Statsutskottets utlåtande nr lis.

1

Nr 118.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående
inrättande av beställningar för längtjänstunderbefäl
vid armén och kustartilleriet m. rn.

(lia avd.)

I propositionen nr 143 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 25 februari 1944,
föreslagit riksdagen besluta, att arméns och marinens manskapsstater skola
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen i
berörda statsrådsprotokoll anförts. »

Inledningsvis har departementschefen erinrat örn att den fast anställda
manskapskaderns storlek bestämmes med hänsyn till dels krigsorganisationens
behov av fast anställt och f. d. fast anställt manskap, dels fredstjänstens behov
av underbefäl och förhandsmän, och att i 1942 års försvarsbeslut förutsattes,
att det fast anställda manskapets civilanställningsfråga skulle upptagas till
förnyat övervägande, därvid jämväl skulle beaktas väckta förslag örn inrättande
vid armén och kustartilleriet av ett antal pensionsreglerade befattningar
för äldre manskap samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras
ur de värnpliktigas led. Vidare skulle framförda synpunkter örn ökad
användning inom försvarsväsendet av civil arbetskraft övervägas.

Sedan särskilda utredningsmän tillkallats för att inom försvarsdepartementet
biträda med utredning rörande långtjänstunderbefäl och värnpliktiga
truppinstruktörer vid försvarsväsendet ävensom i samband därmed stående
frågor, hava utredningsmännen — 1942 års underbefälsutredning ■—- den 3
februari 1944 avgivit betänkande med förslag angående långtjänstunderbefäl
m. m.

1942 års underbefälsutredning har i enlighet med meddelade direktiv verkställt
utredning dels rörande inrättande av befattningar vid armén och kustartilleriet
för långtjänstunderbefäl med pensionsrätt, dels i fråga om möjligheten
att, för vinnande av minskning i antalet manskapsbeställningar, utnyttja
värnpliktiga såsom truppinstruktörer, dels beträffande frågan örn tillgodoräknande
av värnpliktstjänstgöring för anställning såsom fast anställd, dels
angående möjligheten att minska manskapskadrerna genom utnyttjande av
civil personal i befattningar, som hittills bestritts av fast anställt manskap,
dels slutligen rörande manskapsstaternas sammansättning.

Bihang lill riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 118—120.

1033 44

2

Statsutskottets utlåtande nr lis.

I nu förevarande proposition har departementschefen till behandling upptagit
underbefälsutredningens förslag utom i vad de avse frågan om tillgodoräknande
av värnpliktstjänstgöring för fast anställning.

Vid behandlingen av frågan örn inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl
har utredningen enligt de meddelade direktiven utgått från att
denna fråga skulle prövas främst ur synpunkten av dess militära ändamålsenlighet
och först i andra rummet med hänsyn till berörda personals intressen.
Vidare har utredningen utgått från att långtjänstunderbefäl icke borde utnyttjas
såsom utbildningsbefäl vid truppförbandens olika underavdelningar.
Utredningen har kommit till den uppfattningen, att långtjänstunderbefäl i
viss utsträckning kan med fördel placeras i befattningar inom stabs- och förvaltningstjänsten
samt inom yrkestjänsten (vid armén beställningsmännen och
vid kustartilleriet underbefäl inom ekonomi-, maskin- och hantverksavdelningama).

Utredningen har sålunda ansett, att inom stabs- och förvaltningstjänstens
område vid armén långtjänstunderbefäl lämpligen borde kunna utnyttjas i
följande befattningar: matsalsfurir, kasernfurir, expeditionsfurir (å regementsexpedition),
kompani- (Sqvadrons- eller batteri-) furir (biträde åt kompani-,
skvadrons- eller batteriadjutant), stallfurir, hundgårdsfurir, furagefurir, materielfurir
(vid ingenjörtruppernas övningsplatser) samt radiofurir (vid arméns
fasta radionät).

Antalet befattningar inom stabs- och förvaltningstjänstens område, som
enligt utredningens mening lämpligen skulle kunna upprätthallas av långtjänstunderbefäl,
uppgår till 617.

Underbefälsutredningen har vidare undersökt, vilka till yrkestjänstens område
inom armén hänförliga befattningar, som lämpligen kunna ifrågakomma
för långtjänstunderbefäl, och har under hänsynstagande till vissa av utredningen
anförda synpunkter uppgjort förslag till inrättande av 286 långtjänstunderbefälsbeställningar
för beställningsmän.

Enligt utredningens förslag skulle alltså för armén ''inrättas tillhopa
(617 + 286 =) 903 beställningar för långtjänstunderbefäl. Beställningarnas
fördelning mellan olika förband och befattningar framgår av en i utredningens
betänkande, s. 71, intagen tablå.

Vidkommande flottan, där långtjänstunderbefälsbeställningar (högbåtsmän)
redan finnas inrättade, har underbefälsutredningen icke föreslagit någon ändring
för närvarande beträffande dessa beställningars antal men har i anslutning
till vad som framkommit vid en av vissa experter från flottan verkställd
undersökning uttalat, att frågan örn ett ökat antal högbåtsmän bör bliva föremål
för prövning av vederbörande marina myndigheter.

