Statsutskottets utlåtande nr 126.

1

Jfr 126.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag
för budgetåret 1944/45 till förbättrande av bostadsförhållandena
m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

l:o) Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar. Statens byggnadslånebyrå:
Omkostnader. I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln
(punkterna 19 och 20, s. 18—21 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 4 januari 1944) föreslagit riksdagen att under rubriken
Statens byggnadslånebyrå för budgetåret 1944/45 såsom förslagsanslag
anvisa till Avlöningar 735 000 kronor och till Omkostnader 225 000 kronor.

För statens byggnadslånebyrå är å riksstaten för innevarande budgetår anvisat
ett avlöningsanslag av 638 000 kronor och ett omkostnadsanslag av 245 000
kronor.

Inför ovissheten örn utvecklingen av byråns verksamhet har beräkningen
av avlöningsanslaget grundats på de under innevarande budgetår rådande förhållandena.
Vid tiden för denna beräkning belöpte sig byråns utgifter för ersättningar
till kanslipersonal till omkring 50 000 kronor i månaden. Anledningen
till den höga belastningen har angivits vara främst det förhållandet,
att byråns arbetsuppgifter ökats och att byrån därför föranletts att anställa
ytterligare personal. Vidare ha en del löneökningar till redan befintlig personal
ansetts ofrånkomliga. Med anledning härav har för nästkommande budgetår
beräknats ett medelsbehov för ersättningar till kanslipersonal av 600 000
kronor, vilket innebär en stegring av 100 000 kronor i förhållande till det vid
fjolårets riksdag beräknade beloppet. I anslutning till Kungl. Majrts beslut
den 1 oktober 1943, varigenom ordföranden i byrån befriats från uppdraget
att tillika vara chef för kansliavdelningen och särskild person förordnats härtill,
vilken jämväl skall uppbära viss ersättning från en i byråns avlöningsstat
upptagen anslagspost till ersättningar till ordföranden och chefen för kansliavdelningen
för mistade avlöningsförmåner, har denna anslagspost ansetts böra
uppräknas med 10 000 kronor till 25 000 kronor. Med hänsyn till minskad belastning
under budgetåret 1942/43 förväntas å andra sidan utgifterna för ersättningar
till experter och sakkunniga minskas med 13 000 kronor till 65 000
kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 126.

1057 44

2

Statsutskottets utlåtande nr 126.

Utskottet.

Enligt vad utskottet inhämtat har byggnadslånebyråns arbetsbalans visat
en avsevärd stegring sedan hösten 1943. Vid slutet av februari 1944 uppgick
antalet icke behandlade tertiärlåneärenden till 2 000. Utskottet har även vid
behandlingen av ifrågavarande ärende tagit del av framställningar från byggnadslånebyrån
till Kungl. Majit om tillfällig förstärkning av byråns personal
för successiv avarbetning av balansen under loppet av innevarande kalenderår.
Med hänsyn till rådande förhållanden har utskottet för sin del funnit ett
ofrånkomligt behov av dylika åtgärder föreligga. Numera har även Kungl.
Majit i ett den 24 mars 1944 dagtecknat beslut för innevarande budgetår medgivit
överskridande av såväl den i avlöningsstaten för byrån upptagna anslagsposten
till ersättningar till kanslipersonal med högst 158 000 kronor som den
i omkostnadsstaten upptagna anslagsposten till expenser med högst 30 000
kronor. Av förstärkningen föranledd merkostnad under nästa budgetår torde
lämpligen kunna bestridas på motsvarande sätt. Med hänsyn till dess tillfälliga
natur synes densamma icke böra föranleda uppräkning av de av Kungl. Majit
under ifrågavarande förslagsanslag äskade beloppen.

Utskottet har jämväl erhållit en redogörelse för byråns administration och
planerade åtgärder till förenkling av densamma. I likhet med departementschefen
förutsätter utskottet, att byrån, trots sina pressande arbetsuppgifter,
ägnar uppmärksamhet åt möjligheterna av rationaliseringar inom den snabbt
utbyggda organisationen.

Under åberopande av det anförda får utskottet med tillstyrkande av bifall
till Kungl. Majits förslag hemställa,

att riksdagen må för budgetåret 1944/45 under femte huvud
titeln såsom förslagsanslag anvisa

a) till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar 735 000 kronor,

b) till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader 225 000 kronor.

2:o) Bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Tertiär -lån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.
Kungl. Majit har (femte huvudtiteln, punkt 21,
s. 21—33, kapitalbudgeten, bil. 3, punkterna 3, 6 och 7, s. 2—5) föreslagit riksdagen
att

dels godkänna av föredragande departementschefen förordad jämkning i
grunderna för hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer,

dels till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer för budgetåret
1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 7 000 000
kronor,

dels till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer för samma budgetår under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 30 000 000 kronor,

dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 under fonden för låneunderstöd
anvisade reservationsanslaget till Lån för stödjande av bostadsproduktionen i
vissa orter må disponeras enligt de grunder, som gälla för dispositionen av

Statsutskottets utlåtande nr 126.

3

tertiärlånemedel samt att förefintlig reservation å nämnda anslag må överföras
till tertiärlåneanslaget,

dels ock under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1944/45 såsom investeringsanslag
anvisa, till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
80 000 000 kronor och till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
42 000 000 kronor.

I samband med förevarande förslag har departementschefen jämväl upptagit
till behandling frågan örn ytterligare medelsanvisning för viss bostadsbyggnadsverksamhet
under nu löpande budgetår. Anslag till sagda ändamål
har Kungl. Majit vid innevarande riksdag äskat i propositionen nr 2, vilken i
denna del blivit av riksdagen bifallen (statsutskottets utlåtande nr 20, riksdagens
skr. nr 33).

För ifrågavarande ändamål ha å riksstaten och tilläggsstat för innevarande
budgetår anvisats följande belopp.

a) Under femte huvudtiteln:

Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer
6 000 000 kronor,

b) Under statens utlåningsfonder:

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer
30 000 000 kronor, varav 10 000 000 kronor å tilläggsstat,

c) Under fonden för låneunderstöd:

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 80 000 000 kronor, varav
30 000 000 kronor å tilläggsstat,

Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet 39 000 000 kronor, varav
2 000 000 kronor å tilläggsstat.

I skrivelse den 31 augusti 1943 har statens byggnadslånebyrå framlagt förslag
rörande bostadsanslag för nästa budgetår inom byråns verksamhetsområde.
Vad angår medelsbehovet till tertiärlån och tilläggslån har byrån utgått från
att förutsättningar böra skapas under budgetåret 1944/45 för en bostadsproduktion
av ungefär samma omfattning som för innevarande budgetår. Det
erforderliga bostadstillskottet under 1945 har uppskattats till omkring 30 000
lägenheter. Av dessa förutsättas 15 % eller 4 500 lägenheter avse byggnader,
för vilkas uppförande bostadsanskaffningslån eller pensionärshemsbidrag kan
erhållas. Från återstoden, cirka 26 000 lägenheter, har dragits det antal bostäder,
som tillkommer utan stöd av statslån. Sistnämnda antal har — med
förbehåll för en variation inom mycket vida gränser — uppskattats till 5 000
lägenheter. Efter frånräknande av sistberörda antal skulle återstå cirka 21 000
lägenheter, vilka för sin tillkomst skulle vara beroende av tertiärlånegivning.
Härav beräknas 5 000 lägenheter avse enfamiljshus. Då det erforderliga tertiärlånebehovet
enligt byråns erfarenhet kan skattas till 6 500 kronor för lägenhet
i enfamiljshus och 3 500 kronor för lägenhet i flerfamiljshus, skulle det
totala tertiärlånebehovet för budgetåret 1944/45 alltså uppgå till i runt tal 89
miljoner kronor. Då en viss eftersläpning i fråga örn ansökningarnas ingivande
och behandling kan väntas medföra, att viss del av nämnda medelsbehov

4

Statsutskottets utlåtande nr 126.

icke blir aktuellt förrän under budgetåret 1945/46, har byrån angivit beloppet
av det för nästkommande budgetår erforderliga anslaget till 80 miljoner kronor.

I fråga om behovet av medel för tilläggslån i anslutning till tertiärlåneverksamheten
har byggnadslånebyrån anfört följande.

Yad härefter angår behovet under samma tidsperiod av medel för sådana
tilläggslån, som beviljas i anslutning till tertiärlåneverksamheten, tillåter sig
byggnadslånebyrån först erinra därom, att tilläggslån numera icke utgå för
uppförande av s. k. tvåfamiljshus. Ytterligare är att märka att inom vissa
orter — främst Stockholm — behov av tilläggslån ännu icke anmält sig. Det
antal lägenheter som under budgetåret 1944/45 beräknas ifrågakomma vid tillläggslånegivningen
kan, med beaktande av nyssberörda omständigheter,
skattas till i runt tal 13,000. Vid oförändrade byggnadskostnader torde tillläggslånen
komma att motsvara cirka 15 % av anskaffningskostnaden,
som genomsnittligt kan beräknas uppgå till 18 000 kronor per lägenhet. Behovet
under budgetåret 1944/45 av medel för tilläggslån, som här avses, kan
fördenskull antagas uppgå till omkring 35 miljoner kronor. Det bör framhållas,
att en eftersläpning av nyss angivna art kan antagas något minska
medelsbehovet; byrån har dock med hänsyn till ovissheten rörande byggnadskostnadsutvecklingen
ansett sig böra avstå från en reducering av det framräknade
beloppet, vilket i realiteten ju endast innebär ett uppskjutande av
medelsanspråken.

Departementschefen laar beträffande nu ifrågavarande anslag för egen del
anfört följande.

Det ekonomiskt omfattande program för den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten,
som av byggnadslånebyrån framlagts för nästa budgetår,
har utformats i anslutning till de av statsmakterna godtagna riktlinjerna för
bostadspolitiken under krisåren. Örn målsättningen på längre sikt måste vara
att minska bostadsbristen, kan syftet i dagens läge enklast formuleras negativt:
att i vart fall förhindra en skärpning av bostadsbristen.

