Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1944 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i
lagen om barnbidrag.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 394,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava fru Västberg m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta »att till socialvårdskommittén för allsidig och förutsättningslös
utredning överlämna frågan örn lämpligheten av att borttaga
stadgandet i 4 § lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag, att då kvinna, vars
barn eller adoptivbarn erhåller barnbidrag, ingår äktenskap med man, som
icke är arbetsoförmögen, indrages barnbidraget».
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
Enligt 4 § 2 mom. lagen om barnbidrag utgår sådant bidrag bl. a.
för barn, vars fader avlidit,
för arbetsoförmögen frånskild hustrus barn i det upplösta äktenskapet,
då hon har vårdnaden om barnet, samt
för arbetsoförmögen ogift kvinnas, änkas eller frånskild hustrus barn
utom äktenskap, som står under helmes vårdnad.
Barnbidrag utgår jämväl i vissa fall för ensamstående kvinnas adoptivbarn.
Då kvinna, vars barn eller adoptivbarn erhåller barnbidrag enligt dessa
regler, ingår äktenskap med man, som icke är arbetsoförmögen, indrages
emellertid barnbidraget.
Till grund för 1937 års lagstiftning örn barnbidrag samt örn förskottering
av underhållsbidrag till barn lågo två av 1934 års barnpensioneringssakkunniga
avgivna betänkande^ det ena med förslag rörande bidrag åt barn till
änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barn (SOU 1936: 6) och det
andra med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom
äktenskap m. fl. (SOU 1936:47).
Den bestämmelse, vars borttagande motionärerna nu yrkat, föreslogis av de
sakkunniga.
Som motivering för bestämmelsen i vad den avsåg att barnbidrag för barn
till änka .skulle indragas, när änkan ingick nytt äktenskap, anförde de sakkunniga
:
Förutsättningen för samhällets ekonomiska bistånd, nämligen det nödläge,
som huvudförsörjarens frånfälle vållat, har ju i dylika fall i allmänhet blivit
undanröjd. Vidare bör beaktas den omständigheten, att mannen i det nya
äktenskapet jämlikt lagen örn makes underhållsskyldighet mot andra makens
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 0 sami. 2 avd. Nr 13—11. 1
- Andra lagutskottets utlåtande nr 73.
barn är pliktig bidraga till underhållet för änkans barn i det förra giftet.
Gentemot dessa omständigheter, som tala för ett indragande av barnbidraget
vid änkans omgifte, kan såsom grund för ett motsatt förfarande åberopas,
att risken att förlora barnbidrag troligen i åtskilliga fall skulle medföra en
stark benägenhet hos änkor i förevarande situation att leva i fria förbindelser
i stället för att gifta örn sig. Trots denna icke önskvärda konsekvens
hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att då änka ingår nytt äktenskap,
barnbidraget indrages.
Såsom grund för regeln, att barnbidrag till invalid kvinnas barn skulle indragas,
då kvinnan gifte sig, framhöllo de sakkunniga, att barnbidrag enligt
förslaget icke skulle utgå för barn till invalid kvinna, som vore gift med arbetsduglig
man.
I yttrandena över barnpensioneringssakkunnigas förslag utsattes nu ifrågavarande
bestämmelse för kritik från flera håll. Det ifrågasattes bl. a. huruvida
icke någon form kunde utfinnas, som berättigade styvbarn att efter
individuell prövning erhålla barnbidrag.
I den proposition (276/1937), varigenom förslag till lag om barnbidrag
och till lag örn förskottering av underhållsbidrag till barn förelädes riksdagen,
medgav föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att stadgandet
om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn ofta vållat
slitningar och förvecklingar. Så länge emellertid denna grundsats vore gällande,
torde den enligt departementschefens uppfattning böra iakttagas jämväl
i lagstiftningen om barnbidrag. Även om i åtskilliga fall det nödläge, som
vållats av mannens död, icke avsevärt förbättrats genom det nya giftermålet
och det sålunda med hänsyn härtill kunde synas befogat att låta barnbidraget
fortfara, skulle det dock framstå som en oegentlighet, om barnbidrag utginge
till styvbarnen, medan makarnas egna barn, som hade lika stort behov
därav, ej erhölle bidrag. I fråga örn barn till invalid kvinna betingades
stadgandet, att barnbidrag skulle indragas då hon gifte sig, därav att barnbidrag
icke utginge till sådan kvinna, som vore gift med arbetsför man.
