Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

1

*

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen
angående framläggande av förslag till lag örn arbetsblock
inom jordbruket. ''

I en inom första kammaren väckt motion, nr 211, vilken hänvisats till lagutskott
och behandlats av andra lagutskottet, har herr Gunnar Andersson
hemställt, att riksdagen måtte besluta, att hos Kungl. Majit begära framläggande
snarast möjligt — helst för innevarande års riksdag — av proposition
med förslag till lag örn arbetsblock inom jordbruket.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.

Enligt kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 639) angående organisation av arbetsblock
inom jordbruket skall inom rikets jordbruksnäring i enlighet med
vad i kungörelsen stadgas finnas upprättad en arbetsblockorganisation med
syfte att i ett krisläge utnyttja vad som för jordbruksnäringen finnes tillgängligt
av arbetskraft, dragare och maskinell utrustning på sådant sätt, att
bästa möjliga produktionsresultat erhålles (1 §). Den centrala ledningen
av arbetsblockorganisationen inom riket utövas av den myndighet, som
Kungl. Majit bestämmer. Denna myndighet benämnes i kungörelsen riksblockmyndigheten.
Inom varje län skall för handhavandet av den lokala
ledningen av arbetsblockorganisationen finnas en av Kungl. Majit förordnad
myndighet, benämnd länsblockmyndigheten (2 §). I regel skola de inom
samma kommun belägna brukningsdelar, å vilka bedrives jordbruk, bilda
ett överblock (3 §). För varje överblock skall finnas en överblockledare,
som har att leda verksamheten inom överblocket. Dessutom skall inom överblocket
finnas en biträdande kvinnlig överblockledare med uppgift att särskilt
ägna sig åt frågor rörande utnyttjande av den kvinnliga arbetskraften
inom överblocket. För nu nämnda funktionärer skola ersättare utses (4 §).
Brukningsdelarna inom ett överblock skola, där ej för särskilt fall annorlunda
föreskrives, vara fördelade på arbetsblock, vart och ett bestående av lämpligt
antal brukningsdelar. Ägare eller brukare av sådan brukningsdel, som ingår
i arbetsblock, benämnes i kungörelsen blockmedlem (5 §). För varje arbetsblock
skall finnas en blocklcdare jämte ersättare för honom (6 §). Blockmedlem
är beträffande brukningsdel, som tillhör eller brukas av honom, pliktig
alt bålla blockledare underrättad om planläggning av odlingen å brukningsdelen
samt alt i övrigt lämna blockledaren de uppgifter, som äro erforderliga
för planläggning av verksamheten inom blocket (8 §). Blockledare åligger att
planlägga de åtgärder i fråga örn jordbruksdriften inom arbetsblocket, som

Bihang till riksdagens protokoll 194i. it sami. 2 avd. Nr 12. 1

- Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

kunna vara erforderliga för uppnående av syftet med arbetsblockorganisationen.
Till utgångspunkt skall härvid tågås å ena sidan den planläggning
av odlingen å de särskilda brukningsdelarna, som verkställts av de enskilda
blockmedlemmarna eller, i den mån så ej skett, eljest befinnes lämplig, samt
å andra sidan de tillgångar i fråga om arbetskraft, dragare och maskinell utrustning,
som kunna beräknas föreligga för arbetsblocket, då krigsmakten är
fullt mobiliserad (10 §). Vad som sålunda stadgas om blockledare äger motsvarande
tillämpning å överblockledare och biträdande kvinnlig överblock -ledare beträffande verksamheten inom överblock. Överblockledare är därvid
pliktig att utöva tillsyn över blockledarnas planläggningsarbete samt tillhandagå
dem med råd och anvisningar (11 §). Överblockledare och blockledare
skola medverka vid den registrering av arbetskraft inom arbetsblocken, som
kan komma att påbjudas av riksblockmyndigheten, ävensom söka på frivillig
väg anskaffa erforderlig reservarbetskraft (12 §). Riksblockmyndigheten
äger meddela närmare föreskrifter med avseende å tillämpning av kungörelsen
(16 §).

Kungl. Majit har den 5 februari 1943 utfärdat instruktioner för riksblockmyndigheten,
respektive länsblockmynigheterna (SFS nr 53 och 54). Beträffande
riksblockmyndighetens sammansättning är stadgat, att myndigheten
skall bestå av två ledamöter från statens arbetsmarknadskommission och
två från statens livsmedelskommission jämte erforderligt antal ersättare.

