Bankoutsl;ottets utlåtande nr 66.

1

Nr 66.

Ankom lill riksdagens kansli den 14 juni 1944 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av vissa
äldre tjänstepensioner.

I nedannämnda till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade
motioner hava förslag framställts i fråga om förbättring av vissa äldre
tjänstepensioner m. m.

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 94 i första kammaren
av herr Holmström jämte tjugufem av kammarens övriga ledamöter och den
andra under nr 151 i andra kammaren av herr Hallén jämte fyrtio av kammarens
övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen beträffande alla
dem, som åtnjuta pension enligt före den 1 juli 1939 gällande grunder i civila
eller militära tjänstepensionsreglementen eller tjänstepensionsreglementen för
arbetare i statens tjänst, måtte besluta, att deras pensioner från och med den
1 juli 1944 må utgå efter samma grunder, som äro fastställda i motsvarande
pensionsreglementen, vilka trädde i kraft den 1 juli 1942; eller om detta i
nuvarande läge icke är genomförbart, att deras pensionsunderlag från och
med den 1 juli 1944 må beräknas i förhållande till lönen å C-ort enligt bestämmelserna
i närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementen
med dyrtidstillägg och kristillägg enligt de grunder, som nu gälla för sådana
f. d. befattningshavare, som avgått före sistnämnda datum».

I en inom andra kammaren under nr 155 väckt motion hemställer herr
Senander jämte två av kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen måtte
besluta om sådan höjning av pensionerna för de statstjänstemän, som avgått
från sina befattningar före den 1 juli 1939, att pensionerna uppgå till samma
storlek som de pensioner, vilka utgå till statstjänstemän, som pensionerats
efter sagda tidpunkt».

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 95 i första kammaren
av herr Holmström och herr Johanson, Karl August, samt den andra under
nr 152 i andra kammaren av herr Sundberg jämte två av kammarens
övriga ledamöter, hemställes, »att riksdagen vid eventuell reglering av
tjänstepensionerna för de f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka avgått
före den 1 juli 1939, måtte besluta, att för lots, lotsförman och Överlots samt
för lokeldare och lokförare skola tillämpas de tjänstepensionsunderlag, som
svara mot de lönegrader, som enligt bestämmelserna i 35 § och 36 § av
allmänna tjänstepensionsreglementet skola gälla för motsvarande befattningshavare».

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 8 sand. Nr 66.

1

2

Bankoatskottcts utlåtande nr 66.

I två likalydande motioner, väckta den ena under nr 68 i första kammaren
av herr Holmström jämte tjugu av kammarens övriga ledamöter och den
andra under nr 96 i andra kammaren av herr Hallén jämte fyrtioen av kammarens
övriga ledamöter, hemställes, »att i-iksdagen beträffande alla de
lärare vid folk- och småskolor, vilka åtnjuta pension av statens pensionsanstalt
enligt före den 1 juli 1939 gällande grunder, måtte besluta, att deras
pensioner från och med den 1 juli 1944 må utgå efter samma grunder, som
äro fastställda i det pensionsreglemente, vilket trädde i kraft den 1 juli 1942,
eller, om detta i nuvarande läge icke är genomförbart, att deras pensionsunderlag
från och med den 1 juli 1944 må beräknas i förhållande till lönen
på C-oi’t enligt bestämmelserna i närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglemente».

I en inom andra kammaren under nr 388 väckt motion hemställa fröken
Nygren och herr Ryling, »att riksdagen beträffande alla de lärare vid kommunala
mellanskolor, kommunala flickskolor, praktiska mella nskolor samt
högre folkskolor, vilka åtnjuta pension av statens pensionsanstalt enligt före
den 1 juli 1939 gällande grunder, måtte besluta, att deras pensioner från
och med den 1 juli 1944 må utgå efter samma grunder, som äro fastställda
i det pensionsreglemente. vilket trädde i kraft den 1 juli 1943, eller, om detta
i nuvarande läge icke är genomförbart, att deras pensionsunderlag från och
med den 1 juli 1944 må beräknas i förhållande till lönen på C-ort enligt
bestämmelserna i närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglemente».

Beträffande motiveringen för de sålunda framställda förslagen får utskottet,
i den mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna.

Till utskottet ha vidare inkommit framställningar från pensionerade
statstjänstemäns riksförbund m. fl., innefattande synpunkter på och önskemål
beträffande den nu föreliggande frågan.

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande från statskontoret, som anfört följande:

De föreslagna pensionsregleringarna torde, såvitt framgår av den i motionerna
anförda motiveringen, vara avsedda att omfatta alla äldre tjänstepensioner.
Av förslagen beröras alltså såväl sådana tjänstepensioner, som bestämts
å s. k. nyreglerad lön, d. v. s. pensioner, vilka utgått enligt följande
pensionsbestämmelser, nämligen 1920 års pensionslag för affärsverken, kungörelsen
nr 456/1921, civila och militära tjänstepensionsreglementena, 1938
års tjänstepensionsreglemente för lärare vid folk- och småskolor m. fl., 1939
års tjänstepensionsreglemente för lärare vid högre kommunala skolor och
1934 års arbetarpensionsreglemente, som ock tjänstepensioner, som avvägts
nied hänsyn till s. k. oreglerad lön och som utgått enligt äldre pensionsbestämmelser
än de nämnda.

Dessa senare äldre tjänstepensioner hava efter tillkomsten av de på lönerna
enligt det för kommunikationsverken från och med den 1 juli 1920 tillämpade
lönesystemet baserade nyreglerade pensionerna vid upprepade tilltal -

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

3

len nyreglerats. Beträffande de mera omfattande av dessa pensionsregleringar
må lämnas följande kortfattade redogörelse. 1922 års reglering (kungörelsen
nr 360 1922) begränsades av kostnadsskäl till att bereda skälig förbättring
av de lägre pensionerna i form av särskilt pensionstillägg, som för
pensioner under 1 500 kronor i regel utgjorde 180 kronor för år, för pensioner
mellan 1 500 kronor och 2 000 kronor 120 kronor för år samt för pensioner
till belopp av 2 000 kronor och däröver 60 kronor för år, dock så att
högsta beloppet av pension och tillägg ej fick överstiga 2 560 kronor. 1925
års pensionsreglering (kungörelsen nr 280,1925) innefattade såsom ett första
led en höjning av äldre pensioner med belopp så avpassade, att vid tillämpning
av de för nyreglerade pensioner gällande dyrtidstilläggsgrundema, innehavarna
av dessa äldre pensioner komma i åtnjutande av sammanlagda pensions-
och dyrtidstilläggsförmåner av i huvudsak oförändrad storlek (förhöjning''
I). Pensionsregleringen innefattade emellertid även en verklig förhöjning
av äldre pensioner (förhöjning II). Med denna förhöjning avsågs att
åstadkomma en skälig anpassning av de äldre pensionerna efter motsvarande
nyreglerade pensionsunderlag. Förhöjningen, som för närvarande är tillförsäkrad
dels pensionerade statliga befattningshavare, dels ock — jämlikt beslut
av 1938 ars riksdag — pensionerade lärare vid folk- och småskolor,
utgör i allmänhet hälften av skillnaden mellan den genom förhöjning I reglerade
pensionen och motsvarande nyreglerad pension. Erinras må, att 1921
ars pensionskommitté föreslagit, att förhöjning II skulle motsvara två tredjedelar
av sagda skillnad.

