Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1944 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Hagås proposition
med förslag till förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 11 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 107, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden, föreslagit riksdagen

dels att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni
1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring; samt

2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni
1941 (nr 591) örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av
kroppsskada;

dels ock att bemyndiga Kungl. Majit att i den mån så erfordras vidtaga åtgärder
för att familjebidrag enligt nu gällande grunder med de ändringar, som
däri må varda beslutade, skall kunna utgå vid kroppsskada under all tjänstgöring
efter den 2 september 1939 och innan frågan örn revision av militärersättningsförordningen
blivit slutgiltigt prövad och därav föranledda bestämmelser
trätt i kraft.

T samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 281 av herr Ericson, Frans, m. fl.,

» 284 » herr Holmberg samt
» 285 » herr Anderberg m. fl. ävensom

inom andra kammaren

nr 453 av herr Andersson i Göteborg,

» 454 » herr Thäpper m. fl., likalydande med motionen nr 281 i första
kammaren,

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 38.

Sill 14

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

nr 455 av herr Ekdahl m. fl., likalydande med motionen nr 285 i första
kammaren, samt

nr 456 av herr Håstad m. fl.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda
förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen.

Yad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med behandlingen
av de bestämmelser, som beröras av motionerna. I fråga örn motiveringen
för motionärernas yrkanden hänvisas till motionerna.

Den 26 februari 1943 uppdrog Kungl. Majit åt riksförsäkringsanstalten att
verkställa översyn av förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, särskilt i vad avsåge
förordningens tillämplighetsområde samt grunderna för beräkning av värnpliktigs
arbetsförtjänst, samt att till Kungl. Majit inkomma med utredning
i ärendet ävensom därav betingade förslag till nya bestämmelser i ämnet.

Riksförsäkringsanstalten framlade den begärda utredningen genom skri
velse den 25 september 1943 (fogad vid propositionen).

Över utredningen ha efter remiss yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben
(med bifogande av yttrande av försvarsväsendets personalvårdsnämnd),
chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen, flygförvaltningen,
försäkringsrådet, socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,
statskontoret, militära expeditionstjänstkommittén, utredningen
rörande tillgodoräkning av fortsatt värnpliktstjänstgöring för civil verksamhet,
Centralförbundet för befälsutbildning, överstyrelsen för Riksförbundet
Sveriges lottakårer, hemvärnsrådet, styrelsen för Frivilliga automobilkåren,
styrelsen för Frivilliga motorcykelkåren, Skytteförbundens överstyrelse, överstyrelsen
för Svenska röda korset, centralstyrelsen för Svenska blå stjärnan,
Svenska arméns reservofficersförbund samt Centralkommittén för det frivilliga
försvarsarbetet.

Härjämte ha yttranden inkommit från Svenska flottans reservofficersförbund
och Försvarsväsendets underbefälsförbund.

Huvuddragen av gällande bestämmelser, riksförsäkringsanstaltens
förslag och remissyttrandena.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt förordningen den 18 juni 1927 (SFS nr 234) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, den s. k. militärersättningsförordningen,
utgives enligt vissa grunder ersättning av allmänna
medel, då värnpliktig eller fast anställd skadats till följd av olycksfall under
militärtjänstgöring i fredstid eller annorledes under sådan tjänstgöring
ådragit sig sjukdom. Med fast anställda avses huvudsakligen fast anställt
manskap samt vissa aspiranter och kadetter. Militärtjänstgöring anses före -

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

ligga även under resor i anledning av tjänstgöringen. Har någon, som frivilligt
deltager i militärtjänstgöring i fredstid, drabbats av olycksfall eller sjukdom,
äger Kungl. Maj:t besluta örn ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med
samma grunder. I övrigt avgöras ersättningsärenden enligt förordningen i allmänhet
av riksförsäkringsanstalten under försäkringsrådets överinseende.

Grunderna för ersättningens bestämmande äro i stort sett lika vid olycksfall
och vid sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall. Under sjukdomstid
utgår, förutom läkarvård, läkemedel o. d., sjukpenning. Efter sjukdomstidens
slut erhåller den skadade, örn invaliditet kvarstår, en livränta samt
därjämte behandling, som erfordras för arbetsförmågans höjande. Har olycksfallet
eller sjukdomen medfört döden, utgå begravningshjälp och livräntor
till vissa efterlevande. Såväl sjukpenning som livräntor samt i viss mån
även begravningshjälpen äro till storleken beroende av den skadades årliga
arbetsförtjänst. Sjukpenning utgår sålunda vid förlust av arbetsförmågan
alltefter arbetsförtjänstens storlek med olika belopp, lägst en krona 50 öre
och högst sju kronor för dag. Vid fullständig invaliditet utgör livräntan två
tredjedelar av arbetsförtjänsten. Har arbetsförmågan endast delvis nedsatts,
minskas sjukpenningens och invaliditetslivräntans belopp i proportion därtill.
Vid dödsfall utgår i livräntor till änka en fjärdedel, till varje barn under
16 år en sjättedel och till föräldrar, som varit av den avlidnes arbete väsentligen
beroende, högst en fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst. Livräntor till
efterlevande få emellertid sammanlagt icke överstiga två tredjedelar av arbetsförtjänsten.
Begravningshjälpen utgör en tiondel av den avlidnes årliga
arbetsförtjänst, dock lägst 250 kronor.

Den årliga arbetsförtjänsten antages utgöra för värnpliktiga, som fullgjort
första tjänstgöring och repetitionsövningar, samt vissa andra mer kvalificerade
värnpliktiga 2 160 kronor och för övriga värnpliktiga 1 764 kronor.
Beträffande annan än värnpliktig beräknas arbetsförtjänsten i stort sett till
den verkliga inkomsten under sista året före olycksfallet eller sjukdomen,
dock lägst 450 kronor och högst 3 900 kronor.

Militärersättningsförordningen innehåller härutöver åtskilliga detaljbestämmelser,
bland annat rörande anmälningsförfarandet vid inträffat olycksfall
eller yppad sjukdom.

Det må anmärkas, att militärersättningsförordningen utformats med lagen
den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete såsom förebild och att
ersättningsreglerna därför i stort sett överensstämma i de båda författningarna.
Den väsentligaste avvikelsen innebär, att olycksfallsförsäkringslagen icke, i
motsats till militärersättningsförordningen, medger ersättning vid sjukdom,
som ej förorsakats av olycksfall.

Enligt förordningen den 30 juni 1943 (SFS nr 449) angående dyrtidstillägg
åt vissa ersättningstagare eldigt lagen om olycksfall i arbete, m. m. utgår dyrtidstillägg
å sjukpenning eller livränta enligt militärersättningsförordningen,
då ersättningen grundas å olycksfall eller sjukdom, som drabbat värnpliktig,
med 40 % av förmånens belopp. Förordningen gäller dock endast under åren
1944 och 1945.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Genom förordningen den 28 juni 1941 (SFS nr 591) om familjebidrag åt
värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada, ha värnpliktiga berättigats
att tills vidare erhålla familjebidrag vid sidan av ersättning enligt
militärersättningsförordningen. Förutsättningar härför äro, att värnpliktig
under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen varit å honom
tillämplig, drabbats av kroppsskada, som föranleder rätt till ersättning enligt
militärersättningsförordningen, samt att sjukpenning eller livränta, som den
värnpliktige är berättigad till, motsvarar förlust av arbetsförmågan eller nedsättning
av densamma med minst hälften. Krigsfamiljebidragsförordningens
bestämmelser gälla i tillämpliga delar. För tid, under vilken den värnpliktige
är berättigad till livränta, utgår dock icke annat familjebidrag än familjepenning.
I ytterligare en särbestämmelse är stadgat, att familjebidrag tillsammans
med utgående sjukpenning eller livränta i allmänhet ej må överstiga
gängse arbetsinkomst i den värnpliktiges vanliga yrke eller verksamhet.
Förevarande förordning äger enligt kungörelse den 15 januari 1943 (SFS nr 23)
jämväl tillämpning å fast anställd, örn han under tjänstgöring å tid, då värnpliktiga
varit inkallade jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen, drabbats av
kroppsskada, som medför rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen.

Enligt förordningen den 28 juni 1941 (SFS nr 593) örn ersättning i anledning
av kroppskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, utgår ersättning,
då hemvärnsman till följd av olycksfall skadats eller annorledes ådragit sig
sjukdom. Därvid gälla med vissa undantag samma regler som stadgas i militärersättningsförordningen.

Riksförsäkringsanstaltens förslag.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skall militärersättningsförordningen
vara tillämplig, förutom å dem som nu äro hänförda under förordningen,
jämväl å viss icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal, såsom
reservpersonal och liknande personal samt bataljonsläkare vid fältläkarkåren
m. fl. Beträffande frivilliga skall ersättningsrätt icke vara beroende av Kungl.
Maj:ts beslut utan prövas i samma ordning som gäller för andra. Hemvärnsmän
avses skola behandlas som övriga frivilliga, till följd varav nu gällande
särskilda bestämmelser för denna personal föreslås skola upphävas. Olycksfall
och sjukdom skola berättiga till ersättning icke blott såsom hittills då
skadan ådragits under militärtjänstgöring eller resa i anledning av tjänstgöringen
utan jämväl då den ådragits under resa i anledning av ledighet eller
under deltagande i vissa frivilliga utbildningskurser.

Militärersättningsförordningens nuvarande ersättningsformer föreslås utökade
med ytterligare en, benämnd familjetillägg. Förutsättningen för att
sådant tillägg skall utgå är, att den skadade åtnjuter livränta, motsvarande
förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en tredjedel.
Familjetillägget utgår för hustru, med vilken den skadade sammanlever,
och barn under 16 år, som äro under den skadades vårdnad, för hustru och
barn i vissa andra fall samt för föräldrar, som varit väsentligen beroende av
underhåll från den skadade. Storleken av familjetillägget utgör för hustru,

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

o

med vilken den skadade sammanlever, en fjärdedel av livräntan, för barn
under den skadades vårdnad 300 kronor per år för ett barn, 525 kronor per
år för två barn, 750 kronor per år för tre barn och därutöver 150 kronor per år
för varje ytterligare barn samt i övriga fall ett årligt belopp motsvarande
värdet av det underhåll, som åtnjutits från den skadade, med viss begränsning.
Om nedsättningen i arbetsförmågan icke uppgått till två tredjedelar utgår
dock för barn endast hälften av nyssnämnda belopp. Då rätt till familj etillägg
föreligger, skall familjebidrag icke kunna beviljas. Däremot förutsättes
i riksförsäkringsanstaltens förslag, att familjebidrag skall utgå enligt
huvudsakligen samma grunder som hittills under tid, då skadad åtnjuter sjukpenning.
Beträffande begravningshjälpen föreslås, att densamma bestämmes
till ett fast belopp av 300 kronor. I fråga örn efterlevandelivräntor innebär
riksförsäkringsanstaltens förslag, att livräntor till flera efterlevande sammanlagt
få uppgå till högst det belopp, vartill den avlidnes årliga arbetsförtjänst
bestämts, i stället för såsom hittills till högst två tredjedelar av arbetsförtjänsten.

