Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om
åtgärder i syfte att vid svårare olycksfall bereda större
och barnrika familjer bättre ekonomisk och social
trygghet.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 220, vilken hänvisats till
lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Vigelsbo
m. fl. yrkat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
om skyndsam utredning angående åtgärder för att vid olycksfall, varav död
eller full invaliditet följt, bereda större och barnrika familjer bättre ekonomisk
och social trygghet.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från riksförsäkringsanstalten. Yttrandet finnes
såsom bilaga fogat till detta utlåtande.

I 6 och 7 §§ lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall
i arbete givas bestämmelser om livräntor till den genom olycksfall i arbete
skadade och, örn olycksfallet medfört döden, till hans efterlevande.

Enligt 6 § skall, om olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad
sjukdom, medfört under längre eller kortare tid bestående förlust eller
nedsättning av arbetsförmågan, livränta under tiden utgå å ett årligt belopp,
motsvarande vid förlust av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades
årliga arbetsförtjänst och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp
som svarar mot nedsättningen, med tillägg av belopp, svarande mot
den sannolika årliga kostnaden för förnyelse av vissa särskilda hjälpmedel.
Vid förlust av arbetsförmågan må livräntan dock, när den skadades tillstånd
kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp
än nu sagts, likväl ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten.
Livränta utgår icke, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en
tiondel. På särskild ansökan må försäkringsrådet, när synnerliga skäl därtill
äro, besluta att i stället för livränta eller del därav skall till den skadade
utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande högst livräntans
eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.

Bihang till riksdagens protokoll 7,944. 9 sami: 2 avd. Nr 45—46. 1

2 Andra lagutskottets utlåtande nr A5.

Beträffande livräntor till efterlevande stadgas i 7 §, att i ersättning skall
utgivas:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta
från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt
belopp motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes barn som ej fyllt sexton år, evad det fötts inom
eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn under nämnda ålder, som adopterats
före olycksfallet, en livränta från dödsfallet till dess barnet uppnått
samma ålder å ett årligt belopp motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten;
samt

till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder eller,
om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda gemensamt,
därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen beroende,
en livränta å ett årligt belopp motsvarande värdet av det underhåll
de av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel av den avlidnes
arbetsförtjänst.

Örn livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år
räknat tillsammans överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola de, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas till sammanlagt
detta belopp. Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande
make och barn eller adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller
adoptivföräldrar samt att förstnämnda livräntor skola i den mån så erfordras
nedsättas i förhållande till vad på varje livräntetagare belöper.
Livränta till änkling skall ej utgå, med mindre han för sitt uppehälle varit
av den avlidnas arbete beroende, och må ej åtnjutas av änkling, som väsentligen
åsidosatt den honom gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt
eller väsentligen åsidosätter sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller
adoptivbarn. Om på grund av sådan försumlighet livränta till änkling ej
skall utgå, må försäkringsrådet besluta, att livräntan i stället skall utgå
till den avlidnas barn eller adoptivbarn som ej fyllt sexton år. Till änka
eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt
äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar
av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Enligt 9 § skall den årliga arbetsförtjänst, som omförmäles i 6 och 7 §§,
regelmässigt utgöra hela den avlöning — vinstandelar, där sådana förekommit,
inräknade — som den skadade under ett år, räknat tillbaka från
olycksfallet, åtnjutit av arbetsgivaren i den verksamhet, i vilken olycksfallet
inträffat. Om den årliga arbetsförtjänsten överstiger tretusenniohundra
kronor, skall det överskjutande beloppet icke tagas i beräkning.
Understiger den årliga arbetsförtjänsten fyrahundrafemtio kronor, skall
den beräknas till detta belopp.

Den som äger rätt till livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen äger

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

3

enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillågg åt
vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,
m. m. erhålla dyrtidstillågg med 20 procent av livräntans belopp, om olycksfallet
inträffat före den 1 januari 1941. Dyrtidstillågg skall dock icke utgå,
därest arbetsförmågan icke är nedsatt med minst tre tiondelar. Förordningen
gäller till och med den 31 december 1945.

