Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1944 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt
lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag
(nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av
bostadsrätt m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 18 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 101, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.; samt
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta motioner, nämligen,
inom första kammaren,
nr 275 av herr Lindblom m. fl.,
nr 276 av herr Hage och herr Olsson, Karl Johan, samt
nr 277 av herr Karlsson, Gustaf, m. fl., ävensom
inom andra kammaren,
nr 445 av herr Senander m. fl.,
nr 446 av herr Edberg m. fl.,
nr 447 av herr Hagberg i Malmö m. fl. samt
nr 450 av herr Eriksson i Stockholm m. fl.
I motionerna I: 275 och 11:447, vilka äro likalydande, har hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att hyresregleringslagen skall äga fortsatt giltighet
allenast till och nied den 30 september 1945.
I motionerna I: 276 och II: 446, vilka jämväl äro likalydande, yrkas, att
förslaget till lag angående fortsatt giltighet av hyresregleringslagen måtte
erhålla följande lydelse
bihang till riksdagens protokoll 1944. 0 sami. 2 ned. Nr 27 ■
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.
Härigenom för ordnas dels att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m., vilken enligt lag den 26 mars 1943 (nr 112) gäller t. o. m. den 30 september
1944, i nedan intagna delar skall erhålla ändrad lydelse på sätt i det
följande angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt
giltighet t. o. m. den 30 september 1946.
3 §•
Hyresvärden —--- skäligt.
Var hyran---därav föranledes. Betingade lägenheten den 1 januari
1942 en hyra, som i avsevärd mån översteg hyran för därmed jämförliga lägenheter
eller har lägenhetens värde avsevärt minskats genom ombyggnadseller
ändringsarbete eller på grund av annan omständighet av därmed jämförlig
betydelse, äger nämnden på framställning av hyresgästen eller hyressökande
nedsätta grundhyran till skäligt belopp.
Höjning--• — avtalet.
6 §•
Är lägenhet, som icke enligt 2 § är underkastad hyresreglering, uthyrd
mot en hyra, som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga
omständigheter föranleda eller utbjudes sådan lägenhet till uthyrning mot en
hyra, som nu sagts, äger hyresnämnden nedsätta hyran efter vad som finnes
skäligt. I fråga örn ersättning för lägenhetens uppvärmning eller förseende
med varmvatten skall vad i 4 § andra och tredje styckena stadgas äga
motsvarande tillämpning.
Vid meddelande---därtill fastställer.
20 §.
Part---beslutat.
Nämndens —---bestämmer.
I samband med beslut, varigenom hyresrådet på talan av hyresgäst nedsätter
den av hyresnämnden fastställda grundhyran för lägenhet i hus eller
del av hus, som färdigställts senare än den 1 januari 1942, äger hyresrådet,
ändå att besvär ej anförts, nedsätta grundhyran för annan lägenhet i husen,
där så prövas skäligt för vinnande av likformighet i hyressättningen i detta.
Motionerna I: 277 och II: 450, vilka ävenledes äro likalydande, utmynna i
en hemställan, att riksdagen måtte antaga följande tillägg till 7 § hyresregleringslagen:
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
3
»Förening, som har till uppgift att bereda befolkningen eller väsentlig
del därav å en ort lokaler för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor
eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed
jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt, är dock berättigad att
efter uppsägning tillträda lokal, som är uthyrd av föreningen, under förutsättning,
att avsikten med uppsägningen är, att föreningen bättre skall kunna
fylla sitt samhälleliga syfte.»
I motionen 11:445, slutligen, hemställes, att »riksdagen för sin del måtte
besluta om sådan ändring i paragraf 6, lagen av den 19 juni 1942 örn
hyresreglering m. m., att hyresnämnd därigenom erhåller möjlighet att
ingripa mot hyresprissättningen för möblerade rum redan då rummen utbjudas
till uthyrning, alltså innan något hyresavtal blir träffat», varjämte
anhålles, att utskottet måtte utarbeta den härför nödiga lagtexten.
