Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.
1
Nr 63.
Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1944 kl. 11 fm.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av en statens högre skogsskola jämte i ämnet
väckta motioner.
(l:a avd.)
I en till riksdagen den 25 februari 1944 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 184, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslariksdagen
att
dels besluta, att en statens högre skogsskola skall inrättas i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer som i propositionen angivits;
dels godkänna följande personalförteckning för statens högre skogsskola:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.
1 föreståndare och rektor...................................... Eo 26
1 andre lärare............................................... Eo 24;
dels godkänna följande avlöningsstat för statens högre skogsskola, att till
lämpas
tills vidare från och med budgetåret 1944/45:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit ............................................ kronor 3 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ................ » 14 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis............................ » 1 900
Summa kronor 18 900;
dels ock under nionde huvudtiteln för budgetåret 1944/45 anvisa
a) till Statens högre skogsskola: Avlöningar ett förslagsanslag av 18 900
kronor;
b) till Statens högre skogsskola: Omkostnader ett förslagsanslag av 10 000
kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 10 sami. Nr 63—64.
1
9
Jordbruksutskottets utlåtande nr 6''i.
c) till Statens högre skogsskola: Stipendier ett förslagsanslag av 3 000 kronor;
d)
till Statens högre skogsskola: Utrustning ett reservationsanslag av 20 000
kronor;
e) till Statens högre skogsskola: Byggnadsarbeten ett reservationsanslag av
20 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) 1:315 av herr Johansson, Karl August, m. fl., likalydande med II: 503
av herr Skoglund i Umeå m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och förslag angående
införande av en skoglig-teknisk utbildningslinje vid något i Norrland befintligt
tekniskt gymnasium;
2) 1:319 av herr Nilsson, Bror, m. fl., likalydande med 11:508 av herr
Eriksson i Frägsta m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning med förslag om inrättande av ett skogligt
gymnasium samt att därvid i motionerna anförda synpunkter måtte vinna
beaktande;
3) II: 473 av herr Grym, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta den
ändringen i fråga om inträdesfordringarna vid den föreslagna högre skogsskolan,
att betyg från vanlig ettårig skogsskola uppställes som obligatoriskt
villkor för alla sökande samt att den nya skolan tills vidare måtte givas benämningen
»Statens skogsmästarskola».
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för motionerna, får utskottet hänvisa
till dessa.
Till utskottet har från svenska skogsmästareförbundet inkommit en den
26 april 1944 dagtecknad framställning.
Genom beslut av 1936 års riksdag (prop. nr 136, r. skr. nr 247) företogs
en genomgripande omorganisation av undervisningen vid skogshögskolan. I
samband härmed indrogs forstmästarkursen och genomfördes en enhetlig
linje för den högre skogliga utbildningen. Samtidigt indrogs även fortsättningsskolan
vid Kloten, som utgjorde en fortbildningsanstalt för dem som
genomgått statens skogsskolor. Vad beträffar skogsskolorna vidtogos vissa
förändringar för att utvidga och förbättra undervisningen i de viktigaste
ämnena. Såväl i nyssnämnda proposition angående skogsundervisningens
omorganisation som i jordbruksutskottets över densamma avgivna, av riksdagen
godkända utlåtande, nr 68, förutsattes, att frågan om ytterligare utbildning
utöver skogsskolans ram skulle upptagas till förnyad prövning. Jordbruksutskottet
ansåg, att behov av ytterligare utbildningsanstalter på det
skogliga området möjligen förelåge samt uttalade en förväntan, att spörsmålet
ägnades erforderlig uppmärksamhet av Kungl. Maj:t.
I skrivelse den 21 mars 1942 hemställde Svenska forstmästarförbundet, att
frågan om inrättande av ett skogligt gymnasium måtte upptagas till utredning.
Förbundet framhöll, bland annat, att tillgången på utbildad personal
Jordbruksutskottets utlåtande n-t 63.
3
för skogens vård och utnyttjande icke syntes tillräcklig med hänsyn till
landets verkliga behov härav. Det syntes vara önskvärt att inrätta ett tvåårigt
skogligt gymnasium, avsett att utbilda en väl kvalificerad personal, huvudsakligen
för mellanställningar inom skogsbruket.
Sedan yttranden inhämtats från vissa myndigheter och organisationer över
forstmästarförbundets skrivelse, bemyndigade Kungl. Maj:t den 12 mars
1943 chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en utredningsman för
att i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer verkställa utredning
rörande införandet av en mellanform i det skogliga undervisningssystemet
ävensom fem sakkunniga att med utredningsmannen deltaga i överläggningar
i ämnet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades dels samma dag
såsom utredningsman statssekreteraren B. Näsgård dels ock den 7 juni 1943
såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare bruksdisponenten
C. G. Sundberg i Överum, byråchefen i domänstyrelsen F. Aminoff,
skogschefen G. Wesslén i Uddeholm, skogsförvaltaren E. Söderström i Gysinge
och länsskogvaktaren E. Björkman i Alingsås.
