken,
att bakom förslaget örn förläggningen intill upplandsgränsen av en för
Norrland särskilt avsedd institution ligger en strävan att komma bort från
Norrland med den verksamhet, varom här är fråga. Skall skolan även till
fullo vara en upptagningsskola för Norrland, så kan den rimligtvis icke vara
sydligare förlagd än till Härnösand.

Fördelningen länsvis av antalet vid skolan varande barn under nedan angivna
fyra läsår framgår av följande uppställning:

1938/39

Gävleborgs län........... 13

Jämtlands län............ 17

Västernorrlands län........20

Västerbottens län.........33

Norrbottens län..........26

Antal barn vid skolan 109

1940/41

1942/43

1943/44

Antal barn

17

15

21

= 66

17

11

12

= 57

12

12

16

= 60

23

21

27

= 104

17

15

21

= 79

86 74 97

Av uppställningen framgår, att under fyraårsperioden övervägande antalet
barn kommer från övre Norrland.

I propositionen synas barnens resor icke tillräckligt blivit beaktade. Det
yttras nämligen där, att fördelarna och nackdelarna beträffande barnens resor
»torde komma att i stort sett uppväga varandra». Detta synes icke vara
riktigt.

Av barn från översta Norrland, den s. k. bodengruppen, måste 41.89 procent
av barnen för resa till Härnösand övernatta i Boden. För resa till Gävle
måste hela gruppen tillika övernatta i Ånge. För sorselegruppen, utgörande
mer än 25 procent av hela elevantalet vid skolan under fyraårsperioden, förlänges
restiden till Gävle med cirka två och en halv timme.

Barn från Gävleborgs län synas däremot i intet enda fall behöva övernatta
under resa till Härnösand.

En förflyttning av skolan till Gävle medför sålunda en högst avsevärd förlängning
av barnens från övre Norrland redan förut långa och tröttsamma
resor och ställer dem uppenbart i ett ännu ofördelaktigare läge i jämförelse
med övriga dövstumma skolbarn i riket.

Vad angår barnens föräldrar är det ett ofrånkomligt faktum, att dessa
vilja om möjligt någon gång besöka barnen i skolan för att bilda sig en föreställning
om under vilka förhållanden, barnen vistas vid skolan. Måhända
ha föräldrabesök, sedan barnen intagits vid skolan, icke i någon större utsträckning
förekommit, beroende på de stora avstånden i Norrland, men när
barnen första gången anlända till skolan åtföljas de ofta av sina föräldrar och
vid konfirmationen förekomma icke sällan föräldrabesök. Skulle nu de redan
förut stora avstånden ytterligare ökas i den avsevärda grad, förflyttningen av
skolan innebär, blir följden härav, att barnen från större delen av Norrland
under vistelsen vid skolan helt skiljas från föräldrarna utan ekonomisk möjlighet
för dessa att besöka barnen.

Skolans förflyttning till Gävle motiveras med ekonomiska skäl. Mot dessa
måste emellertid vägas även andra. Det är dock en allvarlig sak att bryskt
avbryta den sextioåriga tradition, som skolan har i Härnösand, och rycka upp
den ur dess nuvarande geografiska grund. Ett sådant förfaringssätt skulle
måhända kunnat i någon mån rättfärdigas, om det gällt att finna en ur norr -

30

Statsutskottets utlåtande nr 135.

Utskottet.

ländsk synpunkt ännu centralare förläggning. Det blir emellertid rent oförsvarligt,
då det leder till en förflyttning, som praktiskt taget placerar skolan
i portgången till Uppland. Förflyttningen skulle för övrigt innebära, att tillfälliga
ekonomiska svårigheter finge ett för oöverskådlig tid bestående menligt
inflytande på den avgjort större delen av Norrlands dövstumma barns
skolförhållanden.

Den i propositionen angivna kostnaden, drygt en miljon kronor, för skolans
reparation och iståndsättande i fullgott skick förefaller mycket hög. Så sent
som år 1942 gjordes enligt sakkunnigeutlåtande gällande, att nuvarande skolbyggnaden
kunde repareras för en kostnad betydligt understigande nu angivet
belopp. Denna omständighet lämnar giltigt skäl för antagandet, att delade
meningar kunna råda om storleken av den kostnad, erforderliga reparationer
verkligen betinga.

Med åsidosättande av norrländska intressen i övrigt har, som ovan antytts,
förflyttningen föreslagits uteslutande i besparingssyfte. Besparingsintresset,
som i och för sig är värt allt beaktande, kan måhända dock i icke ringa grad
tillgodoses även örn skolan kvarbliver i Härnösand, därest det visar sig, att
i propositionen angivna reparationskostnader kunna nedbringas. Ty berörda
kostnader och den vinst, som avsetts uppkomma genom förflyttningen, stå i
inbördes sammanhang. Innan beslut örn förflyttning fattas, bör därför under
alla omständigheter förslag till reparationer och eventuell tillbyggnad av den
nuvarande skolbyggnaden för att få denna i ett fullt tillfredsställande skick
för undervisningen vara noggrant angivna och lika noggrant kostnadsberäknade.
Visar det sig därvid att icke någon väsentlig besparing kan göras genom
förflyttningen, finnes intet skäl för att förflytta skolan från det egentliga
Norrland, där den med all rätt hör hemma.

Det skall även i sammanhanget framhållas att skolans nuvarande tomt är
idealisk och motsvaras på intet sätt av skoltomten i Gävle. Förutom närbelägenheten
till skog och mark är tomtens stora areal av oskattbart värde för
barnen.

