12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anordnande av utbildning
för skötsel av jordbruksmaskiner.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 105 av herr Bondeson och II: 166 av herr Janson i
Frändesta, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla örn utredning med förslag snarast möjligt rörande utbildning för
skötsel av jordbruksmaskiner samt att därvid vissa i motionen anförda synpunkter
måtte vinna beaktande.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande hänvisas till
motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande över motionerna
av lantbruksstyrelsen. Härjämte har yttrande i ärendet avgivits av Sveriges
lantbruksförbund, vilket av utskottet bereus tillfälle därtill.

Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt åtgärder i motionernas syfte samt anfört
följande.

Den alltjämt fortskridande intensifieringen och mekaniseringen av jordbruket
har medfört att kravet på yrkeskunnighet och arbetsskicklighet inom
jordbruket gjort sig alltmera gällande samtidigt som ett behov av specialutbildade
arbetare alltmera framträtt.

Det synes allmänt förutsättas, att efterkrigstiden kommer att ställa ännu
större krav på en rationalisering av jordbruket. En sådan rationalisering
måste — icke minst med hänsyn till befolkningsutvecklingen på landsbygden
—- föra med sig icke blott en ökad användning av maskiner utan även att
den maskinella utrustningen kommer att bliva allt mera komplicerad och
dyrbar. Redan nu torde såsom motionärerna framhållit betydande kapital vara
investerat i jordbrukets maskiner och redskap, och en fortgående rationalisering
kommer säkerligen att ytterligare öka detta kapital.

Den ökade maskinanvändningen vid jordbruket ställer allt högre krav på
den tekniska kompetensen hos den personal, som skall handhava maskinerna,
men även hos de hantverkare på landsbygden — smeder, montörer med
flera — som i sina verkstäder reparera jordbrukets maskiner och redskap.
Samtidigt framträder även det ökade behovet av bättre maskinteknisk och
maskinekonomisk rådgivning åt jordbrukarna. Skall det bliva möjligt att
genom rationalisering förbilliga jordbrukets produktionskostnader och att
därmed kunna förbättra jordbrukets räntabilitet, torde det vara nödvändigt
att tillse icke blott att sakkunniga och opartiska rådgivare stå till jordbru -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.

13

karilas förfogande vid inköp av maskiner utan även att både de, som skola
handhava maskinerna, och de, som skola reparera dem, erhålla en tillfredsställande
yrkesutbildning.

Den nuvarande undervisningen på hithörande område lämnar mycket övrigt
att önska. Vid lantbruks- och lantmannaskolorna lämnas undervisning i
maskin- och redskapslära. Vid lantbruksskolorna torde ifrågavarande undervisning
vara tillfredsställande ordnad och likaså vid lantmannaskolornas
längre kurser. Däremot torde undervisningen i förevarande ämne vid lantmannaskolornas
vinterkurser i huvudsak bliva av teoretisk art, då det icke
är möjligt att under den korta vinterkursen ordna tillräckligt med övningar
och demonstrationer. Ett flertal lantmannaskolor sakna fortfarande eget skoljordbruk,
vilket naturligtvis i hög grad försvårar den praktiska undervisningen
i maskin- och redskapslära.

Genom hushållningssällskapens försorg hava med statsbidrag från anslaget
till Undervisning för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor
ordnats tillfälliga kortare kurser i maskin- och traktorskötsel, och under senare
år hava vidare hushållningssällskapen med bidrag från statens arbetsmarknadskommission
ordnat kurser för utbildande av reservtraktorförare.
Likaså hava med bidrag av statsmedel i beredskapssyfte anordnats kurser
för utbildande av maskinmjölkare. Hushållningssällskapens kurser på ifrågavarande
utbildningsområde hava emellertid haft en blygsam omfattning och
en mera tillfällig karaktär. De statsmedel, som stått till hushållningssällskapens
förfogande för anordnande av dylika kurser, hava varit ytterligt begränsade,
vartill kommer att hushållningssällskapen jämlikt bestämmelserna i
kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 4G5) angående statsbidrag till undervisning
för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor haft att för ändamålet av
egna medel tillskjuta minst lika stort belopp som statsbidraget, något som
med hänsyn till hushållningssällskapens ekonomiska omständigheter varit
synnerligen betungande och helt visst bidragit till att maskinundervisningen
fått en ganska ringa omfattning.