Beträffande storleken av nu avsedda oreglerade tjänstepensioner i förhållande
till pensionerna enligt civila tjänstepensionsreglementet hava undersökningar
verkställts vid en inom finansdepartementet år 1939 slutförd statistisk
pensionsutredning. I den departementspromemoria, som låg till grund
för i propositionen nr 296/1939 framlagt förslag örn förbättring av vissa
äldre tjänstepensioner, uttalas beträffande resultatet av sagda utredning, att
skillnaden mellan de äldre tjänstepensionerna och deras nyreglerade motsvarigheter
vore i det övervägande antalet fall så obetydlig, att man vid
bedömande av skäligheten och behovet av en höjning av pensionsnivån i
allmänhet kunde jämställa de äldre och de nyare pensionerna. Av den i
utredningen lämnade redogörelsen för pensionsförhållandena inom olika
förvaltningsområden må anföras, att inom allmänna civilförvaltningen de
äldre tjänstepensionerna genom 1922 och 1925 års pensionsregleringar uppbringats
till sådan storlek, ati de i allmänhet uppgingo till mer än 90 procent
av motsvarande pensioner enligt civila tjänstepensionsreglementet. För
postverkets och statens järnvägars ordinarie personal, flir officerare å aktiv
stat och med dem jämställda samt för förutvarande folkskollärare var läget
i stort enahanda. För folk- och småskollärarinnorna uppgick relationstalet
för flertalet till 87 å 88 procent av ny pension.

I förenämnda proposition nr 296/1939 föreslagna pensionsreglering begränsades
lill vissa grupper militära pensionstagare, vilka i pensionsbiinseende
intogo ett så ogynnsamt läge, all en omedelbar förbättring ur billighetssynpunkt
framstod såsom motiverad. Med prövningen av frågan örn en
generell höjning av pensionsnivån för äldre pensioner ansågs lämpligen böra
anstå till dess 1938 års pensionssakkunniga avslutat sitt arbete.

De nu redovisade pensionsregleringarna hava åsyftat en förbättring av
oreglerade tjänstepensioner i förhållande lill de pensioner, som ansluta sig
till de i kommunikationsverkens lönesystem förekommande lönebeloppen.

4

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

Frågan om anpassning av de äldre pensionerna — däri inbegripna såväl
oreglerade som nyreglerade pensioner — efter den förhöjda pensionsnivå,
som fastställts genom de vid 1941—1943 års riksdagar genomförda pensionsregleringarna,
var föremål för övervägande i samband med prövningen vid
1943 års riksdag av Kungl. Maj:ts genom proposition nr 170 framlagda förslag
om förbättring av vissa äldre tjänstepensioner. Förbättringen av de
äldre pensionerna ansågs emellertid — av finansiella skäl — böra begränsas
till vissa lägre pensioner. Förbättringen kom sålunda att avse pensioner,
som vid fullt antal tjänstår utgå med ett årligt belopp av högst 1 800 kronor,
oberäknat dyrtidstillägg och kristillägg. Endast de lägsta pensionärsgrupperna
ringö sina pensioner uppbringade till den nyaste pensionsnivån. I den
mån pensionerna närmade sig den gräns, över vilken pensionsförbättring icke
skulle utgå, utjämnade förbättringen endast delvis skillnaden mellan den
tidigare och den nyaste pensionsnivån.

På sätt framgår av sistnämnda proposition hava de under åren 1941—
1943 genomförda pensionsregleringarna medfört en höjning av pensionsnivån,
som i förhållande till civila tjänstepensionsreglementet och därmed
jämförliga författningar uppgår till 17—12 procent i lönelägena A 1—13
samt 12—6 procent i högre lönelägen å A-löneplanen. I uttalande till det vid
propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet framhöll föredragande
departementschefen, att en icke obetydlig procentuell skillnad förelåge mellan
de nya pensionerna och de pensioner, som utginge enligt närmast förut
fastställda författningar med pensionsunderlag avvägda i förhållande till
A-ortslön enligt den under åren omkring 1920 genomförda löneregleringen.
En förbättring i viss utsträckning av dessa äldre pensioner framstode såsom
befogad i synnerhet vad anginge de lägre graderna, för vilka behovet av
förbättring i levnadsvillkoren gjorde sig starkare gällande. Än mera framträdde,
yttrade departementschefen, behovet av förbättring i fråga om vissa
pensioner, som voro att hänföra till en ännu äldre grupp än de nyss åsyftade.
De efter s. k. oreglerad avlöning avvägda pensionerna befunno sig alltjämt
till stor del på en sådan nivå, att åtgärder för utjämning i någon mån
av skillnaden i förhållande till nya pensioner förefölle i hög grad påkallade.
Såsom ovan framhållits erhöll det i propositionen framlagda regleringsförslaget
en starkt begränsad räckvidd. Någon generell förhöjning av äldre pensioner
ifrågasattes icke.

Bankoutskottet uttalade i anledning av propositionen (utlåtande nr 54)
bl. a., att det enligt utskottets mening i och för sig hade varit önskvärt om
den ifrågasatta pensionsförbättringen kunnat erhålla en något större räckvidd
än enligt Kungl. Maj:ts förslag. Med hänsyn till den utgiftsökning, som
även en relativt blygsam utvidgning av dea föreslagna pensionsregleriB9i p
skulle medföra, hade utskottet för det dåvarande icke ansett sig ku
sträcka sig utöver vad Kungl. Majit förordat. Frånsett att i dåvarande f
största möjliga försiktighet borde iakttagas vid beviljandet av nya
utgifter syntes det önskvärt, att utgifter av föreliggande slag i görligaste kia.»
begränsades med hänsyn till de av statsmakterna utstakade linjerna för
pris- och lönepolitiken. Vad utskottet anfört godkändes av riksdagen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen hava å oreglerad lön bestämda
pensioner genom den övergångna regleringen i det närmaste bringats
tipp i nivå med nyreglerade, i förhållande till A-ortsIlin avvägda pensioner.
I vissa fall hava dessa pensionsregleringar inneburit en avsevärd förbättring
av den tidigare pensionen. Exempelvis må nämnas, att vissa manliga och

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

5

kvinnliga småskollärare, vilkas grundpensioner ursprungligen utgjort 450
kronor för år, på grund av sedermera genomförda pensionsförbättringar
kommit i åtnjutande av en pension, som med dyrtidsförmåner för närvarande
uppgår till 2 584 kronor resp. 2 531 kronor för år. Motionärernas förslag
innebär, att pensionsförmånerna nu skulle ytterligare förhöjas till 3 426 kronor
för manlig lärare resp. 3 254 kronor för kvinnlig lärare för år, dyrtidsförmåner
inräknade. Till jämförelse må erinras, att f. d. anställningshavare
vid statliga bolag samt kommunala f. d. anställningshavare, som uppbära
pension från enskild pensionsinrättning, regelmässigt icke komma i åtnjutande
av vare sig dyrtidsförmåner eller andra förbättringar av pensionen.