Utredningsmannen har den 8 december 1943 överlämnat en promemoria
med utredning och förslag angående införande av en mellanform i det skogliga
undervisningssystemet. Vid promemorian fanns fogat särskilt yttrande
av en av de sakkunniga, skogsförvaltaren E. Söderström, över promemorian
ha yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan och statens
skogsförsöksanstalt, skogshögskolans lärarråd, allmänna lönenämnden, Sveriges
lantbruksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
skogsägareförbund, Sveriges skogstjänstemannaförbund, Sveriges kronojägareförbund,
Sveriges länsskogvaktareförbund, Svenska skogsmästareförbundet,
Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund, Svenska forstmästarförbundet,
Skogsindustriernas samarbetsutskott och Sveriges häradsallmänningsförbund.
Utredningsmannens förslag.
Det av utredningsmannen framlagda förslaget innebär att en ettårig högre
skogsskola, huvudsakligen på grundval av den utbildning som meddelas
vid skogsskolorna, skulle inrättas. Skolan, som föreslås förlagd till Skinnskattebergs
herrgård i Västmanland, skulle dels tjäna som ulbildningsanstalt
för vissa tjänstemän vid skogsvårdsstyrelserna, domänverket, statens skogsförsöksanstalt,
skogsägareföreningar, tumningsföreningar, för assistenter vid
skogsförvaltningar, förvaltare inom det mindre skogsbruket samt andra befattningshavare
inom skogsbruk och träförädling, där högre kompetens än
skogsskola vore önskvärd, dels giva blivande innehavare och förvaltare av
kombinerade jordbruks- oell skogsegendomar erforderlig skoglig utbildning,
dels ock tjäna som förberedelse för självständig verksamhet i skogshantering
och trävarurörelse.
Elevantalet har föreslagits till omkring 20 per år. Inträdesåldern bör enligt
förslaget vara minst 22 år. Såsom villkor för inträde i den föreslagna skolan
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.
har ansetts böra föreskrivas, bland annat, att vederbörande sökande genomgått
statens eller därmed jämförlig skogsskola eller ock avlagt realexamen
eller styrkt sig äga motsvarande kunskaper, genomgått statens eller därmed
jämförlig kolarskola eller på annat sätt förvärvat motsvarande teoretiska och
praktiska kunskaper i kolning samt under minst två års tid förvärvat allsidig
och väl vitsordad praktik inom skogshanteringen. Dessutom har utredningsmannen
föreslagit att såsom elev skulle kunna antagas den, som genomgått
driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
skogsbetonad lantmannaskola eller annan för praktisk jordbruksutbildning
avsedd läroanstalt. Dylik sökande skulle även lia genomgått kolarskola eller
på annat sätt inhämtat däremot svarande teoretiska och praktiska kunskaper
i kolning och, förutom grundlig lantbrukspraktik, omfattande minst två
år, under minst ett år genom praktiskt arbete, därav minst två månader vid
sågverk, förvärvat väl vitsordad insikt i skogshanteringen samt äga kunskaper
i svenska språkets skriftliga behandling och i matematik motsvarande
fordringarna för realexamen ävensom inhämtat det väsentliga av de kompendier
och läroböcker i skogliga ämnen, som användas vid skogsskolorna.
Sökande som genomgått skogsskola med på visst sätt kvalificerade betyg
skulle enligt förslaget få antagas till elev utan inträdesprövning, därest ej
mer än två år förflutit efter avgången från skogsskolan. Övriga sökande
skulle däremot undergå sådan prövning. Utredningsmannen har föreslagit,
att undervisningen skulle vara kostnadsfri, varjämte eleverna borde erhålla
fritt husrum. Däremot borde eleverna själva ombesörja kosthållet. Stipendier
har utredningsmannen ansett böra utgå enligt samma bestämmelser som
för elever vid statsunderstödda lantmannaskolor och specialgymnasiet vid
Vilan.
I fråga om skolans lärarkrafter har utredningsmannen föreslagit, att vid
skolan skulle finnas tre fast anställda lärare, av vilka den ene, som borde vara
jägmästare och tjänstgöra som huvudlärare i skogliga ämnen, tillika skulle
vara skolans föreståndare och rektor. Andre läraren borde vara ingenjörsutbildad
för att undervisningen i tekniskt betonade ämnen skulle kunna
väntas ge det resultat som eftersträvades. Slutligen borde finnas en Övningslärare.
Denna tjänst torde dock till en början böra besättas med tillfällig innehavare,
då det senare kunde vara fördelaktigt att till Övningslärare få en
person, som själv genomgått högre skogsskolan.
Enligt utredningsmannens förslag borde skolan stå under ledning av en
styrelse på fem personer, vilka utsåges av Kungl. Maj:t för en tid av förslagsvis
fem år i sänder. Då det vore önskvärt att av skolans verksamhet intresserade
myndigheter och sammanslutningar bleve representerade i styrelsen,
torde det vara lämpligt att domänstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund
bereddes tillfälle att avgiva förslag å vardera en styrelseledamot.