För kustartilleriets del har utredningen ansett följande befattningar böra
bestridas av långtjänstunderbefäl: kasernfurir, kompanifurir, matsalsfurir,

sjukhusfurir samt tygfurir (vid vissa angivna tyguppbörder). Utredningens
förslag innebär inrättande av sammanlagt 67 beställningar för långtjänstunderbefäl
med fördelning mellan olika truppförband och befattningar på sätt framgår
av en i betänkandet, s. 72, intagen tablå.

Statsutskottets utlåtande nr 118. 3

Flygvapnet, som redan har långtjänstunderbefäl (överfurirer), har icke berörts
av utredningen.

Beträffande rekryterings- och anställningsförhållandena m. m. har utredningen
föreslagit, bland annat, att beställningshavarna skola hänföras till lönegraden
Mb 1 och att pensionsåldern tillsvidare skall fastställas till 55 år samt
att de skola rekryteras bland det fast anställda manskapet och tillsättas medelst
konstitutorial. Såsom tjänstetitel har föreslagits överfurir vid såväl armén
som kustartilleriet.

I de avgivna yttrandena över förslaget örn inrättande av beställningar för
långtjänstunderbefäl har detsamma tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar. Chefen för armén har
emellertid föreslagit ytterligare fyra långtjänstunderbefälsbefattningar, nämligen
för stridsvagnshantverkare vid Göta pansarlivgardes kompani på Gotland
samt för kasernfurir, hovslagare och beridare vid ridskolan. En redogörelse
för innehållet i de avgivna yttrandena återfinnes i propositionen (s.
11—14).

Vidkommande därefter frågan örn utnyttjande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer
har underbefälsutredningen verkställt en undersökning av möjligheterna
för ett dylikt utnyttjande men anmält, att resultatet av denna
undersökning givit vid handen, att förutsättningar icke förefinnas att införa
ett dylikt system. Dock har utredningen ansett, att vissa av utredningen
skisserade vägar för ett effektivare utnyttjande av de värnpliktiga vid flottan
borde göras till föremål för närmare undersökningar av vederbörande marina
myndigheter. Den av underbefälsutredningen verkställda undersökningen i
denna fråga har i de avgivna utlåtandena icke mött erinran från något håll.

T enlighet med sina direktiv har underbefälsutredningen även undersökt
möjligheterna för fast anställt manskaps ersättande med civil personal.

Utredningen har framhållit, att det vid prövning av denna fråga såvitt
avser armén visat sig, att fast anställt manskap endast i relativt ringa utsträckning
utnyttjades i befattningar av sådan karaktär, att ett ersättande
med civil arbetskraft kunde tänkas äga rum. Civil personal borde icke
utnyttjas inom utbildningsarbetet liksom icke heller annat än undantagsvis
inom yrkestjänstens område, d. v. s. såsom beställningsmän. De
befattningar, där ett utbyte mot civil arbetskraft kunde förordas, återfunnes
huvudsakligen inom stabs- och förvaltningstjänstens område. Utredningen
ansåge, att civil personal lämpligen kunde ersätta fast anställt
manskap i följande befattningar och tjänsteuppgifter: biträde åt
regementskassören, skjutbanefurir vid samtliga infanteriregementen utom
Svea livgarde (civil benämning vaktmästare vid skjutbana), hovslagare vid
arméstabens stall, remontryttare vid kavalleriet och det hästanspända artilleriet,
remontskötare vid kavalleriet samt telegrafister vid försvarsväsendets
radioanstalt.

Utredningen har efter verkställd utredning ansett sig böra föreslå, att tillhopa
294 civila befattningar inrättas i angivet syfte. Av de föreslagna civila

4

Statsutskottets utlåtande rir 118.

befattningarna avses 150 för remontryttare viel kavalleriet och artilleriet samt
57 för remontskötare vid kavalleriet. Beträffande underbefälsutredningens uttalanden
i fråga om de olika befattningarna hänvisas till betänkandet,
s. 57—60.

I fråga örn löneställningen för de civila remontryttarna har utredningen
som sin uppfattning framhållit, att det måste anses vara av stor betydelse,
att rekryteringen av remontryttarna skedde uteslutande bland dem som hade
fallenhet och intresse för denna uppgift, och förordat, att befattningshavarna
placerades i lönegraden MEo 6.

Beträffande frågan örn remontskötarnas löneställning ansåge sig utredningen
böra förorda, att denna bleve densamma som för övriga civila handräckningsmän,
d. v. s. reglerad genom kollektivavtal.

För övriga civila befattningar har utredningen föreslagit följande lönegradsplaceringar,
nämligen för biträde åt regementskassören MEo 2, för vaktmästare
vid skjutbana MEo 5 samt för telegrafister vid försvarsväsendets
radioanstalt MEo 10.

De föreslagna befattningarnas fördelning mellan olika förband framgår
närmare av en i utredningens betänkande, s. 75, intagen tablå.

Vidkommande frågan örn fast anställt manskaps ersättande med civil personal
vid marinen har utredningen framhållit, att vid flottan möjlighet
därtill förelåge endast beträffande den i land tjänstgörande personalen, enär
ombord å fartygen ett dylikt utbyte på grund av tjänstens krav icke kunde
genomföras. På grundval av verkställda undersökningar har underbefälsutredningen
ansett sig kunna föreslå, att tillhopa 69 för fast anställt manskap avsedda
befattningar skola bestridas av civil personal. Av befattningarna ha
14 avsetts för kvinnlig personal och föreslagits skola inplaceras i lönegraden
MEo 2.

