6

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 24 lebruari 1944 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i butikstängningslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 402,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr von Friesen hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära sådan ändring i butikstängningslagen,
att vissa i motionen anförda önskemål tillgodoses.

Nämnda önskemål hänföra sig till bestämmelserna i 11 § 3 mom. punkt 4)
om tillstånd till annan affärstid än den vanliga för s. k. trafikkiosker.
Enligt nämnda lagrum får försäljning i direkt anslutning till station för
järnvägs- eller lufttrafik eller för mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik
medgivas under den utsträckta tid, som kan anses betingad av de
resandes behov. Dock får tillståndet i regel avse försäljning endast av vissa
uppräknade varuslag, bland vilka nämnas tobaksvaror.

I motionen framhålles, att praxis beträffande försäljning i trafikkiosker
särskilt av tobaksvaror innebär ett åsidosättande av lagens avsikt, som uppenbarligen
varit att tillgodose endast de resandes behov, och en orättvisa
mot de detaljhandlare, som icke ha tillstånd till dylik försäljning. Vad beträffar
kioskerna å järnvägsstationer borde därför biljett avkrävas kund.
som gör inköp efter den vanliga butikstängningstiden. I fråga om trafikkiosker
i anslutning till spårvägslinjer borde förbud införas mot försäljning
av tobaksvaror efter vanlig stängningstid. Alternativt borde tobakshandlarna
medgivas rätt till fri konkurrens t. ex. i form av automatförsäljning.

Frågan om kioskhandeln med tobaksvaror erhöll sin nuvarande lösning —
nämligen att andra kiosker än trafikkiosker i regel måste antingen helt avstå
från tobakshandel eller ock iakttaga den för butikshandeln stadgade stängningstiden
— genom 1939 års butikstängning slag. Denna utarbetades på
grundval av ett av arbetstidsutredningen angående affärs- och kontorsanställda
år 1937 avgivet betänkande med förslag till arbetstidslag för detaljhandeln
och butikstängningslag (SOU 1937: 55). Förslag till lagar i nämnda ämnen
förelädes 1939 års lagtima riksdag genom propositionen nr 96. Propositionen
behandlades av andra lagutskottet (utlåtande nr 31).

Enligt 1939 års lag gavs länsstyrelsen stor frihet vid bedömningen av
frågan om tillstånd till öppethållande av trafikkiosker utöver den vanliga
stängningstiden. Det avgörande skulle här enligt förarbetena vara de resandes
behov. Sådant behov ansågs särskilt föreligga vid trafikplatser, där en
längre väntetid för den resande allmänheten kunde uppkomma. Allmänhetens
krav att under sådan väntetid kunna köpa för omedelbar konsumtion
avsedda varor hade här särskilda anspråk på att röna beaktande. När

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

7

tillståndets omfattning bestämdes, hade man alltså icke att taga hänsyn till
den bofasta befolkningens eventuella intresse av denna försäljning. Men det
borde å andra sidan framhållas, att försäljningen icke behövde begränsas
till den resande allmänheten. Länsstyrelsen kunde visserligen föreskriva
detta såsom villkor för medgivandet, men det förutsattes att detta i allmänhet
ej komme att ske. En sådan begränsning vöre nämligen mycket svår
att efterleva, vilket erfarenheten från tillämpningen av motsvarande föreskrift
i 1919 års butikstängningslag visade. Även beträffande varusorteringen
hade länsstyrelsen en viss bestämmanderätt vid tillståndsprövningen.

Beträffande frågan om tillstånd till öppethållande av trafikkiosk vid spårvägs-
eller busslinje uttalades i förarbetena, att det torde vara påtagligt, att
belägenhet vid en vanlig hållplats icke räckte till. Oftast förelåge väl förutsättningarna
för tillstånd, när det gällde trafikplatser, där trafiklinje av ej
blott lokal karaktär utginge eller flera sådana linjer korsade varandra. Detta
kunde dock visst icke sägas vara en undantagslös regel, ty förhållandena
kunde vara sådana, att trafiken vid en sådan station vore ganska obetydlig.
Å andra sidan kunde en trafikstation, som icke vore utgångspunkt för
någon trafiklinje och ej heller kokpunkt för flera dylika, i undantagsfall
vara av sådan betydelse, att den bleve hänförlig under ifrågavarande bestämmelse.

I förarbetena behandlades även ingående spörsmålet om försäljning av
tobak i automater. Då detta spörsmål med hänsyn till vårt nuvarande ransoneringssystem
icke torde vara aktuellt, torde någon redogörelse för förarbetena
i denna del ej behöva lämnas.

1939 års lag avlöstes av 1942 års butikstängningslag, varom förslag förelädes
riksdagen genom propositionen nr 349. Denna behandlades av andra
lagutskottet (utlåtande nr 49).

Ifrågavarande bestämmelse i 1942 års lag har i huvudsakligen oförändrat
skick överförts från 1939 års lag. Dess utformning blev icke föremål för
debatt under riksdagsbehandlingen.

1942 års lag trädde i sina huvudsakliga delar i kraft den 1 januari 1943
och gäller till och med 1945. •

• Eftersom butikstängningslagen är av provisorisk natur och gällande endast
lill och med 1945, kommer frågan om förlängning av bestämmelserna däri
att redan nästa år bliva föremål för statsmakternas prövning. Vad motionären
anfört torde lämpligen böra upptagas till övervägarde först i detta sammanhang.
Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion ej måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1944.

Vt sköttel.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund, Olof Carlsson, Mannerskantz,
Hage, Holmbäck* och Wahlund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, fru Nordgren, herrar
Holm, Witzell*, Andersson i Eskilstuna och Hedlund i Rådom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

440938