18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tryggande av
landets försörjning med fisknät.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, tili jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 227 av herr Arrhén och II: 334 av herrar Staxäng
och Janson i Frändesta, har anhållits, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit måtte hemställa om en skyndsam och allsidig utredning angående möjligheterna
att ur beredskapssynpunkt nu och framdeles trygga landets försörjning
med fisknät.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande hänvisas till
motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande i ärendet av
statens industrikommission, vid vilket utlåtande fogats yttranden av textilrådet
och svenska fiskredskapsimportörernas förening 1941 u. p. a.
De fisknät, som användas inom den svenska fiskerinäringen, äro nästan
utan undantag framställda av dubbeltvinnat bomullsgarn. För visst slags
fiske, t. ex. laxfiske, förekomma dock fisknät, tillverkade av lin- eller hampgarn.
Förbrukningen av dessa senare slags fisknät är emellertid så ringa
och av så liten betydelse ur försörjningssynpunkt, att man i detta sammanhang
torde helt kunna bortse från desamma.
Bland fisknät av bomull skiljer man mellan grova och fina nät. Till grova
fiksnät hänföras nät, som äro tillverkade av grovt dubbeltvinnat bomullsgarn
i garnnummer 8—40 (engelsk numrering). Fina nät tillverkas av dubbeltvinnat
bomullsgarn i finare nummer än vad som ovan angivits (42—160).
För knytning av fisknät erfordras olika maskintyper för grova och fina
nät. Grova fisknät användas framför allt för vad-, not- och trålfiske, och
tyngdpunkten av förbrukning är förlagd till västkusten. På syd- och ostkusten
användas grova fisknät i huvudsak för ålbottengarn. Man beräknar, att 75 %
av fiskfångsterna ske med redskap, tillverkade av grova fisknät.
Fina fisknät användas företrädesvis på syd- och ostkusten för fångst av
sill och strömming samt för insjöfiske. Ca 25 % av fiskfångsterna beräknas
ske med redskap, framställda av fina nät.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.
19
Under åren före krigsutbrottet beräknas den svenska fiskerinäringen ha
förbrukat 240—250 ton fisknät per år. Någon exakt siffra på förbrukningen
kan icke angivas, då förutom den inhemska produktionen och importen enligt
tullstatistiken även en viss mängd fisknät synas ha blivit inköpta direkt
i utlandet av fiskare, som sålt sina fångster i England och Danmark. Efter
krigsutbrottet torde förbrukningen ha stigit dels genom den intensifiering av
fisket, som ägt rum, och dels genom de katastrofförluster, som föranletts av
minor och vrak. Sålunda uppskattas det nuvarande behovet av fisknät till
ca 260 ton, varav 200 ton gröva och 60 ton fina nät.
Tillförseln av fisknät såsom den framgår av föreliggande statistiskt material
fördelade sig på import och inhemsk tillverkning under åren 1936—1938
enligt nedanstående tabell. Siffrorna angivna medeltal per år.
Inhemsk tillverkning.................. Import............................... |
Grova nät |
Fina nät |
Summa ton |
Andel i till-förseln % |
70 112 |
55 |
70 167 |
29-6 70-4 |
|
Summa |
182 |
55 |
237 |
100-0 |
Den inhemska tillverkningen av fisknät bedrevs före kriget av två företag,
nämligen Gamlestadens Fabrikers AB och J. Albrechtssons Nätfabrik
AB. Båda företagen äro belägna i Göteborg. Av tillverkningen folio ca 90 %
på Gamlestadens Fabrikers AB och 10 % på J. Albrechtssons Nätfabrik AB.
Tillverkningen var helt och hållet inriktad på grova fisknät.
Importen, som i huvudsak skedde från Tyskland, Nederländerna, Storbritannien,
Japan och Danmark i här nämnd storleksordning, omfattade
drygt 70 % av den totala tillförseln. Av fina fisknät tillgodosågs behovet helt
och hållet genom import.