Utredningen har slutligen framhållit att, sedan den inom flera områden
pågående eller planerade omorganisationen av tjänsten vid örlogsstationerna
avslutats och fredsbesättningslistor fastställts, frågan om utbyte av fast anställt
manskap mot civil arbetskraft vid flottan borde upptagas till förnyat
övervägande.

Vid kustartilleriet kan enligt utredningens uppfattning civil personal
icke komma till användning inom yrkestjänstens område eller i utbildningsarbetet,
och vad angår befattningar inom stabs- och förvaltningstjänstens område
har utredningen icke ansett sig kunna framlägga något förslag med hänsyn
till pågående utredning rörande förvaltningsorganisationen vid kustartilleriet.

Underbefälsutredningens förslag rörande lämpligheten av att utnyttja civil
personal i stället för fast anställt manskap ha i några yttranden mött gensagor.

Sålunda har överbefälhavaren ansett det något tvivelaktigt, om till civil
personal borde överflyttas alla de befattningar, som utredningen föreslagit.
Vissa befattningar borde i stället avses för långtjänstunderbefäl. Chefen för
armén har uttalat liknande uppfattning. Befattningarna för remontryttare och
för vaktmästare vid vissa skjutbanor borde upprätthållas av långtjänstunder -

Statsutskottets utlåtande nr 118.

5

befäl. Remontskötarna borde anställas med lön såsom tjänstemän och icke
enligt kollektivavtal. Regementskassörernas biträden borde hänföras till lönegraden
MEo 4.

Chefen för marinen har på anförda skäl ansett sig kunna tills vidare tillstyrka
inrättande av allenast 13 av de civila befattningar, som underbefälsutredningen
föreslagit för flottan.

Svenska officersförbundet har endast tillstyrkt inrättande av de 64 befattningar,
som avsåges för kvinnlig personal. För övriga föreslagna civila befattningar
kunde enligt förbundets mening anföras tungt vägande skäl för att
befattningshavarna ifråga borde vara militärer. För dessa befattningar borde
avses långtjänstunderbefäl.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har däremot i princip biträtt utredningens
förslag men framställt vissa erinringar mot de för befattningshavarna
föreslagna lönevillkoren.

Försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets lönenämnd, statskontoret, försvarsväsendets
underbefälsförbund och försvarsverkens civila personals förbund
hava även framställt vissa erinringar mot de av underbefälsutredningen
föreslagna lönevillkoren för vissa befattningshavare.

I fråga örn personalstaternas sammansättning, kostnadsberäkningar m. m.
har underbefälsutredningen framhållit, bland annat, att den för armén i 1942
års försvarsbeslut beräknade manskapsstaten vid en genomsnittlig anställningstid
av fem år kommer att fordra en årlig nyrekrytering av 2 400 man.
För krigsmakten i dess helhet skulle under samma förutsättning nyrekryteringsbehovet
komma att uppgå till 4 600 man per år. Vid bifall till utredningens
förslag — inrättande vid armén av beställningar för långtjänstunderbefäl
och av vissa civila befattningar i utbyte mot manskapsbeställningar —
skulle arméns nyrekryteringsbehov komma att nedgå till 1 900 man.

Vid armén har utredningen ansett, att en ytterligare begränsning av den
årliga nyrekryteringen av fast anställt manskap skulle kunna vinnas genom en
ökning av antalet underofficersbeställningar. Utredningen hade
uppmärksammat, att 1941 års försvarsutredning vid beräknandet av befälsbehovet
vid armén tillämpat den sedermera godtagna principen, att befattningarna
som plutonchefer (motsvarande) till skulle bestridas av officerare
och till Vs av sergeanter, medan befattningarna som plutonchefs ställföreträdare
(motsvarande) till Vj skulle bestridas av sergeanter och till 2/.s av furirer. 1930
års försvarskommission, vars beräkningar i detta avseende i allt väsentligt
godtagits, hade däremot utgått från att sistnämnda befattningar skulle bestridas
till hälften av underofficerare och till hälften av furirer.

Med åberopande av ett av lantförsvarets utbildningskommission gjort
uttalande örn betydelsen av att äga tillgång till kvalificerade ställföreträdare
och med hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare begränsa
det årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap, har utredningen
ansett sig böra förorda, att antalet underofficerare inom arméorganisationen
ökas i sådan utsträckning, att befattningarna såsom plutonchefs
ställföreträdare (motsvarande) till hälften kunna bestridas av underofficerare

6

Statsutskottets utlåtande nr 118.

mot av 1941 års försvarsutredning angivna Vs sergeanter. Härför skulle enligt
av utredningen gjorda undersökningar krävas en utökning av underofficerskadern
vid armén med 177 beställningar. I syfte att bibehålla oförändrade
befordringsmöjligheter inom underofficerskåren borde V3 av ifrågavarande beställningar
uppföras i lönegraden UO 2 och V3 i lönegraden UO 1. I samband
härmed borde enligt utredningens uppfattning beställningarna i lönegraden
Ma 3 reduceras i motsvarande mån, antalet beställningar i lönegraden Ma 2
med omkring hälften och antalet beställningar i lönegraden Ma 1 med omkring
125 % av de sålunda föreslagna underofficersbeställningarna. I så
fall skulle arméns årliga nyrekryteringsbehov nedgå från beräknade 2 400
till 1 850 vid en genomsnittlig anställningstid av fem år och från beräknade
2 400 till 1550 vid en genomsnittlig anställningstid av sex år. Den föreslagna
ökningen av antalet underofficersbeställningar syntes efter uppsättningsperiodens
slut vara möjlig att genomföra utan ökning av lokalutrymmen eller
lärarkrafter vid försvarets läroverk och arméns underofficersskola.

