8
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1944 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen
den 30 september 1938 (nr 607).
Genom en den 28 januari 1944 dagtecknad proposition, nr 56, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen
den 30 september 1938 (nr 607).
Härigenom förordnas, att 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen den 30 september
1938 skall erhålla följande ändrade lydelse.
13 §.
3 mom. Vid övertidsarbetets ersättande med fritid skall iakttagas, att
mot övertiden svarande fritid förlägges till samma dygn som det, varunder
övertidsarbetet utföres, eller ock till närmast föregående eller efterföljande
helgfria dygn samt att, då fråga är om sjöman som uppbär kontant lön, fritiden
beredes i hamn och, örn övertidsarbetet utföres å helgdag, icke förlägges
till söckendag, varunder sjömannen utför övertidsarbete mot annan ersättning
än fritid å samma söckendag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945.
Andra lagutskottets utlåtande nr 17. “
I fråga örn de skäl, som anför Is till stöd för lagförslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Enligt 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607) skall
ersättning för övertidsarbete som sjöman förrättat utgå i penningar eller ock,
då fråga är om vakttjänst i hamn eller om arbete utfört av sjöman som icke
uppbär kontant lön, beredas i form av fritid. I samma paragrafs 2 mom. föreskrives,
att övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat
utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del och, när
övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta
månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning, övertidsersättningen
skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete utförts,
varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme. Vid
övertidsarbetets ersättande med fritid skall enligt paragrafens o mom. iakttagas,
att mot övertiden svarande fritid skall vara förlagd till samma dygn
som det, varunder övertidsarbetet utförts, eller ock till närmast föregående
eller efterföljande helgfria dygn.
Den nu föreslagna ändringen har föranletts av en framställning från 1943
års riksdag.
I anledning av två vid nämnda riksdag väckta motioner, vari hemställts,
att möjligheten att ersätta övertidsarbete med fritid måtte helt borttagas,
yttrade andra lagutskottet i sitt utlåtande nr 60:
»Enligt 12 § sjöarbetstidslagen kan sjöman åläggas övertidsarbete utan
begränsning för fullgörande av nödig vakttjänst i hamn. Därest vakttjänst
på övertid ej kunde kompenseras med fritid utan endast med övertidsersättning,
kunde detta föranleda ett oskäligt utnyttjande av personalens arbetstid,
eftersom någon återhållsamhet då ej behövde ur ekonomisk synpunkt
iakttagas beträffande användandet av sjöman, som fullgjort vakttjänst
på övertid, till ordinarie arbete. På grund härav anser utskottet alternativet
fritid såsom övertidskompensation böra i princip bibehållas.
Emellertid kan möjligheten av fritidskompensation för övertidsarbete utnyttjas
på ett sätt som enligt utskottets åsikt måste anses vara otillfredsställande.
Enligt 8 § sjöarbetstidslagen må å helgdag sjöman, som ej tillhör
ekonomipersonalen, ej såsom ordinarie arbete i hamn aläggas annan
skeppstjänst än vanligen förekommande löpande göromål och lättare rengöring
under tillhopa högst en timme. Vakttjänst å helgdag är alltså att bedöma
såsom övertidsarbete. Möjligheten till fritidskompensation har medfört,
att det förekommit, att en sjöman, som arbetat sina ordinarie åtta timmar
på lördagen, för åtta timmars naltvakttjänst på söndagen erhållit kompensation
genom ledighet under ordinarie arbetstiden på måndagen, varefter
han ålagts vakttjänst på övertid under måndagen och därefter utan .särskild
ledighet återgått till det ordinarie arbetet. För övertiden under måndagen
har han kompenserats genom övertidsersättning för söckendag, alltså
hälften mot vad sorn utgår för helgdag. Genom detta sätt för uttagande av
övertidsarbete har sjömannen gått förlustig ej blott söndagsledigheten utan
ttihang till riksdagens protokoll KIM. ''■> sorni. 2 oell. Nr lii—17. 2
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
även den heldagsledighet, som borde lia trätt i dess ställe, och ändå har
han erhållit övertidsersättning endast för söckendag. Detta enligt utskottets
mening uppenbara missförhållande, varå åtskilliga andra exempel kunna
anföras, är av dén beskaffenhet, att det torde böra föranleda en lagändring.
—
En annan brist i reglerna om fritidskompensation har framhållits av kommerskollegium
i dess yttrande över motionerna. Det synes, såsom kommerskollegium
anfört, vara obilligt gentemot en sjöman, om övertidsarbete,
som han utfört i hamn, ersättes med fritid till sjöss. Jämväl på denna punkt
torde lagen böra ändras.
Med hänsyn därtill att utformningen av de förordade ändringarna torde
böra närmare övervägas, vill utskottet föreslå, att riksdagen måtte hos
Kungl. Majit anhålla örn förslag i de avseenden som ovan berörts.»
På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville för riksdagen framlägga
förslag om sådana ändringar av sjöarbetstidslagen, att ersättning för
vakttjänst i hamn å helgdag alltid skulle utgå i penningar, såvida ej sjömannen
med tillämpning av de nu gällande reglerna kunde å söckendag beredas
ledighet motsvarande den han skulle hava åtnjutit på helgdagen, om han icke
ålagts övertidsarbete, samt att vid ersättning för övertidsarbete i form av fritid
denna icke finge förläggas till tidpunkt, då fartyget lämnat hamn.
Riksdagen, som godkände utskottets utlåtande, anhöll i skrivelse till Kungl.
Majit (nr 463) örn sådant förslag till ändringar av sjöarbetstidslagen som
utskottet avsett.
