Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
1
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1944 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statsbidrag
till frivillig folkpensionering.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 73 i första kammaren av herrar
Wiklund och Sundvik samt nr 118 i andra kammaren av herr Sundström
i Vikmanshyttan m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit måtte anhålla örn utredning av frågan, huruvida statsbidrag
bör utgå till personer, vilka teckna frivillig pensionsförsäkring, samt för riksdagen
framlägga förslag i ämnet.
Beträffande de skäl som åberopats till stöd för detta yrkande får utskottet
hänvisa till motionerna.
Enligt 35 § lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering skola svenska medborgare,
under de förutsättningar och på de villkor Konungen bestämmer, genom
frivilliga avgifter kunna hos pensionsstyrelsen försäkras till erhållande
av pension. I paragrafen stadgas vidare, att försäkringstekniska grunder för
denna försäkringsverksamhet fastställas av Konungen, att de frivilliga avgifterna
bilda en fond. vilken, i den mån Konungen ej stadgar undantag, förvaltas
på sätt som gäller för folkpensioneringsfonden samt att Konungen förordnar
om regelbundet återkommande försäkringsteknisk undersökning avverksamheten.
Närmare bestämmelser angående ifrågavarande försäkringsform meddelas i
kungörelsen den 6 december 1935 (nr 599) angående anordnande av pensionsstgrelsens
på frivilliga avgifter grundade försäkring. 1 § i denna kungörelse
har följande lydelse:
Pensionsstyrelsens på frivilliga avgifter grundade försäkring lämnas i följande
former:
a) försäkring utan villkor om återbetalning av erlagda avgifter vid dödsfall
för beredande av pension att omedelbart utgå (försäkring för åldringar),
b) försäkring utan villkor örn återbetalning av erlagda avgifter vid dödsfall
för beredande av ålderspension från en i enlighet med § 3 mom. 2 vald
tidpunkt (försäkring utan avgiftsåterbetalning), eller
c) försäkring med villkor om återbetalning av erlagda avgifter vid dödsfall
för beredande av ålderspension på sätt under b) sägs (försäkring med avgiftsåterbetalning).
Villkor örn avgiftsåterbetalning vid dödsfall innebär, att vid den försäkrades
död återbetalning till stärbhuset skall ske med hela beloppet av erlagda
avgifter, minskat med en sextionde! för varje månad, för vilken pension utgått
eller bör utgå.
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 48.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
Därest vid försäkring enligt b) eller c) varaktig oförmåga till arbete inträder
före den månad, under vilken den försäkrade fyller femliofem år, må den
från nämnda ålder tillförsäkrade pensionen kunna utgå med reducerat belopp
såsom förtidspension, dock ej före fyllda femton år.
Enligt § 3 skall pension för avgift, som erlagts till försäkring enligt § 1 a),
utgå fr. o. m. den månad, då avgiften inbetalats. Ålderspension för avgift, som
erlagts till försäkring enligt § 1 b) eller c), utgår fr. o. m. den månad, under
vilken den försäkrade ingiver ansökan om pension, dock tidigast fr. o. m.
den månad, under vilken den försäkrade fyller femtiofem år, och senast fr.
o. m. den månad, under vilken den försäkrade fyller sextiosju år. I § 4 stadgas,
att avgift må erläggas allenast för svensk medborgare samt vid försäkring
enligt § 1 a) inbetalas först efter utgången av den månad, då den försäkrade
fyller sextiosju år, och vid försäkring enligt § 1 b) och c) senast före nämnda
månads utgång. Till den frivilliga försäkringen må enligt § 5 för en person
under loppet av ett kalenderår inbetalas högst så stort belopp, att detsamma
tillhopa med för honom under tidigare år erlagda avgifter ej överstiger 300
kronor gånger det antal levnadsår, som han uppnår under nästföljande kalenderår,
dock att till försäkring enligt § 1 a) må inbetalas högst ett så stort
belopp, att motsvarande pension, jämte annan den försäkrade möjligen tillkommande
pension för frivillig avgift, uppgår till 1 800 kronor för år räknat.