Med beaktande av synpunkter, som anförts, har utredningen uppgjort förslag
till manskapsstater för armén och marinen.

Såvitt avser armén ha två alternativa förslag upprättats, det ena med utgångspunkt
från att 903 beställningar för långtjänstunderbefäl och 294 befattningar
för civil personal inrättas samt det andra med beaktande jämväl av
förslaget om inrättande av 177 beställningar för underofficerare. Förslagen
till manskapsstater, vilka såsom bilagor (bil. 1 och 2) fogats vid propositionen,
innebära att antalet beställningar i lönegraderna Ma 1—3 skulle
minskas med 2 512 (2 980 örn antalet underofficerare utökas) i förhållande
till de i försvarsbeslutet för genomförd organisation beräknade staterna.

Utredningen har föreslagit, att beställningarna för långtjänstunderbefäl
samt befattningarna för remontryttare och remontskötare skola — enligt en i
betänkandet, s. 77, intagen plan — inrättas successivt under budgetåren
1944/45—1948/49, medan övriga civila befattningar ha föreslagits skola tillkomma
under budgetåret 1944/45 och tillsättas omkring den 1 oktober 1944.

Manskapsstaterna vid flottan — med undantag för högbåtsmännen —
skulle enligt utredningens förslag vid genomförd organisation erhålla den
sammansättning som framgår av en i propositionen å s. 28 intagen tablå.

Inrättandet av beställningar för långtjänstunderbefäl vid kustartilleriet
borde enligt utredningens mening ske under en femårsperiod, varvid för
budgetåret 1944/45 borde upptagas 21 beställningar och för budgetåren
1945/46—1948/49 ytterligare respektive 17, 12, 9 och 8 beställningar. Beträffande
manskapsstaterna i övrigt under nämnda tidsperiod har utredningen
anfört, att antalet beställningar för kontraktsanställt manskap under övergångstiden
bör minskas, varvid motsvarande principer som vid armén i stort
synas kunna följas. Antalet beställningar i lönegraden Ma 3 skall sålunda
nedgå från 601 till 557, antalet beställningar i lönegraden Ma 2 från sammanlagt
306 till sammanlagt 283 samt antalet beställningar i lönegraden Ma 1
från 950 till 850. Utredningen har framhållit, att den av utredningen förordade
minskningen av antalet beställningar i lönegraden Ma 1 för tillgodoseende av

Statsutskottets utlåtande nr 118.

7

kustartilleriets personalbehov borde kompenseras med en ökning av kustartilleriets
värnpliktskontingent med 50 värnpliktiga årligen.

Underbefälsutredningen har beräknat, att de årliga löneutgifterna för
armén och marinen vid genomförande av utredningens förslag skulle minskas
med i runt tal 775 000 kronor (vid föreslagen ökning av antalet underofficerare
vid armén 950 000 kronor).

I anslutning till de uppgivna beloppen har utredningen framhållit vissa
omständigheter, som påverka beräkningen av lönekostnadsminskningen. Därjämte
har utredningen framhållit, att vissa kostnadsminskningar uppkomma
även å anslagen till rekrytering och avskedspremier.

I yttrandena över underbefälsutredningens förslag i nu förevarande del
har framhållits i huvudsak följande.

Överbefälhavaren har tillstyrkt förslaget örn ökning av antalet underofficerare
vid armén och i samband därmed stående minskning av antalet manskapsbeställningar.
Ökningen av kustartilleriets värnpliktskontingent har ej
heller mött erinran från hans sida. Beträffande tiden för övergången till den
nya personalorganisationen har överbefälhavaren gjort vissa erinringar.

Chefen för armén har icke haft något att erinra mot förslaget i nu förevarande
del.

Chefen för marinen har avstyrkt utredningens förslag örn minskning av
flottans manskapsstater men däremot tillstyrkt förslaget, i vad det avser kustartilleriets
manskap. I detta sammanhang har marinchefen ifrågasatt en
ökning av avskedspremierna för manskap, som avgår efter längre anställningstid
än 9 år, enär kvarstående i tjänst under längre tid minskar nyrekryteringsbehovet.

Försvarets civilförvaltning har, bland annat, ifrågasatt, att vissa underofficerare
skulle anställas såsom extra ordinarie befattningshavare.

