Statsutskottets utlåtande nr 127.

1

Nr 127.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Ma.j:ts proposition angående
förvärv av aktier i Stockholm— Västerås—
Bergslagens nya järnvägsaktiebolag.

(4:e avd.)

I propositionen nr 186 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 3 mars 1944, föreslagit
riksdagen att dels besluta, att aktierna i Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag må på avtalade villkor förvärvas av staten, dels
ock till Förvärv av aktierna i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag
för budgetåret 1944/45 å kapitalbudgeten under rubrik Statens
affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av
25 200 000 kronor.

I januari 1942 anmälde järnvägsstyrelsen till departementschefen, att preliminär
överenskommelse förelåge örn statligt förvärv av Stockholm—Västerås—
Bergslagens nya järnvägsaktiebolags (S. W. B.) järnvägar och biltrafikrörelse.
Enligt överenskommelsen skulle köpesumman uppgå till 26 500 000 kronor,
motsvarande 177 kronor per aktie, varjämte S. W. B. skulle dels tillföras en
jämförelsevis hög, efter 10 % beräknad vinst för tiden den 1 januari 1941—den
30 juni 1942, utgörande 2 250 000 kronor och motsvarande 15 kronor per
aktie, dels behålla och framdeles utbekomma eventuell återbäring eller utdelning
på grund av delägarskap i enskilda järnvägarnas arbetsgivareförening och
enskilda järnvägarnas försäkringsanstalter. Storleken av beloppet härutinnan
beräknades till 1 000 000 kronor eller avrundat 7 kronor per aktie.

Departementschefen fann emellertid nu nämnda överenskommelse oförmånlig
för staten, varför fortsatta förhandlingar fördes, dock utan att för staten
gynnsammare villkor kunde uppnås. I december 1943 uppdrog departementschefen
åt nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor örn järnvägsegendomens värde m. m. att upptaga underhandlingar
i syfte att åstadkomma ett godtagbart förslag till uppgörelse.

I skrivelse den 11 februari 1944 har nämnden underställt Kungl. Maj:ts
prövning tre vid skrivelsen fogade, av nämnden med respektive Västerås stad,
Bergslagernas järnvägsaktiebolag och Gävle-Dala järnvägsaktiebolag ingångna
överenskommelser örn förvärv för svenska statens räkning av aktiemajoriteten
i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 127.

1054 44

2 Statsutskottets utlåtande nr 127.

Om innebörden av den träffade överenskommelsen har nämnden anfört
bland annat följande.

I enlighet med de föreliggande överenskommelserna skall staten den 1
juli 1944 förvärva 114 840 aktier av S. W. B:s 150 000 aktier till ett pris av
168 kronor per aktie, sedan de nuvarande aktieägarna å ordinarie bolagsstämma
1944 av 1943 års vinstmedel fritt disponerat över ett belopp av
1050 000 kronor, motsvarande 7 % å aktiekapitalet. Staten förbinder sig
‘vidare intill den 1 juli 1945 att på anfordran inlösa övriga aktier i S. W. B.
till samma pris som nyss sagts eller 168 kronor per aktie. En inlösen av
samtliga aktier till detta pris kräver en kapitalinsats av 25 200 000 kronor.
Av detta belopp skola 24 750 000 kronor erläggas i form av treprocentiga
statsobligationer, under det att återstoden skall gäldas kontant.

Genom köp av ifrågavarande aktieposter blir staten i stånd att bestämma
över S. W. B:s rörelse och förvaltning och förvärvar tillika indirekt, förutom
S. W. B:s järnvägar, dess övriga fastigheter, värdehandlingar ävensom samtliga
andra tillhörigheter och rättigheter. I tillgångarna komma även att ingå
tillgängliga likvida medel.

Bolagets järnvägar, vars spårvidd är den normala, 1,435 meter, lia en
sammanlagd banlängd av 461,7 km.

Förutom av bolaget ägda järnvägslinjer trafikerar bolaget dels Spånga—
Lövsta järnväg och Sundbyberg norra—Ulvsunda järnväg, båda tillhöriga
Stockholms stad och med en sammanlagd banlängd av 10,6 km, dels ock
tillsammans med andra järnvägar vissa dessa tillhöriga korta bansträckor,
nämligen ingångsspår till olika stationer med en sammanlagd längd av
9,2 km, varför den totala trafikerade banlängden uppgår till 481,5 km, av
vilka 16,i km äro upplåtna enbart för godstrafik.