I och med avspärrningen västerut avstängdes tillförseln av fisknät från
Storbritannien och Japan. I Tyskland, Nederländerna och Danmark uppstod
samtidigt brist på råvaror, vilket medförde en kraftig nedgång eller
totalt uteblivande av importen från dessa länder. Importen från Tyskland
och Danmark har senare kunnat komma i gång genom att råvaror ställts till
förfogande från svensk sida. Importen av fisknät har sedan år 1938 utvecklats
på följande sätt.
1938 ................ 163T ton Index 100
1939 ................ 190 0 » » 117
1940 ................ 66-G » » 41
1941 ................ 42-3 » » 26
1942 ................ 51-9 » » 32
1943 ................ 69-5 » » 43
Av den här ovan redovisade importen under tiden efter år 1940 utgöra de
fina näten en väsentligt större del än tidigare.
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.
Genom en råd åtgärder har den minskade importen av grova nät kunnat
kompenseras genom en ökad tillverkning inom landet. Sålunda torde den
nuvarande inhemska tillverkningen av grova fisknät i stort sett motsvara
behovet. Denna produktionsökning har i hu\udsak åstadkommits genom
skiftsarbete vid nätfabrikerna. Gamlestadens Fabrikers AB har dock utökat
sin maskinpark med två nätmaskiner för grova nät. Dessa maskiner
ha tillverkats inom landet.
Om man bortser från två nätmaskiner av äldre typ med ringa produktionsförmåga,
som funnos hos firma J. Paulssons Fiskredskapsfabrik, Delsbo,
saknades vid tiden för krigsutbrottet maskiner, lämpliga för framställning
av fina fisknät inom landet. En ökad inhemsk tillverkning av fina fisknät har
därför varit förenad med större svårigheter än ökningen av kapaciteten för
grova fisknät. Med statens medverkan har under år 1943 från Tyskland inköpts
fem st. nätmaskiner, avsedda för tillverkning av fina fisknät. Maskinerna
skola placeras hos Gamlestadens Fabrikers AB. Av dessa 5 maskiner
ha tre anlänt och äro nu i full drift.
Sedan samtliga fem maskiner kommit i gång, beräknas den inhemska
produktionen av fina nät komma att uppgå till ca 10 ton per år, varigenom
ca 15 °/o av det beräknade årsbehovet skulle kunna tillgodoses. För försörjningen
med fina nät kommer nian sålunda allt fortfarande till ca 85 % vara
beroende av import.
Den inhemska nätproduktionens utveckling sedan år 1938 framgår av nedanstående
uppställning:
1938 ........ |
........ 73 ton |
Index |
100 |
1939 ....... |
........ 90 |
» |
123 |
1940 ........ |
........ 47-9 » |
» |
66 |
1941 ........ |
........ 83-2 » |
» |
114 |
1942 ........ |
........ 129-6 » |
» |
177 |
1943 ........ |
........ 154-8 » |
» |
212 |
Som tidigare nämnts, uppskattas det nuvarande årsbehovet av fisknät till
ca 260 ton, varav 200 ton grova och 60 ton fina nät.
Den inhemska tillverkningen beräknas under år 1944 uppgå till
Grova nät = 180 0 ton
Fina » = 5-0 »
Det återstående behovet — 20,0 ton grova och 55,0 ton fina nät -— beräknas
bliva täckt genom att bomull eller bomullsgarn, som ställes till förfogande
från svensk sida, förädlas till fisknät vid utländska nätfabriker. Avtal om
sådana förädlingsaffärer föreligga med nätfabriker i nedan angivna länder.
Enligt avtalen skola leveranserna fullgöras successivt före utgången av år
1944.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.
21
Land |
Grova fisknät |
Fina fisknät |
Danmark................ |
28-0 |
37-0 |
Finland................. |
— |
10-0 |
Norge .................. |
57-0 |
13-0 |
Tyskland ............... |
— |
32-0 |
Summa |
85-0 |
92-0 |
Om de avtalade leveranserna kunna genomföras i sin helhet, kommer behovet
av fisknät under innevarande år att bliva väl tillgodosett. Man måste
emellertid räkna med att de osäkra förhållandena i samtliga här ifrågavarande
länder kunna komma att helt eller delvis förhindra fullföljandet av
leveranserna. Så länge försörjningen med fisknät till så stor del som nu är
fallet är beroende av import, kommer osäkerheten med avseende på landets
försörjning med fisknät under nuvarande förhållanden att bliva bestående.
