Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.
11
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1944 kl. 3 cm.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rationell yrkesutbildning
inom skogsbruket m. m.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 77 av herr Sten och II: 123 av herrar Jansson i
Hällefors och Jacobson har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn statlig medverkan i lämpliga former till lösning av
frågorna örn yrkesutbildning och jämn sysselsättning inom skogsbruket.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, hänvisas till
motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande över motionerna
av domänstyrelsen, skogsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.
Domänstyrelsen har biträtt motionärernas hemställan och anfört i huvudsak
följande:
Vården och tillgodogörandet på ändamålsenligt sätt av landets skogstillgångar
kräver erforderlig tillgång på en, såsom motionärerna uttala, högvärdig
skogsarbetarkår. Behovet av en sådan kår kommer med visshet att
stegras allteftersom en verklig skogsvård, såsom man vill förutsätta, vinner
ökad terräng inom landet. En intensifierad skogsvård skapar ökade arbetstillfällen
genom bättre utnyttjande av skogsmarkens produktionsförmåga,
höjning av virkesförråden m. m.
Rekryteringen av skogsarbetarkåren sammanhänger med förhållanden, som
angå skogsarbetarnas bostäder, lönevillkor och yrkesutbildning.
En omfattande förbättring — medelst reparation, modernisering och nybyggnad
— av det byggnadsbestånd, som vid skogsjordbruk i sydligare
delar av landet disponeras av skogsarbetare, har sedan längre tid ägt rum.
Jämväl beträffande de norrländska kronotorpen torde, efter numera meddelade
författningsbestämmelser, dylik förbättring kunna emotses. Nu rådande
förhållanden förhindra emellertid i viss mån den fortgång på detta område,
som vore önskvärd. Vad angår skogsarbetarnas förläggningar i skogen
— skogskojor m. m. — ha såsom känt är, sedan länge betydande förbättringar
genomförts.
Skogsarbetarnas lönevillkor lia under de senaste åren undergått en avsevärd
höjning. Beaktas därjämte de förmåner in natura, som skogsarbetare
ofta åtnjuta framför industriarbetare, framträder än mer den påtagliga förbättringen
av skogsarbetarnas löner.
I syfte att befrämja skogsarbetarnas yrkesutbildning lia särskilda kurser
på senare tid anordnats av domänverket och enskilda företag. Ehuru det
12
Jordbruksutskottets utlåtande n-r 39.
torde kunna förväntas att ökade insatser, utan statlig medverkan i annan
form, komma att vidtagas i detta avseende, synas dock skäl föreligga atl
utreda i vad mån och under vilka former en sådan medverkan lämpligen
må komma till stånd.
Givetvis är det ett framträdande önskemål, att skogsarbetare beredas en
jämn sysselsättning inom skogsbruket. Det må dock framhållas, att vårt
skogsbruk i rätt stor utsträckning är av säsongartad natur ävensom att skogsarbetare
ofta endast kunna ägna viss del av året åt skogsarbete på den grund,
bland annat, att de ha att sköta av dem arrenderade jordbruk. En höjning
av vår skogsskötsels standard medför emellertid, att skogsbruket kan bereda
skogsarbetare en jämnare sysselsättning året runt än nu är fallet med alla de
åtgärder -— markvård, skogsodling, vägbyggnad, dikning, avverkning och
virkestransport m. m. — som höra samman med skogsskötseln.
Skogsstyrelsen har vitsordat behovet av åtgärder för en förbättrad yrkesutbildning
för skogsarbetare samt ansett, att hinder icke bör möta att nu
verkställa en utredning av denna och närbesläktade angelägenheter. Beträffande
den andra i motionen berörda frågan, nämligen åstadkommandet av en
jämnare sysselsättning inom skogsbruket anser skogsstyrelsen, att densamma
lämpligen bör anstå till dess förutsättningarna för verkställandet av en
fullständig utredning av skogsarbetarfrågan bleve gynnsammare.