Med angivna utgångspunkter har det erfordei-liga behovet av nya
lägenheter beräknats. För år 1943 kan tillskottet av lägenheter i rikets tätorter
beräknas till omkring 32 000. En bostadsprodiaktion av samma eller
nästan samma omfattning har byggnadslånebyrån med nämnda utgångspunkter
ansett påkallad även under år 1944, medan det för år 1945 erforderliga
bostadstillskottet, vilket avses med tertiärlånegivningen för budgetåret
1944/45, uppskattats till omkring 30 000 lägenheter. Dessa uppskattningar
synas mig ligga i underkant av behovet, och det är angeläget att understryka,
att de angivna siffrorna betydligt understiga den i och för sig önskvärda
storleken av bostadsproduktionen. På sätt ordföranden i byggnadsberedningen,
statsrådet Rosander, i december 1943 framhöll i svar å en interpellation
i riksdagen örn byggnadsfrågans läge, har byggnadslånebyrån på grundval
av senare tillgängliga uppgifter rörande bostadsmarknadsläget under
hösten 1943 samt uppskattningar från kommunerna örn bostadsbehoven under
år 1944 angivit siffran 33 500 lägenheter såsom en minimisiffra för behovet
år 1944. Nämnda antal nya lägenheter betecknades i interpellationssvaret
icke endast såsom i hög grad önskvärt. Ett överskridande därav ansågs, i
händelse materialtillgången det medgåve, böra äga rum. Ett bostadstillskott
av 33 500 lägenheter år 1944 har av byggnadsberedningen jämväl tills vidare
lagts till grund för beviljandet av byggnadstillstånd.

I vad mån tillgången på arbetskraft och material kan medgiva
förverkligandet av ens det angivna minimiprogrammet, är icke möjligt att nu
bedöma. Byggnadslånebyrån har i ovisshet härom såsom arbetshypotes ut -

Statsutskottets utlåtande nr 126.

5

gått ifrån att den kommande utvecklingen icke skulle innebära någon väsentlig
förändring till det sämre Vad dagens läge beträffar synes inom byggnadsfacket
en sådan förskjutning i sysselsättningsgraden lia inträtt, att på flertalet
orter en viss lättnad i tillståndsgivningen för nya byggnadsföretag kan
anses befogad av arbetsmarknadsskäl. För närvarande torde det merendels sålunda
väsentligen vara materialtillgången, som begränsar byggnadsverksamheten,
och detta kan i än högre grad befaras bli fallet framdeles. Den avgörande
faktorn är därvid importmöjligheterna. Örn importen kan fortgå
såsom hittills, bör det icke möta alltför stora svårigheter att upprätthålla en
byggnadsverksamhet av nuvarande omfattning. Skulle vi däremot bli hänvisade
att under längre tid enbart lita till den inhemska produktionen av byggnadsmaterial,
måste man räkna med att en inskränkning av bostadsbyggandet
blir nödvändig på grund av brist särskilt på glas, olika sorters rör och balkar.

Mot bakgrunden av rådande ovisshet örn de reala förutsättningarna för
bostadsbyggnadsverksamheten äro givetvis smärre skiftningar i uppfattningarna
örn det erforderliga lägenhetstillskottet av föga betydelse, och jag har
ingen erinran mot att grunda uppskattningen av medelsbehovet för nästa och
löpande budgetår på de förutsättningar och antaganden, som byggnadslånebyrån
angivit. Skulle förutsättningar för ett utvidgat bostadsbyggande mot
slutet av år 1944 eller början av år 1945 anses föreligga, torde härav påkallade
förslag kunna underställas 1945 års riksdag.

Byggnadslånebyrån har i sitt förslag utgått ifrån att bostadsbyggnadsverksamheten
under nästa budgetår skall bedrivas efter samma grunder som för
närvarande gälla. Även jag utgår från att grunderna för verksamheten
i huvudsak skola förbli oförändrade under nästa budgetår. Endast i ett avseende,
nämligen beträffande familjebidragen till mindre bemedlade, barnrika
familjer, förordar jag i anslutning till ett i fjolårets bostadsproposition
(nr 243) anmält förslag från byggnadslånebyrån ändring i nu gällande grunder.
Byrån hade i skrivelse den 18 mars i943 hemställt om bemyndigande
att bevilja dylika bidrag jämväl åt sådana mindre bemedlade, barnrika familjer,
som beredas bostäder i med tertiärlån uppförda byggnader, tillhöriga
kommun eller därmed i lånehänseende jämställda företag, under förutsättning
att kommunala subventioner lämnades i en omfattning, som minst motsvarade
värdet av det bidrag, som en kommun hade att lämna för ett barnrikehus.
Standardhyrorna för dylika lägenheter förutsattes sålunda vara reducerade
med ett belopp, som minst motsvarade värdet av den på lägenheterna
belöpande andelen av tomten. I propositionen förordade jag icke förslagets
omedelbara realiserande. Statsutskottet ansåg sig icke heller böra föreslå
någon ändring i gällande bestämmelser under hänvisning till att bostadssociala
utredningens slutbetänkande, där åtgärder i liknande syfte torde upptagas
till behandling, vore att förvänta under hösten 1943.

Mitt ställningstagande till byggnadslånebyråns förslag vid 1943 års riksdag
motiverades icke av några betänkligheter i sak. Enligt min uppfattninglåg
förslaget helt i linje med de av statsmakterna från början godtagna allmänna
principerna för statsstöd åt de barnrika familjernas bostadsförsörjning.
De fördelar, som skulle vinnas genom den föreslagna jämkningen av bidragsgrunderna,
före Hillö mig emellertid vara av så begränsad räckvidd, att ändringarnas
genomförande kunde något anstå, särskilt som det var min förhoppning,
att jag inom den närmaste tiden skulle bli i tillfälle att upptaga till
prövning frågan örn barnrikefamiljernäs bostadsfråga i ett sammanhang på
grundval av förslag från bostadssociala utredningen. När så nu icke blivit
fallet och då från kommunalt håll uttalats, att den ökade rörelsefrihet, Born
byggnadslånebyråns förslag skulle giva kommunerna, vore av värde under

6

Statsutskottets utlåtande nr 126.

nuvarande förhållanden, har jag ansett mig böra förorda att förslag förelägges
1944 års riksdag. Jag förordar alltså, att familjebidrag, örn stadgade villkor
i övrigt äro uppfyllda, må kunna beviljas även till barnrika familjer, som
beredas bostad i med stöd av tertiärlån uppförda fastigheter, tillhöriga kommun
eller därmed i lånehänseende jämställt företag, under förutsättning att
den barnrika familjen kommer i åtnjutande av samma hyra och samma bostadsstandard,
som örn den varit bosatt i ett barnrikehus av den hittills vanliga
typen. Ingår lägenheten i en fastighet, tillhörig en bostadsrättsförening, innebär
den angivna förutsättningen bland annat att kapitalinsats icke skall krävas
av barnrikefamiljen. Kommunal medverkan förutsattes därvid på sätt byggnadslånebyrån
föreslagit. Denna jämkning i grunderna torde icke i avsevärd
mån påverka anslagsbehovet för nästa budgetår.

Vad beträffar medelsbehovet under de olika bostadsanslagen torde jag
nu först till behandling få upptaga anslagen till bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer. Jag behandlar därvid i ett sammanhang
äskandena för nästa och för löpande budgetår. För nästa budgetår har byggnadslånebyrån
hemställt örn anvisande dels under femte huvudtiteln av ett
förslagsanslag på 7 miljoner kronor till främjande av bostadsförsörjning för
mindre bemedlade, barnrika familjer, dels ock å kapitalbudgeten under
statens utlåningsfonder av ett investeringsanslag å 30 miljoner kronor till
lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.
Det förra anslaget avser hyresbidrag till barnrikef amil jerna och det senare
bostadsanskaffningslån för samma familjer. I förbigående vill jag föreslå,
att benämningen å det förra anslaget i tydlighetens intresse ändras å riksstat^
för nästa budgetår till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika
familjer. För den med bostadsanskaffningslånen avsedda byggnadsverksamheten
har byrån vidare för nästa budgetår räknat med ett behov av tilläggslån,
avsedda att täcka under kriget uppkomna merkostnader vid bostadsbyggande,
på 5 miljoner kronor. För löpande budgetår har byrån anmält
ett behov av 10 miljoner kronor till bostadsanskaffningslån utöver å riksstaten
anvisade 20 miljoner kronor samt i anslutning därtill en förstärkning
av anslaget till tilläggslån på 2 miljoner kronor.

Jag delar byråns uppfattning örn den socialt sett höga angelägenhetsgraden
av låne- och bidragsverksamheten för de barnrika familjernas bostadsförsörjning
och anser mig i nuvarande läge böra tillstyrka en sådan medelsanvisning,
att lånegivningen för nya sådana företag skall kunna upprätthållas
utan avbrott. För löpande budgetår föreslår jag sålunda, att ytterligare 10
miljoner kronor anvisas till bostadsanskaffningslån samt för nästa budgetår
30 miljoner kronor för samma ändamål. Den totala investeringen i lånefonden
skulle sålunda för löpande budgetår uppgå till samma belopp som för nästa
budgetår. För tilläggslån till den med bostadsanskaffningslånen avsedda
verksamheten anser jag i likhet med byrån under nästa budgetår ett belopp
av 5 miljoner kronor erforderligt och under löpande budgetår en förstärkning
med 2 miljoner kronor. Det under nu förevarande anslagspunkt upptagna
förslagsanslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer
torde i enlighet med byggnadslånebyråns förslag även med beaktande av den
av mig nyss förordade jämkningen i grunderna för bidragen kunna för nästa
budgetår upptagas till 7 miljoner kronor.

Vad slutligen angår medelsbehovet till tertiärlån och tilläggslån, vartill
medel anvisas under fonden för låneunderstöd, har byggnadslånebyrån hemställt
örn anvisande till tertiärlån av dels ett anslag för löpande budgetår å
30 miljoner kronor utöver redan anvisade 50 miljoner kronor, dels ett anslag
för nästa budgetår på 80 miljoner kronor. Jag biträder byråns förena rund a

Statsutskottets utlåtande nr 126.