Statens industrikommission har uttalat sig för att frågan örn den framtida
nätförsörjningen blir föremål för utredning i enlighet med motionärernas förslag.
I övrigt har kommissionen anfört bland annat följande:
Motionärerna ha angivit två olika vägar för lösning av frågan, nämligen
dels beredskapslagring och dels utbyggnad av den inhemska produktionen
av fina fisknät till erforderlig omfattning.
Vad beredskapslagring beträffar måste kommissionen understryka, att en
sådan icke är genomförbar vid nuvarande knappa tillförsel av fina fisknät.
Åtgärder i detta syfte måste därför ställas på framtiden. Huruvida en ifrågasatt
beredskapslagring av fina fisknät skulle kunna genomföras utan statlig
medverkan, undandrager sig för närvarande bedömande. Denna fråga torde
vid en eventuell utredning i ärendet bliva föremål för särskild uppmärksamhet.
Den mångfald av olika slags fina fisknät, som användas inom den svenska
fiskerinäringen, torde komma att försvåra en eventuell lagerhållning. Lagring
av fina fisknät måste därför aktualisera standardisering av de gängse nättypema.
Kostnaderna för en dylik lagerhållning torde i hög grad bliva beroende
av, i vilken utsträckning en standardisering kan genomföras. Med hänsyn
till att maskstorleken på de fina fisknäten måste anpassas efter den förekommande
storleken på fisken, måste en lagerhållning, som avser behovet
under ett år, bliva väsentligt större än den kvantitet nät, som normalt förbrukas
under motsvarande tid. Avser man således att lagra fina fisknät för
ett års normalbehov, vilket för närvarande beräknas till 60 ton per år, tolide
lagerhållningen, även om standardisering genomföres, av ovan anförda skäl
icke kunna understiga ca 90 ton. Förkrigspriset på fina nät torde i medeltal
hava uppgått till ca 25 kronor per kilogram, under det alt nuvarande priser
belöpa sig till ca 40 kronor per kilogram. En lagerhållning av 90 ton fina
fisknät skulle således fordra en kapitalinvestering av ca 2 250 000 kronor, om
man räknar med nätpriserna före krigsutbrottet. Med nuvarande nätpriser
skulle kapitalbehovet uppgå till ca 3 600 000 kronor. Räntekostnader och
kostnader för lagring och omsättning av lagret komma således att bliva betydande.
Det kan därför ifrågasättas, örn en beredskapslagring ur ekonomiska
synpunkter är att föredraga framför andra åtgärder.
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.
Frågan om en utbyggnad av den inhemska produktionsapparaten för fina
fisknät har tidigare varit föremål för industrikommissionens uppmärksamhet
Kommissionen har sålunda i skrivelse till Kungl. Maj :t den 2 december 1942
framfört vissa förslag syftande till att uppnå en produktion av fina fisknät,
motsvarande det svenska årsbehovet. Då ett genomförande av denna utbyggnad
skulle taga lång lid i anspråk och då under tiden möjligheter att köpa
ett mindre antal maskiner av ifrågavarande slag blev möjligt, återkallade
kommissionen i skrivelse den 7 september 1943 ifrågavarande framställning.
Anledningen till att tillverkning av fisknät inom landet fått en så ringa
omfattning synes vara, att tillverkningen icke kunnat göras tillräckligt lönande.
Som textilrådet i sitt yttrande framhållit, har nätfabrikationen icke
varit skyddad genom tull. I detta avseende ha fisknät behandlats på annat
sätt än övriga textilvaror, där tullsatserna varit uppbyggda med hänsyn till
artiklarnas manufaktureringsvärde, under det att tullen för fisknät icke varit
större än för det i nätet ingående garnet.
Produktionskapaciteten för bomullsgarn till fina fisknät var åren före
krigsutbrottet icke utbyggd i sådan omfattning, att den skulle kunnat tillgodose
en inhemsk tillverkning av fina nät, därest en sådan hade funnits.