Statskontoret har funnit det svårt att bedöma riktigheten av de sakkunnigas
kostnadsberäkningar och har därjämte framhållit, att en utökning av antalet
överfurirer och underofficerare minskar elasticiteten i personalorganisationen.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har tillstyrkt underbefälsutredningens
förslag örn ökning av antalet underofficerare och även förslaget till
nya manskapsstater.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De förslag till manskapsstater vid de olika försvarsgrenarna, som i anslutning
till 1941 års försvarsutrednings förslag framlades i 1942 års försvarsproposition
och av riksdagen biträddes, inneburo avsevärda ökningar i förhållande
till de då befintliga manskapskadrerna. Hedan vid förslagets framläggande
stod det klart, att manskapskadrernas utökning var förenad med
nackdelar ur olika synpunkter. Det avsevärda rekryteringsbehovet — vilket
vid genomförd organisation kan uppskattas till mellan 4 500 och 5 000 man
per år — mäste sålunda, åtminstone under tider med god arbetstillgång på
den allmänna arbetsmarknaden, bliva svårt att tillgodose. Med hänsyn till
att endast en del av det fast anställda manskapet beräknats kunna erhålla fortsatt
anställning inom försvaret efter kontraktstidens utgång, måste vidare den
årliga avgången av fast anställt manskap bliva avsevärd. Som följd härav

8

Statsutskottets utlåtande nr 118.

kunna ökade svårigheter beräknas uppkomma för samtliga avgående att erhålla
civilanställning. I enlighet med vad som förutsattes i försvarspropositionen
tillkallades därför år 1942 särskilda sakkunniga att verkställa utredningar
i berörda frågor. Utredningsarbetet har bedrivits inom två olika sakkunnigutredningar,
1942 års underbefälsutredning och 1942 års civilanställningssakkunniga.
Underbefälsutredningen har haft till uppgift att närmare
överväga vissa åtgärder i syfte att minska underbefälskadern, medan civilanställningssakkunniga
utrett frågor rörande manskapsrekryteringen och
civilanställningen. Samråd har ägt rum mellan de båda utredningarna.

1942 års underbefälsutredning har nu slutfört sitt uppdrag, medan civilanställningssakkunniga
-—- vilka den 1 februari 1944 avgivit betänkande med
förslag rörande manskapsrekryteringen och civilanställningsorganen — ännu
icke slutfört utredningen beträffande erforderliga civilanställningsåtgärder
i övrigt. Till frågan örn rekryterings- och civilanställningsorganen återkommer
jag i annat sammanhang. I det följande avser jag att taga ställning till
underbefälsutredningens förslag.

Underbefälsutredningen har framlagt förslag örn inrättande av ett antal
manskapsbeställningar med pensionsrätt i lönegraden Mb 1 vid armén och
kustartilleriet samt av ett antal nya befattningar för civil personal vid armén
och flottan. Utredningen har jämväl ifrågasatt en utökning av underofficerskadern
vid armén. Genom de föreslagna åtgärderna skulle enligt utredningens
förslag manskapsstaterna vid armén och marinen kunna icke oväsentligt reduceras.
Med hänsyn till förhållandena inom flygvapnet under dess uppsättningsperiod
har utredningen ansett sig icke kunna föreslå motsvarande åtgärder
inom nämnda försvarsgren. Att märka är för övrigt, att redan i försvarsbeslutet
förutsatts inrättande av ett icke ringa antal beställningar i lönegraden
Mb 1 vid flygvapnet.

I enlighet med givna direktiv har underbefälsutredningen jämväl undersökt,
huruvida värnpliktiga skulle kunna efter fullgjord värnpliktstjänstgöring
genom fortsatt frivillig tjänstgöring ersätta fast anställt manskap i värnpliktsutbildningen.
Utredningen har emellertid ansett sig icke kunna förorda anställande
av värnpliktiga såsom truppinstruktörer. Till denna uppfattning
kan jag ansluta mig. Av den verkställda utredningen synes nämligen tydligt
framgå, att förutsättningar för en rekrytering i erforderlig omfattning av en
truppinstruktörskader bland värnpliktiga, som kunna ifrågakomma för instruktörsverksamhet,
icke kunna beräknas föreligga. Det må nämnas, att vid en av
underbefälsutredningen verkställd enquéte bland värnpliktiga, som uttagits till
befälsutbildning vid armén, allenast 4 värnpliktiga av 2 983 tillfrågade förklarat
sig villiga att fortsätta värnpliktstjänstgöringen i de två år, som utredningen
ansett erforderliga för att syftet med truppinstruktörskaderns inrättande skulle
uppnås.

De av underbefälsutredningen framlagda förslagen rörande inrättande av
beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet och av
civila befattningar synas mig i huvudsak väl avvägda. Genom dessa åtgärder
skulle vinnas, förutom minskning av manskapskadrerna, en avsevärd besparing
i årskostnaderna för försvaret. Enär chefen för marinen icke ansett sig kunna
tillstyrka, att manskapskadern vid flottan minskas genom anställande av civil
personal i vissa befattningar, vill jag däremot icke för närvarande förorda,
att i angivet syfte inrättas civila befattningar vid flottan. Denna fråga synes
emellertid böra ägnas fortsatt uppmärksamhet inom marinledningen, sedan
närmare hållpunkter förebragts rörande flottans behov av fast anställt manskap
under fredstid.

Underbefälsutredningens förslag innebär, att vid armén skulle inrättas 903
beställningar för långtjänstunderbefäl — överfurirer — i lönegraden Mb 1,

Statsutskottets utlåtande nr 118.

