Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
9
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1944 kl. 10 fm.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om utredning angående ändring av kommunallagarnas
bestämmelser örn kvalificerad majoritet m. m.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 23 i
första kammaren av herr Sjödahl och nr 65 i andra kammaren av herrar
Lundberg i Uppsala och Wallentheim hemställes, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning, huruvida
och i vad mån nu gällande bestämmelser i kommunallagarna om kvalificerad
majoritet för vissa beslut böra så ändras, att den kommunala förvaltningen
erhåller större rörelsefrihet, samt att Kungl. Maj:t ville förelägga riksdagen
de förslag, utredningen kan giva anledning till».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Bestämmelser om kvalificerad majoritet vid beslut om vissa ekonomiska
angelägenheter finnas upptagna i 23 § 2 mom. lagen örn kommunalstyrelse
på landet. Enligt denna erfordras för beslut två tredjedelar av de i omröstningen
deltagandes röster, då beslutet avser 1 :o) avhändande av fastighet eller
därifrån härflytande rättighet eller inköp av fastighet, där ej avhändandet
eller inköpet avser genomförande av fastställd stadsplan eller tomtindelning;
2:o) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov; 3:o) beviljande av
anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för vilket under året
näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått i kommun, där uttaxeringen
per skattekrona stigit till visst belopp; 4:o) höjande av visst under året näst
före det, som höjningen avser, utgående anslag, då höjningen utgör viss procent
av förutvarande anslaget, beroende på storleken av uttaxeringen per
skattekrona; 5:o) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom
upplåning; 6:o) upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående
av borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande;
7:o) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder, där fråga ej är om antagande
av ackord; 8:o) införande av viss ordning för medelsförvaltningen.
Bestämmelser av i huvudsak samma innehåll finnas intagna i lagen örn kommunalstyrelse
i stad, lagen örn kommunalstyrelse i Stockholm samt lagen om
församlingsstyrelse och lagen om församlingsstyrelse i Stockholm. Likaså
återfinnas delvis likartade föreskrifter i lagen örn landsting. Att vissa beslut
örn kommunal fond för sin giltighet fordra särskild röstövervikt stadgas i lagen
om kommunal fondbildning.
Förevarande bestämmelser hava — med undantag för de under 8:o) och
de i fråga om kommunal fondbildning omförmälda — huvudsakligen tillkom
-
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
mit i samband med de kommunala rösträttsreformerna åren 1909 och 1918.
Tidigare erfordrades kvalificerad majoritet för beslut i ekonomiska angelägenheter
blott beträffande landskommuns upptagande av lån, ställt på längre
återbetalningstid än två år. Vid 1900 års riksdag, då bestämmelsen härom
antogs, betonade lagutskottet i sitt utlåtande (nr 30) i ämnet, att den vore
väl ägnad att förebygga förhastade beslut i riktning av ökad skuldsättning.
En förtjänst hos bestämmelsen vöre vidare, att den inskränkte möjligheten
för kommunerna att upptaga lån på längre tid lill de fall, då en dylik åtgärd
påkallades av ett mera allmänt intresse bland kommunens medlemmar. Liknande
synpunkter framfördes i den proposition till 1907 års riksdag, som låg
till grund för de år 1909 antagna bestämmelserna om kvalificerad majoritet,
vilka nu avsågo såväl lands- som stadskommuner och församlingar. Den utvidgning
av deras tillämpningsområde, som sedan beslöts vid 1918 års urtima
riksdag, motiverades med att dylika stadganden icke allenast inneburo en garanti
mot en allt för kraftig stegring av anslagen för icke nya ändamål och
behov och därmed mot skattestegring utan även medförde, att kommunerna,
för att icke bliva mera bundna i sin bestämmanderätt över hithörande anslag
eller för att återvinna förlorad frihet i detta avseende, på allt sätt bemödade
sig örn att hålla nere eller nedbringa skatteprocenten. Vid 1930 års allmänna
revision av kommunalförfattningarna gjordes ingen annan saklig ändring i
förevarande bestämmelser än att den ovan under 8:o) angivna regeln om kvalificerad
majoritet såsom villkor för beslut om antagande av viss ordning för
medelsförvaltningen i kommun då infördes. Bestämmelserna om sådan majoritet
för beslut angående kommunal fond i vissa fall tillkommo slutligen år
1936 i samband med antagandet av lagen om kommunal fondbildning.
