Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.

1

Nr G.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1944 kl. 3 em.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
med förslag till ändrad lydelse av § 16 riksdagsordningen.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 35
i första kammaren av herr Elmgren m. fl. och nr 83 i andra kammaren av herr
Hall m. fl. hemställes, att riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling måtte antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 16 riksdagsordningen.

§ 16.

»Valrätt tillkommer envar man och kvinna, som är svensk undersåte och
senast under nästföregående kalenderår uppnått 21 års ålder.

Valrätt må dock ej utövas av den, som står under förmynderskap.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall på sätt som i vallagen
finnes närmare bestämt, valrätten grundas på förhållandet vid tiden
för röstlängdens tillkomst, ändå att förändringen före valet inträffat.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt § 16 riksdagsordningen får rösträtt vid val till riksdagens andra
kammare ej utövas av bl. a. den som är i konkurstillstånd, eller den som
är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning. Enligt
kommunallagarna gälla dessa streck jämväl som diskvalifikationsgrunder för
rösträtt vid kommunalval.

Yrkanden om avskaffande av fattigvårds- och konkursstrecken lia vid flera
tillfällen framställts i riksdagen. Sålunda föreslogs i en år 1921 väckt motion
(I: 174) bl. a. upphävande av de båda förevarande rösträttsstrecken beträffande
andrakammarvalen. I dessa delar avstyrktes motionen av konstitutionsutskottet
(uti. nr 30) samt avslogs av riksdagen.

Härefter väcktes år 1933 en motion (II: 110) örn uteslutande ur riksdagsordningen
och kommunallagarna av bl. a. bestämmelserna örn att rösträtt
ej tillkom den som vore i konkurstillstånd. Förslaget avstyrktes av konstitutionsutskottet
(uti. nr 12) under hänvisning till att den som vore i konkurs Bihang

till riksdagens protokoll 19M. 5 sami. 2 avd. Nr 6. 1

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.

tillstånd icke befunne sig i den självständiga ställning, som borde vara en
av förutsättningarna för utövande av rösträtt. Tio av utskottets ledamöter
hemställde i reservation till utskottets betänkande, att riksdagen i anledning
av motionen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla örn utredning och
förslag till sådan ändring i gällande rösträttsbestämmelser för politiska och
kommunala val, att rösträtt även måtte tillkomma den som vore i konkurstillstånd.
Utskottets hemställan bifölls av första kammaren, reservanternas
av andra kammaren. Frågan hade därmed förfallit.

Aid 1939 ars lagtima riksdag föreslogs i en motion (11: 69) upphävande av
gällande bestämmelser rörande fattigvårds inverkan på rösträtten vid politiska
och kommunala val. I sitt i anledning av motionen avgivna utlåtande
lidi. nr 8) framhöll konstitutionsutskottet, att gällande bestämmelse örn fattigvårdsstreck
icke ägde samma tydlighet i sin utformning som den äldre
lör andrakammarvalen gällande strängare bestämmelsen i ämnet. Den oenhetlighet
vid fattigvårdsstreckets tillämpning, som kunde iakttagas, sammanhängde
emellertid enligt utskottets uppfattning även därmed alt under senare
tid vid sidan av fattigvården andra former av socialvårdande verksamhel
lillkommit utan att en klar gränsdragning mellan den förra och de senare
alltid åstadkommits. En sådan kunde icke förväntas bliva gjord förrän den
år 1937 tillsatta socialvårdskommittén slutfört sitt arbete. Dessförinnan borde
enligt utskottets mening slutgiltig ställning icke tagas till frågan om fattigvårdsstreckets
avskaffande eller till frågan örn revision av detta streck.
Inom utskottet hade som en mening framhållits, att slopandet av strecket säkerligen
skulle te sig främmande för rättsuppfattningen inom vida kretsar
av vårt folk nied hänsyn till den påtagligt beroende ställning, i vilken de
personer, varom det här vore fråga, befunne sig. Häremot hade emellertid
gjorts gällande att vägande skäl visserligen i och för sig kunde anföras fölen
omprövning av frågan örn fattigvårdsstreckets bibehållande eller avskaffande,
men att detta spörsmål icke borde ses isolerat utan i samband med
frågan örn eventuellt avskaffande av även andra diskvalifikationsgrunder
för rösträttens utövande. Utskottet stannade därför vid att icke för det dåvarande
tillstyrka bifall till förslaget örn fattigvårdsstreckets slopande. Tre
medlemmar av utskottet hade reserverat sig till förmån för ett förslag örn
skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn utredning och förslag i frågan
örn fattigvårdsstreckets slopande såsom diskvalifikationsgrund för rösträtt
vid allmänna val. Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet hemställt.

