Första lagutskottets utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1944 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 30 juni 1933 (nr 472) örn förhud mot politiska
uniformer.

Genom en den 31 december'' 1943 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 16, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen biiagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472)
om förbud mot politiska uniformer.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1933 örn förbud mot politiska
uniformer, vilken lag gäller till och med den 30 juni 19441, skall äga fortsatt
giltighet efter sistnämnda dag till och med den 30 juni 1947, dock att
slutbestäm nielsen i lagen från och med den 1 juli 1944 skall hava följande
lydelse:

A förseelse, som under lagens giltighetstid begåtts, skola jämväl efter
den 30 juni 1947 tillämpas de i lagen meddelade bestämmelser.

Enligt lagen den 30 juni 1933 (nr 472) örn förbud mot politiska uniformer
äger Konungen, där det finnes påkallat för upprätthållande av allmän ordning
och säkerhet, förbjuda bärande av uniform eller liknande klädedräkt,
som tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning. (Sådant förbud
skall jämväl avse uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt i
ögonen fallande kännetecken. Lagen innehåller vidare bestämmelser örn
straff för överträdelse av utfärdat förbud m. m. — Lagen trädde genast i
kraft och gällde till och med den 30 juni 1935. I en slutbestämmelse föreskrevs,
att å förseelse, som begåtts under lagens giltighetstid, jämväl efter
utgången av nämnda tid de i lagen meddelade bestämmelserna skulle tilllämpas.
— Med stöd av lagen utfärdade Kungl. Maj:t den 20 juli 1933
kungörelse (nr 481) om förbud mot politiska uniformer.

1 So SFS 1941:72.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 9 sami. 1 avd. Nr 4. 42» 44

2

Första lagutskottets utlåtande nr 4.

Lagen Ilar sedermera erhållit förlängd giltighet under tre treårsperioder
enligt lagar den 18 april 1935, nr 116, den 18 februari 1938, nr 51, och den
21 februari 1941, nr 72. Jämlikt sistnämnda lag äger 1933 års lag fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1944.

Då förslag år 1938 framlades (proposition nr 6) örn förlängning av giltighetstiden
för 1933 års lag anförde föredragande departementschefen:

Lagstiftning örn förbud mot politiska uniformer infördes år 1933 i vårt
land för att bruket av sådana uniformer i tid skulle stävjas. Därigenom
skulle åtskilliga olägenheter kunna undvikas, vilka ett sådant bruk såväl
härstädes som utomlands visat sig medföra. Enligt vad erfarenheterna under
de gångna åren utvisa, kan syftet med lagstiftningen sägas ha vunnits. Liksom
år 1935, då fråga förelåg örn treårig förlängning av 1933 års lags giltighet,
anser jag mig emellertid även nu lia fog för den meningen, att anledning
icke saknas att befara, att, därest lagstiftningen på förevarande område
upphörde, vissa politiska gruppbildningar skulle visa benägenhet att
bruka uniformer i propagandasyfte eller för att eljest ådagalägga sin politiska
åskådning. Med hänsyn härtill anser jag, att det skulle vara till gagn
för ordning och säkerhet, örn uniformslagen tills vidare finge gälla. Jag
föreslår därför, att 1933 års lag måtte förklaras skola äga fortsatt giltighet
under ytterligare tre år eller till och med den 30 juni 1941. En bestämmelse
av sådant innehåll föranleder viss jämkning av slutbestämmelsen i
lagen.

Den motivering, som år 1938 åberopades för ett bibehållande tills vidare
av en lagstiftning örn förbud mot politiska uniformer, ansågs, enligt uttalande
av föredragande departementschefen vid framläggande till 1941 års
riksdag (proposition nr 7) av förslag örn förlängd giltighet av lagstiftningen,
bärande även med avseende å då rådande förhållanden.

I anslutning till 1935, 1938 och 1941 års lagar har Kungl. Majit utfärdat
kungörelser örn förbud mot politiska uniformer den 18 april 1935, nr 117,
den 18 februari 1938, nr 52, och den 21 februari 1941, nr 73. Sistnämnda
kungörelse innehåller de bestämmelser rörande uniformsförbud, vilka
Konungen enligt 1933 års lag bemyndigats utfärda, ävensom hänvisning till
att lagens stadganden angående påföljd för överträdelse av förbudet, åtal
för sådan överträdelse och domstol, där åtal skall anhängiggöras, skola äga
tillämpning. Kungörelsen förklaras skola gälla tills vidare, dock längst till
och med den 30 juni 1944.

I propositionen anför departementschefen, statsrådet Möller, att lagen örn
förbud mot politiska uniformer enligt hans mening fortfarande vore ur ordnings-
och säkerhetssynpunkt av behovet påkallad. Anledning förelåge ej
heller att i fråga örn lagens fortsatta bestånd avvika från vad tidigare praktiserats,
nämligen att förlänga lagen för en tid av tre år. Departementschefen
föreslog därför, att 1933 års lag måtte förklaras skola äga fortsatt
giltighet till och med den 30 juni 1947. Jämväl nu föranledde föreskriften
örn ny giltighetstid viss jämkning av slutbestämmelsen i lagen.

Lagrådet har lämnat det upprättade lagförslaget utan erinran.

Första lagutskottets utlåtande nr 4. 3

Utskottet tiar vid sin granskning av lagförslaget icke funnit anledning
till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 16, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 februari 1944.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Westman, Linnér,
Ahlkvist och Kriigel, fru Sjöström-Bengtsson samt herr Knut Petersson;

från andra kammaren: herrar Gezelius, Hedlund i Östersund, Werner, Berg
Björling och Lindberg, fru Gustafson samt herr Landgren.

Utskottet.