Beträffande de skäl, som anföris till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl motionärerna andragit för
sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Den lagstiftning, som genom propositionen föreslås skola erhålla förlängd
giltighet, har föranletts av den minskning i byggnadsproduktionen, som
uppkommit genom krisförhållandena och som medfört brist på lägenheter
och fara för hyresstegringar. I 326 orter, för vilka statistiska uppgifter örn
bostadsproduktionen föreligga, tillkommo i genomsnitt om året under tioårsperioden
1933—1942 tillhopa 23 337 nya bostadslägenheter. År 1939, då
byggnadsverksamheten nådde sin höjdpunkt, uppgick antalet till 40 787.
Till följd av krisförhållandena sjönk sedan produktionen till 18 578 lägenheter
år 1940 och 11 634 år 1941. En betydande återhämtning inträffade
därefter under år 1942, då antalet nytillkomna lägenheter utgjorde 20 046.
För år 1943 är statistiken i sin helhet ännu ej färdigställd.
Den statistik över bostadsproduktionen under år 1943, som för närvarande
finnes tillgänglig, omfattar årets tre första kvartal och avser huvudsakligen
större och medelstora städer. Enligt denna statistik tillkommo under de tre
första kvartalen år 1943 i 33 städer med över 10 000 invånare tillhopa 15 398
lägenheter. Under motsvarande kvartal åren 1939—1942 tillkommo i samma
städer respektive 20 884, 10 610, 5 631 och 8 180 lägenheter. För de 14 största
städerna — där invånarantalet översteg 30 000 — uppgick antalet redovisade
nya lägenheter under de tre första kvartalen åren 1939—1943 till respektive
17 981, 9 329, 4 732, 6 319 och 12 741. Vid bedömande av bostadsproduktionens
omfattning år 1943 i jämförelse med tidigare år bör emellertid
beaktas, att det förelegat en ovanligt stor eftersläpning i redovisningen av
fullbordade lägenheter. Med hänsyn härtill skulle för de 33 först berörda
städerna bostadsproduktionens ökning från 1942 till 1943 kunna uppskattas
till cirka 40 °/o och minskningen från 1939 till 1943 till cirka 30 %.
Statistiken över beviljade byggnadslov, som närmast belyser omfattningen
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
av- byggnadsföretagarnas planer, visar ett något större antal lägenheter i
byggnadsföretag, som beviljats under tiden den 1 januari—den 30 september
1943, än i företag, som beviljats under motsvarande tid år 1942. Likaså giva
byggnadsnämndernas uppgifter om pågående byggen vid handen, att bostadsproduktionen
i städer med över 30 000 invånare haft större omfattning år
1943 än närmast föregående år.
Hyresrådet har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1943 föreslagit,
att lagen om hyresreglering m. m. och lagen örn kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m. måtte med oförändrad lydelse erhålla
förlängd giltighet till och med den 30 september 1946. Fastighetsägarnas
representanter i hyresrådet lia i avgiven reservation bland annat uttalat, att
hyresrådet bort förorda en förlängning på allenast ett år.
Över hyresrådets skrivelse lia efter remiss avgivits yttranden av socialstyrelsen,
Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund.
I dessa yttranden har icke någon erinran gjorts mot en förlängning av ifrågavarande
lagar. Socialstyrelsen och hyresgästförbundet ha tillstyrkt hyresrådets
förslag att förlängningen skulle omfatta två år. Däremot har fastighetsägareförbundet
hemställt, att lagstiftningen icke måtte erhålla utsträckt giltighet
för längre tid än till och med den 30 september 1945.
Socialstyrelsen har yttrat, att styrelsen, i likhet med hyresrådet, icke funnit
anledning att föreslå någon ändring av de ifrågavarande två lagarnas innehåll.
De håda partsorganisationerna lia däremot framlagt vissa, sinsemellan
olika, ändringsförslag. För dessa förslag redogöres å s. 8—10 i propositionen.
