Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 3 februari 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 40 §
1 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.

Genom en den 22 december 1943 dagtecknad proposition, nr 9, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 40 § 1 inom. lagen den 14 juni 1918
(nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 40 § 1 mom. lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

40 §.

1 mom. Har fattigvårdssamhälle---är beläget.

Lag samma vare beträffande avgift för vård, som lämnats å landsting eller
stad, som ej deltager i landsting, tillhörig anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa,
fallandesjuka, blinda barn under skolåldern eller psykopatiska och nervösa
barn eller å enskild dylik anstalt, som åtnjuter statsbidrag eller blivit av
Konungen för ändamålet godkänd.

I fråga----motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för propositionen, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.

'' Senaste lydelse se SFS 1927:208.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 2 avd. Nr 3—4.

278 44

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 augusti 1943 har medicinalstyrelsen
hemställt örn viss ändring av 40 § lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården i
syfte att fattigvårdssamhälle, som erlagt avgift för vård å anstalt för psykopatiska
och nervösa barn, må kunna därför erhålla gottgörelse av vederbörande
landsting. Styrelsen framhåller inledningsvis, att av kommunerna
för vård omhändertagna sinnesslöa, fallandesjuka, tuberkulösa eller vanföra
till en betydande del utgjordes av barn i skolåldern, för vilka syftet med
omhändertagandet ej blott vore medicinsk behandling utan även uppfostran
och för varje abnormgrupp särskilt anpassad skolundervisning. Yad beträffade
omhändertagandet och undervisningen av övriga abnorma barn,
såsom blinda eller dövstumma, hade staten helt påtagit sig kostnaden därför.
Utvecklingen hade alltså lett därhän att primärkommunerna befriats
från kostnaderna för vårdavgifterna för alla abnorma barn, som omhändertoges
för vård och uppfostran. Härifrån funnes dock ett undantag, nämligen
de barn, som intoges å anstalt för psykopatiska och nervösa barn.
Efter att ha erinrat örn att enligt kungörelse den 4 juni 1937, nr 303, vissa
anstalter för psykopatiska och nervösa barn bomme i åtnjutande av statsbidrag
omnämner medicinalstyrelsen, att för närvarande inom landet funnes
fyra anstalter för psykopatiska och nervösa barn med ett sammanlagt platsantal
av 128, vilket fördelade sig på följande sätt:

Mellansjö skolhem, Täby...................... 47 platser

Skärsbo barnhem, Alingsås.................... 23

Håbylund, Lund ................................ 24 »

Myrornas barnhem, Frölundaborg............ 34

Medicinalstyrelsen fortsätter:

Verksamheten vid dessa anstalter har visat sig vara synnerligen betydelsefull
och i hög grad ägnad att tillvarataga ett folkmaterial, för vilket annars
stor risk förelegat, att det skulle hemfalla åt kriminalitet eller annan asocialitet
eller ock psykiskt insjukna. Dessa anstalter ha en viktig funktion att fylla
som observationsanstalter. Som sådana stå de i ständigt samarbete med
andra anstalter, som omhändertaga psykiskt abnorma barn, och överflyttningar
av barn mellan dessa anstalter och sinnesslö- eller epileptikeranstalter
förekomma ofta. Ett friktionsfritt samarbete försvåras dock av att dessa olika
anstalter beträffande ersättningen för vården ej intaga samma ställning. Barnavårdsnämnderna
äro ej sällan av ekonomiska skäl obenägna att ombesörja
överflyttning av ett barn från en anstalt, som medför rätt till ersättning
av landstinget, till en anstalt för psykopatiska och nervösa barn, där sådan
ersättning ej utgår. Även fördröjes och förhindras ofta av samma anledning
omhändertagandet av barn, som vistas i enskilda hem, och vilka borde sändas
till anstalt för psykopatiska och nervösa barn. Detta är så mycket mer
beklagligt, som åtskilliga av dessa psykopatiska barn utgöra ett värdefullare
folkmaterial än vissa av de grupper, som åtnjuta denna förmån, barn som
under lämplig behandling kunna utvecklas till dugliga och värdefulla samhällsmedlemmar.

En ändring av lagen i föreslagen riktning kunde enligt medicinalstyrelsen
förväntas medföra ökat intresse för inrättandet av dylika hem, vilket styrelsen
önskade på allt sätt underlätta.

Andra lagutskottets utlåtande nr 3. 3

Över medicinalstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av socialvårdskommittén,
svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet samt
svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet. För dessa yttranden redogöres
å sid. 6 i propositionen.

Statsrådet Rubbestad anförde i propositionen:

»Möjligheterna att bringa psykopatiska och nervösa barn till hälsa äro
större ju förr dessa komma under sakkunnig vård och behandling. Såsom
av medicinalstyrelsens skrivelse framgår motverkas emellertid önskemålet
att i så stor utsträckning som möjligt bereda dem dylik vård och behandling
till följd av att enligt nu gällande bestämmelser fattigvårdssamhälle icke
äger rätt att av landsting erhålla gottgörelse för avgifter för dylik vård.
Önskvärdheten av att kunna genomföra medicinalstyrelsens förslag torde
därför ligga i öppen dag. Med hänsyn till frågans begränsade storleksordning
torde det pågående utredningsarbetet inom socialvårdslagstiftningen
icke böra hindra, att densamma löses separat. Jag vill därför förorda, att
förslag framlägges för riksdagen örn sådan ändring av 40 § fattigvårdslagen,
varom medicinalstyrelsen hemställt. Den ifrågasatta lagändringen torde böra
träda i kraft den 1 juli 1944.»

Utskottet har ej funnit skäl till erinran mot det i propositionen framlagda
förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 3 februari 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Oloj Carlsson, Mannerskantz,
Hage, Hallagård, Hagman och Holmbäck;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken
Andersson, herr Pettersson i Hällbacken, fru Nordgren, herr Hermansson, fru Johansson
och herr Hedlund i Rådom.

Utskottet.