I anledning av nämnda proposition väcktes i andra kammaren en motion
(nr 581), vari hemställdes, att ifrågavarande bestämmelse måtte få det innehållet,
att barnbidrag åt barn till kvinna, som gifte sig, skulle indragas,
såvida icke särskilda omständigheter gåve vid handen, att det borde bibehållas.
Propositionen behandlades av sammansatta stats- och andra lagutskottet,
som i sitt utlåtande (nr 1) fann sig med hänsyn till gällande lag örn makes
underhållsskyldighet mot andra makens barn icke kunna tillstyrka bifall till
det i motionen gjorda yrkandet.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande. Av uttalanden under debatten i
andra kammaren framgick, att departementschefen ansåg frågan örn barnbidrag
till styvbarn böra göras till föremål för nya överväganden inom socialvårdskommittén.
Lagen om makes underhållsskyldighet mot andra makens
barn tillkom 1920 i samband med den då genomförda nya äktenskapslag
-
Andru lagutskottets utlåtande nr 13.
3
stiftningen. Enligt nämnda lag är, om make under sin vårdnad har barn i
tidigare gifte eller utom äktenskap, andra maken jämte honom skyldig att
efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll. Denna underhållsskyldighet
varar så länge äktenskapet består. Vad sålunda är stadgat medför ingen
ändring i den underhållsskyldighet som åligger den andre av barnets föräldrar.
Såsom grund för lagen anfördes vid dess tillkomst, att det ofta framstode
såsom en etisk plikt att bidraga till underhållet av styvbarn. Hade exempelvis
en välbärgad mans hustin! icke några egna tillgångar, vore det föga tillfredsställande,
örn hennes barn i ett föregående äktenskap måste leva i nöd, under
det att hon själv enligt reglerna örn makars inbördes underhållsskyldighet delade
mannens levnadsvillkor. Detta folie särskilt i ögonen i det fall, att hustrun
före det bestående äktenskapets ingående idkat förvärvsverksamhet och
därigenom varit i stånd att bidraga till barnets underhåll men under äktenskapet
helt ägnade sig åt hemmets skötande. I fråga om underhållsskyldigheten
mot makes barn funnes otvivelaktigt i den allmänna uppfattningen en
skillnad mellan det fall, att barnet vore upptaget i makarnas gemensamma
hem, och det fall, att så icke vöre händelsen. I alla de fall då ena makens
barn uppväxte i makarnas gemensamma hem ansåges det helt naturligt, att
barnets underhåll, bortsett från den bidragsplikt som kunde åligga den andre
av föräldrarna, utginge i samband med och efter samma grunder som underhållet
åt makarnas gemensamma barn. Med avseende å flertalet övriga fall
torde däremot uppfattningen av en verklig underhållsskyldighet för make
mot andra makens barn icke hava trängt igenom. En rättslig underhållsskyldighet
för make mot andra makens barn kunde dock icke lämpligen göras
beroende av det faktiska förhållandet, att barnet vistades i makarnas hem,
över vilket förhållande förstnämnde make själv kunde bestämma; något
rättsligt tvång att i hemmet upptaga andra makens barn torde nämligen icke
kunna stadgas. Ifrågavarande underhållsskyldighet skulle därför enligt lagen
vara beroende av det rättsliga förhållandet, att barnet stöde under andra makens
vårdnad. I sådant fall vore det också vanligen naturligt och önskvärt,
att barnet finge uppväxa i makarnas hem. Och även örn barnet vistades annorstädes,
stöde det i så nära förhållande till vårdnadshavare^ att, särskilt
då denne vöre urståndsatt att sörja för barnets underhåll, hans make borde
vara pliktig att bidraga därtill; hade vid äktenskapets ingående ena maken
ett barn utom äktenskap, som stöde under hans vårdnad, måste det i allmänhet
antagas, att andra maken ägde kännedom örn detta förhållande och vore
beredd att taga konsekvenserna därav.
Bestämmelserna i lagen örn makes underhållskyldighet mot andra makens
barn kompletterades 1921 därigenom att i 3 g i 1918 års fattigvårdslag infördes
ett stadgande av innehåll, att make under de i förstnämnda lag angivna förutsättningarna
är pliktig att efter sin förmåga försörja andra makens barn i
tidigare äktenskap eller utom äktenskap, så att barnet oj laller fattigvården
till last. Härigenom infördes alltså underhållsskyldighet för en make mot den
andra makens barn jämväl i förhållande till det allmänna. Jämlikt (13 § fattig
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
vårdslagen äger fattigvårdssamhälle under förut nämnda betingelser uttaga
ersättning för kostnad, som samhället fått vidkännas för fattigvård till barn,
jämväl av barnets styvfader eller styvmoder, i den mån fattigvårdsstyrelsen ej
finner skäl till eftergift. Enligt 65 § får emellertid sådan talan ej bifallas, om
styvfadern eller styvmodern genom att återbetala kostnaden eller någon del
därav kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och
de sina eller eljest synnerliga skäl tala mot bifall till ersättningsanspråket. I
1924 års barnavårdslag hava uti ifrågavarande avseenden införts bestämmelser,
nära motsvarande de i fattigvårdslagen upptagna.