Statens arbetsmarknadskommission och statens livsmedelskommission framlade
i underdånig skrivelse av den 28 och 29 april 1942 till Kungl. Majit förslag
till lag örn arbetsblock inom jordbruket (arbetsblocklag), kungörelse örn
förskott och ersättning av statsmedel i vissa fall i samband med arbetsblock -verksamheten inom jordbruket, kungörelse om förskott av statsmedel i vissa
fall i samband med arbetsblockverksamheten inom jordbruket samt lag örn
arbetsplikt. I skrivelsen anfördes bl. a. följande:

På initiativ av statens livsmedelskommission bildades vintern 1939—1940
inom jordbruket i alla delar av riket en arbetsblockorganisation, vars ändamål
var att, med tanke på förhållandena vid mobilisering, på irivillighetens
grund men under enhetlig ledning ordna ett tillfredsställande samarbete dels
för gemensamt utnyttjande av maskinpark samt efter mobilisering återstående
arbetskraft och dragare, dels för frivilligt ianspråktagande jämväl av
sådan inom eller utom vederbörande gårdar befintlig reservarbetskraft, som
i vanliga fall icke deltoge i jordbruket. Arbetsblockorganisationen upprättades
på sådant sätt, att inom de olika kommunerna planer uppgjordes för
gårdarnas sammanslutning till arbetsblock, blockledare utsågos m. m., allt
enligt av livsmedelskommissionen utfärdade råd och anvisningar. För att leda
och övervaka arbetsblocken tillsattes sedermera i kommunerna särskilda
överblockledare, för vilka instruktion fastställdes av livsmedelskommissionen
i februari 1941. Arbetsblocken blevo i samma månad föremål för översyn.

Arbetsblockorganisationen har tidigare helt varit ställd under livsmedelskommissionens
ledning. Med organisationen hava emellertid mer och mer
befunnits förknippade viktiga arbetsmarknadsproblem, vilka ankomma å
arbetsmarknadskommissionen i egenskap av den myndighet, som har att
svara för fördelningen av arbetskraften i krigs- och kristider och som fått

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

3

uppdraget att tjänstgöra såsom riksarbelsstyrelse vid tillämpningen av lagen
om tjänsteplikt. Under den senaste tiden har därför i vad angår arbetsblockorganisationen
ett samarbete anordnats mellan livsmedels- och arbetsmarknadskommissionerna
och de dem underordnade organen.

En mera omfattande mobilisering av krigsmakten kommer att för jordbruksnäringen
medföra rubbningar av sådan ari, att snabba och effektiva
motåtgärder måste vidtagas för att icke folkförsörjningen skall äventyras. Eli
stor del av den manliga arbetsföra befolkningen kommer att undandragas det
produktiva arbetet i jordbruket, varjämte dragare och maskiner (traktorer)
komma att i avsevärd utsträckning tågås i anspråk för krigsmaktens behov.
Stora krav på ersättningsarbetskraft komma därför att från jordbrukets sida
uppställas, särskilt under den varma årstiden. Tillgången på ersättningsarbetskraft
måste emellertid antagas bliva mycket knapp, särskilt som stora
anspråk på densamma komma att ställas även från andra grenar av näringslivet.
Den arbetskraft, som kommer att stå till buds, blir dessutom säkerligen
genomgående av sämre kvalitet än den ordinarie arbetskraften.

Samtidigt med att dessa förhållanden inträffa är det att befara, att landels
livsmedelsförsörjning blir försvårad till följd av avspärrningsåtgärder och att
det därför gäller att hålla produktionen inom jordbruket på en så hög nivå
som möjligt.

Under sådana förhållanden är det av utomordentlig vikt att den arbetskraft
liksom även de dragare och maskiner, som vid mobilisering stå till förfogande,
utnyttjas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Detta syfte torde
kunna vinnas endast genom omfattande rationaliseringsåtgärder inom
jordbruket. Arbetsblockorganisationen har tillkommit för att bilda en grundval
för dylika rationaliseringsåtgärder, och deras genomförande är arbetsblockorganisalionens
främsta uppgift.

Vid sidan härav har arbetsblockorganisationen andra viktiga uppgifter.
Den kan bliva det organ, genom vilket ensambrukare, som inkallats till
krigstjänst men icke hunnit eller med hänsyn till förhanden varande omständigheter
icke kunnat anskaffa person, lämplig att bedriva gårdens skötsel,
erhålla möjlighet att få gården omskött på ett ändamålsenligt sätt. Organisationen
kan även användas som medel för genomförande av påbud örn
odlingsplikt.