Enligt lantbruksstyrelsens mening föreligger ett stort utbildningsbehov på
ifrågavarande område. De större egendomarna hava behov av yrkeskunniga
gårdshantverkare för justering och reparation av gårdens egna maskiner och
redskap och de mindre jordbrukarna hava stort behov av skickliga och yrkeskunniga
hantverksmän — smeder, mekaniker och montörer — som i egna
verkstäder kunna tillhandagå dem med nödiga reparationer. Sammanslutningar
bland mindre jordbrukare för gemensam maskinanvändning hava
även behov av yrkeskunniga maskinskötare och maskinreparatörer. Vid
större och medelstora jordbruk föreligger ett stort behov av kunniga traktorskötare
och andra maskinskötare, lill exempel maskinmjölkare. Egna företagare
av både större och mindre jordbruk hava behov av bättre kännedom
örn jordbrukets maskiner och deras skötsel, mekaniseringens förutsättningar
i allmänhet samt ekonomiska och organisatoriska synpunkter på maskinellt
jordbruksarbete.

Såsom framgår av det ovanstående torde ett stort behov av olika slags
kurser föreligga och för handhavandet av ulbildningcn torde böra finnas tillgång
på lämpliga lärare och instruktörer, vilka även skulle kunna handhava
den rådgivnings- och upplysningsverksamhet på hithörande område, som
torde vara nödvändig.

Lantbruksstyrelsen vill erinra därom, alt styrelsen den 1 juli 1940 till
Kungl. Maj:t överlämnat utredning jämte förslag rörande lantbrukets lärlingsfråga.
1 nämnda utredning Ilar lantbruksstyrelsen framhållit det växande
behovet av maskinkunnig personal i jordbrukets tjänst och bland annat

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.

föreslagit inrättande av ettåriga gårdshantverkarekurser, vid vilka maskinlära
med övningar och praktiskt arbete i jordbruksmaskiners skötsel och reparation
anvisades ett betydande utrymme i undervisningsplanen. Sagda förslag
har emellertid ännu icke lett till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt lantbruksstyrelsens mening föreligger redan nu ett mycket stort utbildningsbehov
på jordbrukets maskinområde, vilket behov säkerligen kommer
att ytterligare accentueras genom den alltjämt fortgående rationaliseringen
av jordbruksdriften. En utredning rörande utbildning på jordbrukets
maskinområde innefattande jämväl upplysnings- och rådgivningsverksamhet
synes sålunda vara starkt av behovet påkallad.

Sveriges lantbruks!örbund har tillstyrkt, att åtgärder snarast vidtagas i
den av motionärerna angivna riktningen. I övrigt har förbundet instämt i de
synpunkter i ämnet, som under året framförts i en av hushållningssällskapens
ombuds förvaltningsutskott till Kungl. Majit ingiven hemställan, att Kungl.
Majit måtte dels vid pågående revision av hushållningssällskapens organisation
och verksamhet beakta behovet av rådgivnings- och utbildningsverksamhet
på jordbrukets maskinområde, dels ock föranstalta om en allsidig
utredning angående ordnandet av denna verksamhet.

I hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskotts sistnämnda framställning,
som enligt vad utskottet erfarit är beroende på Kungl. Majits prövning,
anföres i huvudsak följande:

Maskinanvändningen inom jordbruket får allt större omfattning, och.den
maskinella utrustningen blir allt mer komplicerad och dyrbar. I samma mån
stiga kraven på den tekniska kompetensen hos den personal, som skall handhava
maskinerna, och ökas behovet av maskinteknisk och maskinekonomisk
rådgivning åt jordbrukarna. Rådgivnings- och undervisningsverksamheten
på detta område har emellertid fortfarande endast blygsam omfattning och
bär tillfällighetsprägel. De värden, som härigenom kommit att stå på spel,
äro så stora, att det synes ofrånkomligt att snarast rationalisera och väsentligt
utvidga ifrågavarande verksamhet, även om detta skulle medföra jämförelsevis
stora kostnader för det allmänna. Förvaltningsutskottet får i detta
sammanhang erinra örn, att redan 1937 års utredning angående det mindre
jordbrukets arbetsförhållanden i sitt betänkande den 30 oktober samma år
angående gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket framhöll
dessa synpunkter och särskilt underströk behovet av maskinskötarekurser
och specialutbildning för landsbygdens smeder. Emellertid fann nämnda
utredning, att hithörande frågor folie utanför det erhållna utredningsuppdraget,
varför inga förslag i ämnet framlades. Vidare förtjänar omnämnas, att
lantbruksstyrelsen i sitt den 1 juli 1940 avgivna betänkande angående lantbrukets
lärlingsfråga betonade det växande behovet av maskinkunnig personal
i jordbrukets tjänst. Lantbruksstyrelsen fann det nödvändigt, att initiativ
omedelbart toges från statsmakternas sida för inrättande av utbiklningskurser
för gårdshantverkare. Ett förslag till ettåriga sådana kurser, vid vilka maskinlära
och maskinskötsel anvisades ett betydande utrymme i undervisningsplanen,
framlades jämväl. Dessa påpekanden och detta förslag hava emellertid
icke hittills lett till positivt resultat.

