Bankoutskottets utlåtande nr 50.
7
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1944 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
årligt understöd åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk
m. fl.
I en den 3 mars 1944 dagtecknad proposition, nr 222, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen förordade grunder, utfärda erforderliga föreskrifter
örn årligt understöd åt vissa arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.
I proposition nr 358 till 1943 års riksdag framlades förslag angående vissa
engångsersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. i syfte att lindra
verkningarna av sågverkets nedläggande. Beträffande omständigheterna vid
driftsnedläggelsen torde få hänvisas till redogörelsen i propositionen. Vad
angår ersättningsfrågan hade länsstyrelsen i Västernorrlands län i skrivelse
den 30 augusti 1943 förordat åtgärder i enlighet med förslag, som avgivits
till länsstyrelsen av den s. k. Salsåkerskommittén, vilken av länsstyrelsen
tillsatts för tillvaratagande av arbetarnas intressen vid avvecklingen av aktiebolaget
Salsåkers industrier.
Vid framläggandet av propositionen nr 358 erinrade föredragande departementschefen,
att under senare år den uppfattningen alltmer gjort sig gällande
att, i de fall då ett företag definitivt nedlade driften, företagets ägare
i mån av förmåga borde bidraga till att lindra verkningarna för de anställda
av driftsnedläggelsen. Då det nu ifrågavarande bolagets tillgångar icke försloge
att ens till någon del lämna bidrag till lindring av driftsnedläggelsens
verkningar bland företagets arbetare, förordade departementschefen, att
statsverket i förevarande fall påtoge sig det ansvar för de anställda, som
eljest skulle ha ankommit på sågverkets ägare.
Enligt av länsstyrelsen förordade grunder för ersättningar skulle sådana
utgå med dels vissa årliga belopp till arbetare över 50 år, dels ock vissa engångsbelopp.
Beträffande engångsbeloppen ansåg sig föredragande departementschefen
vara i tillfälle att redan då kunna taga ställning och förklarade
sig departementschefen kunna godtaga av länsstyrelsen förordade ersättningsgrunder.
Vad de årligen utgående beloppen beträffade, delade departe
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
mentschefen länsstyrelsens uppfattning, att de äldre arbetarna borde beredas
en rimlig ersättning. Emellertid syntes frågan om såväl ersättningarnas
storlek som deras form behöva bli föremål för ytterligare utredningar och
överväganden, varför departementschefen hade för avsikt att, sedan en dylik
utredning verkställts, framlägga förslag härutinnan. Skulle därvid de årliga
ersättningarna komma att på sätt länsstyrelsen föreslagit begränsas att utgå
allenast till arbetare över 50 år, syntes det böra övervägas, huruvida icke
engångsersättningarna till arbetare, vilka närmade sig 50-årsåldern, borde
bli föremål för en jämkning uppåt.
Mot de sålunda gjorda uttalandena i fråga om de årliga ersättningarna
framställdes icke någon erinran från riksdagens sida (skr. nr 505).
Sedan ytterligare utredning numera företagits i ärendet, har frågan örn
årliga understöd åt berörda arbetare ansetts böra upptagas till förnyat övervägande.
Den s. k. Salsåkerskommittén har förklarat sig livligt förorda, att årliga
ersättningar till de äldre arbetarna beviljades. Åldersgränsen för dessa ersättningars
utgående syntes böra sättas till 50 år. Sådana arbetare, som visserligen
icke uppnått 50 år men närmade sig 50-årsåldern och sålunda icke
hade samma möjlighet som yngre arbetare att på annan ort erhålla arbetsanställning,
borde i stället av billighets- och rättviseskäl tillerkännas en förhöjd
engångsersättning. Efter ingående prövning hade kommitterade fördenskull
enat sig örn att föreslå dubbel engångsersättning till arbetare, som
vore födda före 1897 men icke uppnått 50 år. Efter närmare överväganden
av grunderna för de årliga ersättningarnas utgående hade kommittén enat
sig örn följande förslag. Till arbetare, som uppnått 50 år, skulle årlig ersättning
utgå med 600 kronor med tillägg av 200 kronor för hustru. Änka efter
ersättningsberättigad arbetare skulle erhålla årlig ersättning med 400 kronor.
Samtliga ersättningar skulle utgå intill uppnådd ålder av 67 år eller till den
tidpunkt dessförinnan, då vederbörande kunde bliva berättigad till erhållande
av folkpension.
Kommittén har även ingått på det av länsarbetsnämnden framförda förslaget
örn årlig ersättning även efter 67 år såsom kompensation för förlust
av förmånen av hyresfri bostad samt härutinnan anfört följande.
Vad länsarbetsnämnden anfört som skäl härför har kommittén funnit fullt
bärande. Kommittén vill även framhålla, att vid de underhandlingar, som
föregick Salsåkersverkets försäljning till Igelsta trävaruaktiebolag, frågan om
bostadsrätt för de äldsta arbetarna vid verket intagit en framskjuten plats.