7

förslag och förordar sålunda, att för löpande budgetår anvisas ett tilläggsanslag
å 30 miljoner kronor och för nästa budgetår ett anslag av 80 miljoner
kronor. Därest förändringar i Stockholms stads sekundärlånegivning skulle
föranleda ett ytterligare medelsbehov för nästa budgetår, torde frågan härom
få föreläggas 1945 års riksdag. För den med tertiärlånegivningen avsedda
byggnadsverksamheten har byrån för nästa budgetår beräknat ett tilläggslånebelopp
av 35 miljoner kronor erforderligt, men på anförda skäl icke ansett
någon förstärkning av motsvarande anslag för löpande budgetår påkallad.
För tilläggslån avseende den förut berörda bostadsanskaffningsverksamheten
för barnrikef amil jerna förordar jag en förstärkning av anslaget
för löpande budgetår med 2 miljoner kronor. Det för nästa budgetår erforderliga
behovet av tilläggslån beräknar jag till 5 miljoner kronor för bostadsanskaffnings
verksamheten åt barnrikef amiljerna, 2 miljoner kronor för
egnahemslåneverksamheten, på sätt framgår av nästföljande anslagspunkt,
och 35 miljoner kronor för den med tertiärlånen avsedda byggnadsverksamheten,
eller tillhopa 42 miljoner kronor.

Slutligen torde jag få anmäla byggnadslånebyråns framställning örn rätt
att disponera det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget till
lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter enligt de grunder som
gälla för dispositionen av tertiärlånemedlen. Nyssnämnda anslag avsåg att
stödja bostadsbyggandet i vissa orter, där den krisbetingade industriella
expansionen frambragt en svårartad bostadsbrist under våren 1941, genom
krediter på i huvudsak sådana villkor, som sedermera kommo att gälla för
tertiärlånen. Anslaget har emellertid lämnats oanvänt, enär de av byggnadslånebyrån
beviljade lånen å ifrågavarande orter formellt kommit att knytas
till den sedermera utfärdade kungörelsen örn tertiärlånen. Någon anledning
till erinran mot byggnadslånebyråns förslag synes mig icke föreligga, och jag
förordar, att riksdagens medgivande härtill utverkas, ävensom till att den
å anslaget föreliggande reservationen, 5 miljoner kronor, överföres till tertiärlåneanslaget.
I sina beräkningar av tertiärlånebehovet har byggnadslånebyrån
räknat med sådan överföring.

I samband med Kungl. Majrts förslag har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr W. Sundström i Skövde m. fl. väckt
motion (II: 14), vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att hyresrabatter till mindre bemedlade, barnrika
familjer med ett eller två barn må utgå med 30 % av standardhyran i av
statens byggnadslånebyrå till hyresbelopp och kvalité godkända lägenheter
i såväl s. k. barnrikehus som i den öppna marknaden tillgängliga lägenheter,

att i övrigt för ifrågavarande rabatter gällande villkor skola lända till efterrättelse
samt

att för ifrågavarande ändamål bevilja ett förslagsanslag å tre miljoner
kronor,

dels en inom andra kammaren av herr S. Persson i Stockholm m. fl. väckt
motion (11:273), vari hemställts att riksdagen beslutar att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa örn sådan ändring av kungl, kungörelsen den 4 september
1935 (nr 512) örn lån och bidrag av statsmedel till främjande av
bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, att dess §§ 16
och 18 erhålla följande ändrade lydelse:

8

Statsutskottets utlåtande nr 126.

»16 §.

Såsom barnrik anses i denna kungörelse familj bestående av, förutom en
eller flera vuxna personer, tre eller flera minderåriga, helt eller delvis försörjda
barn samt ensamstående självförsörjande mödrar med ett och två barn.
Till barn---— särskilda behov.

18 §.

På grundval av---- särskilda lägenheterna. De hyror, vilka skola er läggas

av sådana familjer som avses i 16 §, bestämmas genom att från standardhyrorna
göras procentuella hyresavdrag, uppgående till

30 % för familj med 3 barn samt för ensamstående självförsörjande mödrar
med ett och två barn,

40 % för familj med 4 barn,

50 % för familj med 5 barn,

60 % för familj med 6 och 7 barn samt
70 % för familj med 8 eller flera barn.

Beträffande av---fastställda standardhyror.»,

dels en inom andra kammaren av herr N. A. Larsson i Östersund ra. fl.
väckt motion (11:141), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan örn anskaffande av egna hem för mindre
bemedlade, barnrika familjer, tillhörande skogs- och flottningsarbetare och
med dem i ekonomiskt avseende jämställda befolkningsgrupper, måtte skyndsamt
utredas i enlighet med i motionen anförda synpunkter samt att för riksdagen
framläggas de förslag, vartill utredningen kan föranleda,

dels en inom andra kammaren av herrar A. Gustafsson i Lekåsa och C. O.
Carlsson i Bakeröd väckt motion (11:372), vari hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära sådana ändringar i nu gällande bestämmelser
för bostadsanskaffningslån ur lånefonden för bostadsförsörjning
till mindre bemedlade, barnrika familjer, att kommuner på landsbygden kunna
erhålla hjälp av egnahemsnämnderna vid förmedlandet av nämnda lån,
dels en inom andra kammaren av herr S. Hedqvist väckt motion (II: 181),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
örn skyndsam utredning örn åtgärder i syfte att lämna statligt stöd till
bostadsanskaffning åt i industriellt och annat arbete anställd ungdom,
dels en inom andra kammaren av herrar W. Sundström i Skövde och

G. Nilsson i Kristinehamn väckt motion (11:15), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att räntan å tertiärlån, som utlämnas genom kommunernas
förmedling i syfte att främja bostadsproduktionen i städer och stadsliknande
samhällen, måtte fastställas till 3,5 %,

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr E. Näsström ra. fl. (I: 40) och den andra inom andra kammaren av herr
E. Bladh ra. fl. (II: 58), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning av frågan örn statens medverkan
för anskaffandet av erforderliga byggnadsmaterialier för åstadkommandet
av en bostadsproduktion, som motsvarar beräknat behov på bostadsmarknaden,

Statsutskottets utlåtande nr 126.

9

dels ock en inom andra kammaren av herrar S. Persson i Stockholm och

H. Ragberg i Luleå väckt motion (11:353), vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer örn utarbetandet av
en generalplan för rikets bostadsförsörjning, att utföras av härför lämpad
statlig myndighet — exempelvis statens byggnadslånebyrå —- i samverkan
med länsstyrelserna och kommunerna,

att härvid särskild uppmärksamhet ägnas ungdomens bostadsfråga, i synnerhet
den självförsörjande ungdomens,

att en plan samtidigt utarbetas för inhemsk produktion av byggnadsmaterial
i samhällelig regi,

att städerna och kommunerna åläggas att endera i egen regi eller också
genom entreprenörer, med ekonomiskt stöd från staten, uppföra tillräckligt
antal bostäder, vilka sedan skola uthyras till självkostnadspris,

att de kommunala myndigheterna i storstäderna samt på platser med akut
bostadsbrist åläggas att upprätta kommunal bostadsförmedling,

att fastighetsägare och uthyrare av rum på samtliga orter, där hyresregleringslagen
tillämpas, förpliktas att anmäla lediga lägenheter till kommunal
bostadsförmedling eller annan kommunal instans,

samt att utarbetandet av ovan nämnda planer för bostadsförsörjning och
byggnadsämnesproduktion, med beaktande i övrigt av vad som framhållits i
motiveringen till förslagen, sker i sådan takt, att de i form av propositioner
kunna föreläggas årets riksdag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslagen, får utskottet, i
den mån de ej framgå av vad utskottet anför, hänvisa till motionerna.

Byggnadslånebyråns uppskattning av behovet av nya lägenheter — omkring
32 000 för år 1944 och omkring 30 000 för år 1945 — vilken uppskattning
ligger till grund för Kungl. Maj:ts förslag, har departementschefen ansett
ligga i underkant av behovet och betydligt understiga den i och för sig
önskvärda storleken av bostadsproduktionen. Mot bakgrunden av rådande
ovisshet örn de reala förutsättningarna för bostadsbyggnadsverksamheten,
främst beträffande materialtillgången, har departementschefen dock ansett,
att nu ifrågavarande anslagsberäkningar kunna grundas på nämnda uppskattning.
Därvid har departementschefen framhållit, att örn förutsättningar för
ett utvidgat bostadsbyggande mot slutet av år 1944 eller början av år 1945
skulle anses föreligga, därav påkallade förslag kunna underställas 1945 års
riksdag.

Utskottet har under hand inhämtat, att efter statsverkspropositionens avlåtande
en sådan lättnad inträtt i fråga örn materialtillgången, att man redan
nu räknar med möjligheten av en väsentligt större bostadsproduktion än den,
på vilken anslagsberäkningen grundats. Härav föranledd ökning av medelsbeliovet
torde emellertid kunna tillgodoses genom anslag å allmän beredskapsstat
för nästa budgetår, varom förslag ännu icke förelagts riksdagen.

Grunderna för verksamheten förutsättas i Kungl. Maj:ts förslag skola förbliva
i huvudsak oförändrade. Endast i ett avseende,’ nämligen beträffande
familjebidragen till mindre bemedlade, barnrika familjer föreslås en ändring.

Utskottet.

10

Statsutskottets utlåtande nr 126.

Om stadgade villkor i övrigt äro uppfyllda, skall familjebidrag enligt ändringsförslaget
kunna beviljas ej blott familjer i s. k. barnrikehus utan även
barnrika familjer, som beredes bostad i med stöd av tertiärlån uppförda
fastigheter, tillhöriga kommun eller därmed i lånehänseende jämställt företag.
Familjebidrag skall dock i dylika fall utgå endast under förutsättning,
att den barnrika familjen kommer i åtnjutande av samma hyra och samma
bostadsstandard, som örn den varit bosatt i ett barnrikehus av den hittills
vanliga typen. Ingår lägenheten i en fastighet, tillhörig en bostadsrättsförening,
innebär den angivna förutsättningen bland annat, att kapitalinsats icke
skall krävas av barnrikefamiljen, varvid viss kommunal medverkan förutsättes.