I skrivelse till Kungl. Majit den 12 januari 1944 lia landsorganisationen i
Sverige, folkets husföreningarnas riksorganisation och ordenshusens riksförening
hemställt örn sådana ändringar i hyresregleringslagen, att förening eller
organisation, som hade till huvudsaklig uppgift att tillhandahålla allmänheten
samlingslokaler, bereddes möjlighet att uppsäga hyresgäst, som förhyrde
lokal för biografändamål, under förutsättning att avsikten med uppsägningen
vore, att föreningen eller organisationen själv i fortsättningen skulle tillgodogöra
sig inkomsten av biografrörelsen för att därigenom bättre kunna fylla
sitt samhälleliga syfte. Beträffande innehållet i denna skrivelse må här hänvisas
till s. 11—13 i propositionen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist, har i propositionen
anfört följande:
»De inledningsvis återgivna uppgifterna om byggnadsverksamhetens utveckling
ge vid handen, att bostadsproduktionen, som efter krigsutbrottet
undergick en mycket stark minskning, åter ökat i ganska betydande grad
under de håda senast förflutna åren. Fortfarande råder dock en allmän
knapphet på lägenheter, och möjligheterna att ytterligare öka produktionen
äro för närvarande begränsade genom brist på vissa slag av byggnadsmaterial.
Även örn krigstillståndet skulle upphöra inom en någorlunda snar fram
-
Andril lagutskottets utlåtande nr 27.
5
tid, måste man räkna med en iner eller mindre lång övergångstid, innan den
eftersatta bostadsproduktionen blivit återhämtad.
På grund av dessa förhållanden är det uppenbarligen nödvändigt att tills
vidare bibehålla den reglering av bostadsmarknaden, som infördes genom lagen
den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och lagen samma dag örn
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. Det har icke heller
från något håll ifrågasatts, att denna reglering skulle kunna avvecklas,
då lagarnas nuvarande giltighetstid upphör den 30 nästkommande september.
Hyresrådet har föreslagit, att lagarna skola förlängas på två år, d. v. s.
för tiden till och med den 30 september 1946. Inom hyresrådet ha fastighetsägarnas
representanter reserverat sig häremot och velat föreslå en förlängning
på endast ett år. I remissyttrandena har hyresrådets förslag tillstyrkts
av socialstyrelsen och hyresgästförbundet, medan fastighetsägareförbundet
anslutit sig till reservationen.
Det torde ej kunna förväntas, att byggnadsverksamheten under de närmaste
åren skall kunna få en sådan omfattning, alt regleringsåtgärderna
skulle kunna avvecklas utan olägenhet före utgången av den tid hyresrådet
angivit. Under sådana omständigheter måste det anses lämpligt, att lagarnas
giltighetstid redan nu bestämmes i enlighet härmed. Därigenom skulle,
såsom hyresrådet påpekat, praktiska fördelar vinnas såväl för de avtalsslutande
parterna på hyresmarknaden som för de hyresreglerande organen.
Jag finner mig därför böra förorda, att lagarna erhålla fortsatt giltighet till
och med den 30 september 1946.
I samband med den förlängning av dessa lagar, som ägde rum förra året,
underkastades deras innehåll en allmän översyn på grundval av de erfarenheter,
som vunnits under deras tillämpning i praktiken. I vissa detaljer blevo
lagarna därvid ändrade och kompletterade.
Hyresrådet har nu icke föreslagit några ytterligare lagändringar, och
samma ståndpunkt har intagits av socialstyrelsen. I den mån det icke föreligger
ett verkligt behov av ändrade normer, synes det också vara en fördel
att bibehålla regleringsåtgärderna i den utformning, de nu efter omprövning
erhållit. Allmänhetens hyresförhållanden skulle därigenom bliva mera
stabiliserade, och de hyresreglerande organen kunde utbygga en fastare
praxis.
Såväl från fastighetsägarnas som från hyresgästernas sida ha emellertid
framkommit ändringsförslag. Fastighetsägarnas representanter i hyresrådet
och fastighetsägareförbundet lia påyrkat, att även mindre avvikelser från
den allmänna hyresnivån under vissa förutsättningar skulle få medföra höjning
av gällande grundhyror. Förslag i samma riktning lia vid upprepade tillfällen
framförts från fastighetsägarhåll utan att vinna statsmakternas bifall.
Det torde ej heller nu finnas anledning att ändra lagens konstruktion på denna
punkt.
Hyresgästförbundet har föreslagit tre ändringar i hyresregleringslagen.