Då emellertid köparen av verket icke kunde förmås att medge bostadsrätt
för de anställda för en oviss framtid, begränsades bostadsrätten till allenast
tre år. I stället medgav köparen viss förhöjning av köpeskillingen, vilken
förhöjning kommit statsverket till del och möjliggjort för statsverket att erhålla
en motsvarande högre återbetalning av tili Salsåkersbolaget utbetald
subvention. Anförda omständighet synes kommittén utgöra ett ytterligare
starkt skäl för den av länsarbetsnämnden förordade årliga ersättningen till
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
9
de ifrågakomma arbetarna även efter fyllda 67 år. Åberopande vad sålunda
anförts förordar kommittén, att fem arbetare, även efter fyllda 67 år, under
sin återstående livstid tillerkännas årlig ersättning med 240 kronor, vilket
belopp anses motsvara hyrespriset i orten för ett rum och kök.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har i sitt utlåtande erinrat, att dåvarande
landssekreteraren i länet, numera landshövdingen R. Stattin i egenskap
av ledamot i Salsåkerskommittén deltagit i de överläggningar, som
föregått och legat till grund för kommitténs yttrande. Med hänsyn härtill
och då länsstyrelsen vid genomgående av yttrandet funnit, att däri framställda
förslag vöre ur olika synpunkter välgrundade, har länsstyrelsen åberopat
berörda yttrande såsom eget utlåtande och till bifall förordat de förslag,
som i yttrandet framställts.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
För egen del finner jag det skäligt, att de äldre arbetarna vid Salsåkers
sågverk i form av årliga understöd erhålla ersättning av statsmedel för lindrande
av de ekonomiska svårigheter, som förorsakats dem genom nedläggandet
av driften vid sågverket. Beträffande grunderna för dylik ersättning
synas de i ärendet av den s. k. Salsåkerskommittén och länsstyrelsen framställda
förslagen i huvudsak kunna godtagas. Jag förutsätter sålunda, att
årligt understöd endast skall ifrågakomma till arbetare som, då frågan om
företagets avveckling var aktuell, fyllt 50 år och varit anställd vid sågverket
minst 20 år. Understöden synas i allmänhet böra bestämmas till 600 kronor
för arbetare, med tillägg i förekommande fall av 204 kronor för hustru, samt
till 408 kronor för änka efter ersättningsberättigad arbetare. Ersättningarna
böra utgå intill uppnådda 67 levnadsår eller den tidpunkt dessförinnan, då
folkpension kan hava erhållits. Jag anser mig jämväl böra tillstyrka kommitténs
förslag om årligt understöd å 240 kronor till vissa arbetare efter
fyllda 67 år, varvid understöden förutsättas utgöra privilegierad inkomst
enligt lagen örn folkpensionering.
Enligt kommitténs och länsstyrelsens förslag skulle årligt understöd utgå
oberoende av om arbetaren sedermera fått annan anställning. En så långt
gående ersättningsskyldighet för statens del torde emellertid knappast vara
påkallad, då syftet med de föreslagna åtgärderna är att för de anställda
lindra olägenheterna av driftsnedläggelsen. Ilar arbetaren erhållit annan
anställning, framstår hans anspråk på gottgörelsc mindre befogat än om så
icke skett. Likaså synes anledning föreligga att skilja mellan sådana fall, då
arbetaren varit för sin utkomst huvudsakligen beroende av anställningen
vid sågverket och då detta icke varit fallet. Det nu framlagda utredningsmaterialet
lämnar emellertid icke fullständig upplysning örn dylika förhållanden.
Med hänsyn härtill vill det förefalla lämpligt, att därest riksdagen
godkänner de av mig förordade huvudgrunderna för ersättningarnas bestämmande,
Kungl. Maj:t måtte inom den föreslagna kostnadsramen få efter
prövning av omständigheterna i varje särskilt fall besluta, huruvida och
med vilket belopp årligt understöd må utgå. Det torde därvid kunna komma
att visa sig påkallat att vidtaga justeringar såväl uppåt som nedåt i de föreslagna
normalbeloppcn.
De årliga understöden böra bestridas från det under tolfte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd m. m. Med
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 8 samt. Nr 48—50. 2
10
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
Utskottet.
hänsyn till de för år 1943 utbetalda engångsersättningarna böra de årliga
understöden utgå räknat från och med den 1 januari 1944. Å understöden,
som lämpligen böra utbetalas månadsvis i efterskott, böra icke utgå några
rörliga tilläggsförmåner.
Frågan örn ändring i de av riksdagen beslutade grunderna för engångsersättning
till berörda arbetare anmäles i annat sammanhang.
Utskottet får erinra, att frågan om ändring i de av 1943 års riksdag beslutade
grunderna för engångsersättning till vissa av ifrågavarande arbetare
upptagits i propositionen nr 163 (bilaga 3, punkt 2, sid. 37—40) till innevarande
riksdag. Därvid har föreslagits, att riksdagen må till Bekämpande
av arbetslösheten: Vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av
10 500 kronor. På hemställan av statsutskottet i utlåtande nr 96, punkten 2,
har riksdagen bifallit nämnda förslag.
Det i den nu föreliggande propositionen framlagda förslaget innebär, att
de äldre arbetarna vid Salsåkers sågverk skulle i form av årliga understöd
beredd ersättning av statsmedel till lindrande av de verkningar i ekonomiskt
hänseende, som nedläggandet av driften vid sågverket för dem medfört.
Mot de av Kungl. Maj:t förordade huvudgrunderna för ersättnings
utgivande har utskottet icke funnit anledning till erinran. Såsom i propositionen
förutsatts, bör det ankomma på Kungl. Majit att inom föreslagen
kostnadsram efter prövning i varje särskilt fall besluta, huruvida och med
vilket belopp årligt understöd må utgå.
Understöden böra, på sätt i propositionen föreslagits, utgå räknat från
och med den 1 januari 1944 samt bestridas från det under tolfte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
Å understöden böra icke utgå några rörliga tilläggsförmåner.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 11 maj 1944.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Sundvik, Friggeråker, Leander,
Johansson i Fårekulla och Sundelin;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Mattsson, Barnekow, Sundberg,
Svensson i Alingsås och Hallberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1944
442050