Förslag om borttagande av eller inskränkning uti vissa av reglerna om kvalificerad
majoritet vid kommunala beslut ha vid flera tillfällen varit föremål
för riksdagens prövning bland annat vid 1919, 1920, 1926, 1930, 1934, 1935,
1936 och 1939 års riksdagar. Konstitutionsutskottet (utlåtanden nr 13 respektive
nr 24, nr 9, nr 30, nr 10, nr 16, nr 11 och nr 16) har vid samliga dessa
tillfällen avstyrkt de i ämnet väckta motionerna, vilka även avslagits av riksdagen
utom en gång, år 1919, då frågan förföll till följd av kamrarnas skiljaktiga
beslut. Utskottet har därvid framhållit, att de skäl, som anförts vid
bestämmelsernas införande, fortfarande ägde giltighet. Sålunda anförde utskottet
år 1934, att det icke kunde anses överensstämma med ekonomisk försiktighet
att överlämna åt en majoritet av hälften plus en att emot de övrigas
vilja i en kommunal församling besluta i viktiga och för kommunens framtid
betydelsefulla ekonomiska angelägenheter. Därjämte vore det uppenbart,
att bestämmelserna örn kvalificerad majoritet vid vissa beslut voro inordnade
såsom en viktig del av och sammanhängde med övriga bestämmelser beträffande
den kommunala självstyrelsen. Det vore därför icke lämpligt att upptaga
en utredning örn dessa bestämmelser om kvalificerad majoritet ensamt
för sig, utan borde därvid hela problemet örn den kommunala organisationen
och dess uppgifter och ställning bliva föremål för utredning. Några skäl att
företaga en sådan utredning förelåge emellertid icke. Ej heller syntes före
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
1]
ligga anledning att ånyo upptaga till utredning frågan om bestämmelsernas
formella avfattning. Vid 1935, 1936 och 1939 års riksdagar hänvisade konstitutionsutskottet
till sina då avgivna avstyrkande utlåtanden över i ämnet
väckta motioner.
I reservationer till utskottets utlåtanden i ämnet ha från utskottsmajoriteten
avvikande meningar uttalats. Sålunda anförde åtta reservanter inom utskottet
vid 1930 års riksdag bland annat, att föreskriften om två tredjedels
majoritet vid inköp av fast egendom stundom berett en minoritet i kommunalstämma
eller fullmäktige möjlighet att omintetgöra sådana förvärv av fastighet,
som varit ur kommunens synpunkt synnerligen behövliga — särskilt
då det gällt förvärv av mark för bostadsändamål eller för hindrande av
markspekulationer. Det anmärkes vidare, att det ofta berett stora svårigheter
att avgöra, huruvida i ett givet fall ett »nytt ändamål eller behov» förelegat,
och förklarades att bestämmelsen därom lika litet som motsvarande föreskrift
i fråga örn köp och försäljning av fast egendom vore behövlig. Likaså
ansåg minoriteten bestämmelser att beviljande av anslag till ändamål eller
behov, som icke vore nytt, men för vilket under året näst före det, som anslaget
avsåge, anslag ej utgått, i kommun, där högsta uttaxeringen av allmän
kommunalskatt överstege nio kronor för skattekrona, vöre hinderlig för lämnande
av anslag till ett, enligt majoritetens mening, behövligt ändamål, och
därför, utan våda för att den kommunala försiktigheten äventyrades, kunde
uteslutas.
Vid 1934 års riksdag uttalade nio reservanter inom utskottet, att garantier
visserligen borde finnas för en ändamålsenlig förvaltning av kommunernas
angelägenheter, men att detta ej utgjorde hinder för en allsidig utredning i
ämnet, samt tilläde: »I fråga örn beviljande av anslag, vartill medel skola
anskaffas genom upplåning, kräves enligt nu gällande lagbestämmelser att
dessa beslut underställas Kungl. Maj:t, innan de kunna bringas i verkställighet.
Redan härigenom har en viss garanti skapats mot en äventyrlig kommunal
finanspolitik och detta i synnerhet som den fria lånerätten för de flesta
kommunerna är inskränkt till mycket obetydliga belopp. För de fall, där
statsmakterna genom lagstiftningsåtgärder ålagt kommunerna vissa förpliktelser,
såsom fallet är bland annat i fråga om fattigvård, hälsovård och skolväsende,
synes det utskottet mindre lämpligt, att kommunallagarna lämna
möjlighet för en minoritet i de beslutande församlingarna att förhindra verkställigheten
av dessa statsmakternas ålägganden. Därest emellertid en minoritet
förhindrar, att dylika utgifter få bestridas jämväl av lånemedel, är det
för många kommuner omöjligt att efterfölja av statsmakterna givna påbud.
Även för dessa fall gäller den garanti, som finnes uti dylika kommunala besluts
undcrställelse. För särskilt de större städerna är det av stor betydelse,
att det göres sådana jordförvärv, som i rätt lid trygga dessa städers utveckling.
För ett ändamålsenligt ordnande av särskilt storstädernas bostadsfråga
utgör bestämmelsen örn kvalificerad majoritet ett nära nog oöverstigligt hinder.
Skulle i något fall dylikt beslut fattas, där utgifterna skola bestridas av
lånemedel, utan att detta beslut vore betingat av elt klokt och framsynt kom
-
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
munalt intresse, kan Kungl. Majit vid prövningen av frågan om lånets upptagande
vägra lånetillstånd.» Reservanterna erinrade bland annat även örn
den förstärkta och centrala ställning, som kommunalnämnd och drätselkammare
numera intoge inom kommunalförvaltningen, varigenom jämväl garantier
skapats för ärendenas omsorgsfulla beredning och ändamålsenlighet i
fråga om beslutens verkställighet. En icke oväsentlig garanti mot ekonomiskt
äventyrliga beslut läge givetvis även däri, att medborgarna hade möjlighet att
med intresse följa den kommunala förvaltningen och vid val av kommunaloch
stadsfullmäktige kunde överlämna denna förvaltning åt personer, vilkas
kommunala verksamhet — ej minst då det vore fråga om utgifter för framtiden
— vore ägnad att ingiva förtroende.