Den rullande materielen å järnvägarna utgjordes vid 1943 års slut av:

ånglok........................................ 65 stycken

rälsbussar.................................... 10 »

lokomotorer.................................. 6 »

person- och postvagnar 2-axliga .......... 64 »

» » » 4-axliga .......... 76 »

resgods- och godsvagnar .................. 1 556 »

Härtill komma tjänste- och specialvagnar.

Härförutom disponerar bolaget till Spånga—Lövsta järnväg hörande
materiel, utgörande 1 lokomotor och 170 godsvagnar.

Bolaget bedriver genom ett dotterbolag, Svenska omnibusaktiebolaget, en
betydande bussrörelse, trafikerande en linjelängd av 621 km. Bilparken bestod
vid 1943 års utgång av 104 bussar, 2 lastbilar, 5 personbilar och 1 motorcykel.
Personalen uppgår till cirka 250 man. S. W. B. driver även lastbilsrörelse
genom sitt dotterbolag Svenska lastbilsaktiebolaget, som äger 22 lastbilar
jämte släpvagnar.

Den vid S. W. B:s järnvägar med tillhörande biltrafik anställda personalen
uppgår till i runt tal 2 000 personer.

''Storvik

FALUN

^BORLÄNGE Langshyf/oo

SATER
''EDEORA

Lönnemora

LUDVIKA AVESTA
Kärrgruvan
//ornera -

äife/a v/k

Grängesberg

unhäi/en
teby

ny/en
fygeisberg^få
sSALa

västanfors
tä/idaten

ESAIA

Breds i i

Riddarhyttan

Uttersberg

Rimbo

F/Lll ISTAD
''enhult

VÄSTERÅS ENKÖP!.

ESSER- ^ ..

u

Frövi,,
Va/sk.

Ervcka^+^VQ
ARBOGA

Osfer -

PJÄLARJ

edarne

ESKILSTO!V$^?^Ä/j/G/VÄS

(nTARiEFREg

skar

''/Djursholm ==

om te b oda~^ ^

^STOCKHOLkTi

E/o/sianor

norma/sp ari po

— T/LL tAt/^OP

FÖRESLÅ GEN BANA

Enskylla banor
>><» norm o/spår/ga
■Smo/spor/per

Stockholm—Västerås—Bergslagens m. fl. järnvägar.

Statsutskottets utlåtande nr 127.

4

Statsutskottets utlåtande nr 127.

Nämnden har i sin förenämnda skrivelse även lämnat en jämförelse mellan
den ekonomiska innebörden av 1942 års förslag och den nu preliminärt träffade
uppgörelsen samt anfört härom, att en sådan jämförelse utvisade, att köpeskillingen
jämte av de nuvarande aktieägarna i samband med försäljningen
disponerade vinstmedel sänkts från 28 750 000 kronor till 26 250 000 eller med
2 500 000 kronor. Det vore emellertid att märka, att staten enligt den av nämnden
nu träffade uppgörelsen även erhölle andelen i förenämnda anstalter, beräknad
till 1 000 000 kronor, varjämte tillkomme efter den 1 juli 1942 intjänade,
av S. W. B. icke utdelade överskottsmedel. Å andra sidan komme den utskiftningsskatt,
som kunde komma att utgå vid S. W. B:s framtida likvidation i
samband med en totalöverlåtelse till staten av S. W. B:s tillgångar och skulder
och som av S. W. B. beräknats till 1 400 000 kronor, att enligt sistnämnda uppgörelse
bäras av statsverket.

Järnvägsstyrelsen har avgivit utlåtande i ärendet och därvid förklarat sig
ense med nämnden i vad anginge innehåll och formulering av överenskommelserna.
Beträffande den av nämnden gjorda jämförelsen mellan det av styrelsen
år 1942 förordade förslaget till uppgörelse och det nu föreliggande har
styrelsen emellertid anfört, att en sådan jämförelse borde ske med beaktande
jämväl av de olikheter, som härrörde från skiljaktigheten i tidpunkt. Det framstöde
också som en ensidighet att beträffande de tvistiga frågorna angående
påräkneliga skatter för bolaget samt storleken av en blivande utskiftning från
de enskilda järnvägarnas försäkringsanstalter anföra enbart säljarpartens uppfattning.
Järnvägsstyrelsen yttrar vidare.