Även föregående år bragtes frågan om upphävande av bl. a. konkurs- och
fattigvårdsstrecken såsom diskvalifikationsgrunder för rösträtt vid allmänna
val genom motioner (II: 91, II: 154 och II: 155) under riksdagens prövning.
Konstitutionsutskottet framhöll i sitt i anledning av motionerna avgivna utlåtande
(nr 11), vad först konkursstrecket beträffar, att det syntes kunna
ifrågasättas, örn grunderna för detta streck verkligen vore bärande. Det vore
visserligen obestridligt, att lagen på visst sätt begränsade handlingsfriheten
för den som försatts i konkurs. Detta förhållande torde emellertid i och
för sig icke berättiga till slutsatsen, att den i konkurs försatte skulle sakna

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.

3

den oberoende ställning, som borde finnas hos don som skulle få utöva politisk
eller kommunal rösträtt. Mot upprätthållandet av ett konkursstreck
kunde vidare anföras, alt det måste anses föga tillfredsställande, att en persons
förlust av rösträtt på denna grund skulle kunna vara avhängig av åtgärder
från hans borgenärers sida i syfte att trygga privata ekonomiska intressen.
Såsom en ytterligare svaghet hos konkursstrecket kunde framhållas,
att det i tillämpningen visat sig konjunkturkänsligt; dess verkningar bleve i
tider av ekonomisk kris mera vittgående än under normala tider. Enligt utskottets
mening saknades alltså bärande skäl för detta strecks bibehållande.
Vad härefter fattigvårdsstrecket beträffar framhöll utskottet, att man vid
dess utformning icke beaktat, att det funnes grupper av medborgare, t. ex.
de som uppnått hög ålder eller vore kroniskt sjuka, vilka utan att därför berövas
sin rösträtt befunne sig i en minst lika osjälvständig ställning som de,
vilka vore omhändertagna av allmänna fattigvården för varaktig försörjning
och på den grund diskvalificerades för rösträtt. Mot bakgrunden av den
utveckling mot nya hjälpformer i fattigvårdens ställe, som på socialvårdens
område ägt rum i vårt land under det senaste decenniet och ännu fortginge,
hade detta streck också alltmera kommit att framstå såsom mindre väl
grundat. Härtill komme, att fattigvårdsstrecket, såsom utskottet redan år
1939 framhållit, i praxis blivit föremål för olika tolkningar. Utsikterna för
att härutinnan vinna en ändring syntes icke stora. Någon säkerhet för att
ens sedan socialvårdskommittén slutfört sitt arbete en fullt enhetlig tillämpning
av strecket skulle kunna erhållas, funnes enligt utskottets mening icke.
Utskottet hemställde därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville
anhålla örn förslag till 1944 års riksdag angående avskaffande av bl. a. fattigvårds-
och konkursstrecken såsom diskvalifikationsgrunder för rösträtt
vid politiska och kommunala val. Mot utskottets beslut hade nio medlemmar
av utskottet anmält reservation. Under hänvisning till samlingsregeringens
programförklaring av den 13 december 1939 och med särskilt understrykande
av uttalandet i denna örn att en förutsättning för samlingsregeringens
arbete vore, att inre politiska meningsskiljaktigheter undanskötes,
hemställde reservanterna, att de förevarande motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan om
skrivelse till Kungl. Majit i ärendet (riksdagens skrivelse nr 274).

Då någon proposition med förslag till upphävande av bl. a. fattigvårdsoch
konkursstrecken såsom diskvalifikationsgrunder för rösträtt vid allmänna
val ej kan förväntas till innevarande riksdag, får konstitutionsutskottet, som
saknar anledning frångå sin föregående år uttalade mening i ämnet, under
hänvisning till vad utskottet då anförde i sitt ovan berörda, av riksdagen godkända
utlåtande nr 11, hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner såsom
vilande för vidare grundlagsenlig behandling ville antaga följande -

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 16 riksdagsordningen.1

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

8 16.

Valrätt tillkommer---års ålder.