Det har ansetts lämpligt att den ledamot, som representerade domänstyrelsen,
utsåges till ordförande i styrelsen.
Vid skolan borde meddelas undervisning dels i de grundläggande ämnena
Jordbruksutskottets utlåtande n-r 63-
5
svenska språket, matematik, ritning och textning, bokföring och handelslära,
rättslära och elementär maskinlära, dels i fackämnena skogsskötsel, skoglig
marklära med dikning, slcogsbotanik och skogszoologi, skoglig arbetslära och
arbetsorganisation, skoglig byggnadslära med vägbyggnad, virkets byggnad
och egenskaper med sortimentslära, virkets användning och förädling, skogsuppskattning
med avfattning, avverkningsberäkning och värdering, skogsekonomi
med upplysningsverksamhet, fältmätning och avvägning, skoglig förvaltningskunskap
och jordbruksekonomi, dels ock i specialämnena arbetarskydd
med förbandslära och hygien, skogsbrand och brandskydd, jakt- och
fiskevård samt naturskydd och fornminneskunskap.
Lärokursen skulle börja omkring den 10 januari och avslutas omkring den
20 december. Det skulle dock beredas möjligheter för eleverna att tentera
högst tre fackämnen efter läroårets slut. Elev som så önskade skulle därför ha
rätt att tillhöra skolan högst tre månader efter läroårets slut.
Den av utredningsmannen föreslagna undervisningsplanen framgår i stort
av den å s. 5 intagna tablån över timplanen för skolan. Rörande undervisningsplanens
närmare innehåll torde jag få hänvisa till den specialmotivering,
som framlagts i utredningsmannens betänkande.
Utredningsmannen har beräknat att förslagets genomförande skulle föranleda
engångskostnader örn sammanlagt cirka 40 000 kronor och årliga utgifter
å omkring 41 000 kronor.
En av de sakkunniga, herr Söderström, har i ett särskilt yttrande förordat
inrättandet av ett tvåårigt skogligt gymnasium i huvudsaklig överensstämmelse
med det av Svenska forstmästarförbundet framlagda förslaget.
Departementschefen.
Under de senaste åren har frågan om förbättrade undervisnings- och utbildningsmöjligheter
på skogsbrukets område ånyo varit föremål för uppmärksamhet
från skilda håll. Härvid har särskilt kommit att beaktas de förhållandevis
begränsade möjligheter till fortsatt utbildning på skogsbrukets
område, som för närvarande finnas. I stort sett förefinnas endast två utbildningslinjer,
nämligen skogsskolans och skogshögskolans. Mer och mer har
under senare år kommit till synes behovet av en utbildningslinje, som ligger
mellan de två nyssnämnda och som i viss utsträckning kan ersätta den gamla
forstmästarutbildningen. Den tidigare framförda åsikten, att skogsbruket endast
har plats för två kategorier tjänstemän, nämligen högskoleutbildade
förvaltare och skogsskoleutbildade förmän, torde icke hålla streck. Mellan
de skogsskoleutbildade kronojägarna och skogvaktarna, vilka för övrigt
numera synas kunna betecknas mera som arbetsledare än som arbetsförmän,
och de högskoleutbildade jägmästarna torde finnas god plats
för en ny kategori med en utbildning av i stort sett den typ som utredningsmannen
föreslagit. Åtskilliga assistent- och liknande befattningar, för vilka
jägmästarutbildningen måste anses onödigt långvarig och dyrbar men för
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.
vilka utbildningen vid skogsskolorna ej skapar tillräckliga kvalifikationer,
uppehållas nu av jägmästare. Det synes emellertid knappast kunna råda delade
meningar om det mindre önskvärda i att tjänstemän med flerårig högskoleutbildning
nödgas under långa tider bestrida befattningar, som icke motsvara
den utbildning de erhållit och vilka befattningar med fördel kunna
skötas av personal med enklare och framför allt mindre kostsam utbildning.
Mången gång torde det också vara förmånligare att få dessa befattningar i
mellanställning, vilka kunna vara av stor betydelse, besatta med innehavare,
som kunna förväntas stanna under längre tid och därigenom få tillfälle att
samla och utnyttja erfarenhet på det speciella område, där de äro verksamma.
Samma förhållande råder beträffande mindre krävande förvaltningsuppgifter,
för vilka jägmästarexamen icke kan anses erforderlig. Det
torde i dylika fall ofta förhålla sig så, att en erfaren skogsman med lägre
utbildning föredrages framför en mindre erfaren jägmästare. Inom domänverket
föreligger, enligt vad domänstyrelsen meddelat, visst behov av befattningshavare
med en utbildningsnivå liggande mellan skogsskolan^ och
skogshögskolans. Detsamma torde också vara fallet speciellt vid skogsvårdsstyrelserna,
icke minst i fråga om de betydelsefulla länsskogvaktartjänsterna,
samt vid skogsförsöksanstalten. Inom det enskilda skogsbruket synes — att
döma att yttranden från Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
skogsägareförbund och skogsindustriernas samarbetsutskott — även finnas
utrymme för den nya kategorien. Det bör ihågkommas, att skogsbruket för
närvarande torde vara det enda större område av näringslivet, som saknar
mera varierande fortbildningsmöjligheter inom yrket. Den tekniska undervisningen
har sedan gammalt mellanformer, som synas fylla sin uppgift på
ett mycket tillfredsställande sätt. På lantbruksområdet finns sedan mer än
10 år tillbaka den uppskattade driftsledarkurscn vid Alnarps lantbruks-,
mejeri- och trädgårdsinstitut. Föreliggande förslag avser att införa en skogsutbildning
av ungefärligen motsvarande omfattning som den lantbruksutbildning,
vilken meddelas vid driftsledarkursen.
Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna
ha i huvudsak tillstyrkt utredningsmannens förslag om inrättande av en ny
mellanform för skoglig utbildning. Domänstyrelsen har därvid framhållit, att
då behov föreligger av ifrågavarande personal, det varken ur skogsbrukets
synpunkt skulle vara välbetänkt eller ur personalens synpunkt skäligt att
underlåta att sörja för vidareutbildning. Tvenne av de organisationer, som
representera skogsskoleutbildade tjänstemän, ha emellertid ställt sig tveksamma
under hänvisning till ett av dem tidigare framfört förslag om utsträckt
utbildningstid vid skogsskolorna. Detta förslag var föremål för omprövning
vid 1936 års omorganisation men avvisades då. I stället underkastades
undervisningen vid skogsskolorna en ganska omfattande revidering och modernisering
i syfte att bättre anpassa densamma efter behovet. Under sådana
förhållanden torde frågan örn en förlängning av skogsskoleutbildningen,
vilken för övrigt skulle kräva avsevärda kostnader, ej nu böra upptagas till
prövning. Några önskemål örn utökning av undervisningstiden ha ej heller
Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.
7
framställts från arbetsgivarnas sida. Det torde vidare, som utredningsmannen
framhållit, förhålla sig så, att en utökning av skogsskolekursen icke skulle
onödiggöra den föreslagna vidareutbildningen. Även örn skogsskolekursen
utökades med ett andra läroår, måste undervisningen helt naturligt följa
skogsskolans grundläggande normer samt anpassas efter det stora flertalet
elevers behov. Den föreslagna högre skogsskolan har andra utbildningsmål
och undervisningen måste därför läggas efter andra linjer än vid skogsskolorna.
Med hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att åtgärder vidtagas
från statsmakternas sida för inrättande av en skoglig skola av i huvudsak
den typ, som utredningsmannen föreslagit.
Enligt utredningsmannens förslag skall vidareutbildningen huvudsakligen
bygga på skogsskolans grand, i det att skogsskolornas bästa elever skulle
direkt kunna fortsätta sin utbildning efter genomgången skogsskolekurs.
Som motivering härför har framhållits, att elevmaterialet vid skogsskolorna
på grund av sin långvariga praktiska verksamhet inom skogsbruket — de
flesta torde från barndomen vara förtrogna med arbetet i skogen — representerar
en väsentlig tillgång, som i första rummet bör tillvaratagas, när det
gäller att införa en ny utbildnings form. Till denna tankegång kan jag helt
ansluta mig, då jag anser det riktigt, att den inom skogsbruket uppvuxna
ungdomen främst bör komma i åtanke vid beredande av ökade utbildningsmöjligheter
på skogsbrukets område. Vid sidan av skogsskolornas elever
böra emellertid andra kategorier studerande i lämplig utsträckning kunna
beredas tillträde till denna högre skogsutbildning. Jag ansluter mig alltså
till förslaget, att elever med realexamen eller motsvarande kunskaper jämte
erforderlig skogspraktik skola kunna erhålla inträde vid skolan. Härigenom
kan även Svenska forstmästarförbundets önskemål om vidgade möjligheter
till skogsutbildning för de realskoleutbildade vinna beaktande. För denna
studiekategori föreligga visserligen goda möjligheter att efter komplettering
av vissa ämnen enligt fordringarna för studentexamen eller genomgång av
specialgymnasiet vid Vilan vinna inträde vid skogshögskolan. Men då jägmästarutbildningen
både kräver lång tid och blir dyrbar, synes även nu föreslagna
väg in på skogsmannabanan böra hållas öppen för nämnda kategori.
Att hänvisa studerande med realexamen att ovillkorligen gå igenom skogsskola
för att komma in vid högre skogsskolan kan jag icke finna behövligt.