Landet är för närvarande uppdelat i fyra dövstumskoldistrikt, nämligen

södra dövstumskoldistriktet med en upptagningsskola i Lund och omfattande
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus
län,

västra dövstumskoldistriktet med en upptagningsskola i Vänersborg och
omfattande Hallands, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands
och Örebro län,

östra dövstumskoldistriktet med en upptagningsskola å Manilla i Stockholm
och omfattande Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Gotlands, Västmanlands och Kopparbergs län samt

norra dövstumskoldistriktet med en upptagningsskola i Härnösand och omfattande
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län.

I Örebro finnes en specialskola för oegentligt dövstumma och i Gävle en
vårdanstalt för dövstumma med komplicerat lyte, vilken anstalt är avsedd
att under loppet av nästa budgetår överflyttas till den av staten för ändamålet
inköpta egendomen Mogård i Finspångs köping, Östergötlands län.

Statsutskottets utlåtande nr 135.

31

Två fortsättningsskolor finnas anordnade, den ena för gossar i Vänersborg
och den andra för flickor i Växjö, varjämte å Broby gård i Funbo socken,
Upplands län, finnes upprättad en lantbruksskola för dövstumma.

På förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1942 års riksdag, att en av de nuvarande
upptagningsskolorna skulle nedläggas. Frågan om vilken av skolorna
som skulle upphöra har emellertid hittills hållits öppen.

Departementschefen har nu framlagt förslag i nämnda avseende och därvid
förordat, att de tre kvarblivande dövstumskoldistrikten, benämnda södra, mellersta
och norra dövstumskoldistrikten, skulle få sina upptagningsskolor förlagda,
det södra i Lund, det mellersta i Vänersborg och det norra i Gävle.
De nuvarande dövstumskolorna i Härnösand och å Manilla skulle alltså nedläggas.
Vad angår specialskolan i Örebro föreslår departementschefen dess bibehållande
därstädes. Beträffande de två fortsättningsskolorna och lantbruksskolorna
ifrågasättes icke någon ändrad förläggning. Den sålunda föreslagna
omorganisationen av dövstumskolväsendet är avsedd att genomföras från och
med budgetåret 1945/46.

Vad till en början beträffar specialskolan i Örebro har utskottet liksom departementschefen
funnit att övervägande skäl tala för att skolan bibehålies i
Örebro och att de nuvarande dövstumskolbyggnaderna därstädes repareras
och ombyggas på sätt departementschefen förordat.

För södra distriktets upptagningsskola har icke ifrågasatts någon annan förläggningsort
än den nuvarande i Lund. Utskottet har icke heller funnit anledning
till någon erinran mot denna förläggning.

Vad härefter angår förläggningarna av mellersta och norra distriktets upptagningsskolor
har — såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen
framgår — olika meningar gjort sig gällande. Skolöverstyrelsen har sålunda
förordat, att mellersta distriktets skola skulle förläggas till Manilla för att
vid en senare tidpunkt förflyttas till en nybyggnad i Stockholms närhet och
norra distriktets skola förläggas till Gävle. Statskontoret åter har förordat,
att mellersta distriktets skola förlägges till Vänersborg och samorganiseras
med fortsättningsskolan därstädes samt har, under förutsättning att Manillaskolan
nedlägges, icke funnit avgörande skäl tala emot, att norra distriktets
upptagningsskola förlägges till Gävle. Departementschefen har såsom redan
här ovan framhållits anslutit sig till statskontorets förslag. I motionerna
I: 194 och II: 269 har yrkats, dels att riksdagen måtte avslå förslaget om
förläggande av mellersta distriktets skola till Vänersborg, dels ock att skolan
å Manilla tills vidare skulle bibehållas, ävensom hemställt, att frågan om den
definitiva förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola måtte bliva
föremål för en förnyad utredning. Slutligen har i motionerna 1:242 och
II: 368 yrkats, att riksdagen ville besluta att norra distriktets upptagningsskola
bibehålies i Härnösand.

32

Statsutskottets utlåtande nr 135.

Vidkommande förläggningen av mellersta distriktets upptagningsskola har
departementschefen — på sätt framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen
— ingående mot varandra vägt de skäl som tala till förmån för
Vänersborgs-alternativet och till förmån för Manilla-alternativet och därvid
funnit det förstnämnda alternativet böra läggas till grund för omorganisationen.
Jämväl utskottet har vid sin prövning av förevarande fråga kommit till
samma uppfattning. För Vänersborgs-alternativet tala icke minst de icke oväsentliga
besparingar som här uppstå i såväl drifts- som byggnadskostnader i
jämförelse med Manilla-alternativet. Vidare anser utskottet liksom departementschefen,
att miljön i en mindre stad är gynnsammare för eleverna än
den, som Stockholm kan erbjuda. I motionerna I: 194 och II: 269 har bland
annat påyrkats, att frågan om förläggningen av det mellersta distriktets upptagningsskola
skulle göras till föremål för en förnyad utredning. Utskottet
kan för sin del icke finna de skäl som anförts härför bärande. Frågan har
redan nu under ett par års tid blivit ingående utredd och några nya synpunkter
för bedömandet av ärendet torde genom en ytterligare omprövning
näppeligen kunna framkomma. Det har visserligen gjorts gällande, att den utredning,
på vilken departementschefen stöder sitt nu framlagda förslag, lider
av den bristen, att någon prognos angående det blivande lärjungeantalet i
upptagningsskolorna ej förebragts. En dylik prognos måste emellertid enligt
utskottets mening vidlådas av åtskilliga mycket osäkra faktorer och torde
knappast kunna giva några säkrare hållpunkter för ett bedömande nu av det
antal dövstumma barn, varmed man i en framtid har att räkna. Skulle det
emellertid framdeles visa sig att den för närvarande rådande uppgången i
födelsetalen kommer att stå sig eller ytterligare öka och att detta förhållande
även kommer att medföra en ökning av antalet dövstumma barn bör frågan
örn inrättandet av ett fjärde dövstumskoldistrikt upptagas till övervägande.
Enligt utskottets mening torde vid sådant förhållande detta distrikt böra omfatta
det övre Norrland och få sin upptagningsskola förlagd på någon härför
lämplig plats i denna landsända. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t med
uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område.