Den lämnade redogörelsen utvisar ock, att de redan genomförda pensionsregleringarna
av oreglerade pensioner med hänsyn till de därmed förknippade
ökade utgifterna för statsverket icke ansetts böra medföra full kompensation.
I vissa fall har förbättringen ansetts böra förbehållas uteslutande
de lägre pensionerna. Den anpassning efter den senaste pensionsnivån, som
år 1943 genomförts beträffande vissa äldre pensioner, har likaledes, såsom
ovan nämnts, främst av statsfinansiella skäl ansetts böra omfatta endast
lägre pensioner. Några beräkningar rörande de merkostnader, som skulle
uppkomma för statsverket vid ett genomförande av motionärernas förslag,
har statskontoret icke hunnit verkställa. En generell pensionsförbättring av
äldre pensioner, som går ut på att till det nu utgående pensionsbeloppet,
beräknat vid index 156, lägga halva skillnaden mellan motsvarande pension
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet och den utgående pensionen —-således en reglering enligt de grunder, som tillämpats i ovannämnda kungörelse
nr 280/1925 och av mindre storleksordning än den motionärerna föreslagit
— skulle enligt för statskontoret tillgängliga statistiska uppgifter och
på grundval av dessa redan verkställda beräkningar medföra en ökad merutgift
för statsverket av icke mindre än i runt tal 3,8 miljoner kronor för
år. i rådande statsfinansiella läge kvarstå enligt statskontorets mening alltjämt
de betänkligheter mot en mera omfattande pensionsreglering, åt vilka
banko utskottet år 1943 givit uttryck. Vid sådant förhållande måste statskontoret
avstyrka motionärernas förslag.

Tjänstepensionerna kunna indelas i följande tre huvudgrupper:

1. Tjänstepensioner, som fastställts enligt vid 1941—1943 års riksdagar

genomförda tjänstepensionsregleringar och vilka sålunda utgå enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet, 1942 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare och folkskolans tjänstepensionsreglemente (trädde i kraft den 1
juli 1942) samt tjänstepensionsreglementet för de högre kommunala skolorna
(trädde i kraft den 1 juli 1943). Ifrågavarande pensionsregleringar
ha omfattat de befattningshavare m. 1!., vilka blivit delaktiga av de under
åren 1939—1943 genomförda allmänna löneregleringarna, och lia i viss utsträckning
gjorts lillämpliga på de tjänstemän och arbetare, vilka under
tiden 1 juli 1939—30 juni 1942 (1 juli 1939 30 juni 1943) avgått med rätt

till pension enligt då gällande pensionsreglementen (jfr grupp 2 nedan).
klär avsedda pensioner benämnas i det följande nyaste pensioner.

2. Tjänstepensioner, som bestämts å s. k. nyreglerad lön, varmed avses
lön enligt det vid 1920-talets början införda lönesystemet. Dessa pensioner

Utskottet.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

utgå i huvudsak enligt 1920 års pensionslag för affärsverken, 1921 års
kungörelse (nr 456) med pensionsbestämmelser för tjänstemän vid civila
statsförvaltningen, civila och militära tjänstepensionsreglementena, 1938
års tjänstepensionsreglemente för lärare vid folk- och småskolor m. fl.,
1939 års tjänste- och familjepensionsreglemente för lärare vid högre kommunala
skolor och 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. Här
avsedda pensioner benämnas i det följande nyare pensioner.

3. Tjänstepensioner, som avvägts med hänsyn till s. k. oreglerad lön
och som utgå enligt äldre pensionsbestämmelser än de ovan nämnda.
Ifrågavarande pensioner benämnas i det följande äldre pensioner.

De nyaste pensionerna, vilka beräknats i förhållande till lönen för ortsgrupp
C i stället för — såsom fallet varit i fråga om de nyare pensionerna
— i förhållande till lönen för ortsgrupp A, överstiga för närvarande nivån
för sistnämnda pensioner med 2,4—12,0 procent i lönelägena A 1—6, med
14,7—10,5 procent i lönelägena A 7—15 samt med 9,8—6,8 procent i högre
lönelägen å A-löneplanen. Motsvarande procenttal för arbetarpersonalen utgör
0,5—12,0.

De äldre pensionerna ligga i regel på en lägre nivå än övriga pensioner.
Någon enhetlig pensionsnivå förefinnes dock ej inom denna grupp, varför
olika pensionsbelopp förekomma för befattningshavare, som pensionerats
å befattningar i en och samma tjänsteställning, beroende på de successivt
genomförda pensionsregleringarna. Genom särskilt beslutade löne- och
pensionsförbättringar ha de äldre pensionerna uppbringats till sådan storlek,
att de i allmänhet utgöra omkring 90 procent av motsvarande nyare
pensioner.

En relativt betydande skillnad föreligger alltså mellan de pensioner, som
från och med den 1 juli 1939 utgå enligt de senast fastställda pensionsreglementena,
och de pensioner, som utgå enligt äldre bestämmelser. Skillnaden
är i regel större ju äldre de senare pensionerna äro.

De olika pensionsnivåerna lia uppkommit därigenom, att de tid efter annan
beslutade pensionsregleringarna icke erhållit retroaktiv tillämpning på
redan avgångna befattningshavare. En viss anpassning av de äldre pensionerna
till de nyare har emellertid eftersträvats av statsmakterna. En
fullständig utjämning har dock ej ansetts vara möjlig. Statskontoret har i sitt
ovan återgivna yttrande närmare redogjort för de åtgärder, som under 1920-och 1930-talen vidtagits i syfte att minska skillnaden mellan äldre och nyare
pensioner. De senaste löne- och pensionsregleringarna hava aktualiserat
frågan örn en anpassning av såväl de äldre som de nyare pensionerna till
de nyaste. I sådant avseende genomfördes i fjol på förslag av Kungl. Maj:t
en förbättring av pensionerna för vissa sådana f. d. anställningshavare som,
därest de kvarstått i anställningen, skulle ha ägt övergå till något av de nu
gällande pensionsreglementena.

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

7

1943 års pensionsreglering begränsades av statsfinansiella
skäl till pensioner, som vid fullt antal tjänstår utgingo med ett årligt belopp
av högst 1 800 kronor, oberäknat dyrtidstillägg och kristillägg, vilket
motsvarar ett pensionsbelopp av 2 626 kronor, om dylika tillägg beräknas
vid nuvarande levnadskostnadsindex. Förbättringen kom sålunda uteslutande
pensionärer med jämförelsevis låga pensioner till godo. Endast beträffande
den allra lägsta pensionärsgruppen (kvinnlig icke yrkesutbildad
arbetarpersonal) blevo pensionerna uppbringade till den nyaste pensionsnivån.
Pensionsförbättringen uppgick härvid för nyare pensioner till högst
183 kronor, vilket belopp fastställdes såsom maximum för förbättringen
även för övriga av regleringen berörda nyare pensioner. I den mån pensionerna
närmade sig den gräns, över vilken pensionsförbättring icke skulle
utgå — denna gräns nåddes redan i fråga om befattningar i lönegraden
A 6 — utjämnade förbättringen endast delvis skillnaden mellan den tidigare
och den nyaste pensionsnivån. — De äldre pensionerna höjdes med
två tredjedelar av skillnaden mellan pensionsbeloppet och 2 626 kronor,
dock högst 300 kronor. Den förbättrade pensionen skulle dessutom icke
få överstiga motsvarande nyare pension. Antalet pensionärer, som kommo
i åtnjutande av pensionsförbättring, beräknades till omkring 7 000 eller
en tredjedel av samtliga pensionärer, 21 000. Kostnaderna för pensionsförbättringen
uppskattades till 850 000 kronor.

I motionerna 1:94 och II: 151, avseende f. d. tjänstemän och arbetare i
statens tjänst, I: 68 och II: 96, avseende f. d. lärare vid folk- och småskolor,
samt II: 388, avseende f. d. lärare vid kommunala skolor m. fl., ha förslag
nu framställts örn en allmän pensionsreglering. Samtliga nyare
och äldre pensioner skulle enligt motionerna från och med den 1 juli 1944
uppbringas till samma belopp som de nyaste. Alternativt har yrkats, att
nämnda pensioner skulle höjas till belopp, motsvarande två tredjedelar av
lönen å C-ort enligt de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglemenlena.
Förstnämnda yrkande har, såvitt angår f. d. statstjänstemän,
dessutom upptagits i motionen II: 155.