Den gångna lidens erfarenheter hava givit vid handen, att arbetsblockorganisationen
näppeligen blir fullt effektiv, så länge den såsom nu helt är
byggd på frivillig grund. Organisationen måste erhålla en stabilare grundval
och utformning. Blockbildningen måste bliva rättsligt reglerad, så att en
enskild jordbrukare icke kan försvåra organisationens arbete genom att vägra
att ingå i arbetsblock eller att underlåta att vidtaga nödiga åtgärder för fullföljande
av blockets uppgifter. De personer, som hava att svara tor blockorganisationens
upprätthållande, måste utrustas med tillräckliga befogenheter,
så alt garanti finnes för att uppgjorda planer för ernående av största
möjliga produktivitet inom jordbruket kunna genomföras med erforderlig
skyndsamhet.

Skall arbetsblockorganisationen kunna fylla sill ändamål, ai det ofrånkomligt,
att ett visst kollektivt drag kommer lill synes i driften av arbctsblocket.
Meningen är ju, att man skall utnyttja arbetskraft, dragare och maskiner
på ett så effektivt sätt som möjligt. Den, som ansvarar för driften inom
jordbruksblock, måste åtminstone i viss utsträckning hava rätt att bestämma,
i vilken ordning olika åtgärder skola vidtagas och huru tillgängliga resurser
skola utnyttjas. Det torde exempelvis ofta vara lämpligt, att arbetet inom
blocket den ena dagen koncentreras väsentligen till en av brukningsdelarna

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

inom blocket för att nästa dag huvudsakligen ägnas åt en annan brukningsdel.

Huru långt blockorganisationen bör uppbyggas i riktning mot kollektivhushållning,
blir givetvis i första hand beroende på arten av det krisläge.
i vilket densamma är avsedd att träda i full funktion.

De med arbetsblockbildningen förbundna förpliktelserna böra icke göras
mera omfattande och längre gående än som är erforderligt i en relativt kortvarig
krigssituation. Under en längre krigs- och avspärrningsperiod må vidtagas
de mera genomgripande lagstiftningsåtgärder, som då kunna befinnas
oundgängliga.

Bestämmelserna örn arbetsblockorganisationen hava i föreliggande utkast
till arbetsblocklag utformats så att de, samtidigt som de söka att åt organisationen
giva nödig stadga, låta de enskilda jordbrukarna så långt möjligt är
bibehålla sin självständighet. Tanken är sålunda att jordbrukarna i allmänhet
skola äga att, utan ingripande från blockledningens sida, själva verkställa
planläggningen av odlingen å sina brukningsdelar. Bestämmelserna innebära
därför väsentligen ett lagfästande av den organisation, som redan nu
finnes upprättad, därvid åt överblockledare och blockledare förlänats verkliga
rättsliga befogenheter i avseende å planläggningen och genomförandet
av jordbruksdriften inom blocket.

Kommissionernas förslag blev därefter föremål för remiss till åtskilliga
myndigheter och sammanslutningar. Vissa delar av lagförslaget av huvudsakligen
administrativ karaktär utbrötos sedermera och sammanfördes till
ovannämnda kungörelse den 18 juli 1942.

Med ledning av de yttranden som avgivits över kommissionernas förslag
verkställdes inom riksblockmyndigheten överarbetning av förslaget, därvid
de bestämmelser som intagits i nyssnämnda kungörelse uteslötos och jämväl
vissa andra ändringar i det ursprungliga förslaget vidtogos. Det överarbetade
förslaget överlämnades av riksblockmyndigheten till statsrådet och
chefen för socialdepartementet med skrivelse den 15 april 1943, under hemställan
att förslaget måtte föreläggas riksdagen.

Vid 19A3 års riksdag framställde herr Gunnar Andersson i första kammaren
till statsrådet och chefen för socialdepartementet följande interpellation:
Har statsrådet för avsikt att för innevarande års riksdag — eventuellt
under dess höstsession — framlägga proposition med förslag till lag
om arbetsblock inom jordbruket? Om så icke skulle vara fallet, vilka äro
då skälen härtill?

