6

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 14 maj 1943
(nr 245) med särskilda bestämmelser angående gäldande
av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl.
lagar.

Genom en den 25 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 138, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj.-t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 14 maj 1943 (nr 245) med
särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt
allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

Härigenom förordnas, att lagen den 14 maj 1943 med särskilda bestämmelser
angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen
m. fl. lagar, vilken gäller till och med den 30 juni 1944, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1945.

Genom lagen den 14 maj 1943 (nr 245) med särskilda bestämmelser angående
gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar
har Konungen bemyndigats att för vissa fall förordna örn uppskov under
högst sex månader med betalning i kontanter av ersättningsbelopp, som det
åligger kronan att utgiva. Ifrågavarande fullmaktslag, som ersätter en tidigare
i ämnet utfärdad författning, ingår såsom ett led i den penningpolitiska
beredskapslagstiftningen och har motiverats med önskemålet att förhindra
en sådan plötslig ansvällning av köpkraften, som kan befaras få ogynnsamma
återverkningar på prisutvecklingen. Lagen trädde i kraft den 1 juli
1943 och gäller till och med den 30 juni 1944.

Förordnande, som avses i fullmaktslagen, har av Kungl. Majit meddelats
genom kungörelse den 14 maj 1943 (nr 246). Denna, som i likhet med lagen
trädde i kraft den 1 juli 1943 och gäller till och med den 30 juni 1944, äger
tillämpning å ersättningsbelopp, överstigande 1 000 kronor, som kronan har

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

7

att gälda för följande slag av förnödenheter, vilka med äganderätt tagas i
anspråk jämlikt rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), nämligen fartyg,
båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning samt motorfordon
och motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap. Ersättningsbelopp,
varå förevarande kungörelse äger tillämpning, skall av den myndighet,
som har att utbetala beloppet, insättas å särskilt konto i postgirorörelsen för
den ersättningsberättigades räkning att innestå sex månader från det beloppet
insatts eller, där insättning ej skett inom en månad från det ersättningsbeslutet
meddelades, sex månader från utgången av sagda tid. Från
insättning må, där den ersättningsberättigade det begär, undantagas högst
1 000 kronor. Å ersättningsbelopp skall gottgöras ränta från den dag beloppet
insatts å postgirokontot eller, där insättning ej skett inom en månad
från det ersättningsbeslutet meddelades, från utgången av sagda ''tid. De
närmare grunder, efter vilka ränta skall utgå, bestämmas av riksbanken.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 februari 1944 ha fullmäktige i riksbanken
hemställt, alt då under nuvarande förhållanden här avsedd lagstiftning
syntes böra erhålla fortsatt giltighet, fullmaktslagen den 14 maj 1943
ävensom kungörelsen samma dag måtte förlängas, förslagsvis under ytterligare
ett år eller alltså till utgången av juni 1945.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett den 17 februari 1944 dagtecknat,
efter remiss avgivet utlåtande i ärendet meddelat, att fullmäktige icke hade
något att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifölles.

Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har tillstyrkt bankofullmäktiges
framställning.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 9 mars 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendeis behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Löfvander, Mannerskantz,
Roos, Hage och Söderkvist;

från andra kammren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,
herrar Pettersson i Hällbacken, Ryberg, Cruse och Jansson i Hällefors.

Utskottet.