Bakom de sålunda motionsvis framförda yrkandena örn en snar reglering
av de nyare och äldre pensionerna står ett betydande antal ledamöter
av riksdagens båda kamrar. Motionerna torde också återspegla en bland pensionärerna
allmänt utbredd åsikt, att fjolårets pensionsreglering var alltför
begränsad, såväl i fråga örn förbättringens storlek som beträffande antalet
av de pensionärsgrupper, som kommo i åtnjutande av förbättringen.
För egen del har utskottet ansett det vara önskvärt, att en mera omfattande
pensionsreglering kommer till stånd. Härvid har utskottet eftersträvat att
linna en lösning redan vid innevarande års riksdag. Till en början har prövats
möjligheten av att genomföra en allmän pensionsreglering i anslutning
till de i motionerna framförda förslagen. 1 sådant syfte har utskottet låtit
verkställa kostnadsberäkningar beträffande nämnda förslag. Det resultat av

8

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

beräkningarna, som i det följande redovisas rörande såväl detta som vissa
andra alternativ, avser kostnaderna för det första tillämpningsåret. På grund
av pensionärsstockens minskning till följd av dödsfall komma de årliga
kostnaderna efter liand att successivt nedgå. Av beräkningarna framgår,
att en förhöjning av de nyare och äldre pensionerna intill samma belopp,
som utgår enligt de senast fastställda pensionsreglementena, skulle —
exklusive kostnaden för 1943 års pensionsreglering -— medföra en merutgift
för statsverket av 10,1 miljoner kronor. En omräkning av pensionerna efter
C-ortslöner i stället för A-ortslöner skulle draga en kostnad utöver 1943
års pensionsreglering av i det närmaste 7 miljoner kronor. En utgift av den
betydande storleksordning, som dessa alternativ innebära, har utskottet icke
ansett sig kunna i nuvarande statsfinansiella läge tillråda. På grund härav
kan utskottet icke biträda de i förevarande motioner väckta yrkandena.

Utskottet har därför undersökt vissa andra vägar att utjämna eller minska
skillnaden mellan de olika pensionsnivåerna. Bland de alternativ, som i sådant
avseende varit under omprövning inom utskottet, har utskottet till särskilt
övervägande förehaft ett, som i stort sett innebär, att samtliga pensioner
skulle, oavsett storleken av desamma, förhöjas med vissa bestämda belopp,
nämligen de nyare pensionerna med 200 kronor och de äldre med 300
kronor. Å pensionsförbättringen skulle dock avräknas den pensionsförhöjning,
som kommit vissa pensionstagare till del enligt 1943 års beslut, varjämte skulle
iakttagas, att pensionerna genom den sammanlagda förbättringen icke skulle
få överstiga motsvarande nyaste pensioner. Kostnaderna för ett genomförande
av detta förslag ha beräknats till 3,3 miljoner kronor. Även detta
belopp måste med hänsyn till det ansträngda budgetära läget anses vara
för högt, i synnerhet som det här rör sig örn utgifter, beträffande vilka
särskild återhållsamhet påkallas med hänsyn till den av statsmakterna
förda restriktiva pris- och lönepolitiken. Enligt utskottets mening bör den
årliga utgiften för den nu tilltänkta tjänstepensionsregleringen hålla sig
inom en kostnadsram av högst 2 miljoner kronor. Med hänsyn härtill har,
då en reducering av den ifrågasatta pensionsförhöjningen under 200 respektive
300 kronor icke synts böra ifrågakomma, någon annan utväg icke
stått till buds än att låta pensionsregleringen stanna vid en viss högsta
gräns å pensionsskalan och därmed omfatta endast lägre samt i viss utsträckning
medelstora pensioner. För en dylik åtgärd tala för övrigt samma
skäl, som vörö avgörande vid 1943 års pensionsreglerings begränsning till de
lägre pensionerna, nämligen att den för ändamålet disponibla summan därigenom
kommer dem till godo, för vilka behovet av en pensionsförbättring
är mest framträdande.

Från nu angivna utgångspunkter har utskottet stannat vid att föreslå en
på det sätt begränsad pensionsreglering, att förbättringen
skall utgå med i princip 200 kronor å nyare och 300 kronor å äldre pensioner,
samt att pension jämte förbättring i intet fall må överstiga ett be -

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

9

lopp av 3 735 kronor för år, räknat vid nuvarande indexläge, vilket belopp
svarar mot beloppet för nyare pension i lönegrad A 12 jämte pensionsförbältring.
Kostnaden för en dylik pensionsreglering, utformad på sätt
framgår av det följande, uppgår till 1,9 miljoner kronor.

Regleringen skulle innebära, att nyare pensioner till f. d. befattningshavare
i lönegrad A 12 (Eo 13) eller lägre löneställning förhöjas med i
princip 200 kronor, såvitt angår pensioner vilka omreglerats år 1943 efter
avdrag dock av därvid redan erhållen förbättring. Då för kvinnliga pensionstagare
pensionen beräknats efter näst högsta löneklassen i vederbörande
lönegrad, kommer för dessa begränsningen att inträda vid lönegrad A 13
(Eo 14). Nyare pensioner till f. d. militära beställningshavare komma med
angivna utgångspunkter att förbättras i de fall, där pensionen beräknats efter
underlaget för någon av lönegraderna Oa 1 (fänrik), UO 1 (sergeant), Mb 1
(högbåtsman) och Mb 2 (flaggkorpral).

Vad härefter angår äldre pensioner får utskottet föreslå, att — i anslutning
till vad som skedde vid 1943 års pensionsreglering — förbättringen
bestämmes till två tredjedelar av skillnaden mellan maximibeloppet, 3 735
kronor, och gamla pensionsbeloppet, i princip dock högst 300 kronor. Då,
såsom redan angivits, pensionsnivån för äldre pensioner i genomsnitt ligger
10 procent under motsvarande nivå för nyare pensioner, vilket ungefär motsvarar
skillnaden mellan pensionsbeloppen för två på varandra följande lönegrader
i mellanlägena, kommer en pensionsförbättring i enlighet''med utskottets
förslag att i huvudsak omfatta äldre pensioner i löneställning närmast
motsvarande högst lönegrad A 14, varjämte vad angår militära beställningshavare
en mindre förbättring skulle komma jämväl de pensionärer till del,
vilka närmast äro att hänföra till lönegrad UO 2 (fanjunkare).

En pensionsförbättring, sådan som den av utskottet nu skisserade, kan i
princip utgå med ett enhetligt belopp av 200 resp. 300 kronor. Av praktiska
skäl och med hänsyn jämväl till de mindre önskvärda förskjutningar
i relationen mellan olika pensioner, som skulle uppkomma vid förändringar
i indexläget, därest pensionsförbättringen fastställdes till ett bestämt
belopp, synes emellertid förbättringen, på sätt skedde i fjol, böra inarbetas
i grundpensionen, så att det omreglerade grundbeloppet jämte vederbörliga
tillägg vid nuvarande indexläge medför en pensionsförbättring å i runda
tal nyss angivna belopp.