Detta skulle för övrigt kunna ogynnsamt påverka möjligheterna för andra
inträdessökande till skogsskolorna med mincfre förkunskaper att skaffa sig
den utbildning varav de äro i behov. Jag vill även biträda förslaget att elever
med föregående lantbruksutbildning och förberedande skogsutbildning skola
kunna få sin skogsutbildning kompletterad vid den nya läroanstalten. Med
anledning av vad lantbruksstyrelsen anfört rörande den av 1936 års lantbruksundervisningskommitté
föreslagna specialkursen i skogshushållning torde
böra framhållas, att utbildningen för lantbruksstuderande vid den föreslagna
högre skogsskolan, vilken avser att meddela kompetens att självständigt
handhava förvaltningen av skogsbruket vid medelstora kombinerade
8
Jordbruksutskottets utlåtande m 63.
jordbruks- och skogsegendomar, väsentligt skiljer sig från den tilltänkta utbildningen
vid nämnda specialkurs. Dessa två utbildningsformer torde varken
ersätta eller utesluta varandra. Att behov föreligger av en allsidig och
någorlunda grundlig skogsutbiklning utöver vad lantbruksundervisningsanstalterna
kunna giva synes vara till fullo bestyrkt. Det har också vid remissförfarandet
framhållits, att anställningsmöjligheter icke behöva saknas
för den elevkategori, som tillika har jordbruksutbildning.
I yttrandena lia erinringar framställts mot ett sammanförande till gemensam
undervisning av elever med så olika förutbildning, som det här är fråga
om. Utan tvivel skulle det vara fördelaktigt, om alla elever hade skogsskolan
som utgångspunkt. Genom en dylik bestämmelse skulle emellertid särskilt de
lantbruksutbildade stängas ute, då man icke kan räkna med att de skola
underkasta sig en kanske flerårig skogspraktik efter fullbordad lantbruksutbildning
för att efter en kurs vid skogsskola avsluta utbildningen vid den nu
ifrågasatta skogsskolan.
Åtskilligt talar för — vilket också framhållits av bland andra skogsstyrelsen
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund — att den föreslagna
gemensamma undervisningen av elever med olika förutbildning kan vara
fruktbärande och verka stimulerande genom att befordra en vidgad syn på
samspelet mellan jord- och skogsbruk, vilket torde vara av stor vikt för den
framtida verksamheten. De föreslagna inträdesfordringarna åsyfta att, oavsett
den bristande enhetligheten i förutbildningen, tillförsäkra skolan ett
elevmaterial, som möjliggör en effektiv undervisning, en synpunkt som icke
får lämnas ur sikte vid den praktiska tillämpningen.
Vad beträffar inträdesfordringarna har utredningsmannen föreslagit, att
elev från skogsskola, som erhållit betyget med beröm godkänd i svenska
språket och matematik samt det genomsnittliga betyget med nöje godkänd
i ämnena skogsskötsel, skogsteknologi, skogsuppskattning samt skogs- och
fältmätning, skall kunna antagas till elev utan inträdesprövning. Fordringarna
äro desamma som på sin tid uppställdes som villkor för att skogsskoleelev
skulle få tillträde till specialgymnasiet vid Vilan och avse att garantera
att eleverna vid högre skogsskolan komma att utgöra ett urval av skogsskolornas
bästa elever. Häremot har jag ingenting att erinra. Utredningsmannen
har framhållit, att undervisningen vid skogsskolorna skulle kunna giva
ett jämnare resultat, om ett något högre kunskapsmått än folkskolans fordrades
vid inträdet, främst i de grundläggande ämnena svenska språket och
matematik. Från ett pär organisationers sida har gjorts gällande, att fordringarna
för inträde vid skogsskolorna borde skärpas till realexamens nivå i
svenska språket, matematik och biologi. Det torde ankomma på domänstyrelsen
att taga frågan om dessa inträdesfordringar under övervägande. Jag
vill emellertid betona, att en eventuell skärpning icke bör drivas så långt,
att svårigheter uppstå för de ungdomsgrupper, som nu huvudsakligen rekrytera
elevmaterialet till skogsskolorna, att skaffa sig de för inträde erforderliga
kunskaperna. Övriga föreslagna villkor för inträde vid nu förordade
skola kan jag i huvudsak biträda. För de elever, som efter realexamen
J ordbruksutsk.ottets utlåtande m 63-
9
eller efter lantbruksulbildning söka inträde vid högre skogsskolan bör sålunda
gälla, att de skola ha genomgått kolarskola eller på annat sätt förvärvat
motsvarande teoretiska och praktiska kunskaper i kolning samt visa
sig ha inhämtat det väsentliga av de kompendier och läroböcker i skogliga
ämnen, som användas vid skogsskolorna. Elever, som icke avlagt realexamen,
skola dessutom visa sig äga kunskaper i svenska språkets skriftliga
behandling och i matematik motsvarande fordringarna för nämnda examen.
Sistnämnda bestämmelse överensstämmer med de för driftsledarkursen vid
Alnarp i motsvarande ämnen angivna inträdesfordringarna. För elever med
realexamen torde praktiktiden böra fastställas till minst två år och för lantbruksstuderande
till minst ett år.