Till fullständigande av vad nämnden anfört finner sig styrelsen böra meddela,
att det på sin tid lämnade tillstyrkandet av 1942 års förslag var betingat
bland annat av styrelsens önskan att bereda staten så stor andel som möjligt
i krigsårens stora driftöverskott å förevarande järnvägar. Styrelsen hoppades
på så sätt kunna före krigets slut intjäna den del av den då preliminärt
överenskomna köpeskillingen, som låg över normalkalkylen. Alla tecken tyda
nu på, att detta också skulle ha väl lyckats. Det är dessutom uppenbart,
att ett förvärv år 1942 av Stockholm - Västerås—Bergslagens järnvägar skulle
ha påskyndat förstatligandet i så hög grad. att man bättre kunnat uppfylla
statsmakternas önskemål örn ett genomfört förstatligande inom fem år. Det
är också självfallet, att vid ett sådant förvärv staten under åren 1942 och
1943 skulle haft möjlighet att vidtaga sådana rationaliseringar och personaldispositioner,
att de löpande utgifterna kunnat i icke ringa grad omedelbart
nedbringas.

Den av nämnden framlagda jämförelsen har, som redan antytts, verkställts
med bortseende från de förändringar, vilka inträda i och med en enskild
järnvägs inlemmande i statsbanenätet. Emellertid är det ju dessa förändringar,
som konstituera de samhälleliga vinsterna av ett statsförvärv, och
en jämförelse, vari förändringarna i fråga utelämnats, måste därför vid frågans
betraktande från statlig-synpunkt bliva av ett skäligen begränsat värde.

Enligt styrelsens mening får 1942 års förslag, kalkylatoriskt framfört till
deal 1 juli 1944, följande, utseende. ....... - r - :

Statsutskottets utlåtande nr 127.

5

Miljoner kronor

Köpeskilling enligt förslaget 1942 .................................... 26,60

Kontant till aktieägarna (utdelning för tiden Vi 41—1/i 42)........ 2,25

Kanta på statsobligationerna 1/t 42—1/i 44.......................... 1,6 6

Andel i försäkringsanstalterna........................................ 0,6 o

Summa 30,9 5

Avgår:

Utskiftningsskatt beräknad till........................................ 2,50

Summa 28,4 5

Andelen i försäkringsanstalterna, vilken enligt av bolaget lämnade upplysningar
skulle uppgå till 1,0 miljoner kronor, bör, enligt vad nu kan
bedömas, upptagas till cirka 0,8 miljoner kronor. Enligt styrelsens beräkning
skulle efter avdrag av skatter återstå ett belopp av cirka 0,6 miljoner
kronor.

Utskiftningsskatten har antagits utgå enligt nu gällanda bestämmelser,
d. v. s. med 30 % å det beskattningsbara beloppet.

Den av nämnden nu träffade uppgörelsen kan uttryckas sålunda:

Miljoner kronor.

Köpeskilling............................................................ 25,2 0

Utdelning till aktieägarna Vi 43—V7 44............................ 1,05

Verkställd aktieutdelning 1941—1942................................ l,»o

28,0 5

En jämförelse mellan de till samma tidpunkt framförda förslagen till uppgörelse
utvisar alltså en skillnad av ej mer än 0,4 miljoner kronor.

I en sådan jämförelse finnes tydligen ingen plats för någon term motsvarande
nämndens påpekande, att staten nu tillgodoföres efter den 1 juli
1942 intjänade, av Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar icke utdelade
överskottsmedel, eftersom dessa överskottsmedel skulle kommit staten tillgodo
i minst lika hög grad örn förvärvet ägt rum 1942, varvid staten för
övrigt haft möjlighet att på ett för statsbanedriften mera rationellt sätt nyttiggöra
de influtna överskottsmedlen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava tillstyrkt förslaget. Biksgäldsfullmäktigen
Magnusson har emellertid i en avvikande mening anfört bland annat
att anledning förelåge att under nuvarande högkonjunktur inom järnvägsväsendet
intaga en avvaktande hållning till förvärvet.