Valrätt må dock ej utövas av: Valrätt må dock ej utövas av den

a) den som står under förmynder- som står under förmynderskap,
skap eller

som är i konkurstillstånd;

b) den som är av allmänna fattigvården
omhändertagen för varaktig
försörjning.

Till efterrättelse-------valet inträffar.

Stockholm den 29 februari 1944.

På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Jones Erik Andersson, Herlitz, Källman, Karl August Johanson*,
Sandström, Björck, John Gustavson, Anders Andersson, Elmgren, Lindén,
Thorell*, Fast, Mosesson, Nilsson i Göteborg, Fält, Norén, Pettersson i Norregård*,
Spängberg och Sefve.

* Ej närvarande vid justeringen.

1 Vid 1941 års lagtima riksdag antogs såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
(följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 16 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 16.

Valrätt tillkommer en var man och kvinna,
som är svensk undersåte och senast under
nästföregående kalenderår uppnått tjugutre
års ålder.

Valrätt må — ----

Till efterrättelse--

Valrätt tillkommer en var man och kvinna,
som är svensk undersåte och senast under
nästföregående kalenderår uppnått tjuguett
års ålder-,
varaktig försörjning.

- — valet inträffar.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6-

5

Reservation

av herrar Jones Erik Andersson, Herlitz, Sandström, Björck, John Gustavson,
Thorell, Mosesson, Pettersson i Norregård och Sefve, som ansett, att
utskottets utlåtande bort lia följande lydelse:

»I den programförklaring, som statsminister Hansson och statsrådet Bagge
å samlingsregeringens vägnar avgåvo i riksdagen den 13 december 1939 anfördes
bl. a.:

''Med hänsyn till det internationella läget och de påfrestningar detta medför
även för vårt folk har tidpunkten ansetts vara inne att förverkliga den
redan tidigare dryftade tanken på en samling, genom vilken representanter
för alla betydande meningsriktningar taga andel och ansvar i rikets styrelse.
Denna handling utgör en manifestation av den nationella enigheten kring de
nu väsentliga uppgifterna för svensk politik utåt och inåt.---En förut sättning

för samlingsregeringens arbete är att inre politiska meningsskiljaktigheter
undanskjutas.---’

Under erinran om denna programförklaring yttrade nio reservanter vid
konstitutionsutskottets i fjol avgivna utlåtande över motioner om avskaffande
av utskylds-, fattigvårds- och konkursstrecken såsom diskvalifikationsgrunder
för rösträtt vid allmänna val, att det i dessa motioner till behandling
upptagna spörsmålet vore en utpräglat politisk fråga, i vilken meningarna
i de olika politiska lägren ginge starkt isär, varför reservanterna hemställde,
att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vid kamrarnas överläggning i anledning av nämnda utlåtande av konstitutionsutskottet
förklarade också statsministern, att det icke kunde komma
ifråga, att regeringen som svar på riksdagens begäran därom skulle framlägga
förslag i den föreliggande frågan, såvida man icke inom regeringen
kunde bliva enig i saken. Det vore på det sättet man enligt hans mening
måste upprätthålla överenskommelsen örn undanskjutande av de inrepolitiska
meningsskiljaktigheterna, att man icke inom regeringen under motstånd
av en minoritet dreve fram ett regeringsförslag av denna art. Det vore därför
mycket troligt, att en skrivelse från riksdagen i detta avseende helt enkelt
icke kunde effektueras av samlingsregeringen. Riksdagens i ärendet avlåtna
skrivelse har icke heller föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

De skäl som sålunda talat emot ifrågavarande spörsmåls upptagande i
form av ett skrivelseförslag äga fullt ut giltighet med avseende på nu föreliggande
förslag, att riksdagen omedelbart skulle fatta beslut örn grundlagsändring.
Statsministern yttrade också vid ovanberörda kammardebatter, att
när det vid samlingsregeringens tillträde hette, att inrepolitiska tvistefrågor
skulle undanskjutas, detta i först hand hade avseende på regeringens arbete,
men att man naturligtvis också utgått ifrån att partierna i riksdagen skulle
vara beredda att bära upp den grundval, som regeringen hade angivit för
sitt arbete.

b Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6-

Under åberopande av vad nu anförts och av de skäl konstitutionsutskottet
vid föregående tillfällen anfört mot förslag om rösträttsstreckens avskaffande,
får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

441040