Den nya undervisningsanstalten torde böra benämnas statens högre skogsskola
och förläggas till Skinnskattebergs herrgård, såsom utredningsmannen
föreslagit. Jag har heller ingenting att invända mot av domänstyrelsen angivna
villkor för upplåtelsen. Skolan bör stå under överinseende av en styrelse,
som utses av Kungl. Maj:t för tre år i sänder. Det synes härvid vara
lämpligt, att av skolans verksamhet närmast berörda myndigheter och sammanslutningar
få tillfälle att avgiva förslag till ledamöter i styrelsen. Domänstyrelsen,
skogsstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund och Sveriges lantbruksförbund böra därför få avgiva
förslag å vardera en styrelseledamot. Därjämte torde ytterligare en ledamot
böra utses av Kungl. Majit.
Undervisningen bör vara kostnadsfri och fritt husrum tillhandahållas eleverna,
vilka däremot själva böra ombesörja kosthållet. Stipendier böra utgå
enligt samma regler, som gälla för elever vid statsunderstödda lantmannaskolor
och specialgymnasiet vid Vilan.
I vissa yttranden har anförts, att den föreslagna kursplanen borde något
inskränkas och koncentreras i syfte att uppnå ett mera samlat praktiskt
resultat av undervisningen. Det torde ankomma på Kungl. Majit att efter
förslag av den blivande styrelsen fastställa kursplan, men det ligger i sakens
natur att denna till en början endast kan få en mera provisorisk karaktär,
då erfarenhet måste inväntas rörande de mest ändamålsenliga formerna
för undervisningen samt antalet ämnen och omfånget av desamma o. s. v.
1 fråga örn undervisningstiden har domänstyrelsen ansett, att skolåret borde
börja under hösten, förslagsvis den 1 november, för att den förberedande
undervisningen skulle hinna avslutas innan de praktiska övningarna taga
sin början. Då skogsskolorna avsluta sina kurser omkring den 30 september
och då ett visst rådrum torde behövas för urval av elever, inträdesprövningar
m. m., synes dock den av utredningsmannen föreslagna tiden omkring
10 januari vara lämpligare. Vid Värmlands och Örebro läns skogvaktarskola
sker för övrigt avslutningen först i slutet av oktober. Även om kursen
tager sin början omkring 10 januari synes tillräcklig tid böra kunna disponeras
för den teoretiska undervisning, som måste föregå de praktiska övningarna.
Dessutom torde det vara till fördel att teoretisk och praktisk undervisning
i viss utsträckning får försiggå samtidigt under sommaren.
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.
Enligt utredningsmannens förslag borde vid skolan finnas tre fast anställda
lärare, av vilka en skulle vara jägmästare och tjänstgöra som huvudlärare
i skogliga ämnen samt tillika vara föreståndare och rektor. Andre
läraren borde vara ingenjörsutbildad och huvudsakligen handhava undervisningen
i tekniskt betonade ämnen. Dessutom erfordrades en övningslärartjänst,
som dock till en början borde besättas med tillfällig innehavare, då
det kunde vara fördelaktigt att senare till Övningslärare få en person, som
själv genomgått högre skogsskolan. Tjänsterna borde uppföras på extra
ordinarie stat, varvid föreståndaren borde placeras i 27 lönegraden och därjämte
erhålla ett rektorsarvode å 500 kronor, andre läraren i 24 lönegraden
och Övningslärare!! två lönegrader högre än motsvarande befattningar
vid statens skogsskolor. Domänstyrelsen har på denna punkt framhållit, att
svårigheter kunna förutses att finna en ingenjör med nödiga skogliga kvalifikationer.
Styrelsen har därför föreslagit, att föreståndaren och andre läraren
jämställas i lönehänseende, att den ene skulle vara jägmästare och den
andre högskoleingenjör eller jägmästare med erforderliga tekniska kunskaper
och att endera av dem skulle kunna förordnas till rektor. Skogsindustriernas
samarbetsutskott har uttalat, att kompetensfordringarna för lärarna
böra göras så vida som möjligt. Kravet på examina borde därför icke ställas
onödigt högt. Sålunda torde även forstmästare kunna besitta de kunskaper,
som fordras för att lämna den teoretiska undervisningen, och den tekniska
undervisningen borde kunna meddelas även av jägmästare och forstmästare
och icke enbart av ingenjörer. För egen del anser jag skäl tala för att de
formella kompetensbestämmelserna för lärarna icke fastlåsas utan att en
viss frihet medgives i detta avseende. Kravet på fullgod reell kompetens får
dock icke eftersättas. I likhet med utredningsmannen och de sakkunniga
anser jag det önskvärt, att en av huvudlärarna innehar teknisk utbildning,
om möjligt förenad med skoglig utbildning. Skulle det visa sig möjligt att
finna en för föreståndarbefattningen lämplig person, som har utbildning
på såväl det skogliga som det tekniska området, bör det för andre läraren
kunna räcka med enbart skoglig utbildning. Vid fastställandet av kompetensvillkoren,
vilket torde ankomma på Kungl. Majit, bör hänsyn i främsta
rummet tagas till önskvärdheten att förvärva de för skolan lämpligaste lärarkrafterna.