I fråga örn beräknandet av den årliga arbetsförtjänsten innebär riksförsäkringsanstaltens
förslag att, liksom för närvarande, för värnpliktiga skola tillämpas
vissa i förordningen fastslagna belopp men för övriga i princip den verkliga
inkomsten under året närmast före olycksfallet eller sjukdomen. De belopp,
vartill värnpliktigas arbetsförtjänst skall antagas uppgå, föreslås emellertid
höjda till 3 900 kronor för värnpliktig officer, till 3 000 kronor för värnpliktig
underofficer och den, som tjänstgör efter åttonde året efter inskrivningsåret,
till 2 700 kronor för värnpliktig furir och den, som tjänstgör under tiden
fr. o. m. fjärde t. o. m. åttonde året efter inskrivningsåret, samt till 2 400 kronor
för annan värnpliktig än nu sagts. Riksförsäkringsanstaltens förslag förutsätter,
att dyrtidstillägg icke åtminstone för närvarande skall utgå å de föreslagna
ersättningarna.

Slutligen föreslås vissa förenklingar beträffande förfarandet vid anmälan
av olycksfall och sjukdom.

Riksförsäkringsanstalten har ansett, att nya bestämmelser i enlighet med
dess förslag böra träda i kraft den 1 januari 1945. Ersättningsanspråk, grundade
på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som yppats dessförinnan, skola
dock bedömas enligt äldre bestämmelser.

Remissyttrandena.

Mot förslaget att utsträcka militärersättningsförordningens tillämplighet
till viss icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal ha i vissa remissyttranden
anförts betänkligheter ur principiell synpunkt. Däremot ha i allmänhet
icke erinringar gjorts i fråga om frivilligas hänförande under förordningen.
Arbetsmarknadskommissionen har emellertid i båda dessa avseenden
ansett sådana tveksamheter föreligga, att utvidgningen av tillämplighetsområdet
borde göras till föremål för ny utredning. Att ersättningsrätt skall
kunna uppkomma även under resor i anledning av ledighet, har i stort sett
icke mött gensagor. Beträffande förslaget i denna del må dock framhållas,

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

dels att personalvårdsnämnden funnit det önskvärt, att praxis i fråga om
s. k. fritidsområden närmare undersöktes före propositions framläggande,
dels ock att försäkringsrådet ansett frågan örn ersättningsrätt under antagningsprov,
inskrivningsförrättning och läkarbesök för antagning till frivillig
böra upptagas till behandling.

Förslaget örn familjetillägg har i flera remissyttranden avstyrkts. Bland
skälen härför må nämnas, att bestämmelser örn sådant tillägg i militärersättningsförordningen
skulle innebära ett föregripande av den pågående översynen
av olycksfallsförsäkringslagen samt att det hittills tillämpade systemet
med familjebidrag, i motsats till anordningen med familjetillägg, medgåve
möjlighet till erforderlig behovsprövning. Även i denna del har arbetsmarknadskommissionen
ifrågasatt ytterligare utredning. Beträffande de föreslagna
ändringarna i fråga örn begravningshjälpen och efterlevandelivräntorna
har liksom rörande familjetilläggen påpekats, att ett föregripande av olycksfallsförsäkringslagens
översyn skulle ske, örn ändringarna genomfördes. I
flertalet yttranden har emellertid förslaget härutinnan lämnats utan erinran.

I fråga örn beräknandet av den årliga arbetsförtjänsten ha framställda
anmärkningar i allmänhet endast inneburit jämkningsförslag. Det har emellertid
ifrågasatts, örn icke för värnpliktiga den verkliga, civila arbetsförtjänsten
borde läggas till grund och de föreslagna beloppen endast utgöra minimibelopp.
Arbetsmarknadskommissionen, som funnit sig icke på föreliggande
utredning kunna taga definitiv ställning till spörsmålet örn värnpliktigas
arbetsförtjänst skulle beräknas efter fastslagna belopp eller efter den verkliga
inkomsten med vissa bestämda belopp såsom minimum, har förordat, att
frågan toges upp till övervägande vid den förnyade utredning, som enligt
kommissionens mening i andra avseenden borde komma till stånd. Yad angår
dyrtidstillägget har från åtskilliga håll framhållits, att ett borttagande
av detta skulle trots de förbättringar, riksförsäkringsanstalten föreslagit, i
många fall medföra sämre totala ersättningsförmåner än som hittills utgått.

Förslaget örn förenkling av anmälningsförfarandet har lämnats utan
erinran.

Mot den föreslagna övergångsbestämmelsen har invänts, att nya, förmånligare
bestämmelser borde erhålla tillämpning å alla ersättningsbelopp, som
belöpte å tid efter ikraftträdandet. I en del remissyttranden har förordats
retroaktiv tillämpning från och med den dag, då förstärkt försvarsberedskap
intogs.

Vissa remissmyndigheter ha påpekat angelägenheten av att militärersättningsförordningen
snarast kompletteras med bestämmelser örn arbetsvärd,
d. v. s. omskolning och arbetsanskaffning m. m. Utredningen rörande tillgodoräkning
av fortsatt värnpliktstjänstgöring, som särskilt framhållit avsaknaden
av dylika bestämmelser i riksförsäkringsanstaltens förslag såsom
en fundamental brist, har på denna grund ansett förslaget endast böra föranleda
provisorisk lagstiftning.

Arbetsmarknadskommissionen, vilken enligt vad av det föregående framgår
funnit ytterligare utredning i olika avseenden vara erforderlig, har såsom all -

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

i

mänt omdöme uttalat, att riksförsäkringsanstaltens förslag icke kunde läggas
till grund för proposition i ämnet. I avvaktan på resultatet av den överarbetning,
som sålunda vore ofrånkomlig, vore det emellertid enligt kommissionens
mening oundgängligen erforderligt, att vissa provisoriska förbättringar genomfördes
redan vid 1944 års riksdag.

Slutligen kan nämnas att remissyttrandena, särskilt försäkringsrådets utlåtande,
innehålla åtskilliga förslag till ändringar, som icke berörts i riksförsäkringsanstaltens
utredning.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, Ilar beträffande riksförsäkringsanstaltens
förslag i allmänhet i propositionen anfört följande:

»Riksförsäkringsanstaltens förslag till ändringar i militärersättningsförordningen
innefattar i och för sig förmånligare ersättningsgrunder vid kroppsskada
under militärtjänstgöring än de, som nu äro stadgade. Särskilt gäller
detta i fråga örn beräknandet av värnpliktigas årliga arbetsförtjänst. Emellertid
vilar förslaget på den förutsättningen, att dyrtidstillägg, som för närvarande
utgår med 40 % av sjukpennings eller livräntas belopp vid olycksfall
eller sjukdom, som drabbat värnpliktig, icke skall utgå. Härigenom kommer,
såsom i flera remissyttranden påpekats, ett genomförande av förslaget
att i åtminstone vissa fall medföra försämrade ersättningsförmåner. Ett
sådant resultat kan icke vara motiverat under nuvarande förhållanden, då
snarare en förbättring av utgående förmåner måste anses önskvärd. Under
förutsättning att riksförsäkringsanstaltens förslag i övrigt vore godtagbart,
skulle man visserligen genom att fastställa ett dyrtidstillägg av lämplig storlek
kunna få till stånd skäliga ersättningsförmåner, men avvägandet av ett
sådant tillägg lärer icke kunna ske utan närmare utredning. Härtill kommer
emellertid att även i andra avseenden under remissbehandlingen sådana invändningar
framställts mot riksförsäkringsanstaltens förslag, att ytterligare
utredning synes erforderlig före ett definitivt ställningstagande.

Såsom av sammandraget av remissyttrandena framgår har i olika sammanhang
gjorts gällande, att föreslagna ändringar skulle föregripa den pågående
översynen av olycksfallsförsäkringslagen. På grund av den nära överensstämmelsen
beträffande ersättningsgrunderna i militärersättningsförordningen
och nämnda lag torde också ändringar därutinnan böra ske samtidigt i båda
författningarna. Och eftersom översynen av olycksfallsförsäkringslagen ännu
icke slutförts, synes det ofrånkomligt, att med reformförslag, som kunna
återverka på denna lag, få anstå.

På huvudsakligen nu anförda skäl har jag funnit riksförsäkringsanstaltens
förslag i väsentliga delar icke kunna läggas till grund för nya bestämmelser
i ämnet. Då förut berörda översyn av olycksfallsförsäkringslagen i fortsättningen
torde komma att omhänderhavas av den enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 17 december 1937 tillsatta socialvårdskommittén, som enligt vad
jag inhämtat inom den närmaste tiden ämnar mera ingående syssla med denna
uppgift, synes mig den erforderliga överarbetningen av riksförsäkringsanstal -

“ Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

tens utredning jämte däröver avgivna remissyttranden lämpligen böra anförtros
åt socialvårdskommittén. Det är min avsikt att senare framlägga närmare
förslag härom.

Gällande bestämmelser på förevarande område kunna emellertid, såsom
redan antytts, icke anses medgiva skäliga ersättningsförmåner under alla
omständigheter. Sålunda har med visst berättigande påtalats, att livräntor
såväl till skadade familjeförsörjare som till efterlevande icke äro tillräckliga.
Dessutom synes en viss utvidgning av militärersättningsförordningens tilllämpningsområde
vara påkallad. För att huvudsakligen i dessa hänseenden
med det snaraste få till stånd mera tillfredsställande förhållanden har jag
inom försvarsdepartementet låtit utarbeta förslag till sådana ändrade bestämmelser,
som synas kunna genomföras utan att avvakta resultatet av den överarbetning
av riksförsäkringsanstaltens förslag, som jag i det föregående förordat.
Jag vill framhålla, att departementsförslagets genomförande såtillvida
innebär ett provisorium, som därigenom tillkomna stadganden lika litet som
övriga bestämmelser på förevarande område böra utgöra hinder för en allsidig
prövning vid omförmälda överarbetning.»

Till motivering av departementsförslaget har departementschefen därefter
under nedan angivna särskilda avsnitt anfört följande:

Militärersättningsförordningens tillämpningsområde.