Med det första förslaget avses ali införa rätt till nedsättning av grundhyra på
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
grund av minskning i lägenhetens hyresvärde. Förbundet åsyftar därmed till
en början sådana fall, då exempelvis fönster eller dörrar blivit igensatta eller
förefintliga installationer till bekvämligheter avlägsnade. Dylika fall torde
emellertid vara synnerligen ovanliga. Vidare avses de situationer, då grannar
utöva störande verksamhet. Därvid kan det dock ofta vara fråga om intrång
av mera tillfällig art. Såväl i de förra som i de senare fallen kan hyresgästen
föra talan vid domstol om nedsättning i hyran eller skadestånd, och
detta torde vara en lämplig ordning för avgörande av dylika tvister. Att låta
dem behandlas av de hyresreglerande organen synes alltså ej påkallat.
Vidare har hyresgästförbundet påyrkat, att hyresrådet i besvärsmål, som
avse fastställande av grundhyror i nya hus, skulle få befogenhet att nedsätta
de av hyresnämnden bestämda grundhyrorna jämväl för sådana lägenheter,
vilkas hyresgäster icke anfört besvär hos hyresrådet. Även om vissa skäl
tala för detta förslag, möta dock betänkligheter mot att införa en dylik särbestämmelse
om upptagande av vissa mål i högre instans utan att part klagat.
Slutligen har hyresgästförbundet föreslagit, att hyresnämnd skulle kunna
ingripa mot hyresprissättning för möblerade rum, redan då rummen utbjudas
till uthyrning och alltså innan något hyresavtal blivit träffat. Genomförandet
av detta förslag skulle dock vålla stora praktiska svårigheter, och
förslaget kan därför ej förordas.
Landsorganisationen, folkets husföreningarnas riksorganisation och ordenshusens
riksförening ha i en gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit,
att bestämmelser måtte införas i hyresregleringslagen för att
tillgodose vissa intressen i mål örn ogiltigförklaring av uppsägning. Förslaget
avser, att en förening eller organisation, som hade till huvudsaklig
uppgift att tillhandahålla allmänheten samlingslokaler, skulle beredas
möjlighet att uppsäga hyresgäst, som förhyrde lokal för biografändamål,
under förutsättning att avsikten med uppsägningen vore, att föreningen eller
organisationen själv i fortsättningen skulle tillgodogöra sig inkomsten av
biografrörelsen för att därigenom bättre kunna fylla sitt samhälleliga syfte.
Såsom framhållits i organisationernas skrivelse fylla de samlingslokaler,
varom här är fråga, en mycket betydelsefull uppgift i det kulturella och
politiska livet på ett stort antal orter. De föreningar som i allmänhet äro
ägare till dessa lokaler ha ofta behov att få utnyttja dem på bästa sätt för
att kunna säkerställa sin ekonomi. I de fall som organisationerna berört, då
en förening uthyrt sin lokal till uppenbart underpris, har dock föreningen
möjlighet att vinna rättelse genom att hos hyresnämnden påkalla höjning av
grundhyran.
Emellertid åsyftar organisationernas framställning, att föreningen i stället
skall kunna tvinga hyresgästen att avflytta, för alt föreningen själv skall
kunna driva biografrörelsen i sin lokal. Enligt bestämmelserna i hyresregleringslagen
skall hyresnämnden vid prövning av en uppsägnings giltighet
väga mot varandra å ena sidan fastighetsägarens behov att få disponera
över lägenheten och å den andra hyresgästens intresse att få behålla den
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
7
samma. I de här avsedda fallen kan föreningen, såsom redan framhållits,
ofta åberopa vägande skäl till förmån för sin begäran att få övertaga lokalen.
Men det kan också tänkas, att biografägarens intresse är tungt vägande; det
kan exempelvis gälla en av honom under många år upparbetad rörelse, av
vilken hans familjs försörjning är beroende.
Organisationerna synas anse, att föreningarna såsom fastighetsägare borde
tillerkännas en särställning på grund av det samhällsnyttiga syfte som deras
lokaler tjäna. En sådan ståndpunkt torde dock ej vara tillräckligt motiverad.
Även i andra fall kan det förekomma, att en fastighetsägare har ett myckel
starkt behov av att själv få disponera en uthyrd lägenhet. Detta kan gälla örn
såväl enskilda personer som allmännyttiga sammanslutningar av olika slag
liksom beträffande statliga och kommunala företag.