Emot Vänersborgs-alternativet har anförts, att det jämförelsevis stora antal
barn, som äro hemmahörande i Stockholm och dess närhet, skulle genom förläggningen
av mellersta distriktets upptagningsskola till Vänersborg förlora
den nuvarande kontakten med sina hem. Utskottet, som utgår ifrån, att
Göteborgs och Bohus län kommer att hänföras till det mellersta distriktet
och icke såsom skolöverstyrelsen i sitt förslag ifrågasatt till det södra, vill
framhålla, att den förmån som Stockholmsbarnen sålunda gå miste om i stället
kommer att åtnjutas av barnen i Göteborg och dess närhet. Med det fåtal
upptagningsskolor, som komma att finnas i landet är det givetvis ogörligt att
tillgodose alla de intressen, som från olika håll i detta hänseende göra sig
gällande.

Det har vidare framhållits, särskilt från skolöverstyrelsens sida, att det icke

Statsutskottets utlåtande nr 135.

33

vöre lämpligt främst ur pedagogisk synpunkt att till en administrativ enhet
förena en upptagningsskola med en fortsättningsskola såsom för närvarande
är fallet i Vänersborg. Utskottet kan icke finna att vad i nämnda avseende
anförts mot Vänersborgs-alternativet kan tillmätas avgörande betydelse. Vad
skolöverstyrelsen anfört rörande nackdelarna ur pedagogiska och andra synpunkter
av en upptagningsskolas förläggning i samband med en fortsättningsskola
har synes det utskottet vederlagts av de praktiska, positiva erfarenheter
av ett dylikt samarbete, som hittills vunnits.

Utskottet anser sig böra biträda departementschefens förslag om inrättande
vid Vänersborgsskolan av en assistentbefattning i 16 lönegraden samt angående
förordnande mot ett arvode av 900 kronor för år av en av upptagningsskolans
lärare i kunskapsämne såsom biträde åt rektor vid den pedagogiska
handledningen av upptagningsskolans elever. Skulle emellertid erfarenheten
visa att ledningen för fortsättningsskolan lämpligen bör frikopplas från ledningen
för upptagningsskola synes det böra övervägas att tillsätta en särskild
styresman för fortsättningsskolan.

Med avseende å fortsättningsskolan i Vänersborg vill utskottet framhålla,
att det synes utskottet önskvärt, att spörsmålet om dess organisation och
eventuella utbyggnad blir föremål för närmare överväganden från Kungl.
Maj:ts sida. I skolan meddelas nu undervisning i yrkena snickeri, skrädderi
och skomakeri. Enligt utskottets mening bör det undersökas, huruvida icke
även andra yrkesgrenar böra upptagas på fortsättningsskolans program. Frågan
örn ett uppförande av ett elevhem för skolans räkning är även aktuell,
ehuru man tills vidare torde kunna acceptera den av departementschefen angivna
linjen att liksom för närvarande förhyra bostäder för elevernas räkning.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet departementschefens
förslag om förläggandet av det mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola
till Vänersborg och avstyrker bifall till det i motionerna I: 194 och
II: 269 framställda yrkandet.

Beträffande nona dövstumskoldistriktet har utskottet funnit det uppenbart,
att skolbyggnaden i Härnösand befinner sig i ett så bristfälligt skick, att det
icke längre kan anses försvarbart att uppskjuta åtgärder för lösandet av denna
skolas lokalfråga. Emellertid sammanhänger detta spörsmål med frågan örn
upptagningsskolans förläggning. Såsom tidigare erinrats bliva Gävleskolans
lokaler lediga i och med att den därstädes nu förlagda anstalten för dövstumma
med komplicerat lyte överflyttas till egendomen Mogård. Riksdagen framhöll
i sin skrivelse 1942: 336, att riksdagen ansåg Gävleskolans relativt goda
lokaler böra såvitt möjligt komma till användning i dövstumvården. Av den
i detta ärende förebragta utredningen framgår, att minimikostnaderna för en
mera fullständig ombyggnad och modernisering av Härnösandsskolans byggnad
kan uppskattas till 1 000 000 kronor och att en nybyggnad för skolan beräknas
till omkring 1 500 000 kronor. DäTest norra distriktets upptagningsskola
förlägges till Gävle kriives där visserligen en del ombyggnadsarbeten,

Bihang till rilcsdagens protokoll 19hh. 6 sami. Nr 136—137. 3

34

Statsutskottets utlåtande nr 135.