Fabrikation av fina nät hade således måst baseras på import av erforderligt
bomullsgarn. Detta förhållande har givetvis även motverkat en inhemsk
produktion av fina fisknät. Numera tillverkas fina garner även inom landet.
Fortfarande måste man dock räkna med vissa svårigheter att få fram
tillräckliga kvantiteter för en eventuell tillverkning av fina iisknät i erforderlig
omfattning.
Ur beredskapssynpunkt torde en inhemsk tillverkning av fina fisknät vara
att föredraga framför lagring. Det synes kommissionen därför önskvärt, att
de ekonomiska förutsättningarna för en sådan fabrikation utredas. Om en
dylik utredning skulle visa, att tillverkningen icke kan göras ekonomiskt
lönande, uppstår frågan, örn statens stöd kan påräknas i någon form för
att möjliggöra tillverkningen. Ett statligt stöd kan tänkas ske antingen genom
subvention eller genom ett ökat tullskydd. Vid ett ökat lullskydd från
nuvarande 25 öre per kilogram till förslagsvis 10 procent på nätvärdet, vilket
tidigare ansetts som erforderligt, skulle med nuvarande förbrukning —
60 ton per år —, därest hela tullskyddet behövde utnyttjas, en belastning
av nätkostnaderna med ca 135 000 kronor per år uppkomma. Denna kostnad
skulle sannolikt icke överstiga kostnader för och förräntning av ett beredskapslager
av den storlek, som tidigare angivits.
Vad beträffar grova nät skulle belastning under enahanda förutsättningar
begränsas till ca 35 öre per kilogram eller vid nuvarande förbrukning till
ca 70 000 kronor per år exklusive nu utgående tull.
Under nuvarande förhållanden är det föga sannolikt, att erforderligt antal
fina nätmaskiner skulle kunna anskaffas utifrån. En utbyggnad av den
inhemska fisknätsproduktionen torde därför icke vara genomförbar förrän
efter ett vapenstillestånd, därest icke maskinerna skulle kunna tillverkas
inom landet. En sådan tillverkning torde icke vara helt utesluten.
Ehuru beredskapslagring och utbyggnad av den inhemska nätproduktionen
i det föregående behandlats var för sig, kan man med avseende på framtiden
givetvis tänka sig att lösa frågan genom en kombination av dessa båda
åtgärder.
Som framgår av kommissionens yttrande i det föregående, är kommissionen
av den uppfattningen, att åtgärderna för att trygga vår försörjning med
fisknät under innevarande krisperiod alltjämt väsentligen böra följa samma
linjer som hittills.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.
23
De uttalanden om möjliga åtgärder, som kommissionen här ovan gjort,
avse pa grund liärav i huvudsak den framtida försörjningen.
Enligt ovanstående föreligga en rad frågckomplex i samband med eventuella
åtgärder för att trygga landets försörjning med fisknät. Då dessa frågor
icke utan ytterligare sakligt underlag kunna bedömas, får kommissionen
med anledning av fisknätsförsörjningens betydelse uttala sig för att frågan
örn den framtida nätförsörjningen i enlighet med motionärernas förslag
blir föremål för utredning. Denna synes i så fall lämpligen böra anförtros
at en av Kungl. Maj :t tillsatt kommitté, i vilken representanter för bl. a. nätfabriker,
fiskareorganisationer och fiskredskapshandlare torde böra ingå.
Textilrådet, som utgöres av en förening av organisationer inom textilindustrien,
har tillstyrkt bifall till motionerna samt anfört bland annat följande:
Orsaken
till den relativt obetydliga svenska produktionskapaciteten för
grövre nät och den fullständiga avsaknaden av utrustning för tillverkning av
finare nät är, att framställningen här i landet under fredstid icke lönat sig.
Detta är i sin tur beroende på flera omständigheter. Sålunda bidraga därtill
bl. a., att den svenska marknaden är relativt liten samt att de svenska
förbrukarna kräva en synnerligen stor sortering med avseende på nätens
storlek, maskör och finlek. De utländska fabrikerna ha ofta kunnat tillverka
i större serier och därigenom kunnat hålla sina produktionskostnader lägre
än de svenska.
