Statsutskottets utlåtande nr 107.

1

Nr 107.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1944/45 till Häradsrätterna: Reseersättningar
till nämndemän jämte i ämnet väckta
motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit under andra huvudtiteln (punkt 21)
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Häradsrätterna:
Reseersättningar till nämndemän m. m. för budgetåret 1944/45 beräkna
ett förslagsanslag av 550 000 kronor.

Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 27, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 4
februari 1944, föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Reseersättningar
till nämndemän för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 635 000
kronor.

Till Häradsrätterna: Reseersättningar till nämndemän m. m. är för innevarande
budgetår anvisat ett anslag av 275 000 kronor.

I häradsnämnd skola enligt gällande bestämmelser sitta minst 7 och högst
12 nämndemän. Örn i tingslag erfordras flera än tolv nämndemän, bestämmer
Konungen deras antal, varjämte häradshövdingen efter samråd med nämnden
fördelar tjänstgöringen dem emellan.

I varje tingslag hållas årligen två lagtima ting, ett vårting och ett höstting.
Under de lagtima tingen håller häradsrätten enligt Kungl. Maj:ts närmare
bestämmande allmänna sammanträden till ett antal av 24, 12, 6 eller 3 under
vårtinget resp. 16, 8, 4 eller 2 under hösttinget. För varje ting hålles därjämte
i allmänhet särskilt så kallat slutsammanträde. Erfordras vid allmänt sammanträde
mera än en rättegångsdag, fortgår sammanträdet det antal helgfria
dagar i följd som visar sig nödigt. I ett stort antal tingslag håller häradsrätten
under eller mellan de lagtima tingen sammanträden med tremansnämnd, så
kallade tremansting. Slutligen sammanträder häradsrätt till urtima ling eller
å extra rättegångsdag under lagtima ting, bland annat för rannsakning med
häktad.

Nya rättegångsbalken innehåller i nu angivna hänseenden åtskilliga betydelsefulla
ändringar. Högsta antalet samtidigt i häradsrätt tjänstgörande
nämndemän skall sålunda minskas till 9. I tingslag skola regelmässigt finnas

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 6 sami. Nr 107—114.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 107.

18 nämndemän. Allmänna sammanträden för huvudförhandling med nämnd
skola i regel hållas varje vecka.

Som regel äger nämndeman åtnjuta resekostnadsersättning av statsmedel
enligt allmänna resereglementet vid resa för tjänstgöring vid domstolssammanträde.
Endast i vissa undantagsfall utgår vid sådan tjänstgöring även dagtraktamente.
Såsom en kvarleva från äldre tid och numera utan nämnvärd
betydelse utgå av allmänna medel till nämndemän jämväl så kallade tingsgästningspenningar,
i medeltal för domsaga omkring 160 kronor (se statsliggaren
s. 26 ff.).

Frågan örn nämndemäns rätt till ersättning för inställelse vid allmänna
tingssammanträden har sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen. I skrivelse
den 15 juni 1943, nr 291, har riksdagen anhållit, att Kungl. Majit ville
låta verkställa utredning och för 1944 års riksdag framlägga förslag om traktamentsersättning
till nämndemän för tjänstgöring vid tingssammanträden.

Utredning har numera införskaffats dels rörande nämndemännens antal,
tjänstgöringsförhållanden, ekonomiska förmåner m. m., dels ock rörande de
kostnader, som skulle uppkomma för statsverket, därest nämndemännen tillerkändes
traktamentsersättning.

Enligt vad utredningen visat är antalet nämndemän i de skilda tingslagen
mycket olika och växlar från 12 till 54. I det stora flertalet domsagor tjänstgör
regelmässigt fulltalig eller i det närmaste fulltalig nämnd. Då nämndens
sammansättning ofta växlar under samma sammanträde, förekommer i stor
utsträckning att flera än 12 nämndemän tjänstgöra vid ett sammanträde. I
den mån behov fortfarande föreligger erhålla nämndemännen i regel kostnadsfritt
nattlogi, i tingshuset eller annorstädes. I ett tiotal fall utgår i stället för
kostnadsfri inkvartering kontant ersättning. I 59 tingslag ha vederbörande
kommuner tillerkänt nämndemännen viss ersättning härutöver.

Med ledning av uppgifter från länsstyrelserna ha de årliga kostnaderna för
dagtraktamenten till nämndemän uppskattats till i runt tal 379 000 kronor. Av
detta belopp skulle ca 20 000 kronor utgöra kostnader för enbart resedagar.