Det framställda förslaget innebär, att de fall som avses därmed skulle ■—
i motsats mot alla andra — undantagas från den skälighetsavvägning mellan
motsatta intressen, som hyresregleringslagen stadgar, och att således dessa
ärenden skulle utan vidare prövning avgöras i överensstämmelse med
fastighetsägarens intresse. Detta torde icke vara förenligt med de principer
sorn böra ligga till grund för lagstiftningen.
Då frågan örn förlängning av hyresregleringslagen förra året var föremål
för andra lagutskottets behandling, berördes även det nu angivna spörsmålet.
Utskottet framhöll då, att vid de hyresreglerande organens skälighetsprövning
särskild hänsyn borde tagas till det allmänintresse som ifrågavarande
föreningar tjänade. Så bör också uppenbarligen ske. I organisationernas skrivelse
har emellertid uppgivits, att praxis icke beaktat detta lagutskottets uttalande.
Som stöd för detta påstående lia dock endast anförts två fall, av
vilka det ena avgjorts av hyresrådet med en majoritet av tre röster mot två
och det andra ännu icke varit föremål för hyresrådets prövning. Det måste
också ihågkommas, att ärenden av detta slag, vilka avgöras efter skälighetsavvägning
av omständigheterna i varje enskilt fall, överhuvud taget icke äro
ägnade att åberopas som prejudikat.
På grund av vad som anförts i det föregående finner jag icke skäl att
föreslå någon ändring i lagstiftningen, vare sig i sist behandlade hänseende
eller i andra delar.
I likhet med vad som stadgades vid föregående förlängning av hyresregleringslagen
torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet
för hyresgäst, vars kontrakt redan före den 1 april 1944 blivit uppsagt till
upphörande efter den 30 september innevarande år, att få uppsägningen prövad
efter förlängningslagens tillkomst. Såsom hyresrådet föreslagit torde framställning
härom böra göras senast den 14 april 1944 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar
låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat
hyresgästen sådant meddelande.»
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
Viskottet.
I likhet med Kungl. Maj:t anser utskottet det vara uppenbart, att lagen örn
hyresreglering m. m. och lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt m. m. böra erhålla förlängd giltighet.
Kungl. Maj:t har föreslagit, att lagarna skola förlängas för två år eller till
och med den 30 september 1946. I de i ämnet väckta motionerna I: 275 och
11:447 har däremot hemställts, att förlängningen av hyresregleringslagen
skall omfatta endast ett år.
Såsom i motionerna framhållits har det hittills varit brukligt, att författningar,
som äro av beredskapskaraktär eller som eljest sammanhänga med
krisförhållandena, givits förlängd giltighet med endast ett år i sänder. Även
om vissa skäl kunna anses tala för Kungl. Maj:ts förslag vill utskottet dock
ej förorda, att en avvikelse från denna huvudregel sker i fråga örn hyresregleringslagstiftningen.
Därest riksdagen nästa år får taga ställning till frågan
om lagarnas fortsatta giltighet, får riksdagen samtidigt anledning alt
I»ritva om ändringar i lagarna höra vidtagas. Med hänsyn härtill anser utskottet,
att lagarna böra förnyas endast för ett år eller till och med den 30
september 1945.
Kungl. Maj:t har icke föreslagit några ändringar i de båda lagarna. Förslag
härom lia emellertid såvitt angår hyresregleringslagen framställts i de i
ämnet väckta motionerna 1:276, 1:277, 11:445, 11:446 och 11:450.
Sålunda har i motionerna I: 276 och II: 446 yrkats sådan ändring i 3 § hyresregleringslagen,
att hyresnämnden skall kunna nedsätta grundhyra för
viss lägenhet, då lägenhetens hyresvärde minskats exempelvis genom att
förefintliga installationer till bekvämligheter avlägsnats eller genom störande
verksamhet från grannars sida.