9

medan antalet sådana beställningar vid kustartilleriet skulle utgöra 67. Elium
antalet beställningar lärer böra slutligt fastställas i vanlig ordning i samband
med prövningen av personalstaterna i övrigt för de olika budgetåren, anser jag
mig kunna i princip ansluta mig till underbefälsutredningens ifrågavarande
förslag.

I enlighet med vad arméchefen föreslagit synas emellertid överfurirsbeställningar
böra avses jämväl för en stridsvagnshantverkare vid Göta pansarlivgardes
kompani på Gotland samt för befattningarna såsom kasernfurir, hovslagare
och beridare vid ridskolan. Enligt de grunder som utredningen tilllämpat
bör antalet beställningar i lägre lönegrader vid Göta pansarlivgarde
kunna minskas med 1 i lönegraden Ma 3 och 1 i lönegraden Ma 1. I avsaknad
av närmare utredning kan jag däremot icke för närvarande bedöma, i vad mån
tillkomsten av överfurirsbeställningar vid ridskolan kan beräknas föranleda
minskning av antalet manskapsbeställningar vid truppförbanden. Jag återkommer
i det följande till en av arméchefen ifrågasatt ytterligare utökning
av antalet överfurirer.

Överfurirsbeställningarna böra som nämnts hänföras till lönegraden Mb 1
och bliva därmed förenade med pensionsrätt. Anledning synes mig icke föreligga
att, på sätt underbefälsförbundet föreslagit, hänföra en del beställningar till
högre lönegrad. De nya beställningarna böra avses för de av utredningen
angivna befattningarna jämte nyssberörda fyra ytterligare befattningar. Det
synes böra övervägas, huruvida icke på sätt överbefälhavaren föreslagit särskilda
bestämmelser, jämväl avseende redan befintliga beställningar i samma
lönegrad, böra meddelas om vilka befattningar som skola upprätthållas av
långtjänstunderbefäl. I enlighet med underbefälsutredningens förslag böra
överfurirsbeställningarna rekryteras bland det fast anställda manskapet med
furirskompetens och tillsättas medelst konstitutorial, varvid bör krävas viss
tjänsteålder. Huruvida beställningarna under en övergångsperiod böra rekryteras
jämväl bland f. d. fast anställda synes böra ankomma på Kungl. Majit att
avgöra. Jag vill emellertid framhålla, att ett medgivande därtill skulle delvis
motväga syftet med beställningarnas inrättande. Ehuru jag delar utredningens
uppfattning, att överfurirsbeställningarna icke böra utnyttjas såsom passagegrad
i avvaktan på underofficersbefordran, ställer jag mig tveksam till utredningens
förslag, att till förhindrande härav den som mottagit befordran
till överfurir skulle avsäga sig möjligheten till underofficersbefordran. Det
lärer emellertid icke vara erforderligt att i detta sammanhang taga slutlig ställning
till denna fråga, vilken lärer ankomma på Kungl. Majit att avgöra. I
likhet med underbefälsutredningen anser jag icke, att nu bör övervägas någon
ändring av den för beställningshavare i lönegraden Mb 1 bestämda pensionsåldern,
55 år.

Vad härefter angår frågorna örn fast anställt manskaps ersättande å vissa
befattningar med civil personal har jag som nyss nämnts ansett mig icke för
närvarande kunna tillstyrka sådana åtgärder beträffande flottan. Enär utredningen
funnit sig icke kunna för närvarande föreslå inrättande i angivet syfte
av civila befattningar vid kustartilleriet, återstår alltså att pröva utredningens
förslag örn anställande av ytterligare civil personal vid armén.

Utredningens förslag i detta hänseende innebär, att för vissa angivna befattningar,
vilka för närvarande upprätthållas av fast anställt manskap, skulle
avses civil personal. Enligt utredningens beräkningar skulle för ändamålet
anställas 294 civila befattningshavare, varav 237 med avlöning enligt löneplanen
MEo i militära icke-ordinaricreglomentet och 57 med anställning enligt
kollektivavtal.

Förslaget har mött gensagor från olika håll såväl med avseende på frågan,
om civil eller militär personal bör avses för ifrågavarande befattningar, som

10

Statsutskottets utlåtande nr lis.

ock beträffande lönegradsplaceringar och anställningsvillkor för de olika befattningarna.

Yad då först angår frågan, för vilka befattningar civil personal bör avses,
har chefen för armén i sitt yttrande framhållit, att för befattningarna såsom
vaktmästare vid skjutbana och såsom remontryttare lämpligen borde avses
överfurirer i stället för civila. Samma uppfattning har hävdats av överbefälhavaren,
som emellertid icke framställt något yrkande i denna fråga utan
endast uttalat, att största hänsyn borde tagas till försvarsgrenschefens åsikt
härutinnan.

De skäl, som anförts för att ifrågavarande skjutbanepersonal bör vara
militär, lia synts mig bärande, och jag förordar därför, att de civila 18 befattningar
i lönegraden MEo 5, som av utredningen föreslagits, utbytas mot
samma antal beställningar i lönegraden Mb 1. Det sammanlagda antalet överfurirer
vid armén skulle därigenom komma att uppgå till (903 + 4 + 18 =)
925.