Även vid 1935, 1936 och 1939 års utskottsutlåtanden voro fogade reservationer,
de två förstnämnda åren avgivna av nio och år 1939 av åtta ledamöter.
Utskottet. Utskottet är ense med motionärerna om att påtagliga olägenheter
äro förenade med rådande system, enligt vilket vissa kommunala beslut
för sin giltighet fordra två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes
röster. Bestämmelserna härom ha i många fall verkat hindrande, då det
gällt att tillgodose olika kommunala behov. Så har bland annat varit fallet,
då kommunerna haft att genom jordförvärv lösa trängande bostadsfrågor
eller att genom upplåning anskaffa medel för att finansiera framdragandet
av vatten- och avloppsledningar. Kommunernas verksamhet på berörda
områden har därigenom icke kunnat hålla samma takt som statens. Avsikten
med1 bestämmelserna om kvalificerad majoritet har varit att förhindra
att beslut, vilka kunna utöva kännbart inflytande på kommunens ekonomi,
komma till stånd utan att uppbäras av en stadgad allmän mening i kommunen.
Den starka ansvarskänsla, som utmärker de beslutande organen
inom kommunerna, framstår som en garanti mot alltför långt gående beslut
i ekonomiska frågor. Ytterligare säkerhet mot dylika beslut hgger i underställningsförfarandet
beträffande frågor om beviljande av anslag, vartill
medel skola anskaffas genom upplåning. Uttalade farhågor att borttagandet
av bestämmelserna örn kvalificerad majoritet särskilt i mindre kommuner,
där fullmäktiginstitutionen oftast saknas, lätt kunde leda till att mindre
väl genomtänkta beslut fattades i ekonomiska frågor, äro enligt utskottets
mening ej berättigade. Ty om, såsom antagligt är, en sammanslagning av de
minsta kommunerna till större kommunala enheter kommer till stånd, torde
man också helt kunna bortse från riskerna i sistnämnda hänsende, med
hänsyn bland annat till att kommunalfullmäktige då komma att utöva beslutanderätten
och tillfälliga majoriteter icke såsom i en kommunalstämma
kunna uppbringas. Den kommunala verksamhetens omfattning är för övrigt
genom lag begränsad till gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter.
Häri ligger också en garanti mot den kommunala förvaltningens utbredning
till obehöriga områden. Vidare må framhållas att det ständigt ökade
antalet uppgifter, vilka lagts på kommunerna, utgör en omständighet,
som talar för en utredning i motionens syfte. Utslsottet, som med det sagda
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
13
icke velat taga ställning till frågan om borttagande av kraven på kvalificerad
majoritet i samtliga i kommunallagarna för närvarande angivna fall,
ansluter sig alltså till motionärernas uppfattning, att tiden nu är inne för
en revision av förevarande bestämmelser. Utskottet hemställer därför,
att riksdagen med bifall till motionerna 1:23 och 11:65 i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn en skyndsam
utredning, huruvida och i vad mån nu gällande bestämmelser
i kommunallagarna om kvalificerad majoritet för vissa
beslut böra så ändras, att den kommunala förvaltningen er•
håller större rörelsefrihet, samt att Kungl. Maj:t ville före
lägga
riksdagen de förslag, utredningen kan giva anledning
till.
Stockholm den 21 mars 1944.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: herrar Hallén, Sandegård, Herlitz, Källman, Karl August Johanson, Sandström,
Björck, John Gustavson, Sven Hansson, Oskar Mattsson, Albert Andersson''*
Thorell*, Gardell, Fast, Nordström, Mosesson, Nolin, Fält, Norén och
Spångberg*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Herlitz, Sandström, Björck, John Gustavson, Albert Andersson,
Thorell, Gardell, Mosesson och Nolin, vilka ansett, att utskottets utlåtande
bort ha följande lydelse:
Bestämmelser örn —--kommunal fondbildning.
Förevarande bestämmelser---kommunal fondbildning.
Förslag örn---väckta motioner.
I reservationer--- — kunde uteslutas.
Vid 1934 ---ingiva förtroende.
Även vid---åtta ledamöter.
Under hänvisning till den ståndpunkt som konstitutionsutskottet och riksdagen
intagit 1934, 1935, 1936 och 1939 får utskottet anföra, att enligt dess
mening inga skäl, som kunna föranleda ett förändrat ståndpunktstagande
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.
från riksdagens sida, anförts i motionen eller i övrigt kunna anses vara för
handen. En ytterligare anledning att icke rubba reglerna om kvalificerad
majoritet föreligger i denna frågas påtagliga samband med det aktuella
spörsmålet örn genomgripande ändringar i den kommunala indelningen. Utskottet
får sålunda hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
44143S