Därest även nattraktamenten skulle utgå av statsmedel, skulle utgifterna ökas
med i runt tal 26 000 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Bestämmelserna i gällande kungörelse den 21 maj 1931 angående reseersättning
till nämndemän grunda sig på en av 1928 års riksdag begärd utredning
i ämnet. Denna riksdag godkände en i första lagutskottet avgiven reservation,
vari uttalats, bland annat, att spörsmålet om ersättning till nämndemän
utöver resekostnaderna utan större olägenhet syntes kunna vila i avvaktan
på lösningen av frågan om en mera omfattande omläggning av domstolsorganisationen
och processväsendet i övrigt. I propositionen nr 49/1931, vari
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet framlades, anslöt sig föredragande departementschefen
till den av riksdagen sålunda godkända uppfattningen (s. 17).

Ny rättegångsbalk har numera antagits och domsagoförvaltningen har jämväl
varit föremål för en genomgripande omorganisation. Utvecklingen har
därtill under .senare år skärpt behovet av ytterligare ersättning för de med
nämndemansuppdraget förenade kostnaderna. Härtill har särskilt bidragit, att
antalet tingssammanträden avsevärt ökat. På grund av de relativt betydande

Statsutskottets utlåtande nr 107.

3

kostnader som skulle uppkomma för statsverket, därest nämndemännen tillerkändes
traktamentsersättning, har emellertid det statsfinansiella läget hittills
ansetts utgöra hinder för framläggande av förslag om sådan ersättning. Såsom
framhållits i den motion, som legat till grund för den senaste riksdagsskrivelsen
i ämnet, lia emellertid olägenheterna stegrats under rådande krisförhållanden.
Av denna anledning bör, i enlighet med den av 1943 års riksdag
intagna ståndpunkten, icke längre anstå med en lösning av frågan. Då traktamentsersättning
icke utgör någon ersättning för själva uppdraget utan endast
innebär en gottgörelse för de med delta förenade kostnaderna, kommer
nämndemansuppdraget icke genom att rätt till sådan ersättning tillerkännes
nämndemännen att mista sin karaktär av att vara ett på medborgarnas
förtroende grundat hedersuppdrag. Det nuvarande systemet, vilket
ofta förorsakar nämndemännen ekonomiska uppoffringar, medför däremot
svårigheter att för uppdraget förvärva den i varje fall lämpligaste.

Traktamentsersättning torde i likhet med resekostnadsersättning böra utgå
för inställelse vid alla tingssammanträden, d. v. s. allmänna sammanträden,
särskilda sammanträden för tings avslutande, urtima ting, särskilda rättegångsdagar
under lagtima ting samt tremansting. Liksom resekostnadsersättning
bör traktamentsersättning utgå helt av statsmedel, försåvitt kostnaden
ej enligt gällande bestämmelser skall gäldas av enskild part. Därvid är emellertid
av betydelse, att i tingshusbyggnadsbesväret ingår skyldighet för de
tingshusbyggnadsskyldige att hålla kostnadsfritt nattkvarter för nämndemännen
å tingsstället. Enligt 18 § resereglemente utgår icke traktamente för
natt då förrättningsman på grund av gällande bestämmelser erhåller kostnadsfri
inkvartering. Även örn generell rätt till traktamentsersättning tiller-,
kännes nämndemännen, kommer med hänsyn härtill nät tråk lämen te till
nämndeman att utgå endast i undantagsfall, nämligen då övernattning måste
ske på annan ort än tingsstället (t. ex. vid rannsakning).

Såsom av den föregående redogörelsen framgår ha nämndemännen i ett
stort antal tingslag tillerkänts bidrag av kommunala medel, vilka bidrag icke
avse gottgörelse för nattkvarter. Någon rättslig grund för dylika beslut finnes
ej. Det synes därför lämpligt, alt vederbörande kommunala myndigheter i
samband med att traktametsersättning tillerkännes nämndemännen taga under
övervägande att upphäva sådana ersättningsbeslut.

I fråga örn det antal nämndemän, som må åtnjuta traktamentsersättning,
torde, i principiell överensstämmelse med nu gällande ersättningsbestämmelser,
någon begränsning ej böra ske i vidare mån än att traktamentsersättning
för inställelse vid tremansting samt vid urtima ting för upptagande av
sjöförklaring eller sjöförhör ej bär utgå till flera än fyra nämndemän för
varje ting.

Traktamentsersättning torde böra utgå enligt bestämmelserna i allmänna
resereglemente!. Anledning synes icke föreligga att göra ändring beträffande
den nu för nämndeman gällande traktamentsklassen E. Enligt denna Iraktamentsklass
utgår dagtraktamente nied 10 kronor och nattraktamente nied 6
kronor. Med nuvarande tjänstgöringsförhållanden vid häradsrätterna skulle,
som redan nämnts, de årliga kostnaderna för dagtraktamenten lill nämndemän
kunna beräknas lill 379 000 kronor. Nattraktamente torde av förut angivna
skäl endasl komma alt utgå i undantagsfall. Något särskilt belopp
torde därför icke behöva beräknas för detta ändamål.