För beräkning av det pensionsbelopp, vartill varje erlagd avgift berättigar,
utfärdar pensionsstyrelsen tariffer enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder
(§ 6). För vinnande av delaktighet i försäkringen skall anmälan enligt fastställt
formulär göras å postanstalt i riket. Inbetalning av försäkringsavgift kan
äga rum vid varje postanstalt i riket och skall av vederbörande posttjänsteman
antecknas och kvitteras i en försäkringsbok, utfärdad för den person,
till förmån för vilken inbetalningen sker. Vid varje inbetalning skall angivas
och i boken antecknas, vilken av de i § 1 omförmälda former av försäkring
som avses med inbetalningen. Avgift må erläggas allenast i helt antal kronor
(§ 7).
Vid motionerna är såsom bilaga fogad en tabell, utvisande pensionen för
en årlig avgift av 100 kronor, som erlagts till och med kalenderåret närmast
före det, under vilket pensionen börjar utgå. Utskottet får hänvisa till denna
bilaga.
Jämväl i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring funnos bestämmelser
om pension på grund av frivilliga avgifter. Enligt 34 § i nämnda
lag skulle det pensionsbelopp, som svarade mot erlagda frivilliga avgifter enligt
fastställda försäkringstekniska grunder, ökas genom bidrag av statsmedel
sålunda, att varje del av beloppet, som motsvarade under ett kalenderår erlagda
avgifter intill sammanlagt 30 kronor, skulle höjas med en åttondel.
Till grund för 1935 års folkpensioneringslag låg ett av 1928 års pensionsförsäkringskommitté
avgivet betänkande med förslag rörande revision av den
allmänna pensionsförsäkringen (SOU 1934: 18). I betänkandet framhölls beträffande
den frivilliga pensionsförsäkringen (s. 251 o. f.), att mot densamma
vid olika tillfällen riktats anmärkningar, som bl. a. hänförde sig till statsbidraget.
Kommittén anförde, att detta bidrag enligt vad erfarenheten givit
vid handen icke i nämnvärd mån påverkat anslutningen till försäkringen. Det
■Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
3
läge i öppen dag, att så snart fråga gällde något större avgiftsbelopp ett så
ringa statsbidrag som kronor 3: 75 till avgiften för året därvidlag icke kunde
spela någon större roll. Kommittén, som i princip ansåge, att den frivilliga
försäkringen borde liksom den privata försäkringsverksamheten vara självförsörjande,
föreslog därför, att ifrågavarande statsbidrag skulle slopas.
Kommitténs förslag i denna del mötte icke någon invändning i de avgivna
remissyttrandena.
I den proposition, nr 217, varigenom förslaget till folkpensioneringslag förelädes
1935 års riksdag, förklarade föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, att han anslöt sig till kommitténs förslag på denna punkt.
I motionen II: 597 av herr Hage hemställdes om avslag å förslaget, att statsbidrag
ej längre skulle utgå till den frivilliga försäkringen.
Särskilda utskottet yttrade i sitt i anledning av propositionen avgivna utlåtande
nr 1:
Såsom motiv för stadgandet örn statsbidrag till den frivilliga pensionsförsäkringen
anfördes i samband med pensionsförsäkringslagens antagande önskan
att därmed stimulera anslutningen till den frivilliga pensionsförsäkringen.
Enligt uppgift av kommittén (huvudbetänkandet s. 250) har emellertid
av hela det avgiftsbelopp å 13 740 000 kronor, som till och med år 1932 inbetalats
till försäkringen, såvitt känt, icke mindre än cirka 11 190 000 kronor
inbetalats av arbetsgivare för ordnande av pensionsfrågan för hos dem anställda
och endast cirka 2 550 000 kronor inbetalats av andra personer. Då det icke
gärna är möjligt, att ett så litet statsbidrag som det stadgade, nämligen högst
3: 75 kronor till avgiften för året, kan lia spelat någon avsevärd roll för att
stimulera arbetsgivarna att taga pensionsförsäkring för sina anställda — för
arbetsgivarnas anslutning bar däremot regeln, alt pension för pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring intill ett belopp av 300 kronor om året skall vara avdragsfritt,
haft icke ringa betydelse — synes man av de anförda siffrorna
kunna sluta, att statsbidraget icke haft stor verkan såsom medel att befordra
anslutningen till försäkringen. På ett sätt har statsbidraget i stället motverkat
anslutningen, i det att reglerna om höjning av pensionen genom statsbidrag
gjort det omöjligt att till allmänhetens förfogande ställa tariffer med exakt
angivande av den mot varje avgift svarande pensionen. Utskottet finner de
anförda omständigheterna innefatta avgörande skäl för bifall till Kungl.