Den sålunda föreslagna utvidgningen av verksamheten har utskottet funnit
välbetänkt, helst som densamma är ägnad att befordra en i och för sig önskvärd
uppblandning av här ifrågavarande mindre bemedlade bostadsbehövande
med andra grupper av medborgare.

I en del motioner ha åtgärder påkallats till förmån för vissa andra kategorier
mindre bemedlade. Den för familjer med tre barn i barnrikehusen
gällande rabatten av 30 % föreslås sålunda i motionen II: 14 skola beredas
jämväl familjer med ett eller två barn och i motionen II: 273 ensamstående
självförsörjande mödrar med ett eller två barn. I motionen II: 141 begäres
vidare utredning av frågan örn anskaffande av egna hem för barnrika familjer,
tillhörande skogs- och flottningsarbetare och med dem i ekonomiskt avseende
jämställda befolkningsgrupper, och i motionen II: 181 hemställes örn utredning
av frågan örn statligt stöd för anskaffande av bostäder åt i industriellt
och annat arbete anställd ungdom.

Utskottet vill erinra örn att understöd i form av tertiär- och tilläggslån
avse att möjliggöra bostadsproduktion vid nuvarande hyresläge. Emellertid
tager kostnaden för en tjänlig bostad trots dessa subventioner i allmänhet en
oproportionerligt stor del av inkomsten i anspråk. Särskilt kännbart är detta
förhållande givetvis för personer med mycket låga inkomster. Det är därför
enligt utskottets mening angeläget, att ytterligare åtgärder till förbättring
av bostadsförhållandena övervägas, framför allt med hänsyn till de i detta
hänseende sämst ställda, I den mån icke en allmän begränsning av bostadskostnaden
kan åstadkommas, ligger den tanken nära till hands att, såsom i
vissa motioner föreslagits, understöd i form av hyresrabatter böra beviljas
även andra kategorier mindre bemedlade bostadsbehövande än sådana barnrika
familjer, som nu komma i åtnjutande av en dylik förmån. I motionen
II: 181 har därvid för den arbetsanställda ungdomens del förordats anordnande
av speciella ungdomsbostäder. Det synes emellertid utskottet förmånligare
örn de mindre bemedlades bostadsfråga i stället löses på sådant sätt,
att de olika kategorierna uppblandas med varandra och med ortens befolkning
i övrigt. Vidkommande såväl nämnda motion som motionerna II: 14
och II: 273 förutsätter utskottet, att förslag i hithörande frågor framläggas
av bostadssociala utredningen, vars betänkande i ämnet torde kunna emotses
under den närmaste framtiden. Med anledning härav är utskottet icke berett
att nu tillstyrka åtgärder i nämnda motioners syfte.

Statsutskottets utlåtande nr 126.

11

Angelägenheten av att nedbringa bostadskostnaden för flerbarnsfamiljer
är mycket framträdande beträffande i motionen II: 141 avsedda, i inkomsthänseende
särskilt ogynnsamt ställda befolkningsgrupper. Frågan i vad mån
särbestämmelser böra meddelas beträffande dessa familjer bör komma under
omprövning i samband med de förslag, som framläggas av bostadssociala utredningen.
Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet torde dock icke
skäl föreligga att göra framställning i ämnet till Kungl. Majit.

Vidkommande frågan örn de mindre bemedlades bostadsförsörjning överhuvud
vill utskottet emellertid i detta sammanhang understryka vikten av att
åtgärder till nedbringande av bostadskostnaden komma till stånd med minsta
möjliga tidsutdräkt. Under avvaktan på statsmakternas beslut i anledning av
bostadssociala utredningens emotsedda förslag böra enligt utskottets mening
vederbörande kommuner äga att understödja bostadsbehövande personer på
de vägar kommunen finner lämpliga, exempelvis genom nedsättning av tomtpris
eller tomträttsavgäld.

I de likalydande motionerna I: 40 och II: 58 begäres utredning av frågan
örn statens medverkan för anskaffande av byggnadsmaterial och i motionen
II: 353 hemställes örn utarbetande av en generalplan för rikets bostadsförsörjning
och en plan för inhemsk produktion av byggnadsmaterial i samhällelig
regi, varjämte förslag framläggas örn kommunal bostadsproduktion
och bostadsförmedling.

Med anledning av dessa yrkanden får utskottet erinra örn det nyligen av
trycket utkomna betänkandet angående bostadsproduktionens förutsättningar
efter ett vapenstillestånd (SOU 1944: 7, s. 121 ff.) ävensom om bostadssociala
utredningens och fredsplaneringskommissionens pågående arbete, varigenom
ifrågavarande spörsmål torde få antagas bliva tillfredsställande utredda.
Härutöver kommer en inom andra kammaren i hithörande ämne väckt
motion (11:421), vilken hänvisats till tillfälligt utskott, att senare bliva föremål
för prövning. I motionen har hemställts om en utredning i syfte att förbilliga
byggnadskostnaderna bland annat genom stöd åt allmännyttiga företag
inom byggnadsämnesindustrien för uppnående dels av en av monopolbildningar
opåverkad prissättning på byggnadsmaterial och dels en skyndsammare
standardiseringsprocess beträffande tillverkningen av sådana material.
Utskottet anser sig icke böra nu förorda framställning om ytterligare utredningar
i förevarande ämnen. Icke heller är utskottet i sakens nuvarande
läge berett att tillstyrka övriga i motionen II: 353 avgivna förslag.

Yrkandet i motionen II: 15 om sänkning av räntan å tertiärlån berör frågan
på vad sätt de statliga subventionerna till bostadsbyggandet böra lämnas.
Utskottet är icke berett att, utan omprövning av denna fråga i ett större sammanhang,
på yrkande av enskild motionär förorda ändring av ifrågavarande
räntesats.

Yad härefter särskilt angår åtgärderna för beredande av bostäder i egna
hem åt mindro bemedlade barnrika familjer, vill utskottet först erinra om
att den i motionen II: 372 berörda frågan örn låneförmedlingsverksamheten
på landsbygden numera behandlats av chefen för socialdepartementet i ett

12

Statsutskottets utlåtande nr 126.

interpellationssvar den 8 mars 1944 i andra kammaren. Departementschefen
förklarade sig därvid beredd föreslå Kungl. Majit uppdraga åt egnahemsstyrelsen
och statens byggnadslånebyrå att instruera respektive informera egnahemsnämnderna
örn vad nämnderna böra iakttaga för att biträda landskommunerna
vid förmedlingsverksamhetens utövande. Åt byggnadslånebyrån
borde vidare enligt departementschefens uppfattning uppdragas att på lämpligt
sätt bedriva upplysningsverksamhet direkt hos sådana kommuner, som
—- ehuru uppenbart behov därav förelåge — icke åtagit sig förmedlingsverksamhet.
Ehuru vägande skäl förelåge för att föreslå mera vittgående administrativa
åtgärder, förklarade sig departementschefen i sakens nuvarande
läge icke beredd härtill. Lösningen av dessa frågor ansågs lämpligen böra
anstå till dess mera konkret utformade förslag framlagts från bostadssociala
utredningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av åtgärder
till intensifiering av låneförmedlingsverksamheten på landsbygden. Då av
interpellationssvaret framgår, att departementschefens synpunkter på denna
fråga helt överensstämma med nämnda uppfattning, torde dock särskild framställning
i ämnet från riksdagens sida icke numera vara erforderlig.

Emellertid vill utskottet framhålla önskvärdheten av att byggnadslånebyrån
och de lokala förmedlingsorganen göra sitt inflytande gällande i fråga
örn val av hustyper och deras planlösning för åstadkommande av ändamålsenliga
bostäder. De hustyper, som hittills mest kommit till användning, synas
vara enplanshus med mycket låg takresning. En typ, vilken i stället ger
vindsutrymme och möjlighet till framtida inredning av ett eller två rum på
vinden, är ur många synpunkter att föredraga, i varje fall på landsbygden. I
den mån familjen växer blir tillgången till en dylik utvidgningsmöjlighet av
stort värde. Likaså skulle därigenom möjlighet till husrum inom det egna
hemmet beredas ägaren även sedan han inträtt i pensionsåldern och hemmet
i övrigt övertagits av något av barnen. Merkostnaden för den högre takresningen
blir i förhållande till det övriga kubikutrymmet synnerligen obetydlig.

Kungl. Majits anslagsberäkningar förutsätta bland annat, att det för
budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget till lån för stödjande av bostadsproduktionen
i vissa orter skall få tagas i anspråk för utlämnande av
tertiärlån. Utskottet tillstyrker, att nämnda beräkningar läggas till grund för
nu ifrågavarande medelsanvisning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förslag

a) godkänna den i statsrådsprotokollet över socialärenden folden
4 januari 1944 förordade jämkningen i grunderna för hyresrabatter
för mindre bemedlade, barnrika familjer,

b) medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget
till Lån för stödjande av bostadsproduktionen i
vissa orter må disponeras enligt de grunder, som gälla för dispositionen
av tertiärlånemedel, samt att förefintlig reservation å
nämnda anslag må överföras till tertiärlåneanslaget,

Statsutskottets utlåtande nr 126.

13

c) för budgetåret 1944/45 anvisa

1) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer
under femte huvudtiteln ett förslagsanslag av 7 000000 kronor,

2) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag
av 30 000 000 kronor,

3) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet under
fonden för låneunderstöd ett investeringsanslag av 80 000 000
kronor,

4) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet under
fonden för låneunderstöd ett investeringsanslag av 42 000 000
kronor,

II. att motionerna I: 40 samt II: 14, 15, 58, 141, 181, 273, 353
och 372 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

3:o) Bostadsförbättringsv ensamheten på landsbygden. Kungl. Maj:t har
(femte huvudtiteln, punkt 22, s. 33—38, och kapitalbudgeten, bilaga 3, punkterna
4, 8 och 9, s. 3 och 5) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1944/45 anvisa dels

till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden under
femte huvudtiteln ett reservationsanslag av 7 500 000 kronor,

dels till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden
under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag av 2 700 000 kronor,
dels ock såsom investeringsanslag under fonden för låneunderstöd till Lån
för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder 500 000 kronor och till
Lån för bostadsförbättringsverksamhet 2 700 000 kronor.