vilka emellertid äxo av mindre storleksordning. Det torde böra erkännas att
det ur geografisk synpunkt medför vissa olägenheter att norra distriktets skola
— om den förlägges till Gävle — kommer att befinna sig i distriktets sydligaste
del. Resvägen och restiden för barnen från övre Norrland bliva längre
och ökade svårigheter kunna uppstå för föräldrarna att besöka barnen. Vad
beträffar barnens resor torde emellertid möjligheter föreligga att planera dessa
resor så, att olägenheter knappast komma att följa med de längre avstånden
mellan skola och hem. Enligt vad utskottet erfarit förekomma besök från föräldrarnas
sida vid nuvarande förhållanden med skolans placering i Härnösand
i tämligen ringa utsträckning, varför den förlängda resvägen för föräldrarna
till Gävle icke torde kunna anföras såsom ett alltför tungt vägande motiv mot
skolans förläggande till sistnämnda stad. Utskottet är medvetet örn att Gävleförläggningen
icke är en i alla avseenden idealisk lösning av förläggningsfrågan
för norra distriktets skola, men vid frågans bedömande har det för utskottet
framför allt varit av avgörande betydelse att tillgodose dels att de relativt
goda lokalerna i Gävle komma till fortsatt användning i dövstumvården, vilket
är av vikt ur statsfinansiella synpunkter, dels ock att tillfredsställande
lokaler snarast möjligt komma att ställas till det norra distriktets upptagningsskolas
förfogande. Utskottet anser sig därför böra biträda departementschefens
förslag även beträffande Hämösandsskolans förflyttning till Gävle och
kan icke tillstyrka bifall till det i motionerna I: 242 och II: 368 framställda
yrkandet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn vad utskottet här
ovan uttalat i fråga örn förläggningen av en fjärde upptagningsskola, därest
utvecklingen gör inrättandet av ett fjärde dövstumskoldistrikt nödvändigt.
Vid sådant förhållande skulle Gävleskolan alltjämt erfordras men kunna få
sitt upptagningsområde förskjutet längre söderut.

Utskottet vill här slutligen uttala, att utskottet förutsätter, att Kungl. Majit
vid prövningen av distriktsindelningen beaktar, att eleverna fördelas mellan
upptagningsskolorna på sätt, som med hänsyn till geografiska, pedagogiska
och ekonomiska synpunkter befinnes lämpligast.

Utbildningstiden vid lantbruksskolan för dövstumma.

I samband med statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet inrättades
en fortsättningsskola för undervisning av dövstumma gossar i lantbruk
och trädgårdsskötsel, benämnd lantbruksskolan för dövstumma och förlagd till
Broby gård i Funbo socken i Uppland. Enligt gällande stadga angående dövstumundervisningen
utgör utbildningstiden vid denna skola tre arbetsår på
lantbrukslinjen och fyra arbetsår på trädgårdslinjen. Höstterminen 1943 uppgick
hela antalet lärjungar vid skolan till 25, varav 21 på lantbrukslinjen och
4 på trädgårdslinjen. Av lantbrukslinjens lärjungar tillhörde 9 första, 4 andra
och 8 tredje klassen, och av trädgårdslinjens lärjungar tillhörde 2 första, 1
tredje och 1 fjärde klassen. Intagning av elever har tidigare ägt rum vid upp -

Statsutskottets utlåtande nr 135.

35

tagningsskolorna i Lund och på Manilla varje år med udda årtal och vid
övriga upptagningsskolor varje år med jämnt årtal. Detta har medfört, att
lantbruksskolan för dövstumma hittills årligen tillförts nya elever. Då intagning
av elever vid upptagningsskolorna numera äger rum endast vartannat år, nämligen
varje år med udda årtal, kommer Brobyskolan att från år 1946 tillföras
nya elever endast vartannat år.

Lärarkollegiet vid lantbruksskolan för dövstumma har gjort framställning
om viss förändring av utbildningstiden vid nämnda skola. Kollegiets förslag,
som tillstyrkts av skolans styrelse, innebär dels en utökning av utbildningstiden
på lantbrukslinjen till fyra arbetsår dels ock en avkortning av det fjärde
utbildningsåret på trädgårdslinjen till samma omfattning, som föreslagits för
lantbrukslinjens fjärde klass.

Med hänsyn till rådande arbetsmarknadsförhållanden föreslås emellertid, att
det sista arbetsåret på lantbrukslinjen skall avkortas och avslutas omkring den
31 mars. Av nyssnämnda skäl anses även det fjärde arbetsåret på trädgårdslinjen
böra avkortas och avslutas vid samma tidpunkt. Såsom skäl för förlängningen
av utbildningstiden på lantbrukslinjen har särskilt framhållits dels
vissa nackdelar av ekonomisk, praktisk och pedagogisk art, vilka sammanhänga
med att denna linje är treårig och att linjen kommer att tillföras nya
elever endast vartannat år, dels ock behovet av en längre tid för såväl den
praktiska som den teoretiska utbildningen. Den föreslagna förlängningen av
utbildningstiden på lantbrukslinjen torde endast medföra en relativt ringa
utgiftsökning, huvudsakligen avseende anslagsposterna till kosthåll och beklädnad
för eleverna. Samtidigt torde emellertid vissa framdeles eljest erforderliga
utgifter för lejd arbetskraft vid skolans lantbruk kunna undvikas. Avkortningen
av det fjärde arbetsåret på trädgårdslinjen medför en viss utgiftsminskning.

Inspektören för dövstumundervisrången och skolöverstyrelsen ha tillstyrkt
bifall till ifrågavarande förslag.

Departementschefen, som likaledes biträtt förslaget, har ansett, att de sålunda
förordade förändringarna beträffande utbildningstiden böra gen om förås
från och med budgetåret 1944/45.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot departementschefens här
ifrågavarande förslag.

Anslagsberäkningar.

Beträffande anslaget till avlöningar vid dövstumskolorna för budgetåret
1944/45 innebär Kungl. Maj:ts förslag, att anslaget skulle minskas med 13 000
kronor till 1 180 000 kronor. Departementschefen har vid anslagsberäkningarna
utgått ifrån, att de nuvarande fyra upptagningsskolorna komma att bibehållas
under nämnda budgetår samt att vårdanstalten för dövstumma med

Utskottet.

Utskottet.

36 Statsutskottets utlåtande nr 135.

komplicerat lyte jämväl under nästa budgetår kommer att vara förlagd till
Gävle.