Skogsstyrelsens yttrande är av följande lydelse:
Som redan i motionerna framliålles utgöra frågorna örn rationell yrkesutbildning
för skogsarbetare och jämnare sysselsättning inom skogsbruket
delar av ett större problemkomplex, nämligen skogsarbetarkårens ändamålsenliga
rekrytering och höjandet av skogsarbetaryrkets sociala ställning.
Dessa frågor hade skogsstyrelsen nyligen tillfälle att behandla i ett
remissyttrande i anledning av en underdånig framställning från Sveriges
kronojägareförbund, vari begärdes skyndsam utredning av skogsarbetarkårens
rekryteringsförhållanden. Av nämnda yttrande framgår, att skogsstyrelsen
med hänsyn till de för närvarande rådande krisbetonade och labila
förhållandena på den skogliga arbetsmarknaden anser tidpunkten mindre
lämplig för en — i oell för sig önskvärd — vittgående undersökning på ifrågavarande
område. Samtidigt framliålles emellertid, att detta icke hindrar
ett upptagande till omedelbar behandling av ett eller annat hithörande spörsmål,
som utan större olägenhet kan isoleras. Härmed har avsetts främst
sådana spörsmål som organiserandet av lämplig yrkesutbildning och närstående
frågor, såsom åtgärder till skydd mot olyckshändelser i arbetet samt
arbetsteknisk undersökningsverksamhet. Skogsstyrelsen, som kan vitsorda
behovet av åtgärder för en förbättrad yrkesutbildning för skogsarbetare,
anser sålunda att hinder icke bör möta att nu verkställa en fristående utredning
av denna och närbesläktade angelägenheter.
Den andra fråga, som beröres i motionen, närtiligen åstadkommande avjämnare
sysselsättning inom skogsbruket, sammanhänger däremot mera intimt
med en mångfald andra svårlösta problem, såsom beredandet av fastare
anställningsformer, ordnandet av de mera fasta skogsarbetarnas bosättning,
behovet av och formerna för fyllnadssysselsättning under tider, då skogsarbete
ej bedrives, samt även avlönings- och inkomstförhållandena. En undersökning
härav synes därför böra anstå till dess förutsättningarna för verkställandet
av en fullständig utredning av skogsarbetarfrågan bli gynnsammare.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.
13
överstyrelsen för yrkesutbildning har anfört följande:
Motionärernas förslag tager sikte på tre olika önskemål, nämligen jämn sysselsättning
inom skogsbruket, yrkesrådgivning för skogsbygdens ungdom
samt yrkesutbildning för skogsarbete. Det torde icke tillkomma överstyrelsen
att yttra sig beträffande möjligheterna att åstadkomma en jämn sysselsättning
inom skogsbruket, ehuruväl överstyrelsen delar motionärernas uppfattning,
att om man vill intressera den uppväxande ungdomen för yrkesutbildning
till skogsarbete, bör detta göras till ett yrke och icke förbli en iner
eller mindre tillfällig sysselsättning med otrygg bärgning för sina utövare.
En rationellt ordnad yrkesrådgivning torde vara av väsentlig betydelse för
urvalet av elever till en eventuell utbildning i skogsarbete. Då emellertid
frågor rörande yrkesrådgivning överhuvud handläggas av statens arbetsmarknadskommission,
som för detta ändamål vidtagit omfattande organisatoriska
åtgärder, saknar överstyrelsen anledning att närmare ingå på detta
spörsmål. Överstyrelsen inskränker alltså sitt yttrande till att avse frågan örn
yrkesutbildning för skogsarbete.