För löpande budgetår har riksdagen till bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden anvisat ett belopp av 10 000 000 kronor, därvid till
anslagsanvisningen med hänsyn till den begränsade tillgången på arbetskraft
och material knöts ett förbehåll, att ett belopp av 7 000 000 kronor endast finge
disponeras på sådant sätt, att Kungl. Maj:ts medgivande skulle fordras för
företagens igångsättande. Ett belopp av tillhopa 650 000 kronor av det totala
anslaget skulle avses för bidragsgivning av speciell natur samt för bestridande
av administrationsutgifter för vatten- och avloppsförbättringsverksamhet.

Vid fjolårets riksdag konstaterades en betydande eftersläpning för ifrågavarande
bostadsförbättringsverksamhet. På grund härav uttalade sig riksdagen
för den uppfattningen, att arbeten av ringa angelägenhetsgrad borde utmönstras
till förmån för viktigare företag. De bidrags- och lånebeviljande
myndigheterna skulle efter en inventering av samtliga fall, för vilka lån eller
bidrag till ännu icke påbörjade arbeten beviljats före 1942 års utgång, undersöka
i vad mån det kunde vara berättigat att till förmån för nya ansökningar
av högre angelägenhetsgrad utsätta viss tidsfrist för arbetenas påbörjande.
Enligt av egnahemsstyrelsen i promemoria av den 17 december 1943 fram -

14

Statsutskottets utlåtande nr 126.

lagda uppgifter, avseende förhållandena vid ingången av juli 1943, uppgingo
icke utbetalade belopp å dessförinnan beviljade bostadsförbättringsbidrag, nybyggnadslån
och förbättringslån till sammanlagt respektive 18,7 miljoner, 11,o
och 5,2 miljoner kronor i runda tal. I anslutning till vad riksdagen uttalat i
fråga om annullerande av bidrag och lån, som beviljats för arbeten, vilkas
angelägenhetsgrad vore sådan, att deras utförande utan större olägenhet kunde
tills vidare uppskjutas, har egnahemsstyrelsen genom cirkulär till egnahemsnämnderna
anmodat dessa att vidtaga åtgärder av den innebörd, som angivits
av riksdagen. Enligt uppgifter, som lämnats av nämnderna i december 1943
och vilka delvis endast äro av preliminär art, ha nämnderna hittills under
budgetåret 1943/44 fattat beslut örn eller räknat med annulleringar av förbättringsbidrag,
nybyggnadslån och förbättringslån till belopp av sammanlagt
repsektive 2,4 miljoner, 1,8 miljoner och 1,3 miljoner kronor. De största beloppen
hänföra sig till Västerbottens, Norrbottens, Västernorrlands, Kristianstads
och Jämtlands län. Siffrorna avse i viss utsträckning även bidrag och
lån, som beviljats så sent som efter utgången av år 1942 men som det redan
nu uppkommit anledning att annullera.

I skrivelse den 30 augusti 1943 har egnahemsstyrelsen inkommit med förslag
till medelsäskanden för nästa budgetår. Styrelsen har beräknat medelsbehovet
för bostadsförbättringsbidrag till 15 000 000 kronor, för nybyggnadslån
till 7 500 000 kronor, för förbättringslån till 7 500 000 kronor och för lantarbetarbostadslån
till 1 000 000 kronor.

Styrelsen har därvid föreslagit, att från anslaget till bostadsförbättringsbidrag
även under budgetåret 1944/45, liksom under innevarande budgetår,
skola få bestridas utgifter för lantarbetarbostadsbidrag, för bidrag till fiskarbostäder
samt för administrerande av bidrags- och långivningen till vattenoch
avloppsföretag, inköp av brunnsborrningsattiraljer och anordnande av utbildningskurser
för brunnsborrare. Något belopp har även liksom hittills ansetts
böra utgå för bostadsförbättringsbidrag till innehavare av vissa kronolägenheter.

Styrelsen har jämväl föreslagit höjning av maximibeloppet för bostadsförbättringsbidrag,
vilket förslag styrelsen motiverat med i huvudsak följande.

Genom kungörelse den 30 juni 1943, nr 596, har medgivits, att maximibeloppet
för bostadsförbättringsbidrag, som tidigare generellt utgjort 2 500
kronor, må höjas med 1 000 kronor därutöver för anordnande av vatten- och
avloppsledningar eller för förbättring av vattentäkt. Trots denna höjning
torde det komma att möta stora svårigheter för de minst bemedlade, vilka på
grund av svag ekonomisk ställning icke kunna ikläda sig nybyggnadslån, att
finansiera en mera genomgripande ombyggnad av bostadslägenhet och naturligtvis
än mera att uppföra en ny byggnad i stället för en redan befintlig.
Detta kan leda till att förbättringsarbeten på bostadslägenheter inskränkas
till det för stunden nödvändiga, med risk att bostaden även efter förbättringen
lämnar åtskilligt övrigt att önska och kanske rent av inom få år behöver
underkastas en ny förbättring. Tendenser i sådan riktning ha visat sig. Det
är uppenbart, att bostadsförbättringsverksamheten härvid icke kommer att
fylla sin uppgift att leda till en bestående höjning av bostadsstandarden på

Statsutskottets utlåtande nr 126.

15

landsbygden. Överhuvud taget är en dylik utveckling betänklig ur såväl social
som ekonomisk synpunkt. För undvikande härav synes en ytterligare höjning
av maximibeloppet för bostadsförbättringsbidrag påkallad, förslagsvis till
3 500 kronor jämte tillägg för vatten och avlopp. Örn möjlighet sålunda beredes
att bevilja högre bidrag än hittills, bör emellertid denna möjlighet ej
utnyttjas med mindre fråga är örn bestående uppryckning av en bostads beskaffenhet
och standard.

Mot en höjning av bidragsbeloppet kunna visserligen betänkligheter hysas
ur den synpunkten att de, som önska nyförvärva ett eget hem med stöd av
egnahemslån jämte tilläggslån, komma i en ojämförligt mycket sämre ställning
än de, som med hjälp av bostadsförbättringsbidrag vilja ersätta en gammal
byggnad med en ny. Dessutom kan det leda till att en egnahemsbildare,
för att utnyttja det stöd bostadsförbättringsbidragen erbjuda, medvetet inköper
en äldre lägenhet för att där verkställa nybyggnad, vilket i sin tur kan
innebära att allmänt sett ovidkommande hänsyn komma att inverka på valet
av tomtplats. Sådana tendenser har styrelsen redan nu ansett sig kunna
konstatera i någon utsträckning. Enligt styrelsens mening böra emellertid
farhåsrorna för en utbredning av dessa tendenser icke få stå i vägen för den
höjning av maximibeloppet för bostadsförbättringsbidrag, som styrelsen nyss
förordat. Vid den översyn av gällande egnahems- och bostadsförbättringsbestämmelser,
som är avsedd att verkställas av bostadssociala utredningen, bör
givetvis uppmärksamhet ägnas åt att bortarbeta icke motiverade skiljaktigheter
mellan lån och bidrag av olika slag.

Föredragande statsrådet Rubbestad har för egen del uttalat följande.

Bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden synes mig med den låga
standard, som merendels karakteriserar bostäderna därstädes, vara en socialt
så betydelsefull angelägenhet, att den enligt min mening trots rådande statsfinansiella
svårigheter även under nästa budgetår bör komma i åtnjutande arett
betydande stöd från statens sida. Det är dock givet, att landets tillgångar
på material och arbetskraft kunna sätta bestämda gränser för verksamhetens
omfattning. Dessa gränser torde få angivas av Kungl. Majit efter det aktuella
lägets möjligheter i enlighet med den princip, som godtogs av 1943 års riksdag
vid medelsanvisningen för löpande budgetar till bidrag till främjande av
bostadsbyggande på landsbygden. Till anslagsanvisningen knöts därvid förbehållet,
att endast 3 av anvisade 10 miljoner kronor finge disponeras av egnahemsstyrelsen
enligt vanliga regler, medan byggnadsarbetena för återstående
7 miljoner kronor icke skulle få igångsättas utan särskilt tillstånd av Kungl.
Majit.

Egnahemsstyrelsen har uppskattat medelsbehovet under nästa budgetar
till 15 miljoner kronor under förutsättning att tillgången på material och
arbetskraft ej begränsar verksamheten och att denna ej heller behöver vidgas
av sysselsättningspolitiska skäl. Jag biträder den av styrelsen gjorda uppskattningen
av medelsbehovet under nästa budgetår och anser sålunda att för ifrågavarande
ändamål böra avses 15 miljoner kronor, däri inräknat det belopp av
2, i miljoner kronor, som enligt vad från egnahemsstyrelsen upplysts frig jörts
i form av förfallna eller annullerade förbättringsbidrag. I ovisshet örn de
gränser, som de reala resurserna sätta för verksamheten, torde emellertid endast
7,5 miljoner kronor böra få disponeras i vanlig ordning. Återstoden, alltså
ett belopp av 7,5 miljoner kronor, bör stå till Kungl. Majlis förfogande och
dispositionen därav bli beroende av det allmänna läget. I avseende å detta
belopp bör sålunda göras det förbehållet, att tidpunkten för de därmed avsedda
arbetena skall bero av Kungl. Majits prövning. På sätt chefen för finansdepartementet
anfört vid anmälan av inkomstberäkningen i årets statsverks -

16

Statsutskottets utlåtande nr 126.

proposition har bland annat för medelsanvisningar av dylik karaktär för nästa
budgetår utformats en särskild anslagsform å allmän beredskapsstat. Jag
förordar, att förut angivna förbehåll beträffande dispositionen skall gälla jämväl
för nyssnämnda frigjorda 2,4 miljoner kronor, och räknar för den skull
med att på allmän beredskapsstat skall med nu angivna dispositionsvillkor
uppföras ett belopp till dylika bidrag på i runt tal 5 miljoner kronor. Till
frågan härom och till den medelsanvisning på allmän beredskapsstat för
ifrågavarande ändamål, som kan påkallas vid en arbetslöshetssituation, torde
jag få återkomma i ett annat sammanhang. Här tillstyrker jag, att ett reservationsanslag
av 7 500 000 kronor för nästa budgetår upptages under femte
huvudtiteln till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Jämväl för nästa budgetår torde från nämnda anslag få bestridas utgifter
för de speciella bidrag, som egnahemsstyrelsen angivit, därvid det torde böra
ankomma på Kungl. Majit att efter förhållandena fastställa det belopp, som
för dessa ändamål må disponeras.