Vad beträffar lönegradsplaceringen har statskontoret under hänvisning
bland annat till att skogsskoleföreståndarna, som tillika äro revirförvaltare, äro
placerade i 26 lönegraden förordat samma lönegrad för högre skogsskolans
föreståndare. För andre läraren har ämbetsverket förordat 22 lönegraden under
framhållande av att de som biträdande lärare vid skogsskolorna tjänstgörande
assistenterna äro placerade i denna lönegrad. För övningslärartjänsten
föreslår statskontoret 13 lönegraden eller samma placering som motsvarande
tjänster vid skogsskolorna. I fråga om föreståndartjänsten anser jag mig
icke kunna tillstyrka högre lönegradsplacering än den av statskontoret förordade.
Med hänsyn till de extra kostnader, som otvivelaktigt komma att
Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.
11
vara förenade med en föreståndarbefattning av detta slag, anser jag dock
att befattningen bör förenas med ett särskilt arvode, vilket i enlighet med
utredningsmannens förslag torde böra bestämmas till 500 kronor för år. Beträffande
andrelärartjänsten vill jag förorda utredningsmannens förslag om
dess placering i 24 lönegraden. Jag vill erinra, att denna tjänst i vad angår
undervisningen är lika betydelsefull som föreståndartjänsten och att dess
innehavare icke får karaktären av biträdande lärare utan kommer att tjänstgöra
som självständig huvudlärare i sina ämnen. En jämförelse med assistenttjänsterna
vid skogsskolorna blir därför missvisande, så mycket mera som
undervisningen vid högre skogsskolan måste ligga på ett betydligt högre plan
än undervisningen vid skogsskolorna. Rörande övningslärartjänsterna vid
skogsskolorna har årets riksdag bifallit av Kungl. Maj:t framlagt förslag
om dessa tjänsters placering i 15 lönegraden samt om ändring av tjänstetiteln
lill yrkeslärare. Även övningsläraren vid statens högre skogsskola torde böra
placeras i 15 lönegraden. Befattningshavaren synes liksom motsvarande tjänstemän
vid skogsskolorna böra benämnas yrkeslärare. Samtliga tjänster vid
högre skogsskolan böra uppföras å extra ordinarie stat.
Då en avsevärd tid erfordras för organiserandet av skolverksamheten och
förberedandet av undervisningen vid den nya skolformen, bör befattningen
som föreståndare för skolan tillsättas redan från och med 1 oktober innevarande
år. Även andre läraren och övningsläraren torde behövas någon tid
före kursens början, bland annat för att biträda vid undervisningsprogrammets
uppgörande och för att medverka vid intagningen av elever. Det synes dock
vara tillräckligt, om dessa lärare anställas från och med 1 december.
Med föreslagna lönegradsplaceringar böra avlöningarna för lärarna under
nästa budgetår beräknas till ett belopp av 11 000 kronor samt rörligt tillägg
å dessa avlöningar till 1 900 kronor. För arvoden till lärare i specialämnen
torde för nästa budgetår ett belopp av 2 500 kronor vara tillräckligt. Emot
det föreslagna arvodet å 3 000 kronor till en befattning som vaktmästare och
gårdskarl har jag intet att erinra.
Avlöningsstaten för statens högre skogsskola skulle vid bifall till vad jag
i det föregående förordat komma att för budgetåret 1944/45 erhålla följande
utseende.
Under en anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, torde böra upptagas ett belopp av 3 000 kronor, därav 500
kronor till arvode åt föreståndaren vid skolan samt 2 500 kronor till arvoden
åt lärare i specialämnen. För avlöningar till icke-ordinarie personal synas
böra beräknas tillhopa 14 000 kronor. Av sistnämnda belopp avses 11000
kronor till avlöningar åt föreståndaren, andre läraren och yrkesläraren samt
3 000 kronor till avlöning åt en vaktmästare och gårdskarl. Posten rörligt
tillägg torde slutligen böra uppföras med 1 900 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda för avlöningar vid statens högre skogsskola
behöva anvisas ett belopp av (3 000 + 14 000 + 1 900=) 18 900 kronor.
I anslutning till vad utredningsmannen föreslagit synes för bestridande av
12
J ordbruksutskottets utlåtande m 63.
Utskottet.
skolans löpande omkostnader under nästa budgetår böra upptagas ett förslagsanslag
av 10 000 kronor. Sedan riksdagen fattat beslut i ärendet, torde
det få ankomma på Kungl. Majit att fastställa omkostnadsstat för skolan.
Jag anser mig vidare böra biträda utredningsmannens förslag om anvisande
av ett anslag av 3 000 kronor till stipendier åt elever vid ifrågavarande
skola. Med hänsyn till de grunder som enligt vad jag förut förordat böra
tillämpas vid stipendiernas utdelande torde anslaget böra givas karaktär av
förslagsanslag.
Till anskaffande av möbler, instrument, redskap, åskådningsmaterial och
annan utrustning synes böra beräknas det av utredningsmannen föreslagna
beloppet, 20 000 kronor. Det härför erforderliga anslaget torde böra benämnas
Statens högre skogsskola: Utrustning samt uppföras såsom reservationsanslag.