Det är otvivelaktigt i stort sett riktigt, som motionärerna anföra, att någon
egentlig utbildning inom skogsbruket, om man undantager vissa arbetsledare,
ej förekommit. Åtgärder härför lia dock ingalunda saknats, även örn de av
skilda anledningar ej fått någon större omfattning och därför ej heller mera
allmänt uppmärksammats. För mer än tio år sedan organiserade statens arbetslöshetskommission
s. k. huggarkurser i norra och mellersta Sverige, vid
vilka undervisades i avverkningsteknik och verk tygsvård. Dessa kurser, som
visserligen vörö förbehållna hjälpsökande arbetslösa ungdomar, fortsatte under
hela 1930-talet och komrno sedermera att i flera avseenden tjäna som
förebild för den av statens arbetsmarknadskommission anordnade mycket
omfattande kursverksamheten i samband med överförande av arbetskraft
till skogsbruket från andra näringsområden. Ett icke oväsentligt bidrag till
yrkesutbildningen inom skogsbruket har lämnats genom den på privat initiativ
i samarbete nied domänstyrelsen och yrkesinspektionen anordnade utbildningen
i verktygsvård. På senare år ha föreningen skogsarbetens och domänstyrelsens
arbetsstudieavdelning samt \ ärmlands skogsarbetssludier utfört
undersökningar, sorn — ehuru de icke direkt syltat till yrkesutbildning
av nybörjare — måste anses vara av stor betydelse för höjandet av skogsarbetarens
yrkesskicklighet och därmed av hans arbetsprestation och förtjänst.
Vidare har en regelrätt yrkesutbildning i skogsarbete, visserligen än så länge
av blygsam omfattning, anordnats av enskild skogsägare. I detta sammanhang
bör måhända erinras om att vid lantmannaskolorna förekommer viss
undervisning i skogsvård. Denna undervising, som dessutom är i huvudsak
teoretisk, avser emellertid ej att utbilda skogsarbetare utan fastmer att giva
en allmän inblick i vissa skogliga problem, varför den knappast är av någon
betydelse i loir förevarande sammanhang.
Av allmänt kända skäl kan redan vid oförändrad och an iner vid eventuellt
expanderande volvm hos näringslivet ökad knapphet på arbetskraft
förväntas uppkomma under de närmaste årtiondena. Därvid komma de näringsgrenar,
som kunna erbjuda goda utbildningsmöjligheter moni olika yrken
att lia större möjligheter att draga till sig fullgod arbetskraft an de,
sein sakna dylika möjligheter. Vidare höjes ett yrkes anseende otvivelaktigt
i det allmänna medvetandet, örn goda utbildningsanstalter underlätta yrkesutbildningen
för de ungdomar, som söka sin utkomst inom detsamma
01 vcksfallsi''rekvensell i skogsbruket är redan under normala förhållanden
anmärkningsvärt hög. Enligt undersökningar, utförda vid yrkesinspektionen
k ill man spåra eli bestämt samband mellan arbetsmetoderna oell
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.
O sköttel.
denna frekvens. Den till skogsbruket under krigsåren överförda ovana arbetskraften
har, trots av myndigheterna vidtagna åtgärder i fråga om sorgfällig
instruktion och övervakning i arbetet, medfört en stark stegring av antalet
olycksfall. Vid ovan nämnda arbetsstudier gjorda rön böra på lämpligt sätt
bringas till yrkesfolkets kännedom. Detta kan med fördel ske bland annat
i samband med yrkesutbildning.
Ytterligare synpunkter kunde här anföras, men redan det sagda är enligt
överstyrelsens förmenande tillräckligt för att motivera anordnandet av
yrkesutbildning för skogsarbete. En sådan utbildning bör, såsom motionärerna
anfört, främst taga sikte på arbetsteknik och verktygsvård. Vid densamma
torde emellertid därutöver för arbetets utförande betydelsefulla kunskaper
böra bibringas eleverna. Den fullgoda skogsarbetaren bör, liksom
varje annan yrkesarbetare, veta icke endast hur olika arbetsmoment skola
utföras, utan även varför man gör så och så. Teoretisk undervisning i nödig
omfattning bör därför få sitt utrymme på schemat; gällande arbetarskyddslagstiftning
och första hjälpen vid olycksfall, för att nämna ett par exempel,
få ej saknas. Frågan om anskaffandet av för undervisningen lämpliga lärarkrafter
i tillräckligt antal är av stor vikt.