Det av egnahemsstyrelsen framlagda förslaget örn höjning av maximibeloppet
för bidragen från förevarande anslag anser jag mig icke kunna biträda
under nu rådande förhållanden och då så kort tid förflutit efter
riksdagens prövning av frågan örn maximibeloppen. Erfarenhet synes
böra vinnas örn betydelsen av den höjning, som beslöts av fjolårets
riksdag. Under pågående utredning rörande avvägningen av låne- och
bidragsformerna framstår det även såsom olämpligt att vidtaga en sådan
höjning av den ena understödsformen, som enligt vad styrelsen framhåller
skulle kunna skapa ytterligare ojämnheter.

Vad angår de av egnahemsstyrelsen föreslagna investeringsanslagen å
kapitalbudgeten kan jag ävenledes biträda uppskattningen av medelsbehovet
för nästa budgetår. Av förut anförda skäl är dock en uppdelning av anslagsanvisningen
på riksstat och beredskapsstat nödvändig, och hänsyn bör tagas
till de frigjorda medlen till nybyggnadslån och förbättringslån. Beträffande
medel till nybyggnadslån, varav egenahemsstyrelsen uppskattat behovet till
7 500 000 kronor, anser jag, att för nästa budgetår böra enligt vanliga regler
få disponeras högst 4 500 000 kronor. Därvid böra i första hand tagas i anspråk
de 1 800 000 kronor, som frigjorts av äldre medel, och därutöver å
kapitalbudgeten anvisas ett belopp av 2 700 000 kronor såsom investering i
lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden. Jag räknar
då med att på allmän beredskapsstat under tidigare angivna dispositionsvillkor
skall för samma ändamål upptagas ett investeringsanslag av 3 000 000
kronor. Den sålunda angivna beräkningen bör dock icke utgöra hinder för
Kungl. Majit att redan för löpande budgetår medgiva, att de frigjorda äldre
medlen till någon del må tagas i anspråk, därest ett mera utpräglat behov av
nybyggnadslån skulle uppkomma i samband med en eventuell fördelning avhela
det anslag till förbättringsbidrag, som fjolårets riksdag beviljade utan
att samtidigt anvisa några medel till nybyggnadslån. Beträffande medel till
förbättringslån, vartill egnahemsstyrelsen äskat 7 500 000 kronor, förordar jag,
att för nästa budgetår må enligt vanliga regler disponeras 4 000 000 kronor.
Därvid böra i första hand tagas i anspråk de 1 300 000 kronor, som frigjorts
av äldre medel, samt därutöver å kapitalbudgeten anvisas 2 700 000 kronor
såsom investering i fonden för låneunderstöd. Härjämte räknar jag med att
för samma ändamål ett investeringsanslag å 3 500 000 kronor skall uppföras
på allmän beredskapsstat under förut angivna dispositionsvillkor. Slutligen
förordar jag, att till lantarbetarbostadslån för nästa budgetår skall upptagas
ett investeringsanslag under fonden för låneunderstöd av 500 000 kronor och
räknar med ett lika stort investeringsanslag för ändamålet på den allmänna
beredskapsstaten.

Statsutskottets utlåtande nr 126. 17

I samband med Kungl. Majis förslag har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr E. Ericsson i Sörsjön m. fl. väckt
motion (11.16), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta höja maximibeloppet
för bostadsförbattringsbidrag till 3 500 kronor förutom enligt kungl,
kungörelsen av den 30 juni 1943 medgivna bidrag å 1 000 kronor för anordnande
av vatten- och avloppsledningar eller för förbättring av vattentäkt
samt till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden för
budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av 9 500 000 kronor,

dels t\å likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
heir Gunnar Andersson (1:177) och den andra inom andra kammaren av
herrar E. V. Staxäng och A. Andersson i Gisselås (II: 333), vari hemställts, att
riksdagen vid behandling av frågan örn lån och bidrag till främjande av
bostadsbyggande på landsbygden måtte bemyndiga Kungl. Majit att företaga
sådan ändring av hithörande låne- och bidragsregler, vilka möjliggöra bidrag
och långivning till gemensamma vatten- och avloppsledningar samt förbättring
av vattentäkt,

dels ock en inom andra kammaren av herr Hj. Gustafson i Dädesjö väckt
motion (II: 199), vari hemställts, att riksdagen i samband med behandlingen
av punkt 22 i femte huvudtiteln måtte uttala, att vid beviljandet av bidrag för
vattentäkt och avlopp egnahemsnämnderna erhålla direktiv att undersöka förutsättningarna
för gemensamma brunnar och ledningar, och samtidigt i sin
skrivelse till Kungl. Maj:t påkalla en snar utredning örn behovet av och möjligheterna
för anläggning av gemensamma vattenverk, såväl för dricksvatten
som för släckning av eldsvåda, och statens medverkan härtill.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslagen, får utskottet, i den
man de ej framgå av vad utskottet anför här nedan, hänvisa till motionerna
II: 16, I: 177 och II: 199.

Det i motionen II: 16 framlagda förslaget örn höjning av maximibeloppet
för förbättringsbidrag ansluter sig till ett i propositionen omnämnt förslag
av egnahemsstyrelsen. Utskottet finner i likhet med föredragande statsrådet,
att det under pågående utredning rörande avvägningen av låne- och bidragsformerna
framstår såsom olämpligt att vidtaga den föreslagna höjningen av
bidragsformen, helst som en sådan höjning enligt vad styrelsen framhållit
skulle kunna skapa ytterligare ojämnheter.

I anledning av yrkandena i de likalydande motionerna I: 177 och II: 333
samt motionen II: 199 vill utskottet framhålla, att redan gällande bestämmelser
öppna viss möjlighet till bidrag och lån till anordnande av för flera
fastigheter gemensamma vatten- och avloppsledningar. Såsom utskottet framhöll
vid fjolårets riksdag äro emellertid särskilda bestämmelser för de gemensamma
företagen av behovet påkallade. Förslag härom ha även numera framlagts
av investeringsutredningen (SOU 1944:12). Utskottet förutsätter, att
denna fråga snarast möjligt underställes riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. AV 126.

Utskottet.

1057 44 2

18 Statsutskottets utlåtande nr 126.

Vidkommande medelsbehovet vill utskottet erinra om att fjolårets riksdag
anvisade ett belopp av 10 000 000 kronor till förbättringsbidrag utan att samtidigt
anvisa medel till nybyggnadslån. Med hänsyn till önskvärdheten av att
i den ifrågavarande verksamheten samtidigt ha tillgång till medel för såväl
bidrag som lån, bör Kungl. Majit i enlighet med vad föredragande statsrådet
anfört under löpande budgetår kunna medgiva, att frigjorda äldre lånemedel
må tagas i anspråk, därest ett behov av nybyggnadslån skulle uppkomma i
samband med fördelningen av till förbättringsbidrag anvisade medel.

För nästa budgetår avses att komplettera de anslag, som nu äskas på riksstaten,
med medelsanvisning å allmän beredskapsstat. Med hänsyn till det
numera inträdda, förbättrade läget i fråga örn materialförsörjningen torde
skäl föreligga att på beredskapsstaten upptaga anslag med avsevärt högre
belopp än dem Kungl. Majit i statsverkspropositionen beräknat skola upptagas
å nämnda stat.

Mellan medel, som nu anvisas å riksstaten, å ena sidan, och belopp, som
frig jörts i form av förfallna eller anullerade förbättringsbidrag eller som anvisas
å allmän beredskapsstat, å andra sidan, kommer att föreligga den skillnaden,
att de förra få disponeras i vanlig ordning medan användningen av de
senare är avsedd att bliva beroende av Kungl. Majits provning av det allmänna
läget. Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att byggnadstillstånd
enligt 2 § lagen den 30 juni 1943 örn tillståndstvång för byggnadsarbete
genom Kungl. Majits beslut den 14 april 1944 meddelats för utförande av
sådana statsunderstödda bostadsförbättringsföretag, för vilkas utförande
dylikt tillstånd erfordras enligt gällande föreskrifter. Beslutet avser alla
bostadsförbättringsföretag, för vilka förbättringsbidrag, nybyggnadslån eller
förbättringslån beviljats eller avses att beviljas, oavsett den tidpunkt, då
medlen ställts till egnahemsnämndernas förfogande. Medan tillstånd enligt
lagen örn tillståndstvång dessförinnan erfordrats för varje särskilt byggnadsföretag
oavsett detsammas storlek, innebär beslutet att nämnda lag praktiskt
taget icke längre är gällande för i beslutet avsedda företag. I anslutning till
vad sålunda förekommit förutsätter utskottet, att den omständigheten, att
särskilda villkor skola gälla för viss del av de medel, som ställas till förfogande
för här ifrågavarande ändamål, ej skall föranleda, att frågan om
understöd i varje särskilt fall skall behöva underställas Kungl. Majits prövning.
I stället torde Kungl. Majit, efter en bedömning av det allmänna läget,
ställa belopp till förfogande för vederbörande lokala myndigheter och åt dem
överlämna prövningen av de särskilda företagens angelägenhetsgrad.

Utskottet tillstyrker, att Kungl. Majits anslagsberäkningar läggas till
grund för nu ifrågavarande medelsanvisning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må för budgetåret 1944/45 anvisa
a) med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag å
motionen lii 16 till Bidrag till främjande av bostadsbyggande
gå landsbygden under femte huvudtiteln ett reservationsanslag
av 7 500 000 kronor,

Statsutskottets utlåtande nr 126.