Statsrådet Möller anförde den 19 juni 1943 såsom svar å interpellalionen

— efter en kortfattad redogörelse för förarbetena till det av riksblockmyndigheten
överarbetade förslaget — följande:

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag med anledning
av de till mig ställda frågorna meddela, att jag icke ansett situationen
vara sådan, att ett lagförslag av den innebörd, som det nu ifrågavarande äger

— vilket på arbetsblockens medlemmar lägger mycket vittgående skyldighet
i fråga örn att ställa arbetskraft, dragare och maskinell utrustning till förfogande
— nu bör framläggas för riksdagen innan ytterligare överväganden
kunnat göras. Till frågan örn förslag i ämnet kommer att föreläggas den
väntade höstriksdagen kan jag icke nu taga definitiv ställning.

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

5

Den arbetsblockorganisation, varom bestämmelser givas i fprenämnda Utskottet.
kungörelse den 18 juli 1942, har till uppgift att i ett krisläge utnyttja vad
som för jordbruksnäringen finnes tillgängligt av arbetskraft, dragare och
maskinell utrustning på sådant sätt, att bästa möjliga produktionsresultat erhålles.
De i kungörelsen meddelade bestämmelserna angå i huvudsak endast
organisationens administrativa sida. Såsom i motionen framhålles finnas
varken i kungörelsen eller i någon annan författning bestämmelser, varigenom
laglig skyldighet kan åläggas organisationens medlemmar att åt varandra
tillhandahålla arbetskraft, dragare och maskiner, eller som giva de i
kungörelsen omförmälda funktionärerna lagliga befogenheter att disponera
den arbetskraft, som står till förfogande. Emellertid har numera utarbetats
ett förslag till lag om arbetsblock, som bl. a. meddelar bestämmelser i nu
angivna hänseenden. Förslaget är så utformat, att för ikraftträdandet av de
centrala bestämmelserna däri erfordras beslut av Konungen och riksdagen
eller, örn riksdagen icke är samlad, av Konungen med efterföljande bekräftelse
av riksdagen.

Enligt utskottets mening är det obestridligt, att situationen för vårt lands
livsmedelsförsörjning under ett skärpt krisläge kan bliva sådan att de omfattande
ingripanden i den enskildes förhållanden, som nyssnämnda förslag
möjliggör, kunna vara erforderliga. Det kan icke heller förbises, att det med
hänsyn till vikten av att i tid kunna planlägga verksamheten inom organisationen
framstår såsom önskvärt, att lagbestämmelser i ämnet utfärdats i god
tid, innan en situation av nyss nämnda beskaffenhet uppstått.

Statsrådet och chefen för socialdepartementet har i ett svar å en av motionären
framställd interpellation i första kammaren den 19 juni 1943 anfört,
att ett lagförslag av den innebörd det nu ifrågavarande ägde — med de vittgående
skyldigheter detsamma lade på jordbrukarna — icke borde framläggas
för riksdagen, innan ytterligare överväganden gjorts.

Det är givet, att en tvångslagstiftning av den genomgripande art varom
här är fråga är ägnad att ingiva betänkligheter. Naturligt är därför örn tvekan
yppats beträffande frågan, huruvida det utarbetade förslaget bör upphöjas
till lag. Önskvärt är givetvis, att det åsyftade målet med den föreslagna
lagstiftningen kan uppnås på frivillighetens väg. I den mån så icke kan
ske finnas möjligheter till tvångsingripanden genom tillämpning av den beredskapslagstiftning
som redan nu finnes, i främsta rummet tjänstepliktslagen
och allmänna förfogandelagen. En speciell lagstiftning av den art som
nu föreslagits torde dock på ett smidigare sätt än nämnda båda lagar medgiva
tillgodose kravet på jordbruksproduktionens upprätthållande under ett
skärpt krisläge. Då emellertid förslag lill lag i nu förevarande ämne föreligger
i fullt utarbetat skick och lagen sålunda torde kunna komma till stånd utan
större lidsutdräkt, anser utskottet med hänsyn lill de principiella betänkligheter
som kunna anföras mot lagen övervägande skäl tala för att riksdagen
icke nu begär proposition i ämnet utan att det för närvarande lämpligen bör
överlämnas till Kungl. Maj:t alt avgöra örn och när förslaget bör framläg -

6

Andia lagutskottets utlåtande nr 12.

gas. Härvid förutsätter givetvis utskottet, att Kungl. Majit ägnar detta betydelsefulla
spörsmål den uppmärksamhet som det otvivelaktigt förtjänar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1944.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Olof Carlsson, Mannerskantz, Roos,
Hage, Wahlund och Gunnar Andersson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, herr Ryberg, fru
Nordgren, herr von Seth*, fou Johansson, herrar Witzell* och Jansson i Hällefors*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Gunnar Andersson.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

440956