I sitt utlåtande nr 36 vid 1931 års riksdag hemställde andra lagutskottet
i anledning av väckta motioner, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning
rörande en förbättrad lagstiftning örn försäkring för olycksfall i arbete, vid
vilken utredning de synpunkter, som kommit till uttryck i utskottets motivering,
borde tagas under omprövning, samt för riksdagen framlägga de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I sin motivering anförde utskottet
bland annat, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke lagen borde
taga större hänsyn till den skadades försörjningsförhållanden. Utskottets
hemställan bifölls av riksdagen. v

Utredningen rörande revisionen av olycksfallsförsäkringslagen är för
närvarande anförtrodd åt socialvårdskommittén.

I underdånig skrivelse den 25 september 1943 framlade riksförsäkringsanstalten
förslag till ändringar i förordningen den 18 juni 1927 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Anstalten
anförde däri bl. a., att de ersättningsförmåner som utginge enligt
förordningen knappast vore tillfyllest, särskilt beträffande de inkallade
som hade försörjningsplikt gentemot anhöriga. Skäl förelåge enligt anstaltens
mening att införa rätt till särskild ersättning för vissa anhöriga till
de skadade, som förklarats berättigade till livränta enligt militärersättningsförordningen.
Denna ersättning syntes böra fastställas och utgivas av riksförsäkringsanstalten
i form av visst familjetillägg till invalidlivräntan i fall,
då den skadades arbetsförmåga vore nedsatt med minst en tredjedel. Beträffande
efterlevandelivräntor föreslog riksförsäkringsanstalten, att livräntor
till flera efterlevande sammanlagt finge uppgå till högst det belopp,
vartill den avlidnes årliga arbetsförtjänst bestämts, i stället för såsom hittills
till högst två tredjedelar av arbetsförtjänsten.

I propositionen nr 107 till innevarande års riksdag med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av militärersättningsförordningen
har föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, anfört, att de sålunda
föreslagna ändringarna skulle föregripa den pågående översynen av
olycksfallsförsäkringslagen, vilken torde komma att uppdragas åt socialvårdskommittén.
Enär nämnda översyn ännu icke slutförts, syntes det
ofrånkomligt, att med reformförslag, som kunde återverka på denna lag,
finge anstå. Vid den fortsatta revisionen av olycksfallsförsäkringslagen borde

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

Utskottet.

även frågan om ändringar i militärersättningsförordningen beaktas. Militärersättningsförordningens
bestämmelser kunde dock icke anses medgiva
skäliga ersättningsförmåner under alla omständigheter. Med visst berättigande
hade sålunda påtalats, att livräntor såväl till skadade familjeförsörjare
som till efterlevande vore otillräckliga. Genom propositionen framlades
därför förslag till sådana ändrade bestämmelser, som syntes kunna
genomföras utan avvaktan på nyssnämnda ytterligare utredningsarbete.

Andra lagutskottet, som i anledning av propositionen avgivit utlåtande
nr 38, har däri förklarat sig biträda departementschefens åsikt, att riksförsäkxångsanstaltens
förslag i förevarande hänseenden icke nu kunde läggas
till grund för lagstiftning.

Enligt utskottets förmenande äro de livräntor, som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen
utgivas vid invaliditet eller dödsfall, ofta att anse såsom otillräckliga
i de fall, där de utgå till större familjer som för sin utkomst äro
helt beroende av dessa livräntor.

På hemställan av utskottet anhöll riksdagen den 8 maj 1937 i skrivelse
till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning
rörande en förbättrad lagstiftning örn försäkring för olycksfall i arbete, vid
vilken utredning de synpunkter som kommit till uttryck i utskottets motivering
borde tagas under omprövning. I denna motivering anförde utskottet
bland annat, att det kunde ifrågasättas, örn icke i olycksfallsförsäkringslagen
större hänsyn borde tagas till den skadades försörjningsförhållanden.