»Den väsentligaste skiljaktigheten beträffande ersättningsreglerna i militärersättmngsförordnmgen
och olycksfallsförsäkringslagen består däruti, att sjukdom,
som ådragits annorledes än genom olycksfall, enligt en för den skadade
gynnsam presumtionsregel berättigar till ersättning jämlikt militärersättningsförordnmgen,
medan däremot sådan skada icke alls ersättes enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Å den icke ständigt tjänstgörande fast anställda personalen har hittills,
liksom å den aktiva personalen i allmänhet, olycksfallsförsäkringslagen varit
tillämplig. Riksförsäkringsanstaltens förslag att överföra icke ständigt tjänstgörande
personal till militärersättningsförordningens tillämpningsområde
måste i första hand bedömas med hänsyn till vilka förmåner denna personal
har under tid, då tjänstgöring icke fullgöres. Då personal å reservstat, övergångsstat,
avgångsstat och disponibilitetsstat samt pensionsavgången personal
i reserv stadigvarande uppbär lön, arvode eller pension oavsett huruvida tjänstgör
ing äger rum eller ej, synas tillräckliga skäl icke föreligga att tillerkänna
nämnda personal ersättningsrätt enligt militärersättningsförordningens förmånligare
grunder. Extra bataljonsläkare åtnjuta avlöning enligt militära
icke-ordinariereglementet. På grund av de konsekvenser, som kunna uppstå
av att en viss grupp extra tjänstemän överföres till militärersättningsförordningen,
anser jag mig icke på föreliggande utredning kunna förorda, att extra
bataljonsläkare medgives denna förmån. Beträffande övrig nu ifrågavarande
personal har jag däremot intet att erinra mot att militärersättningsförordningen
göres tillämplig. I anledning av vad civila departementet anfört vill

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

jag särskilt framhålla, att nämnda personals tjänstgöringsförhållanden snarare
torde vara att jämställa med värnpliktigas än med hemvärnsmäns.

Såsom arbetsmarknadskommissionen påpekat äro högbåtsman och överfurirer
pensionsberättigade och böra därför icke hänföras under militärersättningsförordningen.
Då emellertid högbåtsman och överfurirer liksom övergångsvis
kvarstående flaggkorpraler nu äro hänförda under förordningen,
anser jag, att dessa beställningshavare tills vidare böra kvarbliva inom förordningens
tillämpningsområde i den mån de tillträtt vederbörliga beställningar
före nya bestämmelsers ikraftträdande. På motsvarande sätt bör samma personal
i reserven, oaktat vad i det föregående anförts örn pensionsavgången
reservpersonal, alltjämt tills vidare hänföras under militärersättningsförordningen.

Bland det fast anställda manskapet böra, förutom personal på aktiv stat,
över stat och på civilanställningsstat samt indelt manskap, även medtagas
musikelever.

I fråga örn de frivilliga är jag i princip ense med riksförsäkringsanstalten.
Med hänsyn till att vitt skilda grupper av frivilliga finnas och med tanke på
att nya grupper kunna tillkomma, anser jag det emellertid böra ligga i Kungl.
Maj:ts hand att bestämma å vilka frivilliga militärersättningsförordningen
helt eller med erforderliga inskränkningar skall vara direkt tillämplig. Jag
vill nämna, att enligt min mening för närvarande icke finnes anledning att
ändra hemvärnspersonalens ställning i förevarande hänseende. Jag avser
därför icke att nu föreslå upphävande av förordningen den 28 juni 1941
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

Slutligen har jag funnit lämpligt att föreslå ett stadgande, som innefattar
bemyndigande för Kungl. Majit att besluta örn ersättning i huvudsaklig överensstämmelse
med grunderna i förordningen åt person, som eljest icke skulle
vara berättigad till ersättning. Jag förutsätter, att detta bemyndigande skall
användas endast i fall då vederbörandes anställningsförhållanden äro likartade
med anställningsförhållandena för dem, som lyda under förordningen.»

Begreppet militärtjänstgöring.

»Militärersättningsförordningens definition av begreppet militärtjänstgöring
har i praxis erhållit sådan tolkning, att frågan örn ett olycksfall inträffat
inom eller utom det s. k. fritidsområdet omkring en förläggning blivit av
viss betydelse för ersättningsrätten. Då emellertid fritidsområdena äro av
varierande storlek och i vissa fall sådana områden överhuvudtaget icke torde
vara bestämda, synes berörda tolkning kunna leda till irrationella resultat.
Härtill kommer att fritidsområdena icke gälla för reservpersonal och liknande
personal.

Huvudsakligen med anledning härav har jag funnit nödvändigt, att förhandenvaron
av militärtjänstgöring bestämmes på ett från nuvarande definition
något avvikande sätt. I anslutning till civila departementets förslag synes
det sålunda till en början vara lämpligt föreskriva, att militärtjänstgöring

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

skall anses vara för handen — förutom då verklig tjänstgöring fullgöres vare
sig det sker inom förläggningsområdet eller, t. ex. vid övningar, utom detsamma
— under tid då vederbörande eljest på grund av tjänstgöringen uppehåller
sig inom kasernområde eller motsvarande förläggningsplats.

För närvarande anses emellertid militärtjänstgöring vara för handen även
under resor, som direkt föranletts av tjänstgöringen. Riksförsäkringsanstaltens
förslag att utvidga detta till att omfatta jämväl resor i anledning av
ledighet kan sägas ha skäl för sig såtillvida, att det ligger i krigsmaktens
intresse, att personalen erhåller vila och rekreation. Med hänsyn till svårigheten
att avgränsa fall, då av dylik anledning ett visst kausalsammanhang
kan anses förefinnas mellan resan och tjänstgöringen, mot andra fall anser
jag mig icke kunna förorda, att begreppet militärtjänstgöring i förevarande
förordning skall omfatta ledighetsresa i vidare mån än, såsom statskontoret
ifrågasatt, då den sker genom deltagande i sådan av militär myndighet särskilt
anordnad färd till och från tjänstgöringen, som föranletts av och stått i
omedelbart samband med permission eller annan ledighet.

Mot riksförsäkringsanstaltens förslag att av militär myndighet kontrollerad
frivillig utbildningskurs till gagn för rikets försvar skall likställas med militärtjänstgöring
i förevarande hänseende har jag intet att erinra. En av över
styrelsen för röda korset ifrågasatt ytterligare utvidgning av begreppet militärtjänstgöring
anser jag ej erforderlig.»

Den årliga arbetsförtjänsten.

»En skadads årliga arbetsförtjänst är, såsom förut framhållits, i viss utsträckning
avgörande för storleken av ersättningen enligt militärersättningsförordningen.
Enligt gällande bestämmelser beräknas värnpliktigas arbetsförtjänst
till vissa fasta belopp, medan för övriga i stort sett den verkliga
årsinkomsten lägges till grund för beräkningen.

Frågan örn ändring i sålunda angivna principer anser jag icke i detta sammanhang
böra upptagas till bedömande.

En höjning av de för värnpliktiga fastslagna beloppen förutsätter, såsom
jag inledningsvis framhållit, närmare utredning för bestämmande av ett lämpligt
dyrtidstillägg. Även med ett aldrig så litet dyrtidstillägg skulle emellertid
det belopp örn 3 900 kronor, som av riksförsäkringsanstalten föreslagits
för värnpliktig officer, medföra sjukpenning och livränta med högre belopp
än de, som för närvarande högst kunna utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen.
Härtill kommer, att varje höjning, som medför högre ersättning, måste
te sig orättvis såtillvida, att för den fast anställda personalen motsvarande
höjning icke kan göras utan att översynen av olycksfallsförsäkringslagen föregripes.
Och det är att märka, att genom det för närvarande utgående dyrtidstillägget
relationen mellan värnpliktigas och fast anställdas förmåner redan
nu är sådan, att exempelvis en värnpliktig, som skadas vid inryckningen till
första tjänstgöring, erhåller 4 kronor 90 öre i sjukpenning, medan en jämnårig
korpral i lägsta löneklass endast får 4 kronor 50 öre.

På grund härav nödgas jag avstå från tanken att i förevarande hänseende

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

föreslå ändringar av allmännare betydelse. Jag förutsätter emellertid, att det
hittillsvarande dyrtidstillägget skall utgå tills vidare. Därjämte kommer jag
att i det följande föreslå sådana ändringar i familjebidragshänseende, att i
vart fall familjeförsörjare samt vissa efterlevande, som åtnjuta livräntor, få
anses skäligen tillgodosedda.

I ett par avseenden anser jag emellertid, att jämkningar böra göras i
gällande bestämmelser örn arbetsförtjänstens beräknande.

För utbildning till värnpliktig officer eller underofficer kräves enligt värnpliktslagen
längre tjänstgöring än som fordras av övriga värnpliktiga. Likaså
äro vissa specialister, såsom läkare, ingenjörer och sjökaptener, skyldiga att
fullgöra s. k. fortsatt tjänstgöring eller utbildning. Jag finner det därför
skäligt, att arbetsförtjänsten för den, som tjänstgör efter genomgången utbildning
till värnpliktig officer, antages uppgå till 2 700 kronor per år och för
den, som tjänstgör efter genomgången utbildning till värnpliktig underofficer,
eller eljest efter genomgången fortsatt tjänstgöring eller utbildning, till 2 400
kronor.

Villkoret för värnpliktigs hänförande till den högre av de två nu förefintliga
inkomstgrupperna anknyter till äldre värnpliktslag. Vid den jämkning,
som föranledes av tillkomsten av 1941 års värnpliktslag, synes det lämpligt
att, i enlighet med vad försäkringsrådet föreslagit, låta den skadades ålder
bliva avgörande för vilken inkomstgrupp han skall tillhöra. Då första tjänstgöringen,
som numera är avsevärt längre än förut, i allmänhet torde vara fullgjord
vid utgången av det kalenderår, varunder 22 års ålder uppnåtts, förefaller
denna tidpunkt vara en lämplig gräns mellan de båda grupperna.

Vad underbefälsförbundet anfört föranleder mig påpeka, att ehuru officersaspiranter
i allmänhet numera äro att anse såsom vanliga värnpliktiga, en fast
anställd, som undergår utbildning till officer, likväl tillhör det fast anställda
manskapet så länge han bibehåller sin beställning.»

Anmälningsförfarande!

»Jag vill först erinra örn att riksdagen i skrivelse den 8 juli 1942,
nr 423, anhöll, att Kungl. Majit ville vidtaga omedelbara åtgärder i syfte att
påskynda handläggningen av frågor rörande utbetalningen av sjukpenning
m. m. till värnpliktiga, Vissa åtgärder i detta syfte lia av riksförsäkrings
anstalten ombesörjts i samband med den utredning, som Kungl. Majit på
grund av riksdagens skrivelse anbefallt. Vid berörda utredning ha emellertid
de huvudsakliga anledningarna till väntetiden i fråga om ersättningar enligt
militärersättningsförordningen befunnits vara dels att anmälningar örn olycksfall
och sjukdom inkommit för sent, dels att riksförsäkringsanstalten icke förfogat
över tillräcklig arbetskraft. I sistnämnt hänseende torde frågan örn
lämpliga åtgärder komma att prövas av chefen för socialdepartementet i samband
med de slutliga anslagsäskandena för riksförsäkringsanstalten vid innevarande
riksdag. Beträffande anmälningsförfarandet har riksförsäkringsanstalten
nu framlagt förslag örn vissa förenklingar.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, som i stort sett går ut på att regieran -

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

det av anmälningsförfarandet skall överlämnas till Kungl. Majit, finner jag
lämpligt. Till de närmare bestämmelser, som erfordras i detta hänseende,
torde jag därför få återkomma i annat sammanhang. Jag förutsätter, att
militära expeditionstjänstkommittén före fastställandet av sådana bestämmelser
skall erhålla tillfälle att yttra sig beträffande det expeditionstekniska
förfarandet.»

Familjebidrag vid kroppsskada.