Ett av hyresregleringslagstiftningens huvudsyften är att förhindra en inflatorisk
utveckling å hyresmarknaden. För uppnåendet av nämnda syfte äro
de i 3 kap. allmänna nyttjanderättslagen meddelade bestämmelserna örn
hyra icke användbara. Särskilda regler örn maximering av hyrespriserna ha
därför måst uppställas. Dessa regler, som återfinnas i 3—6 §§ hyresregleringslagen,
äro genomgående sådana, som sakna motsvarighet i nyssnämnda rent
civilrättsliga lagstiftning. Ett införande i hyresregleringslagen av en sådan
bestämmelse som motionärerna föreslagit skulle däremot medföra, att regler
om nedsättning av hyra på grund av skada eller brist i lägenheten skulle finnas
både i allmänna hyreslagen och i hyresregleringslagen. Dessa regler skulle
uppenbarligen icke kunna utformas på samma sätt i hyresregleringslagen
som i hyreslagen. Detta förhållande kan enligt utskottets mening icke vara
tillfredsställande. Föga lämpligt torde även vara, att hyresgästen skulle äga
välja örn han ville vända sig till domstol eller hyresnämnd för att få hyran
nedsatt. Att hyresgästen anhängiggjort ärende om nedsättning av hyra vid
hyresnämnden eller att ärendet avgjorts av nämnden kan icke hindra domstolen
att pröva ett av hyresgästen mot hyresvärden instämt mål med yrkande
örn nedsättning av hyran på samma grund som åberopats vid hyresnämnden.
Då domstolen icke torde vara bunden av nämndens beslut, kan härvid
uppstå den följden, att myndigheterna meddela sinsemellan olikartade be
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
9
slut. Sorn därjämte dessa mål med hänsyn lill den utredning som ofta behöver
förebringas däri äro sådana, att de lämpligen böra handläggas av
domstol, anser utskottet övervägande skäl tala för att motionärernas hemställan
icke bör bifallas.
Vidare har i nämnda motioner påyrkats, alt hyresrådet i besvärsmål, som
avse fastställande av grundhyror i nya hus, skulle få befogenhet att nedsätta
de av hyresnämnden bestämda grundhyrorna jämväl för sådana lägenheter,
vilkas hyresgäster icke anfört besvär hos hyresrådet. Hyressättningen för
lägenheter i nya hus sker med utgångspunkt från hela fastighetens beräknade
årliga utgifter, som sedan fördelas å de särskilda lägenheterna. En ändring avföreslagen
art torde därför böra föra med sig jämväl en sådan ändring, att
örn hyresrådet på besvär av en hyresgäst sänker hyran för dennes lägenhet
icke på den grund att nyssnämnda samlade utgifter beräknats för högt utan
av det skälet, att fördelningen av utgifterna på de skilda lägenheterna anses
felaktigt verkställd och efter sänkningen hyrorna för samtliga lägenheter sålunda
icke försloge att täcka nyssnämnda utgifter, hyresrådet skulle äga
befogenhet att höja hyrorna för övriga lägenheter, ehuru hyresvärden icke
anfört besvär mot hyresnämndens beslut. En sådan omprövningsrätt, då en
enstaka hyresgäst klagat, kan visserligen ur vissa synpunkter anses önskvärd
men torde icke lämpligen böra införas. Mot den föreslagna ändringen kan
anföras, att det skulle möta betänkligheter av principiell natur att upptaga
vissa mål i högre instans utan att part klagat. Enligt motionärernas mening
skulle avsteg från denna princip hava gjorts i svensk rätt åtminstone i två
tall, nämligen i 114 § konkurslagen och 11 kap. 60 § tredje stycket vattenlagen.
Förstnämnda stadgande torde emellertid få anses förestavat av ett
speciellt praktiskt behov. Det åberopade stadgandet i vattenlagen synes icke
kunna andragas såsom ett undantag från här ifrågavarande princip, då stadgandet
ger bestämmelser örn förfarandet i lägsta instans.
Skulle i ett sådant fall som motionärerna anfört hyresnämndens beslut
vara påtagligt oriktigt, skall nämnden jämlikt 22 § första stycket hyresregleringslagen
förordna om rättelse av beslutet. Det kan anmärkas, att nämndens
befogenhet att ingripa icke är beroende på framställning av part.
På grund av vad nu anförts kan utskottet icke förorda motionärernas förslag
i denna del. Utskottet vill emellertid framhålla önskvärdheten av att
hyresnämnderna beakta den möjlighet, som enligt vad nyss anförts i vissa
fall står till buds att erhålla rättelse av felaktiga beslut av förevarande art.