Departementschefen, som tillstyrkt, att en ekonomist av första klass (eldare)
anställes vid lantbruksskolan i Broby, har beträffande anslagsberäkningarna
anfört följande.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde, med hänsyn
till att vissa befattningar icke tillsatts med ordinarie innehavare i avvaktan
på beslut om dövstumskolväsendets framtida organisation, kunna sänkas
till 615 000 kronor (—9 500). Arvodesposten bör uppföras med oförändrat
belopp, 24 400 kronor. Anslagsposten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal
torde icke behöva höjas med anledning av den av mig förordade
förstärkningen av personalen vid lantbruksskolan i Broby utan böra uppföras
med oförändrat belopp, 220 000 kronor. Till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal utgår för närvarande ett anslagsbelopp av förslagsvis 183 300 kronor,
vilket ej må utan Kungl. Maj-.ts medgivande överskridas. Då vissa ordinarie
tjänster icke tillsatts med ordinarie innehavare, medför detta ökad belastning
av sistnämnda anslagspost. Med hänsyn härtill anser jag mig icke böra föreslå
någon sänkning av denna anslagspost, ehuru för nästkommande budgetår kan
räknas med minskat behov av icke-ordinarie lärare, utan förordar, att anslagsposten
uppföres med oförändrat belopp. Jag förutsätter härvid, att det skall
ankomma på Kungl. Majit att på förslag av skolöverstyrelsen bestämma antalet
extra ordinarie lärare i kunskapsämne. Anslagsposten till rörligt tillägg
torde böra uppföras med 137 300 kronor (—3 500). Avlöningsanslaget i dess
helhet torde alltså böra uppföras med (615 000 -f- 24 400 -j- 220 000 +
_|_ 183 300 + 137 300 =) 1 180 000 kronor, vilket innebär en anslagsminskning
med 13 000 kronor.

De av departementschefen verkställda beräkningarna av anslaget till avlöningar
vid dövstumskolorna för budgetåret 1944/45 hava icke givit utskottet
anledning till erinran.

Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna.

Kungl. Majlis förslag innebär anvisande av ett investeringsanslag av
115 000 kronor.

Örebro. Departementschefen har tillstyrkt, att specialskolan för oegentligt
dövstumma i Örebro repareras och ombygges i huvudsaklig överensstämmelse
med av skolans styrelse framlagt, av skolöverstyrelsen och statskontoret
tillstyrkt förslag. Detta förslag innebär bland annat, att den nuvarande
rektorsbostaden skall tagas i anspråk för skoländamål. Kostnaderna för byggnadsföretaget
ha enligt skolöverstyrelsens utredning av den 22 januari 1943
beräknats till 59 000 kronor.

Vänersborg. Kostnaderna för av skolöverstyrelsen ifrågasatta byggnadsarbeten
i Vänersborg vid upptagningsskolans förläggning dit ha i överstyrelsens
nyssnämnda utredning beräknats till 850 000 kronor, varav 500 000
kronor för uppförande av elevhem för 85 elever vid fortsättningsskolan. Rektor
vid dövstumskolorna i Vänersborg har i samråd med vederbörande länsarki -

Statsutskottets utlåtande nr 135.

37

tekt framlagt en kostnadsberäkning, slutande på 15 700 kronor, för byggnadsarbeten,
som ansetts omedelbart erforderliga, örn upptagningsskolan förlägges
till Vänersborg. Försiktigheten har synts departementschefen bjuda, att dessa
minimikostnader avrundas uppåt till 20 000 kronor. Sistnämnda byggnadsarbeten
avse utvidgning av matsal, iordningställande av verkstadslokaler och
inredning av skyddsrum m. m.

Gävle. Då skolkökslokaler äro erforderliga för en upptagningsskola, förlagd
till Gävle, men saknas i dövstumskolbyggnaden därstädes, måste sådana
lokaler inredas. Kostnaderna härför ha av vederbörande länsarkitekt uppskattats
till omkring 32 000 kronor. Departementschefen har förordat anvisande
av nämnda belopp.

Broby. I skrivelse den 7 juni 1943 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
om anvisande av medel, 6 000 kronor, till fullföljande av vissa byggnadsarbeten
vid dövstumskolan i Broby. Departementschefen har, med hänsyn till
att vissa planeringsarbeten torde böra utföras av skolans elever, tillstyrkt anvisande
av ett belopp av 4- 000 kronor för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen har vidare anfört följande.

Till om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna ha å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisats ett reservationsanslag (B) å
725 000 kronor samt å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett
reservationsanslag å 450 000 kronor. Av detta belopp å sammanlagt 1 175 000
kronor ha 500 000 kronor avsetts skola tågås i anspråk för dövstumskolan
i Härnösand, 375 000 kronor för dövstumskolan i Växjö samt 300 000 kronor
för dövstumskolan i Lund. Genom beslut den 22 januari 1943 har Kungl.
Majit disponerat över de 375 000 kronor, som avsetts för dövstumskolan i
Växjö, medan beslut rörande disposition av anslagsmedlen, så vitt gäller
dövstumskolan i Lund, torde komma att meddelas före utgången av budgetåret
1943/44.

Vid bifall till det av mig i annat sammanhang denna dag förordade förslaget
till omorganisationen av dövstumskolväsendet kommer dövstumskolan
i Härnösand att nedläggas. De för ombyggnad av denna skola beräknade
medlen, 500 000 kronor, behöva därför icke tågås i anspråk.

För byggnadsarbeten vid dövstumskolorna i Vänersborg, Gävle, Örebro och
Broby beräknar jag ett belopp av sammanlagt (20 000 + 32 000 + 59 000 -f-f-
4 000 =) 115 000 kronor. Jag förordar, att detta belopp anvisas för nästa
budgetår till utförande av ifrågavarande byggnadsarbeten.