De i föregående stycke kursiverade orden och motsvarande stadganden i
barnavårdslagen tillädes genom lagändring 1939, som föranletts av en framställning
från 1936 års riksdag. Sistnämnda år väcktes en motion (nr 350 i
andra kammaren), vari påtalades vissa olägenheter av de gällande bestämmelserna
örn styvfaders och styvmoders underhållsskyldighet och hemställdes
örn utredning angående ändringar i lagen om makes underhållsskyldighet mot
andra makens barn samt hithörande bestämmelser i fattigvårds- och barnavårdslagarna.
Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande
(nr 36) fann det vara förenat med betydande olägenheter att rubba
den civilrättsliga lagstiftningen örn makes försörjningsplikt mot andra makens
barn, vilken lagstiftning utgjorde grunden för fattigvårds- och barnavårdslagarnas
motsvarande offentligrättsliga bestämmelser. Utskottet ansåg sig icke
kunna tillstyrka någon rubbning i principen örn makes underhållsplikt mot
den andra makens barn. Enligt utskottets mening talade emellertid skäl för
en uppmjukning av 65 § fattigvårdslagen och motsvarande bestämmelse i
barnavårdslagen. Utskottet hemställde om utredning angående möjligheten
och lämpligheten att vidtaga sådana ändringar i nämnda lagrum, att anspråk
på ersättning av make för vård, som lämnats den andra makens barn, ej
finge bifallas, då synnerliga skäl talade mot bifall till anspråket. — Denna
hemställan bifölls av riksdagen. Sedan utredningen verkställts, förelädes riksdagen
år 1939 förslag till de förut berörda lagändringarna genom propositionen
nr 45. Propositionen bifölls på förslag av andra lagutskottet (utlåtande
nr 13).
Här må erinras jämväl örn att barn, som är berättigat till bidragsförskott
enligt lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn, icke går miste om
förskottet, därför att barnets moder gifter sig. I sådant fall tages emellertid
vid fastställandet av bidragsförskottets storlek hänsyn till makarnas gemensamma
inkomst.
''< »kolta. Det huvudsakliga skälet för regeln, att barnbidrag till barn vars moder
gifter sig skall indragas, är, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen,
det civilrättsliga stadgandet om makes underhållsskyldighet mot andra makens
barn. Frågan om lämpligheten av att rubba principen örn denna underhållsskyldighet
har tidigare varit föremål för riksdagens bedömande, därvid riksdagen
ansett sig ej kunna tillstyrka en sådan rubbning. Utskottet finner ej
anledning att i detta sammanhang närmare gå in på frågan, som torde kom
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 13. 5
ma under omprövning i samband med det pågående arbetet för kodifiering
av ärvdabalken.
Emellertid behöver enligt utskottets uppfattning lösningen av det genom
motionen väckta begränsade spörsmålet ej göras beroende av en revision
av ifrågavarande civilrättsliga bestämmelser. Avgörande för frågan örn omfattningen
av samhällets hjälpverksamhet i förevarande hänseende torde
endast vara skälighets- och rättvisesynpunkter. Om det ur sådana synpunkter
skulle vara önskvärt att utvidga tillämpningsområdet för lagen örn barnbidrag
att omfatta jämväl barn, som har styvfader, synes den omständigheten
att styvfadern är underhållspliktig icke i och för sig böra utgöra hinder
mot en sådan åtgärd. Enligt utskottets åsikt tala vissa skäl för en lagändring
i den av motionärerna avsedda riktningen. Ändring på ifrågavarande
punkt torde komma att medföra även andra ändringar av lagtexten. Hithörande
spörsmål synas böra upptagas till prövning i samband med socialvårdskommitténs
översyn av socialvårdens materiella bestämmelser.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
överlämna motionen till socialvårdskommittén att tagas under
övervägande vid översynen av socialvårdens materiella
bestämmelser.
Stockholm den 24 februari 1944.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Olof Carlsson, Mannerskantz, Hage.
Hallagård, Söderkvist och Holmbäck*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, fröken Andersson, herr Byberg, fru Nordgren,
herrar Holm, Witzell* och Andersson i Eskilstuna.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.