»Såsom jag förut i olika sammanhang anfört har jag funnit mig förhindrad
att för närvarande till saklig prövning upptaga frågan örn mera genomgripande
ändringar i militärersättningsförordningen. Jag förutsätter därför att
bestämmelserna örn provisoriska familjebidrag åt dem, som drabbats av
kroppsskada, fortsättningsvis skola gälla i avvaktan på den ytterligare utredning
rörande militärersättningsförordningen, som jag förordat skall komma
till stånd. Huvudsakligen i enlighet med vad i olika remissyttranden anförts
viH jag emellertid föreslå vissa ändringar i berörda familjebidragsbestämmelser.

De av riksförsäkringsanstalten föreslagna familjetilläggen, som voro avsedda
att delvis ersätta familjebidragen, skulle utgå under tid, då arbetsförmågan
vore nedsatt med minst en tredjedel. Det har nu ifrågasatts, att
den hittills gällande förutsättningen för att erhålla familjebidrag, nedsättning
av arbetsförmågan med minst hälften, skall jämkas i enlighet därmed.
Väl torde en skadad i många fall, då graden av invaliditet är mindre än 50 %,
kunna försörja sig på vad utfört arbete inbringar och han erhåller enligt
militärersättningsförordningen. Då emellertid familjebidrags beviljande föregås
av individuell behovsprövning, synes enligt min mening någon risk för
överkompensation knappast behöva uppkomma genom att man för att tillgodose
de förmodligen mera enstaka fall, då försörjningssvårigheter föreligga,
sänker kravet på viss invaliditetsgrad på sätt ifrågasatts. Jag förordar
därför att så sker.

Enligt gällande bestämmelser må för tid, under vilken rätt till invaliditetslivränta
föreligger, annat familjebidrag än familjepenning icke utgå.
Från såväl livräntetagares som familjebidragsnämnders sida lär ha gjorts
gällande, att denna föreskrift är obillig, varvid man särskilt vänt sig mot att
bostadsbidrag icke kan beviljas. Med hänsyn till att livräntor enligt militärersättningsförordningen
under nuvarande prisläge måste anses allt för låga
för att medgiva skälig försörjning, synes det vara rimligt, att livräntetagare
få möjlighet att erhålla familjebidrag även i annan form än såsom familjepenning.

För närvarande utgår familjebidrag icke till efterlevande. Yad nyss yttrats
om invaliditetslivräntors otillräcklighet torde även gälla livräntor till sådana
efterlevande, som motsvara familjemedlemmar enligt 3 § a) krigsfamiljebidragsförordningen
och på denna grund före dödsfallet varit bättre tillgodosedda i
familjebidragshänseende än andra familjemedlemmar. Jag förordar därför sådan
ändring i familjebidragsbestämmelserna, att även efterlevande hustru, med

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

vilken den avlidne sammanlevt, och barn under 16 år, som stått under den avlidnes
vårdnad, kunna erhålla familjebidrag. Härvid synes emellertid endast
familj epenning böra komma i fråga även örn skälig bostadskostnad måhända
bör tagas i betraktande vid behovsprövningen. Erforderligt tillskott till efterlevandelivränta
förefaller nämligen kunna beredas inom ramen för nämnda
bidragsform.

Såsom förut anmärkts äger Kungl. Majit dels meddela närmare bestämmelser
med avseende å tillämpningen av ifrågavarande familjebidragsförordning,
dels ock föreskriva, att förordningen skall ha motsvarande tillämpning
å annan personal än värnpliktiga. Jag vill i detta sammanhang omnämna, att
inom försvarsdepartementet är under övervägande sådan jämkning av den i
gällande tillämpningsbestämmelser stadgade behovsprövningen, att väsentligen
de s. k. delinvaliderna skulle erhålla en förmånligare ställning i familjebidragshänseende
än hittills, ävensom att det är min avsikt att, därest förslaget
örn viss icke ständigt tjänstgörande personals hänförande under militärersättningsförordningen
vinner bifall, framlägga förslag örn att familjebidragsbestämmelserna
skola erhålla tillämpning å samma personal.

Slutligen må framhållas, att ifrågavarande familjebidragsförordning endast
gäller kroppsskada under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen
varit å vederbörande tillämplig. Enligt min mening bör möjlighet
finnas att medgiva familjebidrag även då ersättning enligt militärersättningsförordningen
utgår på grund av kroppsskada, som inträffat under tiden från
det förstärkt försvarsberedskap intogs, den 3 september 1939, intill tidpunkten
för den äldsta krigsfamiljebidragförordningens ikraftträdande, den 17 april
1940. Vidare får jag erinra därom, att nu ifrågavarande familjebidragsförordning
jämväl i andra avseenden än nyss nämnts är anknuten till krigs- eller beredskapsförhållanden.
Därest den av mig förordade ytterligare utredningen angående
militärersättningsförordningen icke hinner slutföras eller därav föranledda
förslag icke hinna prövas av statsmakterna, innan beredskapen upphör och
fredsförhållanden inträda, skulle följaktligen därefter inträffande kroppsskador
icke berättiga till familjebidrag. Jag får därför föreslå, att av riksdagen utverkas
bemyndigande för Kungl. Majit att i den mån så erfordras vidtaga
åtgärder för att familjebidrag enligt nu gällande grunder med de ändringar,
som däri må komma att beslutas, skall kunna utgå vid kroppsskada under all
tjänstgöring efter den 2 september 1939 och innan frågan örn revision av militärersättningsförordningen
blivit slutgiltigt prövad och därav föranledda bestämmelser
trätt i kraft.

Jag förutsätter, att uppkommande kostnader skola, liksom hittills, bestridas
över krigstitel och, sedan krigstitelredovisningen upphört, med anlitande av
fjärde huvudtitelns anslag till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.»

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Utskottets yttrande.

Spörsmålet om förbättringar av de ersättningar som utgå vid skada till
följd av militärtjänstgöring har helt naturligt under beredskapstiden ådragit
sig synnerlig uppmärksamhet. Sedan i särskilda framställningar till Kungl.
Maj:t frågor väckts örn ändring i olika avseenden av gällande bestämmelser
på området samt liknande spörsmål upptagits till behandling i skilda motioner
i riksdagen, uppdrog Kungl. Maj:t den 26 februari 1943 åt riksförsäkringsanstalten
att verkställa översyn av militärersättningsförordningen särskilt
beträffande förordningens tillämpningsområde samt grunderna för beräkning
av värnpliktigs arbetsförtjänst. I sin i anledning härav den 25 september
1943 framlagda utredning har riksförsäkringsanstalten föreslagit åtskilliga
ändringar, avsedda att utgöra en definitiv reglering av de behandlade
problemen. För huvuddragen av riksförsäkringsanstaltens förslag har
redogörelse lämnats här ovan.

Militärersättningsförordningen har utformats med lagen örn försäkring för
olycksfall i arbete såsom förebild, varför ersättningsreglerna i stort sett överensstämma
i de båda författningarna. Militärersättningsförordningen medgiver
dock i motsats till olycksfallsförsäkringslagen ersättning även vid sjukdom,
som icke förorsakats av olycksfall. Sambandet mellan de båda författningarna
är icke av allenast formell natur utan betingat av sakliga skäl. Därför
torde frågan örn en mera djupgående revision av ersättningsreglerna i
militärersättningsförordningen icke lämpligen kunna lösas fristående från
frågan örn reformering i övrigt av lagstiftningen örn ersättning för olycksfall
i arbete.

Sistnämnda fråga har sedan länge stått på dagordningen. Utredningen
rörande densamma är för närvarande anförtrodd åt socialvårdskommittén och
kommittén har, enligt vad utskottet inhämtat, påbörjat arbetet därmed.

I likhet med vissa av remissmyndigheterna och departementschefen har utskottet
funnit, att de av riksförsäkringsanstalten föreslagna ändringarna i
militärersättningsförordningen i väsentliga delar skulle föregripa den sålunda
pågående översynen av olycksfallsförsäkringslagen. Anstaltens förslag berör
nämligen även vissa för nämnda författningar gemensamma väsentliga bestämmelser.
På grund av det ovan utvecklade sambandet mellan författningarna
torde ändringar av dylika bestämmelser i militärersättningsförordningen
ej utan synnerligen starka skäl böra genomföras, innan utredningen
beträffande lagstiftningen örn olycksfallsförsäkring slutförts. I ett hänseende
anser utskottet sådan ändring böra äga rum utan avvaktan på resultatet
av denna utredning, nämligen i fråga om begravningshjälpens storlek. I övrigt
biträder utskottet departementschefens åsikt, att riksförsäkringsanstaltens
förslag i förevarande avseenden ej nu kunna läggas till grund för lagstiftning.

Jämväl i andra avseenden (såsom beträffande frågan huruvida ersättning
till värnpliktig skall beräknas efter fastslagna belopp eller efter den verkliga

Andra lagutskottets utlåtande nr 38. 15

inkomsten med vissa minimibelopp) har departementschefen funnit ytterligare
utredning erforderlig. Överarbetningen av riksförsäkringsanstaltens
förslag och de däröver avgivna remissyttrandena har ansetts böra anförtros
åt socialvårdskommittén. Sedan propositionen avlämnats, har Kungl. Majit
den 3 mars 1944 lämnat kommittén detta uppdrag och därvid anbefallt kommittén
att så snart sig göra låter till Kungl. Majit inkomma med utlåtande
och förslag i ämnet. Utskottet förväntar, att utredningsarbetet bedrives utan
tidsutdräkt.

De nu genom propositionen framlagda ändringsförslagen innebära allenast
ett provisorium i avvaktan på en allsidig prövning av hithörande frågor. De
väsentliga sakliga ändringarna hänföra sig till bestämmelserna örn militärersättningsförordningens
tillämpningsområde (1 §), tiden då olycksfall skall
lia inträffat för att berättiga till ersättning enligt förordningen (2 §), beräkningen
av värnpliktigas årsförtjänst (8 §) samt familjebidrag vid skada i anledning
av militärtjänstgöring. Utskottet återkommer till dessa förslag i samband
med behandlingen av de särskilda bestämmelserna. De föreslagna ändringarna
innebära främst en avsevärd förbättring av hjälpen till familjeförsörjare
och efterlevande.

I motionen 1:284 har såsom ett missförhållande framhållits, att värnpliktiga
familjeförsörjare, som erhålla ersättning i anledning av kroppsskada
eller sjukdom ådragen under militärtjänstgöring, nu ofta få vidkännas en betydande
försämring av den inkomst de haft under militärtjänstgöringen. En
dylik försämring måste enligt motionären anses synnerligen obillig, särskilt
med hänsyn till att de värnpliktiga i många fall redan lidit minskning i sina
inkomstförhållanden genom inkallelsen. På grund härav har motionären hemställt,
att riksdagen måtte besluta, att värnpliktig, som uppbär ersättning i anledning
av kroppsskada eller sjukdom, tillerkännes sådan jämte familjebidrag
i den omfattning att summan icke understiger vad han uppburit i form av
familjepenning, bostadsbidrag, dagavlöning och hemortslön under militärtjänstgöringen.
Därjämte har anhållits, att utskottet måtte utarbeta erforderlig
lagtext.