Vid en omreglering, som här avses, måste i varje fall iakttagas, att den
förhöjda pensionen icke kommer att överstiga motsvarande med tillämpning
av nu gällande tjänstepensionsreglemente beräknade pension. Likaså
bör äldre pension i intet fall förhöjas till sådant belopp, att den kommer
att utgå med högre belopp än motsvarande nyare pension.

Innebörden av det nu framlagda förslaget framgår av sammanställningen
å s. 10. Med hänsyn till de skiftande underlag, efter vilka äldre pensioner
beräknats, är sammanställningen vad angår dessa endast att betrakta såsom
en exemplifiering.

10

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

Nuvarande pensioner

Lönegrad1, resp.
pensionsgrupp

författ-

ningsenlig

pension

författ-

ningsenlig

pension

jämte

tillägg

därav
1943 års
pensions-förbätt-ring

Nyare pensioner.

Befatta ingshavare.

Ek 6............

Eo 1............

A 1............

A 2............

A 3............

A 4............

A 5............

A 6............

A 7............

A 8............

A 9............

A 10............

A 11............

A 12............

A 13............

Beställningshavare

Mb 1............

Mb 2............

UO 1............

Oa 1............

Arbetare.

I kv.............

II kv.............

I man............

II man ..........

Äldre pensioner.

Befatta ingshavare.

A 5..............

A 6..............

LO 9, kv.2........

LO 16—17, kv.3 . ,

Beställningshavare.

UO 1 ............

UO 2 ............

kr.

1 404
1 476
1 560
1 644
1 704
1 752

1 800

1 824

1 920

2 040
2 160
2 304
2 436
2 640

1 800

2 196
1 800

1 344
1 476
1 704
1 800

1 728
1 740

1 776

2 472

2 160
f 2 244
\ 2 544

kr.

2 039:

2 147:

2 270:

2 393:

2 All:

2 544:

2 626: 56

kr.

182: 88
182: 88
182: 88
182: 88
174: 72
158: 40
1156: 00
I 84:00

2 654:
2 791:

2 968:

3 145:
3 352:
3 543:
3 844:

2 626: 56

3 199: 68
2 626: 56

1 956: 00

2 147: 04
2 477: 28
2 626: 56

2 517: 12
2 531: 04

2 584: 80

3 597: 60

3 145: 92
3 269: 28
3 707: 04

36: 00
24: 00

182: 88
182: 88
174: 72
156: 00

214: 58
180: 48
78: 24

Föreslagna förbättrade pensioner

Nyaste pensioner

reglerad,

författ-

ningsenlig

pension

reglerad,

författ-

ningsenlig

pension

jämte

tillägg

samman-lagda för-

författ-

författ-

förbätt-

ringens

storlek

bättring-arna enl.
1943 års
beslut och
förslaget

ningsenlig

pension;

grund-

belopp

ningse

pension

jämte

tillägg

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1 416

2 065: 44

25: 92

208: 80

1 590

2 081: 04

1 488

2 160: 96

13: 92

196: 80

1 680

2 200

8

1 572

2 284: 32

13: 92

196: 80

1 776

2 326

56

1 656

2 407: 68

13: 92

196: 80

1 884

2 468

1 716

2 503: 20

25: 92

200: 64

1 980

2 593

8

1 776

2 584: 80

39: 84

198: 24

2 076

2 719

1 836

2 668: 32

41: 76

197: 76

2 184

2 861

04

1 884

2 736: 00

109: 44

193: 44

2 280

2 986

8

1 968

2 859: 36

204: 96

2 376

3 112

5

2 052

2 982: 72

191: 04

2 484

3 254

2 184

3 173: 76

204: 96

2 616

3 426

2 304

3 352: 80

206: 88

2 760

3 615

60

2 436

3 543: 84

191: 04

2 916

3 819

2 568

3 734: 88

191: 04

3 072

4 024

32

2 640

3 844: 32

3 300

4 323:

| 1 920

2 791: 68

1165: 12
(165: 12

201: 12
189: 12

2''256

2 400

2 955

3 144

2 340

3 406: 56

206: 88

2 844

3 725

1 944

2 831: 52

20

4: 96

2 724

3 568

1 344

1 956: 00

_

182: 88

1 500

1 965

1 488

2 160: 96

13: 92

196: 80

1 680

2 200

1 716

2 503: 20

25: 92

200: 64

2 076

2 719

56

1 836

2 668: 32

41: 76

197: 76

2 280

2 986

1 788

2 598: 72

81: 60

296: 18

2 184

2 861:

1 824

2 654: 40

123: 36

303: 84

2 280

2 986

1 932

2 817: 60

232: 80

311: 04

2 484

3 254

04

2 532

3 693: 12

95

: 52

( 3 768
\ 3 996

4 936: 08

5 234: 7

2 340

3 406: 56

260: 64

2 844

3 725:

2 448

2 556

3 569: 76
3 720: 96

300: 48

13: 92

j 3 312

4 338: 72

1 För befattning nu gällande lönegrad. Beloppen avse män utom beträffande lönegraderna Ek 6
och LO 9, 16—17 samt kvinnliga arbetare. För kvinnor gälla eljest beloppen i närmast lägre lönegrad.

2 Ordinarie småskollärarinna.

3 Ordinarie folkskollärarinna. Numera tillämpas alltefter lästiden lönegraderna 16 och 17 för folkskollärare.
Före t/, 1942 förekom jämväl placering i 15 lönegraden.

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

11

I de fall, där tjänstepension utgått med avkortat eller eljest
med hänsyn till antalet tjänstår nedsatt pensionsbelopp,
beräknades den förhöjda tjänstepensionen vid 1913 års pensionsreglering
på sådant sätt, att den avkortade pensionen förhöjdes proportionsvis
lika mycket som hel pension förhöjdes. Pensionstagare, som uppbär
avkortad pension, kom sålunda icke i åtnjutande av samma pensionsförbättring,
som kom den till del, som uppbar hel pension, utan hans förbättring
nedsattes i samma män som hans pension varit avkortad eller eljest
nedsatt. Härigenom bibehölls den tidigare relationen mellan hela och avkortade
pensioner. Utskottet har icke funnit skäl att beträffande förevarande
pensionsreglering förorda någon annan princip för förbättring av de
avkortade pensionerna.

Vad angår omfattningen av den nu föreslagna pension
sregleringen, vill utskottet till en början erinra, att den vid
1943 års riksdag genomförda pensionsregleringen i princip gällde pensionstagare,
vilka innehaft sådan anställning, som avses i de nyaste tjänstepensionsreglementena,
men vilka på grund av tidigare avgång icke ägt övergå
till dessa reglementen. I enlighet härmed voro de grupper pensionstagare,
som icke omfattades av beslutet örn pensionsförbättring, i huvudsak följande: 1.

pensionärer, vilka innehaft sådan anställning i den civila statsförvaltningen,
som ännu är att betrakta som i avlöningshänseende oreglerad;

2. f. d. innehavare av icke statliga befattningar med pensionsrätt i statens
pensionsanstalt, utom lärare vid folk- och småskolor;

3. f. d. militära beställningshavare å övergångsstat och reservstat samt
f. d. personal i försvarsväsendets reserver;

4. innehavare av pensioner, som genom särskilda beslut beviljats av riksdagen; 5.

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt de i kungörelsen
585/1934 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal
i statens tjänst;

6. f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader, pensionerade enligt kungörelsen
nr 859/1918;

7. f. d. befattningshavare, vilka i samband med olika omorganisationer
beviljats förtidspension enligt särskilda grunder;

8. pensionärer, till vilka utgår uppskjuten pension; samt

9. Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare ävensom pensionerade
båtsmän och marinsoldater.