Utskottet förordar, att de av departementschefen föreslagna om- och nybyggnadsarbetena
komma till utförande och tillstyrker att för ändamålet anvisas
det av Kungl. Majit äskade beloppet, 115 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag samt
med avslag å motionerna I: 194 och lii 269 ävensom I: 242
och lii 368,

Utskottet.

38

Statsutskottets utlåtande nr 135.

a) godkänna den av departementschefen förordade organisationen
av dövstumskolväsendet;

b) godkänna följande avlöningsstat för dövstumskolorna,
att tillämpas från och med budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis .......................

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be-

kronor

615 000

stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis

»

24 400

3. Avlöningar till vård- och ekonomiper-sonal, förslagsvis..................

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per-

»

220 000

sonal, förslagsvis..................

»

183 300

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ...........

»

137 300

Summa kronor 1 180 000;

c) till Dövstumskolorna: Avlöningar för budgetåret 1944/
45 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 180 000 kronor;

d) till Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna
för budgetåret 1944/45 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 115 000 kronor.

Stockholm den 16 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Pauli, Lindström,
Bernhard Nilsson, Bäcklund, Holmström, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gustav Emil Andersson,
Emil Petersson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Svensson i Grönvik, Bergström, Danielsson,
Holmdahl, Mårtensson, Olsson i Kullenbergstorp, Wallentheim, Viklund, Staxäng, Åkerström och
Hoppe.

Statsutskottets utlåtande nr 135.

39

Reservationer:

1) av herrar Pauli, Lindström, Bernhard Nilsson, Gustav Emil Andersson,
Emil Petersson, Ivar Persson, Wallentheim, Viklund, Åkerström och Hoppe,
vilka ansett

dels att utskottets yttrande angående dövstumskolornas förläggning m. m.
(s. 30 ff.) bort erhålla följande lydelse:

»Landet är---(lika med utskottet)---i Härnösand.

Vidkommande förläggningen av mellersta distriktets upptagmngsskola har
utskottet funnit den nu i ärendet förebragta utredningen icke i alla avseenden
vaxa så fullständig, att den för närvarande synes kunna läggas till grund för
ett avgörande beslut från riksdagens sida. Såsom i motionerna I: 194 och
II: 269 framhållits torde i nuvarande läge behovet av en prognos angående det
blivande lärjungeantalet i upptagningsskolorna vara uppenbart. Under år 1939
intogos vid samtliga upptagningsskolor sammanlagt 85 lärjungar, under år
1941 107 lärjungar och under år 1943 127 lärjungar. Med den för närvarande
rådande uppgången i födelsetalen torde det vara sannolikt att den sålunda
konstaterade ökningen av antalet dövstumma barn kommer att fortsätta.
Detta bör tillmätas en avgörande betydelse för det slutliga ställningstagandet
till dövstumskolväsendets organisationsproblem.

Enligt utskottets uppfattning synes det därför nödvändigt att en dylik prognos
förebringas innan slutlig ställning tages till frågan örn nedläggande av vår
största upptagningsskola.

Utredningen har vidare endast mera periferiskt berört frågorna om fortsättningsskolans
i Vänersborg organisation och byggnadsproblem. Enligt utskottets
mening intaga likväl dessa frågor en mycket central ställning, då det gäller
bedömandet av mellersta distriktets upptagningsskolas förläggning till
Vänersborg eller till Manilla respektive annan ort i Stockholms närhet. Verkstadslokalerna
för fortsättningsskolan i Vänersborg befinna sig för närvarande
i rätt otillfredsställande skick, varjämte elevhem saknas för denna skolas elever.
Kostnaderna för ett dylikt elevhem hava beräknats till 500 000 kronor. Departementschefen
har emellertid skjutit frågan om uppförandet av ett dylikt hem
på framtiden och ansett att bostäder för ifrågavarande elever, såsom nu sker,
tills vidare böra förhyras. Enligt vad utskottet inhämtat äro de för ändamålet
förhyrda lokalerna i flera avseenden otillfredsställande. Frågan måste enligt
utskottets mening bland annat av detta skäl inom en nära framtid vinna sin
lösning. Genom ett ianspråktagande av upptagningsskolans lokaler för fortsättningsskolans
räkning — såsom skolöverstyrelsen ifrågasatt — skulle nybyggnad
för sistnämnda skolas elever undvikas. I fortsättningsskolan meddelas
nu undervisning i yrkena snickeri, skrädderi och skomakeri. Utskottet anser att
en undersökning bör komma till stånd, huruvida icke även andra yrkesgrenar
lämpligen böra upptagas på fortsättningsskolans program. Även den av depar -

40

Statsutskottets utlåtande nr 135.

tementschefen föreslagna administrativa organisationen av fortsättningsskolan
synes utskottet giva rum för tveksamhet. Att märka är, att-upptagningsskolans
i Vänersborg elevantal vid ett bifall till departementschefens förslag
kommer att i det närmaste fördubblas. Samtidigt bibehålies samorganisationen
mellan upptagningsskolan och fortsättningsskolan, vilket måste på den
gemensamma ledningen för skolorna lägga i väsentlig mån utökade uppgifter.
Departementschefen har visserligen förordat, att en assistent skulle nyanställas
och en av lärarna i kunskapsämne förordnas såsom rektorns biträde vid
den pedagogiska handledningen av upptagningsskolans elever. Huruvida dessa
åtgärder kunna vara tillfyllest torde kunna ifrågasättas. Utskottet får erinra
därom, att besparingsberedningen ansett fortsättningsskolans stora betydelse
närmast böra föranleda till att den organiseras såsom en självständig anstalt,
och utskottet har icke kunnat undgå att finna starka skäl tala för denna av
besparingsberedningen uttalado uppfattning.