Den svenska textilindustrien har som bekant vuxit upp under ett visst tullskydd,
vilket utformades med hänsyn till förhållandena i början av detta århundrade.
Man hade därvid i första hand intresse av att genom tullar skydda
de artiklar, som då tillverkades inom landet. Därigenom förlädes tullskyddets
tyngdpunkt på grövre garner och artiklar tillverkade därav. Följden
har blivit, att produktionen därefter kvarhållits vid dessa bäst skyddade kvaliteter,
samt att landets behov av sådana artiklar till största delen tillgodosetts
genom inhemsk produktion. Tullskyddet är relativt konsekvent utformat
i det att vävnader åtnjuta högre skydd än garner, och att en högre förädlingsgrad
skyddas bättre än en lägre. Hänsyn har därvid tagits till förädlingskostnadernas
höjd. Ett undantag från denna princip gäller emellertid beträffande
fisknät, i det att man där har stannat vid att skydda garnet, under det
att förädlingskostnaderna lämnats utan skydd. Detta torde vara den dominerande
orsaken till att en inhemsk produktion av fisknät icke tagit fart.
Örn man för framtiden önskar trygga landets försörjning med fisknät genom
att erforderlig svensk produktionskapacitet åstadkommes och vidmakthålles,
torde den enda utvägen vara att höja samt differentiera det svenska
tullskyddet för dessa artiklar. Motionärerna ha mycket riktigt framhållit, att
det möter vissa svårigheter att beredskapslagra fisknät i erforderlig omfattning,
och detta är även textilrådets uppfattning.
Mot den här framförda synpunkten, att ett förhöjt men differentierat tullskydd
vore den lämpligaste vägen att trygga den framtida försörjningen med
fisknät, skulle möjligen kunna invändas, att våra nordiska grannländer samt
övriga länder kunnat upprätthålla tillverkning av fisknät, trots alt dessa länder
i vissa fall representera relativt obetydliga avsättningsområden. Gentemot
detta kan då anföras, att dessa länder synas ha tryggat en icke obetydlig del
av den inhemska marknaden med tullar, vilka i många fall avsevärt överstiga
de svenska. Det kan dessutom erinras örn, att många av dessa länder under
flera år före krigsutbrottet tillämpat en valuta- och utrikeshandelskontroll,
vilken i och för sig skyddat den inhemska produktionen effektivare än vad
tullsatserna angiva.
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.
Svenska fiskredskapsimportörernas förening 1941 u. p. a., som utgör en
sammanslutning av företag vilka bedriva handel med fisknät, anse som ett
angeläget önskemål, att med beredskapslagring i allmänhet sammanhängande
frågor vid läglig tidpunkt upptagas till en ingående och förutsättningslös
undersökning, därvid motionärernas synpunkter böra beaktas men där man
framför allt genom fiskeriorganisationerna bör tillgodogöra sig framkomna
synpunkter och önskemål inom fiskarekåren. I övrigt har föreningen anfört
i huvudsak följande:
Statsmyndigheterna ha otvivelaktigt i samverkan med fiskets och fiskredskapshandelns
organisationer lyckats något så när bemästra läget såväl och
kanske framförallt ur folkförsörjningssynpunkt som även med hänsyn till fiskarekårens
yrkesintressen. En viktig orsak till att så kunnat ske torde den omständigheten
hava utgjort att inom landet funnits ett beredskapslager av fisknätens
råvara, bomull, och att dessa lager kunnat även under krigsåren efter
hand i någon mån utfyllas. Även en beredskapsåtgärd i form av lagerhållning
av råvaran hade dock varit av mindre betydelse, därest förbindelserna
med några tillverkningsländer icke kunnat upprätthållas.
Ur nu anförda synpunkter synas erfarenheterna peka på vikten av att särskilt
färdiga fina nät lagras genom det allmännas försorg med tanke på en
fortsatt avspärrningskris eller en ny sådan i framtiden.