Enligt utskottets mening torde i stort sett samma avgränsning med avseende
å de pensionstagargrupper, som skulle komma i åtnjutande av pensionsförbättring,
böra gälla för den nu ifrågasatta pensionsregleringen som
för fjolårets. Två pensionstagargrupper, som undantogos vid 1943 års pensionsreglering,
nämligen f. d. militära beställningshavare å tvångsvis övergångsstat
och å reservstat, böra emellertid på grund av ändrade förutsättningar
nu komma i åtnjutande av pensionsförbättring. Vid tidpunkten för

12

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

ikraftträdandet av nyssnämnda pensionsreglering den 1 juli 1943 voro beställningsliavare
å reservstat och å tvångsvis övergångsstat icke underkastade
bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet, varför förutsättningar
för pensionsreglering av motsvarande pensionstagargrupper då icke
förelågo. Sedermera har allmänna tjänstepensionsreglementet från och med
den 1 januari 1944 gjorts tillämpligt å beställningshavare å reservstat, och
från och med den 1 juli 1944 skall reglementet erhålla viss tillämpning jämväl
å till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare. Motsvarande
båda pensionstagargrupper synas med hänsyn härtill böra omfattas av nu
ifrågasatt pensionsreglering.

Vid 1943 års pensionsreglering undantogos f. d. lärare vid högre kommunala
skolor. Anledningen härtill var, såsom framgår av propositionen
nr 170/1943, s. 5, att dessa lärares pensioner överstego maximibeloppet för
de pensioner, som avsågos med det då framlagda förslaget. Bland ifrågavarande
pensionerade lärare torde emellertid finnas ett fåtal, vilkas pensioner
understiga det nu förutsatta maximibeloppet. Dessa lärare torde höra
komma i åtnjutande av den nu föreslagna pensionsförbättringen.

I fråga örn ett par andra pensionärsgrupper, som enligt utskottets förslag
icke omfattas av pensionsförbättringen, nämligen innehavare av s. k. riksdagspensioner
samt f. d. arbetare med pension enligt de s. k. summariska
arbetarpensionsbestämmelserna, har inom utskottet den uppfattningen varit
företrädd, att jämväl dessa grupper borde komma i åtnjutande av pensionsförbättring.
Denna uppfattning kan i oell för sig ej frånkännas berättigande
ur den synpunkten, att det här rör sig om pensionstagare, vilkas
pensioner i allmänhet äro jämförelsevis låga. Emellertid har utskottet icke
ansett sig kunna beträffande dessa grupper framlägga något förslag. Beträffande
riksdagspensionerna har i propositionen nr 103 till 1943 års riksdag
anförts, att frågan örn en jämkning av dessa pensioner i anledning
av tillkomsten av de nya pensionsreglementena varit föremål för övervägande
inom finansdepartementet men att det då icke ansetts lämpligt
att genomföra någon närmare anpassning av riksdagspensionerna till de
nya tjänstepensionsunderlagen. Detta uttalande föranledde icke någon erinran
från riksdagens sida. Vad de s. k. summariska arhetarpensionerna
angår fastställdes desamma så sent som år 1942 utan att de då undergingo
någon höjning i samband med att pensionsnivån för de till tjänstepensionsreglementet
anslutna arbetarna förhöjdes. Då sålunda för ifrågavarande
grupper någon skillnad icke föreligger i beloppen för de pensioner, som
beviljats före och efter de nya pensionsreglementenas tillkomst, saknas
grund för en särskild reglering av förstnämnda (äldre) pensioner i nu förevarande
sammanhang. Enligt utskottets mening synes emellertid en eventuell
framtida höjning av pensionsbeloppen för nya pensioner av här förevarande
art böra föranleda, att frågan örn en reglering jämväl av redan
beviljade pensioner upptages till övervägande.

Bankoutskottets utlåtande nr 66. 13

Beträffande vissa grupper synes pensionsförbättringen böra bestämmas
efter särskilda normer.

Enligt kungörelsen den 21 april 1944 (nr 203) angående tillämpning i
vissa fall av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena å beställningshavare
tillhörande arméns och marinens övergångsstater, m. m. skola
dessa reglementen från och med den 1 juli 1944 under vissa förutsättningar
och med vissa modifikationer erhålla tillämpning å beställningshavare, för
vilka gälla föreskrifterna rörande till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare
i kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429). Vid pensionsbeloppets
bestämmande skall enligt förstnämnda kungörelse tillämpas det
pensionsunderlag, som anses hava varit för vederbörande gällande i medeltal
under tiden från överföringen till övergångsstat intill pensionsålderns
inträde. Örn perioden mellan dessa tidpunkter omfattat flera än tio hela
kalenderår, skola dock tillämpas lägst de underlag, som anses hava varit
för beställningshavare gällande i medeltal under de tio hela på varandra
följande kalenderår, varunder beställningshavarens tjänstgöring varit mest
omfattande. Beträffande de pensionsunderlag, som anses hava varit gällande,
stadgas i kungörelsen, att vederbörliga underlag enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
skola tillämpas för tid, under vilken beställningshavaren
uppehållit för pensionerad personal avsedd befattning eller eljest tagits
i anspråk för tjänstgöring, samt att äldre pensionsunderlag, omräknade till
1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå, skola tillämpas för annan tid.

Det har synts utskottet naturligt, att vid bestämmandet av pensionsförbättringen
till f. d. beställningshavare å tvångsvis övergångsstat anknytning
sökes till de bestämmelser, som gälla beträffande allmänna tjänstepensionsreglementets
tillämpning å beställningshavare å tvångsvis övergångsstat. Utskottet
vill i enlighet härmed förorda, att f. d. beställningshavare å tvångsvis
övergångsstat, vilka avgått med pension före den 1 juli 1939, i princip
må komma i åtnjutande av föreslagen pensionsförbättring av 200 eller 300
kronor i samma mån, som de under tiden mellan överföringen till övergångsstat
och pensionsålderns inträde uppehållit för pensionerad personal
avsedd befattning eller eljest tagits i anspråk för tjänstgöring.

Beträffande ytterligare en grupp av pensionstagare synes en reglering
enligt särskilda grunder vara erforderlig. Utskottet avser härvid vissa f. d.
tjänstemän eller arbetare vid affärsverken, vilkas pensionsförmåner bestämts
med tillämpning av någon av kungörelserna den 29 juni 1917 (nr 441—
443) med reglementen för respektive statens järnvägars pensionskassa för
pensionering av icke-ordinarie personal, telegrafverkets pensionskassa för
pensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare samt statens vattenfallsverks
pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal. Pensionerna
beräknades enligt dessa kungörelser icke på grundval av vissa bestämda
pensionsunderlag, utan de sattes i viss relation till vederbörandes
avlöningsförmåner. Då beloppen av hel pension voro relativt höga, nästan

14

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

undantagslöst över 1 800 kronor (2 626 kronor dyrtidstillägg'' och kristilllägg
inberäknade), kommo förevarande pensionstagare i regel icke i åtnjutande
av pensionsförhöjning vid föregående års pensionsreglering, oaktat
pensionsbeloppen på grund av sättet för pensionernas beräknande i många
fall understiga förenämnda maximibelopp. Genom att det belopp, till vilket
pension jämte förbättring högst må utgå, enligt utskottets förslag skulle
höjas från 2 626 kronor till 3 735 kronor, skulle visserligen flertalet av nu
avsedda pensionstagare denna gång komma i åtnjutande av pensionsförbättring,
men då pensionerna utgå med i förhållande till respektive hela pensioner
starkt reducerade belopp, skulle pensionsförhöjningen i motsvarande
mån nedsättas. Ett upprivande av de tillämpade pensionsberäkningsgrunderna
finner utskottet främst av praktiska skäl icke böra ifrågakomma. Däremot
synas lämpligen nu gällande tillgodoräkningsbestämmelser kunna tilllämpas
vid beräkningen av förbättringen. Utskottet vill fördenskull förorda,
att förbättringen i dessa fall i princip nedsättes, i den mån antalet
tjänstår understigit 30.