Överstyrelsen är ej beredd att nu avgiva något förslag till de former, under
vilka en yrkesutbildning i skogsarbete med statsbidrag bör anordnas.
Dock synes det överstyrelsen, att gällande bestämmelser rörande statsunderstöd
till kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning borde kunna
tillämpas med vissa modifikationer. Då det här gäller ett i det stora hela
nytt verksamhetsområde för yrkesutbildningen, bör dock igångsättandet aven
utbildning ske först efter verkställd närmare utredning och, tills erfaren
het vunnits, endast försöksvis. Då överstyrelsen enligt sin instruktion har att
verka för bland annat, att erforderliga åtgärder, avseende yrkesutbildning,
vidtagas även på områden, som ej stå under överstyrelsens inseende, synes
det lämpligt att överstyrelsen sättes i tillfälle att medverka vid sagda utredning.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är av stor betydelse för
skogsbruket inom landet att äga tillgång till en tillräcklig stam av dugande
och yrkesvana arbetare. I syfte att erhålla en dylik föreslås i motionerna,
att staten skulle medverka till åtgärder för att förskaffa skogsarbetare lämplig
yrkesutbildning ävensom till att desamma bereddes jämnare sysselsättning
inom yrket över hela året än vad som nu vore fallet.
Såsom framhålles av skogsstyrelsen synas nämnda båda frågor utgöra delar
av ett vida större problemkomplex, nämligen vilka åtgärder som borde vidtagas
för skogsarbetarkårens ändamålsenliga rekrytering och höjandet av
yrkets sociala ställning. Med hänsyn bland annat till kårens heterogena sammansättning
synes lösandet av dessa frågor erbjuda åtskilliga svårigheter. I
likhet med skogsstyrelsen ifrågasätter utskottet vidare, huruvida en utredning
av samtliga på problemet inverkande omständigheter icke lämpligen
borde anstå till dess mera normala tider på skogshanteringens område inträda.
I anslutning till den uppfattning, som uttalats i de av utskottet införskaffade
utlåtandena, anser dock utskottet, att fi-ågan örn anordnandet avlämplig
yrkesutbildning för skogsarbetare, däri även bör ingå undervisning i
skogsvård, och vissa därmed sammanhängande angelägenheter såsom om åtgärder
till skydd mot olycksfall i arbetet, yrkesrådgivning m. m. äro av den
natur, att de borde kunna göras till föremål för utredning redan nu.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.
15
Enligt vad utskottet erfarit komma de sakkunniga, som jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 17 december 1943 tillkallats av chefen för jordbruksdepartementet
för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
åtgärder för det norrländska näringslivets förkovran, att upptaga vissa hithörande
problem till övervägande i vad avser norrlandsförhållanden. Ehuru de
i motionerna berörda frågorna givetvis äro av betydelse ej endast för Norrland,
finner utskottet — som icke anser sig böra förorda någon särskild utredning
i ämnet — lämpligt, att motionerna överlämnas till nämnda sakkunniga
för att tagas under övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas
uppdrag.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 77 och II: 123 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Majit ville överlämna motionerna till ovan angivna
norrlandsutredning för att tagas under övervägande vid fullgörandet
av utredningens uppdrag.
Stockholm den 5 maj 1944.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Granath, Gabrielsson,
Alfred Andersson, Jacob Hansson, friherre Beck-Friis och Näslund samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön, Mäler, Pettersson
i Rosta, Jacobson, Svensson i Ljungskile, Jonsson i Fjäle och Larsson i Karlstad.
Reservationer:
dels av herr Ericsson i Sörsjön;
dels ock av herr Jacobson, vilken ansett, att utskottets yttrande bort ha
följande lydelse:
»Utskottet delar motionärernas---(lika med utskottet) — — —
nu vore fallet.
I anslutning till den uppfattning, som uttalats i de av utskottet införskaffade
utlåtandena, anser utskottet, att frågan om —--(lika med utskottet)
---av utredningens uppdrag.»