Då hyresrådet förehaft ett sådant ärende som i motionerna åsyftas, är det enligt
utskottets mening lämpligt, att hyresrådet läster vederbörande hyresnämnds
uppmärksamhet på denna möjlighet.
1 motionerna 1:276, 11:445 och 11:446 har hemställts om sådan ändring
av 6 § hyresregleringslagen, alt hyresnämnd skulle kunna ingripa mot hyresprissättning
för möblerade rum redan då rummen utbjudas till uthyrning
och alltså innan något hyresavtal blivit träffat. Då genomförandet av ett sådant
förslag såsom föredragande departementschefen anfört skulle vålla stora
praktiska svårigheter, kan utskottet icke tillstyrka en sådan ändring. TJtskol
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
Let vill emellertid i detta sammanhang framhålla vikten av en effektivare
hyreskontroll beträffande de möblerade rummen. Denna kontroll skulle kunna
underlättas genom föreskrivande av skyldighet för den, som hyr ut möblerade
rum, att göra anmälan därom till hyresnämnden. Förberedande åtgärder
i nu nämnd riktning lära enligt vad utskottet inhämtat redan hava vidtagits.
Enligt 7 § hyresregleringslagen äger hyresnämnden, örn hyresvärd utan att
hyresrätten är förverkad uppsagt hyresavtal, på framställning av hyresgästen
förklara uppsägningen ogiltig, om den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. Bestämmelsen innebär, att hyresnämnden
vid prövning av en uppsägnings giltighet skall mot varandra väga å ena
sidan fastighetsägarens behov att få disponera över lägenheten och å andra
sidan hyresgästens intresse att få behålla densamma.
I motionerna 1:277 och 11:450 har nu hemställts örn sådant tillägg till
7 § att förening, som har till uppgift att bereda befolkningen eller väsentlig
del därav å en ort lokaler för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor
eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt
ideellt ändamål av synnerlig vikt, skall vara berättigad att efter uppsägning
tillträda lokal, som är uthyrd av föreningen, under förutsättning,
att avsikten med uppsägningen är, att föreningen bättre skall kunna fylla
sitt samhälleliga syfte. De föreningar som avses i motionerna äro i främsta
rummet folketshusföreningar, nykterlietsorganisationer och de senares fastighetsföreningar
samt bygdegårdsföreningar.
Enligt utskottets mening är syftet med förevarande motioner synnerligen
behjärtansvärt. Såsom departementschefen framhållit fylla nämligen de samlingslokaler,
varom här är fråga, en mycket betydelsefull uppgift i det kulturella
och politiska livet på ett stort antal orter. Utskottet är också medvetet
om, att de föreningar, som äro ägare till ifrågavarande lokaler, ofta
arbeta under mycket svåra ekonomiska förhållanden. Utskottet kan emellertid
icke inse, att den nuvarande lagstiftningen, örn den rätt tillämpas, kan
verka i en för föreningarna obillig riktning. Förutsättning för att uppsägning
skall förklaras ogiltig är ju enligt 7 § hyresregleringslagen, att uppsägningen
finnes strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara obillig. Ett undantagande
från paragrafens tillämpning av de fall, som i motionerna avses,
skulle innebära, att en uppsägning i dessa fall vore giltig även om den
på det mest flagranta sätt strede mot god sed i hyresförhållanden eller eljest
vore obillig. Att för de speciella fall varom motionerna handla införa en bestämmelse
om undantag från den i lagen stadgade skälighetsprövning av uppsägningars
giltighet, som krislidsförhållandena nödvändiggjort, kan därför
enligt utskottets mening givetvis icke ifrågakomma.
Då frågan örn förlängning av hyresregleringslagen förra året var föremål
för utskottets behandling, berördes även nu förevarande spörsmål. Utskottel
framhöll då i sitt av riksdagen godkända utlåtande, alt vid de hyresreglerande
organens skälighetsprövning särskild hänsyn borde tagas till det allmänintresse
sorn ifrågavarande föreningar tjänade. I den föreliggande propositio
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
11
nen har departementschefen betonat, att så uppenbarligen bör ske. Att bedöma
huruvida praxis beaktat nämnda uttalande från utskottets sida torde
icke vara möjligt på grundval av den i förevarande ärende förebragta utredningen.