Härjämte bör för verkställande av behövliga byggnads- och reparationsarbeten
vid skolan anvisas ett reservationsanslag av likaledes 20 000
kronor.
Såsom departementschefen och utredningsmannen framhållit synes på
skogsbrukets område erfordras förbättrade undervisnings- och utbildningsmöjligheter
för att behovet av yrkesmän skall kunna tillgodoses på bästa sätt.
En utbildningslinje, som ligger mellan skogsskolan och skogshögskolans,
anses sålunda få en viktig uppgift att fylla. Denna uppfattning vinner stöd
även uti de i ämnet väckta motionerna. Meningarna gå däremot isar när
det gäller att finna den lämpligaste skoltypen. Departementschefen har anslutit
sig till utredningsmannens förslag örn inrättande av en ettårig statens
högre skogsskola, som huvudsakligen bygger på skogsskolornas grund i det
att de bästa eleverna från dessa skolor skulle direkt kunna fortsätta sin
utbildning i den nya skolan. Dock skulle även andra kategorier studerande
kunna beredas tillträde till skolan, såsom elever med realexamen eller
motsvarande kunskaper jämte erforderlig skogspraktik ävensom elever med
föregående lantbruksutbildning och förberedande skogsutbildning. Enligt vad
som anföres i de likalydande motionerna 1:315 och 11:503 bör frågan örn
den skogliga utbildningens mellanform göras till föremål för fortsatt utredning
med syfte att införa en skoglig-teknisk utbildningslinje vid något i Norrland
befintligt tekniskt gymnasium. Förnyad utredning påkallas jämväl i de
likalydande motionerna 1:319 och 11:508, där inrättande av ett tvåårigt
skogligt gymnasium anses erbjuda den ändamålsenligaste mellanformen. I
motionen II: 473 föreslås genomgång av skogsskola såsom obligatoriskt villkor
för vinnande av inträde i den planerade högre skogsskolan samt att
denna skola måtte benämnas statens skogsmästarskola.
Ur de synpunkter på frågan, som departementschefen anlagt och som i
stort sett biträdas av utskottet, där dock skilda åsikter kommit till uttryck,
synes den i propositionen förordade skolformen vara den som i nuvarande
läge bäst tjänar det angivna utbildningsbehovet. Utskottet vill därför tillstyrka
att åtgärder vidtagas för inrättande av en skoglig skola av i huvudsak den
typ som föreslagits i propositionen. Såsom anförts i motionen II: 473 synes be
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.
13
nämningen statens högre skogsskola knappast vara den bästa utan lämpligen
böra ändras till statens skogsmästarskola. Även om meningarna varit något
delade örn sådana detaljspörsmål som rörande inträdesfordringar oell kursplan,
synas dessa spörsmål utskottet vara av den beskaffenhet att de utan
olägenhet kunna omprövas framdeles efter skolverksamhetens igångsättande.
Vad beträffar de motionsvis framställda yrkandena om förnyade utredningar
i ämnet finner utskottet, med hänsyn till att utskottet här anslutit
sig till Kungl. Maj:ts förslag, lämpligt att någon tids erfarenhet av den sålunda
förordade nya undervisningsanstalten avvaktas, innan uppslag till
anordnande av ytterligare utbildningslinjer på området tagas under övervägande
för utredning.
Utskottet tillstyrker att medel för ändamålet anvisas i enlighet med de i
propositionen verkställda kostnadsberäkningarna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
1. besluta, att en statens skogsmästarskola skall inrättas
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som i det
föregående angivits;
2. godkänna följande personalförteckning för statens
skogsmästarskola:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.
1 föreståndare och rektor...................... Eg 26
1 andre lärare ................................ Eo 24;
3. godkänna följande avlöningsstat för statens skogsmästarskola,
att tillämpas lills vidare från och med budgetåret
1944/45:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, be -
stämda av Kungl. Maj:t............ kronor 3 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal .. » 14 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 1 900
Summa kronor 18 900;
4. under nionde huvudtiteln för budgetåret 1944/45 anvisa
a) till Statens skogsmästarskola: Avlöningar ett förslagsanslag
av 18 900 kronor;
b) till Statens skogsmästarskola: Omkostnader ett förslagsanslag
av 10 000 kronor;
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 63
c) till Statens skogsmästarskola: Stipendier ett förslagsanslag
av 3 000 kronor;
d) till Statens skogsmästarskola: Utrustning ett reservationsanslag
av 20 000 kronor;
e) till Statens skogsmästarskola: Byggnadsarbeten ett reservationsanslag
av 20 000 kronor;
B. att följande motioner, nämligen I: 315 och II: 503, likalydande,
I: 319 och II: 508, likalydande, samt II: 473 må anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 8 juni 1944.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 62.
Reservationer:
av dels herrar Näslund och Jacobson, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
bifall till de likalydande motionerna I: 315 och II: 503,
dels herr Anderberg,
dels herr Mäler,
och dels herr Jonsson i Fjäle.