Innan fasta riktlinjer uppdragits för fortsättningsskolans i Vänersborg organisation
och byggnadsfrågor anser utskottet sig icke kunna taga ställning till
frågan huruvida mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola bör förläggas
till Vänersborg.

Vad Manillaskolan beträffar kräva denna skolas lokaler vissa reparationer
och omändringar men, sedan sådana vidtagits, synas de bliva fullt användbara
för sitt ändamål och erbjuda utrymmesmöjligheter, som på andra håll ej
stå till buds. Skulle den av utskottet efterlysta prognosen rörande elevantalet
i upptagningsskolorna komma att utvisa, att man här måste räkna med en
ökning, synes det utskottet mindre välbetänkt att just nedlägga den skola,
som inrymmer bättre möjligheter än de andra att upptaga ett större antal
barn.

Departementschefen har icke i samband med framläggandet av förslaget om
nedläggande av Manillaskolan berört frågan örn det framtida disponerandet av
skolans lokaler. Dessa representera även i sitt nuvarande skick ett ganska avsevärt
ekonomiskt värde. Det synes utskottet icke vara förenat med god ekonomi
att under nu rådande ekonomiska förhållanden låta detta stora byggnadskomplex
stå outnyttjat och få förfalla av brist på lämplig användning.
Innan något beslut fattas örn Manillaskolans nedläggande bör därför en plan
föreligga örn huru med denna stora och solida anläggning bär förfaras. Även
på denna punkt är en komplettering av den föreliggande utredningen önskvärd.

Gentemot Vänersborgs-alternativet vill utskottet framhålla, att de av departementschefen
beräknade kostnaderna för upptagningsskolans ombyggnad
förefalla att vara väl mycket hållna i underkant. Enligt utskottets uppfattning
torde man, om detta alternativ väljes, med säkerhet böra räknas med ytterligare
icke oväsentliga kostnader för den utvidgade upptagningsskolans del.
Driftskostnaderna bliva med nuvarande dyrortsgruppering billigare i Vänersborg
än å Manilla, men pågående utredningar om dyrortsgrupperingens omläggning
torde med största sannolikhet komma att medföra en viss utjämning

Statsutskottets utlåtande nr 135.

41

i detta avseende. Man bör vid bedömandet av denna fråga även erinra om den
ovan berörda eventualiteten, att mellersta distriktets upptagningsskola i framtiden
kan komma att förläggas till någon i dyrortsavseende billigare ort i
Stockholms närhet.

Av sålunda anförda olika skäl har utskottet funnit frågan om förläggandet
av det mellersta distriktets upptagningsskola icke nu böra företagas till avgörande.
Den i ärendet verkställda utredningen torde böra för frågans allsidiga
belysning kompletteras med utredning jämväl i de av utskottet här ovan
angivna avseendena. Omorganisationen är avsedd att träda i kraft från och
med budgetåret 1945/46. Utskottet håller före, att de kompletterande uppgifter
utskottet ansett erforderliga för förevarande frågas bedömande utan
större svårigheter böra kunna föreläggas nästkommande års riksdag, vilken då
torde kunna fatta slutlig ståndpunkt i ärendet. Någon förskjutning i tiden av
omorganisationens genomförande skulle härigenom icke behöva uppkomma.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig icke kunna biträda
departementschefens förslag i vad det avser fattande vid innevarande
års riksdag av beslut om förläggning av mellersta distriktets upptagningsskola.
Utskottet förordar, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning i av utskottet ovan angivna avseenden
samt för 1945 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen
må giva anledning;

Beträffande norra dövstumskoldistriktets upptagningsskola hava i motionerna
I: 242 och II: 368 vägande skäl anförts emot att förlägga densamma
till Gävle d. v. s. till distriktets sydligaste del, varigenom resvägen och restiden
för barnen från övre Norrland bliva avsevärt längre och möjlighet till
kontakt mellan hem och barn avsevärt förminskas. Överhuvud taget håller
utskottet före att samtliga upptagningsskolor böra erhålla en i möjligaste
mån central förläggning inom respektive distrikt. Detta gäller självfallet ej
minst det till ytvidden största, nämligen det norra distriktet. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra därom, att statskontoret i sitt i ärendet avgivna
yttrande uttalat, att därest Manillaskolan komme att bibehållas torde det
svårligen kunna anses välbetänkt att uppbygga dövstumskolorganisationen på
sådant sätt, att de tre upptagningsskolorna förlädes till Lund, Stockholm och
Gävle. Utskottet har på i det föregående anförda skäl funnit, att frågan örn
förläggningen av det mellersta distriktets upptagningsskola icke nu borde företagas
till avgörande, utan att viss kompletterande utredning borde verkställas
och frågan underställas nästkommande års riksdag. Med hänsyn härtill anser
utskottet, att ett så intimt samband föreligger mellan förläggningsfrågorna för
upptagningsskolorna i de mellersta och norra distrikten, att det icke kan anses
riktigt att lösa det sistnämnda distriktets förläggningsfråga, innan den av
utskottet begärda kompletterande utredningen i fråga om mellersta distriktet
föreligger. Utskottet har även funnit det önskvärt, att ytterligare omprövning

42

Statsutskottets utlåtande nr 135.

ur ekonomiska och andra synpunkter ägnas frågan om ett bibehållande av
norra distriktets upptagningsskola i Härnösand.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet icke heller funnit sig kunna
nu biträda departementschefens förslag i fråga örn förläggningen av norra
distriktets upptagningsskola. Enligt utskottets mening bör riksdagen i sin omförmälda
skrivelse till Kungl. Maj:t jämväl hemställa, att Kungl. Majit
i samband med den begärda utredningen beträffande mellersta distriktets
upptagningsskola till förnyat övervägande upptager frågan örn norra distriktets
upptagningsskolas förläggning.»;

dels att utskottets yttrande angående om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna
(s. 37) bort erhålla följande lydelse:

»På grund av den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit anser utskottet,
att ur det för skola i Vänersborg av departementschefen angivna
byggnadsprogrammet böra uteslutas kostnaderna för utvidgningen av matsalen
i upptagningsskolan. Departementschefen har beräknat kostnaderna för
byggnadsarbetena i Vänersborg till 20 000 kronor. Utskottet anser att för de
av utskottet förordade arbetena därstädes bör beräknas ett belopp av i runt
tal 17 000 kronor.

