14

Statsutskottets utlåtande nr 110.

JNt 110.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1944/45 till kostnader enligt 19 § i
lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 167 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 mars 1944, föreslagit
riksdagen att till Kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete m. m. för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av 200 000
kronor.

För ifrågavarande ändamål är å riksstaten för innevarande budgetår uppfört
ett anslag å samma belopp. I årets statsverksproposition har departementschefen
uttalat, att han med hänsyn till pågående undersökning rörande
möjligheterna att låta ifrågavarande kostnader ingå i försäkringsverksamlieten,
så att hänsyn till kostnaderna toges redan vid bestämmandet av försäkringspremierna,
icke ansåge sig böra föreslå, att medel för ändamålet beräknades
i riksstatförslaget.

Enligt 19 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete skola avgifter för
försäkringar i riksförsäkringsanstaften, vilka icke på föreskrivet sätt blivit
erlagda, förskjutas av statsverket och indrivas i den ordning, som för indrivning
av resterande kronoutskylder är stadgat. Utgifterna avföras från förslagsanslaget
Kostnader enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i
arbete m. m.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria lia framlagts förslag,
asyftande att låta nu ifrågavarande kostnader ingå i försäkringsverksamheten,
så att hänsyn därtill skulle tagas redan vid bestämmandet av försäkringspremierna.
Inledningsvis framhålles i promemorian, att vid tillkomsten
av 19 § olycksfallsförsäkringslagen förutsatts, att den garanti för avgifternas
inbetalande, som staten skulle ikläda sig, icke skulle komma att medföra
någon avsevärd utgift för statsverket. Av en sammanställning över utgifterna
å anslaget (se prop. s. 2) framginge emellertid, att dessa i hög grad
växlade med konjunkturerna men att de numera i regel vore ganska avsevärda.
I nuvarande ekonomiska läge syntes frågan, huruvida staten alltjämt
skulle gälda ifrågavarande kostnader, böra upptagas till prövning. Därest
man ville låta utgifterna ingå i kostnaderna för försäkringsverksamheten

Statsutskottets utlåtande nr 110.

15

skulle erforderligt belopp kunna utlagas genom en förhöjning av samtliga
försäkringsavgifter. Då riksförsäkringsanstalten under de senaste åren kunnat
sänka sina premier, ville det synas som örn tidpunkten för genomförande av
en eventuell omläggning i berörda hänseende skulle vara lämplig.

över promemorian ha yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten, de
ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening, försäkringsrådet och statskontoret.

I skrivelse den 27 augusti 1943 har riksförsäkringsanstalten framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för nästa budgetår under anslaget till kostnader
enligt 19 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. m. med utgångspunkt
från att dessa kostnader skola täckas i vanlig ordning. Anstalten
har därvid beräknat bruttoutgifterna under budgetåret 1944/45 till omkring
880 000 kronor. Inkomsterna å anslaget, d. v. s. det indrivna beloppet, som
tidigare under en följd av år uppgått till omkring 70 procent av bruttoutgifterna
för anslaget, torde emellertid, enligt vad anstalten anfört, möjligen
kunna för budgetåret uppskattas till 75 procent av bruttoutgifterna eller till
omkring 660 000 kronor. Det erforderliga anslagsbeloppet skulle i så fall
uppgå till 220 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Det i förenämnda departementspromemoria framlagda besparingsförslaget,
enligt vilket kostnaderna för resterande olycksfallsförsäkringsavgifter skulle
inkalkyleras i försäkringsverksamheten och icke, såsom för närvarande sker,
bestridas av statsmedel, synes vid remissbehandlingen icke ha mött några avgörande
principiella invändningar. Statens utgifter för bestridande av restantiekostnaderna
enligt 19 § olycksfallsförsäkringslagen ha onekligen också,
såsom i promemorian framhållits, fått en annan storleksordning än som avsågs
vid stadgandets tillkomst. Detta omdöme lärer gälla, även örn hänsyn
tages till den betydligt ökade omfattning, som försäkringsverksamheten efter
hand erhållit.

Båda de statliga myndigheterna på området, riksförsäkringsanstalten och
försäkringsrådet, ha emellertid ansett den nuvarande ordningen vara att föredraga
framför det i promemorian ifrågasatta förfarandet, och de ömsesidiga
socialförsäkringsbolagens förening har för sin del avstyrkt förslaget, därest
detta skulle medföra en höjning av de bolagen åvilande avgifterna till statsverket.
Enligt min mening är förslaget att bedöma såsom en lämplighetsfråga,
där man har att mot varandra väga å ena sidan det statsfinansiella intresset
att i möjlig mån begränsa statens utgifter och å andra sidan olägenheterna
av en något ökad premiebelastning för de försäkringspliktiga arbetsgivarna.
Efter krigets slut torde en prövning av olika organisatoriska spörsmål
på försäkringsområdet bliva aktuell. I samband härmed torde även denna
fråga lämpligen kunna upptagas till behandling. Efter samråd med chefen
för finansdepartementet har jag för den skull funnit mig böra förorda, att
den nuvarande ordningen för bestridande av kostnaderna enligt 19 § olycksfallsförsäkringslagen
tills vidare godtages. Jag förutsätter därvid, att riksförsäkringsanstalten
beaktar de olika möjligheter, som kunna föreligga att begränsa
dessa kostnader.

Det medelsbehov för detta ändamål, som under sådana förhållanden
kommer att föreligga under nästa budgetår, är relativt vanskligt att uppskatta.
Kostnaderna bero i hög grad på konjunkturutvecklingen. Under

16

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Utskottet.

erinran härom biträder jag riksförsäkringsanstaltens uppskattning av medelsbehovet.
Anslaget synes dock böra upptagas med ett till 200 000 kronor avrundat
belopp.

Med hänsyn till vad departementschefen anfört vill utskottet icke motsätta
sig att restantiekostnadema enligt 19 § olycksfallsförsäkringslagen tills
vidare alltfort bestridas från anslag å riksstaten.

Då ej heller Kungl. Maj:ts anslagsberäkning giver utskottet anledning till
erinran, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Kostnader enligt 19 § i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m. m. för budgetåret 1944/45
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 200 000
kronor.

Stockholm den 25 april 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 107.