En värnpliktig familjeförsörjare, som skadas under militärtjänstgöring,
skall enligt Kungl. Majlis förslag liksom hittills vara berättigad erhålla dels
ersättning enligt militärersättningsförordningen och dels under vissa förutsättningar
familjebidrag. Medan ersättningen enligt militärersättningsförordningen
vid fullständig invaliditet för det stora flertalet värnpliktiga överstiger
eller motsvarar de kontantförmåner som utgått under tjänstgöringen,
är förhållandet ett annat beträffande familjebidraget. I fråga om familjebidrag
ha statsmakterna fastslagit principen, att sådant bör utgå i mån av
behov, alltså betraktas som ett understöd och icke som del av lön. Vid bedömandet
av behovet av familjebidrag åt värnpliktig, som uppbär ersättning
enligt militärersättningsförordningen, tages viss hänsyn även till denna ersättning
och detta jämväl i den mån den icke överstiger de under tjänstgöringen
utgående kontantförmånerna, vilket medför, att familjebidraget i allmänhet
kommer att utgå med lägre belopp än under den tid den värnpliktige

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

var i tjänstgöring. Ersättningen enligt militärersättningsförordningen har
alltså •—• i motsats till de under tjänstgöringen utgående kontantförmånerna
— ansetts böra tagas i beräkning även för andra behov än familjefaderns.
Detta torde ha motiverats därmed att den värnpliktiges behov av medel för
personliga ändamål regelmässigt måste antagas nedgå, då han vistas i sin
vanliga civila miljö, och därmed att de under tjänstgöring utgående kontantförmånerna
väsentligen icke äro betingade av den värnpliktiges försörjningsbehov
utan bestämda med hänsyn till militär tjänsteställning och, i fråga örn
hemortslönen, tjänstgöringstidens längd.

Utskottet finner ej skäl att i anledning av de synpunkter som anlagts i
motionen I: 284 föreslå några ändringar i Kungl. Maj:ts förslag. Motionärens
förslag företer den likheten med vad som skulle bliva följden av riksförsäkringsanstaltens
förslag örn familjetillägg, att ersättningen till den skadade
icke skulle verka reducerande på ersättningarna till övriga familjemedlemmar.
Detta är en av de mera väsentliga punkter, som komma att bliva föremål för
bedömande i ett större sammanhang vid överarbetningen av riksförsäkringsanstaltens
förslag.

Utskottet övergår härefter till detaljbestämmelserna i Kungl. Maj:ts förslag.
I samband därmed behandlas även de motionsvis väckta yrkanden, vilka
hänföra sig till sta''dganden, som i propositionen lämnats oförändrade. I den
mån bestämmelserna i Kungl. Maj:ts förslag ej beröras, har utskottet ej
funnit anledning till erinran.

Militärersättningsförordningen.

1 §.

Bestämmelserna i denna paragraf angiva förordningens tillämpningsområde.
De mera väsentliga ändringarna avse den icke ständigt tjänstgörande
fast anställda personalen samt frivilliga. Beträffande den förstnämnda personalkategorien
har föreslagits en utvidgning av tillämpningsområdet. Beträffande
frivilliga gäller för närvarande, att Kungl. Maj:t äger i varje särskilt
fall pröva, huruvida ersättning skall utgå. Enligt propositionen skall
ersättningsrätten i det särskilda fallet icke vara beroende av Kungl. Maj:ts
beslut utan prövas i samma ordning som gäller för andra. Med hänsyn till
att vitt skilda grupper av frivilliga finnas och med tanke på att nya grupper
kulina tillkomma skall det emellertid ligga i Kungl. Maj:ts hand att bestämma
å vilka kategorier av frivilliga förordningen skall tillämpas. — I fall då någon
i militärtjänstgöring deltagande, som icke tillhör någon av de i paragrafen
uppräknade eller med stöd av densamma bestämda personalkategorierna,
skadas, skall Kungl. Majit, då särskilda förhållanden anses böra därtill föranleda,
äga besluta örn ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med grunderna
i förordningen.

Mot de sålunda föreslagna reglerna har utskottet intet att erinra.

Beträffande hemvärnspersonalens rätt till ersättning vid skada eller sjukdom,
som uppkommit i samband med tjänstgöring, gälla för närvarande en -

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

ligt förordning den 28 juni 1941 (nr 593) i stort sett samma regler som stadgas
i militärersättningsförordningen beträffande fast anställda. I fråga örn
ersättningsrätten vid sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, tillämpas
dock icke den i militärersättningsförordningen stadgade, för den sjuke gynsamma
presumtionsbestämmelsen angående orsakerna till sjukdomen. Enligt
militärersättningsförordningen skall sjukdom, som yppats under militärtjänstgöring,
anses ådragen under tjänstgöringen och medföra rätt till ersättning,
om skälig anledning ej finnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts
av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit
därtill. Innebörden av detta stadgande är, att samband mellan tjänstgöringen
och sjukdomen presumeras föreligga och att starka skäl måste förebringas
mot ett dylikt samband för att ersättning skall förvägras. För rätt
till ersättning kräves alltså icke, att samband mellan tjänstgöringen och sjukdomen
ådagalägges eller göres i övervägande grad sannolikt. Då fråga är
örn sjukdom, som yppats först efter tjänstgöringens avslutande, kräves däremot
för rätt till ersättning, att tjänstgöringen skäligen kan antagas hava
väsentligen bidragit till sjukdomen. Enligt den särskilda för hemvärnspersonalen
gällande förordningen är rätten till ersättning vid sjukdom alltid anknuten
till sistnämnda villkor beträffande sjukdomens uppkomst.

Hemvärnspersonalen skulle i och för sig kunna inordnas under bestämmelserna
örn frivilliga i Kungl. Maj:ts förslag. Föredragande departementschefen
har emellertid i statsrådsprotokollet uttalat, att enligt hans mening för närvarande
ej funnes anledning att ändra hemvärnspersonalens ställning i förevarande
avseende.

I motionerna 1:281 och II: 454 har yrkats, att riksdagen måtte besluta
hemställa hos Kungl. Majit, att hemvärnspersonalen måtte erhålla samma förmåner
enligt militärersättningsförordningen som enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
kunna komma övriga frivilliga till del.

Anledningen till avvikelsen beträffande hemvärnspersonalen från den i
militärersättningsförordningen stadgade presumtionsregeln i fråga om ersättning
vid sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, är att hemvärnstjänstgöringen
icke är sammanhängande. Det torde vara uppenbart, att nämnda
regel förutsätter ett visst mått av varaktighet i tjänstgöringen. På grund
härav anser utskottet, i likhet med departementschefen, anledning ej föreligga
att för närvarande ändra hemvärnspersonalens ställning i förevarande avseende.
Den omständigheten att annan frivillig personal i princip skall omfattas
av militärersättningsförordningen är i detta sammanhang av mindre betydelse.
Det förtjänar framhållas, att det i propositionen förutsatts, att
Kungl. Majit vid bestämmandet av å vilka grupper förordningen skall tilllämpas
skall äga föreskriva inskränkningar i dess tillämplighet. Sådana inskränkningar
torde kunna meddelas även beträffande presumtionsregeln i
fråga om ersättningsrätt vid sjukdom.

Sista stycket i paragrafen torde vara av betydelse särskilt beträffande fast
anställda med likartade anställningsförhållanden som dem, som lyda under
förordningen, och frivilliga, som ej tillhöra någon av Kungl. Majit bestämd

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 38. 897 44 2

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

grupp. Enligt utskottets mening bör vid tillämpningen av bestämmelsen ej
förfaras alltför restriktivt utan anläggas skälighetssynpunkter.

2 §•

Enligt de nuvarande bestämmelserna i 2 § 2 mom. skall militärtjänstgöring
anses ba varit för handen endast under tid, då den skadade för fullgörande
av värnplikt eller tjänsteplikt nödgats uppehålla sig å viss ort eller i föreskriven
ordning varit stadd på marsch eller annan färd eller då den skadade
i annat fall än nyss nämnts varit stadd på färd till eller från militärtjänstgöringen
samt färden föranletts av och stått i omedelbart samband med tjänstgöringen.

Yad beträffar rätten till ersättning vid skada, som inträffat under regelmässig
fritid, ha såsom departementschefen anfört ovannämnda bestämmelser
i praxis erhållit sådan tolkning, att frågan örn ett olycksfall inträffat inom
eller utom det s. k. fritidsområdet omkring en förläggning blivit av viss betydelse
för ersättningsrätten. Inom fritidsområdet äga de värnpliktiga utan
särskilt tillstånd uppehålla sig mellan revelj och tapto. Örn ett olycksfall
under sådan tid inträffar inom ett fritidsområde av begränsad omfattning,
torde den skadade — under förutsättning att övriga betingelser därför föreligga
— vara berättigad till ersättning enligt militärersättningsförordningen.
Däremot torde ersättning icke utgå vid olycksfall, som inträffar utom ett sålunda
begränsat område eller inom detta under annan tid än mellan revelj
och tapto, därvid det torde vara utan betydelse örn den skadade har permission
eller ej.

Eftersom fritidsområdena äro av varierande storlek och i vissa fall sådana
områden överhuvudtaget icke torde vara bestämda, har departementschefen
ansett berörda tolkning kunna leda till irrationella resultat. Härtill komme,
att fritidsområdena icke gällde för reservpersonal och liknande personal.
Huvudsakligen med anledning härav har i propositionen föreslagits den begränsningen
av begreppet militärtjänstgöring beträffande skada, som inträffat
under regelmässig fritid, att sådan tjänstgöring skall anses ha varit för handen
endast då vederbörande på grund av tjänstgöringen uppehållit sig inom
kasernområde, fartyg eller annan förläggningsplats.

Utskottet kan icke ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag i denna del, som
ju innebär en viss försämring i förhållande till nu tillämpad praxis. Den eftersträvade
likformigheten vid bedömningen av de särskilda fallen torde kunna
nås på annat sätt. Med hänsyn till att det ligger i försvarets eget intresse att
personalen erhåller rekreation och förströelse vill utskottet för sin del i
huvudsaklig anslutning till ett av försäkringsrådet i dess remissyttrande väckt
förslag förorda en sådan utvidgning av begreppet militärtjänstgöring i förevarande
hänseende, att militärtjänstgöring skall anses ha varit för handen
— utom då den skadade uppehållit sig inom kasernområde, fartyg eller annan
förläggningsplats — under tid då han i omedelbart samband med tjänstgöringen
lovligen uppehållit sig å allmän plats eller för allmänheten tillgänglig
lokal inom tjänstgöringsorten eller den omgivning därav, där personal tillhörande
manskapet vanligen vistas under fritid.