Däremot kan jag icke biträda förslaget, att jämväl för remontryttarna skulle
avses överfurirsbeställningar. Till stöd för detta förslag har bland annat anförts,
att dessa befattningshavare i samband med utbildningen måste stå
under militärt kommando samt att remontdressyravdelningarna skola kunna
användas som demonstrationsobjekt i utbildningsarbetet och därför äro att
betrakta såsom rent militära förband. En olägenhet med utredningens förslag
anses även vara, att en del remonter skola ridas av officerare och underofficerare
samt att det icke ur disciplinär synpunkt kan anses lämpligt att i
en och samma utbildningsavdelning sammanföra militär och civil personal. Ett
bifall till ifrågavarande förslag skulle emellertid innebära, att till överfurirer
skulle befordras manskap utan furirskompetens. Åtskilliga av de för dessa befattningar
lämpligaste torde nämligen sakna furirskola. Enär avsteg från de angivna
kompetensvillkoren icke bör ske, örn detta ej är alldeles nödvändigt, och
jag icke funnit de för användande av militär personal i ifrågavarande befattningar
anförda skälen övertygande, anser jag mig böra ansluta mig till underbefälsutredningens
förslag, att för ändamålet skola inrättas civila befattningar i
lönegraden MEo 6. Mot de av utredningen tillämpade grunderna för beräkningen
av personalbehovet har jag intet att erinra.

Jämväl övriga av underbefälsutredningen föreslagna civila befattningar vid
armén synas böra inrättas med i betänkandet angiven löneställning, dock att biträde
åt regementskassör i enlighet med arméchefens och försvarets civilförvaltnings
förslag bör inplaceras i lönegrad MEo 4. Signalister vid försvarsväsendets
radioanstalt böra liksom övrig extra ordinarie personal vid anstalten hänföras
till civila icke-ordinariereglementet och inplaceras i lönegrad Eo 10. De
av arméchefen berörda olägenheterna beträffande anställande enligt kollektivavtal
av civila remontskötare synas mig böra närmare övervägas vid pågående
förhandlingar rörande anställningsvillkoren för arméns civila handräckningspersonal.

Underbefälsutredningen har föreslagit att, i syfte att ytterligare nedbringa
antalet manskapsbeställningar vid armén, antalet underofficersbeställningar
skulle icke oväsentligt utökas. Enär inga nya beställningar avses böra tillkomma
redan under budgetåret 1944/45, är det icke erforderligt att i detta
sammanhang taga slutlig ställning till ifrågavarande förslag, vilket emellertid
synes böra närmare övervägas vid prövningen av arméns personalbehov
för budgetåret 1945/46. Därvid bör, såsom försvarets civilförvaltning framhållit,
undersökas, huruvida en del av de ifrågasatta nytillkommande beställningarna
kunna göras extra ordinarie.

De av underbefälsutredningen anförda synpunkterna i fråga örn det
successiva genomförandet av utredningens förslag ha icke givit mig anled -

Statsutskottets utlåtande nr lis.

11

ning till erinran. För budgetåret 1944/45 böra alltså tillkomma det antal
överfurirsbeställningar, som av utredningen föreslagits, samt därutöver de
22 beställningar, som av mig i det föregående ytterligare tillstyrkts. I enlighet
härmed böra för nästa budgetår uppföras 303 sådana beställningar å arméns
personalförteckning och 21 beställningar å marinens personalförteckning.
Ehuru jag icke ännu tagit slutlig ställning till utredningens förslag rörande
utökning av underofficerskadern vid armén, torde det förslag till manskapsstater,
som av utredningen upprättats med utgångspunkt från att underofficersbeställningarna
tillkomma (bil. 2) kunna i huvudsak läggas till grund för
beräkningen av manskapsstaterna för nästa budgetår. Beträffande kustartilleriets
manskapskader har utredningen icke framlagt något utformat förslag. Enligt
vad jag under hand erfarit från marinledningen torde emellertid inrättandet
av föreslagna 21 överfurirsbeställningar böra motsvaras av en minskning i förhållande
till de av marinförvaltningen föreslagna manskapsstaterna för nästa
budgetår med 13 furirer, 8 korpraler och 32 meniga. Jag återkommer till dessa
frågor i samband med anmälan av arméns och marinens avlöningsanslag för
nästa budgetår.

Enligt de av underbefälsutredningen verkställda kostnadsberäkningarna
skulle den årliga besparingen efter genomförande av utredningens förslag
till inrättande av nya överfurirsbeställningar och civila befattningar uppgå
till i runt tal 985 000 kronor, varvid dock utredningen bortsett från
de pensionsutgifter, som framdeles komma att uppstå på grund av förslagets
genomförande. Även med beaktande av nämnda utgifter ävensom av de
jämkningar i utredningens förslag, som av mig i det föregående föreslagits
och som medföra vissa kostnadsstegringar, torde de årliga besparingarna
komma att uppgå till avsevärda belopp. Såsom förut framhållits är det
emellertid främst andra skäl än de ekonomiska, som påkalla förslagens genomförande.