Departementschefen har beträffande jämförelsen mellan 1942 års förslag
samt det nu föreliggande avtalsförslaget uttalat följande.

dag håller före, att de av nämnden gjorde kalkylerna i allt väsentligt
riktigt tolka de båda olika förslagens affärsmässiga innebörd. Det kan sålunda
icke vara riktigt att beräkningsmässigt föra 1942 års förslag fram till den 1 juli
1944 under antagande att utfallet av driften skulle blivit detsamma i statens
järnvägars regi som under bolagets. Ett införlivande den 1 juli 1942 skulle fått
till omedelbar följd att statsbanetaxan redan från denna tidpunkt kommit i
tillämpning, varigenom driftinkomsterna vid oförändrad trafik torde hava
minskats med ett väsentligt belopp. Förändringarna i utgifterna äro svårare
att klarlägga, men tydligt är dock, att dessa måst påverkas av statsbanedriftens
i vissa hänseenden högre standard. Beträffande den utskiftningsskatt,

6

Statsutskottets utlåtande nr 127.

Utskottet.

sorn av järnvägsstyrelsen med 2 500 000 kronor gottskrivits 1942 års förslag, är
det uppenbart att storleken av det belopp, som vid en upplösning av bolaget
kunnat inflyta till statsverket i form av utskiftningsskatt, är helt avhängig av
tidpunkten för en dylik avveckling och av de dispositioner, som bolaget dessförinnan
kunnat vidtaga för undvikande av sådan skatt i större eller mindre
omfattning. Det finnes därför knappast anledning att i detta avseende frångå
bolagets egna beräkningar, enligt vilka skatten skulle komma att utgå med
högst 1 400 000 kronor.

Tack vare de goda konjunkturerna har S. W. B. också under mellantiden
kunnat ekonomiskt konsolidera sin ställning och i större utsträckning än tidigare
sörja för underhåll och förbättringar å bananläggningen samt förnyelse av
den rullande materielen. Trots att järnvägsföretaget sålunda befinner sig i
ett bättre läge än år 1942, har köpeskillingen kunnat icke obetydligt sänkas.

Departementschefen har vidare anfört bland annat följande.

Den i ärendet förebragta utredningen utvisar enligt min mening, att påtagliga
fördelar för den allmänna transporthushållningen stå att vinna genom
att de till S. W. B. hörande järnvägarna införlivas med statsbanenätet. Oaktat
köpeskillingen enligt de föreslagna villkoren är relativt hög, har jag därför i
likhet med såväl nämnden som järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktiges
flertal funnit villkoren för aktieförvärven vara för staten godtagbara. Ej heller
anser jag mig böra framställa någon erinran mot att i förevarande fall statsförvärvet
av järnvägarna sker i den indirekta form ett köp av aktiemajoriteten
innebär.

På grund av det anförda anser jag mig böra förorda, att överenskommelserna
godkännas av statsmakterna.

Enligt från järnvägsstyrelsen under hand inhämtad uppgift torde det definitiva
inlemmandet av ifrågavarande järnvägar i statsbanenätet kunna ske
redan den 1 juli 1945. Därvid bör S. W. B. träda i likvidation och avtal träffas
om överlåtelse av S. W. B:s alla tillgångar och skulder till staten. Frågan
härom torde böra underställas 1945 års riksdag.

Slutligen har departementschefen förklarat sig dela järnvägsstyrelsens
uppfattning att elektrifiering av förevarande järnvägar bör äga rum i den omfattning
detta visar sig ekonomiskt försvarbart. De påbörjade undersökningarna
härom borde utan uppskov fullföljas. Huruvida en elektrifiering
lämpligen kunde påbörjas redan innan järnvägarna infogats i statsbanenätet,
vore icke möjligt att nu bedöma.

Bent siffermässigt sett synes skillnaden mellan de båda framkomna förslagen
till uppgörelse örn Västeråsbanan ej vara stor under förutsättning att
staten räknas till godo den utskiftningsskatt, vilken järnvägsbolaget enligt
1942 års uppgörelse haft att erlägga. Denna statliga intäkt har av järnvägsstyrelsen
uppskattats till 2 500 000 kronor. I vad mån denna summa i verkligheten
kommit att inflyta är självfallet svårt att bedöma. Att vid beloppets
uppskattning taga hänsyn till vissa dispositioner, som bolaget kunnat såsom
departementschefen uttryckt det vidtaga »för undvikande av sådan skatt
i större eller mindre omfattning», kan utskottet dock ej finna riktigt.