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Genom denna definition göres såvitt angår personal, för vilken fritidsområde
gäller, ingen annan ändring i nu gällande regler beträffande ersättningsrätt
vid skada under tid då vederbörande ej har permission eller tjänstledighet,
än att den omständigheten att ett fritidsområde är förhållandevis stort ej
kommer att inverka på ersättningsrätten. Örn en värnpliktig underkastad bestämmelse
örn fritidsområde skadas, medan han olovligen (d. v. s. utan att ha
erhållit permission eller tjänstledighet) uppehåller sig utom fritidsområdet
eller inom detta under annan tid än mellan revelj och tapto, blir han icke ersättningsberättigad.
I fall då fritidsområde ej är bestämt ersättes ej skada, som
inträffar medan vederbörande olovligen uppehåller sig utom förläggningsplatsen.
— Beträffande personal, för vilken fritidsområde ej gäller, har visst
uppehållsområde angivits.

I motsats till nu gällande regler medgiver utskottets förslag rätt till ersättning
även vid olycksfall under permission eller annan ledighet under förutsättning
att olycksfallet inträffat å allmän plats eller lokal inom tjänstgöringsorten
eller den omgivning därav, där personal tillhörande manskapet vanligen
vistas under fritid. Örn personalens rörelsefrihet genom särskild föreskrift
begränsats, medför enligt den föreslagna bestämmelsen olycksfall, som inträffar
utom det tillåtna området, ej rätt till ersättning, även örn den skadade
kan anses ha uppehållit sig inom område som avses i den föreslagna bestämmelsen.
Detta framgår av bestämningen, att uppehållet skall ha skett »lovligen».

Genom den i definitionen införda bestämningen att uppehållet skall ha
skett »i omedelbart samband med tjänstgöringen» har utskottet velat från ersättningsrätt
undantaga fall då vistelsen å tjänstgöringsorten eller dess omgivning
icke direkt är betingad av tjänstgöringen. Örn exempelvis en värnpliktig,
som beviljats ledighet för vårdande av enskilda angelägenheter, kvarstannar
i orten, skall han icke vara berättigad till ersättning för olycksfall
som inträffar under ledigheten.

Utskottet har övervägt att i enlighet med försäkringsrådets förslag från
tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen undantaga viss personal, som
regelmässigt bor utom förläggningen. Med hänsyn bland annat till gränsdragningsvårigheterna
och förhållandena under beredskapstjänstgöring har
utskottet emellertid avstått från en sådan differentiering. I likformighetens
intresse har utskottet ansett, att uppehållsområdet för all personal bör bestämmas
efter manskapets vanor.

Utskottet förbiser icke, att den av utskottet föreslagna regeln lider av en
viss obestämdhet, som kan medföra svårigheter vid tillämpningen. Dessa
torde emellertid, efterhand som praxis vinner en viss stadga, kunna bemästras.

Yad härefter angår rätten till ersättning vid skador, som inträffat under
färd till och från tjänstgöringsplatsen, har enligt de nuvarande bestämmelserna
sådan ersättning ansetts kunna utgå, örn färden stått i samband med inryckning
till eller utryckning från tjänstgöring. Däremot har ersättning i allmänhet
icke tillerkänts för skada, ådragen under färd till eller från tjänst -

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 3S.

göringen i samband med permission eller tjänstledighet, där ej färden företagits
med av kronan tillhandahållet transportmedel eller färden eljest företagits
i trupp under militärbefäl. Försäkringsrådet har emellertid genom utslag
den 11 juni 1943 för ersättning godkänt olycksfall, som inträffat inom
fritidsområde av begränsad beskaffenhet vid under permission företagen återfärd
från hemmet till förläggningen. I fall då en värnpliktig eller annan, varå
förordningen är tillämplig, erhållit tillstånd att regelmässigt under tjänstgöringen
bo utom förläggningen har ersättning ansetts kunna utgå för skada,
som inträffat under färd mellan tjänstgöringsplatsen och bostaden.

Kungl. Maj:ts förslag torde i förhållande till de nu återgivna reglerna ej
innebära någon väsentlig saklig ändring. Det kan dock ifrågasättas, huruvida
icke ett fall motsvarande det genom försäkringsrådets ovannämnda utslag avgjorda
skulle komma att bedömas annorlunda enligt Kungl. Maj:ts förslag.

I motionerna 1:285 och 11:455 har, i överensstämmelse med riksförsäkringsanstaltens
förslag i förevarande hänseende, hemställts örn sådan ändring
av 2 § att ersättningsrätt skall föreligga för olycksfall under färd till eller
från militärtjänstgöring i omedelbart samband med permission eller tjänstledighet,
även örn färden icke anordnats av militär myndighet.

I motionen II: 456 har uttalats, att den skäligaste lösningen av frågan örn
ersättningsrätt för skador under permissions- eller andra ledighetsresor skulle
vara, att riksförsäkringsanstaltens förslag accepterades. Då emellertid vissa
kontrollsvårigheter kunde tänkas uppstå vid en så vidsträckt utformning av
tjänstgöringsbegreppet, borde det vara möjligt att gå en medelväg. Motionärerna
ha i sådant avseende föreslagit, att militärtjänstgöring skall anses
föreligga — förutom i de av Kungl. Maj :t föreslagna fallen — vid färd i samband
med olika slag av ledighet, då ersättning för resekostnad utgår enligt
14 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet. Därjämte har föreslagits, att ordet
»krigspermission» måtte särskilt nämnas i lagtexten, eftersom denna lediglietsform
icke täcktes av begreppet permission.

Riksförsäkringsanstaltens förslag till utsträckning av ersättningsrätten för
skador under resor i samband med permission eller annan ledighet har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden utom det som
avgivits av statskontoret. Sistnämnda yttrande har lagts till grund för utformningen
av Kungl. Maj:ts förslag. Departementschefen har medgivit, att
riksförsäkringsanstaltens förslag kunde ha skäl för sig såtillvida, att det läge
i krigsmaktens intresse, att personalen erhölle vila och rekreation. Med hänsyn
till svårigheten att avgränsa fall, då av dylik anledning ett visst kausalsammanhang
kunde anses förefinnas mellan resan och tjänstgöringen, mot
andra fall har departementschefen emellertid icke ansett sig kunna förorda
en annan bestämning av begreppet militärtjänstgöring än den som skett i propositionen.

Enligt utskottets mening tala övervägande skäl för att personalen tillförsäkras
rätt till ersättning för skador även under enskilda ledighetsresor. Detta
gäller i synnerhet den personal som tjänstgör å annan ort än hemorten,
alltså det stora flertalet, beträffande resor till hemorten. Men även beträf -

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

fande resor med annat mål och beträffande annan personal synes en sådan
ersättningsrätt i många fall vara skälig. Att i förevarande avseende draga
en bestämd gräns mellan olika slag av resor med hänsyn till deras ur försvarets
synpunkt mer eller mindre vällovliga ändamål är mycket vanskligt. En
gränsdragning enligt det motionsvis framförda förslaget, att ersättningsrätt
skulle föreligga för skador under resor, vid vilka ersättning utgår för resekostnad,
har skäl för sig. Denna utväg bör emellertid enligt utskottets mening
ej beträdas, eftersom den skulle från ersättningsrätt utesluta bland annat
skador som inträffa under vanlig permission, således även vid resa under
söndagsledighet på s. k. militär veckoslutsbiljett. Den skulle dessutom medföra
den mindre önskvärda konsekvensen att vid ett olycksfall, som vid ett
och samma tillfälle drabbat flera, en del kanske skulle erhålla ersättning,
medan andra skulle bliva utan, trots att de företagit resan i liknande ändamål
som de ersättningsberättigade. På grund av vad sålunda anförts har utskottet
stannat vid att föreslå en generell ersättningsrätt för skador som inträffa
på färd till eller från tjänstgöringen, där färden föranletts av och stått
i omedelbart samband med permission eller annan ledighet.

Att, såsom föreslagits i motionen II: 456, förtydliga författningstexten genom
att särskilt nämnda begreppet »krigspermission» synes ej vara erforderligt.
Det torde vara klart, att denna ledighetsform innefattas i uttrycket »permission
eller annan ledighet».

Beträffande det sakliga innehållet i Kungl. Maj:ts förslag i den mån det
icke berörts här ovan har utskottet intet att erinra.

V §■

Denna paragraf, som i Kungl. Maj:ts förslag lämnats oförändrad, inrymmer
bestämmelser örn de ersättningar som skola utgå, då olycksfall medfört
den skadades död. Ersättning skall utgivas dels i form av begravningshjälp
och dels i form av livräntor till änka, barn under 16 år och föräldrar.

I motionerna 1:285 och 11:455 har hemställts örn vissa ändringar i stadgandena
beträffande begravningshjälp och livränta åt föräldrar.

Begravningshjälp utgår för närvarande med en tiondel av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst, dock ej med mindre belopp än 250 kronor. Riksförsäkringsanstalten
har föreslagit, att begravningshjälpen skulle fastställas till ett
fixt belopp av 300 kronor, motsvarande det lägsta belopp som kunde utgå enligt
manskapsavlöningsreglementet. I motionerna har yrkats, att begravningshjälpen
måtte bestämmas till 600 kronor.

Begravningshjälpen är jämväl enligt utskottets mening alltför låg. Mot
en höjning av densamma talar den omständigheten att beloppet är detsamma
enligt olycksfallsförsäkringslagen. Trots detta anser sig utskottet böra förorda
en höjning. I fråga örn dennas storlek finner utskottet vad riksförsäkringsanstalten
föreslagit vara otillräckligt. Utskottet vill föreslå, att begravningshjälpen
fastställes till ett belopp av 400 kronor, vilket motsvarar det
lägsta belopp som kan utgå enligt civila och militära avlöningsreglementena.
Därigenom kommer visserligen begravningshjälpen att överstiga normalbe -

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

loppet enligt manskapsavlöningsreglementet, en omständighet som utskottet
emellertid ej finner böra vara avgörande. Det bör erinras om att större delen
av den personal, som avlönas enligt manskapsavlöningsreglementet, vid skada
till följd av militärtjänstgöring är berättigad till ersättning enligt militärersättningsförordningen.

I fråga örn livräntor till föräldrar gäller såsom förutsättning för rätt till
ersättning, att de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen
beroende. I sådant fall utgår livränta å ett årligt belopp, motsvarande värdet
av det underhåll de åtnjutit av den avlidne, dock högst en fjärdedel av den
avlidnes arbetsförtjänst. Riksförsäkringsanstalten har ingående diskuterat
lämpligheten av att mildra nyssnämnda förutsättning för ersättningsrätt men
stannat vid att för närvarande icke föreslå någon ändring i denna del. I anslutning
till en vid riksförsäkringsanstaltens förslag fogad reservation ha
motionärerna ansett, att det ej kan vara med billighet överensstämmande att
göra rätten till livränta uteslutande beroende av förhållanden, som varit rådande
under den avlidnes livstid, och därför yrkat sådan ändring i 7 §, att
med prövning av frågan örn beräknande av livränta till föräldrar må kunna
anstå intill fem år efter dödsfallet och att frågan därvid må bedömas i enlighet
med då föreliggande förhållanden.