I likalydande motionerna 1:95 och 11:152 har hemställts, att viss lotspersonal
samt vissa lokeldare och lokförare, för vilka tjänstepensionsunderlagen
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet höjts en eller två enheter
över den i lönehänseende och tidigare jämväl i pensionshänseende gällande
lönegraden, skulle komma i åtnjutande av förbättrad pension efter den
högre lönegraden. Denna hemställan har gjorts under förutsättning att riksdagen
skulle besluta en omreglering av nyare och äldre pensioner efter Cortslönerna.
Då med den ståndpunkt utskottet intagit i fråga om pensionsförbättringen
denna förutsättning ej är för handen, torde ifrågavarande motioner
ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd. I motionerna berörda befattningshavare
skulle emellertid komma i åtnjutande av den av utskottet
förordade pensionsförbättringen.

Kostnaderna för genomförande av en pensionsförbättring i enlighet
med vad utskottet förordat ha, såsom ovan nämnts, beräknats till omkring
1,9 miljoner kronor för år. Fördelningen av kostnaderna å f. d. befattningshavare
och f. d. arbetare samt å nyare och äldre pensioner framgår av
nedanstående sammanställning, som jämväl utvisar antalet av pensionsregleringen
berörda pensionärer.

Nyare pensioner

Äldre pensioner

Samtliga

pensioner

antal

belopp kr.

antal

belopp kr.

antal

belopp kr.

F. d. befattningshavare . .

6 900

1 000 000

5 500

775 000

12 400

1 775 000

F. d. arbetare............

1 400

25 000

500

100 000

1 900

125 000

Summa

8 300

1 025 000

6 000

875 000

14 300

1 900 000

Pensionsförbättringen skulle således tillkomma sammanlagt 14 300 pensionärer
eller dubbelt så många som blevo delaktiga av 1943 års reglering.

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

15

Det ytterligare antal pensionärer, som nu skulle erhålla pensionsförbättring
genom den övre gränsens höjning från lönegraden A 6 till lönegraden
A 12, uppgår alltså till mer än 7 000.

Den av 1943 års riksdag beslutade pensionsregleringen trädde i kraft
den 1 juli 1943. Genomförandet av regleringen, vilken såsom ovan nämnts
omfattade omkring 7 000 pensionärer, var mycket tidskrävande och medförde
vissa tekniska svårigheter, varigenom utbetalandet av de nya pensionsbeloppen
försenades, i vissa fall närmare ett halvt år. Då omläggningen
vid den av utskottet nu förordade pensionsregleringen blir än mer
omfattande, i det nya pensionsbelopp skola beräknas för över 14 000 pensionstagare,
torde pensionsregleringen böra träda i kraft den 1 januari
1 9 4 5, vid vilken tidpunkt vederbörande myndigheter torde lia
medhunnit de erforderliga beräkningarna och i övrigt kunnat genomföra
den av regleringen påkallade tekniska omläggningen. Genom att bestämma
ikraftträdandetiden på angivet sätt skulle de ur flera synpunkter mindre
lämpliga retroaktiva pensionsutbetalningarna kunna undgås.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda bestämmelser för
pensionsregleringens genomförande i huvudsaklig överensstämmelse med nu
förordade grunder. Kungl. Majit torde härvid ha att förordna om de undantag
från vad generellt skulle gälla i fråga örn pensionsregleringen, vilka
kunna befinnas erforderliga, samt att eljest meddela de särbestämmelser,
som med hänsyn till vissa pensionstagare eller grupper av pensionstagare
kunna visa sig påkallade.

Vad slutligen angår de för pensionsregleringen erforderliga anslagsmedlen
må framhållas, att av det sammanlagda kostnadsbeloppet, 1,9
miljoner kronor, 0,9 miljoner kronor torde falla på de affärsdrivande verken
och alltså komma att bestridas av driftsmedel. Den övriga delen av
kostnadsbeloppet, 1 miljon kronor, skulle belasta ett flertal anslag under
tolfte huvudtiteln, nämligen anslagen till Pensioner åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst, Pensioner enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare m. m.,
Dyrtidstillägg m. m. å äldre pensioner vid det statliga pensionsväsendet, Kristilkigg
å pensioner vid det statliga pensionsväsendet, Reglering av äldre
tjänste- och familjepensioner vid det statsunderstödda pensionsväsendet, Dyrtidstillägg
m. m. å pensioner vid det statsunderstödda pensionsväsendet samt
Kristillägg å pensioner vid det statsunderstödda pensionsväsendet. Ifrågavarande
anslag äro för budgetåret 1944/45 redan fastställda av riksdagen.
Anslagen äro emellertid förslagsanslag och torde under nämnda budgetår
kunna belastas med de merutgifter å sammanlagt omkring 0,5 miljoner kronor,
som skulle bli en följd av pensionsförbättringarna, utan att för ändamålet
förstärkningsanslag behöva anvisas.

Den av utskottet ovan förordade pensionsregleringen avser uteslutande
tjänstepensioner. I motionerna 1:94 och 11:151 bar framhållits önskvärd -

16

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

heten av att även äldre famil jepensioner — d. v. s. samtliga
familjepensioner, vilka icke bestämts enligt 1941 års allmänna familjepensionsreglemente,
folkskolans familjepensionsreglemente'' eller 1942 års familjepensionsreglemente
för arbetare — måtte bli föremål för en omreglering
i syfte att utjämna skillnaden i förhållande till de pensioner, som utgå
enligt nyssnämnda reglementen. Utskottet vill erinra, att ifrågavarande äldre
familjepensioner genom beslut av 1939 års lagtima riksdag (prop. nr 296),
i den mån desamma understego 70 procent av jämförlig änkepension enligt
1936 års allmänna familjepensionsreglemente, förbättrades intill sistnämnda
procenttal. Vidare vill utskottet erinra, att familjepensionernas nivå vid
senaste pensionsregleringen år 1941 icke undergick någon förhöjning. På
gnmd härav ligga de nyare och de nyaste familjepensionerna på i stort sett
samma nivå. Huruvida och i vad mån förutsättningar för en reglering av de
äldre familjepensionerna ändock må anses föreligga, är en fråga, som utskottet
i detta sammanhang icke ansett sig böra ingå på, då denna frågas
bedömande i första hand torde böra ankomma på Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad ovan förordats meddela
bestämmelser angående omreglering av vissa äldre tjänstepensioner;
samt

2) att förevarande motioner I: 94 och II: 151, II: 155, I: 95
och 11:152, 1:68 och 11:96 samt 11:388, i den mån de ej
kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 juni 1944.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordenson, Sundvik, Friggeråker,
Leander, Johansson i Fårekulla, Löjgren och Sundelin;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,
Eriksson i Sandby*, Barnekow, Sundberg, Nilsson i Landskrona och Persson i
Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

17

Reservationer

1) av herrar Nordenson och Svedman, vilka ansett, att utskottets utlåtande
bort hava följande innehåll:

»Tjänstepensionerna kunna---(s. 5—8 i utskottets utlåtande) —

-- väckta yrkandena.