Oavsett denna siffermässiga jämförelse måste största avseende fästas vid
de av järnvägsstyrelsen påvisade fördelar, varmed förstatligandet äro förbundna
och som kunnat uppnås två år tidigare genom godkännande av 1942

Statsutskottets utlåtande nr 127.

7

års inlösenförslag. Dessa bestå bland annat i en förenklad förvaltning vid
de 11 nu för statens järnvägar och Yästeråsbanan gemensamma stationerna
samt dessutom en särskilt under nuvarande högtrafik värdefull minskning i
tomvagnsdragningen. Att märka är vidare att det enligt den senaste uppgörelsen
endast är aktiemajoriteten i banföretaget, som erbjudits till inlösen,
vadan alltså banan ej kan förvärvas i den form som det enligt tidigare förslaget
erbjudna direkta inköpet av anläggningen inneburit och som 1939 års
riksdag förutsatte vara den lämpliga.

Med hänsyn till de allmänna skäl som tala för ett fortsatt järnvägsförstatligande
och då det för aktierna i företaget avtalade priset även för statens
del torde kunna anses godtagbart, vill utskottet tillstyrka propositionen.

Till denna sin tillstyrkan anser sig utskottet emellertid böra foga en
erinran att då nuvarande åtgärder för en statsinlösen av de privatägda järnvägarna
inom riket vid 1939 års riksdag beslutades därtill knöts den förhoppningen
att för dessa åtgärders genomförande ej skulle behöva åtgå längre tid
än den av vederbörande kommitté angivna tidrymden av fem år. Denna av
riksdagen uttalade förhoppning har emellertid ej kunnat förverkligas.

Även efter införlivning av Yästeråsbanan med statsbanenätet återstår ett
vittomfattande arbete, innan rikets järnvägssystem kan anses enhetliggjort.
De efter Yästeråsbanans förvärv alltjämt privatägda banorna motsvara till
trafikrörelse efter inkomst räknat inemot Vs av hela det svenska järnvägssystemet
och icke mindre än hälften av de år 1939 befintliga icke-statliga
banorna. Vissa efter svenska förhållanden betydande banor kvarstå sålunda
alltjämt såsom självständiga privatägda förvaltningsenheter. Det måste konstateras,
att uppskovet med Yästeråsbanans statsinlösen med all sannolikhet
verkat fördröjande även på dessa banors förstatligande, vilket är att beklaga
i ett avspärrningsläge som det nuvarande, varunder järnvägarna äro särskilt
ansträngda och då fördelarna av ett enhetligt järnvägssystem framträda mer
än vanligt tydligt.

Enligt vad som framgår av utländska erfarenheter och såsom tidigare även
för Sveriges del av riksdagen fastslagits, kan det dock väntas att nyttan av
en enhetlig förvaltning skall kvarstå även under normala tider. Utskottet
vill därför uttala en förväntan, att arbetet på övriga privatägda banors införlivning
med statsbanenätet omedelbart fortsättes så att det av statsmakterna
år 1939 uppställda målet nämligen ett i statens hand enhetligt drivet svenskt
järnvägssystem kan snarast möjligt uppnås, önskvärt är självfallet att de i
detta avseende erforderliga åtgärderna skola kunna genomföras genom frivilliga
uppgörelser. Erinras må emellertid örn den lagstiftning i ämnet, varom
förslag tidigare framlagts av 1936 års järnvägskommitté, men till vars
genomförande hittills ej tagits ståndpunkt. Detta spörsmål har också framförts
i två vid denna riksdag väckta men ännu ej behandlade motioner (I: 142
och 11:217).

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) besluta, att aktierna i Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag må på avtalade villkor förvärvas av staten,

8

Statsutskottets utlåtande nr 127.

'' b) till Förvärv av aktierna i Stockholm—Västerås—Bergslagens
nya järnvägsaktiebolag för budgetåret 1944/45 under statens
affärsverksfonder, statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag
av 25 200 000 kronor.

Stockholm den 5 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Gränebo, Lindström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Holmström, Heiding,
Gustaf Iwar Anderson, Gillström, Wiklund och Johan Eric Ericson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Hall,
Staxäng, Lindholm, fru Alvén, herrar Åkerström och Eriksson i Frägsta.

Reservation

av herrar Holmström och Hall.

Stockholm 1044. K. L. Beckman® Boktryckeri.