19

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

1) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på
landsbygden under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag
av 2 700 000 kronor,

2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
under fonden för låneunderstöd ett investeringanslag
500 000 kronor,

3) till Lån till bostadsförbättringsverksamhet under fonden
för låneunderstöd ett investeringsanslag av 2 700 000 kronor;

II. att motionerna 1:177 oell II: 333 samt motionen II: 199
må anses besvarade genom vad utskottet anfört.

4:o) Bidrag till inrättande av pensionärshem. Kungl. Maj:t bär (femte
huvudtiteln punkt 23, s. 38) föreslagit riksdagen att till Bidrag till inrättande
av pensionärshem för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av
4 000 000 kronor.

För innevarande budgetår har till bidrag till inrättande av pensionärshem
anvisats, å riksstaten 4 000 000 kronor samt å tilläggsstat 2 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag har utskottet förehaft

dels en inom andra kammaren av herr E. Jonsson i Skutskär väckt motion
(II: 19), vari hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om
sådan ändring av gällande författning angående statsbidrag för anordnande
av pensionärshem, att statsbidrag, på sätt i motionen angivits, framdeles
kunna utgå även till pensionärsbostäder inrymda i enskilda hyreshus av
egnahemstyp,

dels ock en inom samma kammare av herr D. Hall m. fl. väckt motion
(11:110), vari hemställts, att riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål anvisa
6 000 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas förslag, får
utskottet, i den mån de ej framgå av vad utskottet anför här nedan, hänvisa
till motionerna.

I anledning av motionen II: 19 har styrelsen för svenska landskommunernas
förbund inkommit med ett den 26 februari 1944 dagtecknat yttrande,
vilket fogas såsom bilaga härtill. (Bilaga.)

Utskottet får erinra om att det för löpande budgetår anvisade anslaget å
4 000 000 kronor visat sig vara för lågt beräknat. För att undvika ett avbrott
i bidragsgivningen till pensionärshemmen har innevarande riksdag anvisat
ett tilläggsanslag av 2 000 000 kronor. Med anledning av det i motionen
II: 110 väckta förslaget örn anvisande av 6 000 000 kronor för nästa budgetår
har utskottet under hand inhämtat upplysningar från statens byggnadslånebyrå
rörande ansökningarna om bidrag från anslaget. Därav framgår, att
byrån under tiden till och med den 25 mars 1944 tillstyrkt bidrag i sådan om -

Utekottet -

20

Statsutskottets utlåtande nr 126.

fattning att endast ett belopp av 323 695 kronor då kvarstod odisponerat.
Samtidigt förelåg av byrån ännu icke behandlade bidragsansökningar, avseende
ett belopp av tillhopa 1634 925 kronor. Antages att bidrag under
den därefter återstående delen av innevarande budgetår sökes i ungefär
samma omfattning som under motsvarande tid förra året, skulle vid budgetårsskiftet
föreligga ett icke täckt bidragsbehov örn cirka 3 300 000 kronor.

Då med hänsyn till dessa upplysningar måste befaras, att det av Kungl.
Maj:t äskade beloppet av 4 000 000 kronor icke täcker bidragsbehovet för
längre tid än till hösten 1944, har utskottet funnit sig böra tillstyrka ifrågavarande
motion.

Vidkommande motionen II: 19 har utskottet icke kunnat undgå hysa vissa
farhågor för att inrättande av pensionärsbostäder i enskilda hyreshus av
egnahemstyp kommer att möta vissa praktiska svårigheter. Med hänsyn emellertid
till vad motionären anfört och innehållet i styrelsens för landskommunernas
förbund bilagda skrivelse har utskottet emellertid funnit en utredning
av frågan örn anordnande av pensionärsbostäder på landsbygden böra
komma till stånd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till
motionen II: 110 till Bidrag till inrättande av pensionärshem
för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 6 000 000 kronor,

b) med bifall till motionen II: 19 hos Kungl. Majit hemställa
örn utredning av frågan örn anordnande av pensionärsbostäder på
landsbygden.

Stockholm den 5 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Gränebo, Lindström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Holmström, Heiding,
Gustaf Iwar Anderson, Gillström, Wiklund och Johan Eric Ericson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Mårtensson,
Hall, Staxäng, Lindholm, fru Alvén och herr Eriksson i Frägsta.

Statsutskottets utlåtande nr 126.

21

Reservation

vid punkten 4:o) (Bidrag till inrättande av pensionärshem) av herrar Johan
Bernhard Johansson, Gränebo, Bernhard Nilsson, Holmström, Heiding, Svensson
i Grönvik, Pettersson i Dahl, Staxäng och Eriksson i Frägsta, vilka ansett,
att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Utskottet anser i likhet med Kungl. Majit, att för nästa budgetår ej bör
för här ifrågavarande ändamål anvisas ett större anslag än det, som upptagits
å riksstaten för innevarande budgetår, eller 4 000 000 kronor. Frågan
örn anvisande av ytterligare medel bör enligt utskottets mening kunna uppskjutas
till en senare tidpunkt och tagas under omprövning i samband med
kommande förslag till allmän beredskapsstat för nästa budgetår. Utskottet
kan alltså icke tillstyrka det i motionen II: 110 framlagda förslaget.

Vidkommande motionen---utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen II: 110 till Bidrag till inrättande av pensionärshem
för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 4 000 000 kronor,

b) med bifall---på landsbygden.»

22

Statsutskottets utlåtande nr 126.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

;,n *j0m. andra kammaren av herr Jonsson i Skutskär väckt motion, nr
angående viss ändring av gällande grunder för statsbidrag till inrättande
av pensionärshem vilken motion remitterats till statsutskottet, hemställes,
t- .aSen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla örn sådan ändring av gällande
ortattmng om statsbidrag för anordnande av pensionärshem, att statsbidrag,
pä satt i motionen närmare angives, framdeles skulle kunna utgå även till
pensionärsbostäder, inrymda i enskilda hyreshus av egnahemstyp. Då den av
motionen berörda frågan enligt styrelsens för Svenska landskommunernas
°.1].1l!in°, ^PP är av synnerlig betydelse för landsbygden och snarast

möjligt bor erhålla en tillfredsställande lösning, tillåter sig styrelsen att med
anledning av motionen i det följande inför statsutskottet framlägga sina synpunkter
på hithörande spörsmål.

Enligt förordningen örn statsbidrag till anordnande av pensionärshem kan
QeDo/nUn’iSOm uPPf°r sådant, komma i åtnjutande av statsbidrag med 25—•
jv,., av byggnadskostnaderna. Med detta stöd ha ett flertal pensionärshem
tillkommit under de senaste åren, särskilt i städer och andra tätorter. Även
i ett mindre antal landskommuner ha pensionärshem redan uppförts, och i
manga andra är frågan föremål för utredning. Kostnaderna synas i nuvarande
pnslage uppgå till cirka 9 000—14 000 kronor per lägenhet örn ett rum
och kok eller kokvrå. Kostnadsvariationen är sålunda anmärkningsvärt stor,
och även örn medelkostnaden skulle ligga vid cirka 10 000 kronor per enrumslägenhet,
mäste detta för landsbygdens vidkommande betecknas som utomordentligt
högt. Som jämförelse härmed kan påpekas, att till anskaffande av
s. k. arbetarsmåbruk utgår ett statslån på högst 7 000 kronor. För detta belopp
skall den medellöse låntagaren anskaffa ett markområde på ett par
hektar, uppföra ett bostadshus för en i regel barnrik familj samt en mindre
ladugård. Det säger sig självt, att även örn låntagaren kan utföra allt arbete
själv, skillnaden i standard mellan bostadslägenheten i pensionärshemmet
och i arbetarsmåbruket måste bli mycket stor. I de kommuner, som redan förmedlat
ett antal arbetarsmåbrukslån och som nu stå i begrepp att med utnyttjande
av statsbidrag uppföra pensionärshem, har man all anledning att iakttaga
den stora skillnaden i standard mellan pensionärshem och arbetarsmåbrukarens
bostad, vilken senare ofta utgör bostad förutom åt två vuxna personer
även för ett flertal barn.

I en landskommun förlägges pensionärshemmet vanligen i kommunens
centrum Följden härav blir, att Blott åldringarna inom kommunens centrala
delar få en god lösning av sin bostadsfråga. De i kommunens perifera delar
boende åldringarna torde som regel ej vilja flytta över till pensionärshemmet,
även örn deras bostäder äro undermåliga, enär de ej vilja ryckas loss
från den miljö, där de levat och verkat. För det stora flertalet pensionärer
torde pensionärshemmet komma att bli ett förstadium till ålderdomshemmet,
dit de ju måste överflytta, så snart de icke längre kunna taga vård örn sig
själva. Ute i landskommunerna synes man tämligen allmänt hysa den uppfattningen,
att tillkomsten av ett pensionärshem komme att minska efterfrågan
på platser på ålderdomshemmet, och civila byggnadsutredningen har
delvis grundat sitt förslag till standardsänkning av ålderdomshemmen på
samma uppfattning. Denna ståndpunkt måste sägas bero på en missuppfattning
av pensionärshemmens ändamål; pensionärshemmen äro avsedda att utgöra
goda och billiga hyresbostäder för icke längre arbetsföra personer, som

Statsutskottets utlåtande nr 126. 23

kunna taga vård om sig själva. Endast i undantagsfall och då i regel endast
temporärt bör bostadsbrist vara anledning till intagning å ålderdomshem.
Man torde tvärtom kunna hävda, att tillkomsten av ett pensionärshem — åtminstone
i en landskommun — måste ställa ökade krav på ålderdomshemmet,
överflyttningen till ett pensionärshem måste nämligen i regel innebära, att
pensionärens kontakt med närstående, hos vilka han kunnat få enklare vård
och tillsyn, försvinner; hans vårdbehov måste därefter helt tillgodoses från
det allmännas sida. Också vid relativt tillfällig sjuklighet måste den i pensionärshemmet
boende överflyttas till ålderdomshemmet. Pensionärshemmet
kan därför i många fall komma att förkorta vägen till ålderdomshemmet. Med
ålderdomshemmens nuvarande standard behöver detta i och för sig icke innebära
något olämpligt, men att åldringarna allt fortfarande betrakta ålderdomshemmet
som den sista nödtvungna tillflyktsorten är dock en realitet,
från vilken icke kan bortses. Och ur kommunernas ekonomiska synpunkt
kommer tillkomsten av de dyra pensionärshemmen att bli en besvikelse, om
de, tvärtemot vad man räknat med, komma att medföra ökade utgifter för
ålderdomshemmen. På den egentliga landsbygden torde ensamma åldringar
icke heller i samma utsträckning som förhållandet blir i städer och industrisamhällen
vara överlämnade åt sig själva. Närstående och närboende lämna
på olika sätt stöd och hjälp, och överhuvudtaget torde därför behovet av särskilda
pensionärshem vara mindre på den egentliga landsbygden än i städer
och industrisamhällen.