Utskottet har därför--— till 3,3 miljoner kronor. Alternativt med

detta förslag har inom utskottet diskuterats en lösning, enligt vilken pensionsförbättringsbeloppen
skulle tillkomma allenast pensionärer i högst
lönegraden A 12. Därigenom skulle emellertid någon lösning på längre
sikt icke vinnas. Rättvisa och billighet tala för att pensionsregleringen
får omfatta samtliga de pensionärer, som avgått före den 1 juli 1939 och
sålunda befinna sig i en missgynnad ställning i förhållande till senare pensionerade
anställning shav are. Såsom erfarenheten från 1943 års pensionsreglering
visat, blir en avgränsning av pensionsregleringen vid ett visst
belopp å pensionsskalan mer eller mindre godtycklig. Den verkar särskilt
otillfredsställande i gränslägena och väcker besvikelse bland de pensionärer,
som ställas utanför. Den merutgift, som här avsedda allmänna
pensionsförbättring skulle medföra i jämförelse med en till högst lönegraden
A 12 begränsad reglering, uppgår för första tillämpningsåret till
1,4 miljoner kronor men minskas sedan efter hand under årens lopp för
att slutligen helt försvinna. Genom den sålunda förordade lösningen skulle
pensionsförbättring kunna beredas ytterligare bortåt 6 000 pensionärer,
som enligt den begränsade regleringen skulle uteslutas från förbättringen.

Från angivna utgångspunkter har utskottet stannat vid att föreslå, att
förbättringen skall utgå med i princip 200 kronor å nyare och 300 kronor
å äldre pensioner. Denna lösning innebär tekniskt sett, att grundbeloppen
för pensionerna höjas med ett belopp, som jämte rörliga tilläggsförmåner
vid nuvarande indexläge i det närmaste motsvarar nyss angivna förbättring.

Vid en omreglering —--(s. 9 näst sista stycket)---nyare

pension.

I de fall----(s. 11)---och marinsoldater.

Enligt utskottets mening---(s. 11 sista stycket — s. 12)--—

pensionsreglering.

Vid 1943 ---(s. 12)---framlagda förslaget. Då enligt ut skottets

förslag pensionsregleringen skulle bli generell, bör denna jämväl
omfatta ifrågavarande pensionerade lärare.

I fråga---(s. 12)--— tili övervägande.

Beträffande vissa —--(s. 13) —--tjänstgöring.

Beträffande ytterligare---(s. 13—14) — — — förenämnda maxi mibelopp.

Genom att enligt utskottets förslag pensionsregleringen skulle
gälla samtliga pensioner, skulle visserligen nu avsedda pensionstagare
---understigit 30.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 8 sami. Nr 66. 2

18

Bankoutskottets utlåtande nr 66.

I likalydande---(s. 14) ----förordade pensionsförbättringen.

Kostnaderna för genomförande av en pensionsförbättring i enlighet
med vad utskottet förordat ha, såsom ovan nämnts, för första tillämpningsåret
beräknats till omkring 3,3 miljoner kronor för år. Fördelningen av
kostnaderna å f. d. befattningshavare och f. d. arbetare samt å nyare och
äldre pensioner framgår av nedanstående sammanställning, som jämväl
utvisar antalet av pensionsregleringen berörda pensionärer.

Nyare pensioner

Äldre pensioner

Samtliga pensioner

antal

belopp kr.

antal

belopp kr.

antal

belopp kr.

F. d. befattningshavare ..
F. d. arbetare............

8 900

1 400

1 400 000
25 000

9 200
500

1 775 000
100 000

18 100

1 900

3 175 000
125 000

Summa

10 300

1 425 000

9 700

1 875 000

20 000

3 300 000

Den av utskottet förordade pensionsregleringen torde böra träda i kraft
den 1 januari 1945. Kostnaderna torde, i den mån de ej utgå av affärsdrivande
verks medel, böra bestridas av vederbörliga förslagsanslag under
tolfte huvudtiteln.

Det torde--— (s. 15)---visa sig påkallade.

Den av — --(s. 15—16) ---Kungl. Majit.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad ovan förordats meddela
bestämmelser angående omreglering av de äldre tjänstepensionerna;
samt

2) att förevarande motioner I: 94 och II: 151, II: 155, I: 95
och II: 152, 1:68 och 11:96 samt 11:388, i den mån de ej
kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke
piå till någon riksdagens åtgärd föranleda.»;

2) av herr Paulsen, vilken yrkat, att utskottet —- i syfte att i möjligaste
mån tillgodose de pensionärsgrupper, inom vilka behovet av en förbättring
gör sig starkast gällande — bort förorda en pensionsförbättring, medförande
en kostnad av 2 miljoner kronor och utformad enligt följande
grunder:

»Nyare pensionerna i lönegraderna Al—6, Mbl och 2 samt vad
angår arbetare i båda pensionsgrupperna uppbringas så, att de uppgå till
samma pensionsbelopp, som numera utgår i dessa lönegrader resp. pensionsgrupper,
med den jämkningen dock att pensioner till f. d. manliga arbetare
liksom tidigare beräknas efter lönegraderna A 3 (grupp I) och A 5 (grupp II).

Omregleringen innebär, att den nya förbättrade pensionen i lönegraden

Bankoutskottets utlåtande nr 66. 19

A 6 blir 2 987 kronor. I lönegraderna A 7—9 höjas pensionerna till samma
belopp. I övriga lönegrader sker ingen förhöjning.

Förbättringen av de nyare pensionerna framgår av följande tablå.

Lönegrad resp.
pensionsgrupp

Befattningshavare.

Ek 6..............

Eo 1..............

A 1..............

A 2..............

A 3..............

A 4..............

A 5..............

A 6..............

Nuvarande
pension jämte
tillägg (inkl.
1943 års pen-sionsförbättring)

Kr.

. . 2 040

2 147
. . 2 270

. . 2 394

2 477
.. 2 545

.. 2 627

.. 2 627

Föreslagen
pension jämte
tillägg

Kr.

2 081

2 201

2 327

2 468

2 594

2 720

2 861

2 987

Förbättring

Kr,

41

54

57

74

117

175

234

360

A 7..............

.. 2 654

2 987

333

A 8..............

2 792

2 987

195

A 9..............

.. 2 969

2 987

18

A 10..............

.. 3146

3 146

—

Beställningshavare.

Mb 1..............

■| 2 627

2 955

328

Mb 2..............

2 987

360

Arbetare.

I kv.............

.. 1 956

1 965

9

IX kv.............

.. 2147

2 201

54

I man............

.. 2 477

2 594

117

II man............

2 627

2 861

234

Pensionärer med äldre pensioner erhålla samma förhöjning som
enligt ovanstående tabell tillkommer pensionärer med nyare pension i motsvarande
löneställning.»; samt

3) av herr Johansson i Fårekulla.

Särskilt uttalande

av herrar Barnekow och Sundelin, vilka ansett, att till utskottets motivering
bort fogas följande:

»Utskottet betraktar sitt här framlagda förslag som en på behovsprincipen
byggd provisorisk lösning och uttalar den förhoppningen, att Kungl. Majit
måtte, då förhållandena det medgiva, taga frågan i sin helhet under omprövning
och därvid även undersöka möjligheten att låta pensionstagare i
andra lönegrader än nu berörda komma i åtnjutande av skälig pensionsförbättring
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna prövning
må föranleda.»