I enlighet med underbefälsutredningens förslag böra för nästa budgetår
tillkomma samtliga av mig förordade civila befattningar med undantag av
befattningarna för remontryttare och remontskötare, vilka i enlighet med utredningens
förslag böra tillkomma successivt. I särskild bilaga (bil. 3) ha angivits
de civila befattningar, som böra inrättas under budgetåret 1944/45.
Jag förutsätter, att befattningarna tillsättas tidigast den 1 oktober 1944.
Jag har för avsikt att vid anmälan av arméns avlöningsanslag för nästa
budgetår föreslå, att dessa befattningar — med undantag av signalisterna,
för vilka medel böra beräknas under försvarsstabens avlöningsanslag — uppföras
å arméns personalförteckning för icke-ordinarie personal.

Underbefälsutredningen har framhållit, att den av utredningen föreslagna
minskningen av antalet beställningar i lönegraden Ma 1 skall kompenseras
genom ökning av kustartilleriets värnpliktskontingent nied 50 värnpliktiga
årligen. Häremot har överbefälhavaren förklarat sig icke lia något att erinra.
Den jämkning av antalet manskapsbeställningar, som av mig föreslagits för
nästa budgetår, torde dock icke kunna föranleda sådan ändring av tilldelningen
av värnpliktiga till marinen, att marinens anslag på grund därav kunna
nämnvärt påverkas.

I likhet med underbefälsutredningen anser jag, att det skulle vara önskvärt,
om försvarets manskapsstater kunde ytterligare minskas. Jag förutsätter,
att de militära myndigheterna, med beaktande av de synpunkter som
utredningen i sådant hänseende anfört, närmare överväga dessa frågor och
framlägga de förslag, som må befinnas påkallade. Jämväl det av chefen för
marinen framlagda förslaget örn förhöjda avskedspremier efter 10—12 års anställningstid
synes böra närmare övervägas, lämpligen i samband med bedömandet
av de inledningsvis antydda eivilanställningsfrågorna.

12

Statsutskottets utlåtande nr 118.

Utskottet.

Enligt Kungl. Majlis förslag skola beställningar för långtjänstunderbefäl
i lönegraden Mb 1, överfurirer, inrättas till ett antal av 925 vid armén och 67
vid kustartilleriet. Vidare skola 276 civila befattningar tillkomma vid armén.
Ett väckt förslag örn ökning av antalet underofficerare vid armén med 177
skall tagas under närmare övervägande i samband med prövningen av arméns
personalbehov för budgetåret 1945/46. I anslutning till dessa förändringar i
personalorganisationen kan kadern av fast anställt manskap vid armén och
kustartilleriet väsentligen minskas i förhållande till vad som beräknades i
1942 års försvarsbeslut med följd att avsevärda kostnadsbesparingar uppkomma.

Framhållas må att den i 1942 års försvarsbeslut beräknade manskapskadern
av i runt tal 24 000 man, av vilka allenast omkring 1 000 skulle innehava pensionsberättigande
anställningar, svårligen kan hållas fulltalig, då därför skulle
fordras en årlig nyrekrytering av mellan 4 500 och 5 000 man. Ett nedbringande
av kadern är därför önskvärt. Av de nu föreslagna ändringarna i
arméns och marinens manskapsstater följer, att antalet manskapsbeställningår
vid försvaret efter genomförd organisation kommer att uppgå till i runt tal
22 000 och att omkring 2 000 av dessa komma att innehava pensionsberättigande
anställningar. Minskningen av de kontraktsanställdas antal kommer att
medföra värdefull förbättring av framtidsmöjligheterna inom försvaret för kontraktsanställt
manskap. Härav följer en minskad omsättning inom manskapsgruppen,
d. v. s. minskat behov av nyrekrytering. Organisationsförändringen
underlättar samtidigt civilanställningsfrågans lösning, då antalet avgående
minskas. Utskottet finner bärande skäl tala till förmån för Kungl. Maj :ts förslag
och tillstyrker detsamma.

I likhet med departementschefen finner utskottet önskvärt, att försvarets
manskapsstater ytterligare minskas. De väckta frågorna örn ökning av antalet
högbåtsmän och förslaget att ersätta beställningshavare av manskapet med
civila befattningshavare vid flottan böra därför, såsom departementschefen
förutsätter, bliva föremål för ytterligare överväganden. Jämväl andra eventuella
möjligheter i syfte att begränsa manskapskadern synas böra bliva föremål
för undersökning.

Utskottet har icke något att erinra mot att beställningar för överfurirer
i lönegraden Mb 1 i manskapsavlöningsreglementet införas till det av
departementschefen förordade antalet eller mot den för dessa beställningshavare
föreslagna pensionsåldern. Rörande villkoren för tillträde till dessa
beställningar bör Kungl. Majit äga meddela föreskrifter.

Mot de föreslagna nya civila befattningarna vid armén och de förordade
lönevillkoren för dessa har utskottet ej heller funnit skäl till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må besluta, att arméns och marinens manskapsstater
skola utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad

Statsutskottets utlåtande nr 118. 13

av departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 25 februari 1944 anförts.

Stockholm den 5 maj 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Viel förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i
Malmö, Gränebo, Lindström, Bernhard Nilsson, Bäckström, Bolmström, Heiding,
Gustaf Iwar Anderson, Gillström och Johan Eric Ericson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Andersson i Prästbol, Ward, Pettersson i Dahl, Mårtensson, Hall, Wallentheim.
Nilsson i Steneberg, Staxäng, Lindholm och Eriksson i Frägsta.