Den utredning, varom riksdagen sålunda hemställt, är för närvarande anförtrodd
åt socialvårdskommittén. Kommittén har enligt vad utskottet inhämtat
påbörjat arbetet därmed.

Då sålunda den i motionen berörda frågan redan är föremål för utredning,
saknas enligt utskottets mening anledning att göra någon framställning till
Kungl. Majit i ämnet. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang uttala
önskvärdheten av att arbetet med revisionen av olycksfallsförsäkringslagen
bedrives utan tidsutdräkt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

5

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund*, Olof Carlsson,
Roos*, Hage, Carl Eric Ericsson* och Hallagård;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås*, Pettersson
i Hällbacken, Ryberg, Holm, von Seth, Jansson i Hällefors* och Andersson i
Eskilstuna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bilaga.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 11 februari 1944 har Kungl. Maj:t anbefallt Riksförsäkringsanstalten
att till Riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över
en motion i andra kammaren, nr 220, angående utredning om åtgärder i
syfte att vid svårare olycksfall bereda större och bamrika familjer bättre
ekonomisk och social trygghet. Med anledning härav får Riksförsäkringsanstalten
anföra följande.

Det förhåller sig onekligen så som motionärerna framhålla, att ersättningarna
enligt olycksfallsförsäkringslagen vid invaliditet eller dödsfall måste
framstå såsom otillräckliga i de fall, där de utgå till större familjer, som
äro helt beroende av dem för sin utkomst. Det torde därför få anses synnerligen
önskvärt, att en förbättring av ersättningsförmanerna i dylika fall
kunde komma till stånd.

I sin skrivelse den 25 september 1943 med förslag bland annat till ändring
i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, har Riksförsäkringsanstalten
upptagit denna fråga till behandling i vad den rör nämnda
förordnings tillämpningsområde. Enligt utländsk lagstiftning, framhöll anstalten
härvid, har numera ansetts skäligt, att viss tilläggsersättning utgår
för invalidernas anhöriga. Det syntes anstalten som örn starka skäl förelåge
för att jämväl i svensk lagstiftning införa rätt till sådan särskild ersättning
för vissa anhöriga till de skadade, som förklarats berättigade till livränta
enligt militärersättningsförordningen. Denna ersättning syntes böra fastställas
och utgivas av Riksförsäkringsanstalten i form av visst familjetillägg till
livräntan i fall, då den skadades arbetsförmåga är nedsatt med minst en
tredjedel. I anslutning till detta uttalande framlade anstalten förslag örn
vilka anhöriga, som borde komma i åtnjutande av dessa familjetillägg, samt
storleken av desamma.

I propositionen i ämnet (nr 107) till innevarande års riksdag bär Kungl.
Maj:t icke upptagit anstaltens ifrågavarande förslag utan i stället förordat,
att bestämmelserna om provisoriska familjebidrag åt dem, som drabbats av
kroppsskada, fortsättningsvis skola gälla i avvaktan på den ytterligare utredning
rörande militärersättningsförordningen, som Kungl. Majit avser
skola komma till stånd.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 45.

Enligt uttalande av föredragande departementschefen bör den tillämnade
ytterligare utredningen rörande militärersättningsförordningen verkställas i
samband med den förestående revisionen av olycksfallsförsäkringslagen,
vilken torde komma att uppdragas åt socialvårdskommittén. Det torde enligt
anstaltens mening få ankomma på denna kommitté att verkställa utredning
och framlägga förslag jämväl rörande nu förevarande spörsmål.

I detta ärendes handläggning lia, förutom undertecknade, byråcheferna
Östrand och Wolff samt byrådirektörerna Sidvall och Källström deltagit.

Stockholm den 14 mars 1944.

SAM LARSSON.

W. STENHOLM.