Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
3
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1944 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön
och pension.
Genom en den 25 februari 1944 dagtecknad proposition, nr 134, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1948 (nr 420) angående
begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 angående begränsning
av dyrtidstillägg å lön och pension, vilken gäller till och med den 30 juni
1944, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1945.
Såsom ett led i den allmänna ekonomiska politiken med syfte att förhindra
en prisutveckling av inflatorisk karaktär genomfördes vid 1943 års
riksdag (proposition nr 320; andra lagutskottets utlåtande nr 63) en lagstiftning
angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension. De i ämnet
gällande bestämmelserna, vilka innefattas i en den 30 juni 1943 (nr 420) utfärdad
lag, innehålla i huvudsak följande.
I 1 § första stycket nämnda lag föreskrives, att Konungen vid krig eller
krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden äger, när riksdagen ej är samlad, förordna att vad
i 2—5 §§ stadgas skall äga tillämpning; dock må förordnande, som nu sagts,
ej meddelas med mindre Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen
ändock skall sammanträda inom trettio dagar. Enligt l § andra stycket äger
Konungen, där under tid, då riksdagen är samlad, sådana förhållanden prövas
vara för handen, som i första stycket sägs, med riksdagens samtycke
meddela förordnande, som där avses. I 2 § stadgas, att där för viss grupp
av arbetstagare eller pensionstagare dyrtidstillägg å lön eller pension utgår
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 25.
eller enligt reglemente eller eljest skall utgå efter väsentligt förmånligare
grunder än de, som i allmänhet gälla för arbetstagare inom riket, statens
Iönekontrollnämnd må meddela förbud mot att dyrtidstillägget för nämnda
grupp utan nämndens tillstånd höjes utöver det tillägg, som utgick vid tiden
för förbudets meddelande. Vidare stadgas i 3 §, att om arbetsgivare träffat
överenskommelse med flertalet av en grupp arbetstagare eller pensionstagare
om nedsättning eller begränsning av eljest utgående dyrtidstillägg, lönekontrollnämnden
må föreskriva, att dyrtidstillägget skall utgå enligt de i överenskommelsen-,
angivna grunderna jämväl såvitt angår sådan arbetstagare
eller pensionstagare inom gruppen, som icke biträtt överenskommelsen. Enligt
4 § skall med dyrtidstillägg å lön eller pension likställas varje annat
tillägg, som måste antagas avse att anpassa lönen eller pensionen efter ökningen
i de allmänna levnadskostnaderna, ändå att tillägget givits annan beteckning.
Enligt 5 § är arbetsgivare skyldig att på anfordran lämna vissa
uppgifter till lönekontrollnämnden ävensom förete handelsböcker och affärshandlingar
för nämnden. Över lönekontrollnämndens beslut må, enligt 12 §,
klagan föras hos Kungl. Maj:t. Slutligen stadgas, att lagen, som trädde i kraft
den 1 juli 1943, gäller till och den 30 juni 1944, samt att förordnande enligt
1 § ej skall gälla längre än lagen äger giltighet.
Genom kungörelse den 30 juni 1943 (nr 421) har Kungl. Maj:t, efter inhämtande
av riksdagens samtycke, förordnat, att vad i 2—5 §§ förenämnda
lag stadgas skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1943 tills vidare.
Förordnandet är alltjämt gällande.
Slutligen må omnämnas, att Kungl. Majit den 30 juni 1943 (nr 623) fastställt
instruktion för statens Iönekontrollnämnd.
Lagen angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension har hittills
tillämpats endast i två särskilda fall. I båda fallen har fråga varit om tilllämpning
av 3 § i lagen. Sålunda har lönekontrollnämnden genom beslut
den 24 juli 1943 beträffande 18 hos Stockholms stad anställda arbetstagare,
vilka icke biträtt träffade överenskommelser örn begränsning av dyrtidstilllägg,
föreskrivit, att dyrtidstillägg enligt de grunder, som gällde enligt särskilda
överenskommelser mellan Stockholms stad, å ena, samt Stockholms
stads tjänstemäns samorganisation med flera, å andra sidan, skulle från
och med den 1 augusti 1943 utgå jämväl åt nämnda 18 arbetstagare, vilka
icke biträtt överenskommelserna. Vidare har lönekontrollnämnden genom beslut
den 22 december 1943 rörande 40 polismän i Uppsala stad, vilka icke
biträtt träffad överenskommelse örn begränsning av dyrtidstillägg, meddelat
vissa föreskrifter med stöd av 3 § i lagen.
Lönekontrollnämndens beslut den 24 juli 1943 har överklagats hos Kungl.
Majit av två utav de 18 arbetstagare, som berördes av beslutet. Genom särskilda
beslut den 27 augusti och den 19 november 1943 har Kungl. Majit
lämnat de sålunda anförda besvären utan avseende. Jämväl mot beslutet
den 22 december 1943 har talan fullföljts. Detta ärende är alltjämt beroende
på Kungl. Majits prövning.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 5
Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har i propositionen
anfört:
»De skäl, som föranledde ifrågavarande lagstiftning, göra sig alltjämt gällande.
Såvitt nu kan bedömas, torde därför en dylik lagstiftning vara erforderlig
jämväl för tiden efter den 30 juni 1944. Med hänsyn härtill och då
någon omarbetning av 1943 års lag icke från något håll påkallats, tillstyrker
jag, att nämnda lag erhåller fortsatt giltighet för tiden från och med den 1
juli 1944 till och med den 30 juni 1945.»
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 16 mars 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
.från f örsta kammaren: herrar Norman, Mannerskantz, Koos, Hage, Carl Eric Ericsson,
Hallagård, Söderkvist och Näsström;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,
frii Nordgren, herrar Cruse, Holm, Wallén och Jansson i Hällefors.
Utskottet.