Bankoutskottets utlåtande nr S.

5

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1944 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
till dels pension dt f. d. generaldirektören och chefen
för telegrafverket G. H. Ericson, dels ock livränta åt
f. d. överdirektören vid statens vattenfcdlsverk K.-G.
Ljungdahl.

I en den 8 januari 1944 dagtecknad proposition nr 33, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, framlagt förslag i fråga om rätt till dels pension åt
f. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket G. H. Ericson, dels ock
livränta åt f. d. överdirektören vid statens vattenfallsverk K.-G. Ljungdahl.

I fråga örn motiveringen för de framlagda förslagen får utskottet, i den
mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

l:o.

F. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket Gustaf Helge Ericson.
Under punkten 1 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att f. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket Gustaf
Helge Ericson må från och med den 1 juli 1944 erhålla rätt till tjänste- och
familjepension enligt de grunder, som i propositionen angivits.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ericson är född den 16 mars 1890 och således 53 år gammal;

att han under tiden 7 januari 1913—31 december 1929 varit anställd i tele^
grafverket som linjeingenjörselev, e. o. linjeingenjör, linjeingenjör och förste
byråingenjör;

att han under åren 1928 och 1929 åtnjutit tjänstledighet för uppehållande
av befattning i enskild tjänst;

att han under tiden 1 juli 1930—31 december 1938 varit förordnad såsom
verkstadsdirektör i telegrafverket;

att han från den 1 januari 1939 för en tid av sex år förordnats till generaldirektör
och chef för telegrafverket;

saint att han på ansökan erhållit avsked från sistnämnda befattning från
och med den 1 oktober 1942 för att tillträda anställning i enskild tjänst.

6

Bankoutskottets utlåtande nr s.

Bestämmelser angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas
medelst förordnande på viss tid, återfinnas i 24 § allmänna tjänstepensionsreglementet.
Vid tidpunkten för Ericsons avgång ur statstjänst gällde
enligt nämnda bestämmelser i deras dåvarande lydelse, att sådan tjänsteman
ägde rätt att vid avgång från befattningen, som tillika innefattade avgång
ur statens tjänst, komma i åtnjutande av tjänstepension (förordnandepension),
huvudsakligen i de fall, då antingen tjänsten av honom innehafts
minst tolv år i oavbruten följd eller ock förordnandet utlöpte och av annan
anledning än av tjänstemannen därom uttryckt önskan icke efterföljdes av
förnyat förordnande. Enligt angivna regler var rätten till förordnandepension
icke knuten till viss pensionsålder, och så snart tjänsten innehafts under
minst tolv år i oavbruten följd, var tjänstemannen även vid frivillig avgång
från befattningen berättigad till tjänstepension. Dessa för tjänstemännen fördelaktiga
bestämmelser sammanhängde med att det låg i förordnandeanställningens
natur, att den efter jämförelsevis kort tid kunde komma att upphöra,
samt med önskemålet att kunna för förordnandetjänster förvärva även personer,
som förut icke varit i statens tjänst och som icke kunde förutsättas
efter upphörande av förordnandet bliva tagna i anspråk för andra uppgifter
inom statsförvaltningen.

Reglerna örn förordnandepensioner voro emellertid jämförelsevis restriktiva
i ett avseende. Den ifrågavarande tjänstetiden av tolv år skulle nämligen
ha intjänats i den vid avgången innehavda befattningen, och tjänstetid i tidigare
befattning — vare sig förordnande- eller annan befattning — tillgodoräknades
därvid icke. Dock hade genom bestämmelser, som vid 1942 års
riksdag införts i reglementet, möjlighet bereus tjänsteman, som tidigare innehaft
fullmakts- eller därmed i pensionshänseende likställd befattning och
som uppnått 60 års ålder och 30 års sammanlagd tjänstetid, att efter särskilt
Kungl. Maj:ts medgivande komma i åtnjutande av förordnandepension
vid frivillig avgång, även om han ej intjänat tolv år i förordnandebefattningen.

Hel förordnandepension utgick i princip endast om tjänsten innehafts
minst tolv år.

I detta sammanhang torde även böra erinras om att Ericson vid sin avgång
ur statstjänst är tillförsäkrad rätt till tjänste- och familjelivränta, varjämte
han på grund av inbetalning från telegrafstyrelsen till pensionsstyrelsen
av tidigare erlagda pensionsavgifter är berättigad till särskild pensionsförmån.