Reglerna örn ersättningsrätt för föräldrar överensstämma helt med motsvarande
stadganden i olycksfallsförsäkringslagen. Av skäl som anförts i inledningen
till utskottets yttrande bör frågan örn ändring av desamma upptagas
till bedömande samtidigt beträffande båda författningarna, varför resultatet
av den pågående utredningen bör avvaktas, innan ståndpunkt tages.
På grund härav kan utskottet ej tillstyrka bifall till motionerna i förevarande
avseende.

8 §•

De väsentliga ändringarna i Kungl. Majlis förslag i förhållande till gällande
bestämmelser äro att värnpliktiga, som enligt värnpliktslagens bestämmelser
genomgått s. k. fortsatt tjänstgöring eller utbildning, inordnats i nya klasser,
nämligen en med antagen årsförtjänst å 2 700 kronor för officerare och en med
antagen årsförtjänst å 2 400 kronor för de övriga.

Kungl. Majrts förslag förutsätter, att det nuvarande dyrtidstillägget å
40 % tills vidare skall fortfara att utgå.

I motionerna 1:285 och II: 455 har hemställts,

dels att första stycket i förevarande paragraf måtte avfattas i enlighet med
riksförsäkringsanstaltens förslag och alltså erhålla följande lydelse:

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra
vid tiden för olycksfallet:

a) 3 900 kronor för värnpliktig officer,

b) 3 000 kronor för värnpliktig underofficer och för annan värnpliktig,
vilken fullgör honom åliggande tjänstgöring efter åttonde året efter inskrivningsåret,

c) 2 700 kronor för värnpliktig med furirs eller motsvarande tjänsteställning
och för annan värnpliktig, vilken fullgör honom åliggande tjänstgöring
under fjärde till och med åttonde året efter inskrivningsåret samt

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

d) 2 400 kronor för annan värnpliktig än ovan sägs.

dels ock att å ersättningsbelopp beräknade enligt dessa regler måtte utgivas
dyrtidstillägg i huvudsaklig överensstämmelse med de för det allmänna
ramavtalet gällande grunderna eller alltså med 20 %.

I motionerna 1:281 och 11:454 har yrkats,

dels att första stycket i Kungl. Maj:ts förslag med i övrigt bibehållen avfattning
måtte sålunda ändras, att de angivna beloppen höjas, under a) till
3 300 kronor, under b) till 3 000 kronor, under c) till 2 700 kronor och under
d) till 2 400 kronor;

dels ock att förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg
åt vissa ersättnings tagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete,
m. m. måtte sålunda ändras att dyrtidstillägget å sjukpenning eller livränta
enligt militärersättningsförordningen sänkes från 40 % till 20 %.

Vid bedömandet av de i propositionen föreslagna beloppen bör hållas i
sikte, att de enligt militärersättningsförordningen bestämda ersättningarna,
då det gäller familjeförsörjare, kompletteras med familjebidrag, som beräknas
efter behovet med hänsyn tagen även till ersättningen enligt militärersättningsförordningen.
En höjning av de i förevarande paragraf föreslagna
beloppen skulle således erhålla endast begränsad räckvidd.

Med hänsyn härtill och de av departementschefen anförda skälen finner
utskottet ej anledning att föreslå en allmän höjning av beloppen. I ett avseende
anser emellertid utskottet, att en jämkning bör äga rum i Kungl.
Maj:ts förslag. Eftersom löneinkomsterna i civila livet torde stiga med stigande
ålder, vill utskottet i viss anslutning till riksförsäkringsanstaltens förslag
förorda, att värnpliktiga efter utgången av det kalenderår, varunder de
fylla 28 år, placeras i den i propositionen föreslagna klassen b).

14, 15 och 24 §§.

Dessa paragrafer innehålla bestämmelser örn anmälningsförfarandet vid inträffat
olycks- eller sjukdomsfall. 14 §, som lämnar förhållningsregler för
den skadade, skall enligt förslaget undergå en viss ändring, medan 15 och
24 §§, vari föreskrifter givas örn de militära myndigheternas åligganden med
avseende å skadeanmälan, skola utgå. Dessa åligganden ha föreslagits skola
regleras i administrativ ordning.

Mot vad sålunda föreslagits har utskottet intet att erinra. Utskottet vill
i fråga örn utformningen av anmälningsförfarandet endast framhålla angelägenheten
av snabbhet vid prövningen av ersättningsärenden.

19 § 1 mom.

Detta författningsrum, som lämnats oförändrat i Kungl. Maj:ts förslag,
innehåller den presumtionsregel rörande orsakerna till sjukdom, för vilken
redogjorts under 1 § (s. 17).

I motionerna I: 285 och II: 455 har uttalats, att starka skäl syntes tala för
en uppmjukning av ifrågavarande bestämmelse i den riktningen, att ersättningsanspråk
skulle kunna avslås endast i fall då det är uteslutet att tjänst -

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

göringen bidragit till sjukdomen. I motionerna har emellertid framställts det
längre gående yrkandet, att bestämmelsen måtte ändras sålunda, att ersättning
skall kunna utgå, »då kroppsskada ådragits eller dödsfall inträffat i samband
med militärtjänstgöring, även örn det kan anses, att skadan eller dödsfallet
föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen».

Förevarande spörsmål har tidigare och senast 1943 i anledning av motioner
behandlats av riksdagen. Härom hänvisas till andra lagutskottets utlåtande
nr 24 vid 1943 års riksdag. I detta utlåtande, som godkändes av riksdagen,
anfördes att utskottet av en inför utskottet lämnad redogörelse för praxis
på hithörande område bibragts den uppfattningen, att bestämmelserna rörande
krav på orsakssammanhang mellan tjänstgöring och sjukdom tillämpades
på ett för de insjuknade gynnsamt sätt. Uppenbarligen kunde kravet
på dylikt orsakssammanhang ej helt eftergivas. Även örn skäl kunde anföras
för en uppmjukning av de nuvarande bestämmelserna, torde dock, med hänsyn
till vad som anförts om tillämpningen av desamma, behovet av en utredning
i sådant avseende ej vara trängande. Då de för krig föreslagna ersättningsreglerna,
vilka vore föremål för översyn vid den pågående utredningen
rörande arbetsvärd åt krigsskadade, kunde tänkas utöva inverkan även beträffande
frågan örn utformningen av de i fredstid tillämpliga bestämmelserna,
ansåge utskottet, att den motionsvis föreslagna utredningen i varje
fall borde anstå i avvaktan på statsmakternas ståndpunktstagande beträffande
bestämmelser för krig. På grund härav hemställde utskottet, att den
behandlade motionen ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Spörsmålet har upptagits till behandling i riksförsäkringsanstaltens utredning,
därvid anstalten på anförda skäl kommit till den slutsatsen, att någon
uppmjukning av gällande bestämmelser icke bör äga rum.

Utskottet har icke funnit skäl att i anledning av vad nu i ärendet anförts
frångå sin vid 1943 års riksdag uttalade mening och kan alltså icke biträda
motionärernas förslag örn omedelbar ändring av författningstexten. Frågan
torde lämpligen böra göras till föremål för förnyade överväganden i samband
med överarbetningen av riksförsäkringsanstaltens utredning.

övergångsbestämmelsen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola de nya bestämmelserna träda i kraft
den 1 juli 1944; dock att ersättningsanspråk, vilket grundas på olycksfall,
som inträffat eller sjukdom som yppats före nämnda dag, skall bedömas enligt
äldre bestämmelser.

I motionerna 1:285 och 11:455 har yrkats, att de nya bestämmelserna
måtte givas retroaktiv verkan i fråga örn olycksfall, som inträffat eller sjukdom
som yppats efter den 1 september 1939.

Otvivelaktigt tala skäl för bifall till detta yrkande. Om bestämmelserna förlänades
tillbakaverkande kraft, skulle emellertid uppstå avsevärda administrativa
svårigheter. Under tiden från och med den 1 september 1939 till och med
den 31 mars 1944 ha enligt inhämtad uppgift handlagts 33 613 ärenden enligt
militärersättningsförordningen. Flertalet av dessa ärenden måste underkastas

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

omprövning. Förnyad granskning måste komma till stånd icke blott beträffande
fall, i vilka ersättning fortfarande utgår, utan även beträffande sådana
där ersättningsfrågan slutreglerats. Av de sistnämnda avse många endast
ersättning under en kortare tid. Till de redan behandlade ärendena skulle
komma åtskilliga nya fall, varå militärersättningsförordningen ej förut varit
tillämplig. De med omprövningen följande administrativa svårigheterna torde
under förhandenvarande förhållanden bliva synnerligen svåra att bemästra.

Yid bedömandet av förevarande spörsmål bör uppmärksammas, att de i
propositionen föreslagna förbättringarna av familjebidragen avses skola tilllämpas
även å äldre fall. Genom dessa förbättringar måste i vart fall de mest
behövande familjeförsörjarna och vissa efterlevande, som åtnjuta livräntor,
anses skäligen tillgodosedda.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter får utskottet avstyrka bifall
till motionerna.

Familjebidrag vid kroppsskada.

Såsom förut berörts ha i propositionen föreslagits vissa förbättringar av
nu gällande bestämmelser örn familjebidrag. Mot de föreslagna ändringarna
har utskottet ingen annan erinran än att i överensstämmelse med yrkande i
motionen II: 453 en viss jämkning synes böra vidtagas i 3 §.

Enligt förslaget skall familjebidrag kunna utgå även till vissa efterlevande.
Rätten härtill har emellertid i 3 § begränsats till att avse endast familjepenning.
I nyssnämnda motion har erinrats om att enligt 13 § 3 mom. krigsfamiljebidragsförordningen
bostadsbidrag vid dödsfall under tjänstgöring
skall utgå till och med månaden näst efter den under vilken dödsfallet blivit
kunnigt. Motionären har hemställt, att samma regel måtte stadgas beträffande
bostadsbidrag till efterlevande efter skadad, som avlidit sedan han
hemförlovats. Då skäl ej torde föreligga att behandla de angivna fallen olika,
vill utskottet biträda motionärens förslag. 3 § i Kungl. Maj:ts förslag har
ändrats i överensstämmelse härmed.

Mot det i propositionen gjorda förslaget om bemyndigande för Kungl.
Majit att vidtaga åtgärder för att familjebidrag skall kunna utgå även i vissa
fall, som ej omfattas av de behandlade författningarna, har utskottet intet
att erinra.

Utskottets hemställan.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande, att de genom propositionen
framlagda författningsförslagen icke kunnat i oförändrat
skick antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

1) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1927
(nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, dels att 15
och 24 §§ förordningen den 18 juni
1927 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
skola upphöra att gälla,
dels ock att 1, 2, 6, 8, 14 och 23 §§
samma förordning1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

Härigenom förordnas, dels att 15
och 24 §§ förordningen den 18 juni
1927 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militär
tjänstgöring, skola upphöra att gälla,
dels ock att 1, 2, 6—8, 14 och 23 §§
samma förordning1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

1 §-

Varder i denna förordning avsedd värnpliktig, till manskap hörande fast
anställd, icke ständigt tjänstgörande fast anställd eller frivillig under militärtjänstgöring
å tid, då riket icke befinner sig i krig, skadad till följd av olycksfall
eller ådrager sig person, som nu nämnts, annorledes under dylik tjänstgöring
sjukdom, utgives av allmänna medel ersättning enligt nedan stadgade
grunder.