Redan av det ovan sagda torde framgå, att pensionärshemmen icke torde
utgöra någon lämplig form för lösning av bostadsfrågan för den egentliga
landsbygdens åldringar. Av kostnadsskäl kunna landskommunerna icke i
någon nämnvärd omfattning anordna pensionärshem av gängse vordna typer.
Och även där ekonomiska hänsyn icke stå hindrande i vägen, torde det icke
kunna genomföras att sammanföra åldringarna från den spridda bebyggelsen
i landsorten till särskilda pensionärshem. I och för sig torde dock bostadsstandarden
för landsbygdens åldringar vara i minst lika trängande behov av
höjning som förhållandet är i städer och industrisamhällen. I all synnerhet
torde de gamlas bostäder i ödebygdsområdena stå på en mycket låg standard.
Om staten lämnar ett relativt frikostigt stöd för ordnande av åldringarnas
bostadsfråga, vilket dock på grund av förhållandena framförallt kommer
städerna och tätorterna till godo, så borde åtgärder vidtagas, så att motsvarande
förmån kommer landskommunerna i gemen till del, sålunda även
den egentliga landsbygden.

Helt visst kan det förefinnas ett starkt sakligt behov av särskilda pensionärshem
i många industribetonade landskommuner. Men för landsbygden
i allmänhet måste man söka komma fram till någon billigare och lämpligare
form för lösningen av de gamlas bostadsförsörjningsfråga. En hel del borde
kunna vinnas genom att nu befintliga mindervärdiga bostäder i kommunernas
olika delar i möjligaste mån upprustades. Härför borde de statliga bostadsiörbättringsbidragen
och nybyggnadslånen kunna utnyttjas, örn anslagen till
dessa utökades i erforderlig omfattning, och örn därtill lägges ett rimligt
kommunalt bidrag, borde man i många fall för en låg kostnad kunna åstadkomma
bostäder av sådan standard, att de gamla hellre skulle kvarbo i dem
än att flytta in i ett eventuellt centralt beläget pensionärshem. Men i nuvarande
läge är detta icke en utväg, som ensam kan ge ett nöjaktigt resultat.
Ett tillskott av nya lägenheter torde flerstädes vara erforderligt. Härvid kan
till en början uppmärksamheten riktas pa de många outnyttjade reservutrymmen,
som på många håll finnas i landsbygdens bostadshus. Det är ytterst
vanligt, att i ett mindre egnahemshus endast nedre våningen inredes. Inred -

24

Statsutskottets utlåtande nr 126.

ningen av övre våningen får anstå i avvaktan på råd ock lägenhet. Yarför
skulle icke med det allmännas stöd en del av dessa outnyttjade utrymmen
kunna inredas till lämpliga pensionärsbostäder? För en kostnad på 2 000
ä .4 000 kronor per lägenhet skulle relativt många fullt godtagbara pensionärsbostäder
därigenom kunna vinnas.

Härifrån är steget icke långt till införande av ett direkt subventionerande
av egnahemsbyggare, som äro villiga att i egnahemmet inreda en särskild
pensionärsbostad. Om en landskommun är beredd att nedlägga t. ex. 75 000
kronor i engångskostnader för ett pensionärshem örn tolv lägenheter (statsbidrag
ej inbeiäknat), vill det synas som örn resultatet skulle bli vida bättre,
därest kommunen i stället subventionerade egnahemsbyggare med detta belopp
mot villkor, att dessa i sina egnahem inredde lämpliga pensionärslägenheter.
Man kan tänka sig, att 25 egnahemsbyggare subventioneras med värdera
3 000 kronor under förutsättning att de förbinda sig att i sina egnahem
inreda en lägenhet örn rum och kök, som mot viss angiven hyra under
t. ex. 10 år skall uthyras till en åldring. Dessa lägenheter skulle i fråga örn
standard visserligen icke kunna mäta sig med lägenheterna i pensionärshemmen,
men de skulle för landsbygdens vidkommande innebära åtskilliga andra
fördelar. Peiisionärsbostäderna skulle finnas i olika delar av kommunen. Örn
subventionen i första hand lämnades till de nybildade familjerna, som nu
sakna tak över huvudet, skulle man därigenom vinna ett dubbelt syfte. En
nybildad familj ur de lägre inkomstlagren kan och måste under åtskilliga år
framåt reda sig med en lägenhet örn två rum och kök. I den genom den kommunala
subventionen tillkomna lägenheten kan under något tiotal år framåt
endera av makarnas föräldrar eller annan närstående åldring få kvarbo till
dess större utrymme eventuellt kräves för familjen. Fall kunna givetvis uppstå,
då egnahemsägarens familj växer så fort, att »reservlägenheten» måste
tagas i anspråk på ett tidigare stadium, men å andra sidan behöver säkerligen
i många fall denna lägenhets karaktär av pensionärsbostad icke upphöra ens
efter 10 år. Örn subventionen lämnas i form av räntefritt topplån, som avskrives
efter 10 år, därest egnahemsägaren fullgjort åtagna förpliktelser så
vinnes därigenom tillräcklig garanti för att syftet med subventionen ernås.

En dylik hjälpform skulle möjliggöra, att landsbygdens gamla kunde i
stor utsträckning få kvarbo i den by eller den kommundel, där de framlevat
sitt liv. De skulle också kunna erhålla enklare vård och tillsyn av närstående
och för en yngre familj innebär det ofta en betydande fördel att ha en frisk
åldring i huset; denne kan vara till stor hjälp framför allt vid tillsyn över
barnen. I det stora problemkomplexet om landsbygdens avfolkning torde
också böra uppmärksammas nödvändigheten av att så långt som möjligt utnyttja
de partiellt arbetsföra pensionärernas arbetskraft. Det mäste'' i regel
bil lättare att utnyttja denna arbetskraft, om pensionärerna äro spridda över
kommunen än örn de äro sammanförda i pensionärshem.

Givetvis skulle subvention av antytt slag utlämnas med stor urskiljning,
och den goda lokal- och personkännedomen i landskommunerna möjliggör också
detta. I första hand bör det förutsättas, att närstående få disponera reservlägenheten,
och i regel bör egnahemsbyggaren i förväg lia klart för sig vem
som i första hand skall bebo densamma.

I några landskommuner har frågan örn anskaffande av pensionärsbostäder
genom subvention av egnahemsbyggen upptagits till behandling. Åtskilliga
hinder torde dock komma att möta, därest den kommunala subventionen skall
sammankopplas med de statliga stödåtgärderna av olika slag. Dessa hinder
borde undanröjas, och den kommunala subventionen på lämpligt sätt komplet
teras med en statlig. Statens byggnadslånebyrå har i viss utsträckning med

Statsutskottets utlåtande nr 126.

25

givit, att i »barnrikeegnahem» låntagaren närstående åldring får beredas bostad,
men detta är icke tillräckligt.

överhuvudtaget torde olika och efter förhållandena i varje särskilt fall anpassade
åtgärder böra tillgripas, om bostadsfrågan för landsbygdens gamla
inom rimlig tid och till för kommunerna överkomliga kostnader skall kunna få
en nöjaktig lösning. Det är icke ovanligt, att frågan örn uppförande av pensionärshem
i ett brukssamhälle blir aktuell därigenom att åldringar, som hittills
fått kvarbo i industribostäderna, måste lämna plats för yngre familjer. Det är
här ofta fråga örn bostäder, som äro långt ifrån lämpliga för familjer med
minderåriga barn men som efter en mindre upprustning tämligen väl kunna
fylla ändamålet som pensionärsbostäder. De gamla vilja också i regel helst av
allt bo kvar i de lägenheter de disponerat under sin krafts dagar. Det borde
i sådana fall ur allas synpunkter — icke minst det allmännas — vara till fördel,
örn de gamla finge kvarbo. Den statliga och kommunala subventionen
skulle i sådana fall i första hand möjliggöra tillkomsten av lämpligare bostäder
för de yngre familjerna och en nödig upprustning av äldre bostäder,
som i fortsättningen skola bebos av gamla.

Med det ovan anförda har förbundet på intet sätt avsett att förringa betydelsen
av pensionärshemmen i allmänhet. Dessa ha säkerligen en mycket
viktig uppgift att fylla i städerna och i industribetonade landskommuner, där
ett eller flera pensionärshem kan tillgodose ett viktigt behov. Men för den
egentliga landsbygden torde pensionärshemmen icke vara den rätta lösningen
av åldringarnas bostadsfråga. Det bör i detta sammanhang hållas i åtanke, att
den ogynnsamma åldersfördelning, som redan finnes och inom kort kommer
att göra sig ännu mera gällande, blir mest framträdande för landsbygden, som
får släppa till många av de arbetsföra åldrarna till städer och industriorter
och som därigenom får ett stort antal åldringar att draga försorg om.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund får vördsamt anhålla, att
statsutskottet med anledning av förevarande motion samt vad styrelsen ovan
anfört måtte tillstyrka, att riksdagen hos Kungl. Majit begär utredning av
frågan örn pensionärsbostädernas ordnande på den egentliga landsbygden.

Stockholm den 26 februari 1944.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund.

Israel Lagerfelt.

/ Sixten Larsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1944.

6 sand.

Nr 126.

1067 44

3