I samband med att resereglementets bestämmelser göras tillämpliga å
nämndemännen, torde den i lagen den 7 maj 1918, nr 294, intagna bestämmelsen
örn ersättning för inställelse vid tremansting höra upphävas. Denna
fråga torde få anmälas särskilt.

4

Statsutskottets utlåtande nr 107

Utskottet.

Om förslaget att bereda nämndemännen rätt till traktamentsersättning genomföres,
torde tingsgästningspenningarna kunna indragas. Då dessa uppgå
till sammanlagt 18 211 kronor, synes det ökade anslagsbehovet kunna bestämmas
till (379 000 — 18 211=360 789) i avjämnat tal 360 000 kronor.
Anslaget skulle alltså för nästa budgetår uppföras med (275 000 + 360 000)
635 000 kronor.

I samband med Kungl. Majlis förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena inom första
kammaren av herr Einar Persson m. fl. (I: 278) och den andra inom andra
kammaren av herr F Sundström i Vikmanshyttan m. fl. (II: 442), vari hemställts,
att riksdagen måne besluta, att dagtraktamente till nämndemännen
måtte utgå med resp. 10 kronor till dem, som bo på tingsplatsen, och 15 kronor
till övriga, och med hänsyn därtill för traktamenten anvisa ett förslagsanslag
av 500 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionen II: 442.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att traktamentsersättning
bör på samma sätt som resekostnadsersättning utgå till nämndeman för inställelse
vid alla tingssammanträden. Såsom departementschefen framhållit
har det nuvarande systemet med enbart resekostnadsersättning ofta förorsakat
nämndemännen ekonomiska uppoffringar och medfört svårigheter att för
uppdraget förvärva den i varje fall lämpligaste.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall traktamentsersättningen bestämmas enligt
traktamentsklassen E allmänna resereglementet och följaktligen bestå
av ett dagtraktamente örn 10 kronor och ett nattraktamente om 6 kronor.
Då emellertid tingshusbyggnadsskyldige ha att hålla kostnadsfritt nattkvarter
för nämndemännen å tingsstället, kommer nattraktamente att utgå endast i
undantagsfall, nämligen då övernattning måste ske på annan ort än tingsstället.

I motionerna framhålles, att rätten till traktamente enligt resereglementet
är beroende av vederbörandes bostadsort. Sålunda må traktamentsersättning
enligt 17 § 1 mom. nämnda reglemente icke åtnjutas för förrättning, som utföres
å förrättningsmannens bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd
ej överstigande 3 kilometer därifrån eller — beträffande stad, köping eller
därmed jämförligt samhälle — från gränsen för det planlagda område, inom
vilken förrättningsmannen har sin bostad eller tjänstgöring. Motionärerna
anse däremot, att alla nämndemän oavsett bostadsorten böra erhålla skäligt
traktamente och föreslå dagtraktamenten om 10 kronor till dem, som bo på
tingsplatsen, och 15 kronor till övriga.

Utskottet ansluter sig i huvudsak till Kungl. Maj:ts förslag. Sålunda tillstyrker
utskottet, att traktamentsersättning till nämndeman skall utgå enligt
bestämmelserna i allmänna resereglementet. Med anledning av vad motionärerna
anfört har utskottet emellertid ansett sig böra förorda den jämkningen
däri, att reglementets 17 § 1 mom. icke skall vinna tillämpning vid

Statsutskottets utlåtande nr 107.

5

bedömande av nämndemans rätt till dagtraktamente. Medan alltså dagtraktamente
i enlighet med detta förslag bör tillkomma jämväl å tingsstället bosatt
nämndeman, förutsätter utskottet, att reglementets bestämmelser skola beträffande
rätten till nätti aktamente gälla utan motsvarande jämkning.

Även i fråga om traktamentsbeloppen och tingsgästningspenningarnas avskaffande
tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag.

I avvaktan på erfarenhet om medelsåtgången torde Kungl. Maj:ts anslagsberäkning
kunna läggas till grund för medelsanvisningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom
motionerna 1:278 och 11:442 till Häradsrätterna: Reseersättningar
till nämndemän för budgetåret 1944/45 under
andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 635 000 kronor.

Stockholm den 25 april 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Oisson, Sven Larsson, Bernhard Nilsson, Bäckström, Bäcklund, Holmström, Heiding,
Gustaf Karlsson, Gustav Emil Andersson och Rosenberg: samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Bergström, Andersson i Prästbol, Ward, Olsson i Kullenbergstorp,
Nilsson i Steneberg, fru Alvén, herrar Åkerström och Eriksson i Frägsta.