Av särskilda skäl finner förvaltningsutskottet det lämpligt att som första
fråga, när det gäller planläggningen av den här avsedda rådgivnings- och
undervisningsverksamheten, upptaga spörsmålet onj vilket eller vilka organ,
som böra handhava organisationen och stå som huvudman för verksamheten.
Det synes icke lämpligt att för ändamålet skapa en fristående organisation.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.

15

Både ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt är det otvivelaktigt bäst
att utnyttja de organ, vilka sedan gammalt handhava rådgivnings- och upplysningsverksamhet
på jordbrukets område, och som förmedla statsmakternas
åtgärder i dessa hänseenden, nämligen hushållningssällskapen. Förvaltningsutskottet
har uppmärksammat, att 1939 års hushållningssällskapsutredning
vid planläggningen av sällskapens framtida uppgifter förbigått den här
avsedda verksamhetsgrenen. Av bilagan till årets statsverksproposition, nionde
huvudtiteln, s. 116, framgår, att frågan om revision av hushållningssällskapens
organisation och verksamhet för närvarande är föremål för överväganden
inom jordbruksdepartementet. Det synes förvaltningsutskottet angeläget,
att vid ifrågavarande överväganden jämväl här berörda spörsmål ägnas
erforderligt beaktande.

En fullständig utredning av behov, mål och medel i fråga om maskinutbildningen
inom jordbruket kräver ett avsevärt arbete och icke obetydliga
kostnader. Förvaltningsutskottet har icke funnit möjligt att med de medel
som stå utskottet till buds verkställa en sådan utredning inom rimlig tid.

Såsom framhålles i motionerna har användningen av jordbruksmaskiner
inom landet fått en allt större omfattning. Värdet av den nuvarande maskinparken
''torde vara avsevärt. Med hänsyn härtill och då maskinerna
numera merendels torde vara mera komplicerade än förr, kräves av den
personal som är satt att sköta desamma ett icke ringa mått av tekniska
kunskaper. Sådana krävas även av de hantverkare på landsbygden, vilka
vid sina verkstäder syssla med reparation och översyn av lantbruksmaskiner.
Större egendomar ha vidare behov av yrkeskunniga gårdshantverkare
för översyn av gårdarnas egna maskiner och redskap, varjämte vid både
större och medelstora jordbruk erfordras kunniga traktorskötare och maskinmjölkare.
Sammanslutningar bland mindre jordbrukare för gemensam
maskinanvändning slutligen behöva yrkeskunniga maskinskötare och reparatörer.

För att fylla behovet av utbildning på området meddelas för närvarande
undervisning i maskin- och redskapslära vid lantbruks- och lantmannaskolor.
Genom hushållningssällskapens försorg lia även med bidrag från anslaget
till undervisning för i det mindre jordbruket deltagande män och kvinnor
ordnats tillfälliga kortare kurser i maskin- och traktorskötsel. Med bidrag
från statens arbetsmarknadskommission lia slutligen under senare år av hushållningssällskapen
anordnats kurser för utbildning av reservtraktorförare.

Enligt vad som anföres i lantbruksstyrelsens i ärendet avgivna utlåtande
torde emellertid den nuvarande undervisningen på området kunna betecknas
såsom otillräcklig. Åtskilliga framställningar och förslag till förbättringar
i ämnet ha därför framkommit. I sammanhanget må endast erinras örn den
i det föregående berörda framställningen från hushållningssällskapens ombuds
förvaltningsutskott. I likhet med motiönärerna anser utskottet därför,
att behov förefinnes av utredning i syfte att åstadkomma en förbättrad undervisning
i skötsel av jordbruksmaskiner. Vid nämnda utredning torde
beaktas de synpunkter i frågan, som ovan berörts. För reparatörer, maskinskötare
m. fl. torde således fordras kurser av längre varaktighet, däri mera

Utskottet.

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.

ingående kunskaper kunna förvärvas. Dylika kurser synas lämpligen kunna
anordnas vid lantbruks- och lantmannaskolor. För jordbrukare och jordbruksarbetare
i allmänhet torde vara tillfyllest med kortare kurser, lämpligen
anordnade av kringresande instruktörer. Av stor vikt synes vara, att
dessa instruktörer genom särskild undervisning icke bibringas endast ingående
teoretiska kunskaper utan även få tillfälle alt förskaffa sig en så
omfattande praktisk erfarenhet på området, att de kunna tillhandagå vederbörande
med erforderlig rådgivning.

Beträffande de former, varunder den förordade utredningen lämpligen
bör bedrivas, torde icke tillkomma utskottet att giva anvisningar. Uppdraget
synes emellertid icke behöva föranleda tillkallande av särskilda sakkunniga
utan kunna anförtros antingen åt något ämbetsverk eller någon nu pågående
utredning.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 105 och II: 166 må i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning rörande
förbättrad undervisning i skötsel av jordbruksmaskiner samt
för riksdagen framlägga de förslag i ämnet, som därav må
föranledas.

Stockholm den 21 april 1944.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtande nr 27.