De tidigare bestämmelserna om rätt till förordnandepension ha således
icke möjliggjort ett hänsynstagande till tjänstetid i en tidigare innehavd förordnandetjänst.
I betraktande av de härmed förenade olägenheterna har emellertid
vid 1943 års riksdag genomförts sådan jämkning i bestämmelserna, att
befattningshavaren bibehålies vid den pensionsrätt, som skulle tillkommit
honom, om han i stället för att övergå till annan förordnandeljänst i oavbruten
följd kvarstått i den tidigare befattningen. Samtidigt genomfördes dock
en begränsning av rätten till oavkortad förordnandepension vid frivillig
avgång efter tolv års förordnandetid.

Bankoutskottets utlåtande nr S.

7

Föredragande departementschef en har anfört.

Vad angår den av telegrafverkets förutvarande chef gjorda framställningen
om pension må framhållas, att denne kan åberopa en mångårig verksamhet
i statens tjänst, varav i åtta och ett halvt år som verkstadsdirekör och
nära fyra år såsom verkschef. Med hänsyn härtill och då Ericson, enligt vad
jag erfarit, vid tillträdandet av generaldirektörsämbetet fått anledning utgå
ifrån att han icke härigenom skulle behöva vidkännas någon försämring i
sina pensionsförhållanden, bär jag ansett mig böra framlägga förslag örn utverkande
av riksdagens medgivande av pensionsrätt för honom.

Enligt min mening ligger närmast till hands att på Ericson i huvudsak tilllämpa
bestämmelserna om förordnandepension i den utformning de erhållit
efter de senast genomförda författningsändringarna. Detta innebär, att grundbeloppet
av tjänstepensionen skulle komma att fastställas tili fem sjättedelar
av tjänstepensionsunderlaget för verkstadsdirektörsbefattning. Den nu ifrågasatta
tjänstepensionen synes böra utgå från tidpunkt efter det riksdagen
fattat sitt beslut i ämnet, förslagsvis från och med den 1 juli 1944.
Med tjänstepensionsrätten bör jämväl förenas rätt till familjepension
jämlikt allmänna familjepensionsreglementet, beräknad som om Ericson
intill avgången ur statens tjänst kvarstått i verkstadsdirektörsbefattningen.
Å pensionernas grundbelopp böra utgå rörliga tilläggsförmåner enligt vanliga
grunder. Som en förutsättning för erhållande av de nu angivna pensionsförmånerna
bör gälla, att Ericson avstår från sin rätt till tjänste- och familjelivränta
samt å statsverket överlåter den rätt till pension, som må tillkomma
honom på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen av tidigare erlagda
pensionsavgifter.

Med hänsyn till de skäl, som anförts till stöd för det under förevarande
punkt väckta förslaget, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detsamma.

Utskottet hemställer således,

alt riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande framställning.

2:o.

F. d. överdirektören vid statens vattenfallsverk Karl-Gustaf Ljungdahl.

Under punkten 2 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att till f. d. överdirektören vid statens vattenfallsverk KarlGustaf
Ljungdahl må utgå en tjänstelivränta å 3 900 kronor samt att till hans
efterlevande må utgå en familjelivränta beräknad efter ett familjepensionstal
av 1 500 kronor, varvid i fråga om nämnda förmåner i tillämpliga delar
skola gälla bestämmelserna i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

U tskottel.

8

Bonkoutskoitets utlåtande nr V.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ljungdahl är född den 1 november 1892 och således 51 år gammal;
att han erhållit anställning såsom extra tjänsteman vid statens vattenfallsverk
den 1 september 1916;

att han den 1 januari 1918 blivit delägare i nämnda verks pensionskassa
för pensionering av icke-ordinarie personal;

att han konstituerats till ordinarie driftchef från och med den 1 juli 1920:
att han varit förordnad såsom kraftverksdirektör under tiden 1 juli 1934—
30 juni 1938 och såsom överdirektör under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939:

att anledningen till att förordnandet som överdirektör omfattat endast ett
år varit hänsyn till förestående omorganisation och lönereglering;

samt att Ljungdahl före sistnämnda förordnandes utlöpande anmält, att
han icke önskade ifrågakomma till förnyat förordnande.