Vidare anser utskottet — under hänvisning till sin i det föregående intagna
ställning till frågan om förläggningen av norra distriktets upptagningsskola —
att med de till 32 000 kronor kostnadsberäknade ombyggnadsarbetena i Gävle
tOls vidare bör anstå.

Det av departementschefen föreslagna investeringsanslaget bör alltså i sin
helhet uppföras med (115 000 — 3 000 — 32 000 =) 80 000 kronor.»;

dels ock att utskottet bort hemställa

»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom motionerna I: 104 och II: 269 samt I: 242 och
n: 368,

a) med godkännande i övrigt av den av departementschefen
förordade organisationen av dövstumskolväsendet i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte —
med beaktande av vad utskottet här ovan anfört — låta

i verkställa utredning beträffande förläggningen av mellersta
och norra dövstumskoldistriktens upptagningsskolor m. m.
samt för 1945 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen
må giva anledning;

b) godkänna följande — — — (lika med utskottet)
---Summa kronor 1 180 000;

c) till Dövstumskolorna — — — (lika med utskottet)
--- 1 180 000 kronor;

d) till Örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna

Statsutskottets utlåtande nr 135.

43

för budgetåret 1944/45 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 80 000 kronor.»

2) av herr Holmdahl, som ansett

dels att utskottets yttrande angående dövstumskolornas förläggning m. m.
(s. 30 ff.) bort hava följande lydelse:

»Landet är---(lika med utskottet)---i Härnösand.

Vidkommande förläggningen---(lika med den av herr Pauli m. fl.

under 1) här ovan avgivna reservationen)---till Vänersborg.

Departementschefen har---(lika med den av herr Pauli m. fl. under

1) här ovan avgivna reservationen)---giva anledning.

Beträffande norra---(lika med utskottet)---sistnämnda stad.

Utskottet är medvetet örn att Gävleförläggningen icke är en i alla avseenden
idealisk lösning av förläggningsfrågan för norra distriktets upptagningsskola.
Nu stå emellertid de relativt goda lokalerna i Gävleskolan till buds, och det är
givetvis ur statsfinansiella synpunkter önskvärt, att de komma till användning
på lämpligast möjliga sätt samtidigt som man tillgodoser det norra distriktets
upptagningsskolas trängande behov av andra lokaler än de nuvarande. Därest
statsmakterna varit alldeles obundna av detta förhållande skulle givetvis förläggningsplatsen
för nämnda skola kunnat väljas med hänsynstagande till de
geografiska förhållandena. Under nu föreliggande omständigheter har utskottet
funnit sig böra acceptera Gävle som förläggningsort tills vidare för norra
distriktets skola. Erfarenheten torde sedan få visa om några sådana olägenheter
kunna uppstå som följd av denna förläggning, att frågan behöver upptagas
. till förnyat övervägande.

Under sålunda angivna förutsättningar anser sig utskottet kunna godtaga
departementschefens förslag om förflyttning av Härnösandsskolan till Gävle.
Av den ståndpunkt utskottet alltså intagit följer, att utskottet icke funnit sig
kunna tillstyrka bifall till det i motionerna I: 242 och II: 368 framställda
yrkandet.»;

dels att utskottets yttrande angående örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna
(s. 37) bort hava följande lydelse:

»Utskottet har icke funnit annat att erinra mot det av departementschefen
framlagda förslaget till örn- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna än
att — med hänsyn till den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit till
frågan om förläggningen av det mellersta dövstumskoldistriktets upptagningsskola
— ur det för skolan i Vänersborg av departementschefen angivna byggnadsprogrammet
böra uteslutas kostnaderna för utvidgning av matsalen i upptagningsskolan.
Departementschefen har beräknat kostnaderna för byggnadsarbetena
i Vänersborg till 20 000 kronor. Utskottet anser, att för de av utskottet
förordade arbetena därstädes bör beräknas ett belopp av i runt tal
17 000 kronor och att alltså anslaget i dess helhet bör uppföras med (115 000 —
— 3 000 =) 112 000 kronor.»;

44

Statsutskottets utlåtande nr 135.

dels ock att utskottet bort hemställa

»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
motionerna 1:194 och II: 269 samt med avslag å motionerna
I: 242 och II: 368,

a) med godkännande i övrigt av den av departementschefen
förordade organisationen av dövstumskolväsendet i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte —
med beaktande av vad utskottet här ovan anfört — låta verkställa
utredning beträffande förläggningen av mellersta dövstumskoldistriktets
upptagningsskola m. m. samt för 1945 års
riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen må giva
anledning;

b) godkänna följande — — •— (lika med utskottet)

—--Summa kronor 1 180 000;

c) till Dövsturnskoloma — — — (lika med utskottet)
--- 1 180 000 kronor;

d) till Om- och nybyggnadsarbeten vid dövstumskolorna
för budgetåret 1944/45 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 112 000 kronor.»