Föredragande departementschefen, statsrådet Eriksson, har i propositionen
anfört bl. a. följande:
»Från riksdagens sida har såsom exempel på en mindre tillfredsställande
konsekvens av gällande bestämmelser särskilt framhållits det förfarandet,
enligt vilket en sjöman, medan fartyget befinner sig i hamn, får arbeta sina
ordinarie 8 timmar på lördag, uttages till 8 timmars vakttjänst å övertid på
söndag utöver den då medgivna ordinarie arbetstiden av 1 timme, kompenseras
för söndagens övertid med ledighet från det ordinarie 8 timmars arbetet
på måndag men då ånyo uttages till 8 timmars vakttjänst å övertid samt slutligen
kompenseras för sistnämnda övertid med allenast ett penningbelopp, beräknat
enligt grunderna för ersättning av övertidsarbete å söckendag.
Det torde dock kunna ifrågasättas huruvida det är tillrådligt att, såsom
riksdagen till förhindrande av dylikt förfarande föreslagit, göra rätten att ersätta
övertid för vakttjänst i hamn å helgdag med fritid beroende av att
sjömannen kan å söckendag beredas ledighet, motsvarande den han skulle
hava åtnjutit på helgdagen, om övertidsarbete icke då ålagts honom. Riksdagen
torde med sitt förslag härom ha avsett, att sjöman, vars ordinarie arbetstid
i hamn är 8 timmar å söckendag och 1 timme å helgdag, ej skall få användas
till arbete mer än högst 1 timme å söckendag, varå kompensation i form
av fritid lämnas honom för övertid avseende vakttjänst i hamn å helgdag.
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
11
Detta skulle emellertid i fall, där fråga vore om att med fritid å söckendag
gottgöra sjömannen för en å helgdag förekommande kortare dylik
övertid av t. ex. 2 timmar, få till följd att söckendagens ordinarie arbetstid
måste minskas från 8 timmar till 1 timme, d. v. s. nied 7 timmar, övertiden
å helgdagen och minskningen av den ordinarie arbetstiden å söckendagen
skulle icke i detta eller liknande fall stå i rimlig proportion till varandra.
Medan i flertalet dylika fall följden torde bliva den, att kompensation
i form av fritid ej alls komme till användning utan att i stället ersättning
i penningar lämnades, skulle i de övriga fallen anledning saknas till största
möjliga återhållsamhet vid bestämmandet av övertidens längd. Mot ett stadgande,
som gåve sådana resultat, kan bland annat anmärkas, att det icke
skulle stå i god överensstämmelse med riksdagens principuttalande till förmån
för fritid såsom övertidskompensation.
Vidare lärer en bestämmelse, utformad på det sätt riksdagen torde ha åsyftat,
ej hindra att sjöman, som fullgjort 8 timmars övertidsarbete å helgdag
och kompenseras härför med ledighet från det ordinarie 8 timmars arbetet
å söckendag, sistnämnda dag uttages till 1 timmes övertidsarbete, för vilken
timme lämnas honom penningersättning, beräknad enligt den lägre, i fråga
om söckendag angivna normen.
Under dessa förhållanden synes den föreslagna bestämmelsen böra undergå
viss omredigering. Lämpligt torde vara att låta bestämmelsen innebära
förbud mot att fritid, utgörande kompensation för övertidsarbete å helgdag,
förlägges till sådan söckendag varunder sjömannen användes till övertidsarbete,
som icke å samma söckendag gottgöres honom med fritid. Härigenom
skulle, då det vore fråga örn att ersätta övertid å helgdag med fritid å söckendag,
den ordinarie arbetstiden å söckendagen komma att tjäna såsom kompensationsobjekt
i första hand för eventuell övertid å söckendagen och till
därefter återstående del för övertiden å helgdagen. I den mån sistnämnda
övertid då ej kunde ersättas med ledighet från det ordinarie arbetet å söckendagen
och ej heller å annan dag kunde kompenseras med fritid, måste den
gottgöras med penningar. På detta sätt skulle det påtalade förfarandet att
uppskjuta erläggandet av penningersättning till dess ersättningen kan beräknas
enligt den lägre i fråga om söckendag bestämda normen helt förhindras.
Såsom riksdagen vidare ifrågasatt, torde även bestämmelse böra utfärdas
om, att vid övertidsarbetets ersättande med fritid denna icke får förläggas till
tidpunkt, då fartyget lämnat hamn. Vid bestämmelsens utformning lärer
emellertid vara att beakta, att fritiden ej heller bör få förläggas till tidpunkt,
innan fartyget ankommit till hamn.
Då penningersättning för övertidsarbete ej är i sjöarbetstidslagen förutsedd
för sjöman, som icke uppbär kontant lön, torde de av mig ifrågasatta stadgandena,
som i viss mån rikta sig mot kompensation i form av fritid, ej böra
gälla dylik sjöman.»
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 17.
Utskottet.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen innehöll den av 1943 års
riksdag gjorda framställningen förslag om ändring av en i viss mån annan innebörd
än den nu genom propositionen föreslagna. Som denna emellertid torde
komma att undanröja de av riksdagen påtalade missförhållandena, vill utskottet
ej föreslå någon avvikelse från Kungl. Majrts förslag. Utskottet får
alltså hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 2 mars 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*, Forslund, Koos, Hage, Carl Frie
Ericsson, Hallagård och Näsström;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Ryberg*, Cruse, fru Johansson*, herrar
Larsson i Östersund, Hagård, Jansson i Hällefors och Andersson i Eskilstuna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
447427. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.