Utskottet vill emellertid nu ytterligare understryka vad utskottet yttrat
på denna punkt. Därest det i fortsättningen skulle visa sig, att praxis komme
att betrakta förevarande spörsmål från annan synvinkel än som utskottet
sålunda angivit, kommer tydligen denna fråga i ett annat läge. Särskilda åtgärder
kunna då bliva påkallade. Det kan då visa sig önskvärt, att omprövning
sker av frågan, huruvida ifrågavarande lokaler ävensom lokaler i övrigt
som tjäna ett allmänt ändamål, överhuvud taget böra vara underkastade hyresregleringens
bestämmelser.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts genom
propositionen nr 101 framlagda förslag till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen
samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt m. m. ej kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte med bifall till motionerna 1:275 och
11:447 för sin del antaga följande förslag till
(Kungl. Maj:ts förslag:)
(Utskottets förslag:)
i) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den
19 juni 1942 om hyresreglering m.
m.1, vilken enligt lag den 26 mars
1943 (nr 112) gäller till och med den
30 september 1944, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 september
1946.
Härigenom förordnas, att lagen den
19 juni 1942 om hyresreglering m.
m.1, vilken enligt lag den 26 mars
1943 (nr 112) gäller till och med den
30 september 1944, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 september
1945.
Har hyresvärd, ulan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1944
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1944, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1944 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.
Senaste lydelse, se SFS 1943: 112.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
2) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den
19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m.
m.\ vilken enligt lag den 26 mars
1943 (nr 113) gäller till och med den
30 september 1944, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 september
1946.
Härigenom förordnas, att lagen den
19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m.
m.\ vilken enligt lag den 26 mars
1943 (nr 113) gäller till och med den
30 september 1944, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 september
1945.
B. att motionerna I: 276, I: 277, II: 445, II: 446 och II: 450
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 mars 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*, Forslund, Löfvander*, Mannerskantz,
Roos, Hage och Söderkvist;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,
herrar Pettersson i Hällbacken*, Ryberg*, Cruse, Johnsson i Kastanjegården* och
Jansson i Hällefors.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 113.
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
13
Reservation
av herrar Hage och Cruse, vilka hemställt,
A. att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts genom
propositionen nr 101 framlagda förslag till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn hyresreglering
m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen
samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt m. m. ej kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte med bifall till motionerna I: 275 och
II: 447 samt till motionerna I: 276 och II: 446 i vissa delar för
sin del antaga följande förslag till
i) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas dels att lagen den 19 juni 1942 örn hyresreglering
m. m., vilken enligt lag den 26 mars 1943 (nr 112) gäller till och med den 30
september 1944, i nedan intagna delar skall erhålla ändrad lydelse på sätt i
det följande angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 september 1945.
3 §■
Hyresvärden må---finnes skäligt.
Var hyran -—--därav föranledes. Betingade lägenheten den 1 januari
1942 en hyra, som i avsevärd mån översteg hyran för därmed jämförliga lägenheter
eller har lägenhetens värde avsevärt minskats genom ombyggnadseller
ändringsarbete eller på grund av annan omständighet av därmed jämförlig
betydelse, äger nämnden på framställning av hyresgästen eller liyressökande
nedsätta grundhyran till skäligt belopp.
Höjning av---parterna avtalat.
20 §.
Part, som ----nämndens beslut.
I samband med beslut, varigenom hyresrådet på talan av hyresgäst nedsätter
den av hyresnämnden fastställda grundhyran för lägenhet i hus eller del
av hus, som färdigställts senare än den 1 januari 1942, äger hyresrådet, ändå
att besvär ej anförts, nedsätta grundhyran för annan lägenhet i huset, där så
prövas skäligt för vinnande av likformighet i hyressättningen i detta.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före deli 1 april 1944
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1944, må fram
-
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
ställning som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1944 eller, örn hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.
2) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 jani 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 26 mars 1943 (nr
113) gäller till och med den 30 september 1944, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 september 1945.
B. att motionerna 1:276 och 11:446, i den mån de icke
blivit besvarade genom vad utskottet under A. anfört, icke
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt
C. att motionerna I: 277, II: 445 och II: 450 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm 1944. Kungl. Boklryckeriet P. A.
441267
Norstedt & Söner.