I denna förordning avses

med värnpliktiga: värnpliktiga, som icke äro fast anställda vid krigsmakten;

med fast anställt manskap: dels innehavare av manskapsbeställningar på
aktiv stat utom högbåtsmän och överfurirer, dels manskap över stat och på
civilanställningsstat, dels ock musikelever;

med icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal: dels personal i
krigsmaktens reserver utom pensionsavgången personal, dels bataljonsläkare
vid fältläkarkåren, marinläkare av 2. graden vid stammen, marinläkarstipendiater,
flygläkare av 2. graden på aktiv stat och bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren,
dels ock indelt manskap; samt

med frivilliga: sådan i militärtjänstgöring frivilligt deltagande personal,
som enligt Kungl. Maj:ts förordnande hänföres under denna förordning.

Kungl. Maj:t äger, då särskilda förhållanden anses böra därtill föranleda,
besluta örn ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med grunderna i denna
förordning till annan än här förut avsedd person, som deltager i militärtjänstgöring.

2 §-

Militärtjänstgöring anses hava varit Militärtjänstgöring anses hava varit
för handen icke blott då vederbörande för handen icke blott då vederbörande
deltagit i sådan tjänstgöring utan deltagit i sådan tjänstgöring utan
även under tid dels då vederbörande även under tid,

1 Senaste lydelse av 6 och 7 §§ se 1941: 941.

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förläggningsplats,
dels då vederbörande färdats till eller
från tjänstgöringen samt färden föranletts
av och stått i omedelbart samband
med tjänstgöringen, dels ock då
vederbörande deltagit i sådan av militär
myndighet särskilt anordnad färd
till eller från tjänstgöringen, som föranletts
av och stått i omedelbart samband
med permission eller annan
ledighet.

(Utskottets förslag.)

då han eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förläggningsplats
eller i omedelbart samband
med tjänstgöringen lovligen uppehållit
sig å allmän plats eller för allmänheten
tillgänglig lokal inom tjänstgöringsorten
eller den omgivning därav,
där personal tillhörande manskapet
vanligen vistas under fritid, samt
då han färdats till eller från tjänstgöringen
samt färden föranletts av
och stått i omedelbart samband antingen
med tjänstgöringen eller med permission
eller annan ledighet.

Lika med militärtjänstgöring skall anses av militär myndighet kontrollerad
frivillig utbildningskurs till gagn för rikets försvar.

6 §■

För skada--- — gällande beräkningsgrunder.

Ersättning, varom i denna paragraf är stadgat, utgår icke till fast anställt
manskap, så länge anställningen varar, ej heller till värnpliktiga, icke ständigt
tjänstgörande fast anställd personal eller frivilliga för tid, under vilken tjänstgöringen
varar. Beträffande ersättning enligt 1) a) skall dessutom gälla, att
läkarvård och läkemedel icke tillkomma den skadade för tid, under vilken han
enligt därom gällande bestämmelser är berättigad att i anledning av skadan
åtnjuta vård genom militär eller annan statlig myndighets försorg.

Kan vid---militära myndighet.

1 §•

Har olycksfallet---ersätt ning

utgivas:

a) begravningshjälp med 400 kronor; b)

livräntor till — — — avlidnes
arbetsförtjänst.

Där livräntor--- — livränteta gare

belöper.

Till änka---årliga arbetsför tjänst.

8 §•

Den årliga arbetsförtjänst, som i 6 och 7 §§ omförmäles, antages utgöra vid
tiden för olycksfallet:

a) 2 700 kronor för värnpliktig, som fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen
omförmäld fortsatt tjänstgöring för utbildning till officer;

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

b) 2 400 kronor för värnpliktig, som
fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen
omförmäld fortsatt tjänstgöring
för utbildning till underofficer eller i
27 § 1 mom. C och D samma lag omförmäld
fortsatt utbildning eller
tjänstgöring;

(Utskottets förslag.)

b) 2 400 kronor för värnpliktig, som
fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen
omförmäld fortsatt tjänstgöring
för utbildning till underofficer eller i
27 § 1 mom. C och D samma lag omförmäld
fortsatt utbildning eller
tjänstgöring, ävensom för annan värnpliktig,
som tjänstgör efter det kalenderår,
varunder lian fyllt 28 år;

c) 2 160 kronor för annan värnpliktig, som tjänstgör efter det kalenderår,
varunder han fyllt 22 år; samt,

d) 1 764 kronor för värnpliktig, som icke avses under a)—c).

För fast anställt manskap, icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal
och frivilliga beräknas ifrågavarande arbetsförtjänst efter de grunder, som
stadgas i 9 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

14 §■

Uppkommer under militärtjänstgöring skada till följd av olycksfall, skall
den skadades kompanichef eller motsvarande befäl ofördröjligen därom underrättas.
Yppas skadan först sedan tjänstgöringen upphört, skall den skadade
därom underrätta riksförsäkringsanstalten, därest han anser sig berättigad till
ersättning enligt denna förordning.

Den skadade —--— må tillkalla.

23 §.

Kätt till ersättning pä grund av bestämmelserna i detta kapitel är förverkad,
därest icke inom en tid av tre år, räknat på sätt här nedan sägs, underrättelse
jämlikt 14 § blivit lämnad örn sjukdomen eller denna blivit anmäld i riksförsäkringsanstalten
eller anhållan därstädes blivit gjord örn ersättning i anledning
av sjukdomen. Nämnda tid av tre år räknas från det för fast anställt manskap
anställningen samt för värnpliktiga, icke ständigt tjänstgörande fast anställd
personal och frivilliga tjänstgöringen upphört eller från den senare tidpunkt,
då sjukdomen yppades eller, där fråga är örn ersättning i anledning av
dödsfall, från det döden inträdde.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944; dock att ersättningsanspråk,
vilket grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som yppats före
nämnda dag, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas skola högbåtsmän och överfurirer på aktiv
stat, som tillträtt sina beställningar före den 1 juli 1944, anses tillhöra det
fast anställda manskapet samt flaggkorpraler, högbåtsmän och överfurirer,
vilka såsom pensionsavgångna före samma dag inträtt i reserv, anses tillhöra
den icke ständigt tjänstgörande fast anställda personalen.

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni 1941
(nr 591) örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka
drabbats av kroppsskada.

Härigenom förordnas, att 1—7 §§ förordningen den 28 juni 1941 om familjebidrag
åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada,1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Har värnpliktig under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordning
varit å honom tillämplig, drabbats av kroppsskada, som föranleder rätt
till ersättning enligt förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, må till honom eller, där
fråga är örn ersättning i anledning av dödsfall, till hans efterlevande kunna
tills vidare utgå familjebidrag.

I denna förordning avses

med värnpliktig: den som avlönas såsom värnpliktig enligt krigsavlöningsreglementet;
samt

med avliden värnpliktigs efterlevande: hustru, med vilken den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet sammanlevde, samt barn och adoptivbarn under 16 år,
som vid tiden för dödsfallet voro under den värnpliktiges vårdnad.

2 §.

Familjebidrag må utgå

till värnpliktig för tid, varunder han på grund av kroppsskadan enligt förordningen
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
är berättigad till sjukpenning eller livränta, motsvarande förlust
av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en tredjedel; samt

till efterlevande för tid, varunder den efterlevande på grund av dödsfallet enligt
sistnämnda förordning är berättigad till livränta, dock icke för tid, då
familjebidrag utgår jämlikt 13 § 3 mom. gällande krigsfamiljebidragsförordning.

I övrigt skall rörande bidraget, där ej annat följer av vad nedan föresknves,
vad som är stadgat angående familjebidrag enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

k 3 §. 3 §.

Till efterlevande må icke utgå an- Till efterlevande må icke utgå annat
familjebidrag än familjepenning. nät familjebidrag än familjepenning

och, till och med månaden näst efter
den då den värnpliktige avlidit, bostadsbidrag.

Annat familjebidrag---siler verksamhet.

1 Senaste lydelse av 1—3 och 7 §§ se 1942: 657.

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §.

I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten rörande sjukpenning eller
livränta må familjebidragsnämnd genom provisoriskt beslut tillerkänna familjebidrag
för viss tid åt värnpliktig, därest denne är på grund av kroppsskadan
oförmögen till arbete, och åt efterlevande, därest uppenbart behov av sådant
bidrag föreligger.

5 §.

Ansökan örn familjebidrag skall göras hos vederbörande familj ebidragsnämnd
enligt formulär, som fastställts för ansökan örn familjebidrag enligt
gällande krigsfamiljebidragsförordning; och skall vid ansökan fogas avskrift
av riksförsäkringsanstaltens beslut angående sjukpenning eller livränta eller,
där ansökan avser provisoriskt familjebidrag, bevis att frågan örn ersättning
enligt förordningen örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, är föremål för riksförsäkringsanstaltens prövning.

6 §•

Bifalles ansökan örn familjebidrag enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden
ofördröjligen hos riksförsäkringsanstalten anmäla åt vilken
familjebidrag fastställts.

Meddelar riksförsäkringsanstalten beslut beträffande sjukpenning eller livränta
åt någon, för vilken anmälan gjorts enligt vad i första stycket sägs, skall
meddelande därom genast översändas till den familjebidragsnämnd, som gjort
anmälan.

7 §•

Yad i denna förordning stadgas örn värnpliktig skall, med de inskränkningar
som av Konungen må föreskrivas, äga motsvarande tillämpning beträffande
annan, som under militärtjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordning
varit å honom tillämplig, drabbats av kroppsskada, medförande rätt till ersättning
enligt förordningen örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, eller lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för
olycksfall i arbete eller lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Konungen äger med avseende å annat fall än i första stycket sägs föreskriva,
att i denna förordning meddelade bestämmelser örn familjebidrag skola,
med de inskränkningar som må finnas påkallade, äga motsvarande tillämpning
å annan personal vid krigsmakten, som drabbats av kroppsskada under tjänstgöring
å tid, då värnpliktiga varit inkallade jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1944.

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

B. att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit att i den mån
så erfordras vidtaga åtgärder för att familjebidrag enligt nu gällande
grunder med de ändringar, som däri nu och framdeles beslutas,
skall kunna utgå vid kroppsskada under all tjänstgöring
efter den 2 september 1939 och innan frågan örn revision av
militärersättningsförordningen blivit slutgiltigt prövad och därav
föranledda bestämmelser trätt i kraft; samt

C. att motionerna I: 281, I: 284 och I: 285 samt II: 453—456,
i den mån de icke beaktats genom vad utskottet under A. hemställt,
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren herrar Norman, Wistrand, Olof Carlsson, Mannerskantz*,
Roos, Hage, Sten och Hallagård;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Olovson i Västerås, Pettersson
i Hällbacken, Ryberg, Cruse*, fru Johansson*, herrar Håstad och Andersson i
Eskilstuna.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Hage.

Reservation