Hos Kungl. Maj:t har Ljungdahl i en den 21 april 1939 dagtecknad skrift,
under framhållande av att han i egenskap av förordnandetjänsteman vid frivillig
avgång från överdirektörsbefattningen på grund av bestämmelserna i
civila tjänstepensionsreglementet icke syntes äga rätt till pension eller uppskjuten
livränta och ej heller till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet,
anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för beredande åt
honom av dels rätt till uppskjuten livränta, beräknad efter minst lika gynnsamma
grunder som gällde för tjänstemän, tillsatta medelst fullmakt eller
konstitutorial, dels ock en däremot svarande rätt till familjepension för sina
efterlevande.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

Då enligt allmänna tjänstepensionsreglementet förordnandetjänstemän blivit
tillförsäkrade förmån av uppskjuten livränta och således rättelse funnits
böra vidtagas i de nya pensionsreglementena, måste det enligt statskontorets
mening anses rimligt, att Ljungdahl i viss utsträckning kompenseras för den
pensionsrätt, varom han gått miste. Ersättningen synes böra utgå i form av
livränta, att av Ljungdahl uppbäras från fyllda 65 år.

När det gäller att avväga livräntans storlek torde följande tvenne utvägar
stå närmast till buds. Sålunda bör man kunna utgå från det pensionsbelopp,
som skulle hava tillkommit Ljungdahl, därest han vid avgången från förordnandetjänsten
alltjämt varit underkastad kommunikationsverkens pensionslag.
Såsom utgångspunkt för bestämmandet av livräntan torde också
kunna väljas den uppskjutna livränta, vartill Ljungdahl enligt civila tjänstepensionsreglementet
skulle varit berättigad, därest han vid avgången ur statstjänsten
fortfarande innehaft sin fullmaktstjänst som driftchef. Såsom framgår
av en av förste akluarien hos pensionsstyrelsen B. Wingborg upprättad,
handlingarna i ärendet bifogad promemoria, skulle pensionen enligt
första alternativet hava uppgått till kronor 2 278: 80 för år samt den uppskjutna
livräntan enligt andra alternativet till kronor 3 873:60 för år. För
jämförelse har i promemorian angivits det livräntebelopp, som skulle hava
utgått, därest civila tjänstepensionsreglementets bestämmelser om uppskjuten
livränta varit tillämpliga även å förordnandetjänster. I sådant fall skulle livräntan
hava utgjort kronor 4 095 : 60 för år. Statskontoret vill för sin del förorda,
att livräntan åt Ljungdahl bestämmes med utgångspunkt från andra
alternativet och får alltså föreslå, att framställning göres till riksdagen om en

Bankoutskottets utlåtande nr S.

9

årlig livränta åt Ljungdahl å 3 900 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den han uppnått 65 års ålder.

Frågan om eventuell kompensation åt Ljungdahl för förlorad familjepensionsrätt
synes för närvarande icke böra upptagas till prövning.

Föredragande departementschefen har anfört:

I likhet med myndigheterna finner jag skäligt, att Ljungdahl beredes rätt
till tjänstelivränla. Beträffande de närmare grunderna för denna biträder
jag för min del statskontorets förslag om en årlig tjänstelivränta åt Ljungdahl
å 3 900 kronor att utgå efter fyllda 65 år. I motsats till statskontoret
anser jag, att även frågan örn kompensation för förlorad familjepensionsrätt
bör prövas i förevarande sammanhang. Detta synes lämpligen kunna ske
genom att med samma utgångspunkt som beträffande nyssnämnda livränta
fastställa en familjelivränta, för vilken familjepensionstalet synes kunna bestämmas
till 1 500 kronor. Beträffande de nu angivna livräntorna böra i övrigt
i tillämpliga delar gälla de för dylika förmåner meddelade bestämmelserna
i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

Med biträdande av Kungl. Majlis förevarande förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande framställning.

Stockholm den 22 februari 1944.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från. första kammaren: herrar Sandén, Friggeråker, Myrdal, Sylwan, Leander, ./allansson
i Fårekulla* och Sundelin*; samt

från. a n d r a kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Andersson
i Munkaljungby, Barnekow, Sundberg, fru Humla och herr Nilson i Spånstad.*

Utskottet.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.