Maj:ts förslag på denna punkt.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.
Genom beslut den 5 maj 1944 har Kungl. Maj:t på därom av pensionsstyrelsen
gjord framställning bemyndigat styrelsen att låta dels för en kostnad
av högst 40 000 kronor i 1 700 000 exemplar trycka och distribuera ett
prospekt rörande styrelsens frivilliga försäkring, dels ock för en kostnad av
högst 4 200 kronor i 30 000 exemplar trycka en ny upplaga av broschyren
»1938 års meddelande angående kungl, pensionsslyrelsens frivilliga försäkring».
Den i folkpensioneringslagen upptagna frivilliga folkpensioneringen hos
pensionsstyrelsen är enligt utskottets mening en i vissa hänseenden synnerligen
fördelaktig form för pensionsförsäkring. Sålunda behöver den försäk
-
u Iskotta.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
rade icke förbinda sig till vissa inbetalningar. Inbetalning kan göras med större
eller mindre belopp vid ett eller flera tillfällen. Varje avgift betraktas försäkringstekniskt
sett som en engångsavgift, berättigande till viss pension.
Vidare är att märka, att tidpunkten för uttagande av pensionen icke behöver
bestämmas på förhand utan sedermera kan fritt väljas mellan 55 och 67
års ålder.
Såsom motionärerna anfört bär emellertid hittills anslutningen till den
frivilliga folkpensioneringen varit ringa. Med hänsyn till de fördelar som äro
förbundna med denna försäkring anser utskottet i likhet med motionärerna
det vara önskvärt, att åtgärder vidtagas för att den må vinna ökad utbredning.
Såsom en åtgärd för uppnående av detta syfte ha motionärerna föreslagit
införande av statsbidrag å frivilliga folkpensioner. Sådant bidrag utgick enligt
1913 års lag örn allmän folkpensionering på så sätt, att de pensionsbelopp,
sorn svarade mot erlagda frivilliga avgifter enligt fastställda försäkringstekniska
grunder, genom statsbidrag ökades sålunda, att varje del av beloppet,
som motsvarade under ett kalenderår erlagda avgifter intill sammanlagt 30
kronor, skulle höjas med en åttondel. Vid införandet av 1935 års lag örn
folkpensionering slopades emellertid statsbidraget. Då förslaget till sistnämnda
lag behandlades av riksdagen anförde vederbörande utskott i sitt av riksdagen
godkända utlåtande såsom skäl för statsbidragets slopande, att det av
verkställd utredning syntes uppenbart, att statsbidraget icke i någon nämnvärd
mån stimulerat intresset för försäkringen samt att statsbidraget gjorde
det omöjligt för pensionsstyrelsen att ställa tariffer till allmänhetens förfogande.
Då utskottet förutsätter, att frågan örn och i vad mån statsbidrag må utgå
till frivilliga folkpensioner tages under övervägande vid den nu pågående
revisionen av folkpensioneringslagen, anser utskottet någon framställning till
Kungl. Maj:t i denna fråga icke vara erforderlig.
Att den frivilliga folkpensioneringen icke vunnit någon större anslutning
torde åtminstone delvis ha sin grund i det förhållandet, att kännedomen
därom icke är särskilt spridd bland en större allmänhet. Vissa åtgärder ha
visserligen vidtagits från pensionsstyrelsens sida för att fästa allmänhetens
uppmärksamhet vid försäkringen och dess fördelar. Dessa åtgärder synas
emellertid icke ha varit tillräckligt effektiva. En intensifierad upplysningsverksamhet
härvidlag är därför enligt utskottets mening synnerligen önskvärd.
Utskottet har därför varit betänkt på att förorda, att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skulle hemställa om vidtagande av åtgärder i denna riktning.
Emellertid har Kungl. Majit genom beslut den 5 maj 1944 bemyndigat
pensionsstyrelsen att låta dels i 1 700 000 exemplar trycka och distribuera
ett prospekt rörande försäkringen, dels ock i 30 000 exemplar trycka en ny
upplaga av en år 1938 utgiven broschyr angående densamma. Någon framställning
av den art utskottet ifrågasatt torde därför icke vara erforderlig.
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
5
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtta föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 maj 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Olof Carlsson, Mannerskantz, Hage,
Sten, Hallagård och Söderkvist;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Pettersson i Hällbacken, Cruse,
Holm, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Hagård och Hedlund i Rådom.