Den knappa tillförseln av fina nät genom import torde likväl icke för närvarande
medgiva lagring i beredskapssyfte, åtminstone såvitt angår de mycket
efterfrågade sill- och strömmingsnäten. Importen täckes mer än väl av fiskarenas
tillgång till inköpslicenser och ytterligare restriktioner i licensgivningen
torde icke vara att tillråda ens örn därmed skulle vinnas ett säkrare försörjningsläge
i fråga örn fina nät under ett kommande år.
I den mån motionärerna åsyftat en framtida lagring av nät i beredskapssyfte,
finner importföreningen de väckta motionerna värda allt beaktande.
Förslag i sådant syfte ha även på ett tidigt stadium före det pågående stormaktskrigets
utbrott framlagts från vissa organisationer inom fisket, ehuru
förslagen då icke ledde till resultat. Frågan om formerna för en sådan lagring
finge närmare utredas i samverkan med fiskeriorganisationerna. Ett spörsmål,
som därvid icke kan undvikas, torde bliva nätstandardiseringen. Lagringen
finge avse nät av vissa standardtyper, vilka kunde beräknas även på
längre sikt bliva användbara. Den av motionärerna påpekade faran för att
ett nätlager på grund av maskstorleken kunde bliva okurant, synes delvis
kunna undvikas genom att lagren fortlöpande omsättas. Tilläggas må att en
statlig lagerhållning av fina fisknät i framtida beredskapssyfte icke torde
böra anses ersätta eller utesluta även av råvaran bomull för fiskeriändamål.
Vad angår den andra av motionärerna åsyftade möjligheten att vinna ökad
beredskap i fråga om fisknätförsörjning, startandet av en industriell tillverkning
i större skala inom landet, är ju ej heller detta spörsmål nytt. Det har
från tid till annan på enskilt eller offentligt initiativ gjorts till föremål för
närmare undersökningar. Med detta spörsmål sammanhänga ett flertal problem
av stor ekonomisk och social räckvidd, och det är icke möjligt för importföreningen
att, med den korta remisstid, som stått till buds, mera detaljerat
ingå på detta omfattande komplex. Här må endas vissa synpunkter i anslutning
till motionen antydas.
En även för fredstid avsedd fortlöpande inhemsk fabrikation av fina fisknät
torde för att bliva lönande böra syfta även till export. Frågan huruvida
en sådan fabrikation kan ske till konkurrensmässiga priser och kvalitéer är
svår att på förhand bedöma. All sannolikhet talar för att ett dylikt företag
Jordbruksutskoticts utlåtande nr 44.
25
bleve beroende — åtminstone till en början — av statlig subvention, vilken
om den bleve måttlig måhända kunde anses försvarbar ur beredskapssynpunkt.
En sådan statlig subvention finge antagas taga formen av direkta investeringar
eller tullskydd. Det må särskilt erinras därom att före kriget en
betydande import av mycket prisbilliga skötar förekom från Japan.
Anskaffningen av erforderliga maskiner för här åsyftade tillverkning är
under nu rådande förhållanden ej heller någon lättlöst uppgift. En planmässig
sådan maskinanskaffning torde dessutom ej nu kunna ske till ens tillnärmelsevis
rimliga priser. Även den inhemska nättillverkningen torde sålunda
få bli en framtidsfråga, som dock torde av statsmakterna, när läget därtill
ger anledning, böra upptagas till noggrant övervägande och utredning. Det
torde knappast kunna förväntas att på detta till sina konsekvenser svåröverskådliga
område det enskilda initiativet skulle komma att utan vidare åvägabringa
en tillfredsställande lösning. Den rätta vägen torde vara, att frågan
upptages av statsmakterna i samförstånd med fiskets organisationer och företag
inom nätindustrien.
Ur fiskaresynpunkt torde problemet örn en inhemsk tillverkning bjuda på
svårbemästrade intressekonflikter. Tydligt är att “ingen inom fiskarekåren
kan ha någon erinran att göra mot åtgärder, vilka i kristider lika de nu
rådande syfta till att tillförsäkra fiskerinäringens utövare obruten tillgång
på fina fisknät. Den inhemska tillverkningen kan ju dock ej uppläggas och
planeras enbart för sådana onormala förhållanden. Fabrikationen måste tänkas
pågå även under fredstid. I den mån härför erfordras statligt stöd i form
av importtullar, komma näringsutövarna inom fisket ytterst att bliva missgynnade.
Fiskarena skulle nödgas köpa förmånen av en tryggare nätförsörjning
under kristid till priset av dyrare redskap under normala föhållanden.
Frågans lösning synes för fiskarekårens vidkommande under angivna förutsättningar
bliva beroende av en avvägning mellan å ena sidan vad som vinnes,
å andra sidan uppoffringarna härför. För västkustens vidkommande
måste i detta sammanhang beaktas att, när fredsförhållanden återinträda, en
återgång kan väntas ske till det tidigare tillämpade systemet med direkta nätinköp
på platsen i Danmark och England i samband med fiskleveranser till
dessa länder. Det må här uttalas ett tvivel om att fiskeriorganisationerna
skulle befinnas villiga att biträda en beredskapsanordning som innebure icke
obetydliga uppoffringar för den enskilde fiskaren under fredstid, helst som
erfarenheterna från det pågående kriget giva vid handen att en något så när
tillräcklig försörjning av nät kan ernås på andra vägar och utan att näringens
utövare drabbas av extra pålagor. Möjligt är att en sådan ståndpunkt
komme att betecknas såsom kortsynt. Man må dock i denna fråga hålla isär
fiskets yrkesintressen och samhällets intressen av beredskap på livsmedelsförsörjningens
område. För fiskarenas vidkommande måste frågan bedömas
från rent realistiska utgångspunkter.
Sammanfattningsvis får importföreningen med anledning av föreliggande
remiss uttala, att möjligheterna alt under nu rådande krisförhållande åstadkomma
en ökad beredskap genom de av motionärerna särskilt anvisade vägarna,
lagring av importerade nät, resp. inhemsk tillverkning, synas skäligen
begränsade. För återstående tid av stormaktskriget torde nättillgången bäst
främjas genom ett fullföljande och örn möjligt utbyggande av systemet med
lönetillverkning av fina nät utomlands, givetvis jämsides med den inhemska
produktionens vidmakthållande vid minst nuvarande nivå.
Enligt vad som framgår av den föregående redogörelsen har den av krigsförhållandena
föranledda avspärrningen av handelsvägarna medfört åtskilliga
Hiliana till riksdagens protokoll 1944. 10 sand. i\''r 40—44. 3
Ut skoth I.
26
Jordbruksutskottets utlåtande nr 44.
Svårigheter för landets försörjning med fisknät. Särskilt gäller detta s. k.
fina nät, d. v. s. nät som äro förfärdigade av garn med högre nummer än
40, varav tidigare någon inhemsk produktion knappast förekommit. För att
råda bot härpå föreslås i motionerna en utredning i syfte att utröna möjligheterna
att antingen öka vår nuvarande produktion av nät eller också
upplägga ett beredskap skager därav inom landet.
Innehållet i de av utskottet införskaffade utlåtandena synes giva vid handen,
att någon ökad lagerhållning på området under rådande förhållanden
icke kan åstadkommas. Med hänsyn bland annat till svårigheterna att anskaffa
härför lämpliga maskiner synes icke heller möjligt att för närvarande
i avsevärdare mån öka den inhemska produktionen av nät. De av
motionärerna ifrågasatta åtgärderna torde därför näppeligen kunna medföra
några lättnader på området under rådande avspärrningskris. En bärkraftig
inhemsk fabrikation av fisknät synes därjämte knappast kunna komma till
stånd, utan att nu utgående tullsatser för olika slag av nät väsentligt höjas.
Med hänsyn till det anförda och då utskottet finner lämpligare, att efterkrigstidens
handelspolitiska problem komma upp till bedömande i ett större
sammanhang, vill utskottet icke tillstyrka bifall till motionerna.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna 1:227 och 11:334 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1944.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från forsta kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Granath, Gabrielsson,
Jacob Hansson, friherre Beck-Friis, Svedberg och Sundelin samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson
i Sörsjön, Mäler, Carlström, Pettersson i Rosta, Levin och Larsson i Karlstad.
•447815. Stockholm, Isaac